24 juli, 2017

Lagregler och monokultur hinder för mer hållbara spannmål

De ”moderna”, växtförädlade spannmålssorter som dominerar helt idag innehåller mindre näringsämnen och är känsligare för sjukdomar än äldre mer naturligt växtförädlade kultursorter. Men att sälja utsäde av kultursorter är idag olagligt. Dagens enkelspåriga växtförädling och monokulturer gör att mångfalden försvinner och därmed även det naturliga skyddet mot sjukdomar i spannmål, säger SLU-forskaren och bonden Hans Larsson. Det är en farlig väg att gå, menar han.

Mer motståndskraft i kultursorter

Han har under ett 20-tal år arbetat på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) med ekologisk växtförädling av främst vete och var dessförinnan även expert på växtskydd. Hans Larsson är numera främst engagerad i föreningen Allkorn som verkar för att bevara och utveckla en mångfald av lokalt anpassade spannmål – dvs kultursorter. För många år sedan startade han ett ekologiskt odlingssystem i Alnarp. Här gjorde han intressanta observationer.

– Jag såg att de moderna, konventionellt växtförädlade spannmålssorterna inte passar i ekologiska system. De är nämligen anpassade till och beroende av konstgödning och kemiska bekämpningsmedel. Man brukar kalla dem laboratoriesorter, och ytterligare en nackdel med dessa är att de inte klara sig under lite sämre odlingsförhållanden, vilket man också har märkt i många andra länder, berättar Hans.

Han förklarar att i äldre spannmålssorter, som under lång tid utvecklats lokalt och klimatanpassats, finns det inbyggt att kunna konkurrera mot ogräs och de är även mer motståndskraftiga mot olika sjukdomar.

Ett grundläggande fel man gör idag är, enligt Hans, att man odlar en genetiskt lika sort på stora områden. Det hjälper inte mycket om den specifika sorten är resistent mot sjukdomar, därför att sjukdomarna är snabba på att anpassa sig. Det tar bara 2–3 år för sjukdomar att övervinna den resistensen, och då behövs en ny modifierad sort som utsädesföretagen säljer.

– Därför är det viktigt med mångfald på spannmålsfälten. Det fanns tidigare ett mycket sort antal vetesorter i världen, men idag har minst 75 procent av dessa försvunnit. Det behövs mer kultursorter, som man också kan kalla evolutionära sorter. De har det evolutionära i sig och har aldrig renodlats, utan har odlats fram av bönder lokalt under lång tid. Förutom mer motståndskraft är kultursorter mer klimatsmarta, resurssnåla, och de smakar mer och innehåller mer näringsämnen än de så kallade moderna sorterna.

Lagregler hindrar ökad mångfald

Häpnadsväckande nog finns det ett direkt laghinder mot att vi ska få mer tillgång till kultursorterna med alla dess fördelar. Det är i stort sett förbjudet att sälja utsäde till kultursorter. Man får bara sälja utsäde för de spannmålssorter som finns på EUs sortlista. Hans Larsson nämner ett fall där en förening i Frankrike blev dömd till höga böter för att man sålt utsäde av äldre kultursorter utanför listan. Utsädeslagstiftningen i Sverige och EU säger idag att sorterna ska var enhetliga och stabila.

– Men det där med stabilitet existerar i realiteten inte där det finns liv, och enhetligheten är direkt skadlig. Genom att bara odla genetiskt enhetliga sorter får man spannmålsfält utan motståndskraft. Man bjuder in sjukdomar. Mångfalden är det enda hållbara sättet att bekämpa sjukdomar, säger Hans Larsson.

Man tar sig för pannan och undrar hur en sådan lagstiftning motiveras. Enligt Hans domineras utsädesmarknaden av storföretag som inte vill ha biologiska lösningar. De vill tjäna pengar på att sälja en ny sort vart tredje år, där man plockat in någon resistent gen som sjukdomarna sedan snabbt anpassar sig till. Han menar att utsädesbolagen och deras lobbying har en enorm påverkan och är så starka att de i princip bestämmer lagarna.

Emmervete – ett exempel på kulturspannmål (allkorn.se).

Farlig väg

I dagens växtförädling finns, enligt Hans, på längre sikt en allvarlig fara som har vissa likheter med det välkända hälsoproblemet kring överanvändning av antibiotika och multiresistenta bakterier.

– I den moderna växtförädlingen lägger man till enstaka resistenta gener från de äldre sorterna, som helt naturligt har mängder av sådana gener. Men sjukdomarna överlistar snabbt den förändringen och då behöver man lägga till någon ny resistent gen, och så vidare. Om man fortsätter så här har man till slut förbrukat alla resistensmöjligheter som finns naturligt och man skapar samtidigt även mer aggressiva sjukdomar som normalt inte finns i spannmål. Till slut hjälper ingenting.

”Moderna” sorter ger mer volym men mindre näring

Den ”moderna” växtförädlingen vi haft en tid nu har, enligt Hans, enbart gått ut på att få mer skörd i volym räknat. Det man förändrat är förhållandet mellan andelen strå respektive kärna av spannmålets totala biomassa. Man brukar kalla detta skördekvot. Stråna är betydligt kortare och rötterna mindre på nya sorter jämfört med kultursorter. Lite förenklat ger kultursorter 4 ton kärna och 10 ton strå av totalt 14 ton biomassa per hektar. I nyare växtförädlade sorter är förhållandet i stort sett det omvända, men kultursorterna har en rad viktiga fördelar.

– Mineralinnehållet är mycket större i kärnorna hos äldre kultursorter. Nya konventionellt växtförädlade sorter har väldigt lågt näringsinnehåll, särskilt när det gäller mikronäringsämnen. Det här bidrar till ett stort samhällsproblem som kommer av att vi äter för mycket energirik mat men som har för låg näringstäthet. Vi måste äta mindre men bättre, säger Hans Larsson.

Kultursorter ger mindre fotavtryck

Enligt Hans är kultursorterna som sagt mer motståndskraftiga mot sjukdomar och därför inte lika beroende av kemiska bekämpningsmedel som de ”moderna” sorterna. Han menar också att kultursorternas större rotsystem även bidrar till att skapa mer mull i jorden och därmed också ökad bindning av kol i maken. I en mullrik och giftfri jord trivs insekter, maskar och andra organismer. Sammantaget gör detta jorden bördigare, vilket innebär att kultursorterna inte är beroende av konstgödsel på samma sätt som nyare spannmålssorter.

Överhuvudtaget blir det miljö- och klimatmässiga fotavtrycket mindre med kulturspannmål, menar Hans. När de odlas ekologiskt läcker det inte kväve och fosfor till mark och vatten och kultursorterna är klimatsmarta i sig.

– De kan utnyttja precis det klimat som finns just där de har utvecklats. Inom jordbruket är den odlade biologiska mångfalden den enda hållbara lösningen på klimatproblemet. Och om klimatet ändras så ger kultursorterna ändå skörd, medan moderna sorter inte klarar den förändringen lika bra och i värsta fall inte ger någon skörd alls.

Arbetar för mer kulturspannmål

Föreningen Allkorn, där Hans är verksam, arbetar på flera sätt för att vi ska odla och ha tillgång till mer av kulturspannmål. Exempel på kultursorter och dess egenskaper kan man läsa om på Allkorns hemsida. Föreningen delar bland annat ut utsäde för kultursorter gratis till sina medlemmar. Man får inte sälja utsädet eftersom det är emot den gällande lagstiftningen. Men bönder har idag alltjämt rätten att odla det man vill.

Hans Larsson håller också på och utvecklar användandet av den stora fröbank som växte fram under hans 22 år av ekologisk växtförädling på SLU. Den kan idag inte ligga kvar där utan är flyttad till en gård i Skåne. Tanken är att bönder ska kunna få ut prover på flera kilo så att man snabbt kan komma igång med kultursorter om man är intresserad. Det ska vara en bruksgenbank för odlare och Hans kallar detta för deltagande växtförädling. Varje gård kan utveckla egna kultursorter. Ekologisk växtförädling går lite förenklat ut på att prova och selektera ut de sorter som visar sig passa bäst lokalt – utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Om man använder konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel i växtförädlingen ser man ju, enligt Hans, inte vilka naturliga egenskaper de nya spannmålssorterna egentligen har.

Allkorn och förlaget Ordbildarna har nyligen gett ut boken Vårt älskade bröd – för den goda smaken, hälsan och miljön. Boken tar upp kulturspannmål ur flera perspektiv, bland annat genom intervjuer med växtförädlare, odlare, mjölnare, bagare, kockar och konsumenter. Här konstaterar man bland annat att kulturspannmålen fanns långt före kemijordbruket och att spannmål och människan har utvecklats tillsammans i tusentals år.

– Det är en agrikultur med människor och historia bakom. Idag är det agro-business som dominerar och man har glömt bort det där med kultur, säger Hans Larsson.

Han tror att det är konsumenterna som kan åstadkomma de stora förändringarna på det här området och han hoppas också att vetenskapen kommer in mer på rätt spår. Det finns professorer på SLU som regelbundet går ut i media och säger hur dåligt ekologiskt är, men konsumenterna tror inte på dem, menar han.

– Både ekologi och mångfald av kulturspannmål ligger helt i tiden av flera skäl, anser Hans Larsson. Mångfald är livets strategi för utveckling.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

Allkorn