17 januari, 2020

Hjälpsamt: Diarré och förstoppning

Förstoppning, hård mage och motsatsen, diarré, är vanliga problem. För det mesta kan du bli av med besvären på egen hand genom att dricka mycket, äta fiberrikt, röra på dig och, om du har tendens att bli förstoppad, gå på toaletten regelbundet. Besvären brukar gå över inom några dagar, men alla sätt att lindra det onda brukar ändå uppskattas. Här är några helt naturliga tips att prova.…

LÄS MER

Allmänna råd vid diarré 

Diarré kan ha många olika orsaker, för allmänna tips och råd se Vårdguiden 1177.se.

Dryck: För att motverka vätskeförlusterna, som är större än vanligt, är det viktigt att få i sig tillräckligt med vätska, och det är särskilt viktigt för barn. Drycken kan vara vanligt vatten, något örtte eller svart te (som verkar lite stoppande). Exempel på ett bra örtte är svagt kamomillte, som brukar tolereras bra. Eventuellt behövs vätskeersättning vid större vätskeförluster (dvs. tillsätta även socker och salt till vätskan, om du inte kan äta något).

 

Vid akut magsjuka

Läkemedel: Invärtes kan kolpulver användas vid behov vid diarré, t.ex. kapslar med björkkol (Birkenkohle comp.). Är diarréerna mycket besvärliga och långvariga kan vanliga stoppande medel fås på apotek, men tänk på att diarréerna gör så att magsjukan går över fortare.

Mat: Det kan vara bra att börja med t.ex. risavkok eller blåbärssoppa, när du kan äta igen. För fler tips på mat som är lättsmält som passar vid magsjuka se Vårdguiden 1177.se.

Vid långvarig diarré, exempelvis vid IBS-syndrom (gäller ej vid tarminfektion eller kronisk tarminflammation):

Diarré eller lösa avföringar kan förekomma vid exempelvis IBS-syndrom (irritabel tarm) och kallas då för funktionella. Råden nedan gäller inte vid kronisk tarminflammation, som ulcerös kolit.

Rytm: Vid exempelvis. IBS-syndrom är det viktigt att äta regelbundet vid samma tider och ta sig tid att tugga och smaka.

Psylliumfröskal: Om du är lös i magen kan det bero på för snabb tarmpassage. Då hinner inte tarmen suga upp tillräckligt med vätska, vilket gör att avföringen blir för lös. Tack vara att psylliumfröskalen har en förmåga att suga upp och binda vätska i tarmen kan det hjälpa till att göra avföringen fastare. Samtidigt kan psylliumfröna också sakta ned tarmpassagen när det går för snabbt. Det ger tarmen mer tid att suga upp vätska vilket ger avföringen en fastare konsistens och minskad diarré. Följ anvisningar på förpackningen.

Kamomill: Omslag med kamomillte eller kamomillolja kan lindra vid kronisk diarré eller magont. Kamomillolja kan även användas för att göra en insmörjning av magen.

 

Omslag med kamomillte vid diarré

En kompress med kamomillte på magen verkar kramplösande och smärtstillande.

  1. Gör iordning ca ½ l kamomillte. (Teet ska vara något starkare än te som dricks, 1 msk torkad kamomill som får dra ca 2-4 minuter under lock).
  2. Häll lagom varmt vatten i en varmvattenflaska eller värm en vetekudde.
  3. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det blir lagom stort för magen, en kökshandduk och en bred yllesjal som räcker runt kroppen, en filt eller ett täcke.
  4. Häll teet i en skål och doppa det hopvikta tyget, lägg in den i handduken och vrid ur.
  5. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig ner. Ta ur bomullskompressen ur handduken och lägg den direkt på magen så varmt det går. Svep runt yllesjalen och lägg en varmvattenflaska/varm vetekudde över omslaget.
  6. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 min.

 

Omslag med kamomillolja vid diarré 

En kompress med kamomillolja, som läggs direkt på magen, verkar kramplösande och smärtstillande vid diarré.

  1. Ta fram kamomillolja, en bit bomullstyg (t.ex. gammalt lakan) som viks dubbelt, en yllelapp, en lång sjal eller klädesplagg att fästa med, eventuellt en varmvattenflaska med varmt vatten eller en varm vetekudde (om du vill göra ett varmt omslag).
  2. Håll tyget mot oljeflaskan upprepade gånger runt om på tyget så att oljan kommer på hela tyget.
  3. Lägg oljekompressen i en plastpåse och värm den eventuellt (med hjälp av en varmvattenflaska/vetekudde).
  4. Ta ut oljekompressen ur plastpåsen och lägger den direkt på magen. Lägg en yllelapp, som är lite större än kompressen, ovanpå. Fäst det hela med en sjal som du sveper runt livet eller passande klädesplagg.
  5. Om du tycker att värme känns behagligt kan du lägga på en varmvattenflaska eller varm vetekudde (i annat fall hoppar du över detta).
  6. Ligg med omslaget på så länge du önskar och det känns behagligt.
  7. Upprepa omslaget vid behov. Använd samma kompress, lite ny olja förs på varje gång du vill använda kompressen. Du kan använda samma kompress som sparas i plastpåse när den inte används (upp till en vecka).

