Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?

Enligt siffror från förra året är andelen ekovin (vilket får antas inkludera även många biodynamiska viner) tre gånger högre än andelen ekologiska livsmedel som vi köper i detaljhandeln. Ekoviner står för cirka 22 procent medan ekomaten står för cirka 7 procent i detaljhandeln.

Man kan fråga sig vad som är ”grejen” med ekologiska och biodynamiska viner som gör att vi i högre grad väljer det jämfört med ekologisk mat, som ju totalt sett har betydligt större betydelse för miljön. Skillnaderna i försäljningssiffrorna har troligen flera förklaringar.

Mer hantverk i eko

Vi har pratat med Coop:s tidigare och mångårige miljöchef, Mikael Robertsson, som har en lång bakgrund från många delar av livsmedelsbranschen och som på senare år även arbetat en hel del med vin. Numera är han konsult och även handelsman inom ekologiska livsmedel. Ett signum för ekoprodukter som han vill börja med att lyfta fram är att de ofta innebär mer hantverksmässig produktion än konventionella produkter.

– När man exempelvis producerar ekoviner och biodynamiska viner kan man inte fuska och ta till enkla lösningar på samma sätt som vid konventionell produktion. Enligt vinproducenter som jag pratat med kan man trixa till konventionella viner ungefär som man kan göra med många livsmedel. Men detta är svårare att göra med ekoviner och här ställs producentens kompetens på prov. I ekologisk produktion måste man göra mer som man gjorde förr, och mer utifrån sina egna sinnen, säger Mikael Robertsson.

Han tror att det är ganska vanliga vinkonsumenter som köper ekoviner. Inte alls bara ”vinkännare”, som han tycker tidigare var ganska tröga på att ta till sig ekologiska begrepp.

– Många som väljer ekoviner vet att det har betydelse och många tycker troligen också att det är trevligt att berätta att det är ett ekovin man bjuder på.

Vid odling för ekologiska viner får man inte använda konstgödsel och inte heller kemiska bekämpningsmedel som verkar inifrån växten. Även själva produktionen ska vara ekologisk, inte bara odlingen. I ekovin får man inte använda lika mycket svavel för att stoppa jäsningsprocessen som i konventionella viner. För biodynamiskt vin tar man det ekologiska förhållningssättet ett steg längre, med flera krav. På vingården arbetar man i harmoni med naturen och försöker lyfta fram växtplatsens naturliga förutsättningar. Biodynamisk odling ska fungera som ett kretslopp av näringsämnen och vinet produceras utan filtrering, utan klarning, utan köpt kemisk jäst och med krav på mycket låg användning av svavel (runt 10 gånger mindre än i konventionella viner). I biodynamisk odling används också olika naturbaserade odlingspreparat för att berika jorden.

Mikael Robertsson tycker att producenterna av ekovin med tiden har blivit skickligare och att det numera finns många bra ekoviner i alla olika prisklasser. När det gäller skicklighet ser han direkta paralleller med matproduktion.

– Att exempelvis odla grönsaker och andra matråvaror utan att bespruta och konstgödsla kräver handlag och kompetens, och det skapar man genom erfarenheter år efter år. Det här har ännu inte riktigt kommit in i matindustrin, där man fortfarande ofta väljer de snabba lösningarna.

Stor tröghet hos livsmedelskedjorna

När det gäller den stora skillnaden i andelen ekologiskt för vin respektive mat pekar Mikael Robertsson inte minst på att Systembolaget är ett monopol som kan ta sortimentsbeslut på ett annat sätt, medan detaljhandeln är konkurrensutsatt och att kunderna där i hög grad bestämmer hur det går med ekovaror. Han menar också att det inom livsmedelsindustrin finns större brist på ekoråvaror. Enligt Mikael är man inom livsmedelshandelns stora kedjor rädda för tomma hyllor och därför är man försiktiga med att ta in nya ekovaror. Däremot finns mer fristående handlare som enklare kan ta in ekovaror, även sådana som är mer tillfälliga och mer lokala.

