11 juni, 2020

Kardborre och spåtistel, arctium lappa, carlina vulgaris

Den fastnar i fårens ull och i kläder, som ett sätt att sprida sig. Kardborren, av det korgblommiga släktet compositae, vars rot är ätbar och som även använts i folkmedicinen.…

LÄS MER

Den fastnar i fårens ull och i kläder, som ett sätt att sprida sig. Kardborren, av det korgblommiga släktet compositae, vars rot är ätbar och som även använts i folkmedicinen.

I vår hage växer sedan sista somrars hetböljor kardborrar till min stora förtret. Kardborrar i ullen vill ingen ha. Av ängens växter är timotej och de med hyskor och hakar de värsta att trassla in sig i ullens fina fibrer. Omsorgsfullt måste ullen kammas och kardas innan den förädlas till textil, ett ax av timotej sprider hundravis av små frön när kardans taggar griper tag i den och en kardborre går aldrig att få ur.

Jag har gått med sax och samlat ihop karborreknoppar och lagt på brandplatsen, men ifrån varje avklippt stjälk växer sju nya taggbollar upp. Förra sommaren gav jag upp men i år ämnar jag bestämt gå ut i torrbacken med spaden och gräva upp rötterna. Dock ser de ut att ha hunnit sprida sig än mer i år.

Men varför kommer då alla dessa kardborrar nu? Har de flugit hit med vinden som frö och landat på den branta slänten ned mot sjön som solen bränner hårt? Min far berättade att i jorden finns en enorm fröbank med miljontals av frön som ligger och väntar på de rätta förhållandena för just dem.

Det är klimatomständigheterna som bestämmer vilka frön som skall gro. Kardborren och tisteln är pionjärväxter som spränger sönder jordskorpan med sina starka rötter för att etablera grogrund för andra växter som trivs i lucker jord. Då undrar jag igen över hetböljor, den globala uppvärmningen och några av dess konsekvenser…

"Namnet kardborre är välbekant för sin geniala egenskap att försluta och detta har människan förstått sig på att efterhärma"

 

Efter att ha bläddrat och sökt i floran visar det sig vara en tistel vi har i hagen, spåtistel (carlina vulgaris). En taggig, nästan exotisk tistel med spetsig pålrot och mörkgröna blad och en gul, platt blomma i stjälkänden. Vanliga åkertistlar (carduus arvense) och en och annan ståtlig krustistel (carduus crispus) bekymrar mig inte så mycket. Däremot nejlikroten, (geum) som kan fastna med sina hullingförsedda bruna frön över hela koftan när vi strövar genom höga gräset. Ett annat busfrö är småborren, (argimona) vars små blommor klättrar oskaftade på en stängel. Den liknar en mager majskolv mitt i en lurv av ruccolablad, frukten är hård som en liten nöt och omkransad av krokborst. Båda dessa gulblommande växter är värt att hålla reda på i hagen.

Kardborre, snörning, dragkedja, knapp eller nit. Namnet kardborre är välbekant för sin geniala egenskap att försluta och detta har människan förstått sig på att efterhärma. Benämningarna Lappa officinalis och Lappa major är gamla latinska namn på stor kardborre. Lappa betyder att hålla sig fast och Arctium, av arktos, betyder ”björn”, på grund av sin ulliga beskaffenhet.

Arctium lappa och minor, tomentosum och nemorosum

Sedan långliga tider och inte minst i krigstider har människor berett, använt och ätit växter vi idag inte i det första ville tro det var något särskilt med. Så är det med stor kardborre som har en ätbar rot. Den trivs bäst i kväverik kulturmark, på banvallar och längs vägkanter, den har vi intill fårhuset här hemma och känns igen av de flesta med sina stora, nästan trekantiga, lite buckliga och på undersidan gråludna blad som är len som filt emot handen.

Blommorna är vackert lila i toppen, klotrunda frökorgar med krokuddiga holkfjäll hakar fast i pälsen på djur för att med dem kunna sprida sina frön vitt och brett. Sitt första år utvecklar den en bladrosett och sin kraftiga rot, andra året blir den en hög och imponerande växt!

Kardborrens användning utvärtes och invärtes

Kardborrerot smakar som en snäll beta mild och mjäll med ett spännande sting av ovanlig art. Späda bladskaft kan kokas som sparris och roten skördas om hösten första året och på våren det andra, annars blir den allt för träig och besk att äta. Kardborren är för övrigt släkt med kronärtskocka.

"Kardborreroten är utmärkt till soppor och grytor och innehåller inulin och mineraler och väldigt mycket kolhydrater"

 

Är marken hård kan både spade och spett behövas när roten grävs upp. Precis som svartrot oxiderar kardborrerot när den kommer i kontakt med luft, ett knep är att blötlägga den i citronvatten en stund. Roten kan skrubbas eller skalas och bör koka i 20 minuter. Den är utmärkt till soppor och grytor och innehåller inulin och mineraler och väldigt mycket kolhydrater. Kokvattnet kan användas till utvärtes omslag på brännsår och utslag eller som ett hårvatten. De färska krossade bladen lindrar klåda från insektsbett.

En stärkande dryck av kardborrerotens avkok har använts i folkmedicin för sin vätskedrivande, blodrenande, och avgiftande verkan på lymfsystemet. En kur av kardborrerot anses öka kroppens motståndskraft samt förebygga förkylning och influensa. Fröna går att grodda och använda i hudvårdsprodukter.

I Japan är picklad kardborrerot en delikatess som kallas Gobo. Där används den gärna till fisk både wokad och syltad. Bladen kan man svepa in fisk i när man grillar, i stället för folie, tipsar Lisen Sundgren om i sin bok Vildvuxet (Bonnier fakta förlag). På denna underbara boks baksida står: Låt naturen krydda maten! Lev vildare! Skörda vackert!

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

4 juni, 2020

”Coronakrisen visar behovet av mer hållbar livsmedelsförsörjning”

Coronapandemin har väckt allvarliga frågor om vilken beredskap Sverige har för varaktiga kriser och påfrestningar. Bland annat när det gäller behovet av livsmedel, där vi är självförsörjande till mindre än hälften. – Ett miljömässigt mer hållbart jordbruk baserat på inhemska resurser gör oss mer självförsörjande. Det är hög tid att driva på den omställningen och göra oss mindre sårbara, säger Artur Granstedt, docent och tidigare forskningsprofessor i ekologisk odling. …

LÄS MER

Coronapandemin har väckt allvarliga frågor om vilken beredskap Sverige har för varaktiga kriser och påfrestningar. Bland annat när det gäller behovet av livsmedel, där vi är självförsörjande till mindre än hälften.

– Ett miljömässigt mer hållbart jordbruk baserat på inhemska resurser gör oss mer självförsörjande. Det är hög tid att driva på den omställningen och göra oss mindre sårbara, säger Artur Granstedt, docent och tidigare forskningsprofessor i ekologisk odling.

Det finns idag flera risker för globala kriser som kan slå mer direkt mot vår livsmedelsförsörjning än Coronapandemin hittills gjort. Det kan handla om klimatkatastrofer, uteblivna skördar, konflikter av olika slag, avspärrningar med mera. Sveriges självförsörjningsgrad för livsmedel har minskat under de senaste decennierna och är enligt Livsmedelsverket nere på 50 procent. Om man räknar med det svenska jordbrukets beroende av importerade bekämpningsmedel, konstgödsel, djurfoder och fossila drivmedel är siffran egentligen ännu lägre.

För mycket specialisering gav ohållbart matsystem

– Genom jordbrukspolitiken har man under flera decennier prioriterat billig mat framför både livsmedelstrygghet och miljöpåverkan. Ett grundproblem är att detta har lett till en långt driven specialisering inom jordbruket som har brutit det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen och minskat mångfalden, säger Artur Granstedt.

"Vi har fått ett jordbruks- och matsystem som både lett till minskad självförsörjning av livsmedel i Sverige och som samtidigt genom sin miljöpåverkan bidrar till ökade risker för livsmedelskriser."

 

Han förklarar att lantbruket i vårt land lite förenklat har delats upp i specialiserade spannmålsgårdar utan djur, respektive specialiserade djurgårdar – i ett system där kretsloppet av näringsämnen mellan växtodling och djurhållning i stort sett inte längre finns. Spannmålsgårdarna har istället blivit beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel, och skördarna säljs till största del som djurfoder. Samtidigt uppstår på de specialiserade djurgårdarna ett stort överskott av växtnäringsämnen som inte används som gödsel utan läcker ut i mark och hav. Problemen är likartade i hela den industrialiserade världens jordbruk.

Artur menar att vi nu är långt ifrån den mångfald och det självklara kretsloppet av växtnäring och organiska substanser som vi hade tidigare. Här fanns en balans mellan växtodling och djurhållning, inklusive kvävefixerande vallodling, som byggde upp odlingsjordarna och gjorde landet självförsörjande på baslivsmedel.

– Kort sagt har vi fått ett jordbruks- och matsystem som både lett till minskad självförsörjning av livsmedel i Sverige och som samtidigt genom sin miljöpåverkan bidrar till ökade risker för livsmedelskriser, säger Artur Granstedt.

De på så vis dubbla miljö- och livsmedelsriskerna handlar exempelvis om att maten idag står för en tredjedel av vår klimatpåverkan som ökar risken för klimatkatastrofer, att giftspridningen och monokulturerna leder till att pollinatörer försvinner i en skrämmande takt, att odlingsjordarnas bördighet utarmas och att havsbottnar dör.

Det finns numera extra starka skäl att ställa om till mindre sårbara odlings- och matsystem anser Artur Granstedt.

Vi behöver återställa balansen

Men lösningen handlar enligt Artur inte om att gå tillbaka till hur det var förr, utan att på ett modernt sätt återställa balansen, och även mångfalden. Det innebär också att kostvanor behöver förändras, särskilt när det gäller konsumtionen av kött från industriell kyckling- och svinproduktion som behöver minskas kraftigt för att kunna nå ett hållbart odlings- och matsystem.

Den beprövade lösning som Artur Granstedt vill se mer av är att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk baserat på inhemska resurser. Kretsloppet bygger på en integrering av en mångsidig växtodling och en lagom omfattande djurhållning. Man är självförsörjande på foder, huvudsakligen från kvävefixerande vallodling, och man återcirkulerar växtnäringsämnen i form av gödsel.

Genomtänkta växtföljder skapar här också, genom sin mångfald, ett naturligt växtskydd och flerårig vallodling vidmakthåller odlingsmarkens bördighet genom att bygga upp mullhalten och binda kol och kväve från luften. Det finns, enligt Artur, en betydande potential att på så sätt även minska klimatbelastningen. I ett sådant här kretsloppsjordbruk behövs inget konstgödsel och inga kemiska bekämpningsmedel, och inte heller importerat foder. Artur menar också att en viktig del i ett uthålligt jordbruk är att, utöver den markvårdande vallodlingen, även utnyttja naturbeten.

Nu finns extra starka skäl till hållbar omställning

Regeringens livsmedelsstrategi från 2017 tycker Artur är otillräcklig. Här vill regeringen öka den ekologiska odlingsarealen till 30 procent år 2030.

– För att klara klimatmålen till år 2050 behöver 50 procent av all odling vara ekologisk redan 2030. Dessutom behöver man ställa hårdare krav på att de ekologiska gårdarna verkligen också bygger på lokala kretslopp.

I den allmänna debatten finns de som hävdar att den ekologiskt producerade maten inte skulle räcka till en fortsatt växande världsbefolkning. Det håller Artur inte med om.

– Man har då inte tagit hänsyn till att vi också behöver ändra vår kosthållning till vad som motsvarar jordens produktionsförmåga med hänsyn till lokala och förnyelsebara resurser. En hållbar livsmedelsförsörjning, med minskat importberoende, förutsätter exempelvis minskad köttkonsumtion, säger Artur Granstedt.

Coronakrisen har genom tvärstopp i den globala ekonomin tillfälligt lett till minskad miljöbelastning. Tyvärr till priset av mänskligt lidande. Nu talar man om när vi kan återgå till det ”normala”.

– Men det vore katastrof om vi bara fortsätter som vanligt. Nu finns bra tillfällen för hela samhället att göra hållbara omställningar. Och när det gäller livsmedel finns det numera extra starka skäl att ställa om till mindre sårbara odlings- och matsystem. Det här handlar om både de växande miljöproblemen och vår egen livsmedelsförsörjning, säger Artur Granstedt.

Läs även

,

Text: Staffan Nilsson

22 maj, 2020

Så får man fram ett gott och hållbart kaffe

Ett riktigt gott kaffe är lite som vin. Smakerna påverkas av hela processen från odlingssätt och typ av böna, till förädling och hantering. Kvalitet på kaffe är en helhet, menar Robin Wilson på Järna Rosteri, som samarbetar med ekologiska och biodynamiska odlare. Där menar han att det finns en noggrannhet med kvalitet, miljö, och social hållbarhet som skiljer sig mycket från den vanliga, volyminriktade och hårt besprutade kaffeproduktionen.…

LÄS MER

Ett riktigt gott kaffe är lite som vin. Smakerna påverkas av hela processen från odlingssätt och typ av böna, till förädling och hantering. Kvalitet på kaffe är en helhet, menar Robin Wilson på Järna Rosteri, som samarbetar med ekologiska och biodynamiska odlare. Där menar han att det finns en noggrannhet med kvalitet, miljö, och social hållbarhet som skiljer sig mycket från den vanliga, volyminriktade och hårt besprutade kaffeproduktionen.

Det var främst det gastronomiska intresset som fick Robin Wilson och barndomsvännen Joel Kornfeld att för sju år sedan starta Sveriges första helekologiska kafferosteri, där numera även en av rosteriets tidigare kunder Thomas Beckett ingår i kärntrion.

– Kaffe är roligt och hänger nära samman med hela det gastronomiska området, säger Robin. Hela världen har en relation till kaffe och handskas med kaffe på olika sätt. Vi tycker det är spännande med smaker och kaffe är intressant att utforska.

Robin Wilson och Joel Kornfeld.

Kvalitet i biodynamiska kaffeodlingar

På senare tid har Järna Rosteri fokuserat på hur kaffet odlas och man har direkt samarbete med kaffeodlare i Indien som ställer om till biodynamisk odling. Nytt liknande samarbete är också på gång i Mexiko. Robin och hans kollegor vill bidra till att långsiktigt utveckla de gårdar man samarbetar med och direktimportera kaffebönorna därifrån.

– Hos biodynamiska odlare finns ett stort engagemang kring detaljerna i odlingen och eftersom den bildar ett eget kretslopp finns allt som behövs på själva gården. Det återspeglar sig i smakerna. Odlarna säger också själva att det biodynamiska fungerar bra och att odlingarna blir stabila. Samma sak säger biodynamiska vinodlare som vi besökt, berättar Robin.

Han menar också att om man är noga med alla leden får man väldigt rena smaker i kaffet. Man hittar då kaffets unika smaker som påverkas mycket av jordmån, bönsort, soltimmar med mera. På de indiska gårdar som man samarbetar med växer exempelvis kaffeplantorna lite långsammare i skugga av träd och får på så sätt fina smaker.

Kaffe är ofta hårt besprutat

– Det kan jämföras med konventionell kaffeodling i Brasilien i stora monokulturer med arter som kan stå i solen på stora åkrar, säger Robin. Här fokuserar man på maximal volym och att komma ner i pris. Och det leder till att man använder konstgödsel, besprutar odlingarna och betalar för lite till arbetarna.

Kaffe är världens mest besprutade gröda, enligt Naturskyddsföreningen. Det handlar om herbicider mot ogräs, insekticider mot skadedjur och fungicider mot svampsjukdomar. Flera av kemikalierna som används är förbjudna i Sverige och EU. Naturskyddsföreningen skriver att i Brasilien används cirka 15 kilo kemiska bekämpningsmedel per hektar kaffeodling, vilket kan jämföras med tre kilo per hektar för svensk potatisodling, som är en av de mest sprutade grödorna i Sverige. Bara drygt sex procent av världens totala kaffeareal odlas ekologiskt.

Kvalitet på kaffe är en helhet

Kaffemarknaden är mycket prispressad, men det finns starka miljöskäl att som konsument välja ekologiskt kaffe och inte bara gå på lägsta pris. Maximal volym till lägsta pris är förstås också en fråga om kaffets kvalitet.

Inom kaffebranschen finns en poängsättning som används för att definiera vad som är specialkaffe. Avsmakare bedömer och sätter poäng på en rad kriterier – bland annat arom, smak, eftersmak, syra, kropp, balans, sötma etc. Kaffe med en totalpoäng över 80 klassas som specialkaffe. Järna Rosteri håller sig nästan enbart inom specialkaffe-klassen och det gäller också flera andra av de mindre rosterier som finns idag. Men Robin Wilson har en vidare syn på kvalitet.

"Vi tycker det är viktigt att även veta var kaffet kommer ifrån, hur det odlas och vilka människor och vilket engagemang som ligger bakom en god kopp kaffe"

 

– Kvalitet för oss är dels den smakmässiga poängsättningen, och dels en helhet kring hur kaffet produceras. Vi tycker det är viktigt att även veta var kaffet kommer ifrån, hur det odlas och vilka människor och vilket engagemang som ligger bakom en god kopp kaffe. Vi tycker också att det är viktigt att vara med och utveckla gårdarna vi samarbetar med.

Det finns en stor variation av olika kaffeplantor. Huvudgrupperna är Robusta och Arabica, och inom dessa finns väldigt många varianter. Det är sedan många steg och faktorer genom hela processen som avgör hur ett kaffe smakar, berättar Robin.

– Förutom val av sort har odlingsförhållandena, vad man gör med plantorna och hur man hanterar och rostar bönorna stor betydelse. Det är många steg i kedjan. Både bonden och rosterierna ska göra allt rätt, och sedan beror smaken även på hur konsumenten hanterar sitt kaffe.

Lång process

Ungefär så här ser processen från skörd till kaffekopp ut: Kaffeplantan är en buske där frukten är ett bär som vardera innehåller två kaffebönor. Efter skörd skiljer man bönorna från fruktköttet på lite olika sätt. Ett sätt som Robin föredrar kallas ”natural” och innebär att man först soltorkar bären.

– Det är en skonsam process där bönorna också tar upp smaker från fruktköttet. Man får fruktig smak med mycket sötma.

När bönorna senare är avskilda från fruktköttet selekteras de utifrån storlek och vikt. Man plockar också bort defekta bönor. Det är särskilt viktigt när man gör specialkaffe. I det här stadiet är kaffebönorna gröna och luktar inte alls kaffe, utan snarare hö eller gräs, berättar Robin. Detta s.k. råkaffe skickas sedan till rosterier.

Kaffebönorna före och efter rostningen.

Hos Järna Rosteri gör man både rent kaffe från en viss gård eller visst distrikt, och kaffeblandningar där balansen i blandningen är viktig. Rostningen sker här i en tysk gjutjärnsrost som hettas upp till 200 grader. När råkaffet släpps ner sjunker temperaturen och sedan ska man längs en genomtänkt kurva upp till en viss sluttemperatur.

– Rostningen är långsam och tar cirka 1000 sekunder. Vid 180 grader poppar eller spricker bönorna, och de får större volym och tappar i vikt. Det är då det börjar dofta kaffe.

Bönorna kyls sedan av snabbt på ett kylbord där kallare luft får passera mellan bönorna. Vissa av rosteriets kaffesorter mals sedan, och det bör göras när bönorna är färskrostade. Men enligt Robin ska bönorna vila lite först, så att alla smaker hinner komma fram.

Var hittar man då det här ekologiska specialkaffet? Järna Rosteri gör dels kaffe till restauranger och kontor och man rostar kaffe åt Saltå Kvarn och Fyra Årstider. Kaffet finns även i vissa butiker och webbshopar och framöver ska man satsa mer på att nå ut till privatkonsumenter.

Även om huvuddelen av kaffemarknaden idag är mycket prispressad, tror Robin att det kommer att ändras.

– Många köper vin som kostar lite mer därför att det smakar bättre. Kaffet ligger efter vinet på det sättet. Men jag tror att fler kommer att vilja betala mer även för ett bra och unikt kaffe som smakar bättre och är mer hållbart för framtiden.

Foto: Erik Olsson

Läs även

,

Text: Staffan Nilsson

17 maj, 2020

Coronapandemin visar på behovet av djuretik



LÄS MER

Vi har nu upplevt några månaders utbredning av coronaviruset och är alla påverkade av vad detta medfört i samhällslivet, men också i våra privata liv och i vårt medvetande. Vad som framkommit om coronavirusets ursprung, liknar vad vi vet om flera andra virusutbrott. Grunden är djuretiken!

Djur hanteras i alltför många sammanhang på ett direkt oetiskt och för djuren ytterst plågsamt och ohållbart sätt. De utsätts för lidande, ångest och sjukdomsalstrande tillstånd. I storskalig industriell djurproduktion sker detta kontinuerligt och vi hotar även de vilda djurens liv och livsvillkor i en alltmer skrämmande omfattning. Behovet av ett intelligentare, ansvarsfullare, etiskt förhållningssätt framstår som alltmer nödvändigt.

Denna insikt har långsamt börjat tränga in i det etablerade politiska, ekonomiska och sociala livet lokalt, nationellt och globalt. Trots det förefaller det ta lång tid att förändra det existerande systemet med sina regelverk, handelsöverenskommelser, förordningar och inte minst maktstrukturer. Till djurens lidande kommer människors lidande i olika former.

 

"Frågan måste ställas om vilka värderingar och intentioner som ska vara rådande i den värld vi människor alltmer tar över"

 

Coronapandemin visar med ännu större tydlighet att om vi inte förmår förändra vårt agerande i framtiden kommer förutsättningarna för våra samhällen undan för undan falla samman. Den rika biologiska världen, där vi använder naturvetenskapen för att söka kunskap om dess olika livsformer, har stora likheter med den av människor formade kulturella världen, med dess olika yttringar – språk, teknologi, idéutveckling, människosyn, konstnärlig verksamhet, odling, inre och yttre kultivering, vetenskap, samhällsutveckling, ekonomi etc. Båda dessa världar influerar varandra i en ständig evolution.

För mig är frågan hur den frihetsutveckling som fört fram till dagens situation, kan utvecklas vidare så att de essentiellt mänskliga egenskaperna – de som är speciellt kännetecknande för människan som art och som skiljer henne från alla andra arter – istället på ett positivt sätt får prägla samhällsutvecklingen. Tidigare i mänsklighetens utveckling har ”naturen” haft övertaget i förhållande till den kulturella utvecklingen. Nu är vi i motsatt situation. Därmed har det av människan kultiverade också fått ett större ansvar för hur framtiden gestaltas för hela planeten.

Redan i Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgersson var hotet mot naturen överhängande. Vildgåsen Akka vädjar till Nils Holgersson när de skulle skiljas.

 

Frågan måste ställas om vilka värderingar och intentioner som ska vara rådande i den värld vi människor alltmer tar över! Jag menar att vi måste fokusera mer på människans andliga egenskaper och förmågor såsom ansvarstagande även för andra än sig själv, etiskt tänkande och – i detta sammanhang – djuretik.

I den mänskliga förmågan ingår också att kunna verka moraliskt skapande inom samhällslivet genom samhällsordningar och rättssystem, som organiserar egoismen så att den blir socialt fruktbar. Hur mycket lidande behövs innan vi kan fatta rätt beslut?

Djur har sin egenart och behöver möjlighet att leva på ett sätt som är naturligt för dem oavsett om de lever med människan eller i det vilda. Det människan kultiverar måste på samma sätt vara i balans och samklang med naturen. Med en sådan utgångspunkt slipper vi både klimatförändringar och framtida pandemier!

 

Anders Kumlander

Ordförande i Vidarstiftelsen

 

Läs mer om vår påverkan på naturen.

 


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

14 maj, 2020

Grandmothers för en hållbar framtid

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.…

LÄS MER

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.

– Coronapandemin har förändrat förutsättningarna för mötet, säger Madeleine Söderström, svensk Grandmother. Det blir nu ett delvis digitalt och delvis fysiskt möte, anpassat till omständigheterna med Coronapandemin. 

”Council of European Grandmothers” bildades för fem år sedan med inspiration från ”International Council of Thirteen Indigenous Grandmothers” – en sammanslutning av 13 kvinnor från olika ursprungsbefolkningar i världen, där representanter från Europa saknades.

"Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga"

Den europeiska organisationen formades i Italien 2015 och initierades av Grandmother Agnes Baker Pilgrim, en av de äldsta i den ursprungliga organisationen.

Idag ingår 14 europeiska länder och 24 Grandmothers. Madeleine blev Grandmother 2017.

– Man representerar inte sitt land specifikt, berättar hon, men man blir tillfrågad om man vill vara en del av gruppen och verka för våra frågor i det egna landet. Vi träffas var nionde månad för att inspirera, låta oss inspireras och bibehålla kraften i vår mission om en välmående jord att lämna över till kommande generationer med stolthet.

– Ekosystemet håller på att kollapsa och försvagningen av vår livsmiljö sker nu i ökande takt. Sverige har en roll i den förändring världen behöver. Södertälje och Järna har en lång tradition av att leda okonventionellt och hitta medvetna långsiktiga lösningar. Därför ska vi hålla till i Ytterjärna denna gång.

– Rådsmötet ska handla om att tillsammans sätta ljus, förstoringsglas och fokus på det som är viktigast att göra just nu för klimat, näringsliv, djur, natur och människor – för allt liv på jorden! ”Liv” är också temat för rådslaget! Vi behöver ta beslut för flera generationer framåt bortom årsbudgetar och mandatperioder!

Olika uppgifter i olika länder

De olika Grandmothers som är med, bidrar utifrån egen kapacitet i sina respektive länder. Var och en har sin personliga väg och uppgift i att förverkliga missionen utifrån den inspiration som rådslagen bidrar med.

– Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga, säger Madeleine. Vi behöver se till att jorden räcker till dig, mig och alla som kommer efter. Det gör man om man låter sin ”moderlighet” ta plats! Den finns även hos mannen att ta fram och använda sig av.

Grandmother Tina Lindhart från Spanien är forskare och psykoterapeut. Soizig Paget från Österrike jobbar med örter och håller utbildningar i biodynamisk odling. Irene Keller Gubler från Schweiz arbetar med personlig utveckling och Mary Grant, en av de äldsta från Irland, jobbar med trauman i sin hemstad Dublin vid sidan av författarskap, etc.

– Våra ”grandmothers” har en härlig bred spridning, säger Madeleine. Irland och Norge representeras av individer från ursprungsbefolkningen, men genomgående är man invald utifrån sina gärningar, sin ”visdom” och den person man är.

Madeleine har i sitt eget yrkesliv arbetat med beteendefrågor, individ/samhälle, samtal, grupper, utbildningar, chock och trauma.

– Jag har rört mig mellan den alternativa och klassiska världen och ser tydligt att det finns en gemensam yta där vi kan vara samtidigt och tillsammans. Det finns mycket att lära av varandra inom dessa idag skilda fält.

Hon är också med och bygger om en utbildning på Stensunds folkhögskola för socialpedagoger.

– Jag är lärare där och det är en livsmission, som även den nu fått titeln ”Grandmother”, säger Madeleine. Många kommuner har förstått socialpedagogernas viktiga roll även i de vanliga skolorna. Det ser jag som en väldigt positiv samhällsutveckling, som jag vill bidra till i min roll.

– Jag representerar också vår europeiska Grandmother organisation i olika sammanhang inom hållbarhetsområdet i Sverige. Jag intresserar mig för naturens rättigheter, även om jag inte varit så offentlig med den delen.

I samband med rådsmötet tar Madeleine ett steg framåt inom detta område.

– Jag vill vara med och ställa de frågor som behöver ställas. Det behöver inte vara krångligare än så.

Förberedande workshop i arrangörsgruppen Edda Tribe.

Möte var nionde månad

The Council of European Grandmothers håller rådslag var nionde månad med olika teman i olika länder. Den svenska grupp som bjuder in till rådslaget i Sverige, marknadsför och representerar The Council of European grandmothers här, heter Edda Tribe. Uppdraget är att skapa förevents, samverkansgrupper, studiegrupper med dialog och bygga en stabil plattform inför rådsmötet.

– Vi vill öppna upp nya samarbeten, lyfta vår region, medvetandegöra händelsen och förstärka lokala relationer inför mötet, säger Madeleine.

Madeleine berättar också att den tidiga internationella gruppen, med de 13 kvinnorna från olika ursprungsbefolkningar, också hade målet att stödja och förstärka kunskapen om och kontakten med den naturliga visdom som finns i varje människa.

– De träffade Dalai lama, mötte påven, hade olika sammankomster och var väldigt aktiva under en period. De är nu i 80-90-årsåldern och fortfarande verksamma.

– I vår europeiska cirkel arbetar vi på ett lite annat sätt utifrån våra förutsättningar, men det är en stor ära att komma ur detta internationella nätverk, som har en väldigt hög status och gör ett fantastiskt arbete, menar Madeleine.

– Vi lägger numera upp våra rådslag som samtal med olika medborgare i de olika länderna och försöker stötta det som finns i landet. Vi försöker också ge stöd till varandra så att man kan åka hem och hålla kvar den inspiration som rådsmötena ger.

Att årets rådslag skulle hållas i Sverige beslöts förra året.

– Vi fick frågan då det bland annat är väl känt att Sverige ligger långt fram vad gäller kvinnors möjligheter att föra talan och bli lyssnade på, menar Madeleine. Midsommar är också en tid när solen står som högst och livet är i full blom. Då finns ljus och kraft här att möta det nya.

Årets rådslag inleds med ett ”Internt rådsmöte” den 18 – 19 juni. Därefter hålls det ett öppet råd 20 – 21 juni dit allmänheten är välkommen. Utöver temat ”Liv” finns en övergripande rubrik för hela rådslaget, som är ”The Female principal leadership”.

– Det innebär bl a att vi inte har bestämt vilket budskap vi ska lämna efter oss, säger Madeleine. Den samlade intelligensen kommer fram till det i processen.

– Tanken att det skulle handla om ”Liv” kom tidigt. Vi behöver ett gemensamt tema, som gör att flera frågeställningar kan mötas och som lockar tillräckligt många. Nu känns temat ännu mer centralt än vad vi visste då!

Ekonomiska medel skapas till varje enskilt rådsmöte. Värdlandet tar ansvar för kostnaderna i det egna landet. Kommunerna där rådslaget hålls brukar vara med och subventionera. I år finns det även sponsorpaket på mellan 10 000 och 100 000 SEK för den person eller organisation som vill stödja rådsmötet. De utländska gästerna betalar själva, liksom även de svenska volontärerna.

Det planerade rådsmötet

Gästerna anländer på torsdag kväll den 18 juni. På fredagen öppnar den interna delen av rådsmötet, då det som ska ske på lördagen förbereds.

– De som är på plats då kommer att vara med på midsommarfirandet i parken i Ytterjärna, berättar Madeleine, men i övrigt blir det olika möten för våra Grandmothers och de nätverk de har med sig till Sverige t ex föreläsare, deltagare i kvinnocirklar eller yrkesnätverk från respektive land. Totalt ett 50-tal personer. Alla är inkvarterade i Ytterjärna på hotell och vandrarhem. Lika många ambassadörer från olika delar av vårt land deltar också.

"The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till"

Klockan 13 lördagen den 20 juni öppnar den publika delen. Då börjar ett arbete i olika grupper som fördjupar områden som naturen, mat/odling, näringsliv, barn, vatten etc. Varje område har en föreläsare och/eller ett projektstöd, som håller i en workshop på temat.

Målet är att hitta de nycklar som behövs för att ta hand om de aktuella frågeställningarna.

– På söndagen förs allt samman till ett gemensamt uttryck och en gemensam skörd, som går vidare till en central dialog, berättar Madeleine. Vi vet från tidigare erfarenheter att det blir gemensamma områden man kommer att prata om i de olika grupperna och utifrån de olika frågeställningarna.

– Genom detta arbetssätt hittar vi vad som är centralt att arbeta med framåt. Varje Grandmother tar sedan med sig det hon tycker är viktigt för henne själv och hennes hemland. Därigenom blir det en utkomst av detta i hela Europa.

Lokala förmågor håller i processarbetet och allmänheten kan välja om de vill vara med båda dagarna eller bara lördagen eller söndagen. Klockan 17 på söndagen är det tänkt att de 24 Grandmothers ska bilda en panel på scenen i Kulturhuset i Ytterjärna och tydligt visa vilken bredd och kapacitet som finns.

– De ska kliva fram och säger att nu får det vara nog! The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till. Vi har inte råd att vara egocentriska. Vår jord kan räcka till alla. Vi vet egentligen hur vi borde leva och vår nuvarande livsstil skapar en inre konflikt, som gör att vi inte mår bra.

– Vi kan inte prata oss tillbaka till ett hållbart liv. Vi måste leva på helt andra sätt, avslutar Madeleine.

Foto: Erik Olsson

Text: Inger Holmström
7 maj, 2020

Malört, Artemisia absinthium asteraceae

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.…

LÄS MER

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.

I kanske den sista moderskulten i templet på Efesos härskade Artemis, modern till allt levande som vakade över skog, jakt och unga kvinnor, kyskhetens och dygdernas hetlevrade gudinna, tvillingsyster till Apollon, dotter av Zeus. Naturkrafterna låg i gudinnan Artemis händer och den vördnad hon skänktes lönades med balans och harmoni mellan natur, människa och kultur. 

Artemes betyder frisk på grekiska och absinthium var romarnas namn på malörten. I en fransk örtabok från 1400-talet står att läsa: ”Är du grön som en lövgroda, mager som en poppel, minskar du dagligen i vikt, och kastar du slutligen ingen skugga mer, så tag din tillflykt till malörten”.

Malört är en av våra allra äldsta läkeörter. Denna ludna halvbuske, både älskad och ratad är en riktig flamma. Plinius sade att vandrare, som gå med malörtsblad i skorna, ej känna någon trötthet, även om de gå aldrig så långt. Sniglarna i rabatten lär sky den, en födande kvinna välkomnar den för hjälpen att dra samman och rena livmodern medan den gravida ej ens skall smaka den och 1800-tals konstnärsbohemer fördrack sig på den.

Den sorgligt beryktade franska absinten, en kombination av anis, malört och sprit är numera förbjuden där men Italien har sitt vermutvin och vi våra bäska droppar som får somliga att grina illa vid snapsbordet. I tungroten sitter smaklökarna för det bittra. Vår nyförlösta finullstacka fick malörtste i vattenspannet emot sin bubbliga mage!

"Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp"

Att uppskatta de lite bittra smakerna förstår man sig på i medelhavsländerna medan vi här uppe i Norden kanske tänker på malörten som den glädjedödande droppen som sprider misstämning i ett sällskap. Ordspråket lyder: Kunskapens rötter är bittra men dess frukt söta.

Med största försiktighet bör man närma sig den, för mycket av det bittra blir till gift i kroppen. Det fatala ämnet är den flyktiga oljan thujon som verkar maskdödande och kan ge alvarliga skador på kropp och nervsystem. Absintin är det huvudsakliga bitterämnet och cinol som har en kramplösande effekt har man använt till att göra epilepsimedicin av.

Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp. Om morgonen är det en uppfriskande brygd som skingrar huvudvärk, magproblem och sätter igång en serie av impulser till salivutsöndringen och vätskorna i organen som skall ta hand om maten vi äter. En förbättrad nedbrytning av maten ger ett bättre näringsupptag. Det är några av anledningarna till att en kur med malörtste en halv timme före maten kan stärka immunförsvaret och väcka våra sinnen till liv.

Om sommaren skördas grenspetsar med små ljusgula blomkorgar som torkas och förvaras i burk med tättslutande lock.

Gråbo, Artemisia vulgaris

Gråbo kallas i folkmun för örternas moder. Vulgaris betyder vanlig på latin. Alla har vi sett den stå dyster och ståtlig i åkerkant och längs vägren ända upp till Norrland. Hög och rak med gröna blad som är vitt filthåriga undertill, rödlupna stjälkar och blommor. När den sprider sitt pollen måste varje allergiker gå och snyta sig.

Liksom malörten var gråbo en trollört. Englands gamla berömda ”Song of the nine magic herbs” nämner först gråbon med följande ord:

Una heter du, den äldsta av örter;

du har makt mot 3 och 30,

du har makt mot gikt och smitta,

du har makt mot det onda, som väller

fram över världen.

Gråbo har en försonligare smak än malört och passar till krydda av fet mat, att strö över sallad och i soppor. Ett te på gråbo till fotbad efter en arbetsam dag sägs verka särskilt välgörande. Skörd sker just innan blommorna slår ut och enligt gammal sed på själva midsommardagen.

Åbrodd, Artemisia abrotanum 

Åbrodd har en saltig citronliknande, uppfriskande doft, smaken är mer varm än bitter. Som flerårig växt är den vacker i trädgården och står sig bra heta somrar med sina fjäderliknande, tunna blad. I Norden uppnår den sällan blom så hela kvistar skördas.

Åbrodd sägs vara utmärkt som hårvatten och vattendrivande medel. Förr i tiden hörde den till kvinnornas kyrkbuketter som stammar från en än äldre sed att föra en vigvattenbukett med starkt doftande örter till kyrkan vid Marie Himmelfärdsdag.

Dragon Artemisia dracunculus

Dragon härstammar från Sibirien, Ostasien. Dragon är en upprätt kal ört med linjära, smalt eliptiska, helbrädade blad. Den får hängande gulaktiga diskblommor på spridda skaft. Smaken är en aning anisartad och används som smaksättare i vinäger och i såser. En gång avslöjade farbror Pär hemligheten med sin vidunderligt goda sås; en gnutta dragon! Enbart bladen skördas.

Hippokrates, även kallad läkekonstens fader, budskap lyder: ”Era livsmedel skall vara läkemedel och era läkemedel skall vara mat”.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

30 april, 2020

Ny patientförening vill öka förståelsen för integrativ medicin

Sjukvården bör bli bättre på att kombinera vanlig skolmedicin med andra terapiformer som behövs och som många patienter idag ändå söker sig till. Det här kräver både mer kunskaper och dialog mellan olika vård- och terapiprofessioner. Då blir det också mer patientsäkert. Det anser nystartade Patientföreningen för Integrativ Medicin (PIM). …

LÄS MER

Sjukvården bör bli bättre på att kombinera vanlig skolmedicin med andra terapiformer som behövs och som många patienter idag ändå söker sig till. Det här kräver både mer kunskaper och dialog mellan olika vård- och terapiprofessioner. Då blir det också mer patientsäkert. Det anser nystartade Patientföreningen för Integrativ Medicin (PIM).

PIM lär vara Sveriges första patientförening för integrativ medicin. Föreningens ansikte utåt är Linnéa Karlsson som har en yrkesbakgrund inom hälsorelaterade frågor och som också har egen lyckad patienterfarenhet av integrativ medicin – dvs just den integrerade kombinationen av skolmedicin och annan kompletterande terapi.

– Det finns hur många exempel som helst på detta inom olika diagnosområden och vår nya patientförening kommer att ta ett steg i taget. Närmast ska vi fokusera på att skapa dialog med vårdprofessionerna för att se var behovet av mer kunskap finns. Genom PIM kan patienter också få möjlighet att bolla de här frågorna. Det finns ett stort behov av det.

Linnéa Karlsson

Kunskapsbrist i vården

Linnéa har tidigare arbetat som rådgivare inom bland annat hälsorehabilitering, sjukskrivningsfrågor etc. Hon har bland annat utbildning i kost- och näringslära, som är ett exempel på område där hon tycker att vårdprofessionens baskunskaper brister. Det har hon också själv sett som cancerpatient. Linnéa har som forskningspatient genomgått en lyckad immunterapi. Hon har som komplement samtidigt ätit dels probiotika och prebiotika genom kosten, dels vitaminer och mineraler eftersom hon såg att hon fick näringsbrist av medicinerna.

– Inom vården är man lite förvånade över det snabba resultatet av behandlingen, och jag menar att resultatet beror mycket på kombinationen immunterapi och det jag tagit som komplement. Probiotika är också något som min onkolog rekommenderade för att klara av behandlingen. Forskning visar att behandlingen har bättre effekt om man har bra tarmbakterier, men liten eller ingen effekt om man har dåliga tarmbakterier, berättar Linnéa.

– Men de flesta onkologer säger bara nej när patienter tar upp att man vill komplettera med andra terapier. Det beror mycket på att professionen inte har kunskaper om andra terapier.

Lyssna mer på patienterna

Linnéa menar att vårdprofessionen behöver lyssna mer på patienterna och deras erfarenheter. Man måste gå in på individnivå och åstadkomma en mer personcentrerad vård. Idag är det för mycket löpande-band-principen som gäller.

– Man behöver också förstå att patientens fokus är att öka sin totala hälsa och därför är det många som även söker sig utanför den vanliga vården. I sjukvården vet man inte riktigt hur man ska bemöta det här, eftersom kunskaperna om kompletterande terapier brister.

Något som Linnéa Karlsson betonar är att kombinerande av skolmedicin och andra terapier ska ske på ett patientsäkert sätt. Det är i sig ett mycket viktigt skäl att öka kunskaperna och dialogen mellan olika vård- och terapiprofessioner.

Hon anser att det är viktigt att kunskaper om integrativ medicin och olika kompletterande terapier kommer in mer i vårdprofessionernas utbildningar. Här pekar Linnéa också på att regeringen i sitt arbete kring vårdens kompetensförsörjning för några år sedan glömde bort de kompletterande terapiprofessionerna och att inte heller patienterna finns med på ett hållbart sätt.

Många integrativa lösningar

Hon anser också att det behöver forskas mer om kombinationer av skolmedicin och andra terapier. Det finns överhuvudtaget många intressanta integrativa lösningar och utvecklingsområden för sjukvården.

– Ett exempel är att få in mer näringsmedicin i bland annat cancervården. Ett annat är att i sjukvården få in massageterapeuter med anatomisk utbildning, vilket finns i idrottsvärlden med inte inom vården. Det här är bara ett par exempel på hur vi behöver utveckla sjukvården och få in bredare perspektiv. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar mer integrativ medicin, men här släpar Sverige efter, säger Linnéa Karlsson.

Hon pekar också på brister i patienternas möjligheter att få rehabilitering när man är sjuk. Det handlar då om det hon kallar hälsorehabilitering, inte bara arbetsrehabilitering. De flesta patienter med cancer och psykisk ohälsa får inte någon rehabilitering alls, och det gäller även många andra diagnosområden, menar Linnéa.

PIM är främst till för patienter men kommer också att ha dialog med olika vård- och terapiprofessioner, och även andra beslutsfattare i vården. Bland annat handlar det om att åstadkomma större samsyn och mer kunskapsutbyte. Exempelvis kring hur man kan möta upp patienternas önskemål och behov på ett kunskapsbaserat och bra sätt.

– För att åstadkomma mer integrativ medicin behövs starkare strukturer för utveckling av vården och att sjukvårdspersonal och terapeuter arbetar mer tillsammans. Allt för att öka patienternas hälsa, på ett patientsäkert sätt, säger Linnéa Karlsson.

Den nystartade Patientföreningen för Integrativ Medicin följs än så länge bäst på föreningens facebooksida.

Text: Staffan Nilsson
28 april, 2020

Kulturbygge tar form



LÄS MER

Nu sjösätts satsningen på ett samlat centrum för hållbarhet och mänsklig utveckling – Ytterjärna Kulturbygge. Det är en sammanslagning av Kulturhuset, Trädgårdsparken, hotell, konferens, restaurangen med flera verksamheter i Ytterjärna. Det hela presenteras på den nya hemsidan kulturbygge.nu, tillsammans med en rad andra av traktens verksamheter, besöksmål och utbildningar.

Visionen är att utveckla Ytterjärna med omnejd till ett hållbart samhälle, campus och ett av Sveriges mest attraktiva besöksmål. På den nya hemsidan kan man läsa om ett 25-tal konkreta aktiviteter och besöksmål i och omkring Ytterjärna. Här beskrivs också platsens historia och den idémässiga grunden i hela satsningen. Den handlar helt kort om människans fria möjlighet att utveckla och ta ansvar för sig själv, samhället och miljön.

– Vi som verkar här har en gemensam värdegrund, säger Staffan Jonsson, vd för Kulturbygge. Vi arbetar alla för ett hållbart samhälle och vill samarbeta för att nå ut med detta.

– I Ytterjärna-trakten finns plats för både själen och sinnena. Här finns härliga miljöer både inom- och utomhus, mat av de bästa råvaror du kan hitta, samt övernattning och goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter. Kulturbygge håller öppet även nu i coronatider.

24 april, 2020

Trädgårdsparken med många dimensioner

Nu våras det i Trädgårdsparken i Ytterjärna. Havsluften blandas med naturens jordiga dofter. Tiderna är bråda. Parken förbereds för natursugna besökare. – Vår park är alltid öppen. Många älskar att vandra här. Parken inbjuder vid sidan av allt det vackra, också till det introspektiva – att sitta i fred, i lugn och ro med sig själv, säger Paula Pihlgren, trädgårdsmästare och vd för Frötallen AB, som förvaltar och utvecklar Trädgårdsparken …

LÄS MER

Nu våras det i Trädgårdsparken i Ytterjärna. Havsluften blandas med naturens jordiga dofter. Tiderna är bråda. Parken förbereds för natursugna besökare.

– Vår park är alltid öppen. Många älskar att vandra här. Parken inbjuder vid sidan av allt det vackra, också till det introspektiva – att sitta i fred, i lugn och ro med sig själv, säger Paula Pihlgren, trädgårdsmästare och vd för Frötallen AB, som förvaltar och utvecklar Trädgårdsparken

 Trädgårdsparken i Ytterjärna ligger i ett område fem mil söder om Stockholm, vackert beläget vid Järnafjärden och omgivet av ekologiska kretsloppsgårdar, sörmländska skogar och öppna slätter.

 – Vår park är unik genom att den så medvetet är uppbyggd utifrån just den här platsen, berättar Paula. Den är intimt förknippad med vår historia och platsens naturliga förutsättningar. Här finns bara sådant som naturligt hör hemma i det sörmländska, kustnära landskapet.

– Det viktigaste mötet – det med dig själv – finns i den personliga upplevelsen av parken, men du kan också vara mer interaktiv och dynamisk – upptäcka gömda stigar, bygga kojor, springa i spännande labyrinter, spana efter humlor och fjärilar i Fjärilsträdgården eller doppa tårna i Järnafjärden.

Ytterjärna som plats, skapades utifrån en människosyn, som sedan mitten av 60-talet påverkat estetik, arkitektur, trädgårdar, kulturutbud, utbildningar och andra verksamheter i det omgivande samhället. Här finns idag ett stort utbud av kultur, konst och mat tillsammans med goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter.

– Hela vårt område är alltid under utveckling med fortsatt stora satsningar inom dessa områden, berättar Paula. Grunden för skapandet av platsen var den antroposofiska inspirationen – ett andligt arv som vi också vill förvalta och utveckla. För mig är Trädgårdsparken som en parallell till att vara människa med de frågor vi alla lever med. Vad står jag i? Vad kan jag göra med det jag har, mina förmågor och erfarenheter? Vår intention är både att välkomna besökare, men också att kultivera oss själva tillsammans med trädgården.

Parken växer fram

För drygt 100 år sedan bodde konstnären Bruno Liljefors här och hämtade inspiration till flera av sina kända naturbilder från det då vilda naturområdet i Ytterjärna. Han lade första handen vid dagens park genom att bl a plantera en lund med björkar och en granhäck – båda idag magnifika. Nils Erik Nilsson, som tog över efter Bruno Liljefors, lade grunden till själva parkanläggningen med gångar, frilandsodlingar och växthus.

Den största förändringen ägde rum under 60-talet, då trädgården omformades varsamt under ledning av konstnären Arne Klingborg. Han arbetade med ett antroposofiskt inspirerarat formspråk kombinerat med andra konsthistoriska impulser.

– Arne Klingborgs arbete präglar den park vi ser idag, menar Paula. Det var nydanande och har bidragit med stor inspiration till utvecklingen av trädgårdsrörelsen i Sverige. Grundläggande för gestaltning och funktion har hela tiden varit helhetssynen – människan och kulturen i samspel med naturen. Hållbarhet, kreativitet, lekfullhet och goda möten får stort utrymme.

Parken har varit en förebild bl a för Rosendals trädgård på Djurgården och Wij trädgårdar i Ockelbo. Det var också här den kände trädgårdsmästaren Lars Krantz lärde sig grunderna från bl a just Arne Klingborg.

– Det känns väldigt viktigt att vi tar hand om Arne Klingborgs idéarv, säger Paula. Det är gediget och genomarbetat. Vi jobbar med att upprätthålla dynamiken i detta arv som också innebär att intressera sig för sin samtid och framtid. Rent konkret kan det innebära att vi inte för in några främmande växter. Här hittar du inga citrusträd! I våra rabatter kan man visserligen finna kultiverade former av växter, men de har alla ett vilt ursprung från det här kustnära sörmländska området.

Denna nöjets och nyttans trädgård fortsätter att utvecklas. Nya utrymmen skapas för sociala möten liksom för enskilda initiativ och kontemplation. En del parkmotiv har under årens lopp bytts ut eller tagits bort. En trädgård är ju alltid i rörelse, den består av levande material.

 

"Vår trädgårdspark befinner sig i en gränstrakt mellan odling och konst"

 

– Arne Klingborgs idé om att en trädgård är något utöver själva betraktandet lever kvar, menar Paula. Här ska människor mötas och få syn på sig själva och sitt livssammanhang.

Ytterjärna trädgårdspark använder också det biodynamiska sättet att odla på.

– En grönsaksodling eller ett jordbruk har ju lättare att driva det biodynamiska fullskaligt än vad en park har. För jordbruket finns det tydligt beskrivet.

–  Jag vill påstå, säger Paula, att vår trädgårdspark befinner sig i en gränstrakt mellan odling och konst. Vi odlar och kultiverar naturen som biodynamiska trädgårdsmästare, men samtidigt arbetar vi med estetik och rumslighet som genomgår en undersökande, skapande, pedagogisk impuls. Parken är en kulturyttring!  Vi jobbar med de grundläggande principerna som finns i biodynamisk odling som tex att sträva efter ett hållbart självförsörjande lokalsamhälle, att använda kompostpreparaten, människosynen. Vi tittar på hur naturen beter sig innan vi gör någonting.

Trädgårdsmästardröm

Paula har sin egen bakgrund inom kultur och konst, men det har alltid funnits en dröm, om än romantisk, att arbeta med trädgård och i ett krisläge i livet realiserades drömmen. Det finns också en tydlig länk till morföräldrarna och en släkt bestående av jordbrukare och grönsaksodlare i Österbotten i Finland.

– Därifrån har jag många doft- och smakminnen, men det har jag också från den lilla villaträdgården, som fanns under min uppväxt, berättar hon. Min romantiska bild av vad det är att vara trädgårdsmästare, gjorde att jag började leta efter en utbildning och hamnade på Skillebyholm, egentligen utan att jag kände till särskilt mycket om odling eller antroposofi, men jag fick en omedelbar känsla av att här ska jag vara.

Det var 20 år sedan och de senaste snart tio åren har Paula jobbat med Trädgårdsparken.

– Något som fastnat hos mig kom från en trädgårdsmästarkollega, som fick beröm för sina tomater, berättar Paula. Han sa då: Det är inte för de goda tomaternas skull jag odlar. Det är för att bli en bättre människa!

– Det låter kanske pretentiöst, men jag tycker verkligen att jag i mitt trädgårdsmästeri får möjlighet att tampas med mig själv. Det blir en självkännedom, som nästan oundvikligt kommer in i det hela. När jag gör en rabatt, sköter om en växt eller klipper en buske blir det en länk också till mig där jag är. Trädgårdsarbetet är ett redskap för mig att förstå saker om mig själv och min omvärld. Parken blir en av alla relationer som skapas på den här platsen. Den får i ibland större tyngd än alla människomöten.

Variationsrik miljö

Trädgårdsparken i Ytterjärna är full av olika trädgårdsrum, motiv och händelser. En del framträdande, andra mer subtila och lite gömda. Här finns Rosenträdgården och Fruktträdgården vid sidan av mer subtila rum som Gläntan, Näktergalens trädgård och den idag uppvuxna björklunden, som Liljefors planterade. Här finns också ett antal perennrabatter varav fyra med färgteman – den Gula, Blå och Röda rabatten samt den Vita trädgården.

Nedanför det gamla boningshuset finns en terrasserad rabatt som kallas Monetrabatten, en plantering i blått med inslag av orange och rosa, likt en målning av en solnedgång av den impressionistiske konstnären. Paulas egen favoritplats i trädgården är Näktergalens trädgård.

– Det är just en plats dit man går själv. Där finns ytterst lite traditionellt trädgårdsmästeri. Vi städar på sin höjd och det är knappt skött – så nära natur man kommer till att det inte är park längre.  Jag tycker också mycket om skärningspunkterna i parken, säger hon, en gång möter ett dike, som möter ett skogsbryn etc. Jag älskar också kanterna i rabatterna.

Trädgårdsparken i Ytterjärna är medlem i Swedish Gardens, en sammanslutning av Sveriges främsta offentliga parker och trädgårdar. Nätverket arbetar för att informera, utveckla och stärka kunskapen kring det svenska trädgårdskulturarvet. I nätverket finns medlemmar från norr till söder, till exempel Umeås parker, Wij trädgårdar i Ockelbo, Rosendals trädgård i Stockholm, Göteborgs botaniska trädgård, Norrviken Båstad och Malmö slottsträdgård.

Utveckling

– Jag vill se vår trädgård som ett rum – ett uterum, som man kan vara i och göra i stort sett samma saker, som man kan göra inomhus, säger Paula. Här ska vi kunna lyssna på musik, dansa, konferera och äta förstås.

Paula vill skapa mer funktionella mötesplatser med bord, stolar och annat, som gör det lättare att använda ”rummet” på nya sätt.

– Vi har också planer på större projekt, som till exempel en pir där båtar kan lägga till – både båtar i linjetrafik och privatbåtar, berättar hon. Fler platser för barn att leka på planeras redan till sommaren samt en boulebana!

Sverige har en omfattande trädgårdsrörelse och i Ytterjärna trädgårdspark finns alla möjligheter till inspiration. I området brukar det också säljas plantor bl a genom föreningen Förädlad liksom även på Skillebyholm.

– Vi samarbetar kring sådant i området, men en dröm vore att ta fram unika och mer riktade produkter för Trädgårdsparken. Kanske en särskilt framodlad Ytterjärnaros eller en Kulturbyggeros, menar Paula.

Intresset inom den svenska trädgårdsrörelsen för utbildning är också stort.

– Skillebyholm står för största delen utbildningarna i området, berättar hon, medan vi tar emot praktikanter så mycket vi kan, liksom en del volontärer. Vi har också själva haft en del kortare kurser i t ex rosbeskärning när det är dags och vi har också många visningar.

Gott om idéburna verksamheter

Ytterjärna med omgivningar genomkorsas också av promenadvägar och vandringsleder. Ekoleden binder samman Ytterjärna med närliggande trädgårdar, jordbruk, skogar och med Östersjöns kustområde. Den bjuder på badmöjligheter, vackra skogspartier och utblickar över kor och andra djur på nära håll på strandängarna. Nibblerundan är ett kortare alternativ till Ekoleden, som tar dig runt i området kring Kulturbygge och Nibble gård. Kustleden är en annan vandringsled utmed kusten mellan naturreservaten Farstanäs och Yttereneby. Mellan Ýtterjärna trädgårdspark och Yttereneby gård går Kustleden parallellt med Ekoleden.

I närområdet ligger Skillebyholm och Skilleby trädgård, centrum för biodynamisk odling i Sverige. Här finns utbildningar, restaurang, café och gårdsbutik. Några kilometer åt andra hållet ligger Saltå kvarn, ekologiskt matföretag, som också är en egen destination med café och butik.

I Ytterjärnaområdet finns dessutom många biodynamiska kretsloppsgårdar, liksom verksamheter för funktionsnedsatta t ex Mikaelgården och Saltå by. Här verkar också Ekobanken, vars idé är att ställa kapital till förfogande för den omställning som samhället behöver nu och framöver – ekologiskt, socialt och kulturellt. Ekobanken är medlem i den internationella Sustainable Banking-rörelsen. I forskningsprojektet BERAS, med säte i Ytterjärna, har stora kunskaper byggts upp kring hur konventionella jordbruk kan ställas om till ekologiska kretsloppsjordbruk. Centralorten Järna har också caféer, restauranger och butiker med rötter i samma idéburna ideal.

”Kloaken som ville bli en lustgård”

Konstnären Arne Klingborg insåg tidigt i arbetet med trädgården, att det fanns möjligheter att på plats ta hand om det egna avloppsvattnet och rena det på ett naturligt, biologiskt vis. Liksom i det övriga arbetet med parken skapade man former och funktioner utifrån det platsspecifika.

Arne Klingborg såg en möjlighet att skapa en dammpark av avloppsvattnet, funktionen formades till något vackert och Claude Monets näckrosdammar blev en förebild.

Dammarna byggdes till, den ena efter den andra, vartefter området växte. Ett samarbete med den engelske skulptören och uppfinnaren John Wilkes gav dammparken de karakteristiska vattentrapporna. Dessa så kallade ”Flow forms” skapar en typisk rörelse i skålarna, som bidrar till syresättning av vattnet, som i sin tur är en väsentlig del av reningsprocessen.

Stora krav ställs på anläggningarna så att framförallt fosfor och kväve inte släpps ut i den känsliga Östersjön. På senare år har därför anläggningarna försetts med slamavskiljare och kemfällning, som kompletterar den biologiska reningen i dammarna.

Anläggningen blev ett framgångsrikt pilotprojekt och en källa för inspiration och kunskapsutveckling om biologiska reningsprocesser även på andra ställen i landet. Utvecklingen av biologiska, lokala avloppslösningar har idag blivit allt vanligare. Dammarna i Ytterjärna är ett unikt exempel på forskning i praktiken, där skönheten är en lika viktig del som de tekniska och biologiska aspekterna. Dammanläggningen sköts idag av Frötallen AB.

Många trädgårdsrum

Kring den gamla Vidarkliniken finns också vackra trädgårdsrum, som är värda ett besök – en buskträdgård med en storslagen vy över hagmarkerna, en vacker innergård med spännande skulpturer samt den fina skogsträdgården vid James Turells konstverk Skyspace. Där finns dessutom ett stort runt bord, som är tänkt att användas för en picknick i samband med besök i konstverket.

Frilandet i Trädgårdsparken arrenderas ut till andelsodlingen ”Förädlad”, ett initiativ där grönsakerna som odlas förädlas till smakrika och nyttiga fermenterade produkter som levereras till medlemmarna. Här genomförs också olika odlingsprojekt, bland annat försöksodling av ätbara perenner i samarbete med Jordbruksverket.

Rosenträdgården I Ytterjärna, som är en av de största i Sverige, består av en yttre och en inre del. Den yttre delen, Robygge rosenträdgård, finns vid Robyggehuset och den inre labyrintlika Rosenknoppsträdgården ligger hemligt dold innanför en tät oxelhäck och spaljé. I rosensamlingen hittar man 120 olika sorters rosor och ca 150 buskar. Det är framförallt en samling av engångsblommande nordiska buskrosor och klätterrosor.

– Den blommande höjdpunkten sker kring midsommar och det firar vi varje år med Rosens dag, berättar Paula.

Innan dess ska dock mycket annat hinnas med.

– Nu vill jag välkomna besökare i vår park, säger Paula. Vår nyöppnade restaurang i Kulturhuset i Ytterjärna säljer picknickpåsar, som gör det enkelt att när som helst ta sig ut i trädgården eller vandra längs lederna och njuta av den spirande våren. Inte minst i dessa coronatider är parken den lunga vi behöver. Här behöver man inte trängas!

Foto: Erik Olsson

Läs mer om Trädgårdparken här!

Text: Inger Holmström
19 april, 2020

Projekt ska testa produktion av ”nya” fleråriga grönsaker

Att odla och konsumera perenna (fleråriga) grönsaker har flera fördelar för bland annat miljö och näringsinnehåll. Det öppnar också upp för nya intressanta smaker på tallriken. Nu pågår ett projekt som ska prova ut och lyfta fram ett antal perenna grönsaker som lämpar sig för produktion och som samtidigt är intressanta för mathantverkare och konsumenter.…

LÄS MER

Att odla och konsumera perenna (fleråriga) grönsaker har flera fördelar för bland annat miljö och näringsinnehåll. Det öppnar också upp för nya intressanta smaker på tallriken. Nu pågår ett projekt som ska prova ut och lyfta fram ett antal perenna grönsaker som lämpar sig för produktion och som samtidigt är intressanta för mathantverkare och konsumenter.

Projektet heter Odlingsvärda perenna grönsaker för produktion och ska leda fram till en kunskapsbank som ska kommuniceras på olika lättillgängliga sätt. Bland annat riktat till odlare och mathantverkare (exempelvis kockar) i form av workshops, rapport, hemsida med mera. Det här blir färdigt och tillgängligt under 2021.

Vi har besökt odlingskooperativet Under Tallarna, som är en av de drivande parterna i projektet och där en rad olika perenna grönsaker nu provas i odling.

– Det finns ett stort intresse för detta idag. Vi har även tidigare odlat en del perenna grönsaker, men nu ska vi genom det här projektet hitta betydligt fler som är tillräckligt producerande och goda för att de ska vara framkomliga vägar för odlare, mathantverkare och konsumenter, säger Robin Tidholm som är en av delägarna i Under Tallarna.

– De odlingsvärden vi tittar på är bland annat produktivitet, härdighet, efterfrågan, smak samt även att de perenna grödorna inte sprider sig mer än önskat, säger Eva Johansson, som också är med och driver projektet.

 

Eva Johansson, med Kärleksört och Skotsk libbsticka i famnen.

Flera viktiga fördelar

Det finns en rad positiva poänger med att odla perenna grönsaker. Som komplement till de ettåriga matgrödorna är det, enligt Robin Tidholm, ett hållbart sätt att utnyttja marken bättre och att efterlikna naturliga växtförhållanden.

– Med perenna grödor är markytan hela tiden bevuxen och täckt. Växtrötterna kan breda ut sig mer och hämta mineraler och annan näring djupare i jorden än ettåriga grödor. Kolbindningen blir större, livet i jorden blir mer ostört och den biologiska mångfalden gynnas. Skördeperioden blir också längre och sträcker sig från tidig vår till sen höst.

Eva Johansson pekar också på att perenna grönsaker överlag har mindre behov av gödsling och vattning och är mindre känsliga för torka än ettåriga grödor. Odlare behöver heller inte köpa in utsäde varje år eftersom grödan redan är etablerad i jorden.

– Från konsumenter och mathantverkare finns också ett stort intresse för perenna grönsaker, som ju öppnar nya möjligheter för vad vi kan äta, menar Eva. Tidigare analyser av perenna grönsaker har också visat att de har högre näringshalt, och detta hoppas vi få möjlighet att studera närmare i ett separat projekt.

Många lovande grödor att testa

Det finns många olika perenna matgrödor. Bland de som är allmänt kända idag kan man exempelvis nämna rabarber, sparris, pepparrot, svartrot, brännässlor och jordgubbar. I det nu aktuella projektet ska man testa flera mindre kända grödor för produktion.

– Det kan ge en intressant breddning av de grönsaker som produceras i dag. Inte minst kan flera av dem passa i salladsblandningar och göra dessa mer värdefulla att äta, både vad gäller näring smak, menar Robin Tidholm.

Bland några favoritexempel han pekar på finns en uppskattad piplök (Allium fistulosum) som kan ge upp till sju ordentliga skördar per säsong och som kräver minimal skötsel. Ett annat exempel är Trädgårdssyra (Rumex rugosus), som är en salladsväxt med lite syrlig smak. Libbsticka (Levisticum officinale) har enligt Robin en stark potential. Den är ofta grund i buljong. Ostronört (Mertensia maritima) är mycket uppskattad inom restauranger. Det är ett blad som smakar ostron med lite sälta och havssmak. Kinesisk gräslök (Allium tuberosum) är ytterligare att lovande exempel.

Bland intressanta uppstickare av perenna grönsaker nämner Robin bland annat Cikoria (Cichorium intybus), som är släkt med maskrosen och har både beska och sötma i smaken, samt Gode Kung Henriks Målla (Chenopodium bonus-henricus), som är en mycket näringsrik och lite besk kulturväxt.

Det finns enligt Robin Tidholm många gamla, intressanta kulturväxter som ännu inte har tagit klivet över till produktion. Det finns också lovande grödor som ursprungligen kommer från andra klimatzoner, bland annat vissa perenna kålsorter. Ett annat exempel som man ska testa är Funkia, som är en delikatess i Japan och som redan finns i många svenska rabatter. Det är en tidig vårgröda där man skördar skotten.

 

Piplök och Trädgårdssyra på gång (bilderna togs i mitten av mars).

Positiva möjligheter

Det tycks finnas en stor potential bland perenna grönsaker och de kan troligen ta större plats i våra mat- och odlingssystem.

– Intresset för det här är stort. Ett steg mot mer perenna grönsaker kan vara att vi nu testar olika grödor, tar fram deras odlingsvärden och ser om det finns efterfrågan, säger Eva Johansson.

– Matfrågorna behöver ses över från många olika håll, säger Robin Tidholm. Det gäller att våga prova olika vägar och inte köra fast i ett spår. Den kunskapsbank vi arbetar fram i det här projektet hoppas vi ska förenkla för andra att ta in perenna grönsaker i sin produktion. Hos oss på Under Tallarna kan det här ge ett perennt system som motsvarar ungefär en tredjedel av vår produktion.

Robin hoppas också att konsumenter ska få mer förståelse för näringskapaciteten och andra positiva möjligheter i perenna grönsaker och kunna göra val utifrån det. En viktig drivkraft och gemensam utmaning tycker han också är att odlare ska kunna få mer betalt för det man odlar.

– Att man kan leva på odling och att det är ett område i utveckling är inte minst viktigt för de ungas intresse för odling. Det finns idag en återspirad odlingsrörelse som utvecklas på bred front. Det är hoppfullt.

Som odlare värdesätter Robin även samarbetet i projektet där han får ta del av de andra odlarnas erfarenheter, metoder och tillhöra en proffesionell odlingsgemenskap. De andra projektdeltagarna är Förädlad andelsförädlingsodling, Hornuddens trädgård och Peterslunds Ekoodling. Stiftelsen Skillebyholm är huvudman för projektet kring perenna grönsaker som är tvåårigt och finansieras av Jordbruksverket och Vidarstiftelsen. Under 2020 handlar det om att odla fram grödorna och 2021 ser man resultaten och fokuserar också på bredare kunskapsdelning.

Foto: Erik Olsson

Läs även

Text: Staffan Nilsson