 

Maginsmörjning vid diarré 

Som alternativ till ett omslag med en oljekompress med kamomillolja så kan magen istället smörjas in med kamomillolja. Insmörjning bör ske med lätt beröring då själva beröringen kan ge en kraftig stimulans, och då fungerar omslagen bättre.

  1. Värm dina händer. Ta sedan lite kamomillolja och värm upp den i handen.
  2. Ta kontakt försiktigt med båda händerna i navelhöjd med fingrarna i riktning uppåt mot huvudet (om du gör på någon annan), gör du insmörjningen på dig själv så är fingrarnas riktade nedåt.
  3. Händerna är avslappnade och anpassar sig till hur magen är formad och rör sig samtidigt med lätt beröring i en krets runt naveln medsols. Vänster handen gör en hel krets och släpper inte kontakten med magen, högra handen gör en halvkrets och löser sen kontakten och börjar om upptill på vänstersidan (tvärtom när vad gäller händerna om du gör det på dig själv). Gör en hel krets per ca 3 sekunder i en strömmande rörelse.
  4. Gör ca 3-4 kretsar och täck sedan magen.
  5. Vila i minst 10 minuter, eventuellt med en varmvattenflaska eller varm vetekudde på magen.

 

Allmänna råd vid förstoppning

Det finns flera olika orsaker till förstoppning. För allmänna tips och råd se Vårdguiden 1177.se. I tjocktarmen suger tarmens slemhinna upp vatten ur tarminnehållet, och när det går långsammare hinner tjocktarmen suga upp mer vatten, vilket gör tarminnehållet blir hårdare. Förstoppning innebär mindre än en avföring per dag. Även väldigt hård konsistens på avföringen kan vara besvärligt.

 

Grundläggande råd: Tänk på att dricka tillräckligt och att äta regelbundet och lugnt så att du hinner smaka på maten och tugga den. Fiberrik kost gör att avföringen får en större volym och blir mjukare. Grundläggande är också att röra på sig tillräckligt.

Torkad frukt och annan mat: Torkad frukt, särskilt plommon (kan eventuellt blötläggas i några timmar). För fler tips på mat som är hjälpsam eller som bör undvikas vid förstoppning se Vårdguiden 1177.se.

Psylliumfrön eller psylliumfröskal: Väldigt fiberrikt, mer än 80 % fibrer. Ta 1 msk 2-3 ggr per dag och drick rikligt, minst ett glas vatten vid intag. Svällämnen i fröet upptar mycket vatten i tarmen. Trappa gärna upp användningen. Börja första veckan med 1 tsk för att sedan öka med 1 tsk varannan dag. (1 msk = 3 tsk). Märker du ingen effekt på förstoppningen efter att ha tagit max dosen (3 msk per dag) bör du inte öka dosen.

Linfrön: Välj hela linfrön och inte krossade linfrön. Det går bra att äta en till två matskedar hela linfrön per dag. Lägg dem i blöt i vatten och låt stå över natten, eller drick rikligt till. Anledningen till att du ska välja hela linfrön och inte äta mer än två matskedar är att linfrön kan bilda ämnen som kan skada kroppen. Du kan läsa mer om linfrön på Livsmedelsverkets webbplats. Ta 1 msk linfrö, till detta måste du dricka minst 2,5 dl vätska. Upprepa 1-2 gånger per dag, ta inte mer än så.

Örtte: Drick gärna te av rölleka vid förstoppning eller försvagad matsmältning. Ta 1 tsk torkad rölleka per kopp och häll på kokande vatten. Låt dra 3-5 minuter. Även te med maskros eller kvannerot kan vara hjälpsamt. Du kan dricka 1-2 koppar te per dag, t.ex. före frukost. Röllekate kan även användas för att göra ett omslag över levern.

 

Fiberrik gröt – recept:

2 msk krossad säd
2 msk hackade nötter
2 msk linfrö
2 msk finskuren torkad frukt, gärna plommon och fikon.

 

Häll på kallt vatten så att det täcker och låt stå under natten. Ät kallt eller varm. Gott med yoghurt till.

