10 juni, 2022

Grandmothers för en hållbar framtid

Organisationen ”The Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, kommer att hålla sitt rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm helgen före midsommar. Fredag - måndag 17 - 20 juni skall det bli av på riktigt! Lördag och söndag den 18 och 19 juni är det offentliga delen av Rådsmötet. Det blir ett öppet råd för alla intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.…

LÄS MER

Organisationen ”The Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, kommer att hålla sitt rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm helgen före midsommar. Mötet skulle ha genomförts 2020, men sköts upp på grund av pandemin. Fredag – måndag 17 – 20 juni skall det bli av på riktigt! Lördag och söndag den 18 och 19 juni är det offentliga delen av Rådsmötet. Det blir ett öppet råd för alla intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.

– Rådsmötet ska handla om att tillsammans sätta ljus, förstoringsglas och fokus på det som är viktigast att göra just nu för klimat, näringsliv, djur, natur och människor – för allt liv på jorden, säger Madeleine Söderström, Grandmother Sverige och en av initiativtagarna till konferensen.
– ”Liv – vad behöver omsorgen om liv på jorden nu?!” är temat för rådsmötet. Vi behöver ta beslut för flera generationer framåt bortom årsbudgetar och mandatperioder.

”Council of European Grandmothers” bildades för sju år sedan med inspiration från bland annat ”International Council of Thirteen Indigenous Grandmothers” – en sammanslutning av 13 kvinnor från olika ursprungsbefolkningar i världen, där representation från Europa saknades. Den europeiska organisationen formades därefter i Italien 2015 och initierades av Grandmother Agnes Baker Pilgrim, en av de äldsta från den ursprungliga gruppen. Idag ingår 14 europeiska länder och 22 Grandmothers.

"Ekosystemet håller på att kollapsa och försvagningen av vår livsmiljö sker nu i ökande takt. Sverige har en roll i den förändring världen behöver."

 

Madeleine blev Grandmother Sverige i organisationen 2017.
– Man representerar inte sitt land utan är en representant FRÅN sitt land vilket är en viktig skillnad, berättar hon, man blir tillfrågad om man vill vara en del av cirkeln och verka för våra frågor i det egna landet. Vi träffas och har ett “Council meeting” var nionde månad för att inspirera, låta oss inspireras och bibehålla kraften i vår mission om en välmående jord att med stolthet kunna lämna över till kommande generationer.
– Ekosystemet håller på att kollapsa och försvagningen av vår livsmiljö sker nu i ökande takt. Sverige har en roll i den förändring världen behöver. Södertälje och Järna har en lång tradition av att leva multikulturellt och leda okonventionellt och hitta medvetna långsiktiga lösningar. Därför ska vi hålla till i Ytterjärna samt inne i centrala Södertälje denna gång.

Olika uppgifter i olika länder
De olika Grandmothers som är med, bidrar utifrån sina egna unika kompetenser, erfarenheter och yrkeskunnande i sina respektive länder. Var och en har sin personliga väg och uppgift i att förverkliga missionen utifrån den inspiration som rådsmötet vill bidra med.
– Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga, säger Madeleine. Vi behöver se till att jorden räcker till dig, mig och alla som kommer efter. Det gör man om man låter sin ”moderlighet” ta plats! Den finns även hos mannen att ta fram och använda sig av.

Grandmother Tina Lindhart från Spanien är forskare och psykoterapeut. Soizig Paget från Österrike är jordbrukare och jobbar med örter och håller utbildningar i biodynamisk odling. Irene Keller Gubler från Schweiz arbetar som fysioterapeut, med personlig utveckling och migration och Mary Grant, en av de äldsta från Irland, har jobbat med trauma i sin hemstad Dublin i hela sitt liv vid sidan av författarskap, etc.
– Våra ”grandmothers” har en härlig bred spridning av kompetenser, säger Madeleine. Irland och Sapmi/Samerna representeras av individer från ursprungsbefolkningen, men genomgående är man inbjuden utifrån sina gärningar, sin ”visdom” och den människa man är.

"Den relationella förmågan i människan och hennes omsorgsförmåga är just nu viktiga nycklar till att lösa både klimatkrisen, freden och andra obalanser i världen"

 

Madeleine har i sitt eget yrkesliv arbetat med beteendefrågor, samhälls- och myndighetsutveckling, individ- och gruppsamtal, handledning, social hållbarhet, utbildning, skolutveckling samt varit verksamhetsledare för kris/chock/traumarehabilitering.
– Jag har rört mig i och mellan den klassiska och den alternativa världen och ser tydligt att det finns en gemensam yta där dessa kan vara samtidigt och tillsammans. Det finns mycket att lära av varandra inom dessa idag skilda fält.

Hon har också fördjupat sig inom socialpedagogik som är en viktig grundteori för hur vi ska kunna göra rätt saker för att stödja människan, naturen och ett samhälles utveckling.
– Många kommuner har förstått socialpedagogernas viktiga roll även i skolorna. Det ser jag som en väldigt positiv samhällsutveckling, som jag vill bidra till.
– Jag representerar också vår europeiska Grandmother organisation i olika sammanhang inom hållbarhetsområdet i Sverige. Jag intresserar mig både för naturens och människans rättigheter och hur man beteendemässigt motiverar människans ansvar- och omsorgsvilja.

I samband med rådsmötet tar Madeleine ett steg framåt inom detta område för att föra upp dialogen dit den behöver vara, då ju alla svåra frågeställningar idag grundar sig i vårt förhållningssätt och vår relation till liv. Den relationella förmågan i människan och hennes omsorgsförmåga är just nu viktiga nycklar till att lösa både klimatkrisen, freden och andra obalanser i världen.
– Jag vill vara med och ställa de frågor som behöver ställas. I frågan finns svaren. Det behöver inte vara krångligare än så.

"Sverige ligger långt fram vad gäller kvinnors möjligheter att föra talan och bli lyssnade på"


Möte var nionde månad

The Council of European Grandmothers håller rådsmöte var nionde månad med olika teman i olika länder. Den svenska grupp som arrangerar rådsmötet i Sverige, marknadsför och representerar The Council of European grandmothers här, heter Edda Sverige. Uppdraget är att bygga en stabil plattform inför rådsmötet.
– Vi vill öppna upp nya samarbeten, lyfta vår region, medvetandegöra händelsen och förstärka lokala relationer inför mötet, säger Madeleine.

Madeleine berättar också att den tidiga internationella gruppen, med de 13 kvinnorna från olika ursprungsbefolkningar, också hade målet att stödja och förstärka kunskapen om och kontakten med den naturliga visdom som finns i varje människa.
– De träffade Dalai lama, mötte påven, hade olika sammankomster och var väldigt aktiva under en period. De är nu i 80-90-årsåldern och fortfarande verksamma men några av dem har tyvärr lämnat jordelivet.
– I vår europeiska cirkel arbetar vi på ett lite annat sätt utifrån vår mission, men det är en stor ära att komma ur detta internationella nätverk, som har en hög status och gör ett fantastiskt arbete, menar Madeleine.
– Vi lägger numera upp våra rådsmöte/rådslag med bland annat samtal med olika medborgare i de olika länderna och försöker också stötta de spännande utvecklingsprojekt som finns i det landet som vi besöker. Vi ger också stöd och kraft till varandra så att man kan åka hem och hålla kvar den inspiration som sammankomsterna ger för att med kraft fortsätta med livsmissionen..

Att årets rådslag skulle hållas i Sverige beslöts redan 2019.
– Vi fick frågan då det bland annat är väl känt att Sverige ligger långt fram vad gäller kvinnors möjligheter att föra talan och bli lyssnade på, menar Madeleine. Sommarsolståndets tid är också en tid när solen står som högst och livet är i full blom. Då finns ljus och kraft här att möta det nya.

Årets rådslag inleds med ett ”Internt rådsmöte” den 17 juni 18 – 19 juni och en öppningsceremoni med konsert för mångfalden och freden inne i S:t Ragnhilds kyrka. Därefter hålls det ett öppet råd 18-19 juni dit allmänheten är välkommen. Utöver temat ”Liv” finns en övergripande rubrik för hela rådslaget, som är ”Liv – vad behöver omsorgen om liv på jorden nu?!”.
– Det innebär bland annat att vi inte har bestämt vilket budskap vi ska lämna efter oss, säger Madeleine. ”Den samlade intelligensen” kommer fram till det i Rådsmöte Dialogens tredelade process.
– Tanken att det skulle handla om ”Liv” kom tidigt. Vi behöver ett gemensamt tema, som gör att flera frågeställningar kan mötas. Nu känns temat ännu mer centralt än vad vi visste 2019!
– Ekonomiska medel skapas till varje enskilt rådsmöte. Värdlandet tar ansvar för kostnaderna i det egna landet. Kommunerna där rådslaget hålls brukar vara med och subventionera, så har ej skett i just vår kommun men vi klarar av att organisera mötet med full kraft ändå. De utländska gästerna betalar själva, liksom även de svenska volontärerna. Det är en självorganiserande tid vi lever i där mångfalden just får möjlighet att ta plats och ge stöd.

Det planerade rådsmötet
Gästerna anländer med början måndag 13 juni då filmteamet landar i Sverige. På fredagen öppnar den interna delen av rådsmötet, då det som ska ske på lördagen/söndagen förbereds. Den centrala rådsmötesdialogen hålls i 3 delar för de gäster som har bokat en stol/plats tillsammans med mötets Grandmothers.

På grund av världsläget i Europa och Coronapandemin har storleken på Rådsmötet omskapats och omformulerats. Ett aktuellt program finns tillgängligt på hemsidan med olika programpunkter och fyra olika utställningar. Alla gäster är inkvarterade i Ytterjärna på hotell och vandrarhem.

Vandrarhem i Ytterjärna

Klockan 10 lördagen den 18 juni öppnar den publika delen. Då börjar ett arbete i olika grupper som fördjupar det som är rådsmötet vill relatera till möjligheten att bibehålla liv på jorden och omsorg om liv i vår livskultur.
– På söndagen förs allt sedan samman till ett gemensamt uttryck och en gemensam skörd i en central dialog, berättar Madeleine. Genom detta arbetssätt hittar vi vad vi tycker är centralt för att verka för framåt. Varje gäst och Grandmother tar sedan med sig tillbaka det hon tycker är viktigt för henne själv och hennes hemland både ur dialogerna och de projekt vi besökt. Därigenom blir det en utkomst av detta i alla dessa länder i Europa.
– Vi kommer också att ha en presentation av End Ecocide förslaget till Romstadgan som är en viktig nyckel som behöver spridas i vårt Europa. Den är viktig för att vi ska klara klimatomställningen tillräckligt snabbt och den stödjer också näringslivets möjlighet till en hållbar och rättvis transformation av sin produktion och organisation.

"Vår jord kan räcka till alla om vi tränar oss i att vara noggranna och omsorgsfulla med allt som lever"

 

Lokala förmågor håller i processarbetet i konferensen och allmänheten kan välja om de vill vara med båda dagarna eller bara lördagen eller söndagen. Klockan 15 på söndagen är det en avslutande Ceremoni då skörden från helgen skall “planteras” i en ceremoni utanför Kulturhuset.
– Vi äldre kvinnor kliver nu fram och säga att nu får det vara nog! The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk kan och behöver förhålla oss till. Vi har inte råd att vara egocentriska. Omsorg om liv och relationer behöver bli kärnan i all utveckling. Vår jord kan räcka till alla om vi tränar oss i att vara noggranna och omsorgsfulla med allt som lever.
– Vi kan inte prata oss tillbaka till ett hållbart liv. Vi måste leva på helt andra sätt, avslutar Madeleine.

Hemsida: http://councileugrandmothers.eu/event/2022-council-meeting-sweden/

Text: Inger Holmström
Lennart Koskinen, biskop emeritus i svenska kyrkan, författare och medlem i The Elijah Board of World Religious Leaders.
22 april, 2022

Människan – ett märkvärdigt fenomen

- Den mest centrala livsfrågan för oss alla är ”Vem är jag?”, säger Lennart Koskinen, biskop emeritus i svenska kyrkan, men kanske mest känd som samhällsdebattör, författare och radiopräst. Vi jobbar hela livet med frågan ”Vadan och varthän?”. - Vad ska jag göra av mitt liv? Varifrån kommer jag? Hur ska jag bli älskad? Hur ska jag göra nytta? …

LÄS MER

– Den mest centrala livsfrågan för oss alla är ”Vem är jag?”, säger Lennart Koskinen, biskop emeritus i svenska kyrkan, men kanske mest känd som samhällsdebattör, författare och radiopräst. Vi jobbar hela livet med frågan ”Vadan och varthän?”.
– Vad ska jag göra av mitt liv? Varifrån kommer jag? Hur ska jag bli älskad? Hur ska jag göra nytta?

Den 1 juni kommer Lennart Koskinen till Kulturhuset i Ytterjärna för att medverka i programserien Human Talks under rubriken ”Alla människor är djur, men inga djur är människor”. Hans framträdande kan upplevas på plats eller ses i efterhand på YouTube.

– Frågan är vad människan är, säger han, när vi pratas vid inför hans framträdande. Jag kan ju bara tala om mig själv som individ, men försöker höja blicken och fundera över det märkvärdiga fenomenet människa.
– Paradoxen är att vi å ena sidan är människor med allt vad det innebär, men att vi också är djur.
– Vi är biologiska varelser, som bär på ett miljoner år gammalt biologiskt arv, som också påverkar oss. Hur hanterar vi den balansen?
– Vi är individer, men vi är också delar av ett kollektiv. Vi är beroende av kollektivet, våra nätverk och våra vänner. Hur hanterar vi spänningen mellan individ och kollektiv?
– Vi diskuterar frågan om vi är en produkt av arv eller miljö. Olika forskare har olika syn på relationen mellan dem, men är det så självklart att vi är en produkt? Vi är ju också en process. Vi kan forma vårt eget liv genom våra egna val, som vi har ett stort ansvar för.
– Å ena sidan är vi fria och å andra sidan är vi ansvariga. Vår frihet är viktig, men den är inte gränslös. Vi får inte göra andra illa. Vi har ett ansvar för vad vi gör med miljön, ja, helt enkelt hur vi påverkar andra människor.

 

"Jag fann ett lugn i klostret, men insåg ändå att jag inte kunde stanna där hela livet "

 

En mångsysslare
Lennart Koskinens eget liv och bakgrund åskådliggör hans eget personliga sökande. Han började som officer i Finland och gick igenom en tuff utbildning till fallskärmsjägare. Därefter blev det Handelshögskolan och försäljning av stål på en internationell marknad.
Han insåg snart att han var på fel plats i livet och bestämde sig för att fortsätta sitt sökande efter en djupare mening i Indien.
Lennart fick tips om ett vediskt kloster i Norra Indien, högt uppe i bergen på gränsen till Kashmir, där han kom att tillbringa en längre tid.
Han fick kämpa länge för att bli insläppt och accepterad av munkarna på klostret, men vägrade att ge upp.

– Till sist öppnades den gamla träporten, berättar han, och gradvis blev jag accepterad av munkarna. Jag fann ett lugn i klostret, som jag inte anat kunde finnas, men insåg ändå att jag inte kunde stanna där hela livet och längtade förtvivlat efter att få läsa mer om det jag inte förstod.
– En av munkarna gav mig mitt livs mest avgörande insikt: ”Lennart, det kanske var nödvändigt för dig att komma hela vägen hit för att kunna förstå att det du söker finns där hemma. Använd din egen kultur och tradition, fördjupa den och du kommer att hitta rätt.”

När Lennart kom tillbaka bestämde han sig för att flytta till Uppsala och studera filosofi och sanskrit.
– Jag ville komma åt de gamla indiska texterna som jag hade stött på i klostret. Jag ville lära mig mera och framförallt kunna läsa dem.

Filosofi studerade Lennart hos Ingemar Hedenius, känd som ateist och bidragare till den svenska sekulariseringen.
– Vi kom väl överens och det var han som så småningom rådde mig att fortsätta mina studier på teologen, berättar Lennart. Jag läste först in teologisk grundexamen och doktorerade därefter på en avhandling om Søren Kierkegaard, i ett då nytt ämne som hette livsåskådningsforskning.
– Jag fick vid den tiden också en stark kallelse att vara till för andra och inte bara ägna mig åt mig själv och mina egna intressen och prästvigdes.

Men resan slutade inte där och Lennart ville inte bli en traditionell församlingspräst. Han ville ut och jobba bland vanligt folk.
– Jag ville hellre vara där människorna finns, än sitta i kyrkan och vänta på att de skulle komma, säger han.

Kyrkan i samhället
Tillsammans med Christer Stendahl, som då var biskop i Stockholm grundade Lennart Kyrkans arbetslivsinstitut.
– Poängen var att vi ville göra kyrkans kompetens synlig ute i arbetslivet. Både arbetsgivarsidan, dåvarande SAF, och de stora facken var med i själva stiftelsen. Arbetet gav stora kontaktnät och det blev tio oerhört spännande år.

Uppdraget avslutades när kyrkan kallade och Lennart utnämnd till domprost i Stockholm.
– Storkyrkan hade en gammal dialogtradition ända sedan Ludwig Jönssons dagar, berättar han.
– Ludwig Jönsson jobbade mycket med arbetsetik och var radiopräst, som jag ju också kom att bli. Jag ville fortsätta hans arv där, men till min, och andras, överraskning blev jag då kallad – man söker ju inte biskopstjänst – till biskopsstolen i Visby.

Till den nya tjänsten på Gotland kopplades också SKUT – Svenska kyrkan i utlandet.
– Jag hade vikarierat som sjömanspräst i Sydamerika och på Kanarieöarna, så det kändes väldigt spännande att få bygga upp SKUT kopplat till Visby stift. Det innebar också att jag under de 8 år jag tjänstgjorde där var ute i världen väldigt mycket.
– Jag hade ju alltid arbetat internationellt, så det passade mig väldigt, väldigt bra!

 

"Är människan ond eller god?"

 

Lennart är idag 77 år, men beskriver sin nuvarande fas i livet som ”passioneringen”. Han är medlem av den internationella sammanslutningen Elijah Board of World Religious Leaders och har fortsatt att skriva, läsa och coacha beslutsfattare på olika nivåer.
– Idag har jag en väldig glädje av helheten. Mitt liv är ett pussel med en mängd olika erfarenheter som jag efter bästa förmåga försöker använda mig av. Det viktigaste är att alltid vara närvarande i det man gör.

Under pandemin har Lennart hunnit ge ut två nya böcker, dels ”Svenska värderingar”, dels en seglingshistoria ”I samma båt” som handlar om tre gamla vänner som alla har mist sin älskade i covid. Under en dramatisk segling till Island bearbetar de sin sorg och diskuterar flera av de stora livsfrågorna, om döden förstås, men också bland annat såsom Gud, andlighet och Livets mening. De har helt olika utgångspunkter, en är psykiater, en tekniker med föga förståelse för det andliga och berättaren själv som är präst.

Är människan ond eller god funderar Lennart slutligen i vårt samtal?
– Vi är naturligtvis både och, menar han. Vi kämpar med våra mörka sidor, samtidigt som vi vill utveckla våra goda sidor – det som kallas dygder. Kampen mellan synd och dygd är något som sker inom oss: Den här dialektiken är det jag skulle vilja beskriva så att människor kan känna igen sig själva. Det är en kamp vi alla håller på med hela tiden och genom att bearbeta den så kan vi kanske få större självkännedom och också frigöra en del gamla låsningar.

Läs mer om programserien Human Talks här
Information kring anmälan till Lennart Koskinens framträdande den 1 juni på Kulturhuset i Ytterjärna finner du här

 

Text: Inger Holmström
Illustration: Anna Gran
30 mars, 2022

Salix, sälg, vide, pil

Familjen videväxter Salicaceae är en stor familj allt från viden, sälg, pil, aspar, popplar och örtlika dvärgbuskar. Många arter är böjliga och tåliga och är det främsta materialet för korgbindning. Med plastens framtida utfasning kan de gamla kunskaperna åter komma i bruk genom konsthantverkare och skickliga slöjdare.…

LÄS MER

”Silverglänsande tussar klättrar uppför ranka vidjor, vilande tryggt i knoppskal blickande tårögd ut i den kala världen — Inte ett grönt blad har slagit ut.”

Ingen har som Elsa Beskow och Zachris Topelius bättre skildrat denna bild!

”Grafiskt avtecknar sig trädens skepnad och vi känner igen de typiska särdragen för ek, lönn, björk och ask, men riset i vägkanten på vars kvist vi ser den allra första vårens signum glittra, är vi helt säkra; videung!

Hanblommornas brandgula pollen och doftande nektar är viktig näring för alla humlor, bin och andra insekter i den tidiga vår då vintern dröjer kvar och andra blommor slumrar än.”

Familjen videväxter Salicaceae är en stor familj allt från viden, sälg, pil, aspar, popplar och örtlika dvärgbuskar. Många arter är vattenälskande och snabbväxande, är böjliga och tåliga och är det främsta materialet för korgbindning. 1900-talets accelererande plastförbrukning ersatte det traditionella korghantverket men med plastens framtida utfasning kan de gamla kunskaperna åter komma i bruk genom konsthantverkare och skickliga slöjdare.

Försök med att odla energiskog med salix-sorter på odlingsmark som inte används kan leda till ett biobränsle som alternativ till fossil olja.

”Med hjälp av fotosyntesen tar gröna blad upp koldioxid ur luften och ju tjockare stam desto mer koldioxid lagras. Alla växter binder kol fönyelsebart men genom ”flerårigheten” så lagrar de kolet i koldioxiden under en längre tid och är därmed ännu bättre för klimatet än ettåriga.” skriver Artur Granstedt i sin bok

Rotsystemet renar jorden från kadmium och överflödiga näringsämnen och tungmetaller från åkerjord och binder mark där jorden lätt sköljs bort.

Videung och sly i åkerrenar och diken gynnar mångfalden och hör till landskapsbilden och måste inte genast rensas bort för prydlighetens skull.

 

"...riset i vägkanten på vars kvist vi ser den allra första vårens signum glittra, är vi helt säkra; videung!"

 

Salicylsyra i salix


Vitpilens (Salix alba) läkande förmåga var känd i hundratals år och att tugga sälgbark var i äldre tider ett sätt att bota huvudvärk.

Upptäckten av salicylsyra i slutet av 1800-talet ledde till upphovet av läkemedlet aspirin som effektivt medel emot smärta, feber, inflammation samt en blodförtunnande effekt. Aspirin blev snabbt den mest använda drogen i världen. Flera salix-arter, popplar och älggräs innehåller salicylsyra.

Älggräs (Filipendula ulmaria) som vi kan se utefter fuktiga vägkanter även känt som mjödört då det användes för att smaksätta öl, har gett namn till aspirin då det tidigare kallades Spirea enligt det gamla släktnamnet och bokstaven a från ”acetyl”. Te på älggräs smakar sommaräng och blombuketten sprider en rofylld doft i rummet.

Idag framställs smärtstillande medicin på syntetisk väg.

Korgvide (Salix viminalis) är särdeles snabbväxande och lämplig till energiskog. Den känns igen på sina långa smala lansettlika blad med nedvikt kant och unga skott som är gröna eller gula. Dessa slanor är böjliga och sega och har använts till större korgar och till tunnringar. Enligt den virtuella floran kommer artnamnet viminalis av Latinets vimen som betyder ”lämplig till flätning”.

Flätade korgar av flera pilearter håller för att användas i många decennier.

Jolster (Salix pentandra) en annan videbuske lyser vit om senhösten med ymnigt ulliga bollar när frökapslarna spricker upp. Under frihetstiden, den kärva perioden efter Karl Xll, togs inhemska råvaror på alla upptänkliga sätt tillvara som naturliga hjälpkällor, försök att väva tyg lyckades inte så bra, men väl till stoppning, vadd och ljusvekar. Därav har jolster sitt dialektiska namn Vekarpil.

Barken användes även till växtfärgning.

När jag var barn täljde vi sälgpipor av färska grenar av sälg eller annat stycke kvistfri lövgren när saven steg om våren. De är enkla att tillverka med en morakniv som enda verktyg.

Läs även

Anna Gran

10 november, 2021

Missa inte höstens stora musikhändelse!

Drottningholms Barockensemble firar 50 år söndag 14 november 2021 …

LÄS MER

Drottningholms Barockensemble firar 50 år med Mendelssohn
söndag 14 november 2021 kl. 15.00, Kulturhuset i Ytterjärna

Drottningholms Barockensemble har gett Kulturhusets besökare fantastiska musikupplevelser under många år – nu firar de 50 års musicerande med Mendelssohns älskade sista stora verk – Elias. Biljetter finns att köpa här

År 1846 skapade Mendelssohn detta två timmar långa grandiosa verk.
Han skrev till Jenny Lindh vilken han komponerat sopranstämman till:

"Jag hoppar runt i rummet av glädje. Om det bara visar sig vara hälften så bra, som jag tror det är, hur nöjd skall jag inte vara!"

Och det blev ett mästerverk!

Elias
Felix Mendelssohns stora Oratorium, längd 2,5 timmar inkl. paus
Söndag 14/11 kl. 15.00, Kulturhuset i Ytterjärna

Olaus Petri Cantores
Olaus Petri ungdomskör OPQ
Olaus Petri Vocalis
Drottningholms Barockensemble på tidstypiska instrument.

Solister:
Benjamin Appl baryton (Elias)
Jacob Reif gossopran
Anna-Sofia Gahnfelt och Anna Wikblom sopran
Eva Dobreff och Mia Fogel alt
Andreas Gustafsson och Simon Wämmerfors tenor

Konsertmästare: Nils-Erik Sparf
Dirigent: Mats Bertilsson

Drottningholms Barockensemble bildades av altviolinisten Lars Brolin 1971. De sex ursprungsmusikerna satte som mål att spela 1600- och 1700-tals musik på tidstrogna instrument. Idag har antalet medlemmar växt och man kan som mest presentera en orkester med både stråk, blås, slagverk och pukor. Genom åren har Drottningholms Barockensemble haft möjlighet att arbeta och turnera i ett flertal länder och kontinenter däribland USA, Kina, Australien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Många kända artister och dirigenter har valt att samarbeta med Drottningholmarna.

Välkommen till Ytterjärna och höstens stora musikhändelse!

Publicerat av Anna Falkbråten
21 september, 2021

KOM OCH FIRA MED OSS!

Onsdag den 29 september hävs restriktionerna och vi kan njuta av live evenemang på stora scenen i Kulturhuset i Ytterjärna igen. …

LÄS MER

Onsdag den 29 september hävs restriktionerna och vi kan njuta av live evenemang på stora scenen i Kulturhuset i Ytterjärna igen.

onsdag 29/9 2021 kl 19:00, ROLAND PÖNTINEN Piano
– ÖPPNINGSKONSERT MED PUBLIK

 

Alla biljetter kostar 100 kr  – köp biljett här

Program hittar du här

KONSTen att må bättre

Konst och kultur har på ett eller annat sätt alltid har funnits.

Konsten speglar och reflekterar både de positiva och negativa aspekterna i samhället och hos individen.

Konst bidrar till ett samhälle där  människor tillåts ha sina egna åsikter och värderingar.

Kultur i alla dess former främjar kreativitet och öppnar upp för tankar och reflektion.

Inifrån konstverket Skyspace kan man bevittna ett säreget färgspel på himlen

Under de senaste åren har forskare lagt fram rapporter och undersökningar som visar att kultur har stor betydelse för människans hälsa, välbefinnande och lärande. Kulturupplevelser ger deltagarna nya perspektiv och bidrar därmed till ett djupare livsinnehåll och en känsla av sammanhang. Man har kommit fram till att musik kraftigt kan påverka hur vårt immunsystem arbetar mot infektioner. Musik anses bromsa inflammationer som bidrar till åderförkalkning, depression och reumatiska sjukdomar. Forskningen visar också att musik förbättrar återhämtning.

 

"På 1800-talet brukade man säga att konst och kultur behövs för att höja landets status till något som kallades ”civiliserad”. Idag behövs det för att bygga ett bättre samhälle, där alla är synliga. Och varje besök uppskattas. Det är vi som är kulturen. Konstens och kulturens röst är människans röst"

Susanna Pettersson, Överintendent Nationalmuseum

 

Konst används för att förbättra folks hälsa och det fungerar också i många fall enligt en forskningsrapport* om kulturens hälsoeffekter som FN:s världshälsoorganisation WHO har tagit fram. De har publicerat den hittills största sammanställningen av forskningsresultat som visar att musik, dans och andra kulturella aktiviteter har mätbara, positiva effekter på människors hälsa.

Olika former av konst såsom musik, dans, sång, teater och film, litteratur, visuell konst och digital kultur – kan ha stor betydelse för hur vi mår fysiskt och psykiskt.
Sång minskar stressnivåerna hos både mödrar och barn och stärker känslomässiga band. Kulturella aktiviteter kan minska aggression och hjälpa barn med t ex autism och hyperaktivitet. Dans sänker nivån av stressmarkörer i blodet och förbättrar koordinationen. Musik kan också minska aktiviteten hos vissa stressgener.
Barn och unga som är inlagda på eller besöker sjukhus klarar sin vårdsituation bättre om de får uppleva olika former av kultur. De barn som lär sig att spela någon form av musikinstrument förbättrar språkinlärning, läsförståelse samt koncentrationsförmågan.

 

"Vi förstår inte vilken grundläggande funktion ett levande kulturliv har. Vi tänker på kulturen som grädden på moset, som slutet av självförverkligande trappan – först ska vi äta, sedan ska vi bo någonstans och sist kommer lite flöjtspel på kvällen. Men kulturen är ju tallriken som moset ligger på. Utan kulturen vet vi inte vad vi ska äta, eller hur husen ska se ut. Kulturen kommer alltid först"

Jonna Bornemark

 

Onsdag den 29 september hävs restriktionerna och vi kan njuta av live evenemang på stora scenen i Kulturhuset i Ytterjärna igen. Kom och fira med oss!

onsdag 29/9 2021 kl 19:00, ROLAND PÖNTINEN Piano – ÖPPNINGSKONSERT MED PUBLIK

 

Kan du inte komma till Ytterjärna – låt Ytterjärna komma till dig!
Konserten sänds Live här…

 

Anna Falkbråten

2 juli, 2021

I Kulturhuset i Ytterjärna och online 2-10 Juli 2021

Järna Festival Academy – sommarens mest laddade kammarmusikfestival!…

LÄS MER

Järna Festival Academy – sommarens mest laddade kammarmusikfestival!

För femte gången är den unika musikfestivalen i gång i Ytterjärna. 
Mästerliga musiker och föreläsare med starkt engagemang och kunskap kl. 19.00 varje kväll. 20-talet toppstudenter ger måndag t o m lördag konserter klockan 12:12
Musiken och föredragen ger ett upprop att ta ansvar för klimatet. Att inte fastna i sorgen utan bearbeta den på alla sätt med tankar, konst och handling. Att inte sjunka ned i dystert grubblande utan gå en väg; som raden av konserter inbjuder till.

Självklart kan vi plocka ut någon eller några konserter och låta musiken tala sitt eget språk så att dessa fantastiska evenemang ger oss stora upplevelser och inspiration för vårt eget liv.

De konstnärliga ledarna för Festivalen, Jakob Koranyi & Peter Friis Johansson, beskriver idén så här:

Under festivalen sörjer vi klimatförändringarna och den miljö som mänskligheten förstört för kommande generationer. Korallrev, glaciärer, regnskogar och en mängd andra biotoper försvinner i en rasande takt som en direkt följd av våra handlingar. Vi har även orsakat lidande för miljontals människor som i framtiden kommer få leva med konsekvenserna av det senaste århundradets naiva och vårdslösa beteenden. Det är inte lätt att ta in. Men det är väldigt lätt att förneka.

"Den här festivalen välkomnar sorgen som en nödvändig process. Utan att acceptera vad som händer kan vi inte heller hitta lösningarna och föreställa oss hur en möjlig framtid kan se ut."

 

Även hoppet har en viktig plats i sorgearbetet och festivalen slutar därför i dur. På detta sätt leder vi tankarna mot framtiden och festivalen 2022 där visioner om en hållbar värld blomstrar, visioner väl värda att anstränga sig för!

Fredag 2 juli kl. 19.00
Förnekelse
Elgar: Adagio ur pianokvintett, Williams: Schindler’s list, Wagner: Siegfriedidyll, André, Peyron & Munktell: Romanser, Saint-Saëns: pianokvartett 

Lördag 3 juli kl. 19.00
Föreläsning: Sara Dahlberg Eriksson
Sorgens fem stadier – efter paus Malena Ernman & Mats Bergström

Söndag 4 juli kl. 19.00
Ilska
Gudnadottir: ur Joker, Prokofiev: Sarkasmer, Beethoven: stråktrio i c-moll, Schubert: Döden och flickan

Måndag 5 juli kl. 19.00
Föreläsning: Björn Wiman
– efter paus föreställningen Earth Call med Kören VoNo Ledning Lone Larsen

Tisdag 6 juli kl. 19.00
Förhandling
Franz Schubert: Winterreise

Onsdag 7 juli kl. 19.00
Föreläsning: Birger Schlaug
– efter paus Sjostakovitjs femtonde Symfoni för pianotrio och slagverk

Torsdag 8 juli kl. 19.00
Depression
Barber: Adagio, Aulin&Kapralova: Elegier, Saariaho: Terra Memoria, Wagner: Isoldes Liebestod, Brahms: c-mollkvartett

Fredag 9 juli kl. 19.00
Föreläsning: Pella Thiel
Aktivt hopp – efter paus Griegs stråkkvartett i g-moll

Lördag 10 juli kl. 19.00
Acceptans
Schubert&Liszt: Wandrers Nachtlied, Milhaud: la Creation du Monde, Pärt: Summa, Schubert: f-moll fantasi, Mendelssohn: Oktett

Mån 5, tis 6, ons 7, tors 8, fre 9 juli
Alltid klockan 12:12
12:12 Överraskningskonsert med studenterna ur Järna Festival Academy. 

Lördag 10 juli kl. 12:12 Studenternas kammarmusikkonsert

Föreläsningarna är ett samarbete med Järna Akademi.

Biljetter finns att köpa här.

 

Varmt Välkomna! 

Peter de Voto
Jonna Bornemark Foto: Linnéa Jonasson Bernholm/Appendix Fotografi
10 maj, 2021

”Horisonten finns alltid kvar” – en filosofisk utblick på ivern att detaljstyra

Arbetet inom vård, skola och omsorg är idag hårt styrt. Det man ska göra står i checklistor och riktlinjer uppifrån. Handlingsutrymmet för den enskilde utövaren av yrket har blivit mindre och professionellt omdöme värderas inte längre som kunskap. …

LÄS MER

– Arbetet inom vård, skola och omsorg är idag hårt styrt. Det man ska göra står i checklistor och riktlinjer uppifrån. Handlingsutrymmet för den enskilde utövaren av yrket har blivit mindre och professionellt omdöme värderas inte längre som kunskap, menar Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola.
– Det är ett uppenbart samtidsfenomen som jag får vittnesmål om dagligen. Det är reellt, omfattande och väldigt många människor mår dåligt i den utvecklingen.

Den 18 maj kl 18 talar Jonna Bornemark på Kulturhuset i Järna på Human talks

Jonna Bornemark har tagit en tydlig plats i samhällsdebatten som kritiker av det som brukar kallas New Public Management (NPM) – ett samlingsbegrepp för de senaste decenniernas reformer av den offentliga sektorns organisation och styrning med huvudsyftet att öka effektiviteten.  

Sitt stora publika genombrott fick Jonna med sina två senaste böcker Det omätbaras renässans. En uppgörelse med pedanternas världsherravälde (2018) och Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet (2020). I böckerna gör hon upp med vår tids förenklade syn på kunskap och det överdrivna mätandet.

– Min kunskapsbas är vård, skola, omsorg, men fenomenet har brett ut sig inom i stort sett alla mellanmänskliga yrken, säger hon.

I samband med föreläsningsturnén som följde på utgivningen av den första boken kom hon att kallas ”rockstjärnefilosof” och hyllas för att hon sätter ord och begrepp på den samtidsutveckling som tränger undan all kunskap utom den evidensbaserade.

 

"Fisken ser inte vattnet den simmar i"

 

Jonnas metod I de två senaste böckerna innebär att hon har haft två olika källor.
Den ena är hennes studenter och personer som jobbar inom vård, skola, omsorg eller andra mellanmänskliga yrken, som berättar sina historier från samtiden på ett situationsnära sätt.
– Det får inte vara ”generaliteter”, säger hon, utan konkret ”vem sa vad, hur luktade det, vad kändes”, men för att få syn på sin samtid måste man också ha distans. Man ser inte om man är för nära. Fisken ser inte vattnet den simmar i. Historiska filosofer, som ger oss ett annat perspektiv, är därför min andra källa.

Aristoteles syn på kunskap
Huvudpersonen i Jonnas senaste bok Horisonten finns alltid kvar är Aristoteles.
– Aristoteles och det han skrev för 2,5 tusen år sedan är ryggraden i västerländskt vetenskapligt tänkande, säger Jonna. Detta samtidigt som delar av hans filosofi har blivit bortglömda. Vi har tappat bort många av hans kunskapsbegrepp, som kan hjälpa oss att få syn på olika sorters kunskap.

Det centrala begreppet Jonna reflekterar kring är ”fronesis”, en av Aristoteles kunskapsformer. Ordet är grekiska betyder klokhet, gott omdöme, gott förstånd och kompetens.
– För mig betyder det helt enkelt ”professionellt omdöme”, säger Jonna. Om någon idag säger ”Min erfarenhet säger mig att…” väger det fruktansvärt lätt, även om det inte bara är en individ, utan ett arbetslag eller en hel profession, som säger samma sak.
– Idag räknas bara det evidensbaserade som kunskap. Kunskap blir då per definition i stort sett bara randomiserade, placebokontrollerade försök, så kallade RCT studier.
– Det är en väldigt noggrant uttänkt metod som handlar om att fånga upp det generella som gäller för alla alltid, som Aristoteles uttryckte det, men RCT studierna pekar i praktiken bara på sannolikheter och statistiska samband. Aristoteles skulle ändå inte vara helt nöjd, även om RCT studierna kommer nära och följer samma kunskapsideal.
Dessa studier har otroligt hög status. Inte minst politiker och tjänstepersoner ropar på att det ska finnas evidensbaserade studier för allt.

Jonna vill protestera när kunskap bara blir det man kan mäta och menar att mätandet i sig kräver ett omdöme.
– Du måste mäta klokt. Du måste veta vad och varför du mäter och vad du ska ha mätningen till. Det finns alltid oändligt mycket mer vi skulle kunna mäta.

Vid varje ö väntar en ny horisont
Bokens titel Horisonten finns alltid kvar blir en metafor för insikten om att vi kan förstå en verklighet, även när vi inte ser den.
– Om jag ser en horisont ingår det i ”horisontbegreppet” att jag förstår att världen fortsätter bortom horisonten, säger Jonna.
– Att påminna om att horisonten alltid finns kvar gör jag för att peka på att jag kan skapa jättemycket kunskap om den ö som jag står på, men att det alltid finns mer att ta hänsyn till.
– Kunskap och icke-vetande står inte i konflikt till varandra utan är varandras förutsättningar. De hänger ihop. Jag vill peka på det sambandet och att det är en situation som vi människor alltid befinner oss inom.

Jonna menar att det de kunskapsbegrepp vi lever med idag kommer ur en utveckling ända från 1600-talet, som har med modernitet att göra.
– Moderniteten har ett fokus på intellektualisering och rationaliserande reformer. Man tar inte hänsyn till horisonter av icke-vetande eller komplexa helheter när man effektiviserar och ekonomiserar. Det ska vara enkla orsak/verkan samband. I flera hundra år har vi tränat oss i att göra oss mer ”manualiserbara”. Den fantastiska vetenskapliga utvecklingen är också beroende av det.
– Det är inte något strikt negativt eller positivt. Det är bara ett faktum. Sedan får det en massa konsekvenser, som vi kan uppfatta som positiva eller negativa.
– På ett plan är det en väldigt lång samtidsutveckling, som hänger intimt ihop med sekulariseringen. Den hänger också ihop med en vetenskapstro, ”scientism”, som är något annat än vetenskap.

Från 60-talet och framåt har också en ökad ”professionsskepsis” tillkommit från både höger och vänster.
– Från vänster fanns en kritik mot professioner som slöt sig och inte släppte in andra – till exempel läkare och jurister. De var ett och samma kön, hade en och samma hudfärg och tillhörde den samhällsklass som ägde. Det fanns ett behov från vänstern att demokratisera och värden som ”transparens” kom därifrån.
– Samtidigt fanns en samtidsutveckling från höger där det, som sedan blev nyliberalism, utvecklades i slutet av 60-talet. Där handlade det snarare om att effektivisera och ekonomisera och allt togs in under ekonomins språk.
– Professionerna tappade status och en del av det förlorade handlingsutrymmet beror på det. I botten ligger en idé om den mänskliga faktorn som problemet och att människan delvis ska minimeras. Då försvinner samtidigt sådant som omdöme, konstnärlighet, sensibilitet och relationen till icke-vetande ganska raskt. Det blir bara något som man sätter i motkraft till rationalitet och effektivitet.

 

"Om man för in vård, skola, omsorg i en vinstmaximerande struktur måste man granska så att inte pengarna flyter iväg år fel håll"

 

Tillit och det professionella omdömet
När man vill ge ett alternativ till NPM, där kunskap rör sig uppifrån och ned, har tillitsbaserad styrning lyfts fram som alternativet i vård, skola, omsorg.
– Men vi ska inte ha någon sorts blind tillit, utan vi ska ha tillit till ett professionellt omdöme. Då måste vi fundera på vad det är för något? Det är inte bara en personlig egenskap som råkar finnas ibland eller ibland inte.
– Tillit i sig är ju tomt och vi måste uppvärdera omdömeskunskap, få syn på det och börja odla det. Det kan man göra inom vilken kultur som helst. Den gör helt enkelt verksamheten bättre.
– Men för att styra bort från NPM så räcker det inte att bara jobba med kulturen. Det finns även strukturer vi behöver granska, till exempel vilka inbyggda drivkrafter en organisation har. Detta är ett politiskt område, men även forskningen visar att det blir problematiskt när det kommer in fel drivkrafter i styrningen t ex som att man ska tjäna så mycket pengar som möjligt.
– Här är det en skillnad på vård, skola, omsorg och mellanmänskliga yrken, jämfört med ett sådant jobb som att tömma soptunnorna bra.
– Det är mycket lättare att ”marknadisera” att tömma soptunnorna rätt. Det ändrar inte så mycket i själva soptömmandet och det finns många andra liknande områden. Soptunnorna är rätt lika även om de ibland står lite annorlunda, så en viss situationskunskap finns alltid med.
– Men om man för in vård, skola, omsorg i en vinstmaximerande struktur måste man granska så att inte pengarna flyter iväg år fel håll. Inför man en hård granskning så är man inne i NPM-loopen med ett misstänkliggörande av kärnverksamhetens professionella.

Jonnas slutsats är att tillitsbaserat är bra, men att det inte kommer att räcka hela vägen utan att man också gör strukturändringar.
– Jag tror fortfarande man ska ha en mångfald av utförare. Det uppfattar jag som positivt på många sätt, men jag tror på vinstbegränsningar.

Jonna pratar också gärna om att vi har en uppsnurrad relation till subjektivitet, som ju är något annat än subjektivt tyckande.
– Jag vill hålla kvar i subjektivitet lite längre och lägga positiva värderingar i ordet. Eftersom vi tillhör en individualiserad kultur, tänker vi oss att subjekten är avskurna från varandra. Här vill jag lyfta en idé om att omdömeskunskapen är kollektiv. Det betyder dock inte att alla handlar likadant.

Professionens rum
Jonna menar att en professionell kunskap alltid befinner sig motstridiga spänningar. En spänning som alltid finns med är den mellan tradition och nytänkande. Mellan dem formas ett handlingsrum. Det gemensamma handlingsrummet är professionens rum.
– Professionellt handlande betyder inte att alla handlar lika i en viss profession i en viss situation. Jag handleder mina studenter på ett annat sätt än mina kollegor gör. Det gör ingenting, men i betygsättning måste vi ligga mycket närmare varandra och ha en gemensam dialog.
– Sedan finns det positioner utanför det professionella rummet. En polis som vägrar använda våld hamnar utanför det polisiära rummet. Som lagstiftningen ser ut idag hamnar en barnmorska som inte vill utföra abort utanför barnmorskeprofessionen. Då ska man söka sig till andra jobb.
– Vi omförhandlar också alltid den här gränsen vad som är innanför eller utanför professionen. Det är rörligt. Men likafullt finns i det utspända rummet en kollektiv professionell kunskap, som sitter i en tradition, som sitter i miljöer, som sitter i kollektiv. Här kan vi handla omdömesgillt med hjälp av den kunskapen.
– Det är en otroligt utbredd, men onödig, motsatsställning att vi antingen handlar objektivt eller är utlämnade till individuellt subjektivt tyckande.

Jonna menar att de problem hon pekar på är en omfattande kollektiv erfarenhet idag.
– När väldigt många människor samtidigt erfar något liknande måste man börja verbalisera det. Orden får makt när de fylls med erfarenheter. Då finns det alla möjligheter i världen att ändra på saker och ting, men jag vet också att människor i kärnverksamheterna tycker att det går vansinnigt långsamt och blir väldigt frustrerade. Det finns en stor risk att det bara blir ytterligare ett lager av fint snack – att vi skriver in det i någon värdegrund någonstans och så blir det inte mer.
– Jag vill gå in i det konkreta och inte fastna i det generella, även om det är ett plan man måste vara på som filosof. Man måste kunna pendla mellan det ytterst konkreta och det väldigt abstrakta och generella.

 

"Det tar tid att vända en atlantångare"

 

Jonna tror på en förändring, men frågorna är politiska och hon aktar sig för att bli uppäten av något enskilt parti.
– Frågorna ligger ideologiskt mycket djupare än partipolitiken, säger hon, och politiken vet inte hur de ska handskas med frågan. Att styra mindre är överlag en sak som politiker har lite svårt med.
– Däremot finns det ett jättestort intresse från myndighetssverige. Där finns ett behov av att gå in djupare i de här frågorna. Många kommuner upptäcker också hur dyrt det blir när du måste kontrollera i varje steg och byråkratin växer.
– Om man jämför diskussionerna som förs idag jämfört med för ett par år sedan så har det rört sig en hel del. Idag finns det ingen i det offentliga samtalet som försvarar NPM. Så var det inte 2017.
– Men det tar tid att vända en atlantångare. Idéerna har vänt, ideologin har vänt. Det gäller att fortsätta gnaga på. Ett system i offentlig sektor kan ju ändras sig på några år, men sedan har vi ett kulturellt tankesätt som är odlat i flera hundra år. Den filosofiska och ideologiska debatten kommer säkert att pågå under decennier framåt.

 

Text: Inger Holmström
23 december, 2020

Musiken är viktigare än någonsin detta pandemiår!

I år kan musik betyda mer än någonsin för människor, den skänker tröst och hopp samt sprider ljus i coronamörket.…

LÄS MER

Redan under antiken fanns det ideér om att en stärkt själ kan hindra kroppsliga sjukdomar. Musiken hade en grundläggande funktion och kulturaktiviteter var en självklar ingrediens för att bevara hälsan. Musikens påverkan ingick också i grundutbildningen för läkare under medeltiden.

Musik aktiverar nästan alla delar av hjärnan vilket startar skeenden i hela kroppen, exempelvis olika fysiska reaktioner som svettningar, ”gåshud”, förändrad andning, och förändrade nivåer av signalsubstanser som dopamin, adrenalin, och serotonin. Man mår helt enkelt bra av musik!

Öppna dina sinnen, lyssna och njut av Mats Zetterqvist som spelar Ciaccona i d-moll av Bach.

Med detta önskar vi er en riktigt fin jul och ett gott nytt år!

Redaktionen Ytterjärna Forum

Anna Falkbråten
28 september, 2020

I Sofia Woods liv är mat kärlek

Att våga vara sann mot sig själv, känna efter vad som skänker glädje och lycka i livet och att inte forma sina livsstrategier utifrån karriärmål, är Sofia Woods väg. Maten och mötena kring måltiden är hennes största inspiration. Idag är hon en förebild för tusentals genom sitt Instagramkonto, den egna bloggen och hennes podcast tillsammans med Elsa Billgren. Snart kommer också hennes andra kokbok ”Vinter hos Wood” ut i butikerna. …

LÄS MER

Att våga vara sann mot sig själv, känna efter vad som skänker glädje och lycka i livet och att inte forma sina livsstrategier utifrån karriärmål, är Sofia Woods väg.
Maten och mötena kring måltiden är hennes största inspiration. Idag är hon en förebild för tusentals genom sitt Instagramkonto, den egna bloggen och hennes podcast tillsammans med Elsa Billgren.
Snart kommer också hennes andra kokbok ”Vinter hos Wood” ut i butikerna.

Fredagen den 2 oktober var Sofia gästtalare på Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna, du kan se framträdandet här.

– Idag har jag gjort ett stort fotojobb för tidningen Elles julnummer, berättar Sofia när vi pratas vid några dagar före hennes framträdande i Järna. Jag har bundit kransar, gjort juldukningar och bakat hela dagen. Jätteroligt, men intensivt!

Detta har hon gjort med anledning av sin andra bok, som kommer ut i oktober. Sofia är 36 år och bor i Gamla Enskede söder om Stockholm med man och tre barn 2, 5 och 8 år. Dagarna är fulla, men nu har maken hand om barnens kvällsbad och hon och jag får en timme för ett samtal kring hennes prioriteringar i livet.

Vem är hon då om får beskriva sig själv?
– Jag är eftertänksam och sökande, säger hon trevande. Jag letar ständigt efter lycka och glädje i allt jag gör. Jag har gjort en resa i livet från att vara en karriärinriktad person som värderat mig själv mycket utifrån prestation och vad jag har uppnått, men de senaste åren har jag försökt hitta ett annat sätt att leva, som har varit mer sant mot det jag faktiskt känner är rätt för mig.

En ohållbar situation

För drygt två år sedan var Sofia på toppen av en konventionell karriär. Hon hade fått sitt drömjobb som marknadschef på Bukowskis, satt i ledningsgruppen och hade på pappret ett toppjobb, som hon hade kämpat länge för att få. Men något var fel.
– Jag var också en person som sprang överallt hela tiden, berättar hon. Jag slängde mig i taxin till förskolan för att jag aldrig hann att komma iväg i tid, slängde mig sedan i taxin från förskolan till jobbet och rusade verkligen fram genom livet.
– Samtidigt blev jag oplanerat gravid med vårt tredje barn, men fortsatte att jobba på samma sätt. Jag kände en stor tacksamhetsskuld till min chef som gett mig chansen, men när min lilla Selma kom insåg jag att jag stod jag inför en ohållbar situation.

Sofia berättar att det samtidigt under föräldraledigheten hände saker på jobbet, som gav henne en tankeställare kring värdet av hennes bidrag och lojalitet mot företaget, vem hon egentligen jobbade för och vad som faktiskt är värt något i livet. Sofia är konstvetare i grunden och har jobbat med marknadsföring i modebranschen i många år och därefter i auktionsbranschen, men mat har alltid varit hennes stora passion i livet.
– Det är alltid i maten jag har hittat energi och fått mitt mest kreativa utlopp, säger hon. Det har jag efter mamma!

Sofia är född i Sverige av en svensk mamma. Hennes pappa är australiensare och hon bodde i Australien under sina första år. När föräldrarna skiljde sig flyttade hon tillbaka till Sverige med sin mamma, som alltid haft ett stort matintresse och uttryckt mycket att sin kärlek genom samvaron runt maten och matbordet.

Sofia började tidigt blogga lite grann kring mat, hade ett Instagramkonto, men det var inte något hon tänkte skulle kunna vara ett jobb på riktigt.
– Men när jag ligger där, precis har fått Selma och ifrågasätter min stressade livsstil – som ser så bra ut utifrån, men som inte känns bra på insidan – så dimper det ner ett mail från Norstedts, berättar hon.
– En kvinnlig förläggare där berättar att hon haft koll på mig i ett par år och undrar om jag inte i själva verket är sugen på att göra en kokbok. Vi bokar ett möte och sedan skriver jag boken medan jag är föräldraledig med Selma. Vi fotograferar den här hemma och det är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det var fantastiskt. Något öppnar sig där. Något nytt blir plötsligt möjligt.

Det bästa beslutet

Sofia säger upp sig och blir frilansare stället.
– Det är verkligen det bästa beslut jag har tagit någonsin, säger hon, även om det är svårt ibland också. Jag måste vara ansvarig för mig själv på ett annat sätt än tidigare, men friheten har varit otroligt viktig. Jag har också fått fundera mycket över mitt eget ego och hur ett starkt ego ibland sätter käppar i hjulet och hindrar en från att var den lyckligaste versionen av sig själv.

Sofia har också varit öppen med att hon i tonåren hade en allvarlig ätstörning och genom att berätta om den, har hon velat göra sina följare uppmärksamma på hur komplex vår relation till mat kan vara.

"Det var när jag förstått hur min anorexi uppkom, som jag började förstå hur viktig måltiden är för mig som en känslomässig plats. Ätstörningarna började när jag bodde i Australien hos pappa ett år när jag var 15. Vi hade ett otroligt tumultartat år, som inte blev bra alls."

 

Före detta år hade Sofia bara varit hos sin pappa över jul och nyår varje år.
– Jag hade idoliserat bilden av min pappa, så som det är lätt att göra när en förälder inte är närvarande. Hans kärlek visade sig inte så som jag tänkte att föräldrakärlek skulle vara och som jag kände från mamma. Det var en sådan chock för mig att jag inte kunde hantera det.
– Det blev som en dissonans och jag fick inte ihop det överhuvudtaget. I min tonårshjärna då var mat och kärlek så nära sammankopplade för mamma och mig. Hon skapade fantastiska måltider. Vi firade sånt som var bra med god mat eller tröstade oss med god mat om vi var ledsna. Bordet har alltid varit platsen som hon och jag ses på och verkligen umgås.
– Med pappa var det inte alls så och eftersom jag kopplade mat till kärlek och inte uppfattade att den kärlek jag förväntade mig fanns där, kunde det inte finnas någon mat heller. Det blev lättare att bara lägga all energi på att inte äta, istället för att tänka på att han inte älskade mig på det sätt som jag hade trott att han gjorde.

En allvarlig ätstörning

Sofia fick en allvarlig ätstörning under det här året. När hon kom hem och stapplade ut i ankomsthallen på Arlanda bröt hennes mamma fullständigt ihop. Hon hade inte förstått hur allvarligt det var.
– Det var fruktansvärt sorgligt, säger Sofia. Efter det blev det bara att försöka jobba tillbaka kärleken till maten. När jag verkligen förstått varför jag blev så sjuk har jag också förstått hur viktig just maten är som en kärlekshandling för mig.
– Därför känns det också meningsfullt att arbeta med mat nu, när jag har möjligheten och dessutom kunna ta ett steg bort ifrån det här klassiskt korrekta karriärslivet, och istället får sitta hemma i mitt kök och fundera på nya recept och skriva nya böcker. Att få göra det som är min passion på riktigt och ge denna passion den plats som den förtjänar för mig.

Titeln på Sofias betraktelse på Human talks är ”Den nya valutan: att värdera glädje, en intuitiv livsstil och antistrategi: en generations reflektion på det moderna livet”
– En intuitiv livsstil är att låta sig vara styrd av hur saker och ting faktiskt känns, snarare än hur man tänker att de ska vara, menar Sofia. I vårt optimerade samhälle går det sättet att tänka på ofta rakt emot hur vi är drillade att faktiskt leva, men jag ser en stark motrörelse till det i en generation nära min egen, där man har sett så många i ens närhet må dåligt på olika sätt.
– Det handlar om allt ifrån utbredd utbrändhet till ett allmänt psykiskt mående, som har varit pressat länge. Jag tror många har börjat göra kopplingen till det moderna ekorrhjulet som de lever i och jag ser många som vill hoppa av.
– Pandemin, som har fört så många negativa saker med sig, har också gjort att många har fått möjligheten att stanna upp och reflektera över hur den egna livsstilen har sett ut. Många har jobbat hemifrån och inte behövt rusa i pendeltrafiken hela tiden.
– Det har öppnat ögonen för vad livet också skulle kunna vara och många börjar tänka nytt.
– Maten har också varit en stor del av att hitta lycka när man varit orolig och känt sig både understimulerad och stressad samtidigt. Matlagning har då varit ett handfast sätt att känna mindre ångest, men också göra saker med händerna.

Sofia berättar om ett stort uppsving av människor, som börjat göra egen pasta tillsammans med henne nu under coronan.
– Det började med de där veckorna i början av året när det faktiskt inte fanns så mycket pasta i affären, säger hon. Det var slut på hyllorna, samtidigt som många inte visste vad de skulle göra av sin dag. Att då ta 2 dl mjöl, ett ägg och en matsked olivolja och knåda ihop den godaste pastan du någonsin har ätit har för många blivit ett konkret sätt att känna på en ”slow lifestyle”.

För Sofia hänger detta förhållningssätt också ihop med lära sig att lyssna på sin intuition.
– Det kräver träning att höra sin magkänsla, menar hon, men det är också verkligen något man kan arbeta upp.

Meditation som verktyg för bättre beslut

Sofia mediterar regelbundet hemma med hjälp av guidning via nätet. Hon deltar ibland via appen ”Head space” i olika klasser som finns där, men hennes favorit är en engelsk guide som heter Donna D’Cruz och hennes guidning ”Letting go”, som finns på Spotify.
– Bara tio minuter med henne hjälper mig att stoppa upp mig själv lite grann, säger Sofia. För att höra min magkänsla krävs närvaro i stunden. Jag prioriterar meditationen när jag är som mest stressad. Det sparar tid genom att jag tar bättre beslut i stället för att jag slösar tiden på dåliga.
– Jag tror alla har en intuition inneboende, men sedan är det väldigt olika hur mycket plats man låter den ta i sitt liv. Om man verkligen kan träna upp att vara styrd av sin intuition snarare än av sin uttänkta strategi kan man kanske få bli lite lyckligare.
– Det måste väl i alla fall vara ett slutmål.

Livet som influencer är inte alltid enkelt.

"Jag har svårt för elakheten som finns där ute och blir chockad över hur elaka saker en del skriver. Det är så lätt att göra folk besvikna. Man blir en produkt i mångas ögon och det kan bli som att man är i andras händer och andras ägande. Samtidigt är det fantastiskt med den direkta kontakten med de många intressanta, smarta och frågvisa kvinnor, som jag har en jättehärlig dialog med. Den älskar jag."

 

Sofias Instagram har nästan 70 000 följare idag och bloggen har ca 16 000 unika webbläsare i veckan.
Trendspaningspodden, som hon gör ihop med Elsa Billgren, där de bl a berör samtidsfenomen inom konst, design och mode har ca 20 000 unika lyssnare varje vecka.

Hur ser hon då på den makt det innebär?
– Jag försöker verkligen förvalta den plats jag har på ett sätt som känns värdigt och meningsfullt, säger hon. Min öppenhet kring min tidigare ätstörningsproblematik hoppas jag t ex ska bidra till att minska skammen många känner, som lider av detta. Just skammen står ofta i vägen för att man ska ta den hjälp som finns att få.
– Jag har också skrivit ganska mycket om rasism – både utifrån min väldigt privilegierade plats, men också för att lyfta andra människor. När jag skriver om konst t ex försöker jag medvetet lyfta primärt kvinnor, men också rasifierade konstnärer och de som kanske inte riktigt har den självklara plats som man har som vit i konstvärlden.
– Hållbarhetsfrågan är också otroligt viktig. Den blir ju ett så konkret ämne i allas våra vardagsliv just när man kan koppla det till maten.

Sofia har inte varit i Järna sedan hon var där med skolan för länge sedan, men hon har gått i Waldorfskola och Saltå kvarns produkter utgör merparten av hennes skafferi.
– Jag tycker biodynamiskt är intressant, säger hon, men det finns också mycket där som jag inte förstår. Utifrån mitt perspektiv, som är att laga god mat, tycker jag generellt att produkterna är högkvalitativa och jag lagar väldigt gärna med dem för att det blir gott och bra. Saltå kvarns tydliga koppling mellan mat och välmående visar också verkligen att man har varit väldigt före sin tid.

 

 

Text Inger Holmström
8 september, 2020

Ytterjärna Forum ändrar inriktning

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna forum. …

LÄS MER

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna Forum och enbart med fokus på lokalt knutna aktiviteter. Kulturhusets program, musik, föredrag, utbildningar och andra typer av evenemang i närområdet kommer dock fortsatt att bevakas när de är av allmänt intresse. Vill du vara säker på att inte missa något kan du också anmäla dig till Kulturhusets nyhetsbrev där programmet görs tillgängligt. Väl mött i Ytterjärna! Anders Kumlander Ordförande Vidarstiftelsen, ansvarig utgivare Ytterjärna Forum


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.