16 april, 2021

Ett litet bi kan göra stor skillnad

Ekologiskt jordbruk bidrar till att fler bin och andra pollinatörer kan överleva och leva i en snällare miljö…

LÄS MER

Det finns cirka 270 arter vilda bin och humlor i Sverige och ungefär en tredjedel av dessa bi- och humlearter är rödlistade. Den svenska rödlistan tas fram av expertkommittéer som bedömer enskilda arters risk att dö ut (populationsminskning). På listan över hotade arter i Sverige finns det 99 biarter, tretton av de hotade arterna har inte hittats på länge vilket indikerar att de kan vara utdöda.

För att naturen och ekosystemen ska fungera och klara av förändringar behöver det finnas många olika djurarter, växter och insekter. Pollinerare behövs för att det ska bli nya frön, frukter och bär, men pollineringen är också viktig för växterna själva, deras förmåga att föröka sig är nödvändig för att behålla en rik biologisk mångfald.

"Jordbrukslandskapets förändring hotar bina"

 

Ett av de största hoten mot bina är jordbrukslandskapets förändring. Mängden och variationen av blommor har minskat vilket gör att även binas föda minskar. De flesta vildbin gräver sina bon i marken i glesbevuxen väldränerad jord och många bin blir bostadslösa när diken och betesmarker växer igen. Den ökande användningen av kemiska bekämpningsmedel är också ett stort hot mot bina, dessa gifter kan orsaka död eller olika skador hos bin.

"Välj Eko för bina"

 

Studier har visat att det ekologiska jordbruket bidrar till upp till 50 % fler bin, humlor och fjärilar än det oekologiska. Det beror bland annat på att det ekologiska jordbruket skapar mer blommor och mångfald i landskapet genom exempelvis en varierande växtföljd. Ekobonden använder inte giftiga bekämpningsmedel och konstgödsel är förbjudna. Utan gift blommar det mer ogräs vilket gör att bina lättare hittar mat under hela säsongen och betande djur gynnar artrikedomen.

Det här kan du göra för att rädda bina

  • Välj ekologiskt så långt det är möjligt när du handlar!
  • Använd inte giftiga bekämpningsmedel i hemmaträdgården, då trivs nyttodjuren som äter upp skadedjuren (exempelvis nyckelpigan som äter bladlöss)
  • Motverka matbrist genom att ha blommande växter i din trädgård hela växtsäsongen, från tidig vår till sen höst
  • Ge bina en bostad, bygg bihotell och skapa sandbäddar
Anna Falkbråten
11 januari, 2021

Laxodling oroar fiskare

Sedan urminnes tider har fiskebåtar gått i fjordarna och på de nordliga haven, med vind i seglen skeppas den norska sjömaten över hela jorden. …

LÄS MER

Sedan urminnes tider har fiskebåtar gått i fjordarna och på de nordliga haven, med vind i seglen skeppas den norska sjömaten över hela jorden.
Den snabbt växande laxodlingen är en succé och laxmiljardärerna har blivit fler, fyrtionio av Norges 400 rikaste personer är fiskodlare. Samtidigt oroar sig kustfiskarna för att det rosa guldet kommer till priset av förändrade ekosystem. Redan för drygt 20 år sedan började Norges kustfiskare larma om förändringar i fjordarnas ekosystem.

"I Norge har havet alltid varit navet"

Debatten har emellanåt gått lika hög som Atlantens vågor om allt från miljöförstöring till djurhållning. Och inte minst om de kemikalier som används för att få bort parasiter från laxen. Laxlusen är odlingarnas stora gissel, och framför allt, en plåga för laxen. Tas lössen inte bort uppstår otäcka sår som skadar laxen svårt. Lusmedlen som används, både i fodret och som badmedel, har en negativ påverkan på ekosystemet. Det tar död på de små hoppkräftorna, som utgör den viktigaste startfödan för småfisk och yngel och man har funnit ett samband mellan kemikalierna som används och massdöd av räkor.

"Norrmän är kritiska till odlingarna, men de äter väldigt gärna odlad lax"

 

Läs hela artikel här

PS – även svenskar är förtjusta i den norska odlade laxen

Publicerad av Anna Falkbråten
2 juli, 2021

I Kulturhuset i Ytterjärna och online 2-10 Juli 2021

Järna Festival Academy – sommarens mest laddade kammarmusikfestival!…

LÄS MER

Järna Festival Academy – sommarens mest laddade kammarmusikfestival!

För femte gången är den unika musikfestivalen i gång i Ytterjärna. 
Mästerliga musiker och föreläsare med starkt engagemang och kunskap kl. 19.00 varje kväll. 20-talet toppstudenter ger måndag t o m lördag konserter klockan 12:12
Musiken och föredragen ger ett upprop att ta ansvar för klimatet. Att inte fastna i sorgen utan bearbeta den på alla sätt med tankar, konst och handling. Att inte sjunka ned i dystert grubblande utan gå en väg; som raden av konserter inbjuder till.

Självklart kan vi plocka ut någon eller några konserter och låta musiken tala sitt eget språk så att dessa fantastiska evenemang ger oss stora upplevelser och inspiration för vårt eget liv.

De konstnärliga ledarna för Festivalen, Jakob Koranyi & Peter Friis Johansson, beskriver idén så här:

Under festivalen sörjer vi klimatförändringarna och den miljö som mänskligheten förstört för kommande generationer. Korallrev, glaciärer, regnskogar och en mängd andra biotoper försvinner i en rasande takt som en direkt följd av våra handlingar. Vi har även orsakat lidande för miljontals människor som i framtiden kommer få leva med konsekvenserna av det senaste århundradets naiva och vårdslösa beteenden. Det är inte lätt att ta in. Men det är väldigt lätt att förneka.