 

Invärtes

För lindring av tillfällig förstoppning kan tabletter vid namn Vitadoron användas.

 

Vid stress

Om stress kan vara en bidragande orsak så kan exempelvis meditation eller andra stressminskande åtgärder göras.

 

Tarmsköljning/lavemang

Vattenlavemang ordineras för tömning av hela grovtarmen, exempelvis som förberedelse för röntgenundersökning eller operativt ingrepp i tarmen. Ta ½-1 liter kroppsvarmt vatten, örtte, som kamomillte eller röllekate. Oljelavemang ordineras för att lösa upp avföring. På apoteket finns särskild lavemangpåse, följ anvisningarna på förpackningen.

 

Omslag med röllekate vid förstoppning 

En kompress med röllekate över levern kan vara hjälpsam vid förstoppning och görs med fördel efter måltid.

  1. Gör iordning ca ½ liter röllekate. (Teet ska vara något starkare än te som dricks, 1 msk torkad rölleka som får dra ca 2-4 minuter under lock).
  2. Häll varmt vatten i en varmvattenflaska eller värm en vetekudde.
  3. Ta fram en bit bomullstyg (exempelvis gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det täcker höger sida av buken och gärna på sidan med, en kökshandduk och en bred yllesjal som räcker runt kroppen, en filt eller ett täcke.
  4. Häll teet i en skål och doppa det hopvikta tyget, lägg in den i handduken och vrid ur.
  5. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig ner. Ta ur bomullskompressen ur handduken och lägg den direkt på höger sida av buken, under bröstet och på revbenen samt på sidan, gärna så varmt det går. Fäst med yllesjalen och lägg en varmvattenflaska/varm vetekudde över omslaget.
  6. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 minuter.

 

Magmassage vid förstoppning

Massage av magen är ett sätt att hjälpa tarmverksamheten och kan lindra förstoppning. Använd gärna en olja, exmpelvis olja med harsyra (Oxalis) eller kamomillolja, som verkar kramplösande.

  1. Värm dina händer. Om du vill använda olja så värm upp den i handen.
  2. Ta kontakt försiktigt med båda händerna i navelhöjd med fingrarna i riktning uppåt mot huvudet (om du gör på någon annan), gör du massagen på dig själv så är fingrarnas riktade nedåt.
  3. Händerna är avslappnade och anpassar sig till hur magen är formad och rör sig samtidigt med lätt beröring i en krets runt naveln medsols. Vänster handen gör en hel krets och släpper inte kontakten med magen, högra handen gör en halvkrets och löser sen kontakten och börjar om upptill på vänstersidan (tvärtom när vad gäller händerna om du gör det på dig själv). Tryck inte in magen utan massera stället med lätta strykningar. Gör en hel krets per ca 3 sekunder i en strömmande rörelse.
  4. Massera lätt i ca 1-2 minuter (med lite pauser) och täck sedan magen.
  5. Att vila 5-10 minuter efteråt rekommenderas, eventuellt med en varmvattenflaska eller varm vetekudde på magen.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Läs även

,

Text: Ursula Flatters
Läkare

2 januari, 2020

Det naturliga och det äkta livet

Hur vi som människor bör leva våra liv är en klassisk filosofisk fråga, säger Fredrik Svenaeus, professor i filosofi på Södertörns högskola sedan 2006. Han har i sin senaste bok Det naturliga, intresserat sig för vårt förhållande till vår kropp och det han beskriver som ”naturligt”. "Jag pratar bland annat i boken om vad innebär att leva ett äkta liv. I det äkta livet måste vi erkänna vår kroppslighet och försöka leva med, snarare än mot våra kroppar." …

LÄS MER

Hur vi som människor bör leva våra liv är en klassisk filosofisk fråga, säger Fredrik Svenaeus, professor i filosofi på Södertörns högskola sedan 2006. Han har i sin senaste bok ”Det naturliga”, intresserat sig för vårt förhållande till vår kropp och det han beskriver som ”naturligt”.
– Jag pratar bland annat i boken om vad innebär att leva ett äkta liv. I det äkta livet måste vi erkänna vår kroppslighet och försöka leva med, snarare än mot våra kroppar.

Fredriks intresseområde är filosofiska frågor kopplade till medicinska frågor och hälso- och sjukvård:

– Jag intresserar mig för de grundläggande frågorna – hur förhållandet ser ut mellan kropp och själ, vad hälsa är, synen på psykiatriska diagnoser, medicinsk etik och vad olika teknologiska genombrott betyder för vår syn på människan. Hur vi ska handskas de nya möjligheterna, som kommer hela tiden.

– Vi kan luta oss mot vetenskap och vetenskapliga resultat när vi försöker förstå