Hållbara 2000 kvadratmeter. Närmast är vallodlingen, längre bort alla matgrödor. Foto Erik Olsson.
7 oktober, 2019

2000 kvadratmeter – så kan vi odla och äta gott inom planetens gränser

En konkret bild av vad hållbar produktion och konsumtion av god mat egentligen innebär – om vi håller oss inom vad planeten tål. Det är en av grundtankarna bakom 2000m2-experimentet som skapats av ledande hållbarhetsforskare tillsammans med kockar och odlare på Rosendals Trädgård i Stockholm. …

LÄS MER

En konkret bild av vad hållbar produktion och konsumtion av god mat egentligen innebär – om vi håller oss inom vad planeten tål. Det är en av grundtankarna bakom 2000m2-experimentet som skapats av ledande hållbarhetsforskare tillsammans med kockar och odlare på Rosendals Trädgård i Stockholm.

 

Odling av 2000 kvadratmeter per person är fullt tillräckligt för att försörja oss människor med mat. Om vi fördelar all odlingsbar mark som finns i världen jämnt över hela jordens befolkning blir det ungefär den ytan, och utöver det tillkommer också en hel del betesmark. Men i exempelvis Sverige använder den genomsnittliga konsumenten i praktiken den dubbla ytan odlingsmark, cirka 4000 kvadratmeter, vilket inte är hållbart i längden.

Samtidigt har produktionen av vår mat idag stor påverkan på miljön både lokalt och globalt, bland annat 30 procent av klimatutsläppen, giftspridning, minskad biologisk mångfald och övergödning av haven. Allt det här kokar ner till frågor om både hur och vad vi kan odla, producera och konsumera på ett hållbart sätt.

 

Miniformat av hur det hänger ihop

– Vi vill visa i miniformat hur en hållbar odling av matråvaror kan se ut och på så sätt skapa viktiga insikter och synliggöra hur allt hänger ihop i ett hållbart jordbruk. Om vi ska ha en uthållig livsmedelsproduktion måste vi också ha en balans i odlingssystemet så att vi inte tär mer på jordens resurser än vi ger tillbaka, säger Sofi Gerber som är forskningsledare på Biodynamiska Forskningsinstitutet.

Hon berättar att arbetet med 2000m2-experimentet vill väcka intresse hos konsumenter för hur maten har producerats och hur det påverkar naturen och oss själva. Det finns ett stort matintresse idag och man vill fånga upp och koppla det ända tillbaka till odlingsjorden och de effekter som det vi äter har på miljön.

– Det handlar inte om att ge exakta dietrekommendationer eller att vi ska äta mindre mat, säger Sofi Gerber, utan snarare om att äta rätt saker. Mycket av det här går i linje med Livsmedelsverkets rekommendationer som säger att vi bör äta mer grönsaker, baljväxter och fullkorn än vad de flesta gör idag. Det är också viktigt att få matförädlare och andra aktörer i livsmedelskedjan att se möjligheterna som finns i allt detta.

 

Sofi Gerber är forskningsledare på Biodynamiska Forskningsinstitutet. Foto Erik Olsson.

 

Odlingssystem i balans

2000m2-experimentet bygger på forskning från BERAS-projektet om hur ett ekologiskt kretsloppsjordbruk, i kombination med en förändrad livsmedelskonsumtion, kan minska näringsläckaget till Östersjön och jordbrukets klimatpåverkan. Utifrån dessa principer har Rosendals Trädgård i dialog med Biodynamiska Forskningsinstitutet, utformat 2000m2-odlingen med dess proportioner av vall, spannmål, grönsaker etc. Ett femtiotal svenska och internationella forskare med olika specialiteter inom utveckling av hållbara livsmedelssystem besökt odlingen och kommit med input. Grunden är det man internationellt och i FN kallar regenerativt jordbruk, eller kretsloppsjordbruk, där man fokuserar på hela odlings-och livsmedelssystem.

I ett sådant jordbruk är det viktigt att ha en balans mellan växtodling och djurhållning och vara så självförsörjande på lokala resurser som möjligt, inte minst stallgödsel och foder. Det kräver i sin tur att man har en balanserad växtföljd med bland annat kvävebindande vallodling (för foder), som via de idisslande djurens gödsel ger växtnäring tillbaka till jorden. Detta för att man ska kunna odla sådant som vi människor kan äta utan att odlingsjorden med tiden utarmas. Med ett sådant kretslopp behövs inget konstgödsel. På Rosendals Trädgård har man visserligen ingen egen djurhållning, men man har ett lokalt utbyte av foder och gödsel med intilliggande Skansen och dess idisslande djur.

 

 

Viktig växtföljd

Växtföljden innebär här att på ungefär hälften av de 2000 kvadratmeterna odlas vall med olika djurfoderväxter som binder kol och kväve till jorden och bygger upp mullhalten. På den andra halvan odlas en lång rad matgrödor. Efter ungefär tre år byter man plats på de båda halvorna. Om man enbart skulle odla matgrödor år efter år på samma yta utarmas jorden.

 

"Det hela är ett odlingssystem som gör det möjligt att minska klimatpåverkan av vår matförsörjning med 85 procent..."

 

– Man kan lite förenklat säga att i vallodlingen tar vi ner näring i jorden, och i odlingen av matgrödorna tar vi upp den näringen. Det hela är ett odlingssystem som gör det möjligt att minska klimatpåverkan av vår matförsörjning med 85 procent, berättar Anna Emmelin, som är projektkoordinator för 2000m2-experimentet på Rosendals Trädgård.

 

Det här odlas

Odlingen är biodynamisk och de matgrödor som odlas här ger en fingervisning om vad vi bör äta mer av på våra breddgrader. Man vill bidra till att utveckla en matkultur kring Östersjön som ger oss människor, Östersjön och planeten god hälsa. För att förstå vilka proportioner av olika livsmedel som då bör ätas här i Sverige tittar man på forskning från BERAS-projektet, EAT Lancet och forskaren Elin Röös.

Bland annat är det viktigt att förstå de lokala förhållandena, till exempel hur vår mjölkproduktion behöver se ut för att underhålla de svenska naturbetena. På en del av ytan i 2000m2-experimentet odlas spannmål och här har man testat olika äldre kultursorter som svedjeråg, nakenhavre, enkorn och dinkel. För att täcka behovet av vegetabiliskt fett odlas ryps, lin och även pumpa (fett från kärnorna). Exempel på baljväxter i odlingarna är gråärt och vårärt.

Därutöver odlas ett 15-tal grönsaker, bland annat tomater, chili, gurka, olika löksorter, rödbetor, polkabetor, potatis, morötter, rotselleri med mera. Det är en hel del rotfrukter. En stor del av grönsakerna bör vara lagringsdugliga eftersom de ska hålla till nästa växtsäsong. Ett budskap här är att vi bör äta mer säsongsanpassat men också tänka på hur vi förädlar och lagrar så det räcker hela året.

 

Anna Emmelin, projektkoordinator för 2000m 2 -experimentet på Rosendals Trädgård. Foto Erik Olsson.

Ska ge viktiga insikter

– Den viktigaste insikten vi vill ge besökare till våra 2000 kvadratmeter är att vi måste ta hand om vår matjord och inse att hur jag själv äter påverkar hur mycket matjord jag använder och hur den mår. Vi vill visa att man kan äta gott och nyttigt på ett sätt som även resten av världen och hela planeten mår bra av, säger Anna Emmelin.

Ett syfte är också att genom upplevelsen av 2000m2-experimentet och genom maten ge möjlighet att förstå och sätta sig in i de komplexa hållbarhetsfrågorna i ett konkret sammanhang. Annars blir det lätt polariseringar mellan hårda ståndpunkter. Det är viktigt att få en nyanserad bild av allt detta, anser Anna.

Det kommer en hel del företag på besök i olika arrangemang som Rosendals Trädgård ordnar kring 2000m2-experimentet. Inte minst från livsmedelssektorn, och här vill man ge insikter om hur företagens egen marknad kommer att förändras.

– Det är många som får inspiration och idéer om vad man vill göra och förändra i sina respektive verksamheter. En allmän reaktion från våra besökare är också att det här känns hoppfullt och att det ger en direkt och konkret kontakt med forskningen.

De 2000 kvadratmeterna tar Rosendals Trädgård även vidare in i matlagningen på olika sätt. Alltifrån att bjuda på smakprov, till att kockarna komponerar en hållbar festmeny eller en vanlig skolmåltid. Framöver planerar man att ta fram ett Östersjöskafferi som både kockar och konsumenter kan känna fungerar.

Hur kan konsumenter till vardags använda sig av kunskaperna från era 2000 kvadratmeter, när man exempelvis handlar i mataffären?

– Om vi som konsumenter vill ge svenska bönder en möjlighet att arbeta på det här sättet så måste vi ju köpa de här livsmedlen. Det är exempelvis vettigt att köpa svenska ekologiska helkorn och baljväxter, liksom förstås att äta mer grönsaker och minska kraftigt på köttet. Mjölkprodukter och en mindre mängd kött från kor som ingår i ett sådant här kretsloppsjordbruk är också bra, säger Anna Emmelin

– Genom valen av våra livsmedel kan vi både äta gott och få ihop det där med planetens gränser, Östersjöns hälsa med mera.

 

Trädgårdsmästare Niklas Karlsson bland matgrödorna. Foto Erik Olsson.

Läs även

, ,

Text: Red / Staffan Nilsson

6 september, 2019

Så gör ekologisk mat skillnad

Det finns flera viktiga poänger med att producera, köpa och äta mer ekologisk mat. Det här är fördelar som också hänger nära ihop med många av FN:s globala hållbarhetsmål. Nu startar en bred kampanj i Sverige som ska ge mer ekologisk mat genom att öka kunskaperna om hur den produceras och vad den bidrar till.…

LÄS MER

Det finns flera viktiga poänger med att producera, köpa och äta mer ekologisk mat. Det här är fördelar som också hänger nära ihop med många av FN:s globala hållbarhetsmål. Nu startar en bred kampanj i Sverige som ska ge mer ekologisk mat genom att öka kunskaperna om hur den produceras och vad den bidrar till.

Satsningen presenterades på Ekologiska Framtidsdagen nyligen, där fördelarna med ekologiskt också fördjupades av en rad sakkunniga inom hållbarhet. Bakom kampanjen, som kallas Eko-september och troligen blir återkommande, står Organic Sweden, Ekologiska Lantbrukarna, Krav och Sveriges Konsumenter.

 

Sju eko-fördelar lyfts fram

Det kampanjen lyfter fram är att de idag 858 reglerna eller åtgärderna som krävs för KRAV-märkning gör skillnad och ger åtminstone sju viktiga vinster. Det hela grundar sig på vetenskaplig forskning. Det handlar om biologisk mångfald, rent vatten, levande jordar, inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel, extra god djuromsorg och mat utan onödiga tillsatser. Och att allt detta kontrolleras av någon annan än den som odlar och producerar maten. Det går förstås att se flera fördelar med mer ekologisk mat, men det här är vad kampanjen fokuserar på.

Att inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel används och sprids i naturen är viktigt bland annat för att de anses bidra till den mycket oroande minskningen av pollinerande insekter som humlor, bin och fjärilar. Bekämpningsmedlen kan också sprida sig till grundvattnet. En annan viktig fördel med ekologisk odling är att man använder djurgödsel istället för fossilkrävande och klimatpåverkande konstgödsel. Det ger bördiga, näringsrika odlingsjordar som myllrar av liv och det minskar också läckaget av näringsämnen till våra hav (övergödningen). När det gäller biologisk mångfald konstaterar man i kampanjen att det på ekologiska gårdar i genomsnitt finns 50 procent fler arter av växter och pollinerande insekter. Man pekar också på att djuren på eko-gårdar i extra hög grad får göra sådant som är naturligt för dem – beta, böka, sprätta och vara ute. Det är också mindre ”jox” i eko-maten. Enligt ekoreglerna får man inte använda syntetiska färgämnen, smakämnen, konserveringsmedel eller sötningsmedel.

 

Stora dolda kostnader från konventionell mat

Ekologiska Framtidsdagen gästades av Michael Wilde, hållbarhetschef på Eosta, som är en innovativ internationell distributör av ekologisk frukt och grönsaker, och som på olika sätt satsar mycket på transparens mellan konsument och producent. Han pekade på att styrkan i ekologisk produktion blir extra tydlig om man även tittar på de verkliga kostnaderna av matproduktion, inklusive de dolda kostnaderna. Han menar att vinst idag definieras på fel sätt – det handlar om värde för aktieägare, medan stora miljö- och sociala kostnader vältras över på skattebetalare och framtida generationer. Exempel på dolda kostnader kan vara att rena grundvatten, klimatsäkra städer, reparera jordar, återplantera skog, handpollinera, tackla diabetes etc. Michael Wilde berättade att det exempelvis skulle kosta den franska staten 522 miljarder euro att rena landets vattentillgångar från kemikalier. Han menar att konventionellt producerad mat är för billig, därför att de dolda kostnaderna inte räknas med. Även ekologisk matproduktion har dolda kostnader, men på betydligt lägre nivåer.

 

"...styrkan i ekologisk produktion blir extra tydlig om man även tittar på de verkliga kostnaderna av matproduktion, inklusive de dolda kostnaderna"

 

 

Michael Wilde konstaterade också att fördelarna med ekologisk matproduktion har en positiv verkan på åtta av FN:s globala hållbarhetsmål. I flera fall dubbelt upp – både genom att bidra positivt och genom att reducera den negativa inverkan av konventionell produktion. Det handlar bland annat om att minska skadliga kemikalier av både miljö- och hälsoskäl, öka biologisk mångfald, ökad kolinlagring, säkra rent vatten, få bättre vattenhållningsförmåga i marken, att motverka döda havsbottnar, motverka hunger och att värna hela biosfären. Här pekar Wilde också på att man inte bara ska se på enskilda hållbarhetsmål. De fyra målen som rör ekosystemen, haven, rent vatten och klimatet är mer grundläggande eftersom de har med vår biosfär att göra och därför är något som övriga hållbarhetsmål för samhälle och ekonomi vilar på.

 

Sågar argument mot eko

Gunnar Rundgren, författare och samhällsdebattör, var en annan av huvudtalarna på Ekologiska Framtidsdagen. Han pekade på att ekobönder levererar och bidrar positivt på många områden. Han var också kritisk till flera av de argument som ekomotståndare ofta för fram. Bland annat gör man orättvisa jämförelser mellan å ena sidan de ekobönder som bara följer ekoreglerna, och å andra sidan idealiserade konventionella bönder som han menar är rena drömbilder och inte finns i verkligheten. Rundgren pekade också på att man försöker sprida en motsättning mellan ekologiskt och svenskproducerat, vilket han menar är en ganska teoretisk diskussion. ”Eko är mer lokalt än lokalt”, sa han – och förklarade att ekologisk produktion bygger på att använda lokala resurser, eko vårdar det lokala landskapet och skapar mer lokala arbeten eftersom det ofta är mer arbetsintensivt. Eko skapar mervärden i jordbruket.

När det gäller klimatdiskussionen konstaterade Gunnar Rundgren att i Sverige är konstgödsel den största källan till klimatutsläpp från jordbruket och att användningen av konstgödsel dessutom ger andra problem som övergödning av haven. Han menar att konstgödsel har möjliggjort en snedvridning i matproduktion och odlingssystem, vilket också gjort det hela beroende av kemiska bekämpningsmedel.

Ekologisk odling har överlag lägre intensitet än konventionell och ger ofta lägre skörd (det sistnämnda är dock olika för olika odlingsförhållanden, eko kan även ge större skörd/reds anm). Lägre skörd beror, menar Rundgren, på att vi inom eko lämnar mer utrymme även för annat än just det vi ska skörda. Det här framställs ofta som ett problem i klimatdebatten kopplat till markanvändningen. I Sverige har vi lagt igen väldigt mycket åkermark och betesmark, påpekade Rundgren. Att brist på mark skulle vara ett argument i Sverige är inte relevant. Jordbrukets största problem är överproduktion, menar han.

Gunnar Rundgren pekade också på en rapport från FN-organet FAO där olika scenarier beskrivs. I ett scenario för hållbarhet avvecklar man all konstgödsel och försörjer hela världens befolkning med mat. Det kräver bara sex procent mer åkermark än idag, samtidigt som man kan hålla klimatmålet. Och här förutsätter man också att matsvinnet minskar.

 

 

Viktiga sammanhang borttappade

Liksom Michael Wilde sa Gunnar Rundgren att priset för mat är för lågt därför att många kostnader inte är inkluderade. Han menar också att de flesta idag har tappat förståelse för sammanhangen i livsmedelssystemet och att det mest är debatter om enskildheter. Ett sammanhang han tog upp var betydelsen av animalier i systemet. Djur kan ta hand om mycket restprodukter från matproduktionen och idisslarna har en viktig roll att omvandla vallodling till sådant vi människor kan äta. Samtidigt har vallen stor betydelse för att binda kväve och kol i marken, vilket gör att man kan öka produktionen av matgrödor. Det behövs mer integrering här, menar Rundgren.

Han pekade även på att djuren under jorden också är viktiga i odlingssystemet och att dessa inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Samspelet med jordens mikroorganismer kortsluts lätt om man fortsätter använda konstgödsel. Forskarna börjar nu också se samband mellan mikrolivet i jorden och mikrolivet i magen, och hur det bidrar till hälsan, sa Gunnar Rundgren.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

Bilden tagen i mitten av juli i år på expedition med R/V Aranda. Foto: SMHI.
31 juli, 2019

Tyst om jordbrukets övergödning av Östersjön

Sommar och ännu en oroande algblomning. Problemet med övergödningen av Östersjön minskar inte trots olika program och punktåtgärder. Hälften av de svenska utsläppen kommer från vårt jordbruk, men politiker och jordbruksnäringen pratar mycket lite om vad som i grunden behöver förändras där. Det verkar vara en för obekväm och utmanande fråga, menar Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk.…

LÄS MER

Sommar och ännu en oroande algblomning.
Problemet med övergödningen av Östersjön minskar inte trots olika program och punktåtgärder.
Hälften av de svenska utsläppen kommer från vårt jordbruk, men politiker och jordbruksnäringen pratar mycket lite om vad som i grunden behöver förändras där. Det verkar vara en för obekväm och utmanande fråga, menar Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk.

 

– Man kan inte långsiktigt lösa problemen i Östersjön om man inte tar tag i jordbruket. Vi borde kunna förvänta oss större kurage från politikerna att ta obekväma beslut kring det som orsakar övergödningen. Särskilt som jordbrukets påverkan även hänger ihop med klimatproblemet och den minskande biologiska mångfalden. Men det är uppenbart att politikerna inte vill stöta sig med de starka ekonomiska jordbruksintressena.

Läs även en färsk debattartikel om detta på DN Debatt, av Artur Granstedt och Anders Alm, som är seniorrådgivare i Östersjöfrågor på WWF.

 

Hälften av utsläppen kommer från jordbruket

Algblomningen handlar förstås inte bara om sämre badvatten och risk för ohälsosamma kallsupar. Den är en påminnelse och ett synligt tecken på allvarliga problem med övergödning i Östersjön. När algerna dör och sjunker till botten uppstår syrebrist där och det blir omöjligt för organismer och fiskar att överleva. Dessa döda bottnar, eller havsöknar som det också kallas, täcker idag en yta som motsvarar nästan dubbla Danmarks yta.

SMHI har ett forskningsfartyg som mäter de här områdena och tar prover. Läget har enligt Artur Granstedt inte förbättrats för Östersjön som helhet, även om man genom åtgärder har fått vissa lokala förbättringar i bland annat kustnära områden. Men utbredningen av de döda bottnarna ligger kvar på samma höga nivåer och algblomningen återkommer varje år.

Att läget i stort inte förbättras idag beror dels på att Polen och de baltiska länderna ökar sina utsläpp, men också på de betydande utsläpp som fortfarande kommer från Sverige och andra länder. Det man diskuterar mest i vårt land är utsläppen från avlopp, reningsverk och vissa industrier. Men inte så mycket om jordbruket, trots att ungefär hälften av både kväve- och fosforbelastningen från Sverige kommer från just jordbruket.

– Inom det svenska jordbruket görs visserligen en del på symptomnivå. Exempelvis genom att anpassa mängden konstgödsel, anpassa tidpunkt för stallgödsling, anlägga fångstdammar, undvika att ha öppen mark på hösten etc. Men så länge man inte åtgärdar de grundläggande orsakerna kvarstår övergödningsproblemet, säger Artur Granstedt.

 

Problemet: Brutet kretslopp

Han menar att det grundläggande problemet är att det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen är brutet i det svenska jordbruket. Man återanvänder inte näringsämnena genom att integrera växtodling och djurhållning på ett väl avvägt sätt. I Sverige har lantbruket nämligen i hög grad delats upp i å ena sidan specialiserade, konstgödselberoende växtodlingsgårdar utan djur, å andra sidan stora specialiserade djurgårdar med alldeles för lite växtodling för att kunna åstadkomma ett kretslopp. På djurgårdarna uppstår stora överskott av näringsämnen som till slut hamnar i haven, istället för att användas på våra åkrar. Detta är ett brutet kretslopp i stor skala. De specialiserade växtodlingsgårdarna och djurgårdarna är också geografiskt skilda från varandra, berättar Artur.

– I mellan-Sverige och i södra Skåne har vi regioner av spannmålsdominerat, konstgödselberoende jordbruk. De specialiserade djurgårdarna däremot finns i ett område som vi kan kalla Animaliebältet och som sträcker sig från norra Skåne Blekinge, Kalmar län över Småland och vidare till Halland. Där har vi koncentrerad djurhållning och där uppstår det stora läckaget av växtnäring. Cirka 80 procent av det som spannmålsgårdarna odlar blir djurfoder, vilket ger ett linjärt flöde av växtnäring från spannmålsområdet till djurgårdsområdet, istället för ett lokalt kretslopp.

– Dessutom tillkommer stora mängder soya som importeras för kraftfoder till djuren, vilket egentligen inte behövs. Det gör överskottet av näringsämnen i lantbruket ännu större och kostar även i form av kemikalieanvändning och avskogning i andra delar av världen.

 

Koppling till våra största miljöproblem

Det brutna kretsloppet av näringsämnen i svenskt landbruk är, enligt Artur Granstedt, ett systemfel och en av huvudorsakerna till övergödningen av Östersjön.

Lösningen är ett väl beprövat ekologiskt kretsloppsjordbruk som återanvänder växtnäringsämnen och som samtidigt avsevärt skulle minska jordbrukets stora påverkan på klimatet och den biologiska mångfalden. Det är en paradox att problemen i Östersjön idag har hamnat lite i skuggan av klimatfrågan och den minskande biologiska mångfalden, eftersom alla tre frågorna hänger ihop via jordbruket.

– De tre högst rankade miljöproblemen vi har idag handlar om havet, klimatet och den biologiska mångfalden. De har alla en direkt koppling till dagens konventionella jordbruksmetoder. Ändå talar man mycket lite om detta inom politiken och även i media och på andra håll. Och de svenska politiska eko-målen för jordbruket och offentlig livsmedelskonsumtion som finns idag räcker inte, säger Artur Granstedt.

 

Satellitbild som är processad av SMHI. Satellit: Soumi-NPP Tid: 2019-07-27 Kl.11:28. Datakälla: Copernicus/ESA. Färgerna i bilden är förstärkta.

 

Behövs morot och piska

Det man enligt Artur behöver göra är att återupprätta kretsloppet i vårt jordbruk, genom både morot och piska.

– Det behövs dels ett strukturstöd eller omställningsstöd till bönder. De sitter idag ofta fast i stora investeringar i stora specialiserade enheter som man tidigare uppmuntrats att göra, men som alltså leder till brutna kretslopp.

Artur menar att det också måste kosta att orsaka negativa miljöeffekter. Exempelvis genom skatt på konstgödsel, som då ska vara tillräckligt hög för att fungera. De politiska ekologiska målen behöver också snabbas upp och det bör ställas tydligare krav på verkliga kretslopp för att klassas som ekologisk.

 

Politiker vågar inte röra jordbruket

– Jordbrukets intresseorganisationer har varit skickliga på att trycka ner de här frågorna både i debatt och i politiken. Inte ens miljöpartister vågar ta tag i jordbruket, säger Artur Granstedt. Det är så starka ekonomiska intressen som blir hotade av den strukturella omställning av jordbruket som krävs för att lösa problemen. Politiker är också väldigt rädda för att stöta sig med de grupper av väljare som har inställningen ”rör inte min tallrik”.

I Polen och de baltiska länderna håller man nu på att göra samma strukturella misstag som vi i Sverige gjort tidigare under flera decennier – dvs att bryta kretsloppet av näringsämnen genom att specialisera och industrialisera lantbruket och skilja på växtodling och djurhållning. Det riskerar att förvärra problemen i Östersjön. Men det duger enligt Artur Granstedt inte att skylla på dessa länder. Vi i Sverige måste återupprätta kretsloppet i vårt jordbruk om vi menar allvar med miljömålen.

– Utöver ödesfrågorna om haven, klimatet och den biologiska mångfalden handlar det här dessutom om att säkra odlingsmarkens långsiktiga bördighet och näringsvärdena i våra livsmedel. Ett jordbruk utan kretslopp utarmar jordarna på sikt och späder ut näringsvärdena i maten. Det finns många väldigt viktiga skäl att ställa om jordbruket till hållbara ekologiska kretslopp, säger Artur Granstedt.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

DN Debatt

27 juni, 2019

Fler arbetar för pollinerande växter

Under flera årtionden har pollinerarnas livsbetingelser gradvis försämrats. Och det är vi människor som bär skulden genom de landskap vi har skapat. Allt från storskaliga rationella jordbruket till perfekta robotklippta gräsmattor som blir gröna öknar utan mat för pollinerarna. Men nu sker en revolution i det lilla; flera kommuner släpper gräs och ogräs fritt i parker och grönområden, Trafikverket låter vägrenar blomma och lantbrukare kantar åkrarna med fruktträd – allt för att främja våra livsviktiga humlor, bin, vildbin, fjärilar och andra pollinerande insekter.…

LÄS MER

Under flera årtionden har pollinerarnas livsbetingelser gradvis försämrats. Och det är vi människor som bär skulden genom de landskap vi har skapat. Allt från storskaliga rationella jordbruket till perfekta robotklippta gräsmattor som blir gröna öknar utan mat för pollinerarna.
Men nu sker en revolution i det lilla; flera kommuner släpper gräs och ogräs fritt i parker och grönområden, Trafikverket låter vägrenar blomma och lantbrukare kantar åkrarna med fruktträd – allt för att främja våra livsviktiga humlor, bin, vildbin, fjärilar och andra pollinerande insekter.

 

Solitärbin, honungsbin och humlor ser till att vi får grödor, frukt och bär från den svenska naturen. Det är något vi alla tar för givet. Men sedan 1950-talet har pollinatörerna fått allt svårare att överleva i de landskap vi människor har skapat.

När det småskaliga varierade jordbruket ersattes av det monotona storskaliga jordbruket försvann många av pollinatörernas naturliga boplatser. Användandet av konstgödsel i kombination med olika former av växtskyddsmedel försämrade också deras överlevnadsmöjligheter.

Den stora inflyttningen till städerna innebar samtidigt att det byggdes och förtätades, ofta på bekostnad av träd, buskar och blommande rabatter.

Arbetskrävande kortklippta gräsytor blev hög status och med skötseln av dem försvann mycket av den biologiska mångfalden i städer och villaträdgårdar. Hårt ansade gräsytor kan jämföras med en grön öken, en monokultur där det finns väldigt lite att äta av för insekterna.

 

Släpper upp gräset

Men nu är en förändring på gång. Flera kommuner som Malmö, Linköping, Danderyd och Växjö släpper upp gräset i sina parker och får vackra blommande ängar som följd. Trafikverket på Gotland har prisats för sina blommande vägrenar och försöksodlingar med pollineringsvänliga växter pågår på flera håll inom lantbruket. Kunskapen om att blommor ökar skörden kommer tillbaka. Lantbrukare börjar odla bivänliga växter i kanterna på sina fält för att öka skörden på naturlig väg. Äldre tiders kunskap om hur viktig naturens blomning är för att få mat på bordet kommer till användning igen.

De senaste årens kampanjer för att uppmärksamma de livsviktiga insekterna börjar ge resultat. Pollinering nämns till exempel i Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och Miljöpartiet.

Organisationer och nätverk som Svenska Bin, Pollinera Sverige och Naturskyddsföreningen har medvind. Kunskapen om att bin, humlor och andra pollinerare är naturens egna lantarbetare och trädgårdsmästare når ut till allt fler. Barn lär sig bygga bihotell i förskolan och biodlarkurser fulltecknas snabbt. Både privata och kommunala bostadsbolag satsar på att gynna pollinatörer när de planerar utemiljön.

 

Perfekta gräsmattor är gröna öknar utan mat för pollinerarna.

Ökat samarbete mellan organisationer

Nätverket Pollinera Sverige grundades 2017 av Anna Lind Lewin, kommunikatör, och Lotta Fabricius Kristiansen, sakkunnig i biodling och pollinering från Svenska Bin. De hade i flera år arbetat med organisationen Svenska Bin för att höja kunskapen kring svensk honung. De såg behovet av ett ökat samarbete mellan organisationer, myndigheter, livsmedelsproducenter och forskare för att lära ut betydelsen av biologisk mångfald och bra levnadsvillkor för pollinerarna. De ville visa på positiva exempel och att alla, från lantbrukaren till den enskilda människan i storstaden, kan göra något för att öka mångfalden.

Biodling var förr ett naturligt inslag inom jord-och lantbruket. Det ökade skördarna och gav honung på bordet.

̶  När vi lade om hela jordbrukssystemet från småskaligt till det storskaligt rationella försvann även biodlingen bort från gården, säger Lotta Fabricius Kristiansen. Det blev helt enkelt för mycket att ta hand om. Man började använda konstgödsel och växtskyddsmedel på sina åkrar och tänkte inte så mycket på pollinerarnas betydelse.

̶  Nu när vi måste tänka om och satsa mer hållbart så behöver kunskapen öka om hur viktig pollineringen är. En bra inspiration är att se hur ekologiska gårdar gynnar den biologiska mångfalden på naturlig väg.

 

"...alla, från lantbrukaren till den enskilda människan i storstaden, kan göra något för att öka mångfalden."

 

En stor del av det vi hittar i frukt-och grönsaksdisken är beroende av pollinatörer. Samtidigt riskerar 40 procent av världens bin, fjärilar och andra arter som pollinerar att dö ut, vilket skulle få katastrofala konsekvenser för människans livsmedelsförsörjning.

Lotta Fabricius Kristiansen har en biodling i Tjällmo i Östergötland ihop med sin man Preben Kristiansen. Den är en av Sveriges cirka 50 KRAV-certifierade biodlingar.

̶  De flesta som håller bin har bara några få kupor och då blir det för dyrt att certifiera sin honung. Det kräver ju också att man vet att till exempel jordbruk i ens omgivningar är ekologiska, säger Lotta som en förklaring till de relativt få KRAV-certifierade biodlarna.

Intresset för vad vilda pollinatörer och odlade bin kan bidra med har ökat på senare år hos både allmänheten och inom jordbruksnäringen. Pollinera Sverige vill lyfta fram positiva exempel på hur vi kan förbättra livsbetingelserna för alla de insekter som utför ekosystemtjänster åt oss människor.

̶  Vi vill inte fokusera på hoten utan på möjligheterna, förklarar Lotta. Vi vill till exempel få lantbrukarna att inse hur de kan öka skörden på naturlig väg. När kommunerna släpper upp gräset i parker så gynnar det blomningen och pollinatörerna samtidigt som skötselkostnaderna av grönytorna minskar.

 

När gräs och ogräs får växa så hittar pollinerarna föda.

 

Även skogens bär är beroende

Både solitärbin, humlor, honungsbin och fjärilar hör till dem som gynnas när lantbrukare planterar in strängar av blommor som blommar i omgångar under hela odlingssäsongen.

̶  De vilda insekterna arbetar ihop med de odlade bina och ger oss ett rikare landskap. Många glömmer bort att även skogens bär är beroende av pollinerare, förklarar Lotta.

̶  Det som är bra med honungsbin är att du kan flytta runt kuporna dit där de behövs!

Pollinera Sverige har tre år i rad utsett Årets Pollinatör. 2017 belönades Trafikverket på Gotland för sina blommande vägrenar, 2018 fick gårdsmästaren Niclas Malm utmärkelsen för sitt arbete med att visa andra bönder hur de kan kombinera rationellt storskaligt lantbruk med rik biologisk mångfald.

 

Behöver mat hela säsongen

Många andra insekter deltar också i det viktiga pollineringsarbetet, som skalbaggar, fjärilar och blomflugor. Det som är avgörande för arternas överlevnad är att det finns mat till dem under hela säsongen. Här kan alla trädgårdsägare, kolonister och odlare bidra på sitt sätt genom att odla många olika slags blommor, bärbuskar och fruktträd.

På försöksgårdarna Glyttinge och Klostergården utanför Linköping har Niclas Malm sått in ett- och fleråriga växter på svårbrukade åkerkilar och hörn som utan förlust kan användas för att gynna pollinatörerna. Han anordnar fältvandringar i Hushållningssällskapets regi inom Jordbruksverkets projekt Mångfald på slätten. Det har skapat ett samarbete med lantbrukare, växtodlingsrådgivare och övriga intressenter som bidragit till att fler inom lantbruket lär sig om pollinatörernas behov av mat under hela säsongen.

Niclas Malm är glad att arbetet uppmärksammas, men njuter också av resultatet.
– Honungsört är härligt att gå i – det bara surrar av humlor och bin där. Det är en upplevelse.
För tio år sedan visste jag faktiskt inte ens att det fanns vilda bin, säger han.

Projektet har tagit fram billiga och effektiva metoder för att gynna mångfalden, bland annat fröblandningar utifrån markens förutsättningar så att de uppfyller villkoren i EU:s förgröningsstöd*. Örter som är bra att så är honungsört, timotej, vitklöver, rödklöver, käringtand, cikoria, gul sötväppling och bovete.

 

"Genom att plantera fruktträd i kanten på en åker eller solrosor på ett fält i närheten så ökar du skörden dramatiskt."

 

Niclas Malm menar även att de blommande fälten är lönsamma:
– Jag är himla intresserad av ekonomi nämligen, och det här kostar oss inget. Vi bönder slipper besvärliga hörn och kan inrikta oss på de ytor som är mer rationella att bruka. I och med att det är så mycket baljväxter i blandningen så ökar vi också bördigheten till den dag man vill ta jorden i bruk igen. Jag tycker inte det har varit svårt alls att skapa de blommande fälten. Jag gör bara som jag brukar och är noga med att göra allt rätt från grunden.

Lantbrukarna har under projekttiden anlagt blommande kantremsor och skalbaggsåsar samt gjort planteringar och andra åtgärder i anslutning till vindkraftverk. De har också satt ut fågelholkar, bikupor för tambin, halmbalar för humlor och bibatterier för solitärer.
– Lantbruket är en bransch i behov av förebilder, säger Jenny Henriksson på Jordbruksverket som också arbetar med projektet Mångfald på slätten. Lantbrukarna är ju den grupp som kan göra mest för mångfalden – särskilt i uppodlade slättbygder som Östergötland och Skåne. Insekterna är ju viktiga som pollinatörer men också som föda åt andra, till exempel fåglar. Därför är det viktigt att visa att arbete med biologisk mångfald inte behöver gå stick i stäv med matproduktionen, utan tvärtom kan gynna den, påpekar hon.

I maj arrangerade Pollinera Sverige forumet Vägen till en hållbar pollinering i samarbete med Rosendals trädgård, Naturskyddsföreningen och LRF med stöd från Naturvårdsverket.

 

"Det som är bra med honungsbin är att du kan flytta runt kuporna dit där de behövs!"

Gemensamt manifest

Experter inom pollinering, naturvård, artbestånd och samhällsplanering möttes för att gemensamt arbeta fram ett manifest som ska visa vägen till en hållbar pollinering. Manifestet ska lämnas över till regeringens miljö-och klimatminister Isabella Lövin och landsbygdsminister Jennie Nilsson under sensommaren 2019.

Lucas Garibaldi från Argentina är en av världens ledande forskare inom pollinering och artmångfald.

̶ Vi studerar hur jordbrukare ska kunna minska på externa medel och istället dra nytta av den biologiska mångfalden – det vi kallar ekologisk intensifiering. Genom att plantera fruktträd i kanten på en åker eller solrosor på ett fält i närheten så ökar du skörden dramatiskt, förklarar han.

Storbritannien, Frankrike, USA, Skottland och Nederländerna är exempel på länder som antagit nationella pollineringsstrategier. I Sverige är till exempel Södertälje på väg att anta en kommunal pollineringsplan.

Anna Lind Lewin från Pollinera Sverige har tagit fram ett kampanjmaterial för att sprida information om pollinatörer och de växter som ger dem näring. Skyltar, kort och affischer är vackert illustrerade av Aron Landahl. Nya illustrationer lanseras årligen under Pollineringsveckan som infaller i maj varje år.

– Att känna till alla våra pollinatörer och deras olika behov är en överlevnadsfråga. Ju fler som deltar i mångfaldsarbetet, desto fler arter kan gynnas och bevaras, avslutar Lotta Fabricius Kristiansen.

 

*Förgröningsstödets syfte är att minska det europeiska jordbrukets klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Så kan du hjälpa pollinerarna!

  • Släpp upp gräset! Gröna hårt klippta gräsmattor är som grön asfalt!
  • Se till att ha blommor hela säsongen – allt från maskros, rödklöver, vitklöver, prästkragar, backtimjan, fibblor, humleblomster, tistlar, rosor, lavendel, blåeld, gulmåra, ljung, honungsört, vallmo.
  • Humlor och bin gillar hallon-, krusbärs- och vinbärsbuskar, blåbärs- och lingonris, jordgubbar, smultron, äpple, päron och körsbär.
  • Plantera in ängsblommor i kanten av dina odlingar.
  • Spara ett ”skräpigt hörn” i trädgården, spara stubbar och döda träd.
  • Bygg biholkar och spara sandhögar där humlor kan bygga bo.

 

Läs även

,

Text: Ulla Tillgren

Jonas Regnér, vd för Saltå kvarn. Foto: Erik Olsson
13 juni, 2019

Destination Saltå – en hållbar mötesplats

I det gamla kvarnområdet vid Järna söder om Södertälje, bredvid den karaktäristiska kvarnen vid E4:an, växer en välkomnande mötesplats fram: Destination Saltå – med fokus på hållbarhet och ekologi, vackert belägen vid Moraån.…

LÄS MER

Tisdagen den 28:e maj slog Saltå Kvarn officiellt upp portarna inför sommaren och lanserade ”Destination Saltå”, en vision om att stärka Saltås position som utflyktsmål och mötesplats för alla som vill njuta av biologisk mångfald, uppleva naturens smaker och lära om hur näringsrik mat och hållbarhet går hand i hand.

– Vi inviger nu första etappen av totalt sex, som vi ska genomföra i steg under de kommande fem åren, berättar Jonas Regnér, vd för Saltå kvarn.

– Vi ska utveckla Saltå till en ännu populärare destination, där man kan njuta av biologisk mångfald och uppleva naturens smaker genom vårt bageri, butik, kvarn, mejeri och de ekologiska kretsloppsgårdarna i trakten.

I sommar kan man bland annat köpa enklare förtäring som kaffe, bakverk och smörgåsar i butiken, som tillfälligt ligger i det tidigare caféet, som kan avnjutas på verandan eller i gröngräset.

En spännande nyhet för i år är en ekologisk glass, som utvecklats av Henrik Cewert, känd från Järna Glass. Glassen är gjord på lokala råvaror från Järna Mejeri och de ekologiska kretsloppsgårdarna i trakten: Nibble, Skäve och Yttereneby. Den säljs i Henriks ”glass-truck”som kommer vara på plats på Saltå i stort sett hela sommaren.
För att kunna ta till vara på gårdagens croissanter kommer det erbjudas en ”Saltå Special”, valfri glasskula serverad på en croissant. På så sätt tar Saltå Kvarn även hand om gott bröd som annars skulle blivit över.

En annan nyhet är ”Saltårullen”, det prisbelönta pitabrödet som Saltå Kvarn tagit fram och bakar med surdeg och de nordiska spannmålen och som fylls med säsongens nyttigheter och kryddor, allt ekologiskt.

 

Visionen är att Saltå steg för steg fram till 2023 ska förädla området till en destination, som lockar besökare, med bland annat växthus där man kan fika året om Bondens marknad och mycket mer. Växthusen värms upp med hjälp av havreskalen från Saltås havreskalspanna och håller en behaglig temperatur året runt.
Surdegskursverksamheten ska också utvecklas vidare till internationell klass. Saltå har också påbörjat ett samarbete med Rosendals trädgårdar som bidragit med tips, råd och praktisk hjälp till nya planteringar. Framåt vintern återinvigs den tidigare butikslokalen som just nu renoveras.

Saltå välkomnar besökare – familjer, fikagäster, kunder såväl som proffsbagare eller intresserade som vill veta mer om Saltås principer: Alltid ekologiskt, viktigare HUR än VAR, inga tillsatser och rättvist.

Saltås historia och arv kommer fortsatt att vara en självklar del av miljön med berättelsen om varför man med fog kan kalla Saltåplatsen för ekologins vagga.

I bageriet från 1970, bakas fortsatt bakverk och bröd av Saltå Kvarns bagare. Här används enbart ekologiska råvaror samt mjöl som mals i Söderstenkvarnarna från 1920-talet.

– Här finns mycket att uppleva och vi hoppas på många besökare i sommar och alla ska känna sig varmt välkomna till nya Destination Saltå, avslutar Jonas.

Redaktionen

Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.
7 juni, 2019

Varning för utarmning av våra odlingsjordar

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln…

LÄS MER

Världen odlar 95 procent av all mat i det övre jordskiktet. Men nästan hälften av den mest produktiva jorden har genom konventionella jordbruksmetoder försvunnit under de senaste 150 åren, skriver The Guardian i en artikel. Det här hotar skördarna, och bidrar till läckage av näringsämnen, döda zoner och erosion. Bara i USA eroderar odlingsjorden 10 gånger snabbare än den kan återskapas, enligt artikeln.

 

Fortsätter vi att utarma jordarna i den här takten, menar Maria-Helena Semedo på FN-organet FAO, kan toppskiktet av jord i världen vara slut om 60 år. Och utan det faller jordens förmåga att filtrera vatten, ta upp kol och föda befolkningen, samtidigt som det vi odlar troligen kommer att vara mindre näringsrikt. Enligt artikeln är det kombinationen intensiv plöjning, bristen på täckgrödor, användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel som minskat de näringsämnen, mineraler och mikrober som gynnar växterna.

Men man pekar också på jordbruk som arbetar i positiv riktning. Exempelvis en gård i USA som sedan tre decennier tillbaka odlar utan plöjning, därför att man förstått att det ökar tillgången på kol/organiskt material, näring och vatten i marken. Ju mer organiskt material som finns i jorden, desto mer organismer kan leva där och bidra till ökad bördighet. Enligt The Guardian blir plöjningsfri odling allt populärare i USA, även om det ännu inte är allmänt utbrett.

 

Krävande monokulturer

Dave Montgomery, geolog vid University of Washington, säger att utan sunda odlingssystem kommer bönderna inte att kunna försörja världens växande befolkning med mat. Han påminner även om historiska exempel på områden och civilisationer där man förlorat odlingsjorden. Det tar mycket lång tid att bygga upp jorden, men kortare tid att utarma den.

Montgomery menar också att metoden att bara odla en eller två grödor på en yta snabbar på utarmningen av jorden. Politiskt har man i USA uppmuntrat specialisering av jordbruket (det har man även gjort i Sverige under lång tid / reds. anm.). I USA har det lett till monokulturer som kräver mer vatten, gödning och kemiska bekämpningsmedel. Montgomery ser dock början till en positiv förändring.

Insatserna är höga, enligt The Guardian. Rob Myers, en jordforskare vid University of Missouri, säger att om bönder inte fortsätter att bättre värdera vad som är bra för deras grödor kan vi stå inför en oöverskådlig katastrof. Vi måste ha det där övre jordlagret, det är av största vikt för vår överlevnad.

 

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

The Guardian

Lisa Trolle, chef för hållbarhet- och verksamhetsutveckling, Saltå Kvarn.
18 maj, 2019

Så kan vi göra mer för hotade ekosystemtjänster

Det är skillnad på ekologiskt och ekologiskt. Det blir tydligt när man tittar på de 155 frivilliga eko-åtgärder, utöver Krav-kriterierna, som Saltå Kvarn erbjuder bönder extra betalt för. Den stora mängden extra eko-åtgärder som rekommenderas visar inte minst hur mycket av naturens viktiga ekosystemtjänster som idag missgynnas av det industriella jordbruket. …

LÄS MER

Det är skillnad på ekologiskt och ekologiskt. Det blir tydligt när man tittar på de 155 frivilliga eko-åtgärder, utöver Krav-kriterierna, som Saltå Kvarn erbjuder bönder extra betalt för. Den stora mängden extra eko-åtgärder som rekommenderas visar inte minst hur mycket av naturens viktiga ekosystemtjänster som idag missgynnas av det industriella jordbruket. 

 

Det här är ett bonussystem som Saltå Kvarn har sedan många år tillbaka och som kallas Saltå Kvarns Verktygslåda. Tanken är att gå längre än de ekologiska kraven och att genom extra betalning till bönderna säkra flera ekosystemtjänster, dvs sådant som naturen själv egentligen gör åt oss om vi låter den göra det. Exempelvis pollinera växter, binda kol i marken, bygga upp bördig jord, cirkulera växtnäringsämnen, stå emot påfrestningar och mycket annat som är avgörande för att vi människor ska kunna odla och leva.

 

Säkra fler ekosystemtjänster

– Vår verktygslåda är något av top of the line inom hållbar livsmedelsproduktion. Vi vill uppmärksamma det extra som görs på gårdar som levererar till oss och vi vill även inspirera andra att göra mer, säger Lisa Trolle som är chef för hållbarhet- och verksamhetsutveckling.

Hon tycker det är en stor utmaning att nå ut bredare med de här ekologiska mervärdena. Bland annat därför att det råder en hel del förvirring bland konsumenter om vad som är verkligt hållbart, samtidigt som nästan vem som helst inom livsmedelsproduktion kan påstå att man jobbar med hållbarhet.

"Vår verktygslåda är något av top of the line inom hållbar livsmedelsproduktion."

 

Utgångspunkter i Saltå Kvarns verktygslåda är flera av de så kallade Planetary Boundaries som Stockholm Resilience Centre har utarbetat, FN-rapporter om ekosystemtjänster samt EU-projektet BERAS definition av ekologiskt kretsloppsjordbruk. De områden som verktygslådan främst fokuserar på är klimatpåverkan, biologisk mångfald och kretslopp av fosfor och kväve (växtnäringsämnen).

– Den stora grejen i verktygslådan är kretsloppsjordbruk eller regenerativt jordbruk, som gynnar alla de här tre hållbarhetsområdena. Det är jordbruk som bland annat skapar ett kretslopp av växtnäringsämnen genom att ha både växtodling och djur, mycket vall i växtföljden och hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel. Det ska vara basen i våra inköp av spannmål, menar Lisa Trolle.

 

Många möjligheter

Det finns en stor bredd i de frivilliga hållbarhetsåtgärder som Saltå Kvarn betalar bonden extra för. Några exempel är: att odla med varierad växtföljd, använda fånggrödor som tar upp växtnäring, minska markbearbetningen, spara blommor på åkerkanter och vägkanter, se till att det finns föda för bin, humlor och fjärilar, anlägga fosfor- eller kvävedamm eller våtmark, ha genomtänkt betesföljd, låta djuren gå på skogsbete, anlägga ekologiska korridorer och gröna stråk på och omkring fälten, byta bränsletyp, ha biogasanläggning, bygga flispanna, installera solceller… och så vidare.

– Det finns 155 olika åtgärder där bonden kan välja utifrån sin ambitionsnivå och övriga planer man har för sin gård. För varje åtgärd får man en viss poäng och motsvarande extrabetalt för de grödor man levererar. Som mest får de som når upp till maxpoäng cirka 10 procent mer betalt av oss. Vi lägger omkring 1 miljon kronor extra per år på inköp från bönder som gör extra åtgärder enligt verktygslådan, berättar Lisa Trolle.

 

 

Man kan säga att Saltå Kvarn på det här sättet betalar för ekosystemtjänster som annars riskerar att utarmas. Lisa håller med om att den stora bredd av bra miljöåtgärder som finns i verktygslådan visar att det är stor skillnad på eko och eko. Man kan även se både Kravs regler och Saltå Kvarns tillkommande verktygslåda som omfattande provkartor över hur mycket det egentligen är som missgynnas av dagens icke-ekologiska, industriella jordbruk.

Idag är det ett 30-tal av de gårdar som levererar till Saltå Kvarn som använder delar av verktygslådan. Någonstans mellan 40 och 100 procent av Saltå Kvarns spannmålsråvara kommer från sådana gårdar. Det varierar mellan olika spannmål och år. Ambitionen är att det långsiktigt ska vara 90 procent.

 

Vad kommer framöver?

Saltå Kvarns verktygslåda är ett levande koncept som utvecklas hela tiden utifrån ny kunskap och forskning, och i dialog med bönderna. Om man vill kan man se den utvecklingen som exempel på vart hållbarhetsutvecklingen inom livsmedel är på väg. Lisa tror att det framöver kommer ytterligare verktyg kring att minska utsläpp av växthusgaser och att få jordbruket att fungera som kolsänka. Många lantbruk har även skog som också finns med i bilden.

– Inom klimatområdet handlar det i grunden om att vi genom jordbruket och livsmedelsproduktionen kan komma närmare en lösning på klimathotet.

Den biologiska mångfalden är också ett viktigt utvecklingsområde, liksom djurhållningen, menar Lisa. Senaste versionen av verktygslådan innehåller även sociala verktyg, där man får poäng om man på olika sätt gör gården mer öppen utåt.

– Näringstätheten i maten är också något som det generellt talas allt mer om idag. Det handlar då inte bara om hur vi producerar maten, utan också vad vi bör producera och äta så att vi kan utnyttja resurserna vi har på ett hållbart sätt, säger Lisa Trolle.

Läs även

,

Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

Saltå Kvarn

13 maj, 2019

Rädda en humla – rädda ett helt samhälle!

Var rädd om humlorna som flyger omkring just nu, lite vilsekomna och klumpiga. De är nämligen drottningar som övervintrat och letar nytt hem. Och var och en av dem framtida mamma till ungefär 500 välbehövliga nya humlor! …

LÄS MER

Var rädd om humlorna som flyger omkring just nu, lite vilsekomna och klumpiga. De är nämligen drottningar som övervintrat och letar nytt hem. Och var och en av dem framtida mamma till ungefär 500 välbehövliga nya humlor!

Pollinerande insekter är avgörande för människans överlevnad. Två tredjedelar av alla grödor som odlas är beroende av att pollineras av insekter som just humlor, bin och insekter. Var tredje tugga vi äter är pollinerad av ett bi, en humla eller annan pollinatör.

Den globala insektsdöd som hotar är därmed ett hot mot hela mänskligheten, eftersom vår matproduktion är beroende av insekterna.
I Sverige har finns cirka 300 olika sorters vilda bin varav nästan hälften, 130 arter är rödlistade.

Men åter till humlorna. De stora och lite klumpiga individerna som så här års gärna förirrar sig in igenom öppna fönster och dörrar är drottningar – och som sådana extra värda vår omsorg. Se därför till att varsamt rädda ut dem i naturen igen.

Samhället dog i höstas

Drottningens samhälle dog i höstas och hon är ensam kvar. Nu söker hon en skreva eller grästuva att bygga bo i – och där kommer hon att föda upp ungefär 500 humlor.

En enda humla kan pollinera 1500 blommor per dag, vilket innebär att ett humlesamhälle med gemensamma krafter kan pollinera mer än 100 miljoner blommor under en säsong – bland dem sådant vi äter, som bär och frukt.

Vill du vara rädd om humlorna och bina så kan du plantera pollenrika växter som bin och humlor gillar. Har du trädgård, så välj växter enligt den enkla grundprincipen att humlorna gillar samma växter som vi gillar; de som luktar och smakar gott, som kryddväxter och bärbuskar.

Vill man odla för pollinerande insekter så är det också viktigt att välja växter som blommar under olika tider, så att tillgången på mat blir jämn. Och tänk på att ogräs också är mat! Klöver och maskros är viktiga, så låt dem blomma i gräsmattan och klipp helst inte förrän de blommat ut. Bra sensommarblommor för insekterna är kärleksört (som också älskas av fjärilar), höstaster och ljung.

Nästan en procent av Sveriges yta är gräsmatta, medan det knappt finns en procent kvar av de ängsmarker som fanns i Sverige för hundra år sedan. Om du har trädgård så kan du omvandla en bit av en gräsmatta till blommande äng och därmed göra en viktig räddningsinsats för bin och andra pollinatörer.
Sluta att använda alla former av gödsel. När marken blir magrare gynnas örterna.

Höj upp gräsklipparen och klipp gräset mer sällan, så ser du vilka örter som börjar blomma. Några brukar dyka upp redan första året, som vitklöver, käringtand, prästkrage, rölleka, renfana, fibblor och liten blåklocka. De lockar massor av humlor, fjärilar och vilda bin. När du väl har blommor på din gräsmatta, ge dem tid att blomma färdigt innan du klipper (ofta i slutet av juli). Låt det avslagna materialet ligga kvar i två dagar, så att fröna hinner lossna och falla till jorden, innan du räfsar ihop och bär bort.

Använd givetvis inga kemiska bekämpningsmedel.

 

 

 

Läs även


2 maj, 2019

Gott om kemiska bekämpningsmedel i europeiska vattendrag

I en ny studie har man i samtliga 29 mindre vattendrag som undersöktes i 10 europeiska länder hittat mixar av kemiska bekämpningsmedel och i de flesta fall även veterinärläkemedel som används i lantbruket. Totalt hittades 103 olika bekämpningsmedel varav de flesta var herbicider samt 21 läkemedel som huvudsakligen var antibiotika.…

LÄS MER

I en ny studie har man i samtliga 29 mindre vattendrag som undersöktes i 10 europeiska länder hittat mixar av kemiska bekämpningsmedel och i de flesta fall även veterinärläkemedel som används i lantbruket. Totalt hittades 103 olika bekämpningsmedel varav de flesta var herbicider samt 21 läkemedel som huvudsakligen var antibiotika.

 

I det vattenprov som hade högst koncentration fanns 70 olika bekämpningsmedel. En fjärdedel av de kemikalier som hittades i studien är förbjudna i EU och i hälften av vattendragen fanns minst ett bekämpningsmedel i nivåer över det tillåtna. Det vanligaste var här neonikotinoider, som anses bidra till den oroande minskningen av mängden bin och andra pollinerande insekter och som numera inte är tillåtna i EU. Att man hittat förbjudna kemikalier behöver inte vara tecken på illegal användning, utan kan vara resultat av urlakning av beständiga kemikalier som använts tidigare och som finns kvar i jorden.

 

Studien publicerades i Science of The Total Environment. Forskarna säger enligt en artikel i The Guardian att det stora antalet bekämpningsmedel och läkemedel man fann i vattendragen betyder att det finns komplicerade mixar av dessa vars påverkan är okänd. De säger att studien visar en utbredning av biologiskt aktiva kemikemikalier i vattendrag över hela Europa och att det finns potential för ekosystemeffekter.

 

Läs även

, ,

Text: Staffan Nilsson

28 april, 2019

Äta mindre kött – javisst, men vilket kött ska man välja?

Vår köttkonsumtion behöver minska betydligt. Men vilken typ av kött ska vi då välja för en hållbar konsumtion? Vi har frågat tre sakkunniga inom olika områden och deras svar har en hel del gemensamt: Köttet bör i första hand komma från djur som inte äter sådant som människor kan äta. …

LÄS MER

Köttkonsumtionen behöver minska betydligt. Men vilken typ av kött ska man då välja för en hållbar konsumtion? Vi har frågat tre sakkunniga inom olika områden och deras svar har en hel del gemensamt: Köttet bör i första hand komma från djur som inte äter sådant som människor kan äta.

I valet av kött kan man skilja på å ena sidan idisslare som kor och får som har en unik förmåga att äta gräs och grovfoder som människor inte kan äta. Å andra sidan grisar och kyckling som inte har den förmågan. Om kor i ett lagom avvägt antal ingår i ett riktigt kretsloppsjordbruk och inte utfordras med spannmål och kraftfoder blir det hållbart. Grisar och kyckling däremot konkurrerar egentligen med oss människor om de vegetabilier vi själva kan äta, och det är inte hållbart.

 

Gräsbetande idisslare

Sara Jervfors är kostchef i Södertälje och Gnesta samt projektledare för MatLust. Bara i Södertälje kommun serveras varje dag 24 000 måltider i skolor och äldreomsorg. Sara pekar bland annat på den nyss nämnda skillnaden.

– Generellt är det bra att välja kött från gräsbetande idisslande djur, som även ger gödsel. Det är bland annat bra för kretsloppet och den biologiska mångfalden och håller landskapen öppna. Viltkött från exempelvis vildsvin kan också vara ett hållbart val.

Hon anser att vi även behöver höns och grisar, men i betydligt mindre omfattning än idag. I grisproduktionen bör det helst handla om djur som äter restprodukter som annars skulle ha slängts. Inom äggproduktion tycker hon också det är viktigt att ta vara på kött från värphönsen, som annars ofta går förlorat. Överlag tycker hon att man helst bör välja Kravmärkt kött.

 

Undvik anonymt kött

Sara Jervfors ger också exempel på typer av kött som är mindre bra att välja:

– Undvik anonymt kött utan ursprungsmärkning och kött som man inte vet hur det har producerats, vilket exempelvis är väldigt vanligt i charkprodukter. Jag tycker också man kan undvika importerat kött. I Sverige kan vi själva producera kött och det finns ingen anledning att importera detta.

Inom Södertälje kommuns måltidsverksamheter har man minskat köttkonsumtionen och följer i stort sett principen om 20 procent animalier, exklusive mejeriprodukter, och 80 procent vegetabilier. Kommunens måltidsverksamhet använder bara svenskt kött och 65 procent av det är ekologiskt. I skolorna serveras idag i genomsnitt 50 gram kött eller fisk per elev och dag. Det är tillräckligt ur näringssynpunkt, menar Sara Jervfors. Utöver det serveras en hel del näringsrika vegetabilier som rotfrukter, kål, baljväxter och nordiska spannmål. Gärna närodlade i säsong.

– Ur näringssynpunkt använder vi råvaror som är så lite processade som möjligt. Det gäller både kött och vegetabilier. En viktig utmaning i våra menyer är förstås också att maten ska vara god.

 

Industriell köttproduktion

Wilbert Beyer är veterinär och anser att det är den industriella köttproduktionen som är den stora boven när det gäller både hållbarhet och etik på det här området. För konsumenter finns flera aspekter man kan tänka på i sina egna val, menar han.

– Dels handlar det om vad djuren bidrar med i ett kretsloppsjordbruk. Där är idisslarna bra eftersom de äter sådant som människor inte äter och omvandlar det till högvärdigt protein samtidigt som de ger gödsel som är mycket berikande för jorden. Om maten ska räcka i framtiden så är det mycket viktigt att utnyttja idisslarnas förmåga.

 

"Det kött man äter bör huvudsakligen komma från idisslande djur i kretsloppsjordbruk."

 (Artur Granstedt)

 

– Det viktiga i all köttproduktion är överhuvudtaget hur man producerar. Det ska vara bra djurhållning, men det finns idag skräckexempel inom alla djurslag – kor, grisar, kyckling och höns, och även fisk, säger Wilbert Beyer.

Han menar också att vi har en enorm överproduktion och att vi äter 3-4 gånger mer kött än vad som behövs. Själv äter han kött ungefär 1-2 gånger per vecka och väljer då kött från gårdar där han vet att djuren har det bra. Wilbert anser att vi som konsumenter egentligen har stor makt.

– Om vi alla skulle välja bort industriellt producerat kött skulle vi skicka tydliga signaler till producenterna. Visserligen styrs det här också av priserna, men när vi köper billigt kött betalar vi inte det verkliga priset. Ett lågt pris brukar betyda att man inte tagit med miljökostnader och att man har tummat på djurhälsan och djuretiken.

 

Hur går produktionen till?

När det gäller vilken typ av kött som svenska konsumenter kan välja ur hållbarhetssynpunkt tycker Wilbert att det kan vara kött från betesdjur som kor och får, samt även viltkött om jakten bedrivs på ett ansvarsfullt sätt. Ekologiskt kött är ofta ursprungsmärkt och han menar att man som konsument numera har ganska goda möjligheter att spåra köttet och få en uppfattning om hur produktionen har gått till. Och när man köper ägg tycker han att de bör komma från åtminstone frigående höns.

Att välja svenskt kött kan vara positivt och det ger enligt Wilbert en viss säkerhet om att det producerats med jämförelsevis hög standard. I Sverige har vi en stark lagstiftning inom djurskydd och närproducerat är också en fördel.

– Men svenskt kött är ingen garanti. Det finns många stora anläggningar som producerar i stor skala och det finns fortfarande en hel del att förbättra även i vårt land, säger Wilbert Beyer.

 

Kretslopp, bördighet och klimat

Artur Granstedt, som är docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk, har länge forskat kring och verkat för kretsloppsjordbruk med en väl avvägd balans mellan växtodling och kor eller andra idisslande djur. Det är ett jordbruk som är självförsörjande på växtnäringsämnen (konstgödsel behövs inte) och djuren äter bara grovfoder, inte kraftfoder och spannmål. Det här förutsätter också en växtföljd där ungefär 30-40 procent av arealen är flerårig kvävebindande vallodling och att vi tar vara på våra naturbeten som idag uppgår till cirka 500 000 hektar i Sverige. Tillsammans med stallgödsel gör vallodlingen jorden mer mullrik och bördig och därmed binds också mer kol i marken. I det här systemet har korna en nyckelroll i kretsloppet och därför är nötkött från sådana jordbruk bra ur hållbarhetssynpunkt. Men då handlar det totalt sett om betydligt mindre volymer nötkött än idag.

– Om vi utgår från verkligt hållbara kretsloppsjordbruk blir det rimliga en nötkött- och mjölkkonsumtion som motsvarar det antal djur som hela eller delar av de 30-40 procenten vallarealen kan föda. Det skulle totalt sett betyda att nötköttkonsumtionen behöver minska med 70 procent, säger Artur Granstedt.

 

Äter det som människor kan äta

Men idag har vi i Sverige dubbelt så stor nötkött- och mjölkproduktion jämfört med vad bete och grovfoder kan ge, menar Artur. Ungefär hälften av det korna äter idag är spannmål eller kraftfoder (i regel koncentrat av spannmål och soya), dvs sådant som människor kan äta. Soja bidrar också till avskogning och andra miljökonsekvenser på andra håll i världen.

I det här avseendet är det än värre med kyckling, höns och gris som inte kan äta gräs och grovfoder, och som därför aldrig kan ha kornas naturliga roll i kretsloppet. Det här handlar till stor del om industriproduktion och djuren utfordras med sådant som människor kan äta. Sådan produktion är inte hållbar och behöver minimeras, anser Artur. Det som är hållbart att ha kvar är kyckling/höns och gris i en omfattning som motsvarar mängden matavfall för att ta vara på resurser som annars går förlorade.

 

Minska köttkonsumtionen

För att matkonsumtionen ska bli riktigt hållbar behöver vi i Sverige minska den totala köttkonsumtionen med omkring 80-90 procent, menar Artur. Redan vid en minskning med 35 procent, till nivån vi hade på 1960-talet, skulle vi kunna göra oss självförsörjande på enbart ekologiskt odlade baslivsmedel i Sverige. Det skulle innebära en betydande minskning av klimat- och övrig miljöbelastning från vår matkonsumtion.

Hur kan man då göra som konsument?

– Vi kan äta väldigt mycket mer rotfrukter än vi i genomsnitt gör idag och även betydligt mer grönsaker. Det kött man äter bör huvudsakligen komma från idisslande djur i kretsloppsjordbruk. Industriellt producerad kyckling och svinkött bör man av flera skäl låta bli. Ett tips är att hålla utkik efter svenskt naturbeteskött, säger Artur Granstedt.

 

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson