Det pratas ofta om psykisk ohälsa idag, något som allt fler lider av i dagens prestationsfokuserade samhälle. Findhorn är en by i Skottland som samlat människor som valt att fokusera på inre utveckling och livskvalitet. Här berättar vi om en annorlunda plats i ett omgivande samhälle där allt tycks snurra fortare och fortare.

Allt började för femtiofem år sedan då några eldsjälar startade det som skulle komma att bli Findhorn. Idag, en internationell samlingspunkt för människor från hela världen. Byn har femhundra invånare men hit kommer tusentals besökare varje år för att se hur det är att leva i ett sammanhang där ekologisk hållbarhet och inre utveckling fått stå i centrum.

– Vi försöker få in ett helhetstänkande i allt vi gör. Vi strävar efter att skapa en plats som välkomnar varje människas fysiska, emotionella, mentala, energimässiga och andliga aspekter. Vi vet att det här sättet att tänka gör det möjligt för oss att nå vår högsta potential. Genom att lyssna inåt, skapa i samförstånd med naturen och engagera oss kärleksfullt i vårt arbete skapar vi vår optimala vision för livet i den annars så praktiska verkligheten, berättar Janet Limb som jobbar med PR på Findhorn Foundation.

Varje morgon och kväll samlas man i Findhorn för gemensam meditation. Däremellan pågår arbete i trädgården eller köket, gemensamma måltider och på kvällen sker inte sällan kvällsaktiviteter som till exempel dans, diskussionsgrupper eller evenemang i det egna konstcentret Universal Hall.

– Det är alltid något på gång i Findhorn. Vi har ett aktivt program med workshops och retreats under hela året där vi erbjuder ett stort antal aktiviteter som kretsar kring ämnen som till exempel andligt sökande, mysticism och självutveckling. Vi anordnar även onlineevent, där man kan livestreama våra konferenser och utvalda evenemang, berättar Janet vidare.

Sedan 1997 är Findhorn Foundation godkänd som en officiell samarbetspartner till Förenta Nationerna (FN) och har sedan dess genomfört en rad samarbetsprojekt tillsammans. Verksamheten bedriver även ett internationellt center för hållbarhet – ett socialt laboratorium som utvecklar nya projekt och idéer för att uppmana professionella och innovativa organisationer att utvecklas och röra sig mot en hållbar ekonomi.

Svenskar i Findhorn

En av de svenskar som bor på platsen är Gabrielle Buist. Hennes föräldrar möttes i Findhorn i mitten av 70-talet, och det är även här Gabriella till största delen har växt upp. Efter ett antal år i både Stockholm och London bestämde hon sig som vuxen att flytta tillbaka.

– Jag längtade efter en plats där jag kunde göra en unik skillnad i världen. Så jag flyttade tillbaka till Findhorn och startade ett nytt liv här. Idag jobbar jag på en avdelning som heter Building Bridges, där vi försöker nå ut till grupper som inte skulle hitta oss på egen hand men som vi tror skulle trivas. Det kan handla om företag eller hjälporganisationer som vill komma för specifika samtal, utsatta unga människor eller vuxna med inlärningssvårigheter som kommer för att knyta band med platsen och de vänliga människorna här, berättar Gabriella Buist.

Även svensken Göran Wiklund bor i Findhorn. Göran började jobba som konsult inom klimatstrategi på 80-talet. Idag jobbar han tillsammans med en av de ledande konsultfirmorna när det kommer till miljömässig hållbarhet. Han delar sin tid mellan Stockholm och Findhorn.

– Jag kom hit för att lära mig mer om mig själv. Jag gick på Experience Week och något som heter Group Consciousness Training. Min före detta affärspartner och jag deltog i en affärsfokuserade konferenser här och i samband med det träffade jag min blivande fru. Jag jobbar idag bland annat med ett projekt där jag mäter koldioxidutsläppen från ekobyn Findhorn. Genom att se hur vi påverkar miljön kan vi göra något åt det, säger Göran.

Naturskyddsföreningen lanserade nyligen en kampanj där man uppmuntrar till att bli ”bi-vänlig”. Det handlar kort och gott om att våra vildbin håller på att dö ut och att ett sätt för allmänheten att kunna vara med och bidra till en förändring är att bygga egna bihotell. På waldorfskolan Örjanskolan i Ytterjärna ligger man redan steget före. Under våren har eleverna varit med och tillsammans byggt ett hotell för insekter och bin.

Solitärbin gillar att lägga ägg i håligheter, antingen i marken eller i till exempel en stubbe. En favorit är hallon- eller fläderstänglar eftersom de har en porös märg. Det räcker med någon decimeter av stänglarna. Här staplar eleverna dem på hög för att skapa så många sviter som möjligt för bina att bosätta sig i.

Ett annat sätt att skapa håligheter för insekterna att lägga sina ägg i är att borra hål i en trädstubbe. Sedan är det bara att invänta hotellgästerna. Vem tror ni checkar in först?

Efter att ha närmat oss textilfibrerna lin och hampa kommer vi till min hjärtesak ull. Ull som på latin betyder glans och härlighet, som i historien betytt värme och överlevnad och som för framtiden måste betyda möjlighet, autenticitet, lokal näring och mycket mer.

För mig betyder ull en utmaning för mina händer. Ser jag på dem är de inget mer än ett par händer, men använder jag dem förvandlar de det de håller i efter min vilja i bästa fall. Att grå och otämjd ull kan bli till något användbart och skönt är handens och hjärtats glädje.

Konsthantverkare och textilindustri har från varsitt håll börjat få upp ögonen för ullens värdefulla egenskaper. Den formbara, värmeskapande, fukttåliga, äggvitelena ullen är inte alls den stickiga gamla tröjan eller sura sockan vi trodde, nej, den är intelligent protein precis som vi i skinnet och behöver omsorg som den. Huden och ullfibern är ljusgenomsläpplig och höljs av skyddande fett.

Ull skall luftas och skakas, tvättas med milt schampo, helst bara punkttvättas och sträckas, användas och vårdas, då håller den länge, både tröjan och artefakten. Så till det allra bästa; efter slutfört ändamål låter ullen sig utan alltför stort motstånd bli till jord igen!

Våra nordiska får skiljer sig från europeiska och övriga får av den intressanta anledningen att de har en helt skild utvecklingshistoria. För 9000 år sedan vandrade urfåren som var släkt med mufflon, från Irak i två riktningar, mot Europa och upp till England gick den ena riktningen medan den andra spred sig upp längs floden Volga mot Norden. På vägen korsades fåren med mufflon. Detta är förklaringen till de grova fibrer vi finner hos Gute, Gotland, Spelsau, Rya och andra nordiska lantraser. För att stå emot det kalla klimatet har fåren utvecklat en mjuk fin underull.

Att ta tillvara ullens olika kvaliteter för olika ändamål är kultur. Den kulturen är vårt arv som bestod av att spinna, väva, sticka, tova och valka grova filtstövlar, bonader och plädar eller följsamma dräkter med broderier och färggranna band. Textila föremål var en stolthet att bära, visade på en tillhörighet till ett lokalt område, de lappades och lagades, byttes och ärvdes tills de blev trasmattor eller stoppningsmaterial.

Idag har vi främst får för bete och kött, vi kastar, gräver ner eller bränner det mesta av ullen medan vi importerar lika mycket ull från utlandet. Problemet är att vi inte har något system för att ta tillvara ullen. I grannlandet Norge finns det uppsamlingsstationer som sorterar och sänder ull till England för tvätt. Sverige har ett uppdrag på ullfronten!

Låt oss se på några teman som inkluderar ull idag.

KRUS är ett av SIFOs forskningsprojekt i Norge. Nu i vår i nordhordland arrangerades en internationell konferens Varme Tråder – klär og landskap, där lyftes värden av lokalproducerad ull. En av forskarna i Krus, Kate Fletcher, professor vid Centre for Sustainable Fashion, University of the Arts London, talade om hållbarhet och mode. ”Att se allt i ett holistiskt perspektiv innanför ett lokalt område, ger oändligt bättre förståelse, ägarskap och kunskap än den globala, kommersiella mode-och textilindustrin bjuder oss.”

Det talades om hur globaliseringen ändrat vårt förhållande till vår plats och hur den lokala näringen tar oss närmare platsen vi lever i på jorden. Att vi behöver bygga förhållanden mellan oss och området vi lever i. Lokalt visa vad ett landskap har att erbjuda. Att se var man är i en mindre skala. Något som inte är korrumperat genom kapitalism. Rebecca Burgess tog upp hur får kan bidra till landskapsvård, biologisk mångfald och en positiv effekt på ekosystemet. Lokalt producerat mode har potential att bli en trend som kan växa sig lika stark som Lokal-mat.

Så vill jag gärna även nämna Makerrörelsen som kommer från USA. Den gör det själv-våg som fått störst uppmärksamhet de senaste åren. Människor går samman och tillverkar själva saker man behöver i liten skala. Allt från smycken till hemmagjorda robotar, mjukisdjur och programmering. Material och kunskaper delas och idén är att minska behovet av dagens tillverkningsindustri. Detta fenomen är ett exempel på det participatoriska eventet där man möts kring ett material och händelsen försiggår här och nu.

Tovning är ett hantverksområde som engagerar världen över men för inte länge sedan var den en ”vit fläck på kartan”. Det började med Katarina Ågrens efterforskningar i Västerbotten och hennes handbok i tovning som kom ut 1976 och översattes till finska och holländska. Tovningsvågen spred sig både öst och väst och nåltovning och nunotovning utvecklades. Tekniken som bygger på ullkännedom och filtning ger stort utrymme för personligt konstnärligt uttryck. Detta är anledningen till att den ständigt utvecklas och finner nya användningsområden anpassade till dagens behov.

Tovningens framtid är från och med nu och framöver. I vår historia kan vi se den 10.000 år bakåt och i vår framtid vill vi se den 10.000 år framåt, skrev Gunilla Paetau Sjöberg i ett brev till deltagarna på IFA, International feltmakers association.

Bortglömd blev ullen när bomull och fossila oljefibrer tog vid. Mödosamt är det att återerövra gammal kunskap och utveckla den så att den passar in i vårt moderna samhälle. Men att upprätthålla kunskapsarvet och tänka förnyelsebarhet är en folkrörelse idag.

–Av den rätta vita ullen, ett gammalt bondeuttryck antyder något av det som ej blivit nedskrivet av kunskap om material och teknik som är avgörande för en god kvalitet ämnad föremålet. Samtidigt beskriver talesättet en egenskap som kan tolkas som det individuella ansvarstagandet gentemot omvärlden.

Som Märta Måås-Fjetterström sade till sina vävarelever: Ni skall vara modiga!

Den internationella rörelsen av hållbara banker växer stadigt. En sådan bank håller sig inom planetens och människors gränser, inte bara i ord utan framför allt i handling, säger Kristoffer Lüthi, som är vice vd på Ekobanken.

41 miljoner kunder

De hållbara bankerna, som även kallas sociala banker eller värderingsbaserade banker, är internationellt inte någon liten företeelse. Det finns ett nätverk av sådana banker – Global Alliance for Banking on Values (GABV) – med över 50 medlemsbanker över hela världen som arbetar enligt ett antal vägledande principer. Tillsammans har de 41 miljoner kunder och 48.000 medarbetare.

De här bankerna står visserligen för en ganska liten del av den totala finansmarknaden, men det är också en rörelse som sedan många år tillbaka växer. Exempelvis den svenska Ekobanken, som är medlem i GABV, har haft en oavbruten tillväxt ända sedan starten för 20 år sedan. Förra året ökade bankens inlåning med 15 procent och utlåningen, som bara går till hållbara verksamheter och projekt, ökade med 20 procent. Det finns ett ökande intresse för banker som i första hand vill bidra till en hållbar utveckling.

Fokus på people, planet and prosperity

Många verksamheter, inklusive banker, pratar idag om balansen mellan people, planet and profit. Men den konkreta handlingen och vad man faktiskt gör släpar ofta efter betänkligt.

– Inom banknätverket GABV talar man istället om people, planet and prosperity. Redan där markerar man att våra verksamheter handlar mer om utveckling, säger Kristoffer Lüthi.

De hållbara bankerna inom GABV är inte i första hand vinstsyftande. Men man kan fråga sig om inte även en vinstsyftande bank kan vara hållbar. Enligt Kristoffer Lüthi handlar detta om vilken kultur man arbetar utifrån och sprider. Han menar att en bank som är fast vid att man ska leverera maximal avkastning till ägarna har svårt att göra avvägningarna mellan people, planet och prosperity. Att ha hållbarhet som kärna i sin verksamhetskultur är svårt att kopiera.

Vad är det egentligen en bank behöver ta ställning till för att bli verkligt hållbar?

– Man måste ta ställning till flera variabler än enbart maximering av den finansiella avkastningen. Planeten har sina gränser och även mänskligheten har gränser när det gäller exempelvis levnadsförhållanden. En hållbar bank rör sig inom planetens och mänsklighetens gränser. Det är den stora skillnaden. Det här styr vad bankerna finansierar och lånar ut pengar till, vilket får verkliga konsekvenser för om världen utvecklas på ett hållbart sätt eller inte, säger Kristoffer Lüthi.

Det är möjligt att driva banker på ett hållbart sätt. Det visar Ekobanken och de övriga värderingsbaserade bankerna världen över, som fokuserar på den reala ekonomin snarare än den finansiella. Enligt en studie gjord av GABV har det dessutom visat sig att sådana banker har bättre och mer stabil avkastning än de största bankerna i världen. Läs mer om det i en tidigare artikel på Ytterjärna Forum.

Hållbarhetsmålen kräver kulturförändring

Idag finns FNs hållbarhetsmål på nästan allas läppar. De värderingsbaserade bankernas verksamheter stöder överlag flera av de målen. På Ekobanken har man länge haft en för Sverige unikt transparent redovisning av vad banken lånar ut pengarna till. Nu har man i den redovisningen även lagt till vilka av FNs hållbarhetsmål respektive utlåningsområde bidrar till. Man kan tycka att alla banker borde göra FNs hållbarhetsmål till policy och ställa matchande hållbarhetskrav på sina låntagare.

– Det tror jag kräver att de stora bankerna ändrar sin kultur ganska radikalt, och det är betydligt svårare än att prata om de globala hållbarhetsmålen och cirkulär ekonomi etc. I slutänden handlar det om hur man faktiskt översätter detta i verkliga krav för att ge lån och finansiering, säger Kristoffer Lüthi.

Han tycker det är bra att storbankerna gör vissa saker i rätt riktning, även om Ekobanken ligger långt före. Exempelvis har SEB lanserat en bolånerabatt om bostadens energideklaration uppfyller vissa krav. Det har Ekobanken haft länge och här tittar man betydligt bredare på flera andra aspekter som byggmaterial, ventilation, grad av hållbar innovation, bostadens storlek etc.

Att vara en hållbar bank handlar inte minst om att ha kunskaper om och förstå hållbara branscher och verksamheter som man ska låna pengar till. Ekobanken är, enligt Kristoffer Lüthi, exempelvis bra på hållbara byggprojekt, förnybar energi och idéburen omsorg och skola. På privatsidan handlar det ofta om att förstå och stötta kunder som är intresserade av att förändra livet i hållbar riktning, exempelvis genom boendet. Det blir en relation.

– Vi säljer inte bolån på burk eller standardprodukter. Vi jobbar med människor, och eftersom de är olika måste också finansieringslösningarna se olika ut, säger Kristoffer Lüthi.