"Den här festivalen välkomnar sorgen som en nödvändig process. Utan att acceptera vad som händer kan vi inte heller hitta lösningarna och föreställa oss hur en möjlig framtid kan se ut."

 

Även hoppet har en viktig plats i sorgearbetet och festivalen slutar därför i dur. På detta sätt leder vi tankarna mot framtiden och festivalen 2022 där visioner om en hållbar värld blomstrar, visioner väl värda att anstränga sig för!

Fredag 2 juli kl. 19.00
Förnekelse
Elgar: Adagio ur pianokvintett, Williams: Schindler’s list, Wagner: Siegfriedidyll, André, Peyron & Munktell: Romanser, Saint-Saëns: pianokvartett 

Lördag 3 juli kl. 19.00
Föreläsning: Sara Dahlberg Eriksson
Sorgens fem stadier – efter paus Malena Ernman & Mats Bergström

Söndag 4 juli kl. 19.00
Ilska
Gudnadottir: ur Joker, Prokofiev: Sarkasmer, Beethoven: stråktrio i c-moll, Schubert: Döden och flickan

Måndag 5 juli kl. 19.00
Föreläsning: Björn Wiman
– efter paus föreställningen Earth Call med Kören VoNo Ledning Lone Larsen

Tisdag 6 juli kl. 19.00
Förhandling
Franz Schubert: Winterreise

Onsdag 7 juli kl. 19.00
Föreläsning: Birger Schlaug
– efter paus Sjostakovitjs femtonde Symfoni för pianotrio och slagverk

Torsdag 8 juli kl. 19.00
Depression
Barber: Adagio, Aulin&Kapralova: Elegier, Saariaho: Terra Memoria, Wagner: Isoldes Liebestod, Brahms: c-mollkvartett

Fredag 9 juli kl. 19.00
Föreläsning: Pella Thiel
Aktivt hopp – efter paus Griegs stråkkvartett i g-moll

Lördag 10 juli kl. 19.00
Acceptans
Schubert&Liszt: Wandrers Nachtlied, Milhaud: la Creation du Monde, Pärt: Summa, Schubert: f-moll fantasi, Mendelssohn: Oktett

Mån 5, tis 6, ons 7, tors 8, fre 9 juli
Alltid klockan 12:12
12:12 Överraskningskonsert med studenterna ur Järna Festival Academy. 

Lördag 10 juli kl. 12:12 Studenternas kammarmusikkonsert

Föreläsningarna är ett samarbete med Järna Akademi.

Biljetter finns att köpa här.

 

Varmt Välkomna! 

Peter de Voto
10 maj, 2021

”Horisonten finns alltid kvar” – en filosofisk utblick på ivern att detaljstyra

Arbetet inom vård, skola och omsorg är idag hårt styrt. Det man ska göra står i checklistor och riktlinjer uppifrån. Handlingsutrymmet för den enskilde utövaren av yrket har blivit mindre och professionellt omdöme värderas inte längre som kunskap. …

LÄS MER

– Arbetet inom vård, skola och omsorg är idag hårt styrt. Det man ska göra står i checklistor och riktlinjer uppifrån. Handlingsutrymmet för den enskilde utövaren av yrket har blivit mindre och professionellt omdöme värderas inte längre som kunskap, menar Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola.
– Det är ett uppenbart samtidsfenomen som jag får vittnesmål om dagligen. Det är reellt, omfattande och väldigt många människor mår dåligt i den utvecklingen.

Den 18 maj kl 18 talar Jonna Bornemark på Kulturhuset i Järna på Human talks

Jonna Bornemark har tagit en tydlig plats i samhällsdebatten som kritiker av det som brukar kallas New Public Management (NPM) – ett samlingsbegrepp för de senaste decenniernas reformer av den offentliga sektorns organisation och styrning med huvudsyftet att öka effektiviteten.  

Sitt stora publika genombrott fick Jonna med sina två senaste böcker Det omätbaras renässans. En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (2018) och Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet (2020). I böckerna gör hon upp med vår tids förenklade syn på kunskap och det överdrivna mätandet.

– Min kunskapsbas är vård, skola, omsorg, men fenomenet har brett ut sig inom i stort sett alla mellanmänskliga yrken, säger hon.

I samband med föreläsningsturnén som följde på utgivningen av den första boken kom hon att kallas ”rockstjärnefilosof” och hyllas för att hon sätter ord och begrepp på den samtidsutveckling som tränger undan all kunskap utom den evidensbaserade.

 

"Fisken ser inte vattnet den simmar i"

 

Jonnas metod I de två senaste böckerna innebär att hon har haft två olika källor.
Den ena är hennes studenter och personer som jobbar inom vård, skola, omsorg eller andra mellanmänskliga yrken, som berättar sina historier från samtiden på ett situationsnära sätt.
– Det får inte vara ”generaliteter”, säger hon, utan konkret ”vem sa vad, hur luktade det, vad kändes”, men för att få syn på sin samtid måste man också ha distans. Man ser inte om man är för nära. Fisken ser inte vattnet den simmar i. Historiska filosofer, som ger oss ett annat perspektiv, är därför min andra källa.

Aristoteles syn på kunskap
Huvudpersonen i Jonnas senaste bok Horisonten finns alltid kvar är Aristoteles.
– Aristoteles och det han skrev för 2,5 tusen år sedan är ryggraden i västerländskt vetenskapligt tänkande, säger Jonna. Detta samtidigt som delar av hans filosofi har blivit bortglömda. Vi har tappat bort många av hans kunskapsbegrepp, som kan hjälpa oss att få syn på olika sorters kunskap.