– I de stora kedjorna finns en enorm tröghet kring detta. Jag anser att man måste våga prova små ekoproducenter och ta in mer lokala produkter även om de inte kommer att finnas i alla butiker. Då gynnar man producenter som gör bra produkter och som inte kan fuska. Men det sättet att arbeta med sortiment ställer hela detaljhandelns system på prov, säger Mikael Robertsson.

Han menar också att det här handlar om vilka personer som arbetar med de frågorna inom detaljhandeln, vilka kunskaper de har och vad som premieras internt. Här bör man prioritera upp verkliga matkunskaper mer.

– Det behövs överlag mer av hantverksmässig produktion, vi har tappat bort mycket av det. Förutom de uppenbara miljö- och hållbarhetsfördelarna som följer av eko är det hantverkets kvalitéer som är ”grejen” med både ekovin och ekologiska livsmedel. Man kan förstås även utveckla bra tekniska metoder, men den sensoriska utvecklingen bör man hålla i själv på ett hantverksmässigt sätt.

Till konsumenter har Mikael Robertsson en enkel uppmaning kring vad man väljer i mat- och vinhyllorna:

– Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna. Då smakar det ännu bättre.

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.

Nordisk Råvara har tagit fasta på baljväxternas markvårdande egenskaper och även att i övrigt odla så skonsamt som möjligt, med bland annat marktäckande kompletterande växter i odlingarna och ett minimum av plöjning eller annan jordbearbetning. Jordhälsa är ett nyckelord. Man menar bland annat att det är viktigt att se till att växtdelar och näring kommer tillbaka till jorden för att hålla den frisk.

– Allmänt sett har vi genom jordbruket degenererat jordarna under decennier. Vi vill sträva efter att bevara och återskapa allt friskare jordar, med dess naturliga och mycket komplexa system av mikroorganismer, maskar, mykorrhiza med mera, berättar Tomas Erlandsson, som är VD på Nordisk Råvara.

Eftersträvar friskare jordar

Idag kontraktsodlar företaget i samarbete med ett 30-tal Krav-certifierade gårdar i Sverige. Samarbetet anpassas utifrån varje gårds förutsättningar och man försöker lära sig nya sätt att odla. Det som odlas är både äldre, traditionella grödor och andra grödor som vi i Sverige inte är så vana vid att odla. Några exempel är Bondböna, Gråärt, Gotlandslins, Lupinböna, vit Quinoa, Yin Yangböna med flera. Ett av målen är även att diversifiera matutbudet. Än så länge säljer Nordisk Råvara mest till storkök och livsmedelsindustri, men också direkt till konsumenter via sin webbshop och viss livsmedelshandel.

– Vi vill harmonisera det vi kan odla i Sverige med det vi äter i vårt land. Vi bör överhuvudtaget producera mer av det vi äter här i Sverige. Vårt mål är inte att få fram produkter snabbt och billigt, utan att göra det som vi vet är rätt och som ger de bästa produkterna för miljö och hälsa, säger Tomas Erlandsson.

Baljväxter viktiga för kretslopp

Baljväxter är fleråriga med relativt djupa rötter som bygger upp mullhalten och de har inte minst en särskild förmåga att fixera kväve ur luften, vilket ger en naturlig gödning till odlingsjorden. Det här gäller både baljväxter som vi människor kan äta direkt, och de för oss oätliga baljväxter som bör ingå i odling av vall (foder för betesdjur). Att på olika sätt ha med baljväxter i en växtföljd är viktigt för att åstadkomma ett naturligt kretslopp av näringsämnen i ett lantbruk. Det gör att man kan odla matgrödor utan att på sikt utarma odlingsjorden och utan att använda konstgödsel. Samtidigt binds kol i marken istället för att hamna i atmosfären.

För att åstadkomma det ekologiska kretsloppsjordbruk vi har skrivit om tidigare på Ytterjärna Forum krävs att man förutom odlingen av matgrödor även har en väl avvägd balans mellan idisslande djur och vallodling. Baljväxterna i vallodlingen och återförda näringsämnen från djurgödseln sluter här kretsloppet och bygger upp odlingsjorden. Djurgödseln i ett sådant kretslopp återför också viktiga mineralämnen till marken.

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.

Utöver ett skickligt handlag av grötkokarna kan man tänka sig att kvaliteten på råvaran har stor betydelse för resultatet. Roligt för Saltå Kvarn vars ekologiska havrekross användes av båda årets vinnare Calle Myrsell och Per Carlsson.

De vann delat första pris i den traditionella VM-klassen som går ut på att koka bästa gröten av enbart obehandlat krossat havre (inte havregryn) samt vatten och salt. Gröten bedöms utifrån smak, textur och färg. Man kan också tävla i specialklassen, där man får lägga till även andra ingredienser. I årets upplaga av Golden Spurtle – World Porridge Making Championship tävlade grötkokare från 12 länder.

Syftet med tävlingen är dels att göra fler människor medvetna om gröten och dess hälsosamma fördelar, dels att skapa intresse för den lilla skotska byn Carrbridge, där grötkoknings-VM hålls varje år. Hos Saltå Kvarn hoppas man nu att svenskarnas VM-vinster ska leda till att ännu fler ska använda havrekross, och inte bara i bakning där den använts länge. Den havrekross som användes i vinnargröten görs av hel, ångbehandlad, skalad havre som klippts i bitar och är rik på fiber, magnesium, järn och zink.

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.

För att klara de politiska målen om en levande skog med biologisk mångfald behöver vi enligt en ny ESO-rapport avsätta mer skog som reservat. Man föreslår att ett ökat skogsskydd delvis ska finansieras av en naturvårdsavgift. Inte helt oväntat möter det här kraftigt motstånd från skogsnäringen.

När varierade naturskogar ersätts av homogena och biologiskt fattiga produktionsskogar, försvinner livsmiljön för många djur- och växtarter, som blir alltmer sällsynta eller t.o.m. utrotade. För 20 år sedan antog riksdagen miljömålet Levande skogar, som handlar om att bevara skogarnas biologiska mångfald. Skogsstyrelsen och Artdatabanken bedömer dock att det idag är långt kvar till målet och det är oklart om utvecklingen ens går åt rätt håll. Forskning visar att omkring 20 procent av skogarnas naturmiljöer måste vara orörda för att miljömålet ska kunna uppnås.

ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) pekar på att omkring halva det behovet endast kan säkras genom stora reservat. Men det förutsätter att man även gör anpassningar inom de brukade skogarna, annars måste andelen reservat vara större än så. ESO pekar också på att det är problematiskt att dagens krav på skyddshänsyn är utformade så att ju större hyggen man gör desto mindre andel måste man avstå från att avverka.

Ska vi ha 80-95 procent icke levande skog?

Enligt uppgift är idag 5-7 procent av den produktiva skogsmarken långsiktigt skyddad. Men debatten kring den här frågan har enligt skogsexperten Mikael Karlsson fastnat i resonemang om att antingen skyddar vi eller så hugger vi ner skogen. Produktion och skydd ställs då mot varandra som oförenliga intressen, och det menar han är olyckligt. En sådan diskussion missar målet och även den uppenbara lösningen.

­– Vi kan inte nå miljömålet genom att sikta på 5, 10 eller 20 procent levande skogar. Det innebär ju att 80–95 procent är icke levande skogar, i form av trädplantage. Vi kan bara nå målen om vi bedriver skogsbruk som ger utrymme för naturen i själva produktionsskogen och det kräver omställning till mer ekosystembaserat skogsbruk. Det går inte att förena kalhyggen och trädplanteringar med levande skogar.

Mikael Karlsson menar också att det inte räcker med skyddade ”fläckar” av skog här och där, bland annat därför att djuren behöver större områden att röra sig på. Man talar här om gröna korridorer. Med ekosystembaserat skogsbruk minskar behovet av särskilda skydd av skogen. Generellt kan man säga att ju försiktigare skogsbruk desto mindre sådana skyddsbehov, och ju intensivare skogsbruket bedrivs desto mer av skogen behöver skyddas.

Skogen ger mer än enbart virke

Enligt ESO skulle ett ökat skydd av skogen i syfte att säkra den biologiska mångfalden innebära ett minskat uttag av virke, vilket ger samhällskostnader. Detta menar man dock kan uppvägas av värdet av en avsevärt ökad klimatnytta (eftersom skogen binder kol) och det innebär då istället en vinst för samhället. Skogsnäringen är mycket kritisk och menar att ESO har räknat fel på detta, bland annat genom att bortse från annan klimatpåverkan som skogsråvaran ersätter.

Mikael Karlsson håller med ESO om att en ökad kolinlagring i skogen är en viktig klimatnytta och han menar att potentialen är mycket stor. Det ekosystembaserade skogsbruk som han förespråkar ger en kraftigt ökad årlig kolinlagring. Enligt en tysk studie han hänvisar till är skillnaderna i potential väldigt stora, inte minst på längre sikt. Hundra år med intensivt skogsbruk ger åtta procent ökad kolinlagring, medan samma tidsrymd med ekosystembaserat skogsbruk ger 280 procent ökad kolinlagring i skogen.

Enligt Mikael Karlsson innebär en omställning till ekosystembaserat skogsbruk en tillfälligt minskad avverkning under en övergångsperiod, under tiden som skogen växer till sig. Det blir minskat råvaruflöde för industrin i volym räknat, men för skogsägare behöver det inte innebära mindre lönsamhet, eftersom flera kostnader sjunker samtidigt som skogens värde ökar. Till detta kommer att blandskog av olika trädslag står betydligt stadigare när det stormar. När det gäller produktion poängterar han också att det är viktigt att klargöra vilken typ av produktion vi talar om.

– Nu pratar man enbart om virkesproduktion, men det är egentligen bara en av flera ekosystemtjänster som en skog kan generera. Andra ekosystemtjänster är inlagring av kol, biologisk mångfald, skydd mot skogsskador, miljö för rekreation med mera. Här ger kalhyggen abrupta avbräck, medan ekosystembaserat skogsbruk däremot möjliggör produktionen av fler ekosystemtjänster, säger Mikael Karlsson.

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.

Resultatet är kanske inte så förvånande, eftersom minskningen av insekter i jordbruksmiljöer ofta förknippas med både giftspridning och monokulturer. Man vet sedan tidigare att fält med ekologisk odling innehåller större mångfald av pollinerande insekter än fält med konventionell odling.

De här välkända skillnaderna skulle dock kunna bero på att ekologiska fält lockar pollinatörer från andra miljöer i landskapen. Men den nya studien visar för första gången att ekologiska odlingsmetoder verkligen har en stabiliserande effekt på mångfalden av pollinerande insekter i jordbrukslandskapet.

Konstgödsel minskar mångfalden

Studien är gjord av Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet. Forskarna har under tre år samlade humlor, fjärilar och blommande växter under hela växtsäsongen på tio ekologiska och nio konventionella gårdar i Skåne. Man såg att ekologisk odling har positiva effekter på stabiliteten i blomsterresurser och förekomsten av humlor. Även på landskapsnivå såg man motsvarande stabilitet, som här också inkluderade fjärilar.

Resultaten visar bland annat att åtgärder som ökar förekomsten av blommor med nektar och pollen kan bidra till en återhämtning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det gäller även på konventionella gårdar.

I studien pekar man också på att det är känt att användandet av konstgödsel i konventionellt jordbruk minskar mångfalden av växter, vilket i sig kan minska förekomsten av insekter. Variationerna i mångfalden av insekter som man också såg över tid i konventionellt jordbruk kan, enligt studierapporten, hänga ihop med att olika bekämpningsmedel används olika år och för olika grödor.