21 februari, 2019

”Dagens skogsbruk är ohållbart”

Svenskt skogsbruk har i grunden omvandlat stora delar av vår natur genom kalhyggen och ensidiga planteringar som hotar den biologiska mångfalden. Det menar Naturskyddsföreningen i rapporten Från mångfald till enfald, där man vill ge en annan bild än den som skogsbranschen målar upp. …

LÄS MER

Svenskt skogsbruk har i grunden omvandlat stora delar av vår natur genom kalhyggen och ensidiga planteringar som hotar den biologiska mångfalden. Det menar Naturskyddsföreningen i rapporten Från mångfald till enfald, där man vill ge en annan bild än den som skogsbranschen målar upp.

 

Naturskyddsföreningen pekar på att det idag bara finns begränsade områden kvar med naturliga skogsekosystem. Förutom de få procent av den produktiva skogen som skyddats som reservat, minskar den skog som aldrig kalhuggits i rask takt. Drygt 30 procent av äldre skog har kalavverkats sedan slutet av 1980-talet. Naturskogar fortsätter att kalhuggas till förmån för odlingar av gran och tall på ett sätt som kan liknas vid ett åkerbruk och som skiljer sig kraftigt från skogens naturliga utveckling, skriver Naturskyddsföreningen. Man pekar också på att trycket på skogsråvara idag ökar i takt med omställningen till ett fossilfritt samhälle.

I rapporten ges bland annat en bild av hur det ser ut i 16 representativa ytor på vardera 300 kvadratkilometer, i olika delar av landet. I sex av dessa områden har cirka 80 procent av den produktiva skogen kalavverkats sedan 1950-talet. I alla områden utom två är den siffran 50 procent eller mer. Till den övergripande bilden tillkommer också att skogarna idag genomkorsas av 210 000 kilometer skogsbilvägar och att det årligen byggs 1700 nya kilometer.

 

"Drygt 900 olika skogslevande arter är idag klassade som hotade..."

 

Allt det här påverkar den biologiska mångfalden mycket negativt. Drygt 900 olika skogslevande arter är idag klassade som hotade, enligt Naturskyddsföreningen, och framtiden för mer än 1800 arter är osäker. Man menar att det står klart att Sverige inte kommer kunna nå de politiskt beslutade miljökvalitetsmålen och inte heller flera internationella åtaganden som rör skog. Sverige har bland annat förbundit sig att hejda förlusten av biologisk mångfald.

Naturskyddsföreningen anser att dagens svenska skogsbruk drivs på ett sätt som helt enkelt inte är hållbart. Det behövs en skogspolitik som tar verklig hänsyn till alla värden i skogen – biologisk mångfald, sociala värden, kulturmiljöer, renskötseln, friluftslivet och andra frilufts- upplevelse- och besöksnäringar. Man vill bland annat se ett skogsbruk med flera olika brukningsmetoder och menar att ett variationsrikt skogsbruk ökar motståndskraften mot yttre förändringar.

Nyligen gick Naturskyddsföreningen också ut med ett upprop tillsammans med en rad andra organisationer där man riktar sig till Sveaskog som är Sveriges största skogsägare och som ägs av staten, det vill säga svenska folket. I uppropet anser man bland annat att staten och Sveaskog ska vara en förebild och ligga i framkant när det gäller utvecklandet av ett ekosystembaserat, hyggesfritt skogsbruk – men att skogsbolaget avverkar allt mer skyddsvärd skog.

 

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
15 februari, 2019

Så har en jordbruksmodell från Järna påverkat hela eko-utvecklingen

Den biodynamiska odlingen och forskningen lade i Sverige en viktig grund för det som senare kom att kallas ekologiskt. Det här växte inte minst fram i Järna-trakten, långt innan det ekologiska blev hett. Här är historien om hur ett från början lokalt initiativ av forskning och praktik växte och kom att påverka eko-utvecklingen i Sverige, i Östersjöregionen och så småningom även internationell via FN.…

LÄS MER

 

Den biodynamiska odlingen och forskningen lade i Sverige en viktig grund för det som senare kom att kallas ekologiskt. Det här växte inte minst fram i Järna-trakten, långt innan det ekologiska blev hett. Här är historien om hur ett från början lokalt initiativ av forskning och praktik växte och kom att påverka eko-utvecklingen i Sverige, i Östersjöregionen och så småningom även internationell via FN.

 

Det är en historia som är okänd för många. Flera decennier innan vi allmänt började prata om ekologisk odling utan kemikalier, konstgödsel och med hållbara kretslopp var detta redan etablerat inom den biodynamiska odlingen. Här pågick redan då forskning och utveckling för hållbart jordbruk och näringsrika matgrödor.

 

Handlade först om kvalitet

En viktig startpunkt i Sverige och Norden kan anses vara 1949 när Nordisk Forskningsring för Biodynamisk Odling bildades, med ett institut i Järna. Man ville anpassa biodynamisk odling till skandinaviska förhållanden. Ett första långliggande fältförsök med växtföljder och olika gödslingssystem startade 1958, intill det som senare skulle bli Saltå Kvarn. Försöken kom att pågå under hela 32 år och kallades K-försöken, där K stod för kvalitet.

På den här tiden var inte miljöfrågorna det främsta motivet för utvecklingsarbetet. Man var snarare ute efter hälsoeffekter och att de biodynamiska produkterna skulle bli så näringsrika och bra som möjligt. Tidigt fanns också ett starkt samspel mellan det biodynamiska och frisksportarrörelsen, som blev en naturlig kundkrets och marknad. I omvärlden kom 1962 ett stort internationellt genombrott även för miljöfrågorna i jordbruket, när den amerikanska forskaren Rachel Carson kom med rapporten ”Tyst vår”. Hon pekade på att bekämpningsmedel har en förödande effekt och gör att insekter och fåglar försvinner.

 

"Flera decennier innan vi allmänt började prata om ekologisk odling utan kemikalier, konstgödsel och med hållbara kretslopp var detta redan etablerat inom den biodynamiska odlingen."

 

År 1964 startade Saltå Kvarn. Bakgrunden var att elever med funktionsnedsättning på Saltå By (dåvarande Saltå Arbetsskola) sedan några år tillbaka bakade bröd på biodynamiskt mjöl och att det här blev mycket populärt och växte i omfattning. 1970 invigde Saltå Kvarn ett nytt bageri i anslutning till kvarnen. 1966 startades också det som idag heter Biodynamiska Produkter. Det var viktigt att på det här sättet öppna marknaden och att bönder kunde få avsättning för biodynamiskt odlade grödor, långt innan livsmedelshandeln hakade på den ekologiska strömningen.

Under 1970-talet gjordes fältförsök i Järna där man jämförde biodynamisk och konventionell odling, vilket bland annat ledde fram till den första svenska doktorsavhandlingen i ämnet 1981. Den forskningen visade att den biodynamiska skörden var mindre än 10 procent lägre (här slipper dock odlarna köpa in jordbrukskemikalier) och att det biodynamiska spannmålet hade bättre näringsvärden än det konventionellt odlade. Det var ungefär då man lade den vetenskapliga grunden för biodynamisk odling i vår region. Begreppet ekologisk odling fanns ännu inte.

Det fanns ett visst uppvaknande för miljöfrågor på 1970-talet. Exempelvis hölls den första FN-konferensen om hållbarhetsutveckling i Stockholm 1972. Men fram till slutet av 1980-talet var det bara inom det biodynamiska som man forskade och erbjöd rådgivning om hållbarhetsfrågorna för jordbruk. Det hade också skapats en tillväxt inom det området, tack vare det biodynamiska initiativet. Det här bäddade för det som skulle komma att kallas ekologiskt.

 

Foto: Erik Olsson

Stort systemfel uppdagades

Redan på den här tiden pågick i det svenska konventionella lantbruket en strukturomvandling mot ökad specialisering, som sedan har fortsatt in i våra dagar. Vi fick alltmer en uppdelning i specialiserade växtodlingsgårdar respektive specialiserade djurgårdar, som också koncentrerades till olika delar av landet. Det här gjorde att det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen bröts i stor skala. Vi fick allt mindre av det kretslopp som annars är möjligt i jordbruk som har en balanserad kombination av odling och djurhållning. De specialiserade växtodlingsgårdarna fick ett underskott av växtnäringsämnen och blev alltmer beroende av konstgödsel samt även kemiska bekämpningsmedel, medan djurgårdarna fick ett stort överskott av växtnäringsämnen som läcker ut i mark och hav.

 

"…forskningen visade att den biodynamiska skörden var mindre än 10 procent lägre (…) och att det biodynamiska spannmålet hade bättre näringsvärden…"

 

Under 1980-talet gjordes jämförande studier som påvisade det här problemet med brutna kretslopp i jordbruket. Man jämförde då hela gårdar – dels biodynamiska gårdar som har ett bibehållet kretslopp, dels konventionella specialiserade växtodlings- respektive djurgårdar där kretsloppet rationaliserats bort. I en doktorsavhandling 1990 kunde man för första gången vetenskapligt visa det grundläggande problemet med förluster av näringsämnen i det konventionella jordbruket. Här framgick samtidigt att biodynamiskt/ekologiskt jordbruk med ett balanserat kretslopp mellan växtodling och djurhållning samt med mångsidiga växtföljder klarar sin försörjning av växtnäringsämnen utan att använda konstgödsel.

I växtföljderna ska då ingå flerårig humusuppbyggande vallodling med bland annat baljväxter.

Det som visades i den här forskningen var egentligen ett gigantiskt systemfel i det konventionella svenska lantbruket, som sedan dess fortsatt att förvärras. Vi hade fått ett lantbrukssystem som blivit beroende av att använda konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och importerat foder. Det leder till övergödning av Östersjön och inte minst negativ påverkan på klimatet, den biologiska mångfalden och bördigheten i marken. Grundorsaken är det brutna kretsloppet av växtnäringsämnen i det konventionella jordbruket. Den nyss nämnda forskningen fick på sin tid inget stort genomslag, men den lade en grund för det man idag kallar ekologiskt kretsloppsjordbruk.

 

Foto: Erik Olsson

Alternativ odling blev ekologisk

År 1985 bildades Kontrollföreningen för Alternativ Odling, som förkortades KRAV. Det var ett svar på att handeln och konsumenterna ville ha en enhetlig märkning. En av de fyra organisationerna som bildade KRAV var Biodynamiska föreningen med sin redan då etablerade kontrollorganisation DEMETER.

År 1986 kom regeringen med en forskningsproposition som fick betydelse. Då talade man bland annat om icke önskvärda effekter av konventionell odling. Detta var ett motiv till att titta närmare på det man då kallade alternativ odling, som till 95 procent var biodynamisk odling (enligt en inventering). Det här var första gången som det ekologiska tilldelades statliga resurser i Sverige. Pengar gick till rådgivning och omläggning av gårdar som skulle bli fria från kemiska insatsmedel. Och så småningom också till forskning. Det gjorde Sverige delvis ledande på området.

 

"Det biodynamiska jordbruket tar också det ekologiska ett steg längre och betonar gårdens kretslopp av växtnäringsämnen"

 

Men det var först 1988 som det kom en nordisk definition av begreppet ekologisk odling och vad som skulle få kallas ekologiskt. Då kom även en vetenskaplig definition av vad ekologi är, vilken löd ungefär så här: kunskapen om levande organismer och deras samverkan med varandra och den miljö de befinner sig i. Det som definierades som ekologiskt jordbruk rymmer till stor del det som också ingår i biodynamiskt jordbruk, utom vissa specifika åtgärder och odlingspreparat. Det biodynamiska jordbruket tar också det ekologiska ett steg längre och betonar gårdens kretslopp av växtnäringsämnen mycket tydligare.

 

Foto: Erik Olsson

Saltå Kvarn blev ledande på eko-marknaden

Saltå Kvarn har ända sedan starten varit en positiv kraft i eko-utvecklingen. Från omkring år 2002 och framåt hade företaget en stark tillväxt. Både sortimentet av nya ekologiska produkter och omsättningen ökade kraftigt under en lång rad år och företaget utsågs av Dagens Industri till Gasellföretag fyra år i rad. Saltå Kvarn blev det ledande ekologiska varumärket i Sverige och har sedan dess i olika mätningar legat i den absoluta toppen bland Sveriges mest hållbara varumärken.

Företaget har varit, och är, föregångare inom eko och hållbarhet på flera sätt. Man var exempelvis år 2006 första företag i Sverige som klimatkompenserade sina transporter och man har överhuvud taget alltid strävat efter att åstadkomma mer än det som definierats som eko. Ett exempel är att Saltå Kvarn sedan många år har en unik verktygslåda och poängsystem med en lång rad extra eko-åtgärder som de levererande bönderna frivilligt kan genomföra och få extra betalt för. En viktig faktor i tillväxten för både Saltå Kvarn och den ekologiska maten i stort var också att Coop som första stora aktör i livsmedelshandeln satte ner foten och tydligt satsade på ekologiska produkter.

 

Foto: Erik Olsson

Mer betoning på hållbara matsystem

År 1999 hölls en konferens i Järna som blev förspel till de fleråriga EU-stödda BERAS-projekten som startade 2003 under ledning av Artur Granstedt och Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna. Fokus var just ekologiska kretsloppsjordbruk där man har ett eget kretslopp av näringsämnen, vilket är en av de huvudsakliga poängerna i biodynamiskt jordbruk. Baserat på forskning arbetade man inom BERAS med 48 typgårdar i alla länder runt Östersjön. Man visade här att det går att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk och att det ger avsevärda miljöeffekter. Bland annat kan vi på det sättet minska matens klimatbelastning med 65 procent och samtidigt halvera jordbrukets utsläpp av näringsämnen till Östersjön samt eliminera jordbrukets spridning av kemiska bekämpningsmedel.

Inom BERAS* satsade man också på att studera en mer hållbar livsmedelskedja från odlare, förädlare, distributörer och konsumenter och man jämförde dess miljökonsekvenser med konventionella livsmedelssystem. En viktig poäng för BERAS var att inkludera aktörer från hela kedjan, inklusive kommuner, för att åstadkomma hållbara livsmedelssystem. Inte minst lokalt och regionalt. Det här integrerade synsättet tog sig omkring år 2011 konkret uttryckt i konceptet Diet for a Claen Baltic, som senare blev Diet for a Green Planet. Det handlade om en god, näringsrik och hållbar diet, där mycket kunde baseras på lokala resurser. Som partners ingick här Södertälje kommun och Saltå Kvarn. Södertälje kommun blev ganska snart föregångare i Sverige när det gäller att ställa om till lagad, ekologisk mat i skolor och äldreomsorg.

 

Modell med rötter i Järna sprids globalt

BERAS-projektens forskning och erfarenheter kring kretsloppsjordbruk, som startade i Järna och blev ett regionalt arbete i hela Östersjöregionen, har på senare år spridits globalt. Inte minst genom FN. BERAS har ett partnersamarbete med världsorganisationen för ekologiskt lantbruk IFOAM samt det globala forskarnätverket Food Quality and Health. I det samarbetet har man utvecklat Organic Food Systems Programme (OFSP), vilket bygger mycket på principerna om kretslopp, kvalitet och hållbara matsystem som man länge arbetat med i Järna och Södertälje. Detta har blivit ett internationellt erkänt koncept och blev år 2017 ett av huvudprojekten i FN:s 10-åriga arbete för hållbara matsystem.

De biodynamiska initiativ som började i Järna har tydligt påverkat framväxten av det ekologiska i Sverige och bidrar nu också till hållbarhetsarbetet globalt. Inte minst genom betoningen på kretsloppsjordbruk, eller Ecological Regenerative Agriculture som det ofta kallas internationellt. Det här arbetet har påverkat utvecklingen främst genom att man utifrån forskning och konkreta försök verkligen har sett till att omsätta nya kunskaper i modeller som fungerar i praktiken. Det är ett av skälen till att FN vill använda sig av detta. Ekologiska kretsloppsjordbruk tar det ekologiska ett steg längre än det som idag definieras som ekologiskt. Man skulle kunna kalla det Eko 3.0 och mycket talar för att det även framöver kommer att fortsätta påverka utvecklingen mot mer hållbar matproduktion och matkonsumtion.

—–

*BERAS var under 2003–2013 förkortning av Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society. Senare kom BERAS i internationella sammanhang att betyda Building Ecological Regenerative Agriculture and Societies.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

8 februari, 2019

Kritik mot svensk giftdispens trots växande bidöd

För flera år sedan förbjöd EU tre bekämpningsmedel i gruppen neonikotinoider som anses bidra till en oroande minskning av mängden bin och andra pollinerande insekter. Nyligen gav den svenska Kemikalieinspektionen dispens för sockerbetsodlare att fortsätta använda en av dessa pesticider, vilket nu får kritik från bland annat svenska EU-politiker.…

LÄS MER

För flera år sedan förbjöd EU tre bekämpningsmedel i gruppen neonikotinoider som anses bidra till en oroande minskning av mängden bin och andra pollinerande insekter. Nyligen gav den svenska Kemikalieinspektionen dispens för sockerbetsodlare att fortsätta använda en av dessa pesticider, vilket nu får kritik från bland annat svenska EU-politiker.

 

Fredrik Federley (c) menar att dispensbeslutet är anmärkningsvärt. Jytte Guteland (s) har i EU-parlamentet sysslat med risker kring bekämpningsmedlen och säger till Sveriges Radio:

– Jag tycker det är negativt med den här typen av beslut. Jag vill inte se en utveckling där man får undantag. Vi ser i vissa medlemsländer att man systematiskt lägger undantag på varandra. Man staplar dem. Då betyder inte förbudet av de här farliga ämnena någonting när man agerar på det sättet.

Enligt forskaren Maj Rundlöf finns anledning att vara försiktig. Hon menar att pesticiderna kan stanna kvar i marken och tas upp av andra grödor som exponeras för insekter.

 

"... risken för 10 procent av skörden kan ställas mot de återkommande larmen om att bin och andra pollinerande insekter försvinner samt vilka konsekvenser det kan få för vår matförsörjning."

 

Det var de svenska sockerbetsodlarnas organisation Betodlarna som ansökte om dispens för 2019 och enligt SR var orsaken att de bedömer att de annars riskerar 10 procent av skörden. Kemikalieinspektionen gav dispens på vissa villkor och pekar på att man enligt EU:s regler kan ge tillfällig dispens om odlingen är i fara och det inte finns något annat rimligt sätt att avvärja faran.

Den av sockerbetesodlarna bedömda risken för 10 procent av skörden kan ställas mot de återkommande larmen om att bin och andra pollinerande insekter försvinner samt vilka konsekvenser det kan få för vår matförsörjning. FN har varnat för att 40 procent av pollinerande insekter, särskilt bin och fjärilar, riskerar global utrotning. Neonikotinoider angriper insekternas centrala nervsystem och studier har visat att de bland annat påverkar binas fortplantning och minne.

Flera EU-länder har enligt Lantbrukets Affärstidning gett motsvarande dispens för sockerbetsodlare, de flesta är länder i Östeuropa. Trots att Sverige var med och verkade för förbudet mot neonikotinoider finns vi nu med bland de länder som ger dispens.

 

Läs även

,

Text: Red / Staffan Nilsson

Jonas Regnér, VD Saltå Kvarn. Foto: Erik Olsson
2 februari, 2019

”Vi vill påverka branschen mot ökad hållbarhet”

Tillväxt i livsmedelssektorn behöver handla mer om kvalitet, inte bara volym. Och vi måste som konsumenter vara beredda att betala mer för maten. – Det snabbaste sättet för Saltå Kvarn att påverka branschen mot ökad hållbarhet är att vi fortsätter vara en förebild som andra följer efter, säger Jonas Regnér som är ny VD på Saltå Kvarn sedan några månader tillbaka.…

LÄS MER

Tillväxt i livsmedelssektorn behöver handla mer om kvalitet, inte bara volym. Och vi måste som konsumenter vara beredda att betala mer för maten.
– Det snabbaste sättet för Saltå Kvarn att påverka branschen mot ökad hållbarhet är att vi fortsätter vara en förebild som andra följer efter, säger Jonas Regnér som är ny VD på Saltå Kvarn sedan några månader tillbaka.

Det här med kvalitetsmedvetande har han med sig ända från sin uppväxt i en blomsterhandlarfamilj i Örebro som gick emot strömmen och inte satsade på lägsta pris utan istället kvalitet, vilket också blev mycket lönsamt. Den inställningen har följt honom genom en över 30-årig karriär i livsmedelsbranschen. Först 13 år i Axfood-koncernen och sedan fem års utvecklingsarbete inom Coop. Därefter arbetade han under elva år med att lansera och utveckla konceptet Gooh! inom kvalitativ färdigmat (Lantmännen och Operakällaren), som blev både marknadsledande och lönsamt. Nu som VD på Saltå Kvarn ser Jonas Regnér intressanta möjligheter.

– Jag är väldigt värderingsstyrd och tycker att Saltå Kvarn är en sund och unik verksamhet som ligger rätt i tiden. Konkurrensen är en stor utmaning i vår bransch och vi på Saltå Kvarn väljer att satsa på att bli ännu bättre på det vi redan gör och att göra skillnad med kvalitet. Alternativet att slåss med jättarna och göra avkall på det vi står för är inte aktuellt.

 

Vill mer än eko

Jonas pekar på att Saltå Kvarn har ett stort försprång när det gäller ekologi och hållbarhet som en viktig kvalitet i vår mat. Man vill mer än eko. Det har företaget arbetat med under lång tid. Visionen är att ge makten över maten tillbaka till människor som vill göra det goda valet. Och för att få tillbaka den makten behöver människor inflytande över hur maten odlas, hur den produceras och vad den innehåller. Det här konkretiserar Saltå Kvarn på flera sätt i sin verksamhet. Förutom att alla produkter är ekologiska har man exempelvis en unik verktygslåda och poängsystem med en lång rad extra eko-åtgärder som de levererande bönderna frivilligt kan genomföra och få extra betalt för. Saltå Kvarn använder inga tillsatser i produkterna, man klimatkompenserar verksamheten och gör mycket annat i den här riktningen.

– Hela företaget är idédrivet med engagerade medarbetare som vill förändra världen. Det ger en speciell själ till företaget, och det är kärnan i varumärket.

 

"Det behövs en trovärdig spelare på marknaden som går före alla andra. Den spjutspetsen vill jag påstå att vi är."

 

Ett exempel på område som Jonas vill vidareutveckla är andelen kretsloppsjordbruk bland de ekologiska gårdar som levererar spannmål till Saltå Kvarn. Dvs jordbruk som går ett steg längre än eko. När det gäller spannmål ser han också gärna att det kommer in mer äldre kultursorter i kvarnprodukterna. För produktsortimentet generellt ser han också möjligheter att satsa ännu mer på produktförädling.

–Jag tror det är viktigt med en produktutveckling som tillfredsställer aktuella behovstrender hos kunderna. Förutom att konsumenter idag söker ekologiska värden handlar mycket idag också om enkelhet, och det är därför viktigt att titta på hur vi kan underlätta för kunderna. En annan trend att titta på idag är det ökande uteätandet och hur man kan bli en del av det. Många konsumenter söker också mellanmålslösningar, säger Jonas Regnér.

Men det här handlar inte om att byta inriktning på Saltå Kvarn. Jonas vill framförallt fortsätta med det som sedan länge är unikt för företaget och att modernisera där det behövs och ha ett affärsfokus som ger kraft att investera för framtiden. Han ser en tydlig koppling mellan affärer och ett gott syfte.

– I livsmedelsbranschen pratar man mycket om volymtillväxt, men vi kan istället satsa på ekologisk hållbarhet och kvalitet. Det behövs en trovärdig spelare på marknaden som går före alla andra. Den spjutspetsen vill jag påstå att vi är, och vi ska bli ännu tydligare med det i framtiden.

 

Vi behöver betala mer för maten

När det gäller eko och kvalitet anser Jonas att vi som konsumenter måste vara beredda att betala mycket mer för maten, framför allt den lokala, eko-producerade maten. Här menar han också att staten har ett ansvar för att sätta igång vissa processer och att det behövs mer utmanande politiska mål än de som regeringen idag har i sin livsmedelsstrategi.

– Vi måste få in miljökostnaderna i bilden. Det som har lite miljöpåverkan får inte, genom ett alltför för lågt pris, ”subventionera” det som har stor miljöpåverkan. Vi betalar för lite för mat som är eko, och alldeles för lite för mat som är dålig för miljön.

I grunden handlar hållbarhetsfrågorna, enligt Jonas, mycket om den onödiga delen av konsumtionen, och att vi har ett system som driver på denna. Det menar han är baksidan av att fokusera på volymtillväxt hela tiden. Vi måste hitta ett annat sätt att definiera tillväxt. Det räcker inte med BNP och liknande mått.

 

Lovande trender

När Jonas Regnér tittar framåt några år ser han mycket som talar för att vi som konsumenter kommer att betala mer för matens kvaliteter. Konsumenterna kommer att vara mer pålästa och medvetna. Det kommer att finnas fler alternativ att välja bland och inom vissa områden kommer sortimenten att skifta snabbare efter trender. Det blir mycket mer förädlade produkter och mindre bulkprodukter. Vi kommer att handla mer efter recept och enkelhet blir viktigt.

– En pågående trend som jag tror kommer att förstärkas är att maten är en del av din identitet. Det kan exempelvis ta sig uttryck i dieter som är mer tydligt klimatsmarta. Inom några år tror jag att de flesta produkter i handeln kommer att vara CO2-märkta och många konsumenter kommer att ha egna CO2-budgetar. Det finns strukturer för det redan idag.

Jonas Regnér tror att Saltå Kvarn även framöver har en ledande roll när det gäller naturlig kvalitet och ekologi. Ännu fler konsumenter kommer här att se ett enkelt sätt att göra gott för världen genom sin egen konsumtion.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

27 januari, 2019

”Fokusera mer på hur maten produceras”

Det är för mycket fokus på vilken typ av mat vi ska producera och för lite på hur maten ska produceras på ett hållbart sätt. Det anser en rad sakkunniga personer som nu kritiserar delar av de argument som nyligen fått stor uppmärksamhet i media, i samband med rapporten ”Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems”. …

LÄS MER

En rad sakkunniga personer kritiserar nu delar av de argument som nyligen fått stor uppmärksamhet i media, i samband med rapporten ”Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems”.
I en replik i DN-debatt menar kritikerna att det är för mycket fokus på vilken typ av mat vi ska producera och för lite fokus på hur maten ska produceras på ett hållbart sätt.

Alla i den här debatten tycks vara överens om att det behövs en snabb omställning av hela livsmedelssystemet för ökad hållbarhet och hälsa. Men man är inte överens om metoderna när de gäller miljö, klimat och social hållbarhet. I debattrepliken, som undertecknats av bland andra Anders Wijkman, Göran Greider och flera sakkunniga in jordbruk och odling, lyfter man fram flera invändningar mot en del av det som hävdas kring rapporten.

En grundläggande kritik är att produktionssätten inte ifrågasätts. Det är exempelvis en förhastad slutsats att utgå från att alla grönsaker och nötter är bra oavsett hur de produceras, och att animalier och potatis generellt är negativt. Och de förändringar av produktionen som föreslås av forskare bakom rapporten är svepande och delvis motstridiga.

 

"...en global diet vore förödande eftersom hållbar livsmedelsförsörjning bygger på att använda och hushålla med de olika resurser och förutsättningar som finns på varje plats..."

 

Debattrepliken är också kritisk till tron att själva dieten är nyckeln till lösningen. Man skriver bland annat att en global diet vore förödande eftersom hållbar livsmedelsförsörjning bygger på att använda och hushålla med de olika resurser och förutsättningar som finns på varje plats, vilket har format olika matkulturer.

Skribenterna bakom debattrepliken håller med om att det är bekymrande att antalet arter som vi odlar blir allt färre. Här menar man dock att en global diet bara förstärker den negativa utvecklingen och i rapporten ser man inga lösningar på detta. Man saknar också en analys och ifrågasättande av den globala marknaden som har lett fram till denna enfald och ohållbara produktion.

Debattrepliken pekar också på att när det gäller matens klimatpåverkan räknar rapporten inte med lantbrukets utsläpp av koldioxid, utan bara metan och lustgas, vilket snedvrider jämförelser mellan exempelvis vegetabilier och idisslande djur.

Kritiken kring rapporten avrundas med att man bör fokusera på hur maten produceras och hur livsmedelssystemen fungerar, inte vad som produceras. En global diet är fel svar på den här svåra frågan.

Läs även

,

Text: Red / Staffan Nilsson

Annika Lüthi är biologisk-geovetare och undervisar på Skillebyholms trädgårdsutbildningar. Foto: Erik Olsson
7 december, 2018

”Ingen har facit på GMO”

Sakläget kring GMO och liknande manipulation av DNA i våra matgrödor är komplicerat och inte lika tydligt svart-vitt som debatten är. Den här typen av växtförädling kan ge grödor med vissa egenskaper som bland annat livsmedelsindustrin vill ha – men ingen vet vad det kan få för konsekvenser. Och makten över utsädet riskerar att hamna hos ett fåtal företag via patent. …

LÄS MER

Sakläget kring GMO och liknande manipulation av DNA i våra matgrödor är komplicerat och inte lika tydligt svart-vitt som debatten. Den här typen av växtförädling kan ge grödor med vissa egenskaper som bland annat livsmedelsindustrin vill ha – men ingen vet vad det kan få för konsekvenser. Och makten över utsädet riskerar att hamna hos ett fåtal företag via patent.

Att ta patent på gensekvenser är ett relativt nytt fenomen inom växtförädling. Det här området utvecklas hela tiden, vilket komplicerar läget ytterligare. Vi har pratat med Annika Lüthi som är biologisk-geovetare och undervisar på Skillebyholms trädgårdsutbildningar. Hon menar att man har mycket olika utgångspunkter i debatten och att det bästa man som konsument kan göra är att välja vad man vill stödja genom sin egen konsumtion. Eller att odla själv.

Svårt göra medvetna val för all mat

Men att göra medvetna val genom sin konsumtion kräver spårbarhet och tydlig märkning. Här brister det och detta är en fråga på politisk nivå. I Sverige importerar vi hälften av vår mat och det kan vara ganska svårt för konsumenter att på ett heltäckande sätt göra medvetna val kring genmodifierade grödor. I exempelvis USA behöver man inte GMO-märka livsmedel och synen på GMO varierar över världen. Inom EU finns en lagstiftning som säger att alla livsmedel som består av, innehåller eller har framställts av GMO ska märkas.

– I Europa har man en ganska hård reglering av GMO, men i USA och stora delar av Asien har man en annan inställning. I USA är omkring 90 procent av många produktionsgrödor GMO. Bland annat gör man grödor som är resistenta mot bekämpningsmedlet glyfosat, vilket lett till att användningen av glyfosat har ökat, berättar, Annika Lüthi.

Allt DNA-fixande klassas inte som GMO

All genmodifiering av matgrödor klassas inte som GMO och här tycks man försöka hitta vägar runt GMO-reglerna. Annika Lüthi förklarar att det finns ett antal typer av växtförädling där man ändrar i dna, bland annat:

  • ”Vanlig” GMO, som innebär att man hämtar genetiska egenskaper från icke besläktade biologiska individer eller från samma art och för in dessa i matgrödan genom att ändra i cellkärnans dna. Sådan GMO lämnar spår, dvs man kan hitta transgenerna och se härkomsten.
  • CRISPR-Cas9, är en relativt ny teknik där man inte nödvändigtvis för in främmande gener, men man kan redigera i cellkärnans DNA – och det kan göras utan att lämna några spår. I bland annat USA och Japan klassar man inte detta som GMO, men inom EU har man nyligen bestämt att det ska klassas som GMO.
  • CMS-hybrider (Cytoplasmic Male Sterility) är en annan teknik där man får han-sterila grödor som inte ger pollen och som odlare inte kan få nytt utsäde ifrån. I CMS ändrar man DNA i en del av cellen som påverkar formningen av pollen, men inte i själva cellkärnan. Därför klassas detta inte som GMO. Det finns ingen märkning av CMS-hybrider, men inom biodynamisk odling enligt Demeter är de inte tillåtna.

– Att skapa hybrider är egentligen gammal kunskap och i sig inte något dåligt. Sedan kan man ha olika invändningar mot att mixtra med växtcellernas DNA. Om man tycker att CMS-hybrider är acceptabla kvarstår ändå kritiken kring att odlare och konsumenter förlorar makten över utsädet, säger Annika Lüthi.

”Vi är inne på okänt område”

Diskussionen om GMO och liknande växtförädling genom ändringar i DNA är ofta mycket polariserad med låsta positioner. Annika håller med om att det är lite av ett skyttegravskrig och att det inte leder till någon lösning. Allting kring detta är inte bara svart eller vitt, menar hon.

Så vad handlar den här diskussionen och sakfrågan egentligen om i grunden?

– Vi är inne på okänt område och vi vet inte vilka effekterna och konsekvenserna blir om transgener sprids i vår natur. Bildas det exempelvis allergena substanser? Biosfären är så kom
Splex och ingen har facit. Det är väl därför lagstiftningen i Europa är ganska hård. Man vill vara klok i förväg och ge konsumenter möjlighet att välja, säger Annika Lüthi.

Hon skulle vilja se att ansvarsfrågan var tydlig i fall av oönskade effekter av GMO och liknande ändringar i DNA. Det vill säga att man på något sätt kan härleda till ursprunget och att den ansvarige får vara med och betala eventuella negativa effekter. Ungefär som när man ställer krav på ansvariga för föroreningar som upptäcks. Men det här försvåras enligt Annika av den nya tekniken CRISPR-Cas9, som inte nödvändigtvis lämnar sådana spår.

Maktkoncentration med flera risker

– Det finns också en potentiell fara i att ett fåtal företag tar kontroll över utsädet och våra matgrödor. Det kan man se som ett demokratiskt problem, säger Annika Lüthi.

Utsädesindustrin blir alltmer koncentrerad genom uppköp och sammanslagningar. Enligt uppgifter kan snart tre företagsgrupper dominera över 60 procent av världsmarknaden för utsäden och jordbrukskemikalier. Redan detta i sig är en anledning att förhålla sig kritisk. Ett särskilt demokratiskt problem hänger ihop med patenten och de stora ekonomiska intressen som ligger i dessa. Växtförädlingsindustrin kan lite förenklat sägas utgå från en genbank som är allas egendom, och utifrån detta gemensamma arv av matgrödor tar man fram varianter och privatiserar slutresultatet genom patent.

Ytterligare en risk med GMO och en koncentrerad utsädesindustri är att den ger alltmer enkelriktning i matförsörjningen och att den biologiska mångfalden utarmas, vilket i förlängningen inte är bra för matsäkerheten. Det behövs stor biologisk mångfald för att kunna klara olika typer av framtida påfrestningar och förändringar, exempelvis klimatförändringar. Kopplingen mellan GMO-grödor och användning av kemiska bekämpningsmedel är också problematisk. KRAV skriver i sina regler att som dagens GMO-teknik tillämpas inom lantbruket leder det bland annat till ensidigt kemikalieberoende brukningssystem med multinationella företag som äger och säljer både utsäde och bekämpningsmedel.

– De olika utgångspunkter man har i de här frågorna kan man egentligen se som olika strategier eller lösningar. Man kan centralisera makten och industrialisera jordbruket, eller man kan stötta makten lokalt och hos varje individ i form av odlingskunskaper och utsäden som är fria att använda, säger Annika Lüthi.

Läs även

Text: Red./Staffan Nilsson

28 november, 2018

Ökat hot mot den biologiska mångfalden – och vår överlevnad

En grundförutsättning för människans möjligheter att överleva – den biologiska mångfalden – är starkt hotad av människan själv. Det är tydligt i en rapport från WWF nyligen. Bland orsakerna finns olika former av överexploatering, giftspridning, storskaligt skogsbruk och markanvändning där inte minst jordbruk och livsmedelsproduktion är starkt drivande. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på, menar WWF.…

LÄS MER

En grundförutsättning för människans möjligheter att överleva – den biologiska mångfalden – är starkt hotad av människan själv. Det är tydligt i en rapport från WWF nyligen. Bland orsakerna finns olika former av överexploatering, giftspridning, storskaligt skogsbruk och markanvändning där inte minst jordbruk och livsmedelsproduktion är starkt drivande.
Vi håller på att såga av den gren vi sitter på, menar WWF.

I rapporten Living Planet Report 2018 finns flera viktiga aspekter på problemet. Det som lyftes fram mest i media är de kraftigt minskade populationerna av ryggradsdjur – minus 60 procent sedan 1970. Det här är alarmerande. Studien omfattade över 16.000 populationer av cirka 4.000 arter av däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur. Allra störst var minskningen i tropiska regioner.

Livsviktig biologisk mångfald i odlingsmarken

Hotet mot den biologiska mångfalden handlar dock om väldigt mycket mer än ryggradsdjuren. Enligt rapporten vet vi inte lika mycket om hur läget ser ur för insekter, blötdjur, svampar, växter, maskar och andra organismer, varav många har stor betydelse för de ekosystem som vi är helt beroende av. Inte minst för odling av vår mat.

WWF pekar bland annat på att en välmående jord (mark) är full av liv. Förutom ryggradsdjurk, kvalster, insekter med mera finns där hundratals svampsorter och troligen tusentals bakteriearter. Utan dessa skulle det knappt bli några skördar. Samtidigt har vi bara kunskaper om en bråkdel av allt detta liv i jorden.

I en frisk odlingsjord finns ett mycket komplext samspel mellan organismer och växter som bland annat innebär att det frigörs viktiga mineralämnen och inte minst att det bildas mull i jorden. Mullen gör att jorden blir bördig och får bättre vattenhållningsförmåga samtidigt som den innebär att jorden binder mer kol från atmosfären. Den biologiska mångfalden i marken är alltså mycket viktigt av flera skäl.

 

En välmående jord är full av liv - men vi har bara kunskaper om en bråkdel av allt detta liv i jorden.

 

Det är sedan tidigare välkänt att på vilket sätt jorden brukas har stor betydelse för den biologiska mångfalden, både i själva jorden och i jordbruksmiljöerna ovan jord. Konventionella storskaliga jordbruk med monokulturer som är beroende av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel utarmar överlag den biologiska mångfalden. Ett illavarslande tecken på det är att antalet insekter enligt forskning har minskat kraftigt i Europa på senare tid. Forskning i Frankrike visade nyligen också att antalet fåglar där minskat kraftigt, som följd av minskningen av insekter, och detta anses bero på ökningen av monokulturer och användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Däremot ett ekologiskt kretsloppsjordbruk – där man bland annat har markvårdande växtföljder med vallodling och återför växtnäringsämnen via naturligt djurgödsel – gynnar den biologiska mångfalden. Exempelvis har upprepade fältförsök visat dubbelt så mycket daggmask i odlingsmarken i sådant jordbruk, jämfört med konventionellt jordbruk. Det ökade livet i marken kan man, enligt enskilda bönder som ställt om till sådant jordbruk, se med blotta ögat – det blir mer fåglar på fälten, mer spindelnät på marken, och så vidare.

Global Soil Biodiversity Atlas har kartlagt de potentiella hoten mot planetens biologiska mångfald i marken. Här kan man se att höga risker är mycket utbredda och att de även finns i Sverige, särskilt i landets södra delar där vi har mest jordbruk. Något som inte framgår av den här kartläggningen är att konsumtionen i vårt land inte minst bidrar till att öka de här riskerna i andra länder.

 

De potentiella hoten mot planetens biologiska mångfald i marken, enligt Global Soil Biodiversity Atlas. Rött = hög risk, gult = måttlig risk, grönt = låg risk. Källa WWF Living Planet Report 2018.

Många rödlistade arter i Sverige

När det gäller den biologiska mångfalden generellt i Sverige har den redan för länge sedan minskat med mer intensivt skogsbruk, jordbruk och fiske. Artdatabanken har klassat nära 20 procent av de bedömda arterna som rödlistade. I Sverige har de senaste decenniernas snabba omvandling av odlingslandskapet kraftigt förändrat livsförutsättningarna för fåglar, växter och insekter, skriver WWF.

Även i våra skogslandskap påverkas den biologiska mångfalden tydligt av det dominerande kalhyggesbruket. Cirka 70 procent av Sveriges yta täcks enlig rapporten av skog inklusive kalhyggen och runt 60 procent av den produktiva skogsmarken har kalavverkats sedan 1950. Många livsmiljöer som är viktiga för växter och djur har krympt och Artdatabanken har rödlistat 2.000 av skogens arter.

Var tredje tugga av vår mat är beroende av pollinerande bin

Förutom att arter och ekosystem har ett egenvärde har de mycket stort värde och är direkt livsnödvändiga för oss människor genom alla ekosystemtjänster. Matproduktion, mediciner, hälsa och välbefinnande är beroende av den biologiska mångfalden. Enligt WWF-rapporten värderas naturens ekosystemtjänster till runt 125 tusen miljarder dollar per år (om man nu verkligen behöver uttrycka detta i reda pengar för att förstå hur viktigt detta är).

Ett exempel på hur beroende vi är av den biologiska mångfalden är de pollinerande insekternas betydelse för att vi ska få fram mat. Hela 90 procent av vilda blommande växter och 75 procent av de stora grödorna är beroende av insekter och andra pollinatörer. Främst 20.000 arter av bin men även flugor, fjärilar, getingar, skalbaggar med flera. Enligt WWF-rapporten är, lite förenklat, var tredje tugga av vår mat direkt eller indirekt beroende av pollinerande bin. Samtidigt har pollinerande arter minskat kraftigt, främst i USA och nordvästra Europa.

Som bakgrund till problemet med den minskande biologiska mångfalden pekar WWF på en ständigt ökande konsumtion i den rika delen av världen och ett ökande tryck på naturresurserna. Vårt ekologiska fotavtryck har ökat explosionsartat och det krävs stora förändringar i produktion och konsumtion för att skapa ett mer hållbart system.

Om alla människor på jorden skulle dela på alla biologiskt produktiva ytor för att ta fram allt vi konsumerar och även ta hand om avfallet skulle varje person kunna använda högst 1,7 hektar. Den gränsen passerades redan 1970, och i Sverige lever vi numera som om vi hade tillgång till fyra jordklot. Bland de länder i världen som har störts fotavtryck ligger Sverige på 14:e plats.

 

Länders och regioners ekologiska fotavtryck från konsumtion, enligt statistik från Global Footprint Network. Lila färg = störst fotavtryck motsvarande över 4 jordklot, rött = 3-4 jordklot, mörkorange = 2-3 jordklot, ljusorange = 1-2 jordklot, gult = mindre än 1 jordklot. Källa: WWF Living Planet Report 2018.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

23 november, 2018

”Ta tag i livsmedelssektorn – annars missar vi klimatmålen”

Om ansvariga svenska politiker verkligen menar allvar med de globala klimatmål man ställt sig bakom måste man även våga ta tag i jordbruket och maten, som står för över en tredjedel av vår konsumtions klimatbelastning. Med nuvarande politiska ambition når vi inte alls målen, anser Artur Granstedt som är docent i växtodling och ekologiskt lantbruk.…

LÄS MER

Om ansvariga svenska politiker verkligen menar allvar med de globala klimatmål man ställt sig bakom måste man även våga ta tag i jordbruket och maten, som står för över en tredjedel av vår konsumtions klimatbelastning. Med nuvarande politiska ambition når vi inte alls målen, anser Artur Granstedt som är docent i växtodling och ekologiskt lantbruk.

– Det saknas tillräckliga insikter om det här. Nu behövs en radikalare strategi för både omställning till ekologiskt kretsloppsjordbruk och en kraftig minskning av köttkonsumtionen.

Sveriges livsmedelsstrategi och klimatmål går inte ihop

Enligt Parisöverenskommelsen från 2015 ska vi till år 2050 begränsa utsläppen av växthusgaser så att temperaturökningen stannar vid 1,5–2 grader. För oss i Sverige innebär det att vi ska minska utsläppen med cirka 80 procent. Och det inkluderar förstås även utsläpp som vår import orsakar i andra länder, vars andel av våra utsläpp har ökat med 50 procent den senaste 20 åren. Den sektor i Sverige som totalt sett har störst klimatpåverkan (38 procent) är livsmedelsområdet.

– Ändå tycks man undvika att ta tag i detta, och ger istället större uppmärksamhet åt transport- och energisektorerna. Vår totala klimatbelastning ligger på samma nivå som för 25 år sedan. Om vi ska lyckas minska våra emissioner av växthusgaser från dagens 11 ton till 2 ton per person och år måste samtliga sektorer vara med fullt ut, säger Artur Granstedt.

Han pekar på att regeringens nuvarande livsmedelsstrategi och handlingsplan (som beslutades 2017) inte räcker till. Ambitionen där är att öka den ekologiska odlingsarealen med 30 procent till år 2030, vilket egentligen bara motsvarar en fortsättning av den ökningstakt vi redan har sedan några år tillbaka. Ökningen måste, enligt Artur, ske betydligt snabbare. Ekomålet för 2030 behöver vara minst 50 procent av odlingsarealen för att vi till 2050 ska ha möjlighet att ställa om hela jordbruket till ekologiska kretslopp. Men då måste också en skärpning ske av vad som får kallas ekologisk odling. Detta är vad som krävs för att vi ska komma i närheten av att nå klimatmålen, som också förutsätter en radikal minskning av köttkonsumtionen.

Det finns numera extra starka skäl att ställa om till mindre sårbara odlings- och matsystem anser Artur Granstedt.

Mer kretslopp viktigt av flera skäl

All ekologisk odling förutsätter att man har odling av vall med kvävebindande baljväxter på minst en tredjedel av arealen för att kunna driva odlingarna utan konstgödsel. Mångsidigheten med vallodling gör också att ekologisk odling kan drivas utan kemiska bekämpningsmedel. Men för att långsiktigt hushålla med växtnäringen och förhindra dagens stora läckage av kväve som skadar både hav och klimat måste man även föra tillbaka växtnäringen till odlingsjorden via djurgödseln. Så gör man i det som kallas ekologiskt kretsloppsjordbruk.

Artur menar att vi därför behöver skärpa kraven på vad som ska kallas ekologiskt och som därmed ska kunna få de eko-stöd som finns för lantbruk. Det bör ställas krav på verkliga kretslopp. Det innebär att gårdarna behöver ha både växtodling och djurhållning i en väl avvägd balans, på varje gård eller i samarbete mellan flera gårdar. Artur uppskattar att verkliga kretslopp idag bara finns på 40 procent av dagens svenska ekologiska lantbruk. Många ekogårdar har idag för många djur eller inga djur alls, och i båda fallen innebär det att man inte fullt ut åstadkommer ett kretslopp av näringsämnen, vilket innebär förluster för miljön.

Men den ännu större frågan är förstås att ställa om från konventionellt jordbruk till ekologiskt kretsloppsjordbruk – ett lantbruk som bland annat binder mer kol i marken i form av mull och som inte använder fossilenergikrävande konstgödsel och där fodret till djuren inte tar mark och skogsmark i anspråk i andra länder. Det har inte bara stor betydelse för vår klimatpåverkan, utan innebär också att läckaget av näringsämnen från jordbruket minskar kraftigt, vilket är mycket viktigt för att rädda Östersjön. Även odlingsjordens bördighet säkras då långsiktigt. Vi slipper förstås också spridning av kemiska bekämpningsmedel och dagens dramatiska minskning av biologisk mångfald kan hejdas. Genom att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk baserat på lokala resurser och samtidigt minska köttkonsumtionen kan vi också minska behovet av odlingsmark och göra Sverige mer självförsörjande på baslivsmedel.

Morot och piska

– Det behövs både morot och piska för att åstadkomma den nödvändiga omställningen. Bland annat bör man införa ett strukturstöd för bönder som vill ställa om till ekologiskt kretslopp. Många har tidigare uppmuntrats att investera tungt i högspecialiserat mer ensidigt lantbruk utan kretslopp och sitter idag fast i de investeringarna, säger Artur Granstedt.

– Samtidigt bör man göra det dyrare att använda konstgödsel i det konventionella jordbruket genom en kännbar skatt, och pengarna från detta ska gå till bönder som ställer om till ekologiskt. Det här är kontroversiellt, men viktigt. Det skulle leda till att fler lantbruk tar vara på stallgödsel och åstadkommer ett mer naturligt kretslopp av växtnäringsämnen, istället för att köpa in fossilenergikrävande konstgödsel utifrån och spä på läckaget till mark och vattendrag.

Det finns ytterligare en viktig möjlighet att göra jordbruket mer fossilfritt och minska utsläppen av klimatgaser ännu mer, berättar Artur. Med hjälp av gödsel och annat organiskt material kan gården producera egen biogas för sina maskiner. Det är testat och fullt möjligt att täcka in en stor del av ett lantbruks energibehov på det sättet. Här skulle det behövas ett omfattande stöd för sådan småskalig biogasproduktion och att det börjar tillverkas biogasdrivna traktorer, menar Artur.

Ekologiskt kretsloppsjordbruk är väl beprövat, inte minst genom EU-projektet Beras med Artur Granstedt som projektledare. Det omfattade ett stort antal försöksgårdar i länderna runt Östersjön inklusive Sverige. Nu planerar Artur och kollegor ett nytt praktiskt forskningsprojekt med en rad försöksgårdar i Sverige, för att se hur en omläggning kan gå till och fungera i olika regioner från norr till söder.

Minska köttkonsumtionen med 80 procent

Vad innebär då en omläggning av jordbruket för konsumenterna? Om vi ska gå i mål med klimatmålen till år 2050 behöver även konsumtionsvanor ändras. När det gäller köttkonsumtionen måste den, enligt Artur, minska med cirka 80 procent. Denna minskade köttkonsumtion motsvarar ungefär den mängd nötkött som kan produceras på ett hållbart sätt i ekologiskt kretsloppsjordbruk, där gårdar har en balans mellan växtodling och kor (eller andra betande, idisslande djur). Man har alltså inte fler kor än man kan odla grovfoder till.

Artur menar också att vi bör minimera den storskaliga produktionen av kött från enkelmagade djur som kyckling och svin, som föds upp på sådant vi människor kan äta. Den produktionen är miljömässigt ohållbar därför att den slukar mycket resurser samtidigt som den inte kan vara en del av jordbrukets naturliga kretslopp av näringsämnen.

Rimligt betala mer för hållbar mat

Vad händer med matpriserna om maten produceras på ett mer hållbart sätt i ekologiska kretsloppsjordbruk?

– Man kan räkna med att priserna ökar, men idag betalar vi ju inte matens verkliga pris. Med konventionellt jordbruk blir det betydande miljökostnader som vi skjuter på framtiden eller till andra delar av världen, säger Artur Granstedt.

Enligt en undersökning som han lett kan en verkligt hållbar matproduktion innebära att matkostnadernas andel av ett hushålls disponibla inkomst ökar från 12 procent (vilket är genomsnittet i Sverige idag) till cirka 15 procent.

– Om vi som konsumenter skulle betala vad maten verkligen kostar skulle matens pris vara betydligt högre än idag. Vad många kanske inte tänker på är dessutom att en del av detta idag går via olika former av skattefinansierat gårdsstöd och miljöbidrag. Jag tycker det är rimligt att lägga lite mer av hushållsbudgeten på mat som inte förstör miljön.

Artur anser att det här handlar om kunskap och vilja hos alla parter. Vi står nu inför en ödessituation för mänskligheten och tidsfristen för ett verkligt uppvaknande kring klimatförändringen, havsmiljön och den biologiska mångfalden med mera krymper ständigt. Han menar att det omgående behövs en färdplan för att lyckas nå målet i tid och minska klimatbelastningen med 80 procent till år 2050.

– Jag vill tro på människors förmåga att ta sitt förnuft tillfånga och styra utvecklingen istället för att styras av kortsiktiga intressen. Vår framtid avgörs av om vi kan vara medvetna människor som tar ansvar, eller inte. Där har vi hamnat idag, säger Artur Granstedt.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

Baljväxter binder både kol och kväve ur luften och återskapar bördig jord.
17 november, 2018

”Sluta ducka för jordbrukets klimatutmaningar”

Det saknas tillräckliga insikter om vilken nyckelroll jordbruket och vår matkonsumtion har för att vi ska nå klimatmålen. Denna stora utmaning för livsmedelssektorn hamnar ofta under klimatdebattens radar, trots att det handlar om en tredjedel av vår klimatpåverkan. En ny regering behöver ta tag i detta omgående, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.…

LÄS MER

Det saknas tillräckliga insikter om vilken nyckelroll jordbruket och vår matkonsumtion har för att vi ska nå klimatmålen. Denna stora utmaning för livsmedelssektorn hamnar ofta under klimatdebattens radar, trots att det handlar om en tredjedel av vår klimatpåverkan. En ny regering behöver ta tag i detta omgående, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Även den senaste rapporten från FN:s klimatpanel visar att alla sektorer i samhället måste åstadkomma snabbare och större minskningar av klimatutsläppen för att vi ska nå målen.

Artur Granstedt skriver att det som krävs är en omläggning av jordbruket så att det drivs med hjälp av lokala och förnybara resurser, och en konsumtion som är mer anpassad till detta. I grund och botten handlar det här om att vi måste återskapa en balans mellan växternas fotosyntes och vår konsumtion. Det är bara genom fotosyntesen som förnybara resurser skapas. Granstedt menar att vi inte kan fortsätta med ett livsmedelssystem som förbrukar mycket mer resurser än vad fotosyntesen förmår att återskapa.

Dagens konventionella jordbruk anser han inte vara den solfångare och kolsänka det borde vara. Det drivs av fossil energi bland annat genom framställningen av konstgödsel, som inte bara ger en klimatpåverkan utan även leder till stora överskott av kväve som belastar miljön på flera sätt. Samtidigt leder vår höga konsumtion av kött till att det, via spannmåls- och soyabaserade ”djurfabriker”, uppstår både stora näringsläckage till sjöar och hav och emissioner av klimatgaser.

Ett regenerativt jordbruk däremot innebär ett kretslopp av växtnäringsämnen och kan tillsammans med en minskad köttkonsumtion minska matens klimatbelastning med 75 procent, och samtidigt återskapa bördig jord. Det förutsätter en växtföljd med vallodling med bland annat kvävebindande baljväxter, rätt antal betande djur anpassat till vallodlingen samt att växtnäring återförs till marken via djurgödseln.

Artur Granstedt anser att de svenska politiska målen om ekologisk odling är otillräckliga och att det krävs radikalare tag för att nå klimatmålen. Han skriver att vi inte har råd att fortsätta ducka för vad som faktiskt måste göras även på jordbruksområdet.

Text: Red/Staffan Nilsson

15 november, 2018

Vår konsumtion ger störst utsläpp i andra länder

En stor del av vår konsumtions miljöpåverkan sker i andra länder, vilket återigen bekräftas av en rapport nyligen från Naturvårdsverket. Det är viktigt att vara medveten om detta när vi då och då får andra rapporter om smärre minskningar av utsläpp inom Sveriges gränser. Där inkluderas inte vår stora import, som står för två tredjedelar av den svenska konsumtionens klimatpåverkan. …

LÄS MER

En stor del av vår konsumtions miljöpåverkan sker i andra länder, vilket återigen bekräftas av en rapport nyligen från Naturvårdsverket. Det är viktigt att vara medveten om detta när vi då och då får andra rapporter om smärre minskningar av utsläpp inom Sveriges gränser. Där inkluderas inte vår stora import, som står för två tredjedelar av den svenska konsumtionens klimatpåverkan.

I rapporten Miljöpåverkan från svensk konsumtion har man tittat på miljöpåverkan både i Sverige och utomlands, bland annat när det gäller utsläpp av betydelse för luftkvalitet och klimat samt kemikalieanvändning. Den studie som ligger till grund för rapporten visar överlag att svensk matkonsumtion har stor påverkan utanför landets gränser. Särskilt tydligt är detta när det gäller kemikalier i jordbruket samt utsläpp från avskogning för att få fram mer jordbruksmark.

En vanlig uppskattning för Sverige är att vår mat står för cirka en tredjedel av vår totala klimatbelastning. Enligt Naturvårdsverkets rapport kommer nära 40 procent av den svenska matkonsumtionens klimatpåverkan från svenska utsläpp, medan större delen alltså sker i andra regioner, bland annat i andra europeiska länder, Asien och Latinamerika.

Cirka en femtedel av användningen och utsläppen av farliga kemikalier som svensk konsumtion genererar sker enligt rapporten inom Sveriges gränser. Resten sker i andra länder som vi importerar ifrån. Man har dock inte hela bilden av detta eftersom den befintliga statistiken om kemikalieanvändningen i världens jordbruk är ganska bristfällig, särskilt i utvecklingsländer.

I Naturvårdsverkets rapport nämns en av utgångspunkterna för svensk miljöpolitik – det så kallade Generationsmålet: ”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.”
Rapporten påminner också om att Sveriges riksdag tidigare (i en proposition 2010) har beslutat att det övergripande målet för svensk miljöpolitik är att förutsättningarna för att lösa miljöproblemen ska finnas på plats inom en generation, vilket tolkas som år 2020.

Så hur går det?
Inte så bra, måste man nog säga. Det övergripande miljöpolitiska målet verkar idag ganska avlägset.

Läs även

Text: Red/Staffan Nilsson