23 november, 2018

”Ta tag i livsmedelssektorn – annars missar vi klimatmålen”

Om ansvariga svenska politiker verkligen menar allvar med de globala klimatmål man ställt sig bakom måste man även våga ta tag i jordbruket och maten, som står för över en tredjedel av vår konsumtions klimatbelastning. Med nuvarande politiska ambition når vi inte alls målen, anser Artur Granstedt som är docent i växtodling och ekologiskt lantbruk.…

LÄS MER

Om ansvariga svenska politiker verkligen menar allvar med de globala klimatmål man ställt sig bakom måste man även våga ta tag i jordbruket och maten, som står för över en tredjedel av vår konsumtions klimatbelastning. Med nuvarande politiska ambition når vi inte alls målen, anser Artur Granstedt som är docent i växtodling och ekologiskt lantbruk.

– Det saknas tillräckliga insikter om det här. Nu behövs en radikalare strategi för både omställning till ekologiskt kretsloppsjordbruk och en kraftig minskning av köttkonsumtionen.

Sveriges livsmedelsstrategi och klimatmål går inte ihop

Enligt Parisöverenskommelsen från 2015 ska vi till år 2050 begränsa utsläppen av växthusgaser så att temperaturökningen stannar vid 1,5–2 grader. För oss i Sverige innebär det att vi ska minska utsläppen med cirka 80 procent. Och det inkluderar förstås även utsläpp som vår import orsakar i andra länder, vars andel av våra utsläpp har ökat med 50 procent den senaste 20 åren. Den sektor i Sverige som totalt sett har störst klimatpåverkan (38 procent) är livsmedelsområdet.

– Ändå tycks man undvika att ta tag i detta, och ger istället större uppmärksamhet åt transport- och energisektorerna. Vår totala klimatbelastning ligger på samma nivå som för 25 år sedan. Om vi ska lyckas minska våra emissioner av växthusgaser från dagens 11 ton till 2 ton per person och år måste samtliga sektorer vara med fullt ut, säger Artur Granstedt.

Han pekar på att regeringens nuvarande livsmedelsstrategi och handlingsplan (som beslutades 2017) inte räcker till. Ambitionen där är att öka den ekologiska odlingsarealen med 30 procent till år 2030, vilket egentligen bara motsvarar en fortsättning av den ökningstakt vi redan har sedan några år tillbaka. Ökningen måste, enligt Artur, ske betydligt snabbare. Ekomålet för 2030 behöver vara minst 50 procent av odlingsarealen för att vi till 2050 ska ha möjlighet att ställa om hela jordbruket till ekologiska kretslopp. Men då måste också en skärpning ske av vad som får kallas ekologisk odling. Detta är vad som krävs för att vi ska komma i närheten av att nå klimatmålen, som också förutsätter en radikal minskning av köttkonsumtionen.

Artur Granstedt

Mer kretslopp viktigt av flera skäl

All ekologisk odling förutsätter att man har odling av vall med kvävebindande baljväxter på minst en tredjedel av arealen för att kunna driva odlingarna utan konstgödsel. Mångsidigheten med vallodling gör också att ekologisk odling kan drivas utan kemiska bekämpningsmedel. Men för att långsiktigt hushålla med växtnäringen och förhindra dagens stora läckage av kväve som skadar både hav och klimat måste man även föra tillbaka växtnäringen till odlingsjorden via djurgödseln. Så gör man i det som kallas ekologiskt kretsloppsjordbruk.

Artur menar att vi därför behöver skärpa kraven på vad som ska kallas ekologiskt och som därmed ska kunna få de eko-stöd som finns för lantbruk. Det bör ställas krav på verkliga kretslopp. Det innebär att gårdarna behöver ha både växtodling och djurhållning i en väl avvägd balans, på varje gård eller i samarbete mellan flera gårdar. Artur uppskattar att verkliga kretslopp idag bara finns på 40 procent av dagens svenska ekologiska lantbruk. Många ekogårdar har idag för många djur eller inga djur alls, och i båda fallen innebär det att man inte fullt ut åstadkommer ett kretslopp av näringsämnen, vilket innebär förluster för miljön.

Men den ännu större frågan är förstås att ställa om från konventionellt jordbruk till ekologiskt kretsloppsjordbruk – ett lantbruk som bland annat binder mer kol i marken i form av mull och som inte använder fossilenergikrävande konstgödsel och där fodret till djuren inte tar mark och skogsmark i anspråk i andra länder. Det har inte bara stor betydelse för vår klimatpåverkan, utan innebär också att läckaget av näringsämnen från jordbruket minskar kraftigt, vilket är mycket viktigt för att rädda Östersjön. Även odlingsjordens bördighet säkras då långsiktigt. Vi slipper förstås också spridning av kemiska bekämpningsmedel och dagens dramatiska minskning av biologisk mångfald kan hejdas. Genom att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk baserat på lokala resurser och samtidigt minska köttkonsumtionen kan vi också minska behovet av odlingsmark och göra Sverige mer självförsörjande på baslivsmedel.

Morot och piska

– Det behövs både morot och piska för att åstadkomma den nödvändiga omställningen. Bland annat bör man införa ett strukturstöd för bönder som vill ställa om till ekologiskt kretslopp. Många har tidigare uppmuntrats att investera tungt i högspecialiserat mer ensidigt lantbruk utan kretslopp och sitter idag fast i de investeringarna, säger Artur Granstedt.

– Samtidigt bör man göra det dyrare att använda konstgödsel i det konventionella jordbruket genom en kännbar skatt, och pengarna från detta ska gå till bönder som ställer om till ekologiskt. Det här är kontroversiellt, men viktigt. Det skulle leda till att fler lantbruk tar vara på stallgödsel och åstadkommer ett mer naturligt kretslopp av växtnäringsämnen, istället för att köpa in fossilenergikrävande konstgödsel utifrån och spä på läckaget till mark och vattendrag.

Det finns ytterligare en viktig möjlighet att göra jordbruket mer fossilfritt och minska utsläppen av klimatgaser ännu mer, berättar Artur. Med hjälp av gödsel och annat organiskt material kan gården producera egen biogas för sina maskiner. Det är testat och fullt möjligt att täcka in en stor del av ett lantbruks energibehov på det sättet. Här skulle det behövas ett omfattande stöd för sådan småskalig biogasproduktion och att det börjar tillverkas biogasdrivna traktorer, menar Artur.

Ekologiskt kretsloppsjordbruk är väl beprövat, inte minst genom EU-projektet Beras med Artur Granstedt som projektledare. Det omfattade ett stort antal försöksgårdar i länderna runt Östersjön inklusive Sverige. Nu planerar Artur och kollegor ett nytt praktiskt forskningsprojekt med en rad försöksgårdar i Sverige, för att se hur en omläggning kan gå till och fungera i olika regioner från norr till söder.

Minska köttkonsumtionen med 80 procent

Vad innebär då en omläggning av jordbruket för konsumenterna? Om vi ska gå i mål med klimatmålen till år 2050 behöver även konsumtionsvanor ändras. När det gäller köttkonsumtionen måste den, enligt Artur, minska med cirka 80 procent. Denna minskade köttkonsumtion motsvarar ungefär den mängd nötkött som kan produceras på ett hållbart sätt i ekologiskt kretsloppsjordbruk, där gårdar har en balans mellan växtodling och kor (eller andra betande, idisslande djur). Man har alltså inte fler kor än man kan odla grovfoder till.

Artur menar också att vi bör minimera den storskaliga produktionen av kött från enkelmagade djur som kyckling och svin, som föds upp på sådant vi människor kan äta. Den produktionen är miljömässigt ohållbar därför att den slukar mycket resurser samtidigt som den inte kan vara en del av jordbrukets naturliga kretslopp av näringsämnen.

Rimligt betala mer för hållbar mat

Vad händer med matpriserna om maten produceras på ett mer hållbart sätt i ekologiska kretsloppsjordbruk?

– Man kan räkna med att priserna ökar, men idag betalar vi ju inte matens verkliga pris. Med konventionellt jordbruk blir det betydande miljökostnader som vi skjuter på framtiden eller till andra delar av världen, säger Artur Granstedt.

Enligt en undersökning som han lett kan en verkligt hållbar matproduktion innebära att matkostnadernas andel av ett hushålls disponibla inkomst ökar från 12 procent (vilket är genomsnittet i Sverige idag) till cirka 15 procent.

– Om vi som konsumenter skulle betala vad maten verkligen kostar skulle matens pris vara betydligt högre än idag. Vad många kanske inte tänker på är dessutom att en del av detta idag går via olika former av skattefinansierat gårdsstöd och miljöbidrag. Jag tycker det är rimligt att lägga lite mer av hushållsbudgeten på mat som inte förstör miljön.

Artur anser att det här handlar om kunskap och vilja hos alla parter. Vi står nu inför en ödessituation för mänskligheten och tidsfristen för ett verkligt uppvaknande kring klimatförändringen, havsmiljön och den biologiska mångfalden med mera krymper ständigt. Han menar att det omgående behövs en färdplan för att lyckas nå målet i tid och minska klimatbelastningen med 80 procent till år 2050.

– Jag vill tro på människors förmåga att ta sitt förnuft tillfånga och styra utvecklingen istället för att styras av kortsiktiga intressen. Vår framtid avgörs av om vi kan vara medvetna människor som tar ansvar, eller inte. Där har vi hamnat idag, säger Artur Granstedt.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
Baljväxter binder både kol och kväve ur luften och återskapar bördig jord.
17 november, 2018

”Sluta ducka för jordbrukets klimatutmaningar”

Det saknas tillräckliga insikter om vilken nyckelroll jordbruket och vår matkonsumtion har för att vi ska nå klimatmålen. Denna stora utmaning för livsmedelssektorn hamnar ofta under klimatdebattens radar, trots att det handlar om en tredjedel av vår klimatpåverkan. En ny regering behöver ta tag i detta omgående, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.…

LÄS MER

Det saknas tillräckliga insikter om vilken nyckelroll jordbruket och vår matkonsumtion har för att vi ska nå klimatmålen. Denna stora utmaning för livsmedelssektorn hamnar ofta under klimatdebattens radar, trots att det handlar om en tredjedel av vår klimatpåverkan. En ny regering behöver ta tag i detta omgående, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Även den senaste rapporten från FN:s klimatpanel visar att alla sektorer i samhället måste åstadkomma snabbare och större minskningar av klimatutsläppen för att vi ska nå målen.