Det centrala begreppet Jonna reflekterar kring är ”fronesis”, en av Aristoteles kunskapsformer. Ordet är grekiska betyder klokhet, gott omdöme, gott förstånd och kompetens.
– För mig betyder det helt enkelt ”professionellt omdöme”, säger Jonna. Om någon idag säger ”Min erfarenhet säger mig att…” väger det fruktansvärt lätt, även om det inte bara är en individ, utan ett arbetslag eller en hel profession, som säger samma sak.
– Idag räknas bara det evidensbaserade som kunskap. Kunskap blir då per definition i stort sett bara randomiserade, placebokontrollerade försök, så kallade RCT studier.
– Det är en väldigt noggrant uttänkt metod som handlar om att fånga upp det generella som gäller för alla alltid, som Aristoteles uttryckte det, men RCT studierna pekar i praktiken bara på sannolikheter och statistiska samband. Aristoteles skulle ändå inte vara helt nöjd, även om RCT studierna kommer nära och följer samma kunskapsideal.
Dessa studier har otroligt hög status. Inte minst politiker och tjänstepersoner ropar på att det ska finnas evidensbaserade studier för allt.

Jonna vill protestera när kunskap bara blir det man kan mäta och menar att mätandet i sig kräver ett omdöme.
– Du måste mäta klokt. Du måste veta vad och varför du mäter och vad du ska ha mätningen till. Det finns alltid oändligt mycket mer vi skulle kunna mäta.

Vid varje ö väntar en ny horisont
Bokens titel Horisonten finns alltid kvar blir en metafor för insikten om att vi kan förstå en verklighet, även när vi inte ser den.
– Om jag ser en horisont ingår det i ”horisontbegreppet” att jag förstår att världen fortsätter bortom horisonten, säger Jonna.
– Att påminna om att horisonten alltid finns kvar gör jag för att peka på att jag kan skapa jättemycket kunskap om den ö som jag står på, men att det alltid finns mer att ta hänsyn till.
– Kunskap och icke-vetande står inte i konflikt till varandra utan är varandras förutsättningar. De hänger ihop. Jag vill peka på det sambandet och att det är en situation som vi människor alltid befinner oss inom.

Jonna menar att det de kunskapsbegrepp vi lever med idag kommer ur en utveckling ända från 1600-talet, som har med modernitet att göra.
– Moderniteten har ett fokus på intellektualisering och rationaliserande reformer. Man tar inte hänsyn till horisonter av icke-vetande eller komplexa helheter när man effektiviserar och ekonomiserar. Det ska vara enkla orsak/verkan samband. I flera hundra år har vi tränat oss i att göra oss mer ”manualiserbara”. Den fantastiska vetenskapliga utvecklingen är också beroende av det.
– Det är inte något strikt negativt eller positivt. Det är bara ett faktum. Sedan får det en massa konsekvenser, som vi kan uppfatta som positiva eller negativa.
– På ett plan är det en väldigt lång samtidsutveckling, som hänger intimt ihop med sekulariseringen. Den hänger också ihop med en vetenskapstro, ”scientism”, som är något annat än vetenskap.

Från 60-talet och framåt har också en ökad ”professionsskepsis” tillkommit från både höger och vänster.
– Från vänster fanns en kritik mot professioner som slöt sig och inte släppte in andra – till exempel läkare och jurister. De var ett och samma kön, hade en och samma hudfärg och tillhörde den samhällsklass som ägde. Det fanns ett behov från vänstern att demokratisera och värden som ”transparens” kom därifrån.
– Samtidigt fanns en samtidsutveckling från höger där det, som sedan blev nyliberalism, utvecklades i slutet av 60-talet. Där handlade det snarare om att effektivisera och ekonomisera och allt togs in under ekonomins språk.
– Professionerna tappade status och en del av det förlorade handlingsutrymmet beror på det. I botten ligger en idé om den mänskliga faktorn som problemet och att människan delvis ska minimeras. Då försvinner samtidigt sådant som omdöme, konstnärlighet, sensibilitet och relationen till icke-vetande ganska raskt. Det blir bara något som man sätter i motkraft till rationalitet och effektivitet.

 

"Om man för in vård, skola, omsorg i en vinstmaximerande struktur måste man granska så att inte pengarna flyter iväg år fel håll"

 

Tillit och det professionella omdömet
När man vill ge ett alternativ till NPM, där kunskap rör sig uppifrån och ned, har tillitsbaserad styrning lyfts fram som alternativet i vård, skola, omsorg.
– Men vi ska inte ha någon sorts blind tillit, utan vi ska ha tillit till ett professionellt omdöme. Då måste vi fundera på vad det är för något? Det är inte bara en personlig egenskap som råkar finnas ibland eller ibland inte.
– Tillit i sig är ju tomt och vi måste uppvärdera omdömeskunskap, få syn på det och börja odla det. Det kan man göra inom vilken kultur som helst. Den gör helt enkelt verksamheten bättre.
– Men för att styra bort från NPM så räcker det inte att bara jobba med kulturen. Det finns även strukturer vi behöver granska, till exempel vilka inbyggda drivkrafter en organisation har. Detta är ett politiskt område, men även forskningen visar att det blir problematiskt när det kommer in fel drivkrafter i styrningen t ex som att man ska tjäna så mycket pengar som möjligt.
– Här är det en skillnad på vård, skola, omsorg och mellanmänskliga yrken, jämfört med ett sådant jobb som att tömma soptunnorna bra.
– Det är mycket lättare att ”marknadisera” att tömma soptunnorna rätt. Det ändrar inte så mycket i själva soptömmandet och det finns många andra liknande områden. Soptunnorna är rätt lika även om de ibland står lite annorlunda, så en viss situationskunskap finns alltid med.
– Men om man för in vård, skola, omsorg i en vinstmaximerande struktur måste man granska så att inte pengarna flyter iväg år fel håll. Inför man en hård granskning så är man inne i NPM-loopen med ett misstänkliggörande av kärnverksamhetens professionella.

