8 september, 2020

Ytterjärna Forum ändrar inriktning

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna forum. …

LÄS MER

Efter mer än fyra år av täta publiceringar av angelägna texter på breda teman som odling, medicin, filosofi och pedagogik, väljer vi nu att publicera mer sporadiskt på Ytterjärna Forum och enbart med fokus på lokalt knutna aktiviteter.
Kulturhusets program, musik, föredrag, utbildningar och andra typer av evenemang i närområdet kommer dock fortsatt att bevakas när de är av allmänt intresse.

Vill du vara säker på att inte missa något kan du också anmäla dig till Kulturhusets nyhetsbrev där programmet görs tillgängligt.

Väl mött i Ytterjärna!

Anders Kumlander
Ordförande Vidarstiftelsen, ansvarig utgivare Ytterjärna Forum


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Peter Örn
26 augusti, 2020

Peter Örn inleder Human talks med tankar kring Dag Hammarskjöld

– Kombinationen hos Dag Hammarskjöld av att vara ämbetsman i världsorganisationen FN och att samtidigt i det fördolda brottas med frågor om Guds existens och sina egna motiv – bekräftelse och makt – tycker jag är djupt, djupt lockande att utforska och tänka kring, säger Peter Örn, som inleder höstens serie av Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna.…

LÄS MER

– Kombinationen hos Dag Hammarskjöld av att vara ämbetsman i världsorganisationen FN och att samtidigt i det fördolda brottas med frågor om Guds existens och sina egna motiv – bekräftelse och makt – tycker jag är djupt, djupt lockande att utforska och tänka kring, säger Peter Örn, som inleder höstens serie av Human talks på Kulturhuset i Ytterjärna.

Du kan se höstens första framträdande med Peter Örn, Dag Hammarskjöld – reflektioner om Gud, Vägmärken och livets mening via denna länk

Fyra fredagar i höst kommer inbjudna talare att dela med sig av personliga betraktelser över allmängiltiga mänskliga och samhälleliga frågor under rubriken ”Human talks”. Syftet med programserien är att inspirera och bidra till en fördjupad människosyn. Framträdandena kommer både att livesändas och läggas upp på en särskild kanal på YouTube, men kan också upplevas på plats inom ramen för vad rådande mötesrestriktioner tillåter. Läs mer om höstens teman, datum och kringarrangemang här.

– Det fanns något fascinerade i min generation med Dag Hammarskjöld och även John F Kennedy, säger Peter, när vi samtalar över Zoom om vem han själv är och vad som lockat honom med temat han valt. – Dag Hammarskjöld och John F Kennedy var ju samtida. Hammarskjöld dog bara något år innan Kennedy blev skjuten. Detta att en svensk stod ute i världen och var världsberömd var stort! Peter har egna minnen från tv-sändningar och tidningar av hur Dag Hammarskjöld kom hem i sin kista efter attentatet där han dog, hur han togs emot på Bromma, hans begravningsprocession i Uppsala etc. – Jag har sedan undan för undan lärt mer om hans roll och särskilt intresserat mig för hans dagbok Vägmärken. Flera personer, som till exempel KG Hammar och Mats Svegfors, har skrivit om den, men det finns något i det här som ständigt ropar på att bli utforskat.

Ett perspektiv Dag Hammarskjöld lyfter i Vägmärken är att den längsta resan är resan inåt och det vill Peter utgå ifrån i sin betraktelse. – KG Hammar har utvecklat det vidare i en egen bok över Vägmärken, säger Peter, och den förre ärkebiskopen betonar att oavsett hur långt ut vi reser i kosmos är ändå resan inåt den allra längsta vi kan företa oss. – Det andra perspektivet handlar om hur Dag Hammarskjöld beskriver att han vill leva ett meningsfyllt liv – inte meningsfullt – utan ett liv som är fyllt av just mening och som dagligen fylls av mening. Av någon. Av Gud. – För att kunna göra det måste du hela tiden ha ett uppmärksamt medvetande och en villighet att ”likt ett ämbar låta dig fyllas”. Det vill jag också stanna upp vid.

Samhällsengagemang i gemenskap

Peter Örn själv har en bakgrund bland annat som ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund (numera Liberalerna, reds. anm.). Senare var han även partisekreterare i samma parti. Han har efter det varit generalsekreterare i Röda korset, vd för Riksteatern och för Sveriges Radio. Idag arbetar han med ledarskap och hållbar samhällsutveckling som konsult, föreläsare och författare i eget bolag. Den röda tråden har varit hans samhällsengagemang. – Jag har alltid velat utöva mitt samhällsengagemang tillsammans med andra och i gemenskap med andra, säger han. Det har varit en viktig drivkraft för mig. Sin kanske mest publika roll hade Peter som ordförande för den regeringstillsatta grupp som analyserade Estoniakatastrofen, som ägde rum den 28 september 1994. – Om jag tänker tillbaka på vad som är det viktigaste jag har gjort, så var det åren i slutet på 90-talet, säger han. Jag mötte kanske tusen anhöriga och nästan alla överlevande. Att lyssna, lära och att härbärgera, utan att själv gå sönder – utan att deras sorg fick ta överhanden i mitt eget liv – blev den stora utmaningen. – Min fru har sagt att jag blev mycket allvarligare efter dessa år än vad jag varit innan. Det kan jag inte själv läsa av, men det påverkade mig definitivt. – Det lärde mig också att sorg inte är någon sjukdom. Många anhöriga föstes åt sidan, som om de inte var riktigt tillräkneliga, men sorg är ingen sjukdom. Sorg är sorg och något vi alla möter under vår levnad och får leva med.

"När jag såg portföljen föll jag i gråt. Den var alldeles oförstörd av flygolyckan och de sex decennier som gått sedan han dog"

  För något år sedan blev Peters kusin avdelningschef på Kungliga biblioteket, som bl a har ansvar för två svenska världsarvsminnen. Det ena är Astrid Lindgrens efterlämnade skrifter och det andra är Dag Hammarskjölds. Peter bad sin kusin att få göra ett studiebesök. – Vi åkte ända ner i djupet av Kungliga bibliotekets arkiv och där hade de plockat fram både Dag Hammarskjölds eget manus till Vägmärken och hans portfölj, som han hade med sig när planet störtade och som hittades en bit bort i gräset. Den innehöll bl a Nya testamentet och en översättning av en bok av den judiske teologen Martin Buber, som Hammarskjöld arbetade med. – När jag såg portföljen föll jag i gråt, berättar Peter. Den var alldeles oförstörd av flygolyckan och de sex decennier som gått sedan han dog. Dag Hammarskjöld hade före flygolyckan lämnat sina dagboksanteckningar till en vän i tron att de kunde vara viktiga för eftervärlden om något hände honom. – När dagboken Vägmärken publicerades efter hans död, berättar Peter, väckte den ett ramaskri över världen. Vad var detta? Vi som litade på Dag Hammarskjöld! Och så var han religiös! Eller trodde han att han var Messias eller Gud själv? – Det trodde han inte, menar Peter. Det handlade om att vi kan vara öppna för att följa Gud i messiansk anda – att följa Messias kallelse.

Ett rum med frihet

I Peters liv sticker två perioder ut extra mycket. Det ena är de politiska ungdomsåren i Folkpartiets ungdomsförbund. – Det blev mitt universitet, säger han. Det var nog där jag lärde mig det jag kan – eller i varje fall lade grunden till det jag kan. Ungdomsförbundet var den hävstång som gjorde allt möjligt. Vi krävde en rättvis värld och då kunde det bli så. Vi krävde att Berlinmuren skulle rivas och då blev det så! Vi lyckades i mycket, tyckte vi. – Det andra som sticker ut är de senaste åren, fortsätter han.  Efter Sveriges Radio skapade jag ett eget litet bolag, som ju är det minst märkvärdiga av allt, men som är ett rum med frihet och oberoende, som jag aldrig klarat att lämna. – Jag vill inte gå i pension! Jag vill fortsätta vara verksam och Peter Örns AB gör detta möjligt. Där bestämmer jag själv. Precis som alla människor har Peter också haft personliga prövningar. När han 2007 lämnade Sveriges Radio beskriver han det som att han närmast fick sparken. – Då ägnade jag hela sommaren som följde åt att fundera över vad jag lärt mig av åren på SR och andra ställen där jag verkat. Jag sammanfattade mina tankar i olika PM till mig själv. Den första hette ”De hundra lärdomarnas bok” och handlade om SR. Den andra hette ”Drivkrafter och engagemang ”och i den jag såg tillbaka på hela mitt yrkesverksamma liv.

"Jag har hela tiden försökt förstå kärlekens och vänskapens väldiga betydelse i våra liv och att knyta ihop det med min ständiga lust att arbeta"

  Utöver att det starka samhällsengagemanget blev synligt i den processen, upptäckte han att där också rymdes ett stort behov av bekräftelse. – Det tog lång tid innan jag kunde formulera för mig själv att sökandet efter bekräftelse är ok så länge det inte blir patologisk och helt avgörande. Efter att ha fått syn på detta har jag medvetet försökt minska behovet av bekräftelse i mitt liv. – Arbetslivet har varit en viktig del för mig, vid sidan av familj med fru, barn och vänskap. Jag har hela tiden försökt förstå kärlekens och vänskapens väldiga betydelse i våra liv och att knyta ihop det med min ständiga lust att arbeta – där ju arbetet alltid närmar sig risk för arbetsmissbruk. – Varje arbetsplats och varje roll har varit viktig för mig. Jag har aldrig ångrat att jag har bytt roller utan jag tycker att jag ständigt har kommit till platser där jag har tvingats lära och där jag har mött människor som varit samhällsengagerade. Idag är det nog mest mitt författarskap som uppslukar mig Just nu skriver Peter på en biografi om Ernest Hemingway vid sidan av några offentliga uppdrag. – Detta att få komma till Human talks i Järna och prata om något som kräver att jag skriver något nytt är stimulerande, avslutar han. Då är det motiverat att stå på scenen igen. – För mig är Ytterjärna en plats som står för fördjupning och andlighet.  Här finns ett sökande som jag uppskattar och en plats som jag helt enkelt tycker om att vara på.

Text: Inger Holmström
13 augusti, 2020

Ohållbart slöseri med svensk ull ska stoppas

Ungefär 750 ton fullt användbart svensk fårull kastas varje år, samtidigt som Sverige importerar omkring 200 ton. Huvudskäl till det här slöseriet är brist på kunskaper och att det saknas en fungerande kedja som kan ta hand om ullen från landets många små fårbesättningar, menar Annkristin Hult, som är Nationell utvecklare på Nämnden för hemslöjdsfrågor.…

LÄS MER

Ungefär 750 ton fullt användbart svensk fårull kastas varje år, samtidigt som Sverige importerar omkring 200 ton. Huvudskäl till det här slöseriet är brist på kunskaper och att det saknas en fungerande kedja som kan ta hand om ullen från landets många små fårbesättningar, menar Annkristin Hult, som är Nationell utvecklare på Nämnden för hemslöjdsfrågor.

Annkristin och nämnden arbetar nu med att kartlägga och komma fram till lösningar och samarbeten på nationell nivå, för att motverka det här slöseriet. I Sverige finns ungefär 9.000 fårägare och 600.000 får som årligen producerar 1.200 ton ull. 450 ton används inom hantverk eller exporteras, och resten kastas. I Sverige finns det många olika fårraser. Den vanligaste är gotlansfår med sitt grå och lite grövre ull, men även korsningar med vit, mer finfibrig ull är vanliga.

– Mycket svensk ull går förlorad därför att vi inte har logistiken för att samla in ull från de många små besättningarna, berättar Annkristin Hult. Många fårägare vet inte vart man ska vända sig för att sälja sin ull, och för de flesta är ullen inte ett huvudskäl till att ha får.

Hållbart med många användningsområden

Annkristin menar att det samtidigt finns stora möjligheter och många användningsområden för svensk ull. Efterfrågan på och intresset för svensk ull växter idag. Tyvärr är det ändå vanligt att stora ullanvändare av gammal vana gör som de brukar och importerar ull från andra länder, trots att svensk ull skulle passa bra.

 

Annkristin Hult

Förutom det uppenbart ohållbara i att slänga hundratals ton ull från svenska får finns det enligt Annkristin fler goda hållbarhetsskäl att välja just svensk ull.

– En fördel är förstås att svensk ull är närproducerad och att fåren samtidigt bidrar till att hålla våra landskap öppna, vilket ger biologisk mångfald. Viktigt är också att Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagar. Spårbarheten blir också bättre här jämfört med världshandeln med ull, som har en del svarta hål. Om vi använder mer svensk ull ökar också landets självförsörjningsgrad och det skapar fler jobb på landsbygden.

 

"Vi behöver öka kunskaperna om att svensk ull är användbar och värdefull"

 

Ullen vi har i Sverige har överlag en något hård och spänstig karaktär och passar bra att användas i många produkter som tyger, grövre kläder, garner, mattor, filt, fiberdukar, stoppningar, tovade produkter med mera.

– Hos många företag finns ett stort och ökande intresse för svensk ull och många vill satsa på det. Bland annat inom mode, outdoor, sport och inom bilindustri. Ett intressant och stort område är också bäddmarknaden. I exempelvis Storbritannien gör man madrasser, täcken och stoppningar av ull och det tror jag kommer mer även i Sverige, säger Annkristin. Ull är överhuvudtaget ett bra och utvecklingsbart material som kan används istället för andra material.

Mer kunskaper och bättre logistik

Men ändå slängs alltså omkring 60 procent av den svenska ullen. Vad kan man då göra för att stoppa detta stora svinn? Mycket handlar om kunskaper och logistik.

– Vi behöver öka kunskaperna om att svensk ull är användbar och värdefull. Vi behöver också se till att köpare och säljare hittar varandra och här blir det viktigt att få till system för mer storskalig insamling av svensk ull, säger Annkristin.

På sikt, när produktionen kommit igång, kan det bli angeläget att skapa en bedömning och klassificering av svensk ull när det gäller exempelvis längd, färg, grovlek, renhet etc. I Sverige finns ingen sådan klassificering, däremot finns det i exempelvis Norge. Ett sådant system underlättar också för fårägare som vill förbättra sin ull och få bättre betalt. Det är även viktigt att industrin är rustad för svensk lite grövre ull, vilket i sin tur gör det viktigt att kunna samla in och processa tillräckliga volymer. Mer samarbete och synergier mellan industrin och hantverksområdet är också önskvärt

I grunden behövs en kunskapsutveckling kring svensk ull genom hela kedjan – från fårägare, klippare, spinnerier, hantverkare, industri, butiker och konsumenter. Det drivs nu överhuvudtaget många projekt för att få mer rull på svensk ull, genom Fåravelsförbundet och andra parter. Det pågår bland annat projekt för att samla in svensk ull. Och en ny utbildning av s.k. ullrådgivare har just godkänts.

Under de senaste åren har den svenska importen av råull minskat, och det kan ses som att svensk ull är på frammarsch.

Text: Staffan Nilsson

6 augusti, 2020

GRÄS, poaceae – gramineae, grunden till vårt välstånd

I familjen gräs ryms 635 släkten och 9000 arter som täcker en fjärdedel av jordens yta. De är grunden till mänskligt välstånd. Tack vare gräset har vi våra förädlade sädeskorn. …

LÄS MER

I familjen gräs ryms 635 släkten och 9000 arter som täcker en fjärdedel av jorden yta. De är grunden till mänskligt välstånd. Tack vare gräset har vi våra förädlade sädeskorn.

Gräset väver en matta så vitt och så brett, i den bär den fram alla blommor och utgör själv en bakgrund för dem liksom himmelen för alla stjärnor. Uppåt växer gräset som om det hälls ned från fria luften i en strilande ström ned i marken där den bildar rotknippen som strålar vidare, ja rötterna formligen flyter som floder under markytan och vill klä all kal jord med sitt gräs.

En fjärdedel av jordens yta är täckt av gräs. Genom sin individrikedom bestämmer de karaktären för savanner, stäpper, ängar, hedar och hagar världen över. Tack vare gräset har vi vårt förädlade sädeskorn. Alla tusentals olika vetesorter vi har idag härstammar från det vilda vetet vid medelhavet. Våra fyra sädesslag är havre (Avena sativa), vete (Triticum aestivum), råg (Secale cereale) och korn (Hordeum vulgare).

Träda eller närande och tärande grödor

Träda är vilande åkermark som ger ett avbrott i den linjära jordbruksproduktionen innan en ny odling anläggs. Träda är ett arv från äldre odlingsmetoder som innebär att gräset får växa fritt och upprepade gånger plöjs och harvas tills jorden är helt ren för ogräs.

I äldre tiders jordbruk var ängen åkerns moder. Gräs blev foder som blev gödsel som transporterades ut på åkern. Idag ser vi ängen främst i gränsområden mellan åker och skog. Idag har vi mer åker en äng och med rätt odlingsmetod kan Sveriges lantbruk försörja många fler människor än vi är idag. Nyckeln är att ta och ge, inte att bara ta eller att bara ge: Närande och tärande grödor.

I det ekologiska växeljordbruket odlas vallgrödor under två till tre år av en sjuårsperiod.  Gräs tillsammans med baljväxter som klöver och lysern som kan fixera kväve ur luften, plöjs ned i åkern för att bygga upp humus och berika jorden.

Den mer passiva metoden med träda är här ersatt med vall som både ger jorden återhämtning och näring tillbaka till marken själv. Åter kan åkern nära oss… Gräsätande vilt, betesdjur, idisslande kor och får ger oss mjölk och kött på vårt bord, skinn, päls och ull klär vi oss i och inte minst, gödsel får vi till vår odling. Allt detta skänker oss ängen! 

Gräset är grunden till allt mänskligt välstånd

Länge innan den första plogen sattes i marken samlades frön från vilda gräs och kokades till gröt. All den tid det tog! När människan började odla och bruka jorden övergick hon från att vara en samlare till att bli en kulturutövare. Från fyra olika världsdelar förädlades vilda frön till odlad säd för 5000 till 10 000 år sedan. Vete i Europa, ris i Asien, majs i Amerika och hirs och durra i Afrika. Den kultiverade säden har gjort det möjligt att mätta jordens ökande befolkningsmängd.

Långt uppåt nord trivdes råg bättre än vete. Den stora skillnaden på odlad säd och vilda gräsfrön är att odlad säd inte släpper sina frön fritt för vinden utan sitter kvar på sitt ax och samlar all sin näring där. Många gräsarter är perenna. Det vill säga att när gräset vissnar ner lever rötterna vidare och skjuter upp nya strån till våren. Det finns gräs som är mångtusenårigt. Säd är ettårigt och måste sås på nytt varje år, höst eller vår.

Kvickrot kallas världens snabbaste gräs. Det är nordens vildaste vete. Kvickrot koncentrerar sin näring i rötterna, kan tro det är dem vildsvinen vill åt då de bökar med trynet i jorden! Agropyron repens heter de på Latin och dessa rötter rostas och mals till mjöl. Det användes till att dryga ut mjölet med för att få det att räcka längre i det svenska folkhushållet. Det finns även medicin som innehåller kvickrot som skall vara särskilt till hjälp vid långvarig snuva som går upp i bihålorna.

Kulturväxter

Det finns vissa växter som trivs ihop med gräset, ogräs som vi ofta kallar dem, men i själva verket var de ”gårdagens nyttoväxter” och delikata grönsaker så som molla, pilört, svartkämpe, våtarv och lomme. Kirskålen infördes i vårt land av munkarna. Av vallmo framställdes morfin. Av brännässlans fiberstänglar gjordes tyg. Dessa växter odlades i vårt land innan man lärt sig odla säd.

Prästkragen kom till Sverige från ängarna i Frankrike och Tyskland när frön därifrån köptes in för att sås ut på våra beten för att förbättra höodlingen. Torkat gräs av ett flertal arter kan flätas till korgar och hattar samt till packnings och stoppningsmaterial, till papper och till byggnadsmaterial. Strandråg och sandrör binder flygsand och sockerrörets märg har en starkt sockerhaltig märg som svarar för hälften av världens sockerproduktion.

Gräset vi trampar gör luften vi andas

Musen pilar genom gräset i snabba streck, haren hoppar och är borta, fåglar bygger bon och fjärilarna hänger sin puppa på ett strå medan de minsta små insekter klättrar och strävar. Alla gröna blad, stort som smått, bidrar till att rena vår luft från koldioxid och generöst ge oss syre tillbaka.

Gräset är ihåligt och dubbelt rörformat. Det gör det till världens starkaste konstruktion. Fylligt och spänstigt vajar gräset i vinden och glittrande kisel håller det ståndaktigt upprätt. Inget annat kan som gräset böja sig till marken och resa sig igen, ingen så lång och smal som grässtrået kan bära så tungt ett ax eller vippa som det kallas när blomskaften är längre. Doftlöst är gräsets blommor, nästan aldrig giftigt och när det blommar går det fort, det vet de som plötsligt drabbas av hösnuva för när gräset blommar syns det ej men kan kännas överallt i luften.

Böjning av strået görs möjligt genom att de har nod, de små kompakta ledknutar som bladslidan utgår ifrån. Bladet omsluter strået nedtill och öppnar sig i olika formationer som tecknar diagonala linjer i gräslandskapet.

Familjen gräs har 635 släkten och 9000 arter. I Sverige finns 58 släkten och 150 arter.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Juhani Selvani och Jan Hillgård. Foto Erik Olsson.
17 juli, 2020

Byggbolaget som vill minska fotavtrycken

Byggbranschen brukar vara den enskilt största branschen i alla länder. Den omsätter normalt mellan 8 – 15 procent av ländernas BNP och har därigenom ansvaret för en stor del av det ekologiska avtrycket i respektive land. – Vad man gör som byggbolag i termer av produktion och hur man jobbar med logistik och transport under produktionstiden är en viktig del, säger Jan Hillgård, vd i koncernen Eneby bygg, men långsiktigt är det vilken energiprestanda byggnaden har och vad det är för material i produkterna som avgör.…

LÄS MER

Byggbranschen brukar vara den enskilt största branschen i alla länder. Den omsätter normalt mellan 8 – 15 procent av ländernas BNP och har därigenom ansvaret för en stor del av det ekologiska avtrycket i respektive land.

– Vad man gör som byggbolag i termer av produktion och hur man jobbar med logistik och transport under produktionstiden är en viktig del, säger Jan Hillgård, vd i koncernen Eneby bygg, men långsiktigt är det vilken energiprestanda byggnaden har och vad det är för material i produkterna som avgör.

 Jan Hillgård har bara varit vd i bolaget ett halvår. Innan dess jobbade han 20 år på NCC. De senaste 9 åren som strategiansvarig.

– Jag gillar de värderingar man står för i Eneby bygg. Det lockade mig till jobbet, liksom att det vi tjänar går till att stödja bl a ekologiskt jordbruk och annat allmännyttigt. Det känns bra!

Eneby bygg har ambitionen att bidra till en utveckling i branschen.

– Vi har en ägare som har en stark hållbarhetsprofil, säger Jan. I de produkter vi bygger i egen regi har vi alltid ambitionen att bygga i hållbara material för att ge ett så litet avtryck som möjligt.

– Vi jobbar helst med trästommar för att undvika cement, som inte binder koldioxid, och vi har också höga ambitioner när det gäller energiprestanda på våra hus. I de avseendena är vi med och påverkar branschen. Vissa andra tar också dessa steg, men med vår ägare i egna projekt har vi möjlighet att ta ut svängarna.

Juhani Selvani är ordförande i byggkoncernen och har funnits i ledningen sedan 2012.

– Vi hjälper också gärna våra externa kunder med förslag och råd på hur de kan bygga mer hållbart, säger han. Vi är insatta i vad som finns på marknaden och vill gärna visa upp vår kunskap om hållbara sätt att bygga, men ytterst är det kunden som bestämmer även om de inte väljer det mest hållbara.

Eneby bygg-koncernen skiljer sig även på andra sätt från de traditionella byggbolagen. Man har egen byggverksamhet, egna snickare, egen målerifirma, egen rörfirma och egen elfirma. Man har också en egen anläggningsverksamhet och t o m ett eget ställningsföretag.

– Rätt använt är det en styrka att vi har allt inhouse, säger Jan Hillgård. Vi har korta beslutsvägar och lättare att samarbeta i projekt. Samtidigt är trenden i branschen hård prispress och vi konkurrerar mot en del som har en lägre prisbild än vad vi har, men vi menar att vi tar hem det på att vi kan jobba effektivare.

Unika energilösningar

– Inte minst vad gäller energisystem kan vi sticka ut ordentligt, menar Jan. Vi erbjuder lösningar, som ingen annan i Norden eller Skandinavien har.

– Vi har exklusivitet på en riktigt, riktigt smart energisystem – en världsunik innovation – i samarbete med ett tyskt företag. Nu börjar vi vinna anbud trots att vi inte är billigast, utan genom att vi kan tillföra just den här unika kompetensen. Det skapar värde.

Systemet går ut på att höja energiprestandan på befintliga värmesystem eller optimera energisystemet redan från början i nybyggnation.

– Bolaget i koncernen som jobbar med detta heter Energi för Generationer Sweden AB berättar Jan. Vi har byggt en testanläggning i Järna och vill nu bygga in detta i våra projekt.

Vid sidan av hållbarhetstrenden är digitaliseringen den andra stora trenden i branschen, menar Jan Hillgård.

– Byggbranschen ligger 20 – 30 år efter tillverkningsindustrin. Man har inte stora fabriker utan varje projekt är ett ”one off”. Nu börjar det komma digitala modeller, som innebär att man kan få en ganska hög grad av industrialisering och ändå ha projektunika lösningar, som är olika på olika platser. I vissa projekt jobbar vi redan idag med 3D-moduleringar på helt nytt sätt.

Ursprunget ett lokalt byggbolag

Enebykoncernen har vuxit fram ur ett lokalt byggbolag. Vidarstiftelsen, en av grundarna till Eneby bygg, ligger bakom byggnationerna av alla prisbelönta, uppmärksammade och annorlunda byggnader i Ytterjärna området som t ex Kulturhuset, James Turells konstverk Skyspace, sjukhuset Vidarkliniken, liksom bostäder och lokaler i anslutning till flera av de läkepedagogiska verksamheterna.

När Eneby bygg bildades ville man säkra de speciella kunskaper och erfarenheter som snickare och andra anställda från de tidiga projekten byggt upp.

– Dessa vågade byggnader krävde mer än vanligt snickararbete, säger Juhani Selvani.

Utöver att behålla kunskap ville man också fortsätta utveckla den eftersom det skulle byggas mer.

– Hos oss ser vi det som strategiskt viktigt att man sätter sig in i de områden som den egna specialiteten gränsar till också. Markarbetarna måste till exempel förstå hur det funkar för de som jobbar med konstruktion, el och ytskikt och vice versa.

– Arbetet flyter bättre genom detta arbetssätt och innebär en enorm kvalitetshöjning i leveransen till kund. Det blir en sammanhållning som också skapar arbetsglädje hos de anställda.

Enebykoncernen är ett dotterbolag till den allmännyttiga Vidarstiftelsens fastighetsbolag Steneken holding.

– Steneken har en vision av att jobba mer med hyresrätter, berättar Jan. Man äger redan en hel del, men vill utveckla fler och det är ganska konjunktur oberoende. Dessa byggnationer styrs mer av demografi och är ett segment som är bärkraftigt långsiktigt oavsett hög- eller lågkonjunktur.

– I den mer kommersiella delen gör vi totalentreprenader åt bostadsutvecklare t ex till- och nybyggnationer av samhällsfastigheter för kommuner och liknande.

default

Egen förvaltning

Framöver är tanken att Eneby bygg ska arbeta mer med egen förvaltning.

– Då kan vi bygga åt oss själva och få en annan kontroll över både pris och kvalitet, säger Jan. När vi blir vår egen beställare kan vi satsa ordentligt på att det ska vara hållbart, energisnålt etc. Sådana hus kanske är dyrare att bygga i början med det jämnar ut sig då de står mycket längre än andra utan att kräva underhåll.

 

"”Vi för också vårt arv vidare i de produktioner vi gör genom att det hela tiden finns en tanke kring det estetiska, kring färgsättning och design”"

 

Juhani är särskilt stolt över ett lägenhetsbestånd på 49 lägenheter på mellan 2 till 4 rum, som byggdes i Mölnbo mellan Gnesta och Järna förra året.

– Det är en ort som inte fått särskilt mycket kärlek på många år, säger Juhani. Senast det byggdes där var för över 50 år sedan. Idag är det mest mindre hushåll. Villan är för stor när barnen flyttat hemifrån, men man vill ändå bo kvar på orten och har ingenstans att flytta.

– Det var många som skakade på huvudet när vi började. Ingen bank ville ställa upp och vi bestämde oss för att finansiera projektet själva. Det kostade lite mer, men vi hade inte fokus på pengarna utan på kvalitet.

Jan berättar att många arkitekter uppskattar att jobba med just dem.

– Alla arkitekter man träffar känner ju till Ytterjärna och tycker oftast att det är ett häftigt område. De tänder till när vi berättar vilka vi är.

– Vi för också vårt arv vidare i de produktioner vi gör genom att det hela tiden finns en tanke kring det estetiska, kring färgsättning och design.

Ett exempel på ett strategiskt företag i koncernen är Färgsatt, som är Eneby byggs måleribolag. De utför helt vanlig målning, men är specialiserade på lasyrmålning och giftfria färger.

– Det kommer mer och mer sådana frågor från t ex barnfamiljer som ska måla om och som vill ha giftfria färger, menar Juhani. Det räcker inte med att en produkt till exempel är Svanenmärkt. Färgsatt har kontakter med företag som tillhandahåller helt giftfria produkter. De är också skickliga på olika typer av lasyrmålning – ett tydligt arv från ursprunget.

– Det handlar om att göra saker man kan stå för. Att delta i byggande av samhälle på ett ärligt sätt utan att fuska och bara se till sig själv, avslutar han.

Text: Inger Holmström
11 juni, 2020

Kardborre och spåtistel, arctium lappa, carlina vulgaris

Den fastnar i fårens ull och i kläder, som ett sätt att sprida sig. Kardborren, av det korgblommiga släktet compositae, vars rot är ätbar och som även använts i folkmedicinen.…

LÄS MER

Den fastnar i fårens ull och i kläder, som ett sätt att sprida sig. Kardborren, av det korgblommiga släktet compositae, vars rot är ätbar och som även använts i folkmedicinen.

I vår hage växer sedan sista somrars hetböljor kardborrar till min stora förtret. Kardborrar i ullen vill ingen ha. Av ängens växter är timotej och de med hyskor och hakar de värsta att trassla in sig i ullens fina fibrer. Omsorgsfullt måste ullen kammas och kardas innan den förädlas till textil, ett ax av timotej sprider hundravis av små frön när kardans taggar griper tag i den och en kardborre går aldrig att få ur.

Jag har gått med sax och samlat ihop karborreknoppar och lagt på brandplatsen, men ifrån varje avklippt stjälk växer sju nya taggbollar upp. Förra sommaren gav jag upp men i år ämnar jag bestämt gå ut i torrbacken med spaden och gräva upp rötterna. Dock ser de ut att ha hunnit sprida sig än mer i år.

Men varför kommer då alla dessa kardborrar nu? Har de flugit hit med vinden som frö och landat på den branta slänten ned mot sjön som solen bränner hårt? Min far berättade att i jorden finns en enorm fröbank med miljontals av frön som ligger och väntar på de rätta förhållandena för just dem.

Det är klimatomständigheterna som bestämmer vilka frön som skall gro. Kardborren och tisteln är pionjärväxter som spränger sönder jordskorpan med sina starka rötter för att etablera grogrund för andra växter som trivs i lucker jord. Då undrar jag igen över hetböljor, den globala uppvärmningen och några av dess konsekvenser…

"Namnet kardborre är välbekant för sin geniala egenskap att försluta och detta har människan förstått sig på att efterhärma"

 

Efter att ha bläddrat och sökt i floran visar det sig vara en tistel vi har i hagen, spåtistel (carlina vulgaris). En taggig, nästan exotisk tistel med spetsig pålrot och mörkgröna blad och en gul, platt blomma i stjälkänden. Vanliga åkertistlar (carduus arvense) och en och annan ståtlig krustistel (carduus crispus) bekymrar mig inte så mycket. Däremot nejlikroten, (geum) som kan fastna med sina hullingförsedda bruna frön över hela koftan när vi strövar genom höga gräset. Ett annat busfrö är småborren, (argimona) vars små blommor klättrar oskaftade på en stängel. Den liknar en mager majskolv mitt i en lurv av ruccolablad, frukten är hård som en liten nöt och omkransad av krokborst. Båda dessa gulblommande växter är värt att hålla reda på i hagen.

Kardborre, snörning, dragkedja, knapp eller nit. Namnet kardborre är välbekant för sin geniala egenskap att försluta och detta har människan förstått sig på att efterhärma. Benämningarna Lappa officinalis och Lappa major är gamla latinska namn på stor kardborre. Lappa betyder att hålla sig fast och Arctium, av arktos, betyder ”björn”, på grund av sin ulliga beskaffenhet.

Arctium lappa och minor, tomentosum och nemorosum

Sedan långliga tider och inte minst i krigstider har människor berett, använt och ätit växter vi idag inte i det första ville tro det var något särskilt med. Så är det med stor kardborre som har en ätbar rot. Den trivs bäst i kväverik kulturmark, på banvallar och längs vägkanter, den har vi intill fårhuset här hemma och känns igen av de flesta med sina stora, nästan trekantiga, lite buckliga och på undersidan gråludna blad som är len som filt emot handen.

Blommorna är vackert lila i toppen, klotrunda frökorgar med krokuddiga holkfjäll hakar fast i pälsen på djur för att med dem kunna sprida sina frön vitt och brett. Sitt första år utvecklar den en bladrosett och sin kraftiga rot, andra året blir den en hög och imponerande växt!

Kardborrens användning utvärtes och invärtes

Kardborrerot smakar som en snäll beta mild och mjäll med ett spännande sting av ovanlig art. Späda bladskaft kan kokas som sparris och roten skördas om hösten första året och på våren det andra, annars blir den allt för träig och besk att äta. Kardborren är för övrigt släkt med kronärtskocka.

"Kardborreroten är utmärkt till soppor och grytor och innehåller inulin och mineraler och väldigt mycket kolhydrater"

 

Är marken hård kan både spade och spett behövas när roten grävs upp. Precis som svartrot oxiderar kardborrerot när den kommer i kontakt med luft, ett knep är att blötlägga den i citronvatten en stund. Roten kan skrubbas eller skalas och bör koka i 20 minuter. Den är utmärkt till soppor och grytor och innehåller inulin och mineraler och väldigt mycket kolhydrater. Kokvattnet kan användas till utvärtes omslag på brännsår och utslag eller som ett hårvatten. De färska krossade bladen lindrar klåda från insektsbett.

En stärkande dryck av kardborrerotens avkok har använts i folkmedicin för sin vätskedrivande, blodrenande, och avgiftande verkan på lymfsystemet. En kur av kardborrerot anses öka kroppens motståndskraft samt förebygga förkylning och influensa. Fröna går att grodda och använda i hudvårdsprodukter.

I Japan är picklad kardborrerot en delikatess som kallas Gobo. Där används den gärna till fisk både wokad och syltad. Bladen kan man svepa in fisk i när man grillar, i stället för folie, tipsar Lisen Sundgren om i sin bok Vildvuxet (Bonnier fakta förlag). På denna underbara boks baksida står: Låt naturen krydda maten! Lev vildare! Skörda vackert!

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Madeleine Söderström
14 maj, 2020

Grandmothers för en hållbar framtid

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.…

LÄS MER

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.

– Coronapandemin har förändrat förutsättningarna för mötet, säger Madeleine Söderström, svensk Grandmother. Det blir nu ett delvis digitalt och delvis fysiskt möte, anpassat till omständigheterna med Coronapandemin. 

”Council of European Grandmothers” bildades för fem år sedan med inspiration från ”International Council of Thirteen Indigenous Grandmothers” – en sammanslutning av 13 kvinnor från olika ursprungsbefolkningar i världen, där representanter från Europa saknades.

"Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga"

Den europeiska organisationen formades i Italien 2015 och initierades av Grandmother Agnes Baker Pilgrim, en av de äldsta i den ursprungliga organisationen.

Idag ingår 14 europeiska länder och 24 Grandmothers. Madeleine blev Grandmother 2017.

– Man representerar inte sitt land specifikt, berättar hon, men man blir tillfrågad om man vill vara en del av gruppen och verka för våra frågor i det egna landet. Vi träffas var nionde månad för att inspirera, låta oss inspireras och bibehålla kraften i vår mission om en välmående jord att lämna över till kommande generationer med stolthet.

– Ekosystemet håller på att kollapsa och försvagningen av vår livsmiljö sker nu i ökande takt. Sverige har en roll i den förändring världen behöver. Södertälje och Järna har en lång tradition av att leda okonventionellt och hitta medvetna långsiktiga lösningar. Därför ska vi hålla till i Ytterjärna denna gång.

– Rådsmötet ska handla om att tillsammans sätta ljus, förstoringsglas och fokus på det som är viktigast att göra just nu för klimat, näringsliv, djur, natur och människor – för allt liv på jorden! ”Liv” är också temat för rådslaget! Vi behöver ta beslut för flera generationer framåt bortom årsbudgetar och mandatperioder!

Olika uppgifter i olika länder

De olika Grandmothers som är med, bidrar utifrån egen kapacitet i sina respektive länder. Var och en har sin personliga väg och uppgift i att förverkliga missionen utifrån den inspiration som rådslagen bidrar med.

– Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga, säger Madeleine. Vi behöver se till att jorden räcker till dig, mig och alla som kommer efter. Det gör man om man låter sin ”moderlighet” ta plats! Den finns även hos mannen att ta fram och använda sig av.

Grandmother Tina Lindhart från Spanien är forskare och psykoterapeut. Soizig Paget från Österrike jobbar med örter och håller utbildningar i biodynamisk odling. Irene Keller Gubler från Schweiz arbetar med personlig utveckling och Mary Grant, en av de äldsta från Irland, jobbar med trauman i sin hemstad Dublin vid sidan av författarskap, etc.

– Våra ”grandmothers” har en härlig bred spridning, säger Madeleine. Irland och Norge representeras av individer från ursprungsbefolkningen, men genomgående är man invald utifrån sina gärningar, sin ”visdom” och den person man är.

Madeleine har i sitt eget yrkesliv arbetat med beteendefrågor, individ/samhälle, samtal, grupper, utbildningar, chock och trauma.

– Jag har rört mig mellan den alternativa och klassiska världen och ser tydligt att det finns en gemensam yta där vi kan vara samtidigt och tillsammans. Det finns mycket att lära av varandra inom dessa idag skilda fält.

Hon är också med och bygger om en utbildning på Stensunds folkhögskola för socialpedagoger.

– Jag är lärare där och det är en livsmission, som även den nu fått titeln ”Grandmother”, säger Madeleine. Många kommuner har förstått socialpedagogernas viktiga roll även i de vanliga skolorna. Det ser jag som en väldigt positiv samhällsutveckling, som jag vill bidra till i min roll.

– Jag representerar också vår europeiska Grandmother organisation i olika sammanhang inom hållbarhetsområdet i Sverige. Jag intresserar mig för naturens rättigheter, även om jag inte varit så offentlig med den delen.

I samband med rådsmötet tar Madeleine ett steg framåt inom detta område.

– Jag vill vara med och ställa de frågor som behöver ställas. Det behöver inte vara krångligare än så.

Förberedande workshop i arrangörsgruppen Edda Tribe.

Möte var nionde månad

The Council of European Grandmothers håller rådslag var nionde månad med olika teman i olika länder. Den svenska grupp som bjuder in till rådslaget i Sverige, marknadsför och representerar The Council of European grandmothers här, heter Edda Tribe. Uppdraget är att skapa förevents, samverkansgrupper, studiegrupper med dialog och bygga en stabil plattform inför rådsmötet.

– Vi vill öppna upp nya samarbeten, lyfta vår region, medvetandegöra händelsen och förstärka lokala relationer inför mötet, säger Madeleine.

Madeleine berättar också att den tidiga internationella gruppen, med de 13 kvinnorna från olika ursprungsbefolkningar, också hade målet att stödja och förstärka kunskapen om och kontakten med den naturliga visdom som finns i varje människa.

– De träffade Dalai lama, mötte påven, hade olika sammankomster och var väldigt aktiva under en period. De är nu i 80-90-årsåldern och fortfarande verksamma.

– I vår europeiska cirkel arbetar vi på ett lite annat sätt utifrån våra förutsättningar, men det är en stor ära att komma ur detta internationella nätverk, som har en väldigt hög status och gör ett fantastiskt arbete, menar Madeleine.

– Vi lägger numera upp våra rådslag som samtal med olika medborgare i de olika länderna och försöker stötta det som finns i landet. Vi försöker också ge stöd till varandra så att man kan åka hem och hålla kvar den inspiration som rådsmötena ger.

Att årets rådslag skulle hållas i Sverige beslöts förra året.

– Vi fick frågan då det bland annat är väl känt att Sverige ligger långt fram vad gäller kvinnors möjligheter att föra talan och bli lyssnade på, menar Madeleine. Midsommar är också en tid när solen står som högst och livet är i full blom. Då finns ljus och kraft här att möta det nya.

Årets rådslag inleds med ett ”Internt rådsmöte” den 18 – 19 juni. Därefter hålls det ett öppet råd 20 – 21 juni dit allmänheten är välkommen. Utöver temat ”Liv” finns en övergripande rubrik för hela rådslaget, som är ”The Female principal leadership”.

– Det innebär bl a att vi inte har bestämt vilket budskap vi ska lämna efter oss, säger Madeleine. Den samlade intelligensen kommer fram till det i processen.

– Tanken att det skulle handla om ”Liv” kom tidigt. Vi behöver ett gemensamt tema, som gör att flera frågeställningar kan mötas och som lockar tillräckligt många. Nu känns temat ännu mer centralt än vad vi visste då!

Ekonomiska medel skapas till varje enskilt rådsmöte. Värdlandet tar ansvar för kostnaderna i det egna landet. Kommunerna där rådslaget hålls brukar vara med och subventionera. I år finns det även sponsorpaket på mellan 10 000 och 100 000 SEK för den person eller organisation som vill stödja rådsmötet. De utländska gästerna betalar själva, liksom även de svenska volontärerna.

Det planerade rådsmötet

Gästerna anländer på torsdag kväll den 18 juni. På fredagen öppnar den interna delen av rådsmötet, då det som ska ske på lördagen förbereds.

– De som är på plats då kommer att vara med på midsommarfirandet i parken i Ytterjärna, berättar Madeleine, men i övrigt blir det olika möten för våra Grandmothers och de nätverk de har med sig till Sverige t ex föreläsare, deltagare i kvinnocirklar eller yrkesnätverk från respektive land. Totalt ett 50-tal personer. Alla är inkvarterade i Ytterjärna på hotell och vandrarhem. Lika många ambassadörer från olika delar av vårt land deltar också.

"The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till"

Klockan 13 lördagen den 20 juni öppnar den publika delen. Då börjar ett arbete i olika grupper som fördjupar områden som naturen, mat/odling, näringsliv, barn, vatten etc. Varje område har en föreläsare och/eller ett projektstöd, som håller i en workshop på temat.

Målet är att hitta de nycklar som behövs för att ta hand om de aktuella frågeställningarna.

– På söndagen förs allt samman till ett gemensamt uttryck och en gemensam skörd, som går vidare till en central dialog, berättar Madeleine. Vi vet från tidigare erfarenheter att det blir gemensamma områden man kommer att prata om i de olika grupperna och utifrån de olika frågeställningarna.

– Genom detta arbetssätt hittar vi vad som är centralt att arbeta med framåt. Varje Grandmother tar sedan med sig det hon tycker är viktigt för henne själv och hennes hemland. Därigenom blir det en utkomst av detta i hela Europa.

Lokala förmågor håller i processarbetet och allmänheten kan välja om de vill vara med båda dagarna eller bara lördagen eller söndagen. Klockan 17 på söndagen är det tänkt att de 24 Grandmothers ska bilda en panel på scenen i Kulturhuset i Ytterjärna och tydligt visa vilken bredd och kapacitet som finns.

– De ska kliva fram och säger att nu får det vara nog! The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till. Vi har inte råd att vara egocentriska. Vår jord kan räcka till alla. Vi vet egentligen hur vi borde leva och vår nuvarande livsstil skapar en inre konflikt, som gör att vi inte mår bra.

– Vi kan inte prata oss tillbaka till ett hållbart liv. Vi måste leva på helt andra sätt, avslutar Madeleine.

Foto: Erik Olsson

Text: Inger Holmström
Illustration: Anna Gran
7 maj, 2020

Malört, Artemisia absinthium asteraceae

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.…

LÄS MER

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.

I kanske den sista moderskulten i templet på Efesos härskade Artemis, modern till allt levande som vakade över skog, jakt och unga kvinnor, kyskhetens och dygdernas hetlevrade gudinna, tvillingsyster till Apollon, dotter av Zeus. Naturkrafterna låg i gudinnan Artemis händer och den vördnad hon skänktes lönades med balans och harmoni mellan natur, människa och kultur. 

Artemes betyder frisk på grekiska och absinthium var romarnas namn på malörten. I en fransk örtabok från 1400-talet står att läsa: ”Är du grön som en lövgroda, mager som en poppel, minskar du dagligen i vikt, och kastar du slutligen ingen skugga mer, så tag din tillflykt till malörten”.

Malört är en av våra allra äldsta läkeörter. Denna ludna halvbuske, både älskad och ratad är en riktig flamma. Plinius sade att vandrare, som gå med malörtsblad i skorna, ej känna någon trötthet, även om de gå aldrig så långt. Sniglarna i rabatten lär sky den, en födande kvinna välkomnar den för hjälpen att dra samman och rena livmodern medan den gravida ej ens skall smaka den och 1800-tals konstnärsbohemer fördrack sig på den.

Den sorgligt beryktade franska absinten, en kombination av anis, malört och sprit är numera förbjuden där men Italien har sitt vermutvin och vi våra bäska droppar som får somliga att grina illa vid snapsbordet. I tungroten sitter smaklökarna för det bittra. Vår nyförlösta finullstacka fick malörtste i vattenspannet emot sin bubbliga mage!

"Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp"

Att uppskatta de lite bittra smakerna förstår man sig på i medelhavsländerna medan vi här uppe i Norden kanske tänker på malörten som den glädjedödande droppen som sprider misstämning i ett sällskap. Ordspråket lyder: Kunskapens rötter är bittra men dess frukt söta.

Med största försiktighet bör man närma sig den, för mycket av det bittra blir till gift i kroppen. Det fatala ämnet är den flyktiga oljan thujon som verkar maskdödande och kan ge alvarliga skador på kropp och nervsystem. Absintin är det huvudsakliga bitterämnet och cinol som har en kramplösande effekt har man använt till att göra epilepsimedicin av.

Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp. Om morgonen är det en uppfriskande brygd som skingrar huvudvärk, magproblem och sätter igång en serie av impulser till salivutsöndringen och vätskorna i organen som skall ta hand om maten vi äter. En förbättrad nedbrytning av maten ger ett bättre näringsupptag. Det är några av anledningarna till att en kur med malörtste en halv timme före maten kan stärka immunförsvaret och väcka våra sinnen till liv.

Om sommaren skördas grenspetsar med små ljusgula blomkorgar som torkas och förvaras i burk med tättslutande lock.

Gråbo, Artemisia vulgaris

Gråbo kallas i folkmun för örternas moder. Vulgaris betyder vanlig på latin. Alla har vi sett den stå dyster och ståtlig i åkerkant och längs vägren ända upp till Norrland. Hög och rak med gröna blad som är vitt filthåriga undertill, rödlupna stjälkar och blommor. När den sprider sitt pollen måste varje allergiker gå och snyta sig.

Liksom malörten var gråbo en trollört. Englands gamla berömda ”Song of the nine magic herbs” nämner först gråbon med följande ord:

Una heter du, den äldsta av örter;

du har makt mot 3 och 30,

du har makt mot gikt och smitta,

du har makt mot det onda, som väller

fram över världen.

Gråbo har en försonligare smak än malört och passar till krydda av fet mat, att strö över sallad och i soppor. Ett te på gråbo till fotbad efter en arbetsam dag sägs verka särskilt välgörande. Skörd sker just innan blommorna slår ut och enligt gammal sed på själva midsommardagen.

Åbrodd, Artemisia abrotanum 

Åbrodd har en saltig citronliknande, uppfriskande doft, smaken är mer varm än bitter. Som flerårig växt är den vacker i trädgården och står sig bra heta somrar med sina fjäderliknande, tunna blad. I Norden uppnår den sällan blom så hela kvistar skördas.

Åbrodd sägs vara utmärkt som hårvatten och vattendrivande medel. Förr i tiden hörde den till kvinnornas kyrkbuketter som stammar från en än äldre sed att föra en vigvattenbukett med starkt doftande örter till kyrkan vid Marie Himmelfärdsdag.

Dragon Artemisia dracunculus

Dragon härstammar från Sibirien, Ostasien. Dragon är en upprätt kal ört med linjära, smalt eliptiska, helbrädade blad. Den får hängande gulaktiga diskblommor på spridda skaft. Smaken är en aning anisartad och används som smaksättare i vinäger och i såser. En gång avslöjade farbror Pär hemligheten med sin vidunderligt goda sås; en gnutta dragon! Enbart bladen skördas.

Hippokrates, även kallad läkekonstens fader, budskap lyder: ”Era livsmedel skall vara läkemedel och era läkemedel skall vara mat”.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

28 april, 2020

Kulturbygge tar form



LÄS MER

Nu sjösätts satsningen på ett samlat centrum för hållbarhet och mänsklig utveckling – Ytterjärna Kulturbygge. Det är en sammanslagning av Kulturhuset, Trädgårdsparken, hotell, konferens, restaurangen med flera verksamheter i Ytterjärna. Det hela presenteras på den nya hemsidan kulturbygge.nu, tillsammans med en rad andra av traktens verksamheter, besöksmål och utbildningar.

Visionen är att utveckla Ytterjärna med omnejd till ett hållbart samhälle, campus och ett av Sveriges mest attraktiva besöksmål. På den nya hemsidan kan man läsa om ett 25-tal konkreta aktiviteter och besöksmål i och omkring Ytterjärna. Här beskrivs också platsens historia och den idémässiga grunden i hela satsningen. Den handlar helt kort om människans fria möjlighet att utveckla och ta ansvar för sig själv, samhället och miljön.

– Vi som verkar här har en gemensam värdegrund, säger Staffan Jonsson, vd för Kulturbygge. Vi arbetar alla för ett hållbart samhälle och vill samarbeta för att nå ut med detta.

– I Ytterjärna-trakten finns plats för både själen och sinnena. Här finns härliga miljöer både inom- och utomhus, mat av de bästa råvaror du kan hitta, samt övernattning och goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter. Kulturbygge håller öppet även nu i coronatider.

Paula Pihlgren
24 april, 2020

Trädgårdsparken med många dimensioner

Nu våras det i Trädgårdsparken i Ytterjärna. Havsluften blandas med naturens jordiga dofter. Tiderna är bråda. Parken förbereds för natursugna besökare. – Vår park är alltid öppen. Många älskar att vandra här. Parken inbjuder vid sidan av allt det vackra, också till det introspektiva – att sitta i fred, i lugn och ro med sig själv, säger Paula Pihlgren, trädgårdsmästare och vd för Frötallen AB, som förvaltar och utvecklar Trädgårdsparken …

LÄS MER

Nu våras det i Trädgårdsparken i Ytterjärna. Havsluften blandas med naturens jordiga dofter. Tiderna är bråda. Parken förbereds för natursugna besökare.

– Vår park är alltid öppen. Många älskar att vandra här. Parken inbjuder vid sidan av allt det vackra, också till det introspektiva – att sitta i fred, i lugn och ro med sig själv, säger Paula Pihlgren, trädgårdsmästare och vd för Frötallen AB, som förvaltar och utvecklar Trädgårdsparken

 Trädgårdsparken i Ytterjärna ligger i ett område fem mil söder om Stockholm, vackert beläget vid Järnafjärden och omgivet av ekologiska kretsloppsgårdar, sörmländska skogar och öppna slätter.

 – Vår park är unik genom att den så medvetet är uppbyggd utifrån just den här platsen, berättar Paula. Den är intimt förknippad med vår historia och platsens naturliga förutsättningar. Här finns bara sådant som naturligt hör hemma i det sörmländska, kustnära landskapet.

– Det viktigaste mötet – det med dig själv – finns i den personliga upplevelsen av parken, men du kan också vara mer interaktiv och dynamisk – upptäcka gömda stigar, bygga kojor, springa i spännande labyrinter, spana efter humlor och fjärilar i Fjärilsträdgården eller doppa tårna i Järnafjärden.

Ytterjärna som plats, skapades utifrån en människosyn, som sedan mitten av 60-talet påverkat estetik, arkitektur, trädgårdar, kulturutbud, utbildningar och andra verksamheter i det omgivande samhället. Här finns idag ett stort utbud av kultur, konst och mat tillsammans med goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter.

– Hela vårt område är alltid under utveckling med fortsatt stora satsningar inom dessa områden, berättar Paula. Grunden för skapandet av platsen var den antroposofiska inspirationen – ett andligt arv som vi också vill förvalta och utveckla. För mig är Trädgårdsparken som en parallell till att vara människa med de frågor vi alla lever med. Vad står jag i? Vad kan jag göra med det jag har, mina förmågor och erfarenheter? Vår intention är både att välkomna besökare, men också att kultivera oss själva tillsammans med trädgården.

Parken växer fram

För drygt 100 år sedan bodde konstnären Bruno Liljefors här och hämtade inspiration till flera av sina kända naturbilder från det då vilda naturområdet i Ytterjärna. Han lade första handen vid dagens park genom att bl a plantera en lund med björkar och en granhäck – båda idag magnifika. Nils Erik Nilsson, som tog över efter Bruno Liljefors, lade grunden till själva parkanläggningen med gångar, frilandsodlingar och växthus.

Den största förändringen ägde rum under 60-talet, då trädgården omformades varsamt under ledning av konstnären Arne Klingborg. Han arbetade med ett antroposofiskt inspirerarat formspråk kombinerat med andra konsthistoriska impulser.

– Arne Klingborgs arbete präglar den park vi ser idag, menar Paula. Det var nydanande och har bidragit med stor inspiration till utvecklingen av trädgårdsrörelsen i Sverige. Grundläggande för gestaltning och funktion har hela tiden varit helhetssynen – människan och kulturen i samspel med naturen. Hållbarhet, kreativitet, lekfullhet och goda möten får stort utrymme.

Parken har varit en förebild bl a för Rosendals trädgård på Djurgården och Wij trädgårdar i Ockelbo. Det var också här den kände trädgårdsmästaren Lars Krantz lärde sig grunderna från bl a just Arne Klingborg.

– Det känns väldigt viktigt att vi tar hand om Arne Klingborgs idéarv, säger Paula. Det är gediget och genomarbetat. Vi jobbar med att upprätthålla dynamiken i detta arv som också innebär att intressera sig för sin samtid och framtid. Rent konkret kan det innebära att vi inte för in några främmande växter. Här hittar du inga citrusträd! I våra rabatter kan man visserligen finna kultiverade former av växter, men de har alla ett vilt ursprung från det här kustnära sörmländska området.

Denna nöjets och nyttans trädgård fortsätter att utvecklas. Nya utrymmen skapas för sociala möten liksom för enskilda initiativ och kontemplation. En del parkmotiv har under årens lopp bytts ut eller tagits bort. En trädgård är ju alltid i rörelse, den består av levande material.

 

"Vår trädgårdspark befinner sig i en gränstrakt mellan odling och konst"

 

– Arne Klingborgs idé om att en trädgård är något utöver själva betraktandet lever kvar, menar Paula. Här ska människor mötas och få syn på sig själva och sitt livssammanhang.

Ytterjärna trädgårdspark använder också det biodynamiska sättet att odla på.

– En grönsaksodling eller ett jordbruk har ju lättare att driva det biodynamiska fullskaligt än vad en park har. För jordbruket finns det tydligt beskrivet.

–  Jag vill påstå, säger Paula, att vår trädgårdspark befinner sig i en gränstrakt mellan odling och konst. Vi odlar och kultiverar naturen som biodynamiska trädgårdsmästare, men samtidigt arbetar vi med estetik och rumslighet som genomgår en undersökande, skapande, pedagogisk impuls. Parken är en kulturyttring!  Vi jobbar med de grundläggande principerna som finns i biodynamisk odling som tex att sträva efter ett hållbart självförsörjande lokalsamhälle, att använda kompostpreparaten, människosynen. Vi tittar på hur naturen beter sig innan vi gör någonting.

Trädgårdsmästardröm

Paula har sin egen bakgrund inom kultur och konst, men det har alltid funnits en dröm, om än romantisk, att arbeta med trädgård och i ett krisläge i livet realiserades drömmen. Det finns också en tydlig länk till morföräldrarna och en släkt bestående av jordbrukare och grönsaksodlare i Österbotten i Finland.

– Därifrån har jag många doft- och smakminnen, men det har jag också från den lilla villaträdgården, som fanns under min uppväxt, berättar hon. Min romantiska bild av vad det är att vara trädgårdsmästare, gjorde att jag började leta efter en utbildning och hamnade på Skillebyholm, egentligen utan att jag kände till särskilt mycket om odling eller antroposofi, men jag fick en omedelbar känsla av att här ska jag vara.

Det var 20 år sedan och de senaste snart tio åren har Paula jobbat med Trädgårdsparken.

– Något som fastnat hos mig kom från en trädgårdsmästarkollega, som fick beröm för sina tomater, berättar Paula. Han sa då: Det är inte för de goda tomaternas skull jag odlar. Det är för att bli en bättre människa!

– Det låter kanske pretentiöst, men jag tycker verkligen att jag i mitt trädgårdsmästeri får möjlighet att tampas med mig själv. Det blir en självkännedom, som nästan oundvikligt kommer in i det hela. När jag gör en rabatt, sköter om en växt eller klipper en buske blir det en länk också till mig där jag är. Trädgårdsarbetet är ett redskap för mig att förstå saker om mig själv och min omvärld. Parken blir en av alla relationer som skapas på den här platsen. Den får i ibland större tyngd än alla människomöten.

Variationsrik miljö

Trädgårdsparken i Ytterjärna är full av olika trädgårdsrum, motiv och händelser. En del framträdande, andra mer subtila och lite gömda. Här finns Rosenträdgården och Fruktträdgården vid sidan av mer subtila rum som Gläntan, Näktergalens trädgård och den idag uppvuxna björklunden, som Liljefors planterade. Här finns också ett antal perennrabatter varav fyra med färgteman – den Gula, Blå och Röda rabatten samt den Vita trädgården.

Nedanför det gamla boningshuset finns en terrasserad rabatt som kallas Monetrabatten, en plantering i blått med inslag av orange och rosa, likt en målning av en solnedgång av den impressionistiske konstnären. Paulas egen favoritplats i trädgården är Näktergalens trädgård.

– Det är just en plats dit man går själv. Där finns ytterst lite traditionellt trädgårdsmästeri. Vi städar på sin höjd och det är knappt skött – så nära natur man kommer till att det inte är park längre.  Jag tycker också mycket om skärningspunkterna i parken, säger hon, en gång möter ett dike, som möter ett skogsbryn etc. Jag älskar också kanterna i rabatterna.

Trädgårdsparken i Ytterjärna är medlem i Swedish Gardens, en sammanslutning av Sveriges främsta offentliga parker och trädgårdar. Nätverket arbetar för att informera, utveckla och stärka kunskapen kring det svenska trädgårdskulturarvet. I nätverket finns medlemmar från norr till söder, till exempel Umeås parker, Wij trädgårdar i Ockelbo, Rosendals trädgård i Stockholm, Göteborgs botaniska trädgård, Norrviken Båstad och Malmö slottsträdgård.

Utveckling

– Jag vill se vår trädgård som ett rum – ett uterum, som man kan vara i och göra i stort sett samma saker, som man kan göra inomhus, säger Paula. Här ska vi kunna lyssna på musik, dansa, konferera och äta förstås.

Paula vill skapa mer funktionella mötesplatser med bord, stolar och annat, som gör det lättare att använda ”rummet” på nya sätt.

– Vi har också planer på större projekt, som till exempel en pir där båtar kan lägga till – både båtar i linjetrafik och privatbåtar, berättar hon. Fler platser för barn att leka på planeras redan till sommaren samt en boulebana!

Sverige har en omfattande trädgårdsrörelse och i Ytterjärna trädgårdspark finns alla möjligheter till inspiration. I området brukar det också säljas plantor bl a genom föreningen Förädlad liksom även på Skillebyholm.

– Vi samarbetar kring sådant i området, men en dröm vore att ta fram unika och mer riktade produkter för Trädgårdsparken. Kanske en särskilt framodlad Ytterjärnaros eller en Kulturbyggeros, menar Paula.

Intresset inom den svenska trädgårdsrörelsen för utbildning är också stort.

– Skillebyholm står för största delen utbildningarna i området, berättar hon, medan vi tar emot praktikanter så mycket vi kan, liksom en del volontärer. Vi har också själva haft en del kortare kurser i t ex rosbeskärning när det är dags och vi har också många visningar.

Gott om idéburna verksamheter

Ytterjärna med omgivningar genomkorsas också av promenadvägar och vandringsleder. Ekoleden binder samman Ytterjärna med närliggande trädgårdar, jordbruk, skogar och med Östersjöns kustområde. Den bjuder på badmöjligheter, vackra skogspartier och utblickar över kor och andra djur på nära håll på strandängarna. Nibblerundan är ett kortare alternativ till Ekoleden, som tar dig runt i området kring Kulturbygge och Nibble gård. Kustleden är en annan vandringsled utmed kusten mellan naturreservaten Farstanäs och Yttereneby. Mellan Ýtterjärna trädgårdspark och Yttereneby gård går Kustleden parallellt med Ekoleden.

I närområdet ligger Skillebyholm och Skilleby trädgård, centrum för biodynamisk odling i Sverige. Här finns utbildningar, restaurang, café och gårdsbutik. Några kilometer åt andra hållet ligger Saltå kvarn, ekologiskt matföretag, som också är en egen destination med café och butik.

I Ytterjärnaområdet finns dessutom många biodynamiska kretsloppsgårdar, liksom verksamheter för funktionsnedsatta t ex Mikaelgården och Saltå by. Här verkar också Ekobanken, vars idé är att ställa kapital till förfogande för den omställning som samhället behöver nu och framöver – ekologiskt, socialt och kulturellt. Ekobanken är medlem i den internationella Sustainable Banking-rörelsen. I forskningsprojektet BERAS, med säte i Ytterjärna, har stora kunskaper byggts upp kring hur konventionella jordbruk kan ställas om till ekologiska kretsloppsjordbruk. Centralorten Järna har också caféer, restauranger och butiker med rötter i samma idéburna ideal.

”Kloaken som ville bli en lustgård”

Konstnären Arne Klingborg insåg tidigt i arbetet med trädgården, att det fanns möjligheter att på plats ta hand om det egna avloppsvattnet och rena det på ett naturligt, biologiskt vis. Liksom i det övriga arbetet med parken skapade man former och funktioner utifrån det platsspecifika.

Arne Klingborg såg en möjlighet att skapa en dammpark av avloppsvattnet, funktionen formades till något vackert och Claude Monets näckrosdammar blev en förebild.

Dammarna byggdes till, den ena efter den andra, vartefter området växte. Ett samarbete med den engelske skulptören och uppfinnaren John Wilkes gav dammparken de karakteristiska vattentrapporna. Dessa så kallade ”Flow forms” skapar en typisk rörelse i skålarna, som bidrar till syresättning av vattnet, som i sin tur är en väsentlig del av reningsprocessen.

Stora krav ställs på anläggningarna så att framförallt fosfor och kväve inte släpps ut i den känsliga Östersjön. På senare år har därför anläggningarna försetts med slamavskiljare och kemfällning, som kompletterar den biologiska reningen i dammarna.

Anläggningen blev ett framgångsrikt pilotprojekt och en källa för inspiration och kunskapsutveckling om biologiska reningsprocesser även på andra ställen i landet. Utvecklingen av biologiska, lokala avloppslösningar har idag blivit allt vanligare. Dammarna i Ytterjärna är ett unikt exempel på forskning i praktiken, där skönheten är en lika viktig del som de tekniska och biologiska aspekterna. Dammanläggningen sköts idag av Frötallen AB.

Många trädgårdsrum

Kring den gamla Vidarkliniken finns också vackra trädgårdsrum, som är värda ett besök – en buskträdgård med en storslagen vy över hagmarkerna, en vacker innergård med spännande skulpturer samt den fina skogsträdgården vid James Turells konstverk Skyspace. Där finns dessutom ett stort runt bord, som är tänkt att användas för en picknick i samband med besök i konstverket.

Frilandet i Trädgårdsparken arrenderas ut till andelsodlingen ”Förädlad”, ett initiativ där grönsakerna som odlas förädlas till smakrika och nyttiga fermenterade produkter som levereras till medlemmarna. Här genomförs också olika odlingsprojekt, bland annat försöksodling av ätbara perenner i samarbete med Jordbruksverket.

Rosenträdgården I Ytterjärna, som är en av de största i Sverige, består av en yttre och en inre del. Den yttre delen, Robygge rosenträdgård, finns vid Robyggehuset och den inre labyrintlika Rosenknoppsträdgården ligger hemligt dold innanför en tät oxelhäck och spaljé. I rosensamlingen hittar man 120 olika sorters rosor och ca 150 buskar. Det är framförallt en samling av engångsblommande nordiska buskrosor och klätterrosor.

– Den blommande höjdpunkten sker kring midsommar och det firar vi varje år med Rosens dag, berättar Paula.

Innan dess ska dock mycket annat hinnas med.

– Nu vill jag välkomna besökare i vår park, säger Paula. Vår nyöppnade restaurang i Kulturhuset i Ytterjärna säljer picknickpåsar, som gör det enkelt att när som helst ta sig ut i trädgården eller vandra längs lederna och njuta av den spirande våren. Inte minst i dessa coronatider är parken den lunga vi behöver. Här behöver man inte trängas!

Foto: Erik Olsson

Läs mer om Trädgårdparken här!

Text: Inger Holmström