Artur Granstedt skriver att det som krävs är en omläggning av jordbruket så att det drivs med hjälp av lokala och förnybara resurser, och en konsumtion som är mer anpassad till detta. I grund och botten handlar det här om att vi måste återskapa en balans mellan växternas fotosyntes och vår konsumtion. Det är bara genom fotosyntesen som förnybara resurser skapas. Granstedt menar att vi inte kan fortsätta med ett livsmedelssystem som förbrukar mycket mer resurser än vad fotosyntesen förmår att återskapa.

Dagens konventionella jordbruk anser han inte vara den solfångare och kolsänka det borde vara. Det drivs av fossil energi bland annat genom framställningen av konstgödsel, som inte bara ger en klimatpåverkan utan även leder till stora överskott av kväve som belastar miljön på flera sätt. Samtidigt leder vår höga konsumtion av kött till att det, via spannmåls- och soyabaserade ”djurfabriker”, uppstår både stora näringsläckage till sjöar och hav och emissioner av klimatgaser.

Ett regenerativt jordbruk däremot innebär ett kretslopp av växtnäringsämnen och kan tillsammans med en minskad köttkonsumtion minska matens klimatbelastning med 75 procent, och samtidigt återskapa bördig jord. Det förutsätter en växtföljd med vallodling med bland annat kvävebindande baljväxter, rätt antal betande djur anpassat till vallodlingen samt att växtnäring återförs till marken via djurgödseln.

Artur Granstedt anser att de svenska politiska målen om ekologisk odling är otillräckliga och att det krävs radikalare tag för att nå klimatmålen. Han skriver att vi inte har råd att fortsätta ducka för vad som faktiskt måste göras även på jordbruksområdet.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

15 november, 2018

Vår konsumtion ger störst utsläpp i andra länder

En stor del av vår konsumtions miljöpåverkan sker i andra länder, vilket återigen bekräftas av en rapport nyligen från Naturvårdsverket. Det är viktigt att vara medveten om detta när vi då och då får andra rapporter om smärre minskningar av utsläpp inom Sveriges gränser. Där inkluderas inte vår stora import, som står för två tredjedelar av den svenska konsumtionens klimatpåverkan. …

LÄS MER

En stor del av vår konsumtions miljöpåverkan sker i andra länder, vilket återigen bekräftas av en rapport nyligen från Naturvårdsverket. Det är viktigt att vara medveten om detta när vi då och då får andra rapporter om smärre minskningar av utsläpp inom Sveriges gränser. Där inkluderas inte vår stora import, som står för två tredjedelar av den svenska konsumtionens klimatpåverkan.

I rapporten Miljöpåverkan från svensk konsumtion har man tittat på miljöpåverkan både i Sverige och utomlands, bland annat när det gäller utsläpp av betydelse för luftkvalitet och klimat samt kemikalieanvändning. Den studie som ligger till grund för rapporten visar överlag att svensk matkonsumtion har stor påverkan utanför landets gränser. Särskilt tydligt är detta när det gäller kemikalier i jordbruket samt utsläpp från avskogning för att få fram mer jordbruksmark.

En vanlig uppskattning för Sverige är att vår mat står för cirka en tredjedel av vår totala klimatbelastning. Enligt Naturvårdsverkets rapport kommer nära 40 procent av den svenska matkonsumtionens klimatpåverkan från svenska utsläpp, medan större delen alltså sker i andra regioner, bland annat i andra europeiska länder, Asien och Latinamerika.

Cirka en femtedel av användningen och utsläppen av farliga kemikalier som svensk konsumtion genererar sker enligt rapporten inom Sveriges gränser. Resten sker i andra länder som vi importerar ifrån. Man har dock inte hela bilden av detta eftersom den befintliga statistiken om kemikalieanvändningen i världens jordbruk är ganska bristfällig, särskilt i utvecklingsländer.

I Naturvårdsverkets rapport nämns en av utgångspunkterna för svensk miljöpolitik – det så kallade Generationsmålet: ”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.”
Rapporten påminner också om att Sveriges riksdag tidigare (i en proposition 2010) har beslutat att det övergripande målet för svensk miljöpolitik är att förutsättningarna för att lösa miljöproblemen ska finnas på plats inom en generation, vilket tolkas som år 2020.

Så hur går det?
Inte så bra, måste man nog säga. Det övergripande miljöpolitiska målet verkar idag ganska avlägset.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

13 november, 2018

Låt naturen ge kläderna färg

Ekollon, valnötter, bark, blad, svamp, rötter, löss, matavfall och kanske en rostig skruv, i en puttrande gryta färgar textilier i naturens alla skiftande nyanser. Med lite kunskap om det nära och enkla kan man ge nya möjligheter för den fläckiga tröjan och förvandla sidennattlinnet till en makalös aftonklänning.…

LÄS MER

Ekollon, valnötter, bark, blad, svamp, rötter, löss, matavfall och kanske en rostig skruv, i en puttrande gryta färgar textilier i naturens alla skiftande nyanser.
Med lite kunskap om det nära och enkla kan man ge nya möjligheter för den fläckiga tröjan och förvandla sidennattlinnet till en makalös aftonklänning.

Intresset för produkter som säljs som one-offs ökar även i Sverige. Hög hantverksmässig kvalitet betraktas som exklusivt. I vissa kretsar lappar och lagar man, i andra surdegsbakar och mjölksyrar man, andra stadsodlar, plastbantar och containerdyker. Snart kanske vi lämnar in våra kläder till små hemmafärgerier som vi gjorde förr.

Varför inte börja med lökskalet, morotsblasten eller bönavkoket från köket och låt resten komma sen! Precis som med matlagningskonsten och konsten att hjälpa sig själv med örter och teer, varma bad och insmörjningar kan vi återta kunskapen och tilltron till att ”man kan själv”.
Kännedom om det vi bär närmast huden ger en god känsla!

 

"Naturlig färgning innebär ett utforskande av och ett ansvarsfullt förhållande till naturen."

 

Växtbaserade färger förändras efter ljus och kontakt med andra substanser, därför bör de tvättas varsamt liksom älsklingströjan som också kan bli urtvättad med tiden. Ju mer ljus och gnidhärdig färgen är ju dyrare vara. Detta gäller även med syntetiska färger.
Naturlig färgning innebär ett utforskande av och ansvarsfullt förhållande till naturen.
Som en uppföljning till tidigare publicerade artiklar här på Ytterjärna Forum, om fibrerna ull, hampa och lin, vill jag gärna berätta lite om färgen som hör till i och med att färgning inkluderats i var mans hem vid beredning och färdigställande av textilier till vardags och till fest. Denna kunskap sträcker sig långt tillbaka i Sveriges historia, från stenåldern fram till mitten av 1800-talet då de syntetiska färgerna tog över och textilindustrin satte fart.

Färg från naturen som löser sig i vatten har ingen egen substans som ett pigment har. Genom att lägga ett textilmaterial i vattnet kan färgen överföras direkt och få en förlängning i textilen innan den hastigt förflyktigar sig.

Så har man tagit tillvara och satt färg på sina kläder och så gör konsthantverkare och hobbyfärgare för att skapa unika ting där ingen är den andra lik.

I princip är gångordningen denna:

Koka växterna i en timme, låt stå över natten, sjud garnet eller tyget i avkoket en timme, skölj.

Ecoprint: Avtryck av ett blad som lindas hårt emot tyget kokas eller ångas i en timme, skölj eller låt svalna i kokvattnet före sköljning.
Banka ett avtryck av kronbladen från en blomma mellan två tyg eller måla med färgvattnet, gör reserveringar och konstfulla knytningar – möjligheterna är många.

Kunskapen om betning, PH värde, garvämnen, tanniner, koktid, temperatur, tvättning, mönster, proteinfiber eller cellulosafibrer, odling och skörd, tillkommer. Märk att man behöver beta för att färgen skall få bättre fäste. En bra bok med generösa råd och beskrivningar är Lina Sofia Lundins, Naturlig färgning, Natur och kulturs förlag 2017.

Svart
Idag är den svarta färgen den giftigaste.
Mode är den andra största miljöförstörande faktorn efter olja.
Till en vanlig nyköpt T-shirt kan upp till fyra kilo giftiga kemikalier ha använts i framställningen.
För att färga svart på naturlig väg kan man blanda rött och blått. Mörka hållfasta nyanser fås av krossade ekollon, valnötter eller galläpplen och lite rostigt järn. Järnet i färggrytan leder ut färgämnena som gärna vill förena sig med järnet.

Blått
Den blå färgen finner vi inte så lätt i naturens egna färgspektrum.
Indigo Indigofera tinctoria för djupblått är svårt att odla i Sverige. Den importerades i äldre tider.
Hemliga recept och alkemi gav en särskild attraktion kring det blåfärgade plagget. Läkeväxten Vejde Isatis tinctoria ger en blå färg med drag åt det gröna, den innehåller naturlig indigo och trivs förhållandevis bra i vårt land men liksom Indigo, lösgör sig inte färgen i vatten. Pottaska från urin eller Natriumhydrosulfid och ammoniak aktiverar den blå färgen. Fermentering är en jäsningsprocess som på naturlig väg gör den tillgänglig att överföra på ett garn eller tyg.
Våra traditionella blåmönstrade madrassöverdrag färgades från början med vejde, liksom den ursprungliga svenska flaggans blåa färg. Det gula korsets färg kom från färgreseda Reseda luteola.
Blått som färgas över med gult ger grönt.

Rött
En av de vanligaste färgväxterna är krapprötter från Rubia tinctorium som färgar varmt rött. Färgämnet Alisarin framställs även kemiskt.
Karminröd, E 120 är en kallare färg som kan spädas åt det rosa eller maximeras åt det lila, den utvinns från den krossade korschenillsköldlusen som är både ätlig och älskad av stora konstnärer som Rembrandt, vermeer, velázquez. Karmin används både i korv, godis, läsk och smink. Faktiskt är den naturliga E 120 billigare att framställa än den kemiska färgen, därför finner vi den fortfarande i mathyllorna.
En annan ätlig färg är rödbetans, E 162, som dock ej är färgbeständig.
Kärnveden från röd Bresilja. Färgämnet är döpt efter vedens röda färg, brasa och gav landet Brasilien sitt namn.
Purpursnäckan Murex lilaröda färg bars av kungar och välbeställda och krigarna i Sparta. 12 000 snäckor behövs för att framställa 1,4 gram av färgämnet.

Gult, beige och brunt
De mest förekommande växtfärgerna som vi finner i naturen går i gult, beige och ljusbrunt.
Blad och stjälkar av brännässla kan ge sandgrågröna toner. Tall och gran gråbruna toner, avokadoskalen färgar underbara rosagrå toner och har du sparade använda tepåsar kan du färga varma beigerosa toner.
Al, asp och björklöv, renfana, fänkål, lökskal, ljung och lav är några exempel på växter som färgar gult.
Färgväxter har varit handelsvara mellan länder och världsdelar genom kulturepokerna. Sverige exporterade stora mängder lav under 1700 talet.
Växtfiber är kompaktare och knepigare än proteinfiber att färga. Siden tar emot färgen bra utan betmedel.

Här ett experiment:
I ett soligt fönster eller vid kaminen ställs en glasburk med varmt vatten, en näve blad från kryddskåpet, tillexempel salvia och rosmarin eller bara lite gurkmeja, lägg i ett stycke sidenduk i ett par dagar minst. Vänd och skaka burken ibland – låt se vad som händer!

Sist hoppas jag trädgårdsmästaren och färgkännaren Kaili Maide gör om sin färgutställning i Bergianska Trädgården nästa sommar.

 

Foto: Erik Olsson
23 oktober, 2018

Varför är ekovin mycket större än ekomat?

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?…

LÄS MER

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?

Enligt siffror från förra året är andelen ekovin (vilket får antas inkludera även många biodynamiska viner) tre gånger högre än andelen ekologiska livsmedel som vi köper i detaljhandeln. Ekoviner står för cirka 22 procent medan ekomaten står för cirka 7 procent i detaljhandeln.

Man kan fråga sig vad som är ”grejen” med ekologiska och biodynamiska viner som gör att vi i högre grad väljer det jämfört med ekologisk mat, som ju totalt sett har betydligt större betydelse för miljön. Skillnaderna i försäljningssiffrorna har troligen flera förklaringar.

Mer hantverk i eko

Vi har pratat med Coop:s tidigare och mångårige miljöchef, Mikael Robertsson, som har en lång bakgrund från många delar av livsmedelsbranschen och som på senare år även arbetat en hel del med vin. Numera är han konsult och även handelsman inom ekologiska livsmedel. Ett signum för ekoprodukter som han vill börja med att lyfta fram är att de ofta innebär mer hantverksmässig produktion än konventionella produkter.

– När man exempelvis producerar ekoviner och biodynamiska viner kan man inte fuska och ta till enkla lösningar på samma sätt som vid konventionell produktion. Enligt vinproducenter som jag pratat med kan man trixa till konventionella viner ungefär som man kan göra med många livsmedel. Men detta är svårare att göra med ekoviner och här ställs producentens kompetens på prov. I ekologisk produktion måste man göra mer som man gjorde förr, och mer utifrån sina egna sinnen, säger Mikael Robertsson.

Han tror att det är ganska vanliga vinkonsumenter som köper ekoviner. Inte alls bara ”vinkännare”, som han tycker tidigare var ganska tröga på att ta till sig ekologiska begrepp.

– Många som väljer ekoviner vet att det har betydelse och många tycker troligen också att det är trevligt att berätta att det är ett ekovin man bjuder på.

Mikael Robertsson.

Vid odling för ekologiska viner får man inte använda konstgödsel och inte heller kemiska bekämpningsmedel som verkar inifrån växten. Även själva produktionen ska vara ekologisk, inte bara odlingen. I ekovin får man inte använda lika mycket svavel för att stoppa jäsningsprocessen som i konventionella viner. För biodynamiskt vin tar man det ekologiska förhållningssättet ett steg längre, med flera krav. På vingården arbetar man i harmoni med naturen och försöker lyfta fram växtplatsens naturliga förutsättningar. Biodynamisk odling ska fungera som ett kretslopp av näringsämnen och vinet produceras utan filtrering, utan klarning, utan köpt kemisk jäst och med krav på mycket låg användning av svavel (runt 10 gånger mindre än i konventionella viner). I biodynamisk odling används också olika naturbaserade odlingspreparat för att berika jorden.

Mikael Robertsson tycker att producenterna av ekovin med tiden har blivit skickligare och att det numera finns många bra ekoviner i alla olika prisklasser. När det gäller skicklighet ser han direkta paralleller med matproduktion.

– Att exempelvis odla grönsaker och andra matråvaror utan att bespruta och konstgödsla kräver handlag och kompetens, och det skapar man genom erfarenheter år efter år. Det här har ännu inte riktigt kommit in i matindustrin, där man fortfarande ofta väljer de snabba lösningarna.

Stor tröghet hos livsmedelskedjorna

När det gäller den stora skillnaden i andelen ekologiskt för vin respektive mat pekar Mikael Robertsson inte minst på att Systembolaget är ett monopol som kan ta sortimentsbeslut på ett annat sätt, medan detaljhandeln är konkurrensutsatt och att kunderna där i hög grad bestämmer hur det går med ekovaror. Han menar också att det inom livsmedelsindustrin finns större brist på ekoråvaror. Enligt Mikael är man inom livsmedelshandelns stora kedjor rädda för tomma hyllor och därför är man försiktiga med att ta in nya ekovaror. Däremot finns mer fristående handlare som enklare kan ta in ekovaror, även sådana som är mer tillfälliga och mer lokala.

– I de stora kedjorna finns en enorm tröghet kring detta. Jag anser att man måste våga prova små ekoproducenter och ta in mer lokala produkter även om de inte kommer att finnas i alla butiker. Då gynnar man producenter som gör bra produkter och som inte kan fuska. Men det sättet att arbeta med sortiment ställer hela detaljhandelns system på prov, säger Mikael Robertsson.

"Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna."

Han menar också att det här handlar om vilka personer som arbetar med de frågorna inom detaljhandeln, vilka kunskaper de har och vad som premieras internt. Här bör man prioritera upp verkliga matkunskaper mer.

– Det behövs överlag mer av hantverksmässig produktion, vi har tappat bort mycket av det. Förutom de uppenbara miljö- och hållbarhetsfördelarna som följer av eko är det hantverkets kvalitéer som är ”grejen” med både ekovin och ekologiska livsmedel. Man kan förstås även utveckla bra tekniska metoder, men den sensoriska utvecklingen bör man hålla i själv på ett hantverksmässigt sätt.

Till konsumenter har Mikael Robertsson en enkel uppmaning kring vad man väljer i mat- och vinhyllorna:

– Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna. Då smakar det ännu bättre.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Fr v Anna Erixon, Tomas Erlandsson och Gunnar Backman från Nordisk Råvara.
17 oktober, 2018

Skonsam odling fick Änglamarkspriset

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.…

LÄS MER

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.

Nordisk Råvara har tagit fasta på baljväxternas markvårdande egenskaper och även att i övrigt odla så skonsamt som möjligt, med bland annat marktäckande kompletterande växter i odlingarna och ett minimum av plöjning eller annan jordbearbetning. Jordhälsa är ett nyckelord. Man menar bland annat att det är viktigt att se till att växtdelar och näring kommer tillbaka till jorden för att hålla den frisk.

Odling av matlupin i Skåne.

– Allmänt sett har vi genom jordbruket degenererat jordarna under decennier. Vi vill sträva efter att bevara och återskapa allt friskare jordar, med dess naturliga och mycket komplexa system av mikroorganismer, maskar, mykorrhiza med mera, berättar Tomas Erlandsson, som är VD på Nordisk Råvara.

Eftersträvar friskare jordar

Idag kontraktsodlar företaget i samarbete med ett 30-tal Krav-certifierade gårdar i Sverige. Samarbetet anpassas utifrån varje gårds förutsättningar och man försöker lära sig nya sätt att odla. Det som odlas är både äldre, traditionella grödor och andra grödor som vi i Sverige inte är så vana vid att odla. Några exempel är Bondböna, Gråärt, Gotlandslins, Lupinböna, vit Quinoa, Yin Yangböna med flera. Ett av målen är även att diversifiera matutbudet. Än så länge säljer Nordisk Råvara mest till storkök och livsmedelsindustri, men också direkt till konsumenter via sin webbshop och viss livsmedelshandel.

– Vi vill harmonisera det vi kan odla i Sverige med det vi äter i vårt land. Vi bör överhuvudtaget producera mer av det vi äter här i Sverige. Vårt mål är inte att få fram produkter snabbt och billigt, utan att göra det som vi vet är rätt och som ger de bästa produkterna för miljö och hälsa, säger Tomas Erlandsson.

Baljväxter viktiga för kretslopp

Baljväxter är fleråriga med relativt djupa rötter som bygger upp mullhalten och de har inte minst en särskild förmåga att fixera kväve ur luften, vilket ger en naturlig gödning till odlingsjorden. Det här gäller både baljväxter som vi människor kan äta direkt, och de för oss oätliga baljväxter som bör ingå i odling av vall (foder för betesdjur). Att på olika sätt ha med baljväxter i en växtföljd är viktigt för att åstadkomma ett naturligt kretslopp av näringsämnen i ett lantbruk. Det gör att man kan odla matgrödor utan att på sikt utarma odlingsjorden och utan att använda konstgödsel. Samtidigt binds kol i marken istället för att hamna i atmosfären.

För att åstadkomma det ekologiska kretsloppsjordbruk vi har skrivit om tidigare på Ytterjärna Forum krävs att man förutom odlingen av matgrödor även har en väl avvägd balans mellan idisslande djur och vallodling. Baljväxterna i vallodlingen och återförda näringsämnen från djurgödseln sluter här kretsloppet och bygger upp odlingsjorden. Djurgödseln i ett sådant kretslopp återför också viktiga mineralämnen till marken.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Illustration: Anna Gran
15 oktober, 2018

Hagtorn, crategus (rosfamiljen)

Hagtornens röda bär pärlar som bloddroppar ymnigt över hela busken. Som blod så röda som kom de för att minna om hjärtat. Det är inte sällan så att en medicinalväxt bildligt tillkännager sin förbindelse till att läka och stödja ett visst organ, genom sin likhet med det organ den kan hjälpa. Lika botar lika heter det.…

LÄS MER

Hagtornens röda bär pärlar som bloddroppar ymnigt över hela busken.
Som blod så röda som kom de för att minna om hjärtat.
Det är inte sällan så att en medicinalväxt bildligt tillkännager sin förbindelse till att läka och stödja ett visst organ, genom sin likhet med det organ den kan hjälpa.
Lika botar lika heter det.

Blommorna är en vacker syn i maj- juni med tusen, tusen vita, av bin omsusade, fembladiga blommor i klasar. I varje blomma syns de hjärtformade ståndarknapparna, som enligt signaturläran tyder på ett växtanvändningsområde. I mitten en, två eller tre ståndarknappar som visar på vilken art det är liksom i frukten en, två eller tre hårda kärnor. Det finns rundhagtorn, spetshagtorn, trubbhagtorn eller korallhagtorn och dessutom en mängd korsade småarter.

De verksamma ämnena i hagtorn är väl genomforskade och används än i dag inom alternativmedicinen och i den traditionella kinesiska medicinen. Ibland kan, under översyn av läkare, hagtorn och den giftiga växten digitalis kombineras vid hjärtåkommor.

Hagtorn trivs som namnet anger i öppna hagar, i lunder och häckar. Crategus kommer av grekiskans kratos som betyder hård. Hårda och månghundraåriga blir de små knotiga träd med vassa taggar vars trä duger till både kugghjul, redskap och käppar. Av barken kan man färga gult.

Bären är mjöliga och inte så märkvärdiga i smaken men prova gärna att koka gelé. Det är viktigt att sila bort kärnorna eftersom de innehåller en liten mängd amygdalin som kan utveckla cyanväte vid förtäring precis som hos aprikoser och persikor.

Te kokas på blommor och blad och torkade stötta bär. Bären behöver kokas i 15 minuter. Hagtorn är en av de få växter vars te vid behov kan intas varje dag, år efter år. Skriver Pelle Holmberg och Marie-Louise Eklöf i Prismas vilda örtabok.

Denna dricka torde stärka krafterna och lugna ett oroligt hjärta eller bara öka trevnaden en ruskig afton.

Glögg

Ingredienser:

0,5 l hela tvättade hagtornsbär
1,5 l vatten
1,5-2 dl strösocker (efter egen smak)

2 st kanelstänger
2 st stjärnanis
1 bit pomeransskal
1 cm färsk ingefära
4 st tsk hela kardemummafrukter
7 st kryddnejlikor

Gör så här:

Lägg alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt puttra under lock på medelvärme tills bären tappat sin röda färg (ca 10-15 minuter). Låt sedan blandningen stå och dra ett tag, åtminstone en timme. Tappa upp och förvara på glasflaska. Servera varm, gärna med nötter i.

Text: Red./ Anna Gran

Per Carlsson och Calle Myrsell, vinnare i grötkoknings-VM.
11 oktober, 2018

Svenskt i topp igen på gröt-VM

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.…

LÄS MER

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.

Utöver ett skickligt handlag av grötkokarna kan man tänka sig att kvaliteten på råvaran har stor betydelse för resultatet. Roligt för Saltå Kvarn vars ekologiska havrekross användes av båda årets vinnare Calle Myrsell och Per Carlsson.

De vann delat första pris i den traditionella VM-klassen som går ut på att koka bästa gröten av enbart obehandlat krossat havre (inte havregryn) samt vatten och salt. Gröten bedöms utifrån smak, textur och färg. Man kan också tävla i specialklassen, där man får lägga till även andra ingredienser. I årets upplaga av Golden Spurtle – World Porridge Making Championship tävlade grötkokare från 12 länder.

Syftet med tävlingen är dels att göra fler människor medvetna om gröten och dess hälsosamma fördelar, dels att skapa intresse för den lilla skotska byn Carrbridge, där grötkoknings-VM hålls varje år. Hos Saltå Kvarn hoppas man nu att svenskarnas VM-vinster ska leda till att ännu fler ska använda havrekross, och inte bara i bakning där den använts länge. Den havrekross som användes i vinnargröten görs av hel, ångbehandlad, skalad havre som klippts i bitar och är rik på fiber, magnesium, järn och zink.

 

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

6 oktober, 2018

Reservat eller kalhyggen? Debatten missar den uppenbara lösningen

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.…

LÄS MER

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.

För att klara de politiska målen om en levande skog med biologisk mångfald behöver vi enligt en ny ESO-rapport avsätta mer skog som reservat. Man föreslår att ett ökat skogsskydd delvis ska finansieras av en naturvårdsavgift. Inte helt oväntat möter det här kraftigt motstånd från skogsnäringen.

När varierade naturskogar ersätts av homogena och biologiskt fattiga produktionsskogar, försvinner livsmiljön för många djur- och växtarter, som blir alltmer sällsynta eller t.o.m. utrotade. För 20 år sedan antog riksdagen miljömålet Levande skogar, som handlar om att bevara skogarnas biologiska mångfald. Skogsstyrelsen och Artdatabanken bedömer dock att det idag är långt kvar till målet och det är oklart om utvecklingen ens går åt rätt håll. Forskning visar att omkring 20 procent av skogarnas naturmiljöer måste vara orörda för att miljömålet ska kunna uppnås.

ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) pekar på att omkring halva det behovet endast kan säkras genom stora reservat. Men det förutsätter att man även gör anpassningar inom de brukade skogarna, annars måste andelen reservat vara större än så. ESO pekar också på att det är problematiskt att dagens krav på skyddshänsyn är utformade så att ju större hyggen man gör desto mindre andel måste man avstå från att avverka.

Ska vi ha 80-95 procent icke levande skog?

Enligt uppgift är idag 5-7 procent av den produktiva skogsmarken långsiktigt skyddad. Men debatten kring den här frågan har enligt skogsexperten Mikael Karlsson fastnat i resonemang om att antingen skyddar vi eller så hugger vi ner skogen. Produktion och skydd ställs då mot varandra som oförenliga intressen, och det menar han är olyckligt. En sådan diskussion missar målet och även den uppenbara lösningen.

­– Vi kan inte nå miljömålet genom att sikta på 5, 10 eller 20 procent levande skogar. Det innebär ju att 80–95 procent är icke levande skogar, i form av trädplantage. Vi kan bara nå målen om vi bedriver skogsbruk som ger utrymme för naturen i själva produktionsskogen och det kräver omställning till mer ekosystembaserat skogsbruk. Det går inte att förena kalhyggen och trädplanteringar med levande skogar.

Mikael Karlsson menar också att det inte räcker med skyddade ”fläckar” av skog här och där, bland annat därför att djuren behöver större områden att röra sig på. Man talar här om gröna korridorer. Med ekosystembaserat skogsbruk minskar behovet av särskilda skydd av skogen. Generellt kan man säga att ju försiktigare skogsbruk desto mindre sådana skyddsbehov, och ju intensivare skogsbruket bedrivs desto mer av skogen behöver skyddas.

Skogen ger mer än enbart virke

Enligt ESO skulle ett ökat skydd av skogen i syfte att säkra den biologiska mångfalden innebära ett minskat uttag av virke, vilket ger samhällskostnader. Detta menar man dock kan uppvägas av värdet av en avsevärt ökad klimatnytta (eftersom skogen binder kol) och det innebär då istället en vinst för samhället. Skogsnäringen är mycket kritisk och menar att ESO har räknat fel på detta, bland annat genom att bortse från annan klimatpåverkan som skogsråvaran ersätter.

Mikael Karlsson håller med ESO om att en ökad kolinlagring i skogen är en viktig klimatnytta och han menar att potentialen är mycket stor. Det ekosystembaserade skogsbruk som han förespråkar ger en kraftigt ökad årlig kolinlagring. Enligt en tysk studie han hänvisar till är skillnaderna i potential väldigt stora, inte minst på längre sikt. Hundra år med intensivt skogsbruk ger åtta procent ökad kolinlagring, medan samma tidsrymd med ekosystembaserat skogsbruk ger 280 procent ökad kolinlagring i skogen.

Enligt Mikael Karlsson innebär en omställning till ekosystembaserat skogsbruk en tillfälligt minskad avverkning under en övergångsperiod, under tiden som skogen växer till sig. Det blir minskat råvaruflöde för industrin i volym räknat, men för skogsägare behöver det inte innebära mindre lönsamhet, eftersom flera kostnader sjunker samtidigt som skogens värde ökar. Till detta kommer att blandskog av olika trädslag står betydligt stadigare när det stormar. När det gäller produktion poängterar han också att det är viktigt att klargöra vilken typ av produktion vi talar om.

– Nu pratar man enbart om virkesproduktion, men det är egentligen bara en av flera ekosystemtjänster som en skog kan generera. Andra ekosystemtjänster är inlagring av kol, biologisk mångfald, skydd mot skogsskador, miljö för rekreation med mera. Här ger kalhyggen abrupta avbräck, medan ekosystembaserat skogsbruk däremot möjliggör produktionen av fler ekosystemtjänster, säger Mikael Karlsson.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

2 oktober, 2018

Ekologisk odling gynnar insekter på flera sätt

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.…

LÄS MER

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.

Resultatet är kanske inte så förvånande, eftersom minskningen av insekter i jordbruksmiljöer ofta förknippas med både giftspridning och monokulturer. Man vet sedan tidigare att fält med ekologisk odling innehåller större mångfald av pollinerande insekter än fält med konventionell odling.

De här välkända skillnaderna skulle dock kunna bero på att ekologiska fält lockar pollinatörer från andra miljöer i landskapen. Men den nya studien visar för första gången att ekologiska odlingsmetoder verkligen har en stabiliserande effekt på mångfalden av pollinerande insekter i jordbrukslandskapet.

Konstgödsel minskar mångfalden

Studien är gjord av Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet. Forskarna har under tre år samlade humlor, fjärilar och blommande växter under hela växtsäsongen på tio ekologiska och nio konventionella gårdar i Skåne. Man såg att ekologisk odling har positiva effekter på stabiliteten i blomsterresurser och förekomsten av humlor. Även på landskapsnivå såg man motsvarande stabilitet, som här också inkluderade fjärilar.

Resultaten visar bland annat att åtgärder som ökar förekomsten av blommor med nektar och pollen kan bidra till en återhämtning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det gäller även på konventionella gårdar.

I studien pekar man också på att det är känt att användandet av konstgödsel i konventionellt jordbruk minskar mångfalden av växter, vilket i sig kan minska förekomsten av insekter. Variationerna i mångfalden av insekter som man också såg över tid i konventionellt jordbruk kan, enligt studierapporten, hänga ihop med att olika bekämpningsmedel används olika år och för olika grödor.

 

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson