27 juni, 2019

Fler arbetar för pollinerande växter

Under flera årtionden har pollinerarnas livsbetingelser gradvis försämrats. Och det är vi människor som bär skulden genom de landskap vi har skapat. Allt från storskaliga rationella jordbruket till perfekta robotklippta gräsmattor som blir gröna öknar utan mat för pollinerarna. Men nu sker en revolution i det lilla; flera kommuner släpper gräs och ogräs fritt i parker och grönområden, Trafikverket låter vägrenar blomma och lantbrukare kantar åkrarna med fruktträd – allt för att främja våra livsviktiga humlor, bin, vildbin, fjärilar och andra pollinerande insekter.…

LÄS MER

Under flera årtionden har pollinerarnas livsbetingelser gradvis försämrats. Och det är vi människor som bär skulden genom de landskap vi har skapat. Allt från storskaliga rationella jordbruket till perfekta robotklippta gräsmattor som blir gröna öknar utan mat för pollinerarna.
Men nu sker en revolution i det lilla; flera kommuner släpper gräs och ogräs fritt i parker och grönområden, Trafikverket låter vägrenar blomma och lantbrukare kantar åkrarna med fruktträd – allt för att främja våra livsviktiga humlor, bin, vildbin, fjärilar och andra pollinerande insekter.

 

Solitärbin, honungsbin och humlor ser till att vi får grödor, frukt och bär från den svenska naturen. Det är något vi alla tar för givet. Men sedan 1950-talet har pollinatörerna fått allt svårare att överleva i de landskap vi människor har skapat.

När det småskaliga varierade jordbruket ersattes av det monotona storskaliga jordbruket försvann många av pollinatörernas naturliga boplatser. Användandet av konstgödsel i kombination med olika former av växtskyddsmedel försämrade också deras överlevnadsmöjligheter.

Den stora inflyttningen till städerna innebar samtidigt att det byggdes och förtätades, ofta på bekostnad av träd, buskar och blommande rabatter.

Arbetskrävande kortklippta gräsytor blev hög status och med skötseln av dem försvann mycket av den biologiska mångfalden i städer och villaträdgårdar. Hårt ansade gräsytor kan jämföras med en grön öken, en monokultur där det finns väldigt lite att äta av för insekterna.

 

Släpper upp gräset

Men nu är en förändring på gång. Flera kommuner som Malmö, Linköping, Danderyd och Växjö släpper upp gräset i sina parker och får vackra blommande ängar som följd. Trafikverket på Gotland har prisats för sina blommande vägrenar och försöksodlingar med pollineringsvänliga växter pågår på flera håll inom lantbruket. Kunskapen om att blommor ökar skörden kommer tillbaka. Lantbrukare börjar odla bivänliga växter i kanterna på sina fält för att öka skörden på naturlig väg. Äldre tiders kunskap om hur viktig naturens blomning är för att få mat på bordet kommer till användning igen.

De senaste årens kampanjer för att uppmärksamma de livsviktiga insekterna börjar ge resultat. Pollinering nämns till exempel i Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och Miljöpartiet.

Organisationer och nätverk som Svenska Bin, Pollinera Sverige och Naturskyddsföreningen har medvind. Kunskapen om att bin, humlor och andra pollinerare är naturens egna lantarbetare och trädgårdsmästare når ut till allt fler. Barn lär sig bygga bihotell i förskolan och biodlarkurser fulltecknas snabbt. Både privata och kommunala bostadsbolag satsar på att gynna pollinatörer när de planerar utemiljön.

 

Perfekta gräsmattor är gröna öknar utan mat för pollinerarna.

Ökat samarbete mellan organisationer

Nätverket Pollinera Sverige grundades 2017 av Anna Lind Lewin, kommunikatör, och Lotta Fabricius Kristiansen, sakkunnig i biodling och pollinering från Svenska Bin. De hade i flera år arbetat med organisationen Svenska Bin för att höja kunskapen kring svensk honung. De såg behovet av ett ökat samarbete mellan organisationer, myndigheter, livsmedelsproducenter och forskare för att lära ut betydelsen av biologisk mångfald och bra levnadsvillkor för pollinerarna. De ville visa på positiva exempel och att alla, från lantbrukaren till den enskilda människan i storstaden, kan göra något för att öka mångfalden.

Biodling var förr ett naturligt inslag inom jord-och lantbruket. Det ökade skördarna och gav honung på bordet.

̶  När vi lade om hela jordbrukssystemet från småskaligt till det storskaligt rationella försvann även biodlingen bort från gården, säger Lotta Fabricius Kristiansen. Det blev helt enkelt för mycket att ta hand om. Man började använda konstgödsel och växtskyddsmedel på sina åkrar och tänkte inte så mycket på pollinerarnas betydelse.

̶  Nu när vi måste tänka om och satsa mer hållbart så behöver kunskapen öka om hur viktig pollineringen är. En bra inspiration är att se hur ekologiska gårdar gynnar den biologiska mångfalden på naturlig väg.

 

"...alla, från lantbrukaren till den enskilda människan i storstaden, kan göra något för att öka mångfalden."

 

En stor del av det vi hittar i frukt-och grönsaksdisken är beroende av pollinatörer. Samtidigt riskerar 40 procent av världens bin, fjärilar och andra arter som pollinerar att dö ut, vilket skulle få katastrofala konsekvenser för människans livsmedelsförsörjning.

Lotta Fabricius Kristiansen har en biodling i Tjällmo i Östergötland ihop med sin man Preben Kristiansen. Den är en av Sveriges cirka 50 KRAV-certifierade biodlingar.

̶  De flesta som håller bin har bara några få kupor och då blir det för dyrt att certifiera sin honung. Det kräver ju också att man vet att till exempel jordbruk i ens omgivningar är ekologiska, säger Lotta som en förklaring till de relativt få KRAV-certifierade biodlarna.

Intresset för vad vilda pollinatörer och odlade bin kan bidra med har ökat på senare år hos både allmänheten och inom jordbruksnäringen. Pollinera Sverige vill lyfta fram positiva exempel på hur vi kan förbättra livsbetingelserna för alla de insekter som utför ekosystemtjänster åt oss människor.

̶  Vi vill inte fokusera på hoten utan på möjligheterna, förklarar Lotta. Vi vill till exempel få lantbrukarna att inse hur de kan öka skörden på naturlig väg. När kommunerna släpper upp gräset i parker så gynnar det blomningen och pollinatörerna samtidigt som skötselkostnaderna av grönytorna minskar.

 

När gräs och ogräs får växa så hittar pollinerarna föda.

 

Även skogens bär är beroende

Både solitärbin, humlor, honungsbin och fjärilar hör till dem som gynnas när lantbrukare planterar in strängar av blommor som blommar i omgångar under hela odlingssäsongen.

̶  De vilda insekterna arbetar ihop med de odlade bina och ger oss ett rikare landskap. Många glömmer bort att även skogens bär är beroende av pollinerare, förklarar Lotta.

̶  Det som är bra med honungsbin är att du kan flytta runt kuporna dit där de behövs!

Pollinera Sverige har tre år i rad utsett Årets Pollinatör. 2017 belönades Trafikverket på Gotland för sina blommande vägrenar, 2018 fick gårdsmästaren Niclas Malm utmärkelsen för sitt arbete med att visa andra bönder hur de kan kombinera rationellt storskaligt lantbruk med rik biologisk mångfald.

 

Behöver mat hela säsongen

Många andra insekter deltar också i det viktiga pollineringsarbetet, som skalbaggar, fjärilar och blomflugor. Det som är avgörande för arternas överlevnad är att det finns mat till dem under hela säsongen. Här kan alla trädgårdsägare, kolonister och odlare bidra på sitt sätt genom att odla många olika slags blommor, bärbuskar och fruktträd.

På försöksgårdarna Glyttinge och Klostergården utanför Linköping har Niclas Malm sått in ett- och fleråriga växter på svårbrukade åkerkilar och hörn som utan förlust kan användas för att gynna pollinatörerna. Han anordnar fältvandringar i Hushållningssällskapets regi inom Jordbruksverkets projekt Mångfald på slätten. Det har skapat ett samarbete med lantbrukare, växtodlingsrådgivare och övriga intressenter som bidragit till att fler inom lantbruket lär sig om pollinatörernas behov av mat under hela säsongen.

Niclas Malm är glad att arbetet uppmärksammas, men njuter också av resultatet.
– Honungsört är härligt att gå i – det bara surrar av humlor och bin där. Det är en upplevelse.
För tio år sedan visste jag faktiskt inte ens att det fanns vilda bin, säger han.

Projektet har tagit fram billiga och effektiva metoder för att gynna mångfalden, bland annat fröblandningar utifrån markens förutsättningar så att de uppfyller villkoren i EU:s förgröningsstöd*. Örter som är bra att så är honungsört, timotej, vitklöver, rödklöver, käringtand, cikoria, gul sötväppling och bovete.

 

"Genom att plantera fruktträd i kanten på en åker eller solrosor på ett fält i närheten så ökar du skörden dramatiskt."

 

Niclas Malm menar även att de blommande fälten är lönsamma:
– Jag är himla intresserad av ekonomi nämligen, och det här kostar oss inget. Vi bönder slipper besvärliga hörn och kan inrikta oss på de ytor som är mer rationella att bruka. I och med att det är så mycket baljväxter i blandningen så ökar vi också bördigheten till den dag man vill ta jorden i bruk igen. Jag tycker inte det har varit svårt alls att skapa de blommande fälten. Jag gör bara som jag brukar och är noga med att göra allt rätt från grunden.

Lantbrukarna har under projekttiden anlagt blommande kantremsor och skalbaggsåsar samt gjort planteringar och andra åtgärder i anslutning till vindkraftverk. De har också satt ut fågelholkar, bikupor för tambin, halmbalar för humlor och bibatterier för solitärer.
– Lantbruket är en bransch i behov av förebilder, säger Jenny Henriksson på Jordbruksverket som också arbetar med projektet Mångfald på slätten. Lantbrukarna är ju den grupp som kan göra mest för mångfalden – särskilt i uppodlade slättbygder som Östergötland och Skåne. Insekterna är ju viktiga som pollinatörer men också som föda åt andra, till exempel fåglar. Därför är det viktigt att visa att arbete med biologisk mångfald inte behöver gå stick i stäv med matproduktionen, utan tvärtom kan gynna den, påpekar hon.

I maj arrangerade Pollinera Sverige forumet Vägen till en hållbar pollinering i samarbete med Rosendals trädgård, Naturskyddsföreningen och LRF med stöd från Naturvårdsverket.

 

"Det som är bra med honungsbin är att du kan flytta runt kuporna dit där de behövs!"

Gemensamt manifest

Experter inom pollinering, naturvård, artbestånd och samhällsplanering möttes för att gemensamt arbeta fram ett manifest som ska visa vägen till en hållbar pollinering. Manifestet ska lämnas över till regeringens miljö-och klimatminister Isabella Lövin och landsbygdsminister Jennie Nilsson under sensommaren 2019.

Lucas Garibaldi från Argentina är en av världens ledande forskare inom pollinering och artmångfald.

̶ Vi studerar hur jordbrukare ska kunna minska på externa medel och istället dra nytta av den biologiska mångfalden – det vi kallar ekologisk intensifiering. Genom att plantera fruktträd i kanten på en åker eller solrosor på ett fält i närheten så ökar du skörden dramatiskt, förklarar han.

Storbritannien, Frankrike, USA, Skottland och Nederländerna är exempel på länder som antagit nationella pollineringsstrategier. I Sverige är till exempel Södertälje på väg att anta en kommunal pollineringsplan.

Anna Lind Lewin från Pollinera Sverige har tagit fram ett kampanjmaterial för att sprida information om pollinatörer och de växter som ger dem näring. Skyltar, kort och affischer är vackert illustrerade av Aron Landahl. Nya illustrationer lanseras årligen under Pollineringsveckan som infaller i maj varje år.

– Att känna till alla våra pollinatörer och deras olika behov är en överlevnadsfråga. Ju fler som deltar i mångfaldsarbetet, desto fler arter kan gynnas och bevaras, avslutar Lotta Fabricius Kristiansen.

 

*Förgröningsstödets syfte är att minska det europeiska jordbrukets klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Så kan du hjälpa pollinerarna!

  • Släpp upp gräset! Gröna hårt klippta gräsmattor är som grön asfalt!
  • Se till att ha blommor hela säsongen – allt från maskros, rödklöver, vitklöver, prästkragar, backtimjan, fibblor, humleblomster, tistlar, rosor, lavendel, blåeld, gulmåra, ljung, honungsört, vallmo.
  • Humlor och bin gillar hallon-, krusbärs- och vinbärsbuskar, blåbärs- och lingonris, jordgubbar, smultron, äpple, päron och körsbär.
  • Plantera in ängsblommor i kanten av dina odlingar.
  • Spara ett ”skräpigt hörn” i trädgården, spara stubbar och döda träd.
  • Bygg biholkar och spara sandhögar där humlor kan bygga bo.

 

Läs även

,

Text: Ulla Tillgren

Jonas Regnér, vd för Saltå kvarn. Foto: Erik Olsson
13 juni, 2019

Destination Saltå – en hållbar mötesplats

I det gamla kvarnområdet vid Järna söder om Södertälje, bredvid den karaktäristiska kvarnen vid E4:an, växer en välkomnande mötesplats fram: Destination Saltå – med fokus på hållbarhet och ekologi, vackert belägen vid Moraån.…

LÄS MER

Tisdagen den 28:e maj slog Saltå Kvarn officiellt upp portarna inför sommaren och lanserade ”Destination Saltå”, en vision om att stärka Saltås position som utflyktsmål och mötesplats för alla som vill njuta av biologisk mångfald, uppleva naturens smaker och lära om hur näringsrik mat och hållbarhet går hand i hand.

– Vi inviger nu första etappen av totalt sex, som vi ska genomföra i steg under de kommande fem åren, berättar Jonas Regnér, vd för Saltå kvarn.

– Vi ska utveckla Saltå till en ännu populärare destination, där man kan njuta av biologisk mångfald och uppleva naturens smaker genom vårt bageri, butik, kvarn, mejeri och de ekologiska kretsloppsgårdarna i trakten.

I sommar kan man bland annat köpa enklare förtäring som kaffe, bakverk och smörgåsar i butiken, som tillfälligt ligger i det tidigare caféet, som kan avnjutas på verandan eller i gröngräset.

En spännande nyhet för i år är en ekologisk glass, som utvecklats av Henrik Cewert, känd från Järna Glass. Glassen är gjord på lokala råvaror från Järna Mejeri och de ekologiska kretsloppsgårdarna i trakten: Nibble, Skäve och Yttereneby. Den säljs i Henriks ”glass-truck”som kommer vara på plats på Saltå i stort sett hela sommaren.
För att kunna ta till vara på gårdagens croissanter kommer det erbjudas en ”Saltå Special”, valfri glasskula serverad på en croissant. På så sätt tar Saltå Kvarn även hand om gott bröd som annars skulle blivit över.

En annan nyhet är ”Saltårullen”, det prisbelönta pitabrödet som Saltå Kvarn tagit fram och bakar med surdeg och de nordiska spannmålen och som fylls med säsongens nyttigheter och kryddor, allt ekologiskt.

 

Visionen är att Saltå steg för steg fram till 2023 ska förädla området till en destination, som lockar besökare, med bland annat växthus där man kan fika året om Bondens marknad och mycket mer. Växthusen värms upp med hjälp av havreskalen från Saltås havreskalspanna och håller en behaglig temperatur året runt.
Surdegskursverksamheten ska också utvecklas vidare till internationell klass. Saltå har också påbörjat ett samarbete med Rosendals trädgårdar som bidragit med tips, råd och praktisk hjälp till nya planteringar. Framåt vintern återinvigs den tidigare butikslokalen som just nu renoveras.

Saltå välkomnar besökare – familjer, fikagäster, kunder såväl som proffsbagare eller intresserade som vill veta mer om Saltås principer: Alltid ekologiskt, viktigare HUR än VAR, inga tillsatser och rättvist.

Saltås historia och arv kommer fortsatt att vara en självklar del av miljön med berättelsen om varför man med fog kan kalla Saltåplatsen för ekologins vagga.

I bageriet från 1970, bakas fortsatt bakverk och bröd av Saltå Kvarns bagare. Här används enbart ekologiska råvaror samt mjöl som mals i Söderstenkvarnarna från 1920-talet.

– Här finns mycket att uppleva och vi hoppas på många besökare i sommar och alla ska känna sig varmt välkomna till nya Destination Saltå, avslutar Jonas.

Redaktionen

Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.
7 juni, 2019

Varning för utarmning av våra odlingsjordar

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln…

LÄS MER

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln.

 

Fortsätter vi att utarma jordarna i den här takten, menar Maria-Helena Semedo på FN-organet FAO, kan toppskiktet av jord i världen vara slut om 60 år. Och utan det faller jordens förmåga att filtrera vatten, ta upp kol och föda befolkningen, samtidigt som det vi odlar troligen kommer att vara mindre näringsrikt. Enligt artikeln är det kombinationen intensiv plöjning, bristen på täckgrödor, användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel som minskat de näringsämnen, mineraler och mikrober som gynnar växterna.

Men man pekar också på jordbruk som arbetar i positiv riktning. Exempelvis en gård i USA som sedan tre decennier tillbaka odlar utan plöjning, därför att man förstått att det ökar tillgången på kol/organiskt material, näring och vatten i marken. Ju mer organiskt material som finns i jorden, desto mer organismer kan leva där och bidra till ökad bördighet. Enligt The Guardian blir plöjningsfri odling allt populärare i USA, även om det ännu inte är allmänt utbrett.

 

Krävande monokulturer

Dave Montgomery, geolog vid University of Washington, säger att utan sunda odlingssystem kommer bönderna inte att kunna försörja världens växande befolkning med mat. Han påminner även om historiska exempel på områden och civilisationer där man förlorat odlingsjorden. Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.

Montgomery menar också att metoden att bara odla en eller två grödor på en yta snabbar på utarmningen av jorden. Politiskt har man i USA uppmuntrat specialisering av jordbruket (det har man även gjort i Sverige under lång tid / reds. anm.). I USA har det lett till monokulturer som kräver mer vatten, gödning och kemiska bekämpningsmedel. Montgomery ser dock början till en positiv förändring.

Insatserna är höga, enligt The Guardian. Rob Myers, en jordforskare vid University of Missouri, säger att om bönder inte fortsätter att bättre värdera vad som är bra för deras grödor kan vi stå inför en oöverskådlig katastrof. Vi måste ha det där övre jordlagret, det är av största vikt för vår överlevnad.

 

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

The Guardian

Lisa Trolle, chef för hållbarhet- och verksamhetsutveckling, Saltå Kvarn.
18 maj, 2019

Så kan vi göra mer för hotade ekosystemtjänster

Det är skillnad på ekologiskt och ekologiskt. Det blir tydligt när man tittar på de 155 frivilliga eko-åtgärder, utöver Krav-kriterierna, som Saltå Kvarn erbjuder bönder extra betalt för. Den stora mängden extra eko-åtgärder som rekommenderas visar inte minst hur mycket av naturens viktiga ekosystemtjänster som idag missgynnas av det industriella jordbruket. …

LÄS MER

Det är skillnad på ekologiskt och ekologiskt. Det blir tydligt när man tittar på de 155 frivilliga eko-åtgärder, utöver Krav-kriterierna, som Saltå Kvarn erbjuder bönder extra betalt för. Den stora mängden extra eko-åtgärder som rekommenderas visar inte minst hur mycket av naturens viktiga ekosystemtjänster som idag missgynnas av det industriella jordbruket. 

 

Det här är ett bonussystem som Saltå Kvarn har sedan många år tillbaka och som kallas Saltå Kvarns Verktygslåda. Tanken är att gå längre än de ekologiska kraven och att genom extra betalning till bönderna säkra flera ekosystemtjänster, dvs sådant som naturen själv egentligen gör åt oss om vi låter den göra det. Exempelvis pollinera växter, binda kol i marken, bygga upp bördig jord, cirkulera växtnäringsämnen, stå emot påfrestningar och mycket annat som är avgörande för att vi människor ska kunna odla och leva.

 

Säkra fler ekosystemtjänster

– Vår verktygslåda är något av top of the line inom hållbar livsmedelsproduktion. Vi vill uppmärksamma det extra som görs på gårdar som levererar till oss och vi vill även inspirera andra att göra mer, säger Lisa Trolle som är chef för hållbarhet- och verksamhetsutveckling.

Hon tycker det är en stor utmaning att nå ut bredare med de här ekologiska mervärdena. Bland annat därför att det råder en hel del förvirring bland konsumenter om vad som är verkligt hållbart, samtidigt som nästan vem som helst inom livsmedelsproduktion kan påstå att man jobbar med hållbarhet.

"Vår verktygslåda är något av top of the line inom hållbar livsmedelsproduktion."

 

Utgångspunkter i Saltå Kvarns verktygslåda är flera av de så kallade Planetary Boundaries som Stockholm Resilience Centre har utarbetat, FN-rapporter om ekosystemtjänster samt EU-projektet BERAS definition av ekologiskt kretsloppsjordbruk. De områden som verktygslådan främst fokuserar på är klimatpåverkan, biologisk mångfald och kretslopp av fosfor och kväve (växtnäringsämnen).

– Den stora grejen i verktygslådan är kretsloppsjordbruk eller regenerativt jordbruk, som gynnar alla de här tre hållbarhetsområdena. Det är jordbruk som bland annat skapar ett kretslopp av växtnäringsämnen genom att ha både växtodling och djur, mycket vall i växtföljden och hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel. Det ska vara basen i våra inköp av spannmål, menar Lisa Trolle.

 

Många möjligheter

Det finns en stor bredd i de frivilliga hållbarhetsåtgärder som Saltå Kvarn betalar bonden extra för. Några exempel är: att odla med varierad växtföljd, använda fånggrödor som tar upp växtnäring, minska markbearbetningen, spara blommor på åkerkanter och vägkanter, se till att det finns föda för bin, humlor och fjärilar, anlägga fosfor- eller kvävedamm eller våtmark, ha genomtänkt betesföljd, låta djuren gå på skogsbete, anlägga ekologiska korridorer och gröna stråk på och omkring fälten, byta bränsletyp, ha biogasanläggning, bygga flispanna, installera solceller… och så vidare.

– Det finns 155 olika åtgärder där bonden kan välja utifrån sin ambitionsnivå och övriga planer man har för sin gård. För varje åtgärd får man en viss poäng och motsvarande extrabetalt för de grödor man levererar. Som mest får de som når upp till maxpoäng cirka 10 procent mer betalt av oss. Vi lägger omkring 1 miljon kronor extra per år på inköp från bönder som gör extra åtgärder enligt verktygslådan, berättar Lisa Trolle.

 

 

Man kan säga att Saltå Kvarn på det här sättet betalar för ekosystemtjänster som annars riskerar att utarmas. Lisa håller med om att den stora bredd av bra miljöåtgärder som finns i verktygslådan visar att det är stor skillnad på eko och eko. Man kan även se både Kravs regler och Saltå Kvarns tillkommande verktygslåda som omfattande provkartor över hur mycket det egentligen är som missgynnas av dagens icke-ekologiska, industriella jordbruk.

Idag är det ett 30-tal av de gårdar som levererar till Saltå Kvarn som använder delar av verktygslådan. Någonstans mellan 40 och 100 procent av Saltå Kvarns spannmålsråvara kommer från sådana gårdar. Det varierar mellan olika spannmål och år. Ambitionen är att det långsiktigt ska vara 90 procent.

 

Vad kommer framöver?

Saltå Kvarns verktygslåda är ett levande koncept som utvecklas hela tiden utifrån ny kunskap och forskning, och i dialog med bönderna. Om man vill kan man se den utvecklingen som exempel på vart hållbarhetsutvecklingen inom livsmedel är på väg. Lisa tror att det framöver kommer ytterligare verktyg kring att minska utsläpp av växthusgaser och att få jordbruket att fungera som kolsänka. Många lantbruk har även skog som också finns med i bilden.

– Inom klimatområdet handlar det i grunden om att vi genom jordbruket och livsmedelsproduktionen kan komma närmare en lösning på klimathotet.

Den biologiska mångfalden är också ett viktigt utvecklingsområde, liksom djurhållningen, menar Lisa. Senaste versionen av verktygslådan innehåller även sociala verktyg, där man får poäng om man på olika sätt gör gården mer öppen utåt.

– Näringstätheten i maten är också något som det generellt talas allt mer om idag. Det handlar då inte bara om hur vi producerar maten, utan också vad vi bör producera och äta så att vi kan utnyttja resurserna vi har på ett hållbart sätt, säger Lisa Trolle.

Läs även

,

Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

Saltå Kvarn

13 maj, 2019

Rädda en humla – rädda ett helt samhälle!

Var rädd om humlorna som flyger omkring just nu, lite vilsekomna och klumpiga. De är nämligen drottningar som övervintrat och letar nytt hem. Och var och en av dem framtida mamma till ungefär 500 välbehövliga nya humlor! …

LÄS MER

Var rädd om humlorna som flyger omkring just nu, lite vilsekomna och klumpiga. De är nämligen drottningar som övervintrat och letar nytt hem. Och var och en av dem framtida mamma till ungefär 500 välbehövliga nya humlor!

Pollinerande insekter är avgörande för människans överlevnad. Två tredjedelar av alla grödor som odlas är beroende av att pollineras av insekter som just humlor, bin och insekter. Var tredje tugga vi äter är pollinerad av ett bi, en humla eller annan pollinatör.

Den globala insektsdöd som hotar är därmed ett hot mot hela mänskligheten, eftersom vår matproduktion är beroende av insekterna.
I Sverige har finns cirka 300 olika sorters vilda bin varav nästan hälften, 130 arter är rödlistade.

Men åter till humlorna. De stora och lite klumpiga individerna som så här års gärna förirrar sig in igenom öppna fönster och dörrar är drottningar – och som sådana extra värda vår omsorg. Se därför till att varsamt rädda ut dem i naturen igen.

Samhället dog i höstas

Drottningens samhälle dog i höstas och hon är ensam kvar. Nu söker hon en skreva eller grästuva att bygga bo i – och där kommer hon att föda upp ungefär 500 humlor.

En enda humla kan pollinera 1500 blommor per dag, vilket innebär att ett humlesamhälle med gemensamma krafter kan pollinera mer än 100 miljoner blommor under en säsong – bland dem sådant vi äter, som bär och frukt.

Vill du vara rädd om humlorna och bina så kan du plantera pollenrika växter som bin och humlor gillar. Har du trädgård, så välj växter enligt den enkla grundprincipen att humlorna gillar samma växter som vi gillar; de som luktar och smakar gott, som kryddväxter och bärbuskar.

Vill man odla för pollinerande insekter så är det också viktigt att välja växter som blommar under olika tider, så att tillgången på mat blir jämn. Och tänk på att ogräs också är mat! Klöver och maskros är viktiga, så låt dem blomma i gräsmattan och klipp helst inte förrän de blommat ut. Bra sensommarblommor för insekterna är kärleksört (som också älskas av fjärilar), höstaster och ljung.

Nästan en procent av Sveriges yta är gräsmatta, medan det knappt finns en procent kvar av de ängsmarker som fanns i Sverige för hundra år sedan. Om du har trädgård så kan du omvandla en bit av en gräsmatta till blommande äng och därmed göra en viktig räddningsinsats för bin och andra pollinatörer.
Sluta att använda alla former av gödsel. När marken blir magrare gynnas örterna.

Höj upp gräsklipparen och klipp gräset mer sällan, så ser du vilka örter som börjar blomma. Några brukar dyka upp redan första året, som vitklöver, käringtand, prästkrage, rölleka, renfana, fibblor och liten blåklocka. De lockar massor av humlor, fjärilar och vilda bin. När du väl har blommor på din gräsmatta, ge dem tid att blomma färdigt innan du klipper (ofta i slutet av juli). Låt det avslagna materialet ligga kvar i två dagar, så att fröna hinner lossna och falla till jorden, innan du räfsar ihop och bär bort.

Använd givetvis inga kemiska bekämpningsmedel.

 

 

 

Läs även


2 maj, 2019

Gott om kemiska bekämpningsmedel i europeiska vattendrag

I en ny studie har man i samtliga 29 mindre vattendrag som undersöktes i 10 europeiska länder hittat mixar av kemiska bekämpningsmedel och i de flesta fall även veterinärläkemedel som används i lantbruket. Totalt hittades 103 olika bekämpningsmedel varav de flesta var herbicider samt 21 läkemedel som huvudsakligen var antibiotika.…

LÄS MER

I en ny studie har man i samtliga 29 mindre vattendrag som undersöktes i 10 europeiska länder hittat mixar av kemiska bekämpningsmedel och i de flesta fall även veterinärläkemedel som används i lantbruket. Totalt hittades 103 olika bekämpningsmedel varav de flesta var herbicider samt 21 läkemedel som huvudsakligen var antibiotika.

 

I det vattenprov som hade högst koncentration fanns 70 olika bekämpningsmedel. En fjärdedel av de kemikalier som hittades i studien är förbjudna i EU och i hälften av vattendragen fanns minst ett bekämpningsmedel i nivåer över det tillåtna. Det vanligaste var här neonikotinoider, som anses bidra till den oroande minskningen av mängden bin och andra pollinerande insekter och som numera inte är tillåtna i EU. Att man hittat förbjudna kemikalier behöver inte vara tecken på illegal användning, utan kan vara resultat av urlakning av beständiga kemikalier som använts tidigare och som finns kvar i jorden.

 

Studien publicerades i Science of The Total Environment. Forskarna säger enligt en artikel i The Guardian att det stora antalet bekämpningsmedel och läkemedel man fann i vattendragen betyder att det finns komplicerade mixar av dessa vars påverkan är okänd. De säger att studien visar en utbredning av biologiskt aktiva kemikemikalier i vattendrag över hela Europa och att det finns potential för ekosystemeffekter.

 

Läs även

, ,

Text: Staffan Nilsson

28 april, 2019

Äta mindre kött – javisst, men vilket kött ska man välja?

Vår köttkonsumtion behöver minska betydligt. Men vilken typ av kött ska vi då välja för en hållbar konsumtion? Vi har frågat tre sakkunniga inom olika områden och deras svar har en hel del gemensamt: Köttet bör i första hand komma från djur som inte äter sådant som människor kan äta. …

LÄS MER

Köttkonsumtionen behöver minska betydligt. Men vilken typ av kött ska man då välja för en hållbar konsumtion? Vi har frågat tre sakkunniga inom olika områden och deras svar har en hel del gemensamt: Köttet bör i första hand komma från djur som inte äter sådant som människor kan äta.

I valet av kött kan man skilja på å ena sidan idisslare som kor och får som har en unik förmåga att äta gräs och grovfoder som människor inte kan äta. Å andra sidan grisar och kyckling som inte har den förmågan. Om kor i ett lagom avvägt antal ingår i ett riktigt kretsloppsjordbruk och inte utfordras med spannmål och kraftfoder blir det hållbart. Grisar och kyckling däremot konkurrerar egentligen med oss människor om de vegetabilier vi själva kan äta, och det är inte hållbart.

 

Gräsbetande idisslare

Sara Jervfors är kostchef i Södertälje och Gnesta samt projektledare för MatLust. Bara i Södertälje kommun serveras varje dag 24 000 måltider i skolor och äldreomsorg. Sara pekar bland annat på den nyss nämnda skillnaden.

– Generellt är det bra att välja kött från gräsbetande idisslande djur, som även ger gödsel. Det är bland annat bra för kretsloppet och den biologiska mångfalden och håller landskapen öppna. Viltkött från exempelvis vildsvin kan också vara ett hållbart val.

Hon anser att vi även behöver höns och grisar, men i betydligt mindre omfattning än idag. I grisproduktionen bör det helst handla om djur som äter restprodukter som annars skulle ha slängts. Inom äggproduktion tycker hon också det är viktigt att ta vara på kött från värphönsen, som annars ofta går förlorat. Överlag tycker hon att man helst bör välja Kravmärkt kött.

 

Undvik anonymt kött

Sara Jervfors ger också exempel på typer av kött som är mindre bra att välja:

– Undvik anonymt kött utan ursprungsmärkning och kött som man inte vet hur det har producerats, vilket exempelvis är väldigt vanligt i charkprodukter. Jag tycker också man kan undvika importerat kött. I Sverige kan vi själva producera kött och det finns ingen anledning att importera detta.

Inom Södertälje kommuns måltidsverksamheter har man minskat köttkonsumtionen och följer i stort sett principen om 20 procent animalier, exklusive mejeriprodukter, och 80 procent vegetabilier. Kommunens måltidsverksamhet använder bara svenskt kött och 65 procent av det är ekologiskt. I skolorna serveras idag i genomsnitt 50 gram kött eller fisk per elev och dag. Det är tillräckligt ur näringssynpunkt, menar Sara Jervfors. Utöver det serveras en hel del näringsrika vegetabilier som rotfrukter, kål, baljväxter och nordiska spannmål. Gärna närodlade i säsong.

– Ur näringssynpunkt använder vi råvaror som är så lite processade som möjligt. Det gäller både kött och vegetabilier. En viktig utmaning i våra menyer är förstås också att maten ska vara god.

 

Industriell köttproduktion

Wilbert Beyer är veterinär och anser att det är den industriella köttproduktionen som är den stora boven när det gäller både hållbarhet och etik på det här området. För konsumenter finns flera aspekter man kan tänka på i sina egna val, menar han.

– Dels handlar det om vad djuren bidrar med i ett kretsloppsjordbruk. Där är idisslarna bra eftersom de äter sådant som människor inte äter och omvandlar det till högvärdigt protein samtidigt som de ger gödsel som är mycket berikande för jorden. Om maten ska räcka i framtiden så är det mycket viktigt att utnyttja idisslarnas förmåga.

 

"Det kött man äter bör huvudsakligen komma från idisslande djur i kretsloppsjordbruk."

 (Artur Granstedt)

 

– Det viktiga i all köttproduktion är överhuvudtaget hur man producerar. Det ska vara bra djurhållning, men det finns idag skräckexempel inom alla djurslag – kor, grisar, kyckling och höns, och även fisk, säger Wilbert Beyer.

Han menar också att vi har en enorm överproduktion och att vi äter 3-4 gånger mer kött än vad som behövs. Själv äter han kött ungefär 1-2 gånger per vecka och väljer då kött från gårdar där han vet att djuren har det bra. Wilbert anser att vi som konsumenter egentligen har stor makt.

– Om vi alla skulle välja bort industriellt producerat kött skulle vi skicka tydliga signaler till producenterna. Visserligen styrs det här också av priserna, men när vi köper billigt kött betalar vi inte det verkliga priset. Ett lågt pris brukar betyda att man inte tagit med miljökostnader och att man har tummat på djurhälsan och djuretiken.

 

Hur går produktionen till?

När det gäller vilken typ av kött som svenska konsumenter kan välja ur hållbarhetssynpunkt tycker Wilbert att det kan vara kött från betesdjur som kor och får, samt även viltkött om jakten bedrivs på ett ansvarsfullt sätt. Ekologiskt kött är ofta ursprungsmärkt och han menar att man som konsument numera har ganska goda möjligheter att spåra köttet och få en uppfattning om hur produktionen har gått till. Och när man köper ägg tycker han att de bör komma från åtminstone frigående höns.

Att välja svenskt kött kan vara positivt och det ger enligt Wilbert en viss säkerhet om att det producerats med jämförelsevis hög standard. I Sverige har vi en stark lagstiftning inom djurskydd och närproducerat är också en fördel.

– Men svenskt kött är ingen garanti. Det finns många stora anläggningar som producerar i stor skala och det finns fortfarande en hel del att förbättra även i vårt land, säger Wilbert Beyer.

 

Kretslopp, bördighet och klimat

Artur Granstedt, som är docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk, har länge forskat kring och verkat för kretsloppsjordbruk med en väl avvägd balans mellan växtodling och kor eller andra idisslande djur. Det är ett jordbruk som är självförsörjande på växtnäringsämnen (konstgödsel behövs inte) och djuren äter bara grovfoder, inte kraftfoder och spannmål. Det här förutsätter också en växtföljd där ungefär 30-40 procent av arealen är flerårig kvävebindande vallodling och att vi tar vara på våra naturbeten som idag uppgår till cirka 500 000 hektar i Sverige. Tillsammans med stallgödsel gör vallodlingen jorden mer mullrik och bördig och därmed binds också mer kol i marken. I det här systemet har korna en nyckelroll i kretsloppet och därför är nötkött från sådana jordbruk bra ur hållbarhetssynpunkt. Men då handlar det totalt sett om betydligt mindre volymer nötkött än idag.

– Om vi utgår från verkligt hållbara kretsloppsjordbruk blir det rimliga en nötkött- och mjölkkonsumtion som motsvarar det antal djur som hela eller delar av de 30-40 procenten vallarealen kan föda. Det skulle totalt sett betyda att nötköttkonsumtionen behöver minska med 70 procent, säger Artur Granstedt.

 

Äter det som människor kan äta

Men idag har vi i Sverige dubbelt så stor nötkött- och mjölkproduktion jämfört med vad bete och grovfoder kan ge, menar Artur. Ungefär hälften av det korna äter idag är spannmål eller kraftfoder (i regel koncentrat av spannmål och soya), dvs sådant som människor kan äta. Soja bidrar också till avskogning och andra miljökonsekvenser på andra håll i världen.

I det här avseendet är det än värre med kyckling, höns och gris som inte kan äta gräs och grovfoder, och som därför aldrig kan ha kornas naturliga roll i kretsloppet. Det här handlar till stor del om industriproduktion och djuren utfordras med sådant som människor kan äta. Sådan produktion är inte hållbar och behöver minimeras, anser Artur. Det som är hållbart att ha kvar är kyckling/höns och gris i en omfattning som motsvarar mängden matavfall för att ta vara på resurser som annars går förlorade.

 

Minska köttkonsumtionen

För att matkonsumtionen ska bli riktigt hållbar behöver vi i Sverige minska den totala köttkonsumtionen med omkring 80-90 procent, menar Artur. Redan vid en minskning med 35 procent, till nivån vi hade på 1960-talet, skulle vi kunna göra oss självförsörjande på enbart ekologiskt odlade baslivsmedel i Sverige. Det skulle innebära en betydande minskning av klimat- och övrig miljöbelastning från vår matkonsumtion.

Hur kan man då göra som konsument?

– Vi kan äta väldigt mycket mer rotfrukter än vi i genomsnitt gör idag och även betydligt mer grönsaker. Det kött man äter bör huvudsakligen komma från idisslande djur i kretsloppsjordbruk. Industriellt producerad kyckling och svinkött bör man av flera skäl låta bli. Ett tips är att hålla utkik efter svenskt naturbeteskött, säger Artur Granstedt.

 

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

11 april, 2019

Därför är livet i åkerjorden så viktigt

En frisk odlingsjord ska myllra av liv, och detta liv hänger nära samma med jordens mullhalt och bördighet. Här har daggmaskarna och djupa växtrötter viktiga nyckelroller. Livet i jorden är grunden för vår existens, men det missgynnas av det industriella jordbruket och kemiska bekämpningsmedel. I ekologisk odling finns ofta mer daggmask och mer mull än i konventionell odling.…

LÄS MER

En frisk odlingsjord ska myllra av liv, och detta liv hänger nära samma med jordens mullhalt och bördighet. Här har daggmaskarna och djupa växtrötter viktiga nyckelroller. Livet i jorden är grunden för vår existens, men det missgynnas av det industriella jordbruket och kemiska bekämpningsmedel. I ekologisk odling finns ofta mer daggmask och mer mull än i konventionell odling.

SLU-forskaren och bonden Hans Larsson har studerat de här förhållandena och betonar att det även är mycket viktigt att utnyttja jordarna mer på djupet, inte bara ytskiktet.

– Det moderna konventionella jordbruket använder bara själva matjorden och tesen är här att genom konstgödsel tillföra näring för att ersätta den näring man tar bort från marken genom odlingen. Men då utnyttjar man egentligen inte jorden alls, och man skulle nästan lika gärna kunna odla i glasull, säger Hans.

Använd jorden mer på djupet

Han berättar att det är viktigt att använda växter med djupa rötter i jordbruket, av flera skäl. Inte minst i vallodling, där man bör ha djuprotade fleråriga baljväxter som lucern och rödklöver. Dessa fixerar kväve från luften (konstgödsel behövs inte) och bygger upp mullhalten i jorden.

Här finns även en viktig synergi med daggmaskarna. Rötterna utnyttjar daggmaskgångarna i marken som kan sträcka sig ner till ett par meters djup, och daggmaskarna använder i sin tur rotgångarna. Tillsammans med allt annat liv som finns i en frisk mark – bland annat i form av insekter, mikroorganismer och mykorrhizasvampar – skapas en mullrik och bördig jord där näringsämnen frigörs och blir tillgängliga för växtligheten.

 

"Ju mer daggmaskar desto mer jordliv. De gynnar den övriga markfaunan."

– Mullhalten är det som ger liv i jorden. Man brukar säga att 1-2 procent mullhalt ger för lite djurliv i marken. Det vanligaste i våra jordbruksmarker är 2-3 procent mull. Men man ska upp till över 4 procent mullhalt för att få liv i jorden och det är vad man i regel strävar efter i ekologisk odling, säger Hans Larsson.

 

Mullhalt, daggmaskar, jordliv, bra skörd – allt hänger ihop

Mullhalten bestämmer i hög grad hur mycket daggmask det finns i jorden, vilket är en bra indikator på hur frisk jorden är. Hans Larsson har gjort studier kring hur det här ser ut i olika odlingssystem.

I konventionella odlingar har han uppmätt stora variationer av tillgång på daggmask, allt ifrån 15-20 upp till 225 daggmaskar per kvadratmeter. På en del konventionella gårdar finns mycket lite daggmask och det är enligt Hans ofta jordbruk som sedan länge inte har djur och stallgödsel. Specialiserade växtodlingsgårdar utan djur, som är det vanligaste idag, har överlag mindre daggmask i jorden. I ekologisk odling har han uppmätt upp till 8 miljoner daggmaskar per hektar, vilket är mer än dubbelt så mycket som han maximalt har uppmätt i konventionell odling (det var dock inte i en jämförande studie). Han har också konstaterat stora skillnader i mängden biomassa av daggmaskar i marken – upp till 4 ton per hektar i ekologisk odling och bara upp till 500 kilo per hektar i konventionell odling.

– Ju mer daggmaskar desto mer jordliv. De gynnar den övriga markfaunan. Exempelvis blir det mer skalbaggar som äter skadedjur, bland annat bladlöss. Det här är ekologiska system som också tar hand om problemen.

 

Hans Larsson

 

Daggmaskar är viktiga för bördigheten. I en studie som Hans gjort på sockerbetsodlingar visade det sig att ju fler maskgångar det fanns i marken, desto större blev skörden. Daggmaskar gör nytta på flera sätt. De gör jorden mer porös, vilket också ökar markens förmåga att ta emot och behålla vatten. Motsatsen är så kallad markpackning som förhindrar rotutveckling och djurliv i marken och som ger sämre vatteninfiltration, vilket lätt leder till markerosion.

– Det ställs en del krav för att daggmaskar ska trivas i jorden. De behöver tillräckligt med föda i form av rotmassa, skörderester, stallgödsel och/eller gröngödsling. De behöver också lugn och ro och tid för fortplantning, exempelvis genom långliggande vallodling på två, tre år och genom skonsam jordbearbetning. Allra helst ska det finnas vegetation på marken hela tiden, säger Hans Larsson.

 

Daggmasken som klimathjälte

Daggmaskar är även något av klimathjältar och har en betydande förmåga att både skapa kolsänkor och öka bördigheten. Hans berättar om ett försök man gjorde med att sprida ut stora mängder torkad och hackad vall på odlingsmarken.

– Senare samma år var all denna grönmassa som vi spridit ut borta. Daggmaskarna hade då dragit ner allt detta i marken. Med hjälp av daggmaskarna fick vi alltså ner stora mängder kol i marken, med en väldigt liten insats. Det här är ett bra sätt att ganska snabbt öka mullhalten i jorden. Resultatet blev en ekologisk odling utan behov av att rensa ogräs och som gav väldigt höga skördar.

– Eko-motståndare brukar säga att vi inte kan odla ekologiskt därför att det ger lägre skördar. Men vi har visat väldigt höga skördar med sådant här odlingssystem. Man brukar också påstå att med eko måste vi hugga ner mer skog. Nej, det stämmer inte. Vi måste istället utnyttja odlingsjorden bättre, och mer på djupet. Dessutom ligger idag en halv miljon hektar svensk åkermark oanvänd, säger Hans Larsson.

Att använda marken mer på djupet handlar inte bara om djuprotade perenna grödor. En spännande möjlighet finns också i agroforestry, det vill säga att ha träd och buskar i anslutning till odlingar. Hans berättar att träd kan ha rötter som sträcker sig 80 meter ner i marken. Lövträd och lövbuskar med djupa rötter pumpar upp näring som via löven göder odlingsjorden varje år.

De lövängar som vi i Sverige förr hade miljontals hektar av var en sorts agroforestry på betesmarker. På dessa lövängar hade man utspridda bestånd av lövträd och buskar som gödde gräset, så kallade djuprotade grässvålar. Det var ett gigantiskt ekosystem där daggmaskarna drog ner de markgödande löven i jorden och där träden och buskarna också gav skydd mot torka.

– Det här har bönder förstått och använt under kanske tusentals år, men inte idag. Nu har vi i Sverige ett EU-jordbruksstöd som tvärt om innebär att man ska hugga ner träd och buskar i betesmarkerna för att få betesbidraget.

 

Behövs mer metodkunskaper och hållbar filosofi

Hans Larsson anser att man behöver kartlägga och lyfta upp alla de här sambanden kring växtlighet och livet i marken. Jordbruksforskningen och jordbrukspolitiken hänger ihop. Det är inte minst viktigt att lära ut hållbara metoder som tar hand om kolet och som skyddar djurlivet i marken och överallt. Det är ju grunden för vår existens.

– Man styr idag jordbruket genom subventioner och där finns möjligheter att åstadkomma åtgärder. Man pratar exempelvis om att styra över till mer gröna stöd, men i praktiken fortsätter det idag ungefär som tidigare. Man borde exempelvis ta tag i problemet med bekämpningsmedlen. Det kemiska jordbruket är ohållbart, säger Hans Larsson.

På ett mer filosofiskt plan menar han att det i grunden också behövs större vördnad för djurlivet och de komplexa samband som finns i marken.

– Filosofin kring detta är viktig. Vad vi gör speglar vad vi tänker och hur vi ser på jorden. Här behövs ett respektfullt förhållningssätt.

Vad passar väl bättre än att avrunda med den vördnadsfulla dikten Daggmaskar, av Harry Martinson:

 

Vem vördar daggmasken,

odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull,

stum av mull och blind.


Han är den undre, den nedre bonden

där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom,

den djupe, den lugne odlaren,

den evige grå lille bonden i jordens mull.


Läs även

,

Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
2 mars, 2019

Poängen med naturviner

Intresset för naturviner ökar starkt. Det är viner som görs med så lite manipulation och tillsatser som möjligt, och ofta småskaligt. Det ger en stor mångfald av viner där karaktären på odlingsplatsen, druvan och även det enskilda vineriet slår igenom tydligare i smakupplevelsen. Som kontrast till detta är inom EU mer än 50 ämnen idag tillåtna som tillsatser i vanlig vinproduktion.…

LÄS MER

Intresset för naturviner ökar starkt. Det är viner som görs med så lite manipulation och tillsatser som möjligt, och ofta småskaligt. Det ger en stor mångfald av viner där karaktären på odlingsplatsen, druvan och även det enskilda vineriet slår igenom tydligare i smakupplevelsen. Som kontrast till detta är inom EU mer än 50 ämnen idag tillåtna som tillsatser i vanlig vinproduktion.

 

Exempel på sådana tillsatser är socker, koncentrerad druvjuice, syror, ekchips, klarningsmedel, svavelföreningar med mera. Ekologiska viner tillåter färre tillsatser än konventionella, biodynamiska viner ännu färre och naturviner nästan inga tillsatser alls. Man kan lite förenklat säga att ju mer naturligt vinet produceras, desto mindre kan man fuska och ta till enkla lösningar.

Ju mindre tillsatser desto mindre fusk

– Det krävs en annan skicklighet och kunskap hos dem som gör naturviner och även hos alla led fram till konsumenten, säger Pia Spörndly som är sommelier och krögare på Matbygget och Järna Kafé och som har lång bakgrund inom gastronomi och vinimport.

Hon beskriver framväxten och ökningen av naturviner som en rörelse och något av ett uppror mot användandet av kemiska bekämpningsmedel och tillsatser. Man har även anammat delar av det biodynamiska, inte minst när det gäller att vårda odlingsjorden och låta platsens terroir prägla vinet. Pia berättar att en av vinodlarna har sagt ungefär att ”det handlar om att göra det bästa vinet och då är det här är den enda vägen”. Man måste ta hand om jorden.

Bara jäst druvsaft – inget tillsatt, inget borttaget

Det finns inga spikade definitioner av vad som får kallas naturviner och heller inga certifieringar som Krav eller Demeter (dock kan naturviner vara Krav- och/eller Demetermärkta). Man får här lita på att odlare och producenter följer de ”regler” eller de gemensamma nämnare som ändå råder bland naturvinsproducenter.

Så naturlig produktion med så lite manipulation som möjligt är en sorts grundinställning inom naturvin. Odlingen av druvorna bör vara ekologisk eller gärna biodynamisk. Det innebär till att börja med att inga kemiska bekämpningsmedel och ingen konstgödsel används. I biodynamisk odling har man också ett självförsörjande kretslopp växtnäringsämnen.

 

"Det krävs en annan skicklighet och kunskap hos dem som gör naturviner"

 

Produktion av biodynamiskt vin och naturvin har en hel del gemensamt. Man är generellt ute efter att i vinet få fram den naturliga karaktären av odlingsplatsen och dess odlingsjord. Vinerna produceras med den naturliga jästen från vingården och utan filtrering, utan klarning och utan eller med mycket liten användning av svavel. Man kan säga att naturviner ska vara jäst druvsaft och inget annat – inget tillsatt och inget borttaget.

– Det blir ett levande vin som talar sitt egna språk och där druvan och jordmånen får sätta tydlig prägel och karaktär på vinet. Det handlar också om småskalig, hantverksmässig produktion vilket gör skillnad. Olika årgångar och producenter sätter också karaktär på naturvinerna och de är svåra att sätt in i en mall, säger Pia Spörndly.

Foto: Erik Olsson

Fruktig och komplex smak

Av det här följer att olika naturviner skiljer sig mycket från varandra.

Men kan man kanske ändå säga något generellt om hur vinerna fungerar smakmässigt?

– Naturvinerna tycker jag generellt är fruktigare och har större komplexitet och djup, och samtidigt en mer ”rättfram” smak. Det smakar mycket druva och det fruktiga känner man ofta först. Naturviner smakar helt enkelt väldigt mycket vad vinet egentligen är. Även mycket av växtplatsen känns, exempelvis om odlingsjorden är kalkrik får vinet mer mineralitet. Smakerna är intressanta, och det kan skilja mycket även mellan närliggande vinodlare, säger Pia.

– Eftersom naturvinerna inte är filtrerade blir de också ”tätare” och kan upplevas som lite tjockare. En annan generell smakmässig särprägel är att man kan känna avsaknaden av tillsatt svavel, särskilt i vita viner där man inom vanlig vinproduktion använder mer svavel än i röda.

Har du själv några favoriter bland naturvinerna?

– I Frankrike är man duktiga på det här. Ett intressant distrikt generellt är Loire-dalen. Här finns en mångfasetterad produktion av naturviner med både gröna och röda druvor, och både mousserande och stilla viner. Bland bra druvor kan jag nämna Chenin Blanc och ett tips på en bra producent är Pierre Olivier Bonomme, säger Pia Spörndly.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson
Presskontakt

Källor

Winefinder

24 februari, 2019

Mjölk eller vegetabilisk dryck – vad är bäst för miljön och hälsan?

Det finns enligt en ny rapport inga enkla svar på om mjölk eller vegetabiliska alternativ är bäst för miljön och hälsan. Hur produktionssystemet ser ut är viktigare för hållbarheten än vilken enskild produkt man väljer. Ett system som kombinerar växtodling och djurhållning tycks vara bäst och ger även bäst förutsättningar för en balanserad kost.…

LÄS MER

Det finns enligt en ny rapport inga enkla svar på om mjölk eller vegetabiliska alternativ är bäst för miljön och hälsan. Hur produktionssystemet ser ut är viktigare för hållbarheten än vilken enskild produkt man väljer. Ett system som kombinerar växtodling och djurhållning tycks vara bäst och ger även bäst förutsättningar för en balanserad kost.

Det här framkommer av en omfattande genomgång av en lång rad vetenskapliga artiklar och rapporter från olika organisationer, myndigheter och aktörer (300 källor). Den nya rapporten heter Mjölkprodukter och vegetabiliska alternativ till mjölkprodukter – miljö, klimat och hälsa. Den är, på uppdrag av projektet MatLust, framtagen av Gunnar Rundgren, som är expert på jordbruk och livsmedelssystem. Han har i rapporten främst tittat på mjölk som dryck, havredryck och soyadryck ur miljö- och hälsoperspektiv.

 

Förenklingar och konstruerad motsättning

Bland det första Gunnar Rundgren betonar är att det är svårt att jämföra enskilda livsmedel i sig när det gäller miljö och hälsa. Sådana jämförelser ser man ofta, men de innebär en alldeles för stor förenkling. Vi äter inte några få enskilda produkter utan en hel kost. Och jordbruket producerar inte isolerade produkter, utan det hela är ett system med många flöden som påverkar varandra.

Gunnar Rundgren menar också att motsättningen mellan animalier och vegetabilier i stor utsträckning är konstruerad och att de för det mesta egentligen är beroende av varandra. Exempelvis ger produktion av havredryck även restprodukter som används som djurfoder och strömedel. Och korna äter flera restprodukter från odlingssystemet. Han säger att ”kriget i mejeridisken” kanske mer handlar om olika världsbilder, värderingar och kommersiella intressen, snarare än om vad som är bäst för miljön och hälsan.

 

 

Skillnader i näringsinnehåll

När det gäller hälsa pekar Rundgren på några skillnader mellan mjölk, havredryck och soyadryck:

  • Mjölk är i många avseenden ett näringsrikt och väl sammansatt livsmedel, och är särskilt värdefullt för personer med lågt intag av protein. Ett minus för mjölken är de mättade fetterna.
  • Havredryck har lågt proteininnehåll och lägre proteinkvalitet än mjölk. På plussidan finns innehållet av betaglukaner (bra för kolesterolhalt och blodsockernivå) och omättat fett (som tillsatts från raps).
  • Soyadryck har ett högt proteininnehåll, hög proteinkvalitet och omättat fett. Energiinnehållet är dock lägre.

Genom berikning innehåller både havredryck och soyadryck flera av de näringsämnen som mjölk innehåller. För alla tre drycker ser Gunnar Rundgren inga starka hälsoskäl till att man behöver dricka dem. Och inte heller starka hälsoskäl till att undvika dryckerna – dock naturligtvis med reservation för allergier och sjukdomar som kan göra det olämpligt.

För hälsan är det även flera andra faktorer som spelar in och som inte är klarlagda. Exempelvis kroppens förmåga att ta upp näringsämnena, andra ämnen som kan uppstå i industriell bearbetning, förekomst av tungmetaller och rester av bekämpningsmedel samt hur olika produktionsmetoder påverkar dryckens innehåll.

Markanvändning och klimat – beror helt på hur man räknar

När det gäller miljöpåverkan av mjölk, havredryck och soyadryck handlar det om en lång rad faktorer: Klimat, markanvändning, markvård, vattenanvändning, spridning av gifter, påverkan på landskap, biologisk mångfald med mera.

Markanvändning tas ofta upp i jämförelser mellan mjölk och vegetabiliska alternativ. Om man räknar per liter dryck innebär mjölk klart större markanvändning än havredryck och soyadryck. Men om man räknar per 100 gram protein är mjölk och havredryck jämbördiga, och om man dessutom tar hänsyn till proteinkvaliteten väger den jämförelsen över till mjölkens fördel.

Soya är, enligt Rundgren, klart bäst när det gäller att producera protein markeffektivt. Soyaodling passar dock inte i Sverige utan sker i andra delar av världen, både på jättefält i avskogad regnskogsmark och hos småbönder med bra växtföljder. Därför är det inte så meningsfullt att jämföra med svensk produktion av mjölk eller havre. Rundgren menar också att det är mycket tveksamt att Sverige ska vara beroende av importerad soya med tanke på resurshushållning och sårbarheten i vår livsmedelsförsörjning.

 

"…när det gäller den livsviktiga biologiska mångfalden har mjölkproduktion en inneboende fördel jämfört med havre och soya"

 

När det gäller jämförelser av klimatgasutsläpp beror resultaten återigen på hur man räknar. Per liter dryck har mjölk enligt vissa studier högre utsläpp än havredryck och soyadryck. Men räknar man per gram protein blir mjölk och havre likvärdiga. Det har också gjorts en studie av olika icke-berikade drycker där man vägde in flera näringsämnen som finns i de nordiska näringsämnesrekommendationerna. Resultatet blev då att mjölk var den dryck som gav lägst växthusgasutsläpp i förhållande till näringsvärdena.

Gunnar Rundgren pekar också på en annan faktor i jämförelser av klimatgasutsläpp som inte alls brukar uppmärksammas: Cirka hälften av utsläppen från mjölkproduktion (räknat i koldioxidekvivalenter) är metangas, vilket är en kortlivad gas som finns kvar i bara 11-12 år. Koldioxid däremot finns kvar och ackumuleras i tusentals år. Därför är det inte rättvisande att jämföra olika mix av utsläpp rakt av. Det här är till mjölkens fördel i jämförelsen.

 

Viktiga fördelar med både djur och växtodling

De miljömässigt positiva sidor som finns i kombinationen djurhållning och växtodling är också ofta till mjölkens fördel på flera sätt. Inte minst när det gäller kolinlagring i odlingsjorden, som spelar stor roll för koldioxidhalten i atmosfären. Kolet finns i jordens mull, som är viktig även för bördigheten och för markens förmåga att motstå erosion och hålla kvar vatten. Det här handlar alltså också om markvård och den är en förutsättning för allt vårt jordbruk, menar Gunnar Rundgren. Om vi inte sköter våra jordresurser på rätt sätt har vi ingen framtid på den här planeten, säger han.

Växternas rötter har stor betydelse för denna kolinlagring och markvård, och här har i regel fleråriga växter större andel rot än ettåriga. Mjölkproduktion i Sverige bygger delvis på flerårig vallodling av gräs och klöver, och detta är en av fåtal växtodlingar som förbättrar jorden och ökar mullhalten och bördigheten. Däremot ensidig spannmålsodling bryter istället ner marken. Med enbart växtodling kan man visserligen hålla bördigheten på hyfsad nivå med hjälp av bland annat undergrödor och mellangrödor, men enligt Rundgren inte alls på samma nivå som med kombinationen betande djur och växtodling.

Även när det gäller den livsviktiga biologiska mångfalden har mjölkproduktion en inneboende fördel jämfört med havre och soya. Betande djur är enligt Gunnar Rundgren en förutsättning för att upprätthålla den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Men han pekar också på att dagens strukturförändring i mjölkproduktionen minskar dess betydelse för den biologiska mångfalden. Här är ekologisk produktion klart bättre än konventionell. Överhuvud taget passar mjölkproduktion med en kombination av djurhållning och växtodling bra ihop med ekologisk produktion.

 

Se upp med livscykelanalyser

När det gäller miljöpåverkan pekar Gunnar Rundgren också på att livscykelanalyser, som idag dominerar i bedömningar av enskilda livsmedels miljöeffekter, har stora begränsningar. Den typen av analyser har visserligen ett värde när det gäller att hitta förbättringsmöjligheter och jämföra olika sätt att producera samma sak. Men Rundgren menar att man ska ta livscykelanalyser med en stor nypa salt. Resultaten av dessa beror väldigt mycket på vilka avgränsningar som gjorts, vad som tas med i mätningarna (exempelvis inkluderas sällan biologisk mångfald och toxitet), vilken enhet miljöpåverkan relateras till (per kilo, eller mängd kalorier, eller proteininnehåll, osv), om produktionen även ger biprodukter, och användning av osäkra beräkningsschabloner med mera. Det här gör att det blir svårt, och kanske rent vilseledande, att jämföra enskilda livsmedel utifrån livscykelanalyser. Om man dessutom jämför olika produkter från helt olika produktionssystem som har olika miljöpåverkan blir det ännu svårare. Det här är komplicerat. En av slutsatserna i rapporten är, som sagt, att jordbrukssystemets inriktning och struktur är viktigare än valet av enskilda produkter i sig.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson