28 september, 2020

I Sofia Woods liv är mat kärlek

Att våga vara sann mot sig själv, känna efter vad som skänker glädje och lycka i livet och att inte forma sina livsstrategier utifrån karriärmål, är Sofia Woods väg. Maten och mötena kring måltiden är hennes största inspiration. Idag är hon en förebild för tusentals genom sitt Instagramkonto, den egna bloggen och hennes podcast tillsammans med Elsa Billgren. Snart kommer också hennes andra kokbok ”Vinter hos Wood” ut i butikerna. …

LÄS MER

Att våga vara sann mot sig själv, känna efter vad som skänker glädje och lycka i livet och att inte forma sina livsstrategier utifrån karriärmål, är Sofia Woods väg.
Maten och mötena kring måltiden är hennes största inspiration. Idag är hon en förebild för tusentals genom sitt Instagramkonto, den egna bloggen och hennes podcast tillsammans med Elsa Billgren.
Snart kommer också hennes andra kokbok ”Vinter hos Wood” ut i butikerna.

Fredagen den 2 oktober var Sofia gästtalare på Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna, du kan se framträdandet här.

– Idag har jag gjort ett stort fotojobb för tidningen Elles julnummer, berättar Sofia när vi pratas vid några dagar före hennes framträdande i Järna. Jag har bundit kransar, gjort juldukningar och bakat hela dagen. Jätteroligt, men intensivt!

Detta har hon gjort med anledning av sin andra bok, som kommer ut i oktober. Sofia är 36 år och bor i Gamla Enskede söder om Stockholm med man och tre barn 2, 5 och 8 år. Dagarna är fulla, men nu har maken hand om barnens kvällsbad och hon och jag får en timme för ett samtal kring hennes prioriteringar i livet.

Vem är hon då om får beskriva sig själv?
– Jag är eftertänksam och sökande, säger hon trevande. Jag letar ständigt efter lycka och glädje i allt jag gör. Jag har gjort en resa i livet från att vara en karriärinriktad person som värderat mig själv mycket utifrån prestation och vad jag har uppnått, men de senaste åren har jag försökt hitta ett annat sätt att leva, som har varit mer sant mot det jag faktiskt känner är rätt för mig.

En ohållbar situation

För drygt två år sedan var Sofia på toppen av en konventionell karriär. Hon hade fått sitt drömjobb som marknadschef på Bukowskis, satt i ledningsgruppen och hade på pappret ett toppjobb, som hon hade kämpat länge för att få. Men något var fel.
– Jag var också en person som sprang överallt hela tiden, berättar hon. Jag slängde mig i taxin till förskolan för att jag aldrig hann att komma iväg i tid, slängde mig sedan i taxin från förskolan till jobbet och rusade verkligen fram genom livet.
– Samtidigt blev jag oplanerat gravid med vårt tredje barn, men fortsatte att jobba på samma sätt. Jag kände en stor tacksamhetsskuld till min chef som gett mig chansen, men när min lilla Selma kom insåg jag att jag stod jag inför en ohållbar situation.

Sofia berättar att det samtidigt under föräldraledigheten hände saker på jobbet, som gav henne en tankeställare kring värdet av hennes bidrag och lojalitet mot företaget, vem hon egentligen jobbade för och vad som faktiskt är värt något i livet. Sofia är konstvetare i grunden och har jobbat med marknadsföring i modebranschen i många år och därefter i auktionsbranschen, men mat har alltid varit hennes stora passion i livet.
– Det är alltid i maten jag har hittat energi och fått mitt mest kreativa utlopp, säger hon. Det har jag efter mamma!

Sofia är född i Sverige av en svensk mamma. Hennes pappa är australiensare och hon bodde i Australien under sina första år. När föräldrarna skiljde sig flyttade hon tillbaka till Sverige med sin mamma, som alltid haft ett stort matintresse och uttryckt mycket att sin kärlek genom samvaron runt maten och matbordet.

Sofia började tidigt blogga lite grann kring mat, hade ett Instagramkonto, men det var inte något hon tänkte skulle kunna vara ett jobb på riktigt.
– Men när jag ligger där, precis har fått Selma och ifrågasätter min stressade livsstil – som ser så bra ut utifrån, men som inte känns bra på insidan – så dimper det ner ett mail från Norstedts, berättar hon.
– En kvinnlig förläggare där berättar att hon haft koll på mig i ett par år och undrar om jag inte i själva verket är sugen på att göra en kokbok. Vi bokar ett möte och sedan skriver jag boken medan jag är föräldraledig med Selma. Vi fotograferar den här hemma och det är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det var fantastiskt. Något öppnar sig där. Något nytt blir plötsligt möjligt.

Det bästa beslutet

Sofia säger upp sig och blir frilansare stället.
– Det är verkligen det bästa beslut jag har tagit någonsin, säger hon, även om det är svårt ibland också. Jag måste vara ansvarig för mig själv på ett annat sätt än tidigare, men friheten har varit otroligt viktig. Jag har också fått fundera mycket över mitt eget ego och hur ett starkt ego ibland sätter käppar i hjulet och hindrar en från att var den lyckligaste versionen av sig själv.

Sofia har också varit öppen med att hon i tonåren hade en allvarlig ätstörning och genom att berätta om den, har hon velat göra sina följare uppmärksamma på hur komplex vår relation till mat kan vara.

"Det var när jag förstått hur min anorexi uppkom, som jag började förstå hur viktig måltiden är för mig som en känslomässig plats. Ätstörningarna började när jag bodde i Australien hos pappa ett år när jag var 15. Vi hade ett otroligt tumultartat år, som inte blev bra alls."

 

Före detta år hade Sofia bara varit hos sin pappa över jul och nyår varje år.
– Jag hade idoliserat bilden av min pappa, så som det är lätt att göra när en förälder inte är närvarande. Hans kärlek visade sig inte så som jag tänkte att föräldrakärlek skulle vara och som jag kände från mamma. Det var en sådan chock för mig att jag inte kunde hantera det.
– Det blev som en dissonans och jag fick inte ihop det överhuvudtaget. I min tonårshjärna då var mat och kärlek så nära sammankopplade för mamma och mig. Hon skapade fantastiska måltider. Vi firade sånt som var bra med god mat eller tröstade oss med god mat om vi var ledsna. Bordet har alltid varit platsen som hon och jag ses på och verkligen umgås.
– Med pappa var det inte alls så och eftersom jag kopplade mat till kärlek och inte uppfattade att den kärlek jag förväntade mig fanns där, kunde det inte finnas någon mat heller. Det blev lättare att bara lägga all energi på att inte äta, istället för att tänka på att han inte älskade mig på det sätt som jag hade trott att han gjorde.

En allvarlig ätstörning

Sofia fick en allvarlig ätstörning under det här året. När hon kom hem och stapplade ut i ankomsthallen på Arlanda bröt hennes mamma fullständigt ihop. Hon hade inte förstått hur allvarligt det var.
– Det var fruktansvärt sorgligt, säger Sofia. Efter det blev det bara att försöka jobba tillbaka kärleken till maten. När jag verkligen förstått varför jag blev så sjuk har jag också förstått hur viktig just maten är som en kärlekshandling för mig.
– Därför känns det också meningsfullt att arbeta med mat nu, när jag har möjligheten och dessutom kunna ta ett steg bort ifrån det här klassiskt korrekta karriärslivet, och istället får sitta hemma i mitt kök och fundera på nya recept och skriva nya böcker. Att få göra det som är min passion på riktigt och ge denna passion den plats som den förtjänar för mig.

Titeln på Sofias betraktelse på Human talks är ”Den nya valutan: att värdera glädje, en intuitiv livsstil och antistrategi: en generations reflektion på det moderna livet”
– En intuitiv livsstil är att låta sig vara styrd av hur saker och ting faktiskt känns, snarare än hur man tänker att de ska vara, menar Sofia. I vårt optimerade samhälle går det sättet att tänka på ofta rakt emot hur vi är drillade att faktiskt leva, men jag ser en stark motrörelse till det i en generation nära min egen, där man har sett så många i ens närhet må dåligt på olika sätt.
– Det handlar om allt ifrån utbredd utbrändhet till ett allmänt psykiskt mående, som har varit pressat länge. Jag tror många har börjat göra kopplingen till det moderna ekorrhjulet som de lever i och jag ser många som vill hoppa av.
– Pandemin, som har fört så många negativa saker med sig, har också gjort att många har fått möjligheten att stanna upp och reflektera över hur den egna livsstilen har sett ut. Många har jobbat hemifrån och inte behövt rusa i pendeltrafiken hela tiden.
– Det har öppnat ögonen för vad livet också skulle kunna vara och många börjar tänka nytt.
– Maten har också varit en stor del av att hitta lycka när man varit orolig och känt sig både understimulerad och stressad samtidigt. Matlagning har då varit ett handfast sätt att känna mindre ångest, men också göra saker med händerna.

Sofia berättar om ett stort uppsving av människor, som börjat göra egen pasta tillsammans med henne nu under coronan.
– Det började med de där veckorna i början av året när det faktiskt inte fanns så mycket pasta i affären, säger hon. Det var slut på hyllorna, samtidigt som många inte visste vad de skulle göra av sin dag. Att då ta 2 dl mjöl, ett ägg och en matsked olivolja och knåda ihop den godaste pastan du någonsin har ätit har för många blivit ett konkret sätt att känna på en ”slow lifestyle”.

För Sofia hänger detta förhållningssätt också ihop med lära sig att lyssna på sin intuition.
– Det kräver träning att höra sin magkänsla, menar hon, men det är också verkligen något man kan arbeta upp.

Meditation som verktyg för bättre beslut

Sofia mediterar regelbundet hemma med hjälp av guidning via nätet. Hon deltar ibland via appen ”Head space” i olika klasser som finns där, men hennes favorit är en engelsk guide som heter Donna D’Cruz och hennes guidning ”Letting go”, som finns på Spotify.
– Bara tio minuter med henne hjälper mig att stoppa upp mig själv lite grann, säger Sofia. För att höra min magkänsla krävs närvaro i stunden. Jag prioriterar meditationen när jag är som mest stressad. Det sparar tid genom att jag tar bättre beslut i stället för att jag slösar tiden på dåliga.
– Jag tror alla har en intuition inneboende, men sedan är det väldigt olika hur mycket plats man låter den ta i sitt liv. Om man verkligen kan träna upp att vara styrd av sin intuition snarare än av sin uttänkta strategi kan man kanske få bli lite lyckligare.
– Det måste väl i alla fall vara ett slutmål.

Livet som influencer är inte alltid enkelt.

"Jag har svårt för elakheten som finns där ute och blir chockad över hur elaka saker en del skriver. Det är så lätt att göra folk besvikna. Man blir en produkt i mångas ögon och det kan bli som att man är i andras händer och andras ägande. Samtidigt är det fantastiskt med den direkta kontakten med de många intressanta, smarta och frågvisa kvinnor, som jag har en jättehärlig dialog med. Den älskar jag."

 

Sofias Instagram har nästan 70 000 följare idag och bloggen har ca 16 000 unika webbläsare i veckan.
Trendspaningspodden, som hon gör ihop med Elsa Billgren, där de bl a berör samtidsfenomen inom konst, design och mode har ca 20 000 unika lyssnare varje vecka.

Hur ser hon då på den makt det innebär?
– Jag försöker verkligen förvalta den plats jag har på ett sätt som känns värdigt och meningsfullt, säger hon. Min öppenhet kring min tidigare ätstörningsproblematik hoppas jag t ex ska bidra till att minska skammen många känner, som lider av detta. Just skammen står ofta i vägen för att man ska ta den hjälp som finns att få.
– Jag har också skrivit ganska mycket om rasism – både utifrån min väldigt privilegierade plats, men också för att lyfta andra människor. När jag skriver om konst t ex försöker jag medvetet lyfta primärt kvinnor, men också rasifierade konstnärer och de som kanske inte riktigt har den självklara plats som man har som vit i konstvärlden.
– Hållbarhetsfrågan är också otroligt viktig. Den blir ju ett så konkret ämne i allas våra vardagsliv just när man kan koppla det till maten.

Sofia har inte varit i Järna sedan hon var där med skolan för länge sedan, men hon har gått i Waldorfskola och Saltå kvarns produkter utgör merparten av hennes skafferi.
– Jag tycker biodynamiskt är intressant, säger hon, men det finns också mycket där som jag inte förstår. Utifrån mitt perspektiv, som är att laga god mat, tycker jag generellt att produkterna är högkvalitativa och jag lagar väldigt gärna med dem för att det blir gott och bra. Saltå kvarns tydliga koppling mellan mat och välmående visar också verkligen att man har varit väldigt före sin tid.

 

 

Text Inger Holmström
8 september, 2020

Ytterjärna Forum ändrar inriktning

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna forum. …

LÄS MER

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna Forum och enbart med fokus på lokalt knutna aktiviteter.
Kulturhusets program, musik, föredrag, utbildningar och andra typer av evenemang i närområdet kommer dock fortsatt att bevakas när de är av allmänt intresse.

Vill du vara säker på att inte missa något kan du också anmäla dig till Kulturhusets nyhetsbrev där programmet görs tillgängligt.

Väl mött i Ytterjärna!

Anders Kumlander
Ordförande Vidarstiftelsen, ansvarig utgivare Ytterjärna Forum


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Peter Örn
26 augusti, 2020

Peter Örn inleder Human talks med tankar kring Dag Hammarskjöld

– Kombinationen hos Dag Hammarskjöld av att vara ämbetsman i världsorganisationen FN och att samtidigt i det fördolda brottas med frågor om Guds existens och sina egna motiv – bekräftelse och makt – tycker jag är djupt, djupt lockande att utforska och tänka kring, säger Peter Örn, som inleder höstens serie av Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna.…

LÄS MER

– Kombinationen hos Dag Hammarskjöld av att vara ämbetsman i världsorganisationen FN och att samtidigt i det fördolda brottas med frågor om Guds existens och sina egna motiv – bekräftelse och makt – tycker jag är djupt, djupt lockande att utforska och tänka kring, säger Peter Örn, som inleder höstens serie av Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna.

Du kan se höstens första framträdande med Peter Örn, Dag Hammarskjöld – reflektioner om Gud, Vägmärken och livets mening via denna länk

Fyra fredagar i höst kommer inbjudna talare att dela med sig av personliga betraktelser över allmängiltiga mänskliga och samhälleliga frågor under rubriken ”Human talks”. Syftet med programserien är att inspirera och bidra till en fördjupad människosyn. Framträdandena kommer både att livesändas och läggas upp på en särskild kanal på YouTube, men kan också upplevas på plats inom ramen för vad rådande mötesrestriktioner tillåter. Läs mer om höstens teman, datum och kringarrangemang här.

– Det fanns något fascinerade i min generation med Dag Hammarskjöld och även John F Kennedy, säger Peter, när vi samtalar över Zoom om vem han själv är och vad som lockat honom med temat han valt. – Dag Hammarskjöld och John F Kennedy var ju samtida. Hammarskjöld dog bara något år innan Kennedy blev skjuten. Detta att en svensk stod ute i världen och var världsberömd var stort! Peter har egna minnen från tv-sändningar och tidningar av hur Dag Hammarskjöld kom hem i sin kista efter attentatet där han dog, hur han togs emot på Bromma, hans begravningsprocession i Uppsala etc. – Jag har sedan undan för undan lärt mer om hans roll och särskilt intresserat mig för hans dagbok Vägmärken. Flera personer, som till exempel KG Hammar och Mats Svegfors, har skrivit om den, men det finns något i det här som ständigt ropar på att bli utforskat.

Ett perspektiv Dag Hammarskjöld lyfter i Vägmärken är att den längsta resan är resan inåt och det vill Peter utgå ifrån i sin betraktelse. – KG Hammar har utvecklat det vidare i en egen bok över Vägmärken, säger Peter, och den förre ärkebiskopen betonar att oavsett hur långt ut vi reser i kosmos är ändå resan inåt den allra längsta vi kan företa oss. – Det andra perspektivet handlar om hur Dag Hammarskjöld beskriver att han vill leva ett meningsfyllt liv – inte meningsfullt – utan ett liv som är fyllt av just mening och som dagligen fylls av mening. Av någon. Av Gud. – För att kunna göra det måste du hela tiden ha ett uppmärksamt medvetande och en villighet att ”likt ett ämbar låta dig fyllas”. Det vill jag också stanna upp vid.

Samhällsengagemang i gemenskap

Peter Örn själv har en bakgrund bland annat som ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund (numera Liberalerna, reds. anm.). Senare var han även partisekreterare i samma parti. Han har efter det varit generalsekreterare i Röda korset, vd för Riksteatern och för Sveriges Radio. Idag arbetar han med ledarskap och hållbar samhällsutveckling som konsult, föreläsare och författare i eget bolag. Den röda tråden har varit hans samhällsengagemang. – Jag har alltid velat utöva mitt samhällsengagemang tillsammans med andra och i gemenskap med andra, säger han. Det har varit en viktig drivkraft för mig. Sin kanske mest publika roll hade Peter som ordförande för den regeringstillsatta grupp som analyserade Estoniakatastrofen, som ägde rum den 28 september 1994. – Om jag tänker tillbaka på vad som är det viktigaste jag har gjort, så var det åren i slutet på 90-talet, säger han. Jag mötte kanske tusen anhöriga och nästan alla överlevande. Att lyssna, lära och att härbärgera, utan att själv gå sönder – utan att deras sorg fick ta överhanden i mitt eget liv – blev den stora utmaningen. – Min fru har sagt att jag blev mycket allvarligare efter dessa år än vad jag varit innan. Det kan jag inte själv läsa av, men det påverkade mig definitivt. – Det lärde mig också att sorg inte är någon sjukdom. Många anhöriga föstes åt sidan, som om de inte var riktigt tillräkneliga, men sorg är ingen sjukdom. Sorg är sorg och något vi alla möter under vår levnad och får leva med.

"När jag såg portföljen föll jag i gråt. Den var alldeles oförstörd av flygolyckan och de sex decennier som gått sedan han dog"

  För något år sedan blev Peters kusin avdelningschef på Kungliga biblioteket, som bl a har ansvar för två svenska världsarvsminnen. Det ena är Astrid Lindgrens efterlämnade skrifter och det andra är Dag Hammarskjölds. Peter bad sin kusin att få göra ett studiebesök. – Vi åkte ända ner i djupet av Kungliga bibliotekets arkiv och där hade de plockat fram både Dag Hammarskjölds eget manus till Vägmärken och hans portfölj, som han hade med sig när planet störtade och som hittades en bit bort i gräset. Den innehöll bl a Nya testamentet och en översättning av en bok av den judiske teologen Martin Buber, som Hammarskjöld arbetade med. – När jag såg portföljen föll jag i gråt, berättar Peter. Den var alldeles oförstörd av flygolyckan och de sex decennier som gått sedan han dog. Dag Hammarskjöld hade före flygolyckan lämnat sina dagboksanteckningar till en vän i tron att de kunde vara viktiga för eftervärlden om något hände honom. – När dagboken Vägmärken publicerades efter hans död, berättar Peter, väckte den ett ramaskri över världen. Vad var detta? Vi som litade på Dag Hammarskjöld! Och så var han religiös! Eller trodde han att han var Messias eller Gud själv? – Det trodde han inte, menar Peter. Det handlade om att vi kan vara öppna för att följa Gud i messiansk anda – att följa Messias kallelse.

Ett rum med frihet

I Peters liv sticker två perioder ut extra mycket. Det ena är de politiska ungdomsåren i Folkpartiets ungdomsförbund. – Det blev mitt universitet, säger han. Det var nog där jag lärde mig det jag kan – eller i varje fall lade grunden till det jag kan. Ungdomsförbundet var den hävstång som gjorde allt möjligt. Vi krävde en rättvis värld och då kunde det bli så. Vi krävde att Berlinmuren skulle rivas och då blev det så! Vi lyckades i mycket, tyckte vi. – Det andra som sticker ut är de senaste åren, fortsätter han.  Efter Sveriges Radio skapade jag ett eget litet bolag, som ju är det minst märkvärdiga av allt, men som är ett rum med frihet och oberoende, som jag aldrig klarat att lämna. – Jag vill inte gå i pension! Jag vill fortsätta vara verksam och Peter Örns AB gör detta möjligt. Där bestämmer jag själv. Precis som alla människor har Peter också haft personliga prövningar. När han 2007 lämnade Sveriges Radio beskriver han det som att han närmast fick sparken. – Då ägnade jag hela sommaren som följde åt att fundera över vad jag lärt mig av åren på SR och andra ställen där jag verkat. Jag sammanfattade mina tankar i olika PM till mig själv. Den första hette ”De hundra lärdomarnas bok” och handlade om SR. Den andra hette ”Drivkrafter och engagemang ”och i den jag såg tillbaka på hela mitt yrkesverksamma liv.

"Jag har hela tiden försökt förstå kärlekens och vänskapens väldiga betydelse i våra liv och att knyta ihop det med min ständiga lust att arbeta"

  Utöver att det starka samhällsengagemanget blev synligt i den processen, upptäckte han att där också rymdes ett stort behov av bekräftelse. – Det tog lång tid innan jag kunde formulera för mig själv att sökandet efter bekräftelse är ok så länge det inte blir patologisk och helt avgörande. Efter att ha fått syn på detta har jag medvetet försökt minska behovet av bekräftelse i mitt liv. – Arbetslivet har varit en viktig del för mig, vid sidan av familj med fru, barn och vänskap. Jag har hela tiden försökt förstå kärlekens och vänskapens väldiga betydelse i våra liv och att knyta ihop det med min ständiga lust att arbeta – där ju arbetet alltid närmar sig risk för arbetsmissbruk. – Varje arbetsplats och varje roll har varit viktig för mig. Jag har aldrig ångrat att jag har bytt roller utan jag tycker att jag ständigt har kommit till platser där jag har tvingats lära och där jag har mött människor som varit samhällsengagerade. Idag är det nog mest mitt författarskap som uppslukar mig Just nu skriver Peter på en biografi om Ernest Hemingway vid sidan av några offentliga uppdrag. – Detta att få komma till Human talks i Järna och prata om något som kräver att jag skriver något nytt är stimulerande, avslutar han. Då är det motiverat att stå på scenen igen. – För mig är Ytterjärna en plats som står för fördjupning och andlighet.  Här finns ett sökande som jag uppskattar och en plats som jag helt enkelt tycker om att vara på.

Text: Inger Holmström
13 augusti, 2020

Ohållbart slöseri med svensk ull ska stoppas

Ungefär 750 ton fullt användbart svensk fårull kastas varje år, samtidigt som Sverige importerar omkring 200 ton. Huvudskäl till det här slöseriet är brist på kunskaper och att det saknas en fungerande kedja som kan ta hand om ullen från landets många små fårbesättningar, menar Annkristin Hult, som är Nationell utvecklare på Nämnden för hemslöjdsfrågor.…

LÄS MER

Ungefär 750 ton fullt användbart svensk fårull kastas varje år, samtidigt som Sverige importerar omkring 200 ton. Huvudskäl till det här slöseriet är brist på kunskaper och att det saknas en fungerande kedja som kan ta hand om ullen från landets många små fårbesättningar, menar Annkristin Hult, som är Nationell utvecklare på Nämnden för hemslöjdsfrågor. Annkristin och nämnden arbetar nu med att kartlägga och komma fram till lösningar och samarbeten på nationell nivå, för att motverka det här slöseriet. I Sverige finns ungefär 9.000 fårägare och 600.000 får som årligen producerar 1.200 ton ull. 450 ton används inom hantverk eller exporteras, och resten kastas. I Sverige finns det många olika fårraser. Den vanligaste är gotlansfår med sitt grå och lite grövre ull, men även korsningar med vit, mer finfibrig ull är vanliga. – Mycket svensk ull går förlorad därför att vi inte har logistiken för att samla in ull från de många små besättningarna, berättar Annkristin Hult. Många fårägare vet inte vart man ska vända sig för att sälja sin ull, och för de flesta är ullen inte ett huvudskäl till att ha får.

Hållbart med många användningsområden

Annkristin menar att det samtidigt finns stora möjligheter och många användningsområden för svensk ull. Efterfrågan på och intresset för svensk ull växter idag. Tyvärr är det ändå vanligt att stora ullanvändare av gammal vana gör som de brukar och importerar ull från andra länder, trots att svensk ull skulle passa bra.  

Annkristin Hult

Förutom det uppenbart ohållbara i att slänga hundratals ton ull från svenska får finns det enligt Annkristin fler goda hållbarhetsskäl att välja just svensk ull. – En fördel är förstås att svensk ull är närproducerad och att fåren samtidigt bidrar till att hålla våra landskap öppna, vilket ger biologisk mångfald. Viktigt är också att Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagar. Spårbarheten blir också bättre här jämfört med världshandeln med ull, som har en del svarta hål. Om vi använder mer svensk ull ökar också landets självförsörjningsgrad och det skapar fler jobb på landsbygden.  

"Vi behöver öka kunskaperna om att svensk ull är användbar och värdefull"

  Ullen vi har i Sverige har överlag en något hård och spänstig karaktär och passar bra att användas i många produkter som tyger, grövre kläder, garner, mattor, filt, fiberdukar, stoppningar, tovade produkter med mera. – Hos många företag finns ett stort och ökande intresse för svensk ull och många vill satsa på det. Bland annat inom mode, outdoor, sport och inom bilindustri. Ett intressant och stort område är också bäddmarknaden. I exempelvis Storbritannien gör man madrasser, täcken och stoppningar av ull och det tror jag kommer mer även i Sverige, säger Annkristin. Ull är överhuvudtaget ett bra och utvecklingsbart material som kan används istället för andra material.

Mer kunskaper och bättre logistik

Men ändå slängs alltså omkring 60 procent av den svenska ullen. Vad kan man då göra för att stoppa detta stora svinn? Mycket handlar om kunskaper och logistik. – Vi behöver öka kunskaperna om att svensk ull är användbar och värdefull. Vi behöver också se till att köpare och säljare hittar varandra och här blir det viktigt att få till system för mer storskalig insamling av svensk ull, säger Annkristin. På sikt, när produktionen kommit igång, kan det bli angeläget att skapa en bedömning och klassificering av svensk ull när det gäller exempelvis längd, färg, grovlek, renhet etc. I Sverige finns ingen sådan klassificering, däremot finns det i exempelvis Norge. Ett sådant system underlättar också för fårägare som vill förbättra sin ull och få bättre betalt. Det är även viktigt att industrin är rustad för svensk lite grövre ull, vilket i sin tur gör det viktigt att kunna samla in och processa tillräckliga volymer. Mer samarbete och synergier mellan industrin och hantverksområdet är också önskvärt I grunden behövs en kunskapsutveckling kring svensk ull genom hela kedjan – från fårägare, klippare, spinnerier, hantverkare, industri, butiker och konsumenter. Det drivs nu överhuvudtaget många projekt för att få mer rull på svensk ull, genom Fåravelsförbundet och andra parter. Det pågår bland annat projekt för att samla in svensk ull. Och en ny utbildning av s.k. ullrådgivare har just godkänts. Under de senaste åren har den svenska importen av råull minskat, och det kan ses som att svensk ull är på frammarsch.

Text: Staffan Nilsson

6 augusti, 2020

GRÄS, poaceae – gramineae, grunden till vårt välstånd

I familjen gräs ryms 635 släkten och 9000 arter som täcker en fjärdedel av jordens yta. De är grunden till mänskligt välstånd. Tack vare gräset har vi våra förädlade sädeskorn. …

LÄS MER

I familjen gräs ryms 635 släkten och 9000 arter som täcker en fjärdedel av jorden yta. De är grunden till mänskligt välstånd. Tack vare gräset har vi våra förädlade sädeskorn.

Gräset väver en matta så vitt och så brett, i den bär den fram alla blommor och utgör själv en bakgrund för dem liksom himmelen för alla stjärnor. Uppåt växer gräset som om det hälls ned från fria luften i en strilande ström ned i marken där den bildar rotknippen som strålar vidare, ja rötterna formligen flyter som floder under markytan och vill klä all kal jord med sitt gräs.

En fjärdedel av jordens yta är täckt av gräs. Genom sin individrikedom bestämmer de karaktären för savanner, stäpper, ängar, hedar och hagar världen över. Tack vare gräset har vi vårt förädlade sädeskorn. Alla tusentals olika vetesorter vi har idag härstammar från det vilda vetet vid medelhavet. Våra fyra sädesslag är havre (Avena sativa), vete (Triticum aestivum), råg (Secale cereale) och korn (Hordeum vulgare).

Träda eller närande och tärande grödor

Träda är vilande åkermark som ger ett avbrott i den linjära jordbruksproduktionen innan en ny odling anläggs. Träda är ett arv från äldre odlingsmetoder som innebär att gräset får växa fritt och upprepade gånger plöjs och harvas tills jorden är helt ren för ogräs.

I äldre tiders jordbruk var ängen åkerns moder. Gräs blev foder som blev gödsel som transporterades ut på åkern. Idag ser vi ängen främst i gränsområden mellan åker och skog. Idag har vi mer åker en äng och med rätt odlingsmetod kan Sveriges lantbruk försörja många fler människor än vi är idag. Nyckeln är att ta och ge, inte att bara ta eller att bara ge: Närande och tärande grödor.

I det ekologiska växeljordbruket odlas vallgrödor under två till tre år av en sjuårsperiod.  Gräs tillsammans med baljväxter som klöver och lysern som kan fixera kväve ur luften, plöjs ned i åkern för att bygga upp humus och berika jorden.

Den mer passiva metoden med träda är här ersatt med vall som både ger jorden återhämtning och näring tillbaka till marken själv. Åter kan åkern nära oss… Gräsätande vilt, betesdjur, idisslande kor och får ger oss mjölk och kött på vårt bord, skinn, päls och ull klär vi oss i och inte minst, gödsel får vi till vår odling. Allt detta skänker oss ängen! 

Gräset är grunden till allt mänskligt välstånd

Länge innan den första plogen sattes i marken samlades frön från vilda gräs och kokades till gröt. All den tid det tog! När människan började odla och bruka jorden övergick hon från att vara en samlare till att bli en kulturutövare. Från fyra olika världsdelar förädlades vilda frön till odlad säd för 5000 till 10 000 år sedan. Vete i Europa, ris i Asien, majs i Amerika och hirs och durra i Afrika. Den kultiverade säden har gjort det möjligt att mätta jordens ökande befolkningsmängd.

Långt uppåt nord trivdes råg bättre än vete. Den stora skillnaden på odlad säd och vilda gräsfrön är att odlad säd inte släpper sina frön fritt för vinden utan sitter kvar på sitt ax och samlar all sin näring där. Många gräsarter är perenna. Det vill säga att när gräset vissnar ner lever rötterna vidare och skjuter upp nya strån till våren. Det finns gräs som är mångtusenårigt. Säd är ettårigt och måste sås på nytt varje år, höst eller vår.

Kvickrot kallas världens snabbaste gräs. Det är nordens vildaste vete. Kvickrot koncentrerar sin näring i rötterna, kan tro det är dem vildsvinen vill åt då de bökar med trynet i jorden! Agropyron repens heter de på Latin och dessa rötter rostas och mals till mjöl. Det användes till att dryga ut mjölet med för att få det att räcka längre i det svenska folkhushållet. Det finns även medicin som innehåller kvickrot som skall vara särskilt till hjälp vid långvarig snuva som går upp i bihålorna.

Kulturväxter

Det finns vissa växter som trivs ihop med gräset, ogräs som vi ofta kallar dem, men i själva verket var de ”gårdagens nyttoväxter” och delikata grönsaker så som molla, pilört, svartkämpe, våtarv och lomme. Kirskålen infördes i vårt land av munkarna. Av vallmo framställdes morfin. Av brännässlans fiberstänglar gjordes tyg. Dessa växter odlades i vårt land innan man lärt sig odla säd.

Prästkragen kom till Sverige från ängarna i Frankrike och Tyskland när frön därifrån köptes in för att sås ut på våra beten för att förbättra höodlingen. Torkat gräs av ett flertal arter kan flätas till korgar och hattar samt till packnings och stoppningsmaterial, till papper och till byggnadsmaterial. Strandråg och sandrör binder flygsand och sockerrörets märg har en starkt sockerhaltig märg som svarar för hälften av världens sockerproduktion.

Gräset vi trampar gör luften vi andas

Musen pilar genom gräset i snabba streck, haren hoppar och är borta, fåglar bygger bon och fjärilarna hänger sin puppa på ett strå medan de minsta små insekter klättrar och strävar. Alla gröna blad, stort som smått, bidrar till att rena vår luft från koldioxid och generöst ge oss syre tillbaka.

Gräset är ihåligt och dubbelt rörformat. Det gör det till världens starkaste konstruktion. Fylligt och spänstigt vajar gräset i vinden och glittrande kisel håller det ståndaktigt upprätt. Inget annat kan som gräset böja sig till marken och resa sig igen, ingen så lång och smal som grässtrået kan bära så tungt ett ax eller vippa som det kallas när blomskaften är längre. Doftlöst är gräsets blommor, nästan aldrig giftigt och när det blommar går det fort, det vet de som plötsligt drabbas av hösnuva för när gräset blommar syns det ej men kan kännas överallt i luften.

Böjning av strået görs möjligt genom att de har nod, de små kompakta ledknutar som bladslidan utgår ifrån. Bladet omsluter strået nedtill och öppnar sig i olika formationer som tecknar diagonala linjer i gräslandskapet.

Familjen gräs har 635 släkten och 9000 arter. I Sverige finns 58 släkten och 150 arter.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Juhani Selvani och Jan Hillgård. Foto Erik Olsson.
17 juli, 2020

Byggbolaget som vill minska fotavtrycken

Byggbranschen brukar vara den enskilt största branschen i alla länder. Den omsätter normalt mellan 8 – 15 procent av ländernas BNP och har därigenom ansvaret för en stor del av det ekologiska avtrycket i respektive land. – Vad man gör som byggbolag i termer av produktion och hur man jobbar med logistik och transport under produktionstiden är en viktig del, säger Jan Hillgård, vd i koncernen Eneby bygg, men långsiktigt är det vilken energiprestanda byggnaden har och vad det är för material i produkterna som avgör.…

LÄS MER

Byggbranschen brukar vara den enskilt största branschen i alla länder. Den omsätter normalt mellan 8 – 15 procent av ländernas BNP och har därigenom ansvaret för en stor del av det ekologiska avtrycket i respektive land.

– Vad man gör som byggbolag i termer av produktion och hur man jobbar med logistik och transport under produktionstiden är en viktig del, säger Jan Hillgård, vd i koncernen Eneby bygg, men långsiktigt är det vilken energiprestanda byggnaden har och vad det är för material i produkterna som avgör.

 Jan Hillgård har bara varit vd i bolaget ett halvår. Innan dess jobbade han 20 år på NCC. De senaste 9 åren som strategiansvarig.

– Jag gillar de värderingar man står för i Eneby bygg. Det lockade mig till jobbet, liksom att det vi tjänar går till att stödja bl a ekologiskt jordbruk och annat allmännyttigt. Det känns bra!

Eneby bygg har ambitionen att bidra till en utveckling i branschen.

– Vi har en ägare som har en stark hållbarhetsprofil, säger Jan. I de produkter vi bygger i egen regi har vi alltid ambitionen att bygga i hållbara material för att ge ett så litet avtryck som möjligt.

– Vi jobbar helst med trästommar för att undvika cement, som inte binder koldioxid, och vi har också höga ambitioner när det gäller energiprestanda på våra hus. I de avseendena är vi med och påverkar branschen. Vissa andra tar också dessa steg, men med vår ägare i egna projekt har vi möjlighet att ta ut svängarna.

Juhani Selvani är ordförande i byggkoncernen och har funnits i ledningen sedan 2012.

– Vi hjälper också gärna våra externa kunder med förslag och råd på hur de kan bygga mer hållbart, säger han. Vi är insatta i vad som finns på marknaden och vill gärna visa upp vår kunskap om hållbara sätt att bygga, men ytterst är det kunden som bestämmer även om de inte väljer det mest hållbara.

Eneby bygg-koncernen skiljer sig även på andra sätt från de traditionella byggbolagen. Man har egen byggverksamhet, egna snickare, egen målerifirma, egen rörfirma och egen elfirma. Man har också en egen anläggningsverksamhet och t o m ett eget ställningsföretag.

– Rätt använt är det en styrka att vi har allt inhouse, säger Jan Hillgård. Vi har korta beslutsvägar och lättare att samarbeta i projekt. Samtidigt är trenden i branschen hård prispress och vi konkurrerar mot en del som har en lägre prisbild än vad vi har, men vi menar att vi tar hem det på att vi kan jobba effektivare.

Unika energilösningar

– Inte minst vad gäller energisystem kan vi sticka ut ordentligt, menar Jan. Vi erbjuder lösningar, som ingen annan i Norden eller Skandinavien har.

– Vi har exklusivitet på en riktigt, riktigt smart energisystem – en världsunik innovation – i samarbete med ett tyskt företag. Nu börjar vi vinna anbud trots att vi inte är billigast, utan genom att vi kan tillföra just den här unika kompetensen. Det skapar värde.

Systemet går ut på att höja energiprestandan på befintliga värmesystem eller optimera energisystemet redan från början i nybyggnation.

– Bolaget i koncernen som jobbar med detta heter Energi för Generationer Sweden AB berättar Jan. Vi har byggt en testanläggning i Järna och vill nu bygga in detta i våra projekt.

Vid sidan av hållbarhetstrenden är digitaliseringen den andra stora trenden i branschen, menar Jan Hillgård.

– Byggbranschen ligger 20 – 30 år efter tillverkningsindustrin. Man har inte stora fabriker utan varje projekt är ett ”one off”. Nu börjar det komma digitala modeller, som innebär att man kan få en ganska hög grad av industrialisering och ändå ha projektunika lösningar, som är olika på olika platser. I vissa projekt jobbar vi redan idag med 3D-moduleringar på helt nytt sätt.

Ursprunget ett lokalt byggbolag

Enebykoncernen har vuxit fram ur ett lokalt byggbolag. Vidarstiftelsen, en av grundarna till Eneby bygg, ligger bakom byggnationerna av alla prisbelönta, uppmärksammade och annorlunda byggnader i Ytterjärna området som t ex Kulturhuset, James Turells konstverk Skyspace, sjukhuset Vidarkliniken, liksom bostäder och lokaler i anslutning till flera av de läkepedagogiska verksamheterna.

När Eneby bygg bildades ville man säkra de speciella kunskaper och erfarenheter som snickare och andra anställda från de tidiga projekten byggt upp.

– Dessa vågade byggnader krävde mer än vanligt snickararbete, säger Juhani Selvani.

Utöver att behålla kunskap ville man också fortsätta utveckla den eftersom det skulle byggas mer.

– Hos oss ser vi det som strategiskt viktigt att man sätter sig in i de områden som den egna specialiteten gränsar till också. Markarbetarna måste till exempel förstå hur det funkar för de som jobbar med konstruktion, el och ytskikt och vice versa.

– Arbetet flyter bättre genom detta arbetssätt och innebär en enorm kvalitetshöjning i leveransen till kund. Det blir en sammanhållning som också skapar arbetsglädje hos de anställda.

Enebykoncernen är ett dotterbolag till den allmännyttiga Vidarstiftelsens fastighetsbolag Steneken holding.

– Steneken har en vision av att jobba mer med hyresrätter, berättar Jan. Man äger redan en hel del, men vill utveckla fler och det är ganska konjunktur oberoende. Dessa byggnationer styrs mer av demografi och är ett segment som är bärkraftigt långsiktigt oavsett hög- eller lågkonjunktur.

– I den mer kommersiella delen gör vi totalentreprenader åt bostadsutvecklare t ex till- och nybyggnationer av samhällsfastigheter för kommuner och liknande.

default

Egen förvaltning

Framöver är tanken att Eneby bygg ska arbeta mer med egen förvaltning.

– Då kan vi bygga åt oss själva och få en annan kontroll över både pris och kvalitet, säger Jan. När vi blir vår egen beställare kan vi satsa ordentligt på att det ska vara hållbart, energisnålt etc. Sådana hus kanske är dyrare att bygga i början med det jämnar ut sig då de står mycket längre än andra utan att kräva underhåll.

 

"”Vi för också vårt arv vidare i de produktioner vi gör genom att det hela tiden finns en tanke kring det estetiska, kring färgsättning och design”"

 

Juhani är särskilt stolt över ett lägenhetsbestånd på 49 lägenheter på mellan 2 till 4 rum, som byggdes i Mölnbo mellan Gnesta och Järna förra året.

– Det är en ort som inte fått särskilt mycket kärlek på många år, säger Juhani. Senast det byggdes där var för över 50 år sedan. Idag är det mest mindre hushåll. Villan är för stor när barnen flyttat hemifrån, men man vill ändå bo kvar på orten och har ingenstans att flytta.

– Det var många som skakade på huvudet när vi började. Ingen bank ville ställa upp och vi bestämde oss för att finansiera projektet själva. Det kostade lite mer, men vi hade inte fokus på pengarna utan på kvalitet.

Jan berättar att många arkitekter uppskattar att jobba med just dem.

– Alla arkitekter man träffar känner ju till Ytterjärna och tycker oftast att det är ett häftigt område. De tänder till när vi berättar vilka vi är.

– Vi för också vårt arv vidare i de produktioner vi gör genom att det hela tiden finns en tanke kring det estetiska, kring färgsättning och design.

Ett exempel på ett strategiskt företag i koncernen är Färgsatt, som är Eneby byggs måleribolag. De utför helt vanlig målning, men är specialiserade på lasyrmålning och giftfria färger.

– Det kommer mer och mer sådana frågor från t ex barnfamiljer som ska måla om och som vill ha giftfria färger, menar Juhani. Det räcker inte med att en produkt till exempel är Svanenmärkt. Färgsatt har kontakter med företag som tillhandahåller helt giftfria produkter. De är också skickliga på olika typer av lasyrmålning – ett tydligt arv från ursprunget.

– Det handlar om att göra saker man kan stå för. Att delta i byggande av samhälle på ett ärligt sätt utan att fuska och bara se till sig själv, avslutar han.

Text: Inger Holmström
11 juni, 2020

Kardborre och spåtistel, arctium lappa, carlina vulgaris

Den fastnar i fårens ull och i kläder, som ett sätt att sprida sig. Kardborren, av det korgblommiga släktet compositae, vars rot är ätbar och som även använts i folkmedicinen.…

LÄS MER

Den fastnar i fårens ull och i kläder, som ett sätt att sprida sig. Kardborren, av det korgblommiga släktet compositae, vars rot är ätbar och som även använts i folkmedicinen.

I vår hage växer sedan sista somrars hetböljor kardborrar till min stora förtret. Kardborrar i ullen vill ingen ha. Av ängens växter är timotej och de med hyskor och hakar de värsta att trassla in sig i ullens fina fibrer. Omsorgsfullt måste ullen kammas och kardas innan den förädlas till textil, ett ax av timotej sprider hundravis av små frön när kardans taggar griper tag i den och en kardborre går aldrig att få ur.

Jag har gått med sax och samlat ihop karborreknoppar och lagt på brandplatsen, men ifrån varje avklippt stjälk växer sju nya taggbollar upp. Förra sommaren gav jag upp men i år ämnar jag bestämt gå ut i torrbacken med spaden och gräva upp rötterna. Dock ser de ut att ha hunnit sprida sig än mer i år.

Men varför kommer då alla dessa kardborrar nu? Har de flugit hit med vinden som frö och landat på den branta slänten ned mot sjön som solen bränner hårt? Min far berättade att i jorden finns en enorm fröbank med miljontals av frön som ligger och väntar på de rätta förhållandena för just dem.

Det är klimatomständigheterna som bestämmer vilka frön som skall gro. Kardborren och tisteln är pionjärväxter som spränger sönder jordskorpan med sina starka rötter för att etablera grogrund för andra växter som trivs i lucker jord. Då undrar jag igen över hetböljor, den globala uppvärmningen och några av dess konsekvenser…

"Namnet kardborre är välbekant för sin geniala egenskap att försluta och detta har människan förstått sig på att efterhärma"

 

Efter att ha bläddrat och sökt i floran visar det sig vara en tistel vi har i hagen, spåtistel (carlina vulgaris). En taggig, nästan exotisk tistel med spetsig pålrot och mörkgröna blad och en gul, platt blomma i stjälkänden. Vanliga åkertistlar (carduus arvense) och en och annan ståtlig krustistel (carduus crispus) bekymrar mig inte så mycket. Däremot nejlikroten, (geum) som kan fastna med sina hullingförsedda bruna frön över hela koftan när vi strövar genom höga gräset. Ett annat busfrö är småborren, (argimona) vars små blommor klättrar oskaftade på en stängel. Den liknar en mager majskolv mitt i en lurv av ruccolablad, frukten är hård som en liten nöt och omkransad av krokborst. Båda dessa gulblommande växter är värt att hålla reda på i hagen.

Kardborre, snörning, dragkedja, knapp eller nit. Namnet kardborre är välbekant för sin geniala egenskap att försluta och detta har människan förstått sig på att efterhärma. Benämningarna Lappa officinalis och Lappa major är gamla latinska namn på stor kardborre. Lappa betyder att hålla sig fast och Arctium, av arktos, betyder ”björn”, på grund av sin ulliga beskaffenhet.

Arctium lappa och minor, tomentosum och nemorosum

Sedan långliga tider och inte minst i krigstider har människor berett, använt och ätit växter vi idag inte i det första ville tro det var något särskilt med. Så är det med stor kardborre som har en ätbar rot. Den trivs bäst i kväverik kulturmark, på banvallar och längs vägkanter, den har vi intill fårhuset här hemma och känns igen av de flesta med sina stora, nästan trekantiga, lite buckliga och på undersidan gråludna blad som är len som filt emot handen.

Blommorna är vackert lila i toppen, klotrunda frökorgar med krokuddiga holkfjäll hakar fast i pälsen på djur för att med dem kunna sprida sina frön vitt och brett. Sitt första år utvecklar den en bladrosett och sin kraftiga rot, andra året blir den en hög och imponerande växt!

Kardborrens användning utvärtes och invärtes

Kardborrerot smakar som en snäll beta mild och mjäll med ett spännande sting av ovanlig art. Späda bladskaft kan kokas som sparris och roten skördas om hösten första året och på våren det andra, annars blir den allt för träig och besk att äta. Kardborren är för övrigt släkt med kronärtskocka.

"Kardborreroten är utmärkt till soppor och grytor och innehåller inulin och mineraler och väldigt mycket kolhydrater"

 

Är marken hård kan både spade och spett behövas när roten grävs upp. Precis som svartrot oxiderar kardborrerot när den kommer i kontakt med luft, ett knep är att blötlägga den i citronvatten en stund. Roten kan skrubbas eller skalas och bör koka i 20 minuter. Den är utmärkt till soppor och grytor och innehåller inulin och mineraler och väldigt mycket kolhydrater. Kokvattnet kan användas till utvärtes omslag på brännsår och utslag eller som ett hårvatten. De färska krossade bladen lindrar klåda från insektsbett.

En stärkande dryck av kardborrerotens avkok har använts i folkmedicin för sin vätskedrivande, blodrenande, och avgiftande verkan på lymfsystemet. En kur av kardborrerot anses öka kroppens motståndskraft samt förebygga förkylning och influensa. Fröna går att grodda och använda i hudvårdsprodukter.

I Japan är picklad kardborrerot en delikatess som kallas Gobo. Där används den gärna till fisk både wokad och syltad. Bladen kan man svepa in fisk i när man grillar, i stället för folie, tipsar Lisen Sundgren om i sin bok Vildvuxet (Bonnier fakta förlag). På denna underbara boks baksida står: Låt naturen krydda maten! Lev vildare! Skörda vackert!

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Madeleine Söderström
14 maj, 2020

Grandmothers för en hållbar framtid

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.…

LÄS MER

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.

– Coronapandemin har förändrat förutsättningarna för mötet, säger Madeleine Söderström, svensk Grandmother. Det blir nu ett delvis digitalt och delvis fysiskt möte, anpassat till omständigheterna med Coronapandemin. 

”Council of European Grandmothers” bildades för fem år sedan med inspiration från ”International Council of Thirteen Indigenous Grandmothers” – en sammanslutning av 13 kvinnor från olika ursprungsbefolkningar i världen, där representanter från Europa saknades.

"Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga"

Den europeiska organisationen formades i Italien 2015 och initierades av Grandmother Agnes Baker Pilgrim, en av de äldsta i den ursprungliga organisationen.

Idag ingår 14 europeiska länder och 24 Grandmothers. Madeleine blev Grandmother 2017.

– Man representerar inte sitt land specifikt, berättar hon, men man blir tillfrågad om man vill vara en del av gruppen och verka för våra frågor i det egna landet. Vi träffas var nionde månad för att inspirera, låta oss inspireras och bibehålla kraften i vår mission om en välmående jord att lämna över till kommande generationer med stolthet.

– Ekosystemet håller på att kollapsa och försvagningen av vår livsmiljö sker nu i ökande takt. Sverige har en roll i den förändring världen behöver. Södertälje och Järna har en lång tradition av att leda okonventionellt och hitta medvetna långsiktiga lösningar. Därför ska vi hålla till i Ytterjärna denna gång.

– Rådsmötet ska handla om att tillsammans sätta ljus, förstoringsglas och fokus på det som är viktigast att göra just nu för klimat, näringsliv, djur, natur och människor – för allt liv på jorden! ”Liv” är också temat för rådslaget! Vi behöver ta beslut för flera generationer framåt bortom årsbudgetar och mandatperioder!

Olika uppgifter i olika länder

De olika Grandmothers som är med, bidrar utifrån egen kapacitet i sina respektive länder. Var och en har sin personliga väg och uppgift i att förverkliga missionen utifrån den inspiration som rådslagen bidrar med.

– Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga, säger Madeleine. Vi behöver se till att jorden räcker till dig, mig och alla som kommer efter. Det gör man om man låter sin ”moderlighet” ta plats! Den finns även hos mannen att ta fram och använda sig av.

Grandmother Tina Lindhart från Spanien är forskare och psykoterapeut. Soizig Paget från Österrike jobbar med örter och håller utbildningar i biodynamisk odling. Irene Keller Gubler från Schweiz arbetar med personlig utveckling och Mary Grant, en av de äldsta från Irland, jobbar med trauman i sin hemstad Dublin vid sidan av författarskap, etc.

– Våra ”grandmothers” har en härlig bred spridning, säger Madeleine. Irland och Norge representeras av individer från ursprungsbefolkningen, men genomgående är man invald utifrån sina gärningar, sin ”visdom” och den person man är.

Madeleine har i sitt eget yrkesliv arbetat med beteendefrågor, individ/samhälle, samtal, grupper, utbildningar, chock och trauma.

– Jag har rört mig mellan den alternativa och klassiska världen och ser tydligt att det finns en gemensam yta där vi kan vara samtidigt och tillsammans. Det finns mycket att lära av varandra inom dessa idag skilda fält.

Hon är också med och bygger om en utbildning på Stensunds folkhögskola för socialpedagoger.

– Jag är lärare där och det är en livsmission, som även den nu fått titeln ”Grandmother”, säger Madeleine. Många kommuner har förstått socialpedagogernas viktiga roll även i de vanliga skolorna. Det ser jag som en väldigt positiv samhällsutveckling, som jag vill bidra till i min roll.

– Jag representerar också vår europeiska Grandmother organisation i olika sammanhang inom hållbarhetsområdet i Sverige. Jag intresserar mig för naturens rättigheter, även om jag inte varit så offentlig med den delen.

I samband med rådsmötet tar Madeleine ett steg framåt inom detta område.

– Jag vill vara med och ställa de frågor som behöver ställas. Det behöver inte vara krångligare än så.

Förberedande workshop i arrangörsgruppen Edda Tribe.

Möte var nionde månad

The Council of European Grandmothers håller rådslag var nionde månad med olika teman i olika länder. Den svenska grupp som bjuder in till rådslaget i Sverige, marknadsför och representerar The Council of European grandmothers här, heter Edda Tribe. Uppdraget är att skapa förevents, samverkansgrupper, studiegrupper med dialog och bygga en stabil plattform inför rådsmötet.

– Vi vill öppna upp nya samarbeten, lyfta vår region, medvetandegöra händelsen och förstärka lokala relationer inför mötet, säger Madeleine.

Madeleine berättar också att den tidiga internationella gruppen, med de 13 kvinnorna från olika ursprungsbefolkningar, också hade målet att stödja och förstärka kunskapen om och kontakten med den naturliga visdom som finns i varje människa.

– De träffade Dalai lama, mötte påven, hade olika sammankomster och var väldigt aktiva under en period. De är nu i 80-90-årsåldern och fortfarande verksamma.

– I vår europeiska cirkel arbetar vi på ett lite annat sätt utifrån våra förutsättningar, men det är en stor ära att komma ur detta internationella nätverk, som har en väldigt hög status och gör ett fantastiskt arbete, menar Madeleine.

– Vi lägger numera upp våra rådslag som samtal med olika medborgare i de olika länderna och försöker stötta det som finns i landet. Vi försöker också ge stöd till varandra så att man kan åka hem och hålla kvar den inspiration som rådsmötena ger.

Att årets rådslag skulle hållas i Sverige beslöts förra året.

– Vi fick frågan då det bland annat är väl känt att Sverige ligger långt fram vad gäller kvinnors möjligheter att föra talan och bli lyssnade på, menar Madeleine. Midsommar är också en tid när solen står som högst och livet är i full blom. Då finns ljus och kraft här att möta det nya.

Årets rådslag inleds med ett ”Internt rådsmöte” den 18 – 19 juni. Därefter hålls det ett öppet råd 20 – 21 juni dit allmänheten är välkommen. Utöver temat ”Liv” finns en övergripande rubrik för hela rådslaget, som är ”The Female principal leadership”.

– Det innebär bl a att vi inte har bestämt vilket budskap vi ska lämna efter oss, säger Madeleine. Den samlade intelligensen kommer fram till det i processen.

– Tanken att det skulle handla om ”Liv” kom tidigt. Vi behöver ett gemensamt tema, som gör att flera frågeställningar kan mötas och som lockar tillräckligt många. Nu känns temat ännu mer centralt än vad vi visste då!

Ekonomiska medel skapas till varje enskilt rådsmöte. Värdlandet tar ansvar för kostnaderna i det egna landet. Kommunerna där rådslaget hålls brukar vara med och subventionera. I år finns det även sponsorpaket på mellan 10 000 och 100 000 SEK för den person eller organisation som vill stödja rådsmötet. De utländska gästerna betalar själva, liksom även de svenska volontärerna.

Det planerade rådsmötet

Gästerna anländer på torsdag kväll den 18 juni. På fredagen öppnar den interna delen av rådsmötet, då det som ska ske på lördagen förbereds.

– De som är på plats då kommer att vara med på midsommarfirandet i parken i Ytterjärna, berättar Madeleine, men i övrigt blir det olika möten för våra Grandmothers och de nätverk de har med sig till Sverige t ex föreläsare, deltagare i kvinnocirklar eller yrkesnätverk från respektive land. Totalt ett 50-tal personer. Alla är inkvarterade i Ytterjärna på hotell och vandrarhem. Lika många ambassadörer från olika delar av vårt land deltar också.

"The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till"

Klockan 13 lördagen den 20 juni öppnar den publika delen. Då börjar ett arbete i olika grupper som fördjupar områden som naturen, mat/odling, näringsliv, barn, vatten etc. Varje område har en föreläsare och/eller ett projektstöd, som håller i en workshop på temat.

Målet är att hitta de nycklar som behövs för att ta hand om de aktuella frågeställningarna.

– På söndagen förs allt samman till ett gemensamt uttryck och en gemensam skörd, som går vidare till en central dialog, berättar Madeleine. Vi vet från tidigare erfarenheter att det blir gemensamma områden man kommer att prata om i de olika grupperna och utifrån de olika frågeställningarna.

– Genom detta arbetssätt hittar vi vad som är centralt att arbeta med framåt. Varje Grandmother tar sedan med sig det hon tycker är viktigt för henne själv och hennes hemland. Därigenom blir det en utkomst av detta i hela Europa.

Lokala förmågor håller i processarbetet och allmänheten kan välja om de vill vara med båda dagarna eller bara lördagen eller söndagen. Klockan 17 på söndagen är det tänkt att de 24 Grandmothers ska bilda en panel på scenen i Kulturhuset i Ytterjärna och tydligt visa vilken bredd och kapacitet som finns.

– De ska kliva fram och säger att nu får det vara nog! The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till. Vi har inte råd att vara egocentriska. Vår jord kan räcka till alla. Vi vet egentligen hur vi borde leva och vår nuvarande livsstil skapar en inre konflikt, som gör att vi inte mår bra.

– Vi kan inte prata oss tillbaka till ett hållbart liv. Vi måste leva på helt andra sätt, avslutar Madeleine.

Foto: Erik Olsson

Text: Inger Holmström
Illustration: Anna Gran
7 maj, 2020

Malört, Artemisia absinthium asteraceae

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.…

LÄS MER

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.

I kanske den sista moderskulten i templet på Efesos härskade Artemis, modern till allt levande som vakade över skog, jakt och unga kvinnor, kyskhetens och dygdernas hetlevrade gudinna, tvillingsyster till Apollon, dotter av Zeus. Naturkrafterna låg i gudinnan Artemis händer och den vördnad hon skänktes lönades med balans och harmoni mellan natur, människa och kultur. 

Artemes betyder frisk på grekiska och absinthium var romarnas namn på malörten. I en fransk örtabok från 1400-talet står att läsa: ”Är du grön som en lövgroda, mager som en poppel, minskar du dagligen i vikt, och kastar du slutligen ingen skugga mer, så tag din tillflykt till malörten”.

Malört är en av våra allra äldsta läkeörter. Denna ludna halvbuske, både älskad och ratad är en riktig flamma. Plinius sade att vandrare, som gå med malörtsblad i skorna, ej känna någon trötthet, även om de gå aldrig så långt. Sniglarna i rabatten lär sky den, en födande kvinna välkomnar den för hjälpen att dra samman och rena livmodern medan den gravida ej ens skall smaka den och 1800-tals konstnärsbohemer fördrack sig på den.

Den sorgligt beryktade franska absinten, en kombination av anis, malört och sprit är numera förbjuden där men Italien har sitt vermutvin och vi våra bäska droppar som får somliga att grina illa vid snapsbordet. I tungroten sitter smaklökarna för det bittra. Vår nyförlösta finullstacka fick malörtste i vattenspannet emot sin bubbliga mage!

"Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp"

Att uppskatta de lite bittra smakerna förstår man sig på i medelhavsländerna medan vi här uppe i Norden kanske tänker på malörten som den glädjedödande droppen som sprider misstämning i ett sällskap. Ordspråket lyder: Kunskapens rötter är bittra men dess frukt söta.

Med största försiktighet bör man närma sig den, för mycket av det bittra blir till gift i kroppen. Det fatala ämnet är den flyktiga oljan thujon som verkar maskdödande och kan ge alvarliga skador på kropp och nervsystem. Absintin är det huvudsakliga bitterämnet och cinol som har en kramplösande effekt har man använt till att göra epilepsimedicin av.

Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp. Om morgonen är det en uppfriskande brygd som skingrar huvudvärk, magproblem och sätter igång en serie av impulser till salivutsöndringen och vätskorna i organen som skall ta hand om maten vi äter. En förbättrad nedbrytning av maten ger ett bättre näringsupptag. Det är några av anledningarna till att en kur med malörtste en halv timme före maten kan stärka immunförsvaret och väcka våra sinnen till liv.

Om sommaren skördas grenspetsar med små ljusgula blomkorgar som torkas och förvaras i burk med tättslutande lock.

Gråbo, Artemisia vulgaris

Gråbo kallas i folkmun för örternas moder. Vulgaris betyder vanlig på latin. Alla har vi sett den stå dyster och ståtlig i åkerkant och längs vägren ända upp till Norrland. Hög och rak med gröna blad som är vitt filthåriga undertill, rödlupna stjälkar och blommor. När den sprider sitt pollen måste varje allergiker gå och snyta sig.

Liksom malörten var gråbo en trollört. Englands gamla berömda ”Song of the nine magic herbs” nämner först gråbon med följande ord:

Una heter du, den äldsta av örter;

du har makt mot 3 och 30,

du har makt mot gikt och smitta,

du har makt mot det onda, som väller

fram över världen.

Gråbo har en försonligare smak än malört och passar till krydda av fet mat, att strö över sallad och i soppor. Ett te på gråbo till fotbad efter en arbetsam dag sägs verka särskilt välgörande. Skörd sker just innan blommorna slår ut och enligt gammal sed på själva midsommardagen.

Åbrodd, Artemisia abrotanum 

Åbrodd har en saltig citronliknande, uppfriskande doft, smaken är mer varm än bitter. Som flerårig växt är den vacker i trädgården och står sig bra heta somrar med sina fjäderliknande, tunna blad. I Norden uppnår den sällan blom så hela kvistar skördas.

Åbrodd sägs vara utmärkt som hårvatten och vattendrivande medel. Förr i tiden hörde den till kvinnornas kyrkbuketter som stammar från en än äldre sed att föra en vigvattenbukett med starkt doftande örter till kyrkan vid Marie Himmelfärdsdag.

Dragon Artemisia dracunculus

Dragon härstammar från Sibirien, Ostasien. Dragon är en upprätt kal ört med linjära, smalt eliptiska, helbrädade blad. Den får hängande gulaktiga diskblommor på spridda skaft. Smaken är en aning anisartad och används som smaksättare i vinäger och i såser. En gång avslöjade farbror Pär hemligheten med sin vidunderligt goda sås; en gnutta dragon! Enbart bladen skördas.

Hippokrates, även kallad läkekonstens fader, budskap lyder: ”Era livsmedel skall vara läkemedel och era läkemedel skall vara mat”.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

28 april, 2020

Kulturbygge tar form



LÄS MER

Nu sjösätts satsningen på ett samlat centrum för hållbarhet och mänsklig utveckling – Ytterjärna Kulturbygge. Det är en sammanslagning av Kulturhuset, Trädgårdsparken, hotell, konferens, restaurangen med flera verksamheter i Ytterjärna. Det hela presenteras på den nya hemsidan kulturbygge.nu, tillsammans med en rad andra av traktens verksamheter, besöksmål och utbildningar.

Visionen är att utveckla Ytterjärna med omnejd till ett hållbart samhälle, campus och ett av Sveriges mest attraktiva besöksmål. På den nya hemsidan kan man läsa om ett 25-tal konkreta aktiviteter och besöksmål i och omkring Ytterjärna. Här beskrivs också platsens historia och den idémässiga grunden i hela satsningen. Den handlar helt kort om människans fria möjlighet att utveckla och ta ansvar för sig själv, samhället och miljön.

– Vi som verkar här har en gemensam värdegrund, säger Staffan Jonsson, vd för Kulturbygge. Vi arbetar alla för ett hållbart samhälle och vill samarbeta för att nå ut med detta.

– I Ytterjärna-trakten finns plats för både själen och sinnena. Här finns härliga miljöer både inom- och utomhus, mat av de bästa råvaror du kan hitta, samt övernattning och goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter. Kulturbygge håller öppet även nu i coronatider.