Jonnas slutsats är att tillitsbaserat är bra, men att det inte kommer att räcka hela vägen utan att man också gör strukturändringar.
– Jag tror fortfarande man ska ha en mångfald av utförare. Det uppfattar jag som positivt på många sätt, men jag tror på vinstbegränsningar.

Jonna pratar också gärna om att vi har en uppsnurrad relation till subjektivitet, som ju är något annat än subjektivt tyckande.
– Jag vill hålla kvar i subjektivitet lite längre och lägga positiva värderingar i ordet. Eftersom vi tillhör en individualiserad kultur, tänker vi oss att subjekten är avskurna från varandra. Här vill jag lyfta en idé om att omdömeskunskapen är kollektiv. Det betyder dock inte att alla handlar likadant.

Professionens rum
Jonna menar att en professionell kunskap alltid befinner sig motstridiga spänningar. En spänning som alltid finns med är den mellan tradition och nytänkande. Mellan dem formas ett handlingsrum. Det gemensamma handlingsrummet är professionens rum.
– Professionellt handlande betyder inte att alla handlar lika i en viss profession i en viss situation. Jag handleder mina studenter på ett annat sätt än mina kollegor gör. Det gör ingenting, men i betygsättning måste vi ligga mycket närmare varandra och ha en gemensam dialog.
– Sedan finns det positioner utanför det professionella rummet. En polis som vägrar använda våld hamnar utanför det polisiära rummet. Som lagstiftningen ser ut idag hamnar en barnmorska som inte vill utföra abort utanför barnmorskeprofessionen. Då ska man söka sig till andra jobb.
– Vi omförhandlar också alltid den här gränsen vad som är innanför eller utanför professionen. Det är rörligt. Men likafullt finns i det utspända rummet en kollektiv professionell kunskap, som sitter i en tradition, som sitter i miljöer, som sitter i kollektiv. Här kan vi handla omdömesgillt med hjälp av den kunskapen.
– Det är en otroligt utbredd, men onödig, motsatsställning att vi antingen handlar objektivt eller är utlämnade till individuellt subjektivt tyckande.

Jonna menar att de problem hon pekar på är en omfattande kollektiv erfarenhet idag.
– När väldigt många människor samtidigt erfar något liknande måste man börja verbalisera det. Orden får makt när de fylls med erfarenheter. Då finns det alla möjligheter i världen att ändra på saker och ting, men jag vet också att människor i kärnverksamheterna tycker att det går vansinnigt långsamt och blir väldigt frustrerade. Det finns en stor risk att det bara blir ytterligare ett lager av fint snack – att vi skriver in det i någon värdegrund någonstans och så blir det inte mer.
– Jag vill gå in i det konkreta och inte fastna i det generella, även om det är ett plan man måste vara på som filosof. Man måste kunna pendla mellan det ytterst konkreta och det väldigt abstrakta och generella.

 

"Det tar tid att vända en atlantångare"

 

Jonna tror på en förändring, men frågorna är politiska och hon aktar sig för att bli uppäten av något enskilt parti.
– Frågorna ligger ideologiskt mycket djupare än partipolitiken, säger hon, och politiken vet inte hur de ska handskas med frågan. Att styra mindre är överlag en sak som politiker har lite svårt med.
– Däremot finns det ett jättestort intresse från myndighetssverige. Där finns ett behov av att gå in djupare i de här frågorna. Många kommuner upptäcker också hur dyrt det blir när du måste kontrollera i varje steg och byråkratin växer.
– Om man jämför diskussionerna som förs idag jämfört med för ett par år sedan så har det rört sig en hel del. Idag finns det ingen i det offentliga samtalet som försvarar NPM. Så var det inte 2017.
– Men det tar tid att vända en atlantångare. Idéerna har vänt, ideologin har vänt. Det gäller att fortsätta gnaga på. Ett system i offentlig sektor kan ju ändras sig på några år, men sedan har vi ett kulturellt tankesätt som är odlat i flera hundra år. Den filosofiska och ideologiska debatten kommer säkert att pågå under decennier framåt.

 

Text: Inger Holmström
22 januari, 2021

Kristofferskolan – arkitektur med helhetssyn på barnet

Kristofferskolan i Bromma är en waldorfskola där pedagogikens syn på barnets utveckling och lärande genomsyrar arkitekturen. Det kommer till uttryck i hur byggnader och lekmiljö samspelar med omgivande natur och i den omsorg som ägnats varje lärmiljö för att stödja elevernas lärande.…

LÄS MER

Kristofferskolan i Bromma är en waldorfskola där pedagogikens syn på barnets utveckling och lärande genomsyrar arkitekturen. Det kommer till uttryck i hur byggnader och lekmiljö samspelar med omgivande natur och i den omsorg som ägnats varje lärmiljö för att stödja elevernas lärande.

Skolans arkitektur, dess form, material, kulörer och förhållande till den omgivande naturen, speglar den antroposofiska filosofin och den därur sprungna Waldorfpedagogiken. En grundtanke i denna pedagogik är att hela människan ska växa, såväl tanke, vilja som känsla. Enligt detta synsätt går vägen till kunskap från handen genom hjärtat till huvudet. Därför betonar waldorfpedagogiken att teoretiska, konstnärliga och praktiska ämnen har lika stor betydelse, och inlärning sker genom ett konstnärligt förhållningssätt.

"Miljön som helhet är spännande och uppmuntrar till kreativitet"

Utöver klassrummet och specialsalar har skolan olika verkstäder för hantverk som bokbinderi, smedja och keramik. Som ett komplement till den ordinarie undervisningen finns det möjlighet för elever med särskilda behov att få ägna sig åt hantverk under skoltid efter överenskommelse med föräldrarna.

"Bykänslan är påtaglig"

Skolans fysiska struktur och husens placering i kuperad terräng skapar naturlig rörelse mellan olika målpunkter som klassrum, matsal, hantverkshus och andra specialsalar. Det gör att skolan som helhet inspirerar till rörelse och upptäckter. Känslan av en by är påtaglig. På väg mellan olika byggnader och platser får man både en dos motion, frisk luft och en naturupplevelse.

 

Läs hela artikeln och se foton på de vackra byggnaderna och miljöerna här.

 

Publicerad Av Anna Falkbråten
23 december, 2020

Musiken är viktigare än någonsin detta pandemiår!

I år kan musik betyda mer än någonsin för människor, den skänker tröst och hopp samt sprider ljus i coronamörket.…

LÄS MER

Redan under antiken fanns det ideér om att en stärkt själ kan hindra kroppsliga sjukdomar. Musiken hade en grundläggande funktion och kulturaktiviteter var en självklar ingrediens för att bevara hälsan. Musikens påverkan ingick också i grundutbildningen för läkare under medeltiden.

Musik aktiverar nästan alla delar av hjärnan vilket startar skeenden i hela kroppen, exempelvis olika fysiska reaktioner som svettningar, ”gåshud”, förändrad andning, och förändrade nivåer av signalsubstanser som dopamin, adrenalin, och serotonin. Man mår helt enkelt bra av musik!

Öppna dina sinnen, lyssna och njut av Mats Zetterqvist som spelar Ciaccona i d-moll av Bach.

Med detta önskar vi er en riktigt fin jul och ett gott nytt år!

Redaktionen Ytterjärna Forum

Anna Falkbråten
17 december, 2020

Saltå Kvarn går sin egen väg och ger ekologiska lantbrukare mer betalt ju mer lantbrukaren gör för miljön

I EKOT rapporterades nyligen att betalningen till ekologiska bönder är för låg, inte mycket högre än konventionell produktion. En överproduktion av ekologiska råvaror gör även att bönder tvingas sälja till priset av icke ekologiskt. Genom att ge bonden bättre betalt och få fler att göra hållbara val vill Saltå Kvarn vända på trenden.…

LÄS MER

I EKOT rapporterades nyligen att betalningen till ekologiska bönder är för låg, inte mycket högre än konventionell produktion. En överproduktion av ekologiska råvaror gör även att bönder tvingas sälja till priset av icke ekologiskt. Enligt en rapport från analysföretaget Agrovektor, på uppdrag av Jordbruksverket, har svenskt lantbruk förlorat 700 miljoner kronor i år, vilket gör att fler lantbrukare slutar med ekologisk produktion. Samtidigt har Sverige satt ett nationellt mål om att öka andelen ekologisk jordbruksmark från 20 till 30 procent de kommande tio åren. Skulle det här politiska målet uppnås så betyder ju det en ökning med råvara på ungefär 50 procent mot dagens nivåer. Genom att ge bonden bättre betalt och få fler att göra hållbara val vill Saltå Kvarn vända på trenden.

”Svenska lantbrukare kan visst odla ekologiskt med långsiktig lönsamhet. Det handlar ju om att ge dem rätt betalt för det arbete de gör. Grundproblemet är att konventionellt odlad mat kostar för lite i förhållande till den miljöpåverkan och återställningskostnad produktionssättet medför. För att ändra det krävs ett samhällsinitiativ och ett politiskt ledarskap, precis som med Bonus Malus på bilar. Idag är det ju billigare att producera på ett sätt som förstör vår miljö – det borde såklart vara tvärtom” säger Jonas Regnér, VD för Saltå Kvarn.

Saltå Kvarns verktygslåda – för framtidens skull

Saltå Kvarn har med oro sett den här utvecklingen under många år. Därför lanserade man 2012 ”Saltå Kvarns verktygslåda – för framtidens skull”. Med verktygslådan belönas lantbrukaren för att göra ännu mer för planeten och miljön. Det innebär högre pris för råvaror och produkter, vilket är viktigt för att lantbrukaren ska få rätt betalt.

 

Verktygslådan – så fungerar den

Saltå Kvarn har 22 ekologiska kretsloppsgårdar som levererar spannmål. De flesta ligger i närområdet och någon har varit leverantör i tre generationer. Odlingen bygger på ett antal principer. Grundkravet är att gården är KRAV-certifierad, vilket är en mycket tuffare nivå än att ”bara vara ekologisk”. Utöver det kan gården på frivillig väg välja hur mycket mer den vill göra för miljön, naturen och planeten. Beroende på ambition, så hamnar gården på någon av nivåerna ”På gång”, ”Balans” eller ”Spjutspets”. Genom att ge mer betalt för högre klassning och extraåtgärder utöver det, så ska lantbrukaren uppmuntras att höja nivån varje år.

 

"Ekologiskt odlade grödor har en pressad lönsamhet, speciellt när det är svensk råvara. Den konventionella maten är idag alldeles för billig"

 

Inköpsmodeller via olika spotmarknader, i kombination med periodvisa överskottschocker, förstärker också en osund prispress och motverkar gårdarnas långsiktiga satsningar. Det försämrar förutsättningarna för våra svenska Eko-bönder, utarmar jordbruket på längre sikt och är direkt skadligt för vår närmiljö”

Den som odlar ekologiskt, och speciellt KRAV-certifierat, kan och får inte ta några ’genvägar’, som exempelvis konstgödsel, naturfrämmande bekämpningsmedel eller annat jox som skapar ökad skörd men ger negativ miljöpåverkan. Det kostar helt enkelt mer att producera ekologiskt, och därmed ökar odlarnas utsatthet för ekonomisk press då prisnivån generellt trycks ned av vanligt spannmål.

Vi som ekologisk producent kommer också i kläm då även vår långsiktighet förutsätter att konsumenten är upplyst och har betalningsviljan att göra hållbara ekologiska val. Att välja ekologiskt är ju både en smakfråga och en samvetsfråga som handlar om vilken planet vi vill överlämna till kommande generationer. För oss känns det extra bra att bidra till hållbarare svenskt jordbruk, miljö och planet – och den känslan vill vi också att alla som handlar Saltå Kvarns produkter ska känna”, avslutar Jonas Regnér.

Länk till reportaget
Länk till Agrovektors rapport

 

Pressansvarig: Patricia Johansson
patricia.johansson@saltakvarn.se

Publicerad av Anna Falkbråten
8 oktober, 2020

Våran lilla Bondgård

I dokumentären Våran lilla Bondgård får vi följa John och Molly som lämnar livet i staden för att med blod, svett och tårar försöka förvandla förorenad död mark till ett stort fruktbart jordbruk, helt och hållet baserat på ekologiskt hållbara metoder och med biologisk mångfald som ledord. …

LÄS MER

I dokumentären Våran lilla Bondgård får vi följa John och Molly som lämnar livet i staden för att med blod, svett och tårar försöka förvandla förorenad död mark till ett stort fruktbart jordbruk, helt och hållet baserat på ekologiskt hållbara metoder och med biologisk mångfald som ledord. Det verkar omöjligt, men med ständigt nya växter och djur lyckas de mot alla odds skapa ett mikrokosmos i skön harmoni. En lika dramatisk som hjärtevärmande berättelse om att trotsa den moderna urbanismen för att definiera en annan typ av modernt leverne och leva i nära samspel med djur och natur.

På bondgården, Apricot Lane Farms, odlas över hundra olika sorters grönsaker och sjuttiofem sorters frukt varje år i den biodynamiska och ekologiskt certifierade trädgården. Den stora variationen möjliggör ett hälsosamt och varierat ekosystem.

"Människor undrar ofta varför vår frukt är så utsökt, det är jorden! Regenerering av mark under dessa träd förbättrar trädhälsan och fruktsmaken. Under våra träd finns ett sortiment av gräs, kvävebindande baljväxter, inhemska ogräs och blommor för pollinerarna"

 

På gården bor även grisar, getter, får, kycklingar, ankor, hönor, hästar, höglandsboskap och en brun schweizisk mjölkko som heter ”Maggie.”

 

Att uppnå framgång tog år av hårt arbete och krävde enorm envishet och uthållighet. Biodynamiskt jordbruk kräver unika mikroklimat och livsmiljöer, det finns inte någon handbok för hur man ska gå tillväga, det är ett holistiskt tillvägagångssätt där varje djur, växt, skadedjur och gödsel på gården tjänar ett syfte – allt bidrar till en självbärande livscykel. I Biodynamisk odling används inte heller några tillsatta hormoner, syntetiska bekämpningsmedel eller konstgödsel.

Apricot Lane Farms är en av endast 66 gårdar i hela Kalifornien som har certifierats biodynamisk av Demeter U.S., vilka är representanter för det äldsta certifieringsprogrammet för jordbruk i världen.

"Vi är certifierade. Det var inte en lätt uppgift, men väl värt tiden. Det tog oss nästan 4 år att uppnå organisk och biodynamisk certifiering för fruktträdgårdar, trädgårdar och betesmarker. Varje dag arbetar vi för att gå längre än våra certifieringskrav för att bättre stabilisera våra biologiska system"

Apricot Lanes ägare, John och Molly, lyckades att skaffa sig investerare som förstod de långsiktiga ekonomiska möjligheterna med en självförsörjande gård.
Uppstart av projektet möjliggjordes främst via medel från en riskkapitalist som önskar förbli anonym.

Se filmen Våran lilla Bondgård på SVT Play här.

Länk till Apricot Lane Farms hemsida; https://www.apricotlanefarms.com/

Publicerad av Anna Falkbråten
28 september, 2020

I Sofia Woods liv är mat kärlek

Att våga vara sann mot sig själv, känna efter vad som skänker glädje och lycka i livet och att inte forma sina livsstrategier utifrån karriärmål, är Sofia Woods väg. Maten och mötena kring måltiden är hennes största inspiration. Idag är hon en förebild för tusentals genom sitt Instagramkonto, den egna bloggen och hennes podcast tillsammans med Elsa Billgren. Snart kommer också hennes andra kokbok ”Vinter hos Wood” ut i butikerna. …

LÄS MER

Att våga vara sann mot sig själv, känna efter vad som skänker glädje och lycka i livet och att inte forma sina livsstrategier utifrån karriärmål, är Sofia Woods väg.
Maten och mötena kring måltiden är hennes största inspiration. Idag är hon en förebild för tusentals genom sitt Instagramkonto, den egna bloggen och hennes podcast tillsammans med Elsa Billgren.
Snart kommer också hennes andra kokbok ”Vinter hos Wood” ut i butikerna.

Fredagen den 2 oktober var Sofia gästtalare på Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna, du kan se framträdandet här.

– Idag har jag gjort ett stort fotojobb för tidningen Elles julnummer, berättar Sofia när vi pratas vid några dagar före hennes framträdande i Järna. Jag har bundit kransar, gjort juldukningar och bakat hela dagen. Jätteroligt, men intensivt!

Detta har hon gjort med anledning av sin andra bok, som kommer ut i oktober. Sofia är 36 år och bor i Gamla Enskede söder om Stockholm med man och tre barn 2, 5 och 8 år. Dagarna är fulla, men nu har maken hand om barnens kvällsbad och hon och jag får en timme för ett samtal kring hennes prioriteringar i livet.

Vem är hon då om får beskriva sig själv?
– Jag är eftertänksam och sökande, säger hon trevande. Jag letar ständigt efter lycka och glädje i allt jag gör. Jag har gjort en resa i livet från att vara en karriärinriktad person som värderat mig själv mycket utifrån prestation och vad jag har uppnått, men de senaste åren har jag försökt hitta ett annat sätt att leva, som har varit mer sant mot det jag faktiskt känner är rätt för mig.

En ohållbar situation

För drygt två år sedan var Sofia på toppen av en konventionell karriär. Hon hade fått sitt drömjobb som marknadschef på Bukowskis, satt i ledningsgruppen och hade på pappret ett toppjobb, som hon hade kämpat länge för att få. Men något var fel.
– Jag var också en person som sprang överallt hela tiden, berättar hon. Jag slängde mig i taxin till förskolan för att jag aldrig hann att komma iväg i tid, slängde mig sedan i taxin från förskolan till jobbet och rusade verkligen fram genom livet.
– Samtidigt blev jag oplanerat gravid med vårt tredje barn, men fortsatte att jobba på samma sätt. Jag kände en stor tacksamhetsskuld till min chef som gett mig chansen, men när min lilla Selma kom insåg jag att jag stod jag inför en ohållbar situation.

Sofia berättar att det samtidigt under föräldraledigheten hände saker på jobbet, som gav henne en tankeställare kring värdet av hennes bidrag och lojalitet mot företaget, vem hon egentligen jobbade för och vad som faktiskt är värt något i livet. Sofia är konstvetare i grunden och har jobbat med marknadsföring i modebranschen i många år och därefter i auktionsbranschen, men mat har alltid varit hennes stora passion i livet.
– Det är alltid i maten jag har hittat energi och fått mitt mest kreativa utlopp, säger hon. Det har jag efter mamma!

Sofia är född i Sverige av en svensk mamma. Hennes pappa är australiensare och hon bodde i Australien under sina första år. När föräldrarna skiljde sig flyttade hon tillbaka till Sverige med sin mamma, som alltid haft ett stort matintresse och uttryckt mycket att sin kärlek genom samvaron runt maten och matbordet.

Sofia började tidigt blogga lite grann kring mat, hade ett Instagramkonto, men det var inte något hon tänkte skulle kunna vara ett jobb på riktigt.
– Men när jag ligger där, precis har fått Selma och ifrågasätter min stressade livsstil – som ser så bra ut utifrån, men som inte känns bra på insidan – så dimper det ner ett mail från Norstedts, berättar hon.
– En kvinnlig förläggare där berättar att hon haft koll på mig i ett par år och undrar om jag inte i själva verket är sugen på att göra en kokbok. Vi bokar ett möte och sedan skriver jag boken medan jag är föräldraledig med Selma. Vi fotograferar den här hemma och det är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det var fantastiskt. Något öppnar sig där. Något nytt blir plötsligt möjligt.

Det bästa beslutet

Sofia säger upp sig och blir frilansare stället.
– Det är verkligen det bästa beslut jag har tagit någonsin, säger hon, även om det är svårt ibland också. Jag måste vara ansvarig för mig själv på ett annat sätt än tidigare, men friheten har varit otroligt viktig. Jag har också fått fundera mycket över mitt eget ego och hur ett starkt ego ibland sätter käppar i hjulet och hindrar en från att var den lyckligaste versionen av sig själv.

Sofia har också varit öppen med att hon i tonåren hade en allvarlig ätstörning och genom att berätta om den, har hon velat göra sina följare uppmärksamma på hur komplex vår relation till mat kan vara.

"Det var när jag förstått hur min anorexi uppkom, som jag började förstå hur viktig måltiden är för mig som en känslomässig plats. Ätstörningarna började när jag bodde i Australien hos pappa ett år när jag var 15. Vi hade ett otroligt tumultartat år, som inte blev bra alls."

 

Före detta år hade Sofia bara varit hos sin pappa över jul och nyår varje år.
– Jag hade idoliserat bilden av min pappa, så som det är lätt att göra när en förälder inte är närvarande. Hans kärlek visade sig inte så som jag tänkte att föräldrakärlek skulle vara och som jag kände från mamma. Det var en sådan chock för mig att jag inte kunde hantera det.
– Det blev som en dissonans och jag fick inte ihop det överhuvudtaget. I min tonårshjärna då var mat och kärlek så nära sammankopplade för mamma och mig. Hon skapade fantastiska måltider. Vi firade sånt som var bra med god mat eller tröstade oss med god mat om vi var ledsna. Bordet har alltid varit platsen som hon och jag ses på och verkligen umgås.
– Med pappa var det inte alls så och eftersom jag kopplade mat till kärlek och inte uppfattade att den kärlek jag förväntade mig fanns där, kunde det inte finnas någon mat heller. Det blev lättare att bara lägga all energi på att inte äta, istället för att tänka på att han inte älskade mig på det sätt som jag hade trott att han gjorde.

En allvarlig ätstörning

Sofia fick en allvarlig ätstörning under det här året. När hon kom hem och stapplade ut i ankomsthallen på Arlanda bröt hennes mamma fullständigt ihop. Hon hade inte förstått hur allvarligt det var.
– Det var fruktansvärt sorgligt, säger Sofia. Efter det blev det bara att försöka jobba tillbaka kärleken till maten. När jag verkligen förstått varför jag blev så sjuk har jag också förstått hur viktig just maten är som en kärlekshandling för mig.
– Därför känns det också meningsfullt att arbeta med mat nu, när jag har möjligheten och dessutom kunna ta ett steg bort ifrån det här klassiskt korrekta karriärslivet, och istället får sitta hemma i mitt kök och fundera på nya recept och skriva nya böcker. Att få göra det som är min passion på riktigt och ge denna passion den plats som den förtjänar för mig.

Titeln på Sofias betraktelse på Human talks är ”Den nya valutan: att värdera glädje, en intuitiv livsstil och antistrategi: en generations reflektion på det moderna livet”
– En intuitiv livsstil är att låta sig vara styrd av hur saker och ting faktiskt känns, snarare än hur man tänker att de ska vara, menar Sofia. I vårt optimerade samhälle går det sättet att tänka på ofta rakt emot hur vi är drillade att faktiskt leva, men jag ser en stark motrörelse till det i en generation nära min egen, där man har sett så många i ens närhet må dåligt på olika sätt.
– Det handlar om allt ifrån utbredd utbrändhet till ett allmänt psykiskt mående, som har varit pressat länge. Jag tror många har börjat göra kopplingen till det moderna ekorrhjulet som de lever i och jag ser många som vill hoppa av.
– Pandemin, som har fört så många negativa saker med sig, har också gjort att många har fått möjligheten att stanna upp och reflektera över hur den egna livsstilen har sett ut. Många har jobbat hemifrån och inte behövt rusa i pendeltrafiken hela tiden.
– Det har öppnat ögonen för vad livet också skulle kunna vara och många börjar tänka nytt.
– Maten har också varit en stor del av att hitta lycka när man varit orolig och känt sig både understimulerad och stressad samtidigt. Matlagning har då varit ett handfast sätt att känna mindre ångest, men också göra saker med händerna.

Sofia berättar om ett stort uppsving av människor, som börjat göra egen pasta tillsammans med henne nu under coronan.
– Det började med de där veckorna i början av året när det faktiskt inte fanns så mycket pasta i affären, säger hon. Det var slut på hyllorna, samtidigt som många inte visste vad de skulle göra av sin dag. Att då ta 2 dl mjöl, ett ägg och en matsked olivolja och knåda ihop den godaste pastan du någonsin har ätit har för många blivit ett konkret sätt att känna på en ”slow lifestyle”.

För Sofia hänger detta förhållningssätt också ihop med lära sig att lyssna på sin intuition.
– Det kräver träning att höra sin magkänsla, menar hon, men det är också verkligen något man kan arbeta upp.

Meditation som verktyg för bättre beslut

Sofia mediterar regelbundet hemma med hjälp av guidning via nätet. Hon deltar ibland via appen ”Head space” i olika klasser som finns där, men hennes favorit är en engelsk guide som heter Donna D’Cruz och hennes guidning ”Letting go”, som finns på Spotify.
– Bara tio minuter med henne hjälper mig att stoppa upp mig själv lite grann, säger Sofia. För att höra min magkänsla krävs närvaro i stunden. Jag prioriterar meditationen när jag är som mest stressad. Det sparar tid genom att jag tar bättre beslut i stället för att jag slösar tiden på dåliga.
– Jag tror alla har en intuition inneboende, men sedan är det väldigt olika hur mycket plats man låter den ta i sitt liv. Om man verkligen kan träna upp att vara styrd av sin intuition snarare än av sin uttänkta strategi kan man kanske få bli lite lyckligare.
– Det måste väl i alla fall vara ett slutmål.

Livet som influencer är inte alltid enkelt.

"Jag har svårt för elakheten som finns där ute och blir chockad över hur elaka saker en del skriver. Det är så lätt att göra folk besvikna. Man blir en produkt i mångas ögon och det kan bli som att man är i andras händer och andras ägande. Samtidigt är det fantastiskt med den direkta kontakten med de många intressanta, smarta och frågvisa kvinnor, som jag har en jättehärlig dialog med. Den älskar jag."

 

Sofias Instagram har nästan 70 000 följare idag och bloggen har ca 16 000 unika webbläsare i veckan.
Trendspaningspodden, som hon gör ihop med Elsa Billgren, där de bl a berör samtidsfenomen inom konst, design och mode har ca 20 000 unika lyssnare varje vecka.

Hur ser hon då på den makt det innebär?
– Jag försöker verkligen förvalta den plats jag har på ett sätt som känns värdigt och meningsfullt, säger hon. Min öppenhet kring min tidigare ätstörningsproblematik hoppas jag t ex ska bidra till att minska skammen många känner, som lider av detta. Just skammen står ofta i vägen för att man ska ta den hjälp som finns att få.
– Jag har också skrivit ganska mycket om rasism – både utifrån min väldigt privilegierade plats, men också för att lyfta andra människor. När jag skriver om konst t ex försöker jag medvetet lyfta primärt kvinnor, men också rasifierade konstnärer och de som kanske inte riktigt har den självklara plats som man har som vit i konstvärlden.
– Hållbarhetsfrågan är också otroligt viktig. Den blir ju ett så konkret ämne i allas våra vardagsliv just när man kan koppla det till maten.

Sofia har inte varit i Järna sedan hon var där med skolan för länge sedan, men hon har gått i Waldorfskola och Saltå kvarns produkter utgör merparten av hennes skafferi.
– Jag tycker biodynamiskt är intressant, säger hon, men det finns också mycket där som jag inte förstår. Utifrån mitt perspektiv, som är att laga god mat, tycker jag generellt att produkterna är högkvalitativa och jag lagar väldigt gärna med dem för att det blir gott och bra. Saltå kvarns tydliga koppling mellan mat och välmående visar också verkligen att man har varit väldigt före sin tid.

 

 

Text Inger Holmström
8 september, 2020

Ytterjärna Forum ändrar inriktning

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna forum. …

LÄS MER

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna Forum och enbart med fokus på lokalt knutna aktiviteter. Kulturhusets program, musik, föredrag, utbildningar och andra typer av evenemang i närområdet kommer dock fortsatt att bevakas när de är av allmänt intresse. Vill du vara säker på att inte missa något kan du också anmäla dig till Kulturhusets nyhetsbrev där programmet görs tillgängligt. Väl mött i Ytterjärna! Anders Kumlander Ordförande Vidarstiftelsen, ansvarig utgivare Ytterjärna Forum


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.