14 april, 2020

Bönderna på Vätterlen – tre familjeföretag samverkar i ekologisk stordrift

I gränslandet mellan skogsmark och slättland öster om Vättern driver tre lantbrukare sedan några år ett gemensamt, modernt jordbruksbolag med inriktning på ekologisk odling. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar AB den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn. – Samarbetet mellan gårdarna ger oss bättre ekonomiska förutsättningar. Och vi är inte alls så sårbara som när var och en skötte sitt, säger Mattias Karlsson, som odlat ekologiskt i över tjugo år.…

LÄS MER

I gränslandet mellan skogsmark och slättland öster om Vättern driver tre lantbrukare sedan några år ett gemensamt, modernt jordbruksbolag med inriktning på ekologisk odling. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar AB den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn.
– Samarbetet mellan gårdarna ger oss bättre ekonomiska förutsättningar. Och vi är inte alls så sårbara som när var och en skötte sitt, säger Mattias Karlsson, som odlat ekologiskt i över tjugo år.

 

I två tidigare artiklar har vi berättat om lantbrukare som med olika utgångspunkter använder sig av Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsodling. Där Curt Johansson på Rogsta gård i Sörmland ser sitt lantbruk som en trevlig hobby på heltid driver Jonas Götesjö på Gillstad Ulfsgården i Västergötland i första hand ett företag med vinstintresse.

Vad som förenar dem är den strävan efter ökad grad av kretslopp som Bondens verktygslåda uppmuntrar och premierar. Samma ambition finner vi hos Saltå Kvarns största spannmålsleverantör, Vätterlen Gårdar AB, i Östergötland.

 

Lämnade det konventionella jordbruket

Mattias Karlsson på Haningetorps gård utanför Ödeshög, en cykeltur från turistmålet Omberg, har varit KRAV-certifierad sedan 1999. Då lämnade han det konventionella jordbruket på den ärvda gården på 100 hektar bakom sig och tog steget till ekologisk odling. Och 2003 bestämde han sig för att bli leverantör till Saltå Kvarn. Två beslut han aldrig ångrat.

Nästa stora steg tog Mattias Karlsson 2014, då han tillsammans med två andra lantbrukare i trakten, Fredrik Bäck och Carl Fredriksson, gick samman för att skapa en stabilare och mer effektiv verksamhet.

Resultatet blev Vätterlen Gårdar AB, som med arrenden inräknade sammanfört ett tjugotal lantbruk om totalt 650 hektar åkermark på en yta som mäter en mil från väst till öst. De tre delägarna äger fortsatt sina egna gårdar, och det gemensamma bolaget arrenderar markerna av ägarna.

– Det är trevligare, roligare och mer utmanande att odla ekologiskt. Och det är roligare att vara en av 25 leverantörer till Saltå kvarn, som vi är idag, istället för en av flera tusen till någon av de stora aktörerna, säger han. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar också den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn.

 

Olika bolag

En fördel med denna relativa stordrift för, i grunden, tre familjelantbruk är att de ekonomiska musklerna sväller, vilket 2017 möjliggjorde investeringen i en ny, toppmodern silo, där all den spannmål som produceras till Saltå Kvarn torkas och lagras energieffektivt tack vare en modern pelletsbrännare.

Med tre familjeföretag och både växtodling och djurhållning har de tre lantbrukarna valt att renodla de olika verksamheterna i olika bolag. Mattias arrenderar ut sin ladugård till en granne med 180 dikor och hans partners Carl och Fredrik har, med deras egna ord, ett gemensamt ”kossebolag” med ytterligare 120 dikor.

– Genom att ha växtodlingen och djurhållningen i olika bolag får vi en helt annan kostnadskontroll och mycket bättre översikt över vår ekonomi, säger Mattias Karlsson.

Totalt sett finns förutsättningar för att ha höga kretsloppsambitioner, eftersom landsbygden ju är så vist inrättad att kor, gödsel och odlingar inte berörs nämnvärt av vilka bolag de hör till. All vall går till foder till korna och åkermarken får tillgång till gödseln, även den som kommer från granngårdens besättning. Men för att nå ända fram till ett balanserat kretslopp hade delägarna behövt fler djur. Idag behövs tillskott av inköpt KRAV-godkänd hönsgödsel för att uppfylla behovet av kväve.

 

"Det är trevligare, roligare och mer utmanande att odla ekologiskt."

 

Poängsystem

Arbetet mot en högre nivå av kretslopp driver delägarna med hjälp av Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns verktyg för en högre biologisk mångfald, minskade utsläpp av kväve och fosfor och minskad klimatpåverkan. Ett kretsloppsjordbruk bygger på en kombination av växtodling och djurhållning, mycket vall i växtföljden och en hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel.

Verktygslådan erbjuder bönderna 155 olika åtgärder som går längre än de ekologiska riktlinjerna, som specificeras av KRAV. De allra flesta av Saltå Kvarns leverantörer har valt att genomföra ett valfritt urval av de 155 åtgärderna för att därigenom bidra till att uppnå en bra växtnäringsbalans i jorden.

För att ge leverantörerna incitament att sträva efter egna kretslopp premierar Saltå Kvarn varje åtgärd som den enskilde bonden genomför med extra betalning genom ett poängsystem.

– Bonusen är viktig. Totalt sett prickade vi in ungefär hälften av åtgärderna i verktygslådan förra året, vilket gav oss ett tillskott på ca 7,5 procent i ökade intäkter på spannmålen, säger Mattias Karlsson.

 

 

Sex-årig växtföljd

Den första och grundläggande förutsättningen är en flerårig växtföljd – en och samma på hela företagets 650 hektar – med en blandning av närande växter – vallens gräs och baljväxter som blir hö och ensilage – som tillför jorden kväve, och tärande växter som potatis, majs eller spannmål.

Mattias Karlsson och hans partners arbetar med en sex-årig växtföljd, som bland annat gynnar god markstruktur, ogräskontroll och god kväveförsörjning. Efter två års vall följer höstraps, ett år med råg, dinkel eller höstsäd, åkerböna och avslutningsvis vårsäd.

Ett betydelsefullt område i verktygslådan är gynnande av den biologiska mångfalden, där inte minst vallodlingen spelar en stor roll. Mattias Karlsson och hans partners plockar också många poäng genom att de lämnat mängder av träd och åkerholmar åt pollinerande insekter.

 

Ökad djurhälsa

En annan av deras poänggivande åtgärder är att lämna orörda ekologiska kantzoner mellan åkermark och vattendrag och våtmarker. I dessa korridorer i landskapet gynnas etablering av naturlig vegetation med gräs, buskar och träd vilket i sin tur gynnar växt- och djurlivet i vattendrag och våtmarker.

Dräneringsåtgärder, optimerad ogräsbearbetning, åtgärder för ökad djurhälsa och val av sorter utifrån motståndskraft och mångfald i odlingarna är andra inslag som Vätterlen-gårdarna premierats för.

Ett av de senast tillagda inslagen i verktygslådan är socialt engagemang, vilket Västerlen-gårdarna gärna ägnar sig åt.

– Vi tar emot praktikanter, vi bjuder in till kosläpp och vi deltar i evenemang som ”Öppen gård”, där besökarna får lära sig hur en ekologisk gård fungerar. Om det gör att fler människor köper ekologiska produkter är ju också det ett sätt att gynna den hållbara livsmedelsproduktionen, säger Mattias Karlsson.

Läs även

Text & Foto: Jens Frejrud

11 april, 2020

Viol, viola tricolor

I gult vitt och blått blommar de första vårblommorna och när solen riktigt värmer backen kommer violerna i klungor tätt inpå marken, milda som en sänghimmel i färgen blå.…

LÄS MER

I gult vitt och blått blommar de första vårblommorna och när solen riktigt värmer backen kommer violerna i klungor tätt inpå marken, milda som en sänghimmel i färgen blå.

 

”Inte som en blyg viol,” lyder ordspråket när det används för att rättfärdiga någon. Inte som en blyg viol är den som rakryggat står fram som sig själv, som modigt och självsäkert tror på sin sak, sitt bidrag i världen.

En aktiv viljehandling när människan förmår gestalta, höja och lyfta jordbunden natur till upphöjd kultur är motsatsen till att låta naturen ha sitt förlopp och följa dess självgenerande lagar där frukt faller till marken för att förena sig med de krafter som låter frön spira och gro emot solens varma ljus i ett ostört kretslopp.

Att inte vara en blyg viol är att bära ett ansvar, ett ansvar i att samarbeta med de stora sammanhangen och verka med dem som en hjälpare i det goda. Detta kan människan, kulturutövaren.

För är inte sann kultur ett försök att samarbeta med visheten som formar världen?

 

En blomma för sinne, kropp och själ

Styvmorsviolen är en av 400 till 500 arter i familjen violaceae.

Styvmorsviol, luktviol, skogsviol och ängsviol är några och penséer hör till samma familj och alla kan vi äta, lukta och glädja oss åt i kruka, åkerren eller skogsbryn.

Vill man testa om en vätska är sur eller basisk kan man få svar av en violblomma. Blir den gul är den basisk, blir den röd är den sur.

Att kandera både blommor och blad till smakligt pynt görs genom att doppa dem först i lättvispad äggvita så i socker för att sedan få torka på bakplåtspapper.

Hela växten innehåller saponiner, salicylbindningar och flavonoider.

 

"Att inte vara en blyg viol är att bära ett ansvar, ett ansvar i att samarbeta med de stora sammanhangen och verka med dem som en hjälpare i det goda."

 

Sedan lång tid tillbaka använde man violens olika växtdelar som infusion för att badda hudutslag, klåda och akne både in och utvärtes, som drog till att behandla katarrer och reumatism samt som te för att lindra eller förbättra vattenstockningar, torr rethosta, luftrörskatarr och febertillstånd.

Företaget Weleda grundades 1921 med mottot ”i samklang med människa och natur” för läkemedel och hudvårdsprodukter där substanser och processer från naturen får verka. Den mångfaldigt prisbelönade hudvårdssalvan Skin food med extrakt av just styvmorsviol viola tricolor, rosmarin, kamomill och ringblomma, håller sig fortfarande gott på marknaden och passar bra att smörja händerna med där tvål och vatten torkar ut dem.

De unika lenande egenskaperna hos viol var känd redan under medeltiden, se den bruna munkkåpan som bakgrund till den violetta blå i den örtkunniges av köld så nariga hand när marken ännu mörk av mull låter violaceae slå ut.

Ett ställe i Rudolf Steiners bevarade texter beskriver violen som en av de växter som kommer att kunna förvandla sig och tillpassa sig in i framtiden medan andra och särskilt giftiga växter dör ut.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

6 april, 2020

På Tjörn får hönorna leva kretsloppsliv

På Mällby Lantgård på Tjörn lever drygt 2 000 värphönor ett liv som det är få förunnat i den vanliga äggindustrin. Som värphönor, betesdjur, ogräsrensare och gödselspridare har de flera uppgifter i ett ekologiskt kretslopp. Där ingår också odlingar av grönsaker, frukt och bär – och musselodlingar ute till havs. – De jobbar för mig mot mat och husrum, säger hönsbonden Maria Karlsson. Och när tiden som produktiv värphöna är över – efter ungefär ett och ett halvt år – pensioneras hönorna hos privatpersoner som vill ha höns i trädgården. …

LÄS MER

På Mällby Lantgård på Tjörn lever drygt 2 000 värphönor ett liv som det är få förunnat i den vanliga äggindustrin. Som värphönor, betesdjur, ogräsrensare och gödselspridare har de flera uppgifter i ett ekologiskt kretslopp. Där ingår också odlingar av grönsaker, frukt och bär  –  och musselodlingar ute till havs.

På bohuslänska Tjörn, Sveriges till storleken sjunde största ö, är man aldrig långt ifrån havet. Och nästan överallt mitt ute på landet. På nordöstra delen av ön, några kilometer från broförbindelsen till fastlandet vid Stenungsund, hittar vi den lilla byn Mällby.

Här driver Maria Karlsson sedan 20 år ekologisk äggproduktion med ambitionen att verka i ett kretslopp som, precis som det mesta på Tjörn, innefattar både hav och land. Varje dag levererar hennes hönor mellan 1 200 och 1 800 ägg, som Maria handplockar.

– Det är en trevlig rutin, och det är aldrig tråkigt eftersom jag lyssnar på P1 under tiden, säger Maria Karlsson.

 

Gårdsbageri tar osäljbara ägg

Två hektar odlings- och betesmark och ett ekologiskt – och glutenfritt – gårdsbageri som tar tillvara alla ägg som är osäljbara på grund av utseende eller form kompletterar verksamheten. Såväl ägg som skorpor, bröd, maränger och knäckebröd säljs i en liten butik med självbetjäning.

– Butiken märker jag inte av så mycket. Den är öppen dygnet runt så folk kan komma när det passar dem och ta vad de vill ha. Så betalar de med swish eller kontanter, det fungerar utmärkt, säger Maria Karlsson.

Hon tar in lite hjälp, till exempel till bageriet, men gör det mesta av arbetet på gården själv. Vilket innebär att hon jobbar för det mesta. Hon sköter om sina hönor, plockar in alla ägg, rengör och genomlyser dem i jakt på sprickor, märker och packar och levererar dem sedan med bil till butiker på Tjörn och i Göteborg. Hon hinner också med att sköta om sina grönsaksodlingar och arbeta ideellt i styrelsen för Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion. Mycket hårt arbete, men familjeekonomin bygger också på att hennes man har lön från en anställning.

 

"De jobbar för mig mot mat och husrum, och känslomässigt funkar det inte för mig att slakta dem. Därför tycker jag det känns bra att ge dem en fin pension."

 

Den stora arbetsinsatsen, säger Maria, står hönorna för. Så bor de också i arbetsbodar som byggts om till hönshus. I vart och ett av de nio husen bor, förutom tre tuppar, mellan 200 och 250 hönor. Det är där de tillbringar natten på sittpinnar i flera nivåer, värper på förmiddagen och tar , med Marias ord, siesta efter uträttat värv.

Resten av sin vakna tid kan hönorna tillbringa utomhus, alla dagar på året, så länge de inte tycker vädret är för ruskigt, innan de sätter sig att sova på sina sittpinnar vid 22 när ljuset släcks. Klockan sex väcks de av en svag LED-lampa, och vid halv sju tänds ytterligare en.

– Så de får vakna till och vänja sig lite vid ljuset. Som i gryningen. Sedan får de frukost, vatten och lite foder, innan de går ut i hagen och betar, säger Maria med det stora leende som åtföljer det mesta hon berättar om sina hönor.

 

 

Ständigt växelbruk

Till varje hus hör en stor beteshage med flyttbart stängsel. När hagen är nedbetad vänder Maria ner hönsgödseln och odlar därefter grönsaker som kan skördas till hösten. Därefter sår hon vall som blir bete åt hönsen nästkommande år.

– Jag försöker ha ett ständigt växelbruk där jag alternerar mellan grönsaker, vall och bete på markerna och får på så vis naturlig användning för gödseln som hönsen lämnar i beteshagarna, säger Maria Karlsson.

I hagen beter hönorna sig som just hönor: de betar, de sprätter i jorden och de badar i hålor de grävt där betet tagit slut. Några går ensamma, andra håller sig flockvis, och tupparna struttar omkring och gör skäl för uttrycket ”tuppen i hönsgården”. Även om damerna inte alltid ser ut att göra vågen över den biologiska uppvaktningen. Över den här hönstillvaron vilar till synes en naturlig harmoni.

De gröna hagarna är sådda med Marias egen utprovade blandning av cikoria, kummin, klöver, lusern och rajgräs med flera sorter, som ger ett varierat näringsintag. På sommaren som bete och på vintern som ensilage. Det allra godaste är uppenbarligen cikorian som alltid betas av allra först. Här och var står ett litet burliknande skydd som hönorna kan springa in i om någon av tupparna varnar för duvhök eller annan rovfågel.

 

Musselmjöl i fodret

Om någon månad, när grönskan i hagarna tagit slut, flyttas hönorna till nya betesmarker. Som till grönsaksodlingarna efter skörd, till sparrislandet, där de lämnar sparrisplantorna men betar av allt ogräs, eller till frukt- och bärodlingarna där de håller rent mellan äppelträd, fläderbuskar och vinbärssnår.

– Hönsgödseln gör underverk för odlingarna. Flädern poppar upp överallt och löken växer så det knakar.

Maria Karlsson har aldrig gett sina hönor fiskmjöl eller sojaprotein, som är vanligt i KRAV-certifierad äggproduktion, där det räcker att 95 procent av fodret är KRAV-godkänt. Istället har hon i alla år använt en egen blandning med majsgluten och potatisprotein som nödvändigt tillskott i fodret. Men nu är hennes sikte helt inställt på ett nytt, proteinrikt foder, som tillför en dimension i det ekologiska kretsloppet.

Hela förra hösten fick hönsen i ett av husen KRAV-godkänt musselmjöl i fodret. Musselmjölet tillverkas kommersiellt av ett företag på grannön Orust, som tar tillvara på de minsta musslorna från lokala odlingar, musslor så små att de inte går att sälja i fiskaffären. I en egenutvecklad process skiljs köttet från skalen och mals ner till ett proteinrikt foder, som Mällby Lantgård blev först i landet att prova. Med såväl nöjda hönor som kunder som resultat.

– Det togs emot fantastiskt bra av kunderna, som uppskattade att gulan blivit gulare och fått en krämigare konsistens, säger Maria Karlsson.

 

 

Kretsloppsperspektiv

Ur ett kretsloppsperspektiv har blåmusslan en mycket god egenskap i det ekologiska samspelet mellan land och hav: den är duktig på att fånga upp kväve och fosfor, som läckt ut i havet. Som foderingrediens återför den ämnena till land där de åter kan verka på ett produktivt sätt i jordbruket.

– Det här är det bästa som har hänt när det gäller hönsfoder. Musselmjölet har en väldigt bra fett- och proteinsammansättning. Nu har vi ett hundraprocentigt ekologiskt foder som samtidigt hjälper till att förbättra miljön i havet, säger Maria Karlsson.

Som styrelsemedlem i Föreningen för ekologisk produktionen har hon i många år haft en dialog med Odd Lindahl, forskare i marin ekologi, som pekat på blåmusslans stora potential som foderråvara. När den kommersiella verksamheten på Orust etablerades under 2019, med Lindahl själv som en av grundarna, var det en självklarhet för henne att låta gårdens hönor pilottesta produkten.

För tillfället är produktionen av musselmjöl inte igång, till följd av att den pågående coronapandemin lagt hinder i vägen för ett maskinbyte på musselmjölfabriken, vilket drabbar leveranserna till Mellby Lantgård. Så fort foderleveranserna återupptas är Maria Karlssons plan att utfodra alla sina 2 000 höns med musselmjöl, väl medveten om att det innebär en ekonomisk risk. Men det är en risk hon är beredd att ta.

– Fodret är dyrare än annat foder, vilket gör att priset på mina ägg blir högre. Men jag tror det kommer att gå bra, och någon måste ju börja om vi ska komma någon vart med det här. Mina kunder är mycket nöjda med smaken och den krämigare gulan hos dessa ägg, och hittills har de varit villiga att betala för den dyrare produktionen. Man ska inte underskatta folks medvetenhet och kunskap, jag ser att många vill göra gott, säger Maria Karlsson.

 

Pensionerar hönorna

Göra gott är något som också ser ut att driva hönsbonden på Mällby Lantgård. Och kanske att gottgöra, inte minst hönorna, som inte bara lever ett bra liv utan också får ett längre liv än de flesta andra. Hönor är högproduktiva i maximalt 80 veckor, därefter värper de mindre och blir mindre lönsamma. I äggindustrin går de därefter till slakt. Men inte hönorna på Mällby.

– Jag säljer dem för en tjuga styck till privatpersoner som vill ha några värphönor hemma i trädgården. Hönorna jobbar för mig mot mat och husrum. Därför tycker jag det känns bra att ge dem en fin pension, säger Maria Karlsson. Med det där stora leendet på plats.

 

 

Ekologiska äggproducenter

Mällby Lantgård är en av ett hundratal producenter av ekologiska ägg i Sverige. Några av dem har några få hönor, några har många tusen. De mindre producenterna sköter oftast sin packning och försäljning själva, medan de större levererar till packerier som sorterar, packar och säljer till grossistled och detaljhandel.

De flesta ekologiska ägg som produceras i Sverige sker i enlighet med Kravs regler. Det innebär att hela produktionskedjan; uppfödning, produktion, foder, producenter och äggpackerier är KRAV-godkänd. Minst 95 procent av fodret ska vara ekologiskt odlat, exempelvis ekologiskt odlad spannmål, och självförsörjningskravet för foder är 50 procent. I reglerna finns också anvisningar för hur läckage av växtnäring till sjöar och vattendrag ska minimeras.

 

Vart sjunde ägg är ekologiskt

KRAV:s regelverk innebär bättre livsbetingelser för hönsen än andra produktionsformer. Den ekologiska hönan får leva inomhus i stallar där det maximalt får finnas 3 000 individer och högst sex individer per kvadratmeter tillgänglig yta. Och alla Krav-hönor ska, när vädret tillåter, kunna gå ut i en rastgård där hon ska kunna krafsa, sprätta, sandbada, picka mask och beta gräs. Till sitt förfogande ska hon då ha minst fyra kvadratmeter.

Tillsammans står de ekologiska gårdarna för cirka 16 procent av den svenska äggkonsumtionen, eller vart sjunde ägg. Efter en ökning för andelen ekologiska ägg med 2,5 procent för fem år sedan har andelen pendlat någon procent upp och ner och gick förra året tillbaka till samma nivå som 2015. Den totala konsumtionen av ägg ökar – vi är en växande befolkning – och det gör även de ekologiska i absoluta tal. Men andelen ekologiska ägg av den totala produktionen står och stampar.

 

 

50 miljoner ägg i påsk

I påsk kommer svenska folket, enligt statistiken, att äta 50 miljoner ägg. Av dem kommer alltså över 42 miljoner ägg från icke-ekologisk produktion. Siffrorna har sin motsvarighet i andelen värphönor i den svenska äggindustrin. Av 8,7 miljoner höns föddes 2019 endast 1,4 miljoner upp efter ekologiska kriterier.

De 7,3 miljoner hönor som föds upp på andra villkor äter foder som odlats med konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket i sin tur leder till ökade mängder miljögifter i naturen och minskad biologisk mångfald. Uppfödningen tillåter också antibiotika i sjukdomsbehandling, vilket bidrar till spridning av antibiotikaresistenta bakterier, liksom syntetiska färgämnen i fodret.

Den icke-ekologiska uppfödningen tar också mindre hänsyn till djurens naturliga behov och beteenden än den ekologiska uppfödningen. Såväl de ekologiska som de frigående hönsen ska kunna ströbada på golvet för att ha möjlighet att året runt sprätta och ”bada” för att hålla fjäderdräkten ren. Och de ska också ha tillgång till sittpinnar i olika höjder och reden att lägga sina ägg i. Den största skillnaden i livsbetingelserna är att de allra flesta av landets hönor kan leva hela sina liv utan att någonsin få gå ut.

 

Lär dig tyda beteckningarna

Uppfödningsformerna – som redovisas på äggkartongerna – delas in i ekologiska, frigående inne, frigående ute och inredd bur.

Kategorin frigående inomhus är den helt dominerande formen i Sverige med 72 procent av alla värphönor, eller 6,2 miljoner individer. De lever trängre än de ekologiska – nio hönor per kvadratmeter – och kan också leva i mycket större besättningar än de ekologiska, eftersom det inte finns någon maxgräns för hur många djur man får ha i varje stall.

En i Sverige mycket liten andel, tre procent, föds upp som frigående ute. De går fritt inomhus men ska, till skillnad från det stora flertalet, ha möjlighet att gå ut varje dag året om. Varje höna som hålls frigående utomhus ska ha tillgång till fyra kvadratmeter utomhusyta i en rasthage, precis som de ekologiskt uppfödda.

Nio procent av alla värphönor i Sverige – nästan 800 000 djur – föds upp i burar, där upp till 16 hönor lever i samma bur. Minimimåttet är satt till 750 kvadratcentimeter per höna, lite större än ytan på ett A4-papper. De flesta svenska livsmedelskedjorna säljer inte längre färska ägg från burhöns. Däremot förekommer de i förädlade varor.

Läs även

Text & Foto: Jens Frejrud

14 mars, 2020

Ny studie: Så mycket minskade kretsloppsjordbruk klimatbelastningen

Vi kan kraftigt minska matens negativa påverkan på både klimatet och haven om jordbruket ställer om till ekologisk produktion och ett naturligt kretslopp av växtnäringsämnen. Det har återigen visat sig i en ny jämförande studie. …

LÄS MER

 

Vi kan kraftigt minska matens negativa påverkan på både klimatet och haven om jordbruket ställer om till ekologisk produktion och ett naturligt kretslopp av växtnäringsämnen. Det har återigen visat sig i en ny jämförande studie. 

 

– Ur konsumentsynpunkt är mat producerad på ekologiska kretsloppsgårdar både klimatsmartare och bättre för våra hav än mat producerad i konventionellt jordbruk. Vi kan också bli betydligt mer självförsörjande med ekologiskt kretsloppsjordbruk, men vi behöver då också förändra kostvanorna och bland annat äta mycket mindre kött, säger Artur Granstedt, som gjort studien och som är docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk.

Maten står i vår del av världen för omkring en tredjedel av hela vår konsumtions klimatpåverkan samt en stor del av övergödningsproblemen i hav och vattendrag. Det här beror mycket på att dagens konventionella jordbruk inte baseras på ett kretslopp av växtnäringsämnen och kolbindande uppbyggnad av jordens humus och bördighet. Istället förlitar man sig på konstgödsel i ett odlingssystem som ger stor klimatbelastning, läckage av näringsämnen till mark och vatten, gradvis utarmning av odlingsjordar och även minskad biologisk mångfald.

 

Stora skillnader

I den nu aktuella studien har man under fyra år tittat på en norsk biodynamisk gård (Fokhol) som tillämpar principerna för ekologiskt kretsloppsjordbruk och sedan jämfört med det genomsnittliga norska jordbruket. Man har också gjort motsvarande beräkningar för svenska förhållanden.

Det visade sig att det ekologiska kretsloppsjordbruket gav över 60 procent mindre klimatbelastning räknat per MJ (megajoule) energi i de producerade livsmedelsprodukterna, jämfört med det genomsnittliga jordbruket i Norge. Skillnaden är också stor om man räknar per hektar odlingsmark. Om man dessutom räknar in att kretsloppsjordbrukets vallodling och växtföljder binder betydligt mer kol i marken blir minskningen av klimatpåverkan ännu större. Det ekologiska kretsloppsjordbruket innebar också att överskottet av näringsämnen (som belastar våra hav) mer än halverades.

Motsvarande svenska jämförelse visade ungefär 40 procent mindre klimatbelastning från ett ekologiskt kretsloppsjordbruk, jämfört med det genomsnittliga svenska jordbruket (där även alla övriga ekologiska gårdar ingår). Om man jämför det ekologiska kretsloppsjordbruket med enbart konventionellt jordbruk i Sverige blir minskningen av klimatpåverkan ännu större. Även miljöbelastningen från överskottet av växtnäringsämnen är betydligt mindre från den svenska kretsloppsgården, jämfört med genomsnittsjordbruket. Men här är skillnaden inte lika stor som i Norge, vilket kan förklaras av att man i Norge använder betydligt mer konstgödsel, har mer djurproduktion och mycket färre ekologiska gårdar än i Sverige.

 

"Ur konsumentsynpunkt är mat producerad på ekologiska kretsloppsgårdar både klimatsmartare och bättre för våra hav."

 

Kretsloppet är nyckeln

Vad är det då som gör att ekologiskt kretsloppsjordbruk har så mycket mindre påverkan på klimat och hav?

– Kännetecknande för sådant jordbruk är att man integrerar växtodling och djurhållning för att åstadkomma ett slutet kretslopp av växtnäringsämnen. Här är en växtföljd med flerårig, kvävefixerande vallodling central. Vallen gör gården i princip självförsörjande på foder till ett lagom avvägt antal kor eller andra idisslande djur, berättar Artur Granstedt.

Förutom att ge foder till djuren bygger vallodlingen också upp mullhalten och bördigheten i odlingsjorden. Och gödseln från djuren som äter detta grovfoder bidrar ytterligare till mulluppbyggnaden. Eftersom mull består till 50 procent av kol får vi här en ökad bindning av kol i marken, och därmed en minskad klimatbelastning. Det här systemet gör också att man helt slipper konstgödsel som i sig är klimatbelastande. Kretsloppet är nyckeln och gör samtidigt att överskottet och läckaget av övergödande växtnäringsämnen till mark och vattendrag minimeras.

 

Kan ge ökat självförsörjande

Syftet med studien var att utvärdera hur uthållig matförsörjning är möjlig med hänsyn till klimatpåverkan och en hållbar hushållning av växtnäringsämnen. De jämförda ekologiska kretsloppsjordbruken i både Norge och Sverige producerade mer än det genomsnittliga jordbruket i respektive land, räknat som energiinnehåll och protein i livsmedelsprodukterna. Man kan dock inte dra säkra jämförande slutsatser på just den punkten eftersom detta är en fallstudie av ekologiskt kretsloppsjordbruk i mer bördiga förhållanden än det genomsnittliga jordbruket. Men det förtjänar ändå att påpekas, eftersom det i debatter ofta pratas om mindre skördar i ekologisk produktion.

Den studerade ekologiska kretsloppsgården i Norge kan försörja 500-700 människor med mat. Norge är idag bara till hälften självförsörjande på mat. Om man skalar upp det ekologiska kretsloppsjordbruket till större delen av Norges odlingsareal skulle landet kunna vara i stort sett självförsörjande på livsmedel baserade på lokala och förnyelsebara resurser. Det förutsätter då att matvanorna är ekoanpassade utifrån den ganska allsidiga produktionen som passar i ett kretsloppsbaserat jordbruk. Det innebär också betydligt mindre köttkonsumtion.

 

Rapport: Hur kan vi förverkliga en uthållig matförsörjning med hänsyn näringshushållning och klimat?
Rapporten kommer vara tillgänglig på hemsidan för Nordisk Forskningsring för biodynamisk odling – se länk nedan.

Den kan också beställas direkt av rapportförfattaren: artur.granstedt@jdb.se.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

11 mars, 2020

Harsyra, oxalis acetosella

Harsyreplantan håller sig skir grön året om, som om den inte vill bli större än en evig grodd. Oxalis har traditionellt en roll att spela som läkeväxt eftersom syran stöttar den kemiska ämnesomsättningen. Men oxalsyra i för stora dosor är giftigt och kan ge symptom som kräkningar, diarré, yrsel samt svårighet att andas – och njursvaga ska vara försiktiga.…

LÄS MER

Harsyreplantan håller sig skir grön året om, som om den inte vill bli större än en evig grodd. Oxalis har traditionellt en roll att spela som läkeväxt eftersom syran stöttar den kemiska ämnesomsättningen. Men oxalsyra i för stora dosor är giftigt och kan ge symptom som kräkningar, diarré, yrsel samt svårighet att andas – och njursvaga ska vara försiktiga.

 

Där skogen är djup och mossan len under trädens lummiga himmel finner vi oxalis, harsyran med sina ljusgröna, perfekt hjärtformade blad sammankopplade i en treklöverformation. De släta bladen ser på ett vis robusta och samtidigt späda och flyktiga ut på en rosa trådställning fästa på en krypande jordstam. De vecklar ihop sig som en bok då vädret är hårt eller regn i annalkande. I folkmun kallas de för skogens barometer.

Oxalis har sitt namn efter grekiska oxal som betyder skarp, sur.

När vi ser lite noga på harsyreplantan som håller sig skir grön året om,  som om den inte vill bli större än en evig grodd, ser vi hur bladets huvudåder är tillbakahållen till skillnad från de flesta andra blad där mittådern brukar sträcka sig allra längst ut till bladets spets. Hjärtformationen breder ut sig grön på var sida och den omvända spetsen möter upp de andra två i mitten. Den vita blomman som slår ut i maj – juni har rosa nerver, övriga små knoppar slår aldrig ut och så sprätter de iväg sina frön flera meter. En hel liten matta av harsyra kan spreta lågt över marken på nästan osynliga stjälkar från samma jordstam.

 

Sätter igång ämnesomsättningen

Utefter stigen kan vi plocka dem och smaka på syran som sätter igång magsyrorna på samma sätt som citron och omogen frukt. Barnen låter sig lätt förtjusas.

Men; iakttag försiktighet vid njursvaghet! Oxalsyra i för stora dosor är giftigt och kan ge symptom som kräkningar, diarré, yrsel samt svårighet att andas. Motgiftet är kalk, kalciumsalt binder oxalsyra så att giftet försvinner ut ur kroppen med avföringen. Detta visste samerna som använde harsyra till att syra mjölk.

 

"Att tugga några harsyreblad om våren kan hjälpa oss att övervinna de av vintern framkallade stockningar i vår organism."

 

Christian Osika, en av läkarpionjärerna på det dåvarande Vidarkliniken, beskriver i Falkbladet nr 4, 1989 hur oxalis som läkeväxt representerar det stadium i växternas fruktbildning där syraprocesserna djupt förankrar den kemiska ämnesomsättningen.

Det är just vid stockningar och kramper i bukområdet som en insmörjning på magen med oxalis-salva kan stimulera till bättring.

”Att tugga några harsyreblad om våren kan hjälpa oss att övervinna de av vintern framkallade stockningar i vår organism”.

Vi vet ju att vid chock eller nervositet kan magen börja krångla, samma då, en liten extraskjuts från naturens egna sura skapar en balans där beska rötter och bittra lavar överväger. Så var det nog under de tider vi främst åt den årstidbaserade föda som fanns helt i vår närhet. En utmärkt smaksförbättrare och källa till C-vitamin är oxalissyra som vi även finner i ängssyra, rabarber, spenat och kardborrerot. Vid kokning mildras syran, ta vara på några blad från en skogspromenad och strö i salladen eller soppan eller som ett surrogat för citron i en drink så som fransmännen gjort.

 

Uppfriskande lemonad

 

Här följer ett recept på en uppfriskande

Lemonad

6 citroner

½ liter kallt vatten

1 ½ dl socker

isbitar

2 nävar färska harsyreblad

Dela citronerna i två och pressa ut saften.

Blanda med vatten och socker och rör tills allt socker löst upp sig.

Servera med isbitar och harsyreblad.

Receptet är hämtat från Naturens spiskammer.

 

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

4 mars, 2020

Inomhusodling inte så miljösmart som många tror

Att kommersiellt odla små gröna blad, groddar och svamp inomhus har väckt en del intresse på senare tid. Det här är dock en mycket liten del av vad vi behöver för vår livsmedelsförsörjning och samtidigt är den delen mycket energi- och resurskrävande. Det framkom när en ny rapport från projektet MatLust presenterades nyligen. …

LÄS MER

Att kommersiellt odla små gröna blad, groddar och svamp inomhus har väckt en del intresse på senare tid. Det här är dock en mycket liten del av vad vi behöver för vår livsmedelsförsörjning och samtidigt är den delen mycket energi- och resurskrävande. Det framkom när en ny rapport från projektet MatLust presenterades nyligen.

Rapporten är skriven av Gunnar Rundgren som är jordbruksexpert, författare, föreläsare och lantbrukare. Den belyser inomhusodling ur hållbarhetsperspektiv och jämför med växthusodling, frilandsodling, import och andra odlingsmetoder. Gunnar Rundgren baserar rapporten på vetenskapliga artiklar, rapporter, intervjuer och egna undersökningar.

Konsumtionen av färsk svamp och groddar i Sverige är ganska liten. Det produktområde som i rapporten kallas små gröna blad är större och kan exempelvis vara allt från ruccola till krukbasilika. Dessa grödor kan odlas på friland, i växthus eller inomhus (i artificiellt ljus). Det rör sig om växter som skördas i ett tidigt utvecklingsstadium – här ingår inte mer utvecklade grönsaker som isbergssallad, vitkål med flera som odlas under längre tid och oftast på friland.

 

Inga starka närings- och miljöargument

Små gröna blad är en mycket liten del av allt grönt vi äter och är enligt Gunnar Rundgren ganska dyra i förhållande till näringsinnehållet. Ur näringssynpunkt ser han inga starka skäl att konsumera små gröna blad, groddar och svamp. Det verkar mer vara något som sätter ”en grön kant på tillvaron”.

Gunnar skriver att det görs många svepande påståenden om de här produkternas egenskaper och fördelar, men att det saknats oberoende fakta. Rapporten är gjord för att bringa större klarhet i detta. I presentationen drar han bland annat slutsatsen att det inte finns några miljöargument för växthusodlade, inomhusodlade eller importerade små gröna blad. Konsumtion av groddar tycks inte ha några större miljönackdelar och odlad svamp har en svårbedömd men troligen ganska liten miljöpåverkan.

 

Resurskrävande odling och hantering

Odling på friland har i Sverige förstås en säsongsmässig begränsning. Växthus- och inomhusodling har inte den begränsningen men är betydligt mer energi- och resurskrävande. Här krävs en särskild infrastruktur, uppvärmning och tillskottsbelysning (i växthus), konstljus och viss kylning (i inomhusodling), substrat, växtnäring, extra förpackning, kyltransporter, extra mycket transporter för grödor i kruka, samt lagring.

Växthus- och inomhusodling tar å andra sidan mindre mark i anspråk än frilandsodling, dels genom att man kan få betydligt fler skördar och genom att man kan odla i flera plan. Men Gunnar Rundgren menar att den fördelen egentligen upphävs genom att det krävs så mycket energi och att energiproduktion tar mycket mark i anspråk. En fördel som växthus- och inomhusodling har är att man kan planera och kontrollera den bättre än frilandsodling, som ibland kan ha problem med att få avsättning av hela skördarna, vilket kan leda till betydande svinn.

Man skulle kunna tänka sig att vi i Sverige frilandsodlar små gröna blad under den varma årstiden och sedan kompletterar med växthus- och inomhusodling. Förr fungerade växthus mer som ett sådant komplement. Men Gunnar Rundgren pekar på att det idag generellt krävs så stora investeringar att man måste driva sådana odlingar året runt för att de ska gå ihop ekonomiskt.

Alternativet att importera frilandsodlade små gröna blad från exempelvis Spanien är också ganska resurskrävande i form av mycket bevattning inklusive energi för att få fram rent vatten, mycket plast (för plasttak som används där), förpackning, kyltransporter och kyllagring. Och det används en hel del kemiska bekämpningsmedel i den odlingen.

 

 

Stora skillnader i odlingssätt

Näringsinnehåll och smak varierar också mellan olika odlingsmetoder. Det är exempelvis inte svårt att tänka sig att det blir skillnad mellan grödor som odlas i naturlig jord full av levande organismer respektive grödor som odlas i en näringslösning. Små plantor kan odlas genom så kallad hydroponisk odling, vilket innebär att rötterna hänger i en cirkulerande näringslösning. Nästa all inomhusodling går till på det sättet, liksom en stor andel av växthusodlingen i Sverige. I ekologisk odling måste dock jord användas och huvuddelen av näringen ska komma från jorden.

Paneldiskussionen som följde efter rapportpresentationen gav ett seriöst intryck av koncept för inomhusodling. Ett argument var att man kan kontrollera inomhusodlingen i minsta detalj och få fram det perfekta odlingsreceptet (av värme, ljus, vatten, näring etc). Det tycks ligga mycket kunskap bakom detta. Men det ligger också nära till hands att här ana en viss underskattning av de växtbetingelser som naturen har skapat under många miljoner år. Särskilt betydelsen av bördiga odlingsjordar och hur dess biologiska mångfald av mikroliv etc skapar denna bördighet.

 

Komplement med vissa fördelar

Man kan säga att det i panelsamtalet rådde en viss enighet om att inomhusodling av exempelvis små gröna blad är ett komplement och inte ersätter traditionell odling. På plussidan kan inomhusodling också vara ett sätt att intressera unga för odling, att integrera odling i stadsmiljöer, att möta en ökande efterfrågan på bladgrönsaker och att bättre kunna planera och kontrollera odlingen.

Gunnar Rundgren påpekar dock att det numera främst är de resurskrävande grönsakerna – inte de resurssnåla – som har ökat. Han menar också att världen måste födas med annat än gröna blad från inomhusodling, annars skulle energibehovet bli större än för all annan verksamhet. Han tycker också att uppmärksamheten kring inomhusodling drar bort tankarna och diskussionen från de stora odlingsfrågorna.

Läs även

, ,

Text: Red / Staffan Nilsson

1 mars, 2020

Sveriges mest sålda russin odlas ekologiskt

Sveriges mest sålda russin kommer ifrånden Egeiska regionen i västra Turkiet, där obesprutade vindruvsodlingar breder ut sig i de bördiga dalarna. 1992 lyckades frukthandlaren Mehmet Ali Isik få de lokala bönderna att ställa om från konventionell till ekologisk odling – och projektet Happy Village var fött. I dag ingår cirka 4 000 odlare i fem regioner i projektet.…

LÄS MER

Gyllengula druvklasarna dignar från buskarna i den fyrtiogradiga värmen. Det är augusti och klasarna plockas varsamt och för hand från sina grenar. Druvorna läggs på stora dukar på den varma marken och får torka i solgasset. På en dryg vecka mognar druvorna till bärnstensbruna aromatiska sultanrussin – Sveriges mest sålda russin.

I den Egeiska regionen i västra Turkiet odlas de druvor som blir Saltå Kvarns KRAV-märkta russin. Obesprutade vindruvsodlingar breder ut sig i de bördiga dalarna. Bönderna i projektet Happy Village använder varken kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Här råder en samklang mellan natur och människa. Men så har det inte alltid varit.

Företagaren Mehmet Ali Isik som handlar med torkad frukt fick en idé när han för trettio år sedan märkte att de turkiska jordarna utarmats och gav sämre skördar. Den biologiska mångfalden var hotad. År av konstgödsel och besprutning med kemikalier hade fått negativa konsekvenser på miljön och människors hälsa.

 

Kampanjer som visade att druvor hörde till de mest besprutade frukterna i världen ökade efterfrågan på ekologisk frukt

 

Happy Village

Mehmet Ali Isik lyckades få en turkisk by att ställa om från konventionell till ekologisk odling. Agronomer stöttade bönderna med tips om hur man bedriver ekologiska och hållbara odlingar. Det var 1992 och projektet Happy Village var fött.

I dag ingår cirka 4 000 odlare i projektet i fem regioner. Ett av målen är att få fler och fler bönder att odla ekologiskt så att deras odlingar inte riskerar att förorenas med kemiska bekämpningsmedel när konventionella bönder sprutar sina grödor.

Projektet har vuxit genom åren med målet att även öka levnadsstandarden i byarna. Bönderna får experthjälp för att förbättra vattenförsörjningen, det byggs bostäder åt gästarbetare och ordnas skolgång åt familjernas barn. De som odlar ekologiskt belönas också med bra betalt för frukt och grönt.

 

Plockas för hand

När druvorna mognar i början av augusti plockas de för hand av säsongsarbetare som breder ut druvklasarna på stora dukar i den brännheta solen. Där ligger de och mognar till russin på en dryg vecka.

– Sultanrussinens arom utvecklas på ett unikt sätt i solen. När naturen får göra jobbet får vi ett helt annat resultat än när druvor snabbtorkas i ugn, säger Janne Gustafsson försäljningsansvarig för dagligvaruhandeln på Järnaföretaget Saltå Kvarn.

 

"När naturen får göra jobbet får vi ett helt annat resultat än när druvor snabbtorkas i ugn."

 

När druvorna blivit russin i den brännheta solen samlas de in, tvättas, rensas och sorteras. Innan de hamnar i förpackningarna duschas de lätt med en liten mängd ekologisk solrosolja för att inte försockras och klumpa ihop sig. En vanlig metod för konservering av torkad frukt är annars att använda svaveldioxid. Men sultanrussinen från Happy Village är garanterat osvavlade.

Var femte svensk köper idag Saltå Kvarns sultanrussin. När företaget började leverera till Coop 2004 var de övriga russinen på butikshyllorna icke-ekologiska. Få konsumenter hade vid den tiden reflekterat över vad russin innehöll. Det var väl bara torkade druvor?

När druvorna mognar i början av augusti plockas de för hand av säsongsarbetare som breder ut druvklasarna på stora dukar i den brännheta solen

 

Barn är storkonsumenter

Men med Naturskyddsföreningens kampanjer vände det. De kunde visa att druvor och bananer var de mest besprutade frukterna i världen och det ökade efterfrågan på ekologisk frukt och gav en skjuts till försäljningen av Järnaföretagets ekologiska sultanrussin.

– Barn är storkonsumenter av russin. Vem vill ge sitt barn hårt besprutad frukt som mellanmål? När druvorna torkas till russin ökar också koncentrationen av bekämpningsmedel i frukten. Det blir en oönskad cocktaileffekt, säger Lena Ekman, Saltå Kvarns marknadskommunikatör.

– Russin innehåller mycket fruktsocker, men de är i alla fall nyttigare än raffinerat socker som finns i mycket godis och kakor. Våra russin är faktiskt också billigast på marknaden.

Text: Ulla Tillgren

27 februari, 2020

Att vårda odlingsjorden är en överlevnadsfråga

Nyckeln till hållbar odling och hög bördighet är att sköta odlingsjorden. Men idag utarmar vi istället jordkapitalet genom ett kemikalieberoende jordbruk. De flesta av oss förstår inte hur jord egentligen fungerar med alla dess levande komponenter. Det här är en överlevnadsfråga för jordbrukare, och på längre sikt för hela mänskligheten, anser Josef Carey som arbetar som jordkonsult på företaget 59degrees.…

LÄS MER

Nyckeln till hållbar odling och hög bördighet är att sköta odlingsjorden. Men idag utarmar vi istället jordkapitalet genom ett kemikalieberoende jordbruk. De flesta av oss förstår inte hur jord egentligen fungerar med alla dess levande komponenter.
Det här är en överlevnadsfråga för jordbrukare, och på längre sikt för hela mänskligheten, anser Josef Carey som arbetar som jordkonsult på företaget 59degrees.

Josef är certifierad Soil Food Web Consultant från internationellt erkända Elaine Ingham Network. Han är uppvuxen på en mjölkgård i Wales, och har bland annat en 20-årig bakgrund som arborist. Idag arbetar han inom odling mer generellt. Mycket kretsar kring att skapa konkret förståelse för relationerna och samverkan mellan växter och allt som finns i jorden. I marken handlar det, enligt Josef, både om jordstruktur och den stora mångfald av levande organismer som finns i frisk jord och som gör att växter kan växa och frodas. Ju mer aktiv jorden är, desto mer produktiv är den.

 

Att förstå vad jord är

– Alla växter, oavsett om det är träd eller tomatplantor, är beroende av kapaciteten i den levande jorden och förutsättningarna för god rotutveckling. Mikroorganismer cirkulerar näringsämnen och frigör mineraler i jorden som då blir tillgängliga för växterna. En mångfald av levande organismer skyddar också växterna från sjukdomar och angrepp, berättar Josef Carey.

Han anser att särskilt dagens konventionella jordbruk odlar på fel sätt. Växter frodas av sig själva om vi vårdar jorden. Att arbeta med och optimera odlingsjorden är därför nyckeln. Växterna har även ett immunförsvar som är beroende av mikrolivet i frisk jord. Han pekar på att i modernt konventionellt jordbruk är växternas hälsa överlag så låg att man måste använda kemiska bekämpningsmedel och sprida gift i markerna och även i maten.

– Det finns många missförstånd inom jordbruk. Man förstår inte fullt ut vad jord är och det innebär att vi inte kan utnyttja potentialen som finns i jorden. Att lära jordbrukare att sköta jorden anser jag är den kritiska delen inom odling.

 

"Vi har nått gränsen för vad man kan göra med kemiskt jordbruk och kan förvänta oss mindre skördar framöver."

 

Viktigt med bra jordstruktur

Frisk jord har en luftig struktur som är gynnsam för växter och rotbildning. Där finns upp emot 60 procent luft (och olika gaser) och vatten kan lätt penetrera jorden, berättar Josef. Utrymmet för växter att utveckla rötter är större och mängden kol som lagras i jorden är större. Vid sämre jordstruktur rinner en stor del av vattnet bort på markytan, luftigheten är sämre och rötterna får svårare att utvecklas. Något som missgynnar rotbildning ytterligare är att köra mycket med stora maskiner, eftersom jorden då blir mer packad.

Rötterna tar upp vatten, näring och mineraler och är förstås avgörande för hur växten utvecklas. Rötter kan vara betydligt djupare än vi vanligen tror, om jorden ger förutsättningar för det. Enligt Josef kan exempelvis gräsrötter var flera meter djupa och trädrötter kan sträcka sig över hundra meter ner i marken.

 

Frisk jord klarar torka bättre

Med tanke på luftigheten i jorden skulle man kunna tro att plöjning enbart är av godo, men riktigt så är det inte. När man plöjer stör man jorden påtagligt och minskar bördigheten, menar Josef. Plöjning förstör mycket av mikrolivet i jorden, man förlorar kol (som hamnar i atmosfären) och allt detta gör att jorden får sämre förmåga att hålla kvar vatten. Jordens vattenhållningsförmåga är inte bara viktig för växternas tillväxt, utan också för jordbrukets motståndskraft mot torka – som den torka som drabbade Sverige sommaren 2018, och som vi genom den pågående klimatförändringen kan få se mer av framöver. Enligt Josef klarar vi sådan torka bättre om vi genom ett regenerativt jordbruk – kretsloppsjordbruk – tar hand om jorden och har en frisk jordstruktur, med rikt mikro- och makroliv och djupa växtrötter.

– Överhuvudtaget har dagens konventionella jordbruk låg motståndskraft. Man har pressat ekosystemet så långt att det inte klarar påfrestningar. Vi har nått gränsen för vad man kan göra med kemiskt jordbruk och vi kan förvänta oss mindre skördar framöver. Det handlar om jordförstöring i kontrast till jorduppbyggande, säger Josef Carey.

 

Ett kapital som minskar

Han menar att vi måste se jorden som en resurs som behöver vårdas. Vårt jordkapital minskar idag och man kan jämföra det med ett batteri som numera är halvtomt. I exempelvis Storbritannien har man, enligt Josef, bara 60 år av konventionellt jordbruk kvar innan batteriet är slut.

– Det gäller att inte bara hålla batteriet fullt utan också att bygga upp jorden allt mer genom lagring av kol i marken. På så sätt kan vi odla näringsrika grödor och samtidigt minska mängden kol i atmosfären. Utmaningen är att använda metoder som bygger upp jorden istället för att förbruka den. Vi ska skörda räntan av jordkapitalet, inte förbruka det kapitalet.

 

 

Frisk jord har en luftig struktur som är gynnsam för växter och rotbildning, förklarar Josef Carey.

 

 

Organismer i jorden avgörande

Som jordkonsulter hjälper Josef Carey och 59degrees jordbrukare/odlare genom att titta på jordens hälsa. Bland annat tittar man på mikrober, makroliv, kolhalt, kemi och vad i jorden som är tillgängligt för växterna. Utifrån det ger man sedan rekommendationer om vad som kan förbättra produktiviteten och man erbjuder även ett antal produkter. Mycket handlar om mikrolivet i jorden.

– Mikrober som bryter ner organiskt material till kol är jordbrukarens bästa vän. Ett generellt råd är därför att lära sig använda mikroskop. Ett rikt mikroliv ger en bra indikation på jordens hälsa, säger Josef.

Ett annat allmänt råd är att ibland lämna traktorn och gräva i jorden på en liten yta. På mindre än en kvadratmeter ska det i en frisk jord finnas hundratals maskar, enligt Josef. Om man bara hittar ett 10-tal maskar är det ett dåligt tecken. Andra exempel på generella råd är att lära sig kompostera, att lämna orörda ytor runt odlingar och att även odla växter som attraherar pollinerare.

Josef Carey tror att det konventionella jordbruket inte kommer att bestå och han vill se mer av regenerativ, jorduppbyggande odling där man slipper konstgödsel och gifter och även minskar behovet av olja.

– Idén att föda växter med konstgödsel är förlegad. Istället för att anpassa växter till vårt sätt att arbeta bör vi anpassa arbetssättet till växterna. Vi är en del av ett ekosystem och grunden är att vi tar hand om odlingsjorden.

 

Ödesfråga för människan

Vad händer om vi inte arbetar mer hållbart?

– Vi ser effekterna idag. Jordbördigheten minskar, kol hamnar i atmosfären och matkvaliteten sjunker genom minskat näringsinnehåll. Exempelvis finns det äpplen som idag har 25 gånger lägre järnhalt än för 50 år sedan.

Josef pekar också på att vi i dagens jordbruk stoppar in mer och mer energi, men att vi relativt sett egentligen får ut mindre och mindre energi av detta. Tidigare fick vi tvärt om ut mer energi från jordbruket än vi stoppade in. Att förstå vad som pågår i jorden och använda den kunskapen är nyckeln till jordbrukarens försörjning, menar Josef. Han anser att frågan om att vårda odlingsjorden på sikt också är en avgörande ödesfråga för människan som art och belyser detta med en tankeväckande aspekt:

– Alla organismer som inom ett ekosystem inte kan försörja sig själva definieras rent biologiskt som parasiter – och just nu är vi människor tyvärr parasiter.

 

Mer regenerativt jordbruk

Hela frågan om hållbart jordbruk kokar enligt Josef ner till vilka intentioner jordbrukaren har och vad konsumenterna efterfrågar. Idag sätts stor press på bonden att konkurrera på en global marknad, istället för att mer lokalt bidra till människors matförsörjning och hälsa. Idag pressar vi också ekosystemen för långt och Josef menar att allt detta kommer att leda till att jordbrukare slås ut. Han tror att en hållbar modell kan bygga mer på att producera för det han kallar communities, snarare än på storskalig produktion för en global marknad. I bland annat Järna finns bra exempel på sådana fungerande, hållbara matsystem.

– Det finns all anledning att vara optimistisk kring möjligheterna att gå över till ett mer regenerativt och hållbart jordbruk. Det är bara logiskt och det vi ser nu är ett pionjärstadium till ett bättre jordbruk. Jag tror många konsumenter vill ha kvalitet och allt fler kommer att stödja det här om man vet att det gynnar alla, säger Josef Carey.

Läs även

, , ,

Text: Red / Staffan Nilsson

22 februari, 2020

Mossor och lav, lichen och bryophyta

Vi har ett tusental arter av mossa i Sverige och dubbelt så många arter av lavar. Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter. Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.…

LÄS MER

Vi har ett tusental arter av mossa i Sverige och dubbelt så många arter av lavar.
Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter.
Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.

 

Vore jag en liten tomte som stövlade iväg över berghällar, klättrade över stubbar och väjde för stenar, bodde under trädens rötter där håligheter ger skydd för världens stormar och oseende ögon, skulle mossorna vara mitt rike och barr och kvistar mina hinder på vägen.

Liksom mossor och lav skulle jag vistas rotlöst närmast intill markens och mineralernas gräns för djupare ner tränger de större växterna ned för att fästa sig stadigt och sträcka sig högre och det som var mitt rätta element var en miniatyr av dem alla.

Tiden skulle gå långsamt och långsamt växer mossa och lav. Obekymrad lätt, men känslig för atmosfärens nedfall, uppfångande allt som vi sprider ut i vår luft, skulle tomten snart tvingas fly till gästvänligare trakter. Det är föroreningar som mest hotar det mjuka livet i skogens lägsta nivå ovan jord. Det sägs att tomtarna flyttar norröver undan människornas oväsen och oförstånd, så gör även skägglaven på träden för ren luft är en
förutsättning för dem. Kanske ändå kan vi med våra oseende ögon föreställa oss en liten grå figur i en färgsprakande mosse dricka till bords ur en bägare som vi kallar tomteglas. – Skål, kära tomte, må du leva länge än som om tiden stod still och vi människor slutade med vårt vårdslösa spill!

 

"Det är föroreningar som mest hotar det mjuka livet i skogens lägsta nivå ovan jord."

 

 

Man skiljer på mossor och lav. Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är så kallade primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter. Lager på lager av vitmossa på myrmark blir till mångtusenårig, meterdjup torv.

Ibland kallas lav för mossa, den vita dekorationsmossan till jul är i själva verket en fönsterlav liksom islandsmossa är en lav. Mossor räknas till runt 1000 arter i Sverige och lavarna till ca 2000. Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.

Lavar är rika på lavstärkelse. Förutom essentiella aminosyror, jod, B12 och selen, har lav medicinska effekter framför allt när man kokar te på dem.

Många lavar kan användas som alger i maten men innan de kan äts måste de lakas ur med aska eller lut för att bli av med de bittra lavsyrorna. Dessa syror bryter långsamt ned berget de växer på så att de kan tillgodogöra sig mineraler. Naturfolk har länge ätit lavar och i den nordiska vildmarken utgör de en viktig överlevnadsväxt. Även som extrafoder åt boskapen tjänade lavar om vintern.

 

Islandsmossa

På Island serveras fortfarande islandsmossa i sallader. En busklik broskartad växt, oregelbundet flikad, blekt grågrön till färgen och brungrön i topparna som växer allmänt i glesa skogar, på skogsberg och tallhedar. Som läkeväxt har den en lång tradition vid lungsjukdomar och astma. I folkmun även kallad lungmossa, brömossa och renhorn. Till exempel kunde man göra ett grötomslag med islandslav och lägga på halsen under natten. Weledas Flechtenhonig mot hosta med smak av anisolja innehåller fyra sorters lav: Islandslav, lichen islandicus, renlav, cladonia, skägglav, usnea barbata, lunglav, sticta, den är så god!

 

Navellavar

I en enda punkt fäster sig navellavarna på sten eller berg, likt fjäll täcker de stenens yta och breder ut sina ibland stora kronblad med vågiga kanter skiftande i grått när de torkar och mörkare då de blir
våta.

Navellavar innehåller mycket lite lavsyra och kan därför beredas till mat utan att först lakas ur. Tusclav växer främst i Götaland och Svealand på klippor längs kuster och sjöstränder medan andra navellavar är vanligast i fjälltrakterna. Tuschlav har sitt namn efter bruket att tillverka tusch för att skriva med. De avger en kraftfull lila färg som lämpar sig väl till växtfärgning men färgen är känslig för ljus och bleknar med långa tider av slitage och tvätt.

Så länge lavar skördas varsamt och med måtta med hänsyn till sin långsamma återväxt och restriktionen att de kan innehålla bland annat secium på vissa utsatta platser, torde de kunna bli ett bra komplement även i den moderna kosthållningen.

 

Slemlösande

Från naturens apotek i boken om huskurer av Gunilla Boman kommer den här beskrivningen av hur man bereder ett slemlösande medel av islandslav:
Blötlägg drogen i kallt vatten några timmar.

Blötläggningsvattnet hälls bort och 1 liter nytt vatten hälls på.

Koka tills hälften av vattnet återstår.

Sila och drick under dagens lopp i små klunkar.

 

Lavbröd

Detta recept kommer från Pelle Holmbergs Vanliga vilda växter till mat, hälso-och kroppsvård:
Tag 1 dl målarsoda till 10 l kokande vatten. Lägg ner laven och låt den ligga i blöt ett par timmar.

Skölj noga i 4-5 vatten. Mal den fuktiga laven, torka den. Eller: torka den först och mixa sedan den torkade laven.

Tag 2 dl mixad, torkad lav till en deg på 5 dl degspad. Häll kokande vatten över laven och låt svalna till fingerljummet.

Tillsätt:

50 g jäst

1 tsk salt

2 msk olja

Mjöl till rätt konsistens.

Jäs i bunken 30 min. Baka ut till 2 limpor, jäs dem på plåt 30 min.

Grädda i 200 grader i 30 min.

Läs även

Text och bild: Anna Gran

14 februari, 2020

Satsning på Kulturbygge i Ytterjärna

Ytterjärna med omnejd, söder om Södertälje, ska utvecklas till ett centrum för hållbar mänsklig utveckling de närmaste åren. – Vi ska skapa ett levande samhälle, ett college och ett kulturellt centrum i ett, säger Staffan Jonsson, VD för det nya initiativet Kulturbygge i Ytterjärna. – Det handlar om att återigen göra den här platsen mer attraktiv för människor att besöka, bo och verka i.…

LÄS MER

Ytterjärna med omnejd, söder om Södertälje, ska utvecklas till ett centrum för hållbar mänsklig utveckling de närmaste åren.
– Vi ska skapa ett levande samhälle, ett college och ett kulturellt centrum i ett, säger Staffan Jonsson, VD för det nya initiativet Kulturbygge i Ytterjärna.
– Det handlar om att återigen göra den här platsen mer attraktiv för människor att besöka, bo och verka i.

 

Efter en tung period i Ytterjärna, som kulminerade med stängningen av Vidarkliniken, sker nu en nystart. En frisk fläkt har dragit in. Staffan Jonsson, som närmast kommer från tolv år som kultur- och fritidschef i Södertälje, har rekryterats för att utveckla platsen och gjuta nytt liv i området. Han vill både främja ökad samverkan mellan redan etablerade aktörer, och skapa nytt innehåll utifrån den värde- och idégrund, som utgjort inspirationen för skapandet av platsen.

Jag träffar Staffan på hans nya arbetsplats i det stora, säreget utformade, och vackra Kulturhuset i Ytterjärna, för att höra mer om planerna.

Staffan axlade VD-rollen och ansvaret för initiativet Kulturbygge i slutet av förra året och i dagarna har han presenterat en sjuårig utvecklingsplan för området. Hans vision är att samhället ska växa och utvecklas utifrån tre huvudspår, som han kallar ”Village”, ”College” och ”Art center”:

– Om ett antal år ska Ytterjärna vara ett världsunikt, stadigt växande samhälle och ett attraktivt campus där kultur och natur möts och dit man söker sig för att utvecklas som människa. Man ska hitta många anledningar att göra besök här, men också kunna studera, verka och bo på platsen och i området.

– Vårt college ska ha en övergripande inriktning på de humana vetenskaperna och målsättningen är att bidra till en hållbar samhällsutveckling.

– Vi ska vara en kraftfull opinionsbildare och internationellt ledande i flera ämnen. Vi ska vara lockande för både svenska och internationella lärare, studenter och andra aktörer och utbildningarna som erbjuds ska vara på olika nivåer.

– Det kan vara yrkes – och folkhögskoleutbildningar, men också utbildningar på akademisk nivå t ex i samarbete med Södertörns högskola.

– Kanske finns här också helt nya verksamheter, som exempelvis Kaospiloterna, en utbildningsidé, som finns i Danmark och som söker en etablering i Sverige.

 

"Vårt college ska ha en övergripande inriktning på de humana vetenskaperna och målsättningen är att bidra till en hållbar samhällsutveckling."

 

 

Staffan vill se nybyggnation av bostäder, ett handelscentrum med fler butiker och ökade möjligheter till arrangemang, serveringar och liknande.

– Underlaget för restauranger, caféer, butiker och kulturutbud måste öka och jag vill också se att fler företag etablerar sig här. Ytterjärna skulle kunna bli en dynamisk företagshub.

Det kulturella utbudet i Ytterjärna ska också växlas upp med etablering av fler internationella kulturinstitutioner, ökat antal arrangemang, gästspel, festivaler och andra upplevelser.

 

Vidarstiftelsen finansierar

Huvudfinansiär bakom de nya planerna är den antroposofiska allmännyttiga stiftelsen Vidarstiftelsen.

– Vi är del i en koncern där Saltå Kvarn ingår och där det finns byggbolag, liksom andra kommersiella verksamheter, säger Staffan. Stiftelsen ser det som ett långsiktigt projekt att få till stånd den här positiva utvecklingen av både samhälle, utbildning och kulturliv i Ytterjärna och få de olika delarna i visionen att växa och samverka.

Den verksamhet Staffan ansvarar för ligger direkt under Vidarstiftelsen och ska i första hand bidra till stiftelsens ändamålsuppfyllelse utan direkta vinstkrav.

– Samtidigt är det viktigt att tänka ekonomiskt, säger han. Vi pratar om hållbarhetsbegreppet och ska också tänka ekonomisk hållbarhet. Hotell, restaurang och kulturprogram måste få en större ekonomisk bärighet. Allt hänger ju samman. Blir platsen mer attraktiv och fler arrangörer väljer att lägga sina evenemang här så ökar också förutsättningarna för ekonomisk hållbarhet.

 

Idéburen plats

Staffan är entusiastisk inför alla möjligheter han ser att avtäcka och utveckla områdets potential och tycker att förutsättningarna för att skapa allt detta är väldigt goda.

– Det är redan en fantastisk idéburen plats som ha skapats här, menar han, både utifrån estetik, arkitektur, trädgårdar och det utbud som redan finns av kultur och olika verksamheter. Det får man inte glömma bort!

– Här finns redan idag hotell och vandrarhem. Eventuellt kan vi också utöka boendemöjligheterna med någon form av camping på sommarhalvåret för en viss typ av turism i samband med festivaler etc.

– Kulturhuset, som vi har idag, ska få ett bredare utbud, men jag vill också få igång ett mer livaktigt konstliv. Vi ser över möjligheterna att skapa ett Hilma af Klint konstcenter, som kan tillgängliggöra hennes konst, när den inte är del av någon vandringsutställning. Hilma af Klint har en stark anknytning till antroposofi och verken förvarades här i många år innan de började visas offentligt.

Till de idéer Staffan vill förverkliga hör också en pir som tillgängliggör platsen från havet.

– Det vore fantastiskt att kunna komma hit med båt och vandra upp till området genom den vackra trädgårdsparken. Det är inte möjligt idag.

 

Internationell inspiration

Staffans inspiration är framförallt internationella förebilder som ekobyn Serenbe i USA och Schumacher college i Devon, England, där det också finns en hållbarhetsfilosofi.

– Folk söker sig dit för att få en utbildning, som gör att de kan vara med och ”förändra världen”, säger han. Det handlar inte bara om ekologi utan även om social hållbarhet. Det finns olika riktningar. Hos oss handlar det om att kombinera Serenbe och Schumacher – både samhälle och campus i ett.

Staffan, som har sin utbildning och yrkeserfarenhet i huvudsak från kultursektorn med en MFA från ett amerikanskt universitet, har känt till och haft kontakt med Ytterjärna under väldigt lång tid.

– När jag var teaterchef på Kalmar länsteater bodde vi nära Solmarka gård, som är en biodynamisk gård grundad av människor från Järna, berättar han. Vår äldsta dotter gick på dagis där och vi hörde talas om och besökte Järna flera gånger.

– Att få chansen att bosätta sig här, var ett av skälen till att jag sedan valde Södertälje som arbetsplats.

I sin roll i kommunen har han också samarbetat med Kulturhuset Ytterjärna kring program och festivaler.

 

Vill skapa konstcenter

– Jag har också varit delaktig i försöken att skapa ett Hilma af Klint konstcenter här berättar han. Det har ju av olika skäl inte blivit av än, men jag hoppas få upp projektet på banan igen.

Platsen Ytterjärna är ju uppbyggd av entusiaster med inspiration från en antroposofisk ideologi. Hur tänker Staffan förhålla sig till detta arv?

– Det är ju ett andligt arv, som jag tycker det är självklart att utgå ifrån, men också utveckla, svarar han. Det här ska fortsätta vara en plats för antroposofi, men inte bara för det. Jag tror det handlar om att bredda tankegodset och bjuda in även andra aktörer, som inte definierar sig som antroposofer, men som också vill verka för en bättre, hållbar värld på olika vis.

Han vet också att det hos vissa kan finnas en uppfattning att antroposofi är något exkluderande och att bilden inte alltid är positiv.

– Mycket av det beror på okunskap, menar han. Antroposofi är ju inte konstigare än att det handlar om en människosyn. Inom antroposofin ser man människan som en andlig varelse och det får konsekvenser för det samhälle man vill bygga och hur man ser på vård, utbildning, pedagogik etc. Antroposofi har också fått många praktiska tillämpningar inom jordbruk, pedagogik, kultur och så vidare, som vi har exempel på här. Det gör den tankevärlden unik.

 

 

– Närmast till hands ligger att göra platsen mer attraktiv för barnfamiljer, se över inomhusmiljön och uteplatserna runt Kulturhuset och öppna för olika typer av utställningar, säger Staffan Jonsson. Foto: Erik Olsson

 

Delaktighet kring visionen

Staffan är väl medveten om att det trots goda förutsättningar finns utmaningar på flera plan.

– Jag kan notera att det har spretat mellan olika verksamheter som finns här och många aktörer har gått sin egen väg. Jag vill skapa samling och delaktighet. Det ser jag som en utmaning.

Den mest brännande frågan just nu är att hitta en organisation för de verksamheter han är satt att leda.

– Det handlar om att hitta formerna för ökad samverkan och kraftsamling för att kunna förverkliga visionerna. Nu har vi en långsiktig plan och den blir avgörande för den kortsiktigare planeringen för det kommande året. Vi behöver enas kring den gemensamma bilden och sedan är det bara att sätta igång.

Staffan vill skapa idé- och arbetsgrupper och göra tidplaner för de längre spåren, men också ta steg för mot en mer levande plats redan under 2020.

– Närmast till hands ligger att göra platsen mer attraktiv för barnfamiljer, se över inomhusmiljön och uteplatserna runt Kulturhuset och öppna för olika typer av utställningar.

En viktig del i det kommande arbetet är att nå ut till besökare och intresserade med det som redan finns, liksom med det nya som växer fram. Ett arbete med att skapa en helt ny kommunikationsplattform för detta pågår redan.

– Det måste gå att få en samlad bild av utbudet, menar Staffan. Det ska också finnas en tydlig kontaktväg in om man vill förlägga ett arrangemang här eller komma hit på besök. Informationen måste vara begriplig och tillgänglig.

– Redan nu ska man veta vart man ska vända sig om man vill bosätta sig här, vill köpa eller hyra något eller kanske etablera sitt företag här. Vi håller just nu på att inventera vilka lokaler som finns både för korttidshyra för olika arrangemang, men också för långtidshyra om man vill etablera sig här och bedriva någon form av verksamhet.

 

Ska vara lättillgänglig

I planen för 2020 ligger också att titta över bussförbindelser, cykelvägar, parkeringar etc. Platsen ska vara fysiskt lättillgänglig och de säljande argumenten är många.

– Området här har en nästan helande atmosfär, menar Staffan. Det som tidigare är gjort är väldigt genomtänkt. Många säger att man mår bra av att bara vara här, man känner ett lugn och njuter med alla sinnen bara genom utformningen av platsen.

– Jag tror det lockar många att kunna ha den här platsen som sin arbetsplats eller få bo nära naturen, och samtidigt ha så nära till fantastisk scenkonst och förhoppningsvis även konstupplevelser i ett ”svenskt Louisiana”.

– Här är det också nära till ett antal lokala producenter av ekologiska varor och ett näringsliv med antroposofiskt inspirerade verksamheter som läkepedagogiska institut, Skillebyholm med den biodynamiska jordbruksskolan och Saltå kvarn. Förhoppningsvis kommer också något nytt i Vidarklinikens ställe med rehabilitering, läkepedagogik el dyl.

– Här ska vi stå för hållbarhet på riktigt, avslutar Staffan. 

Läs även

Text: Inger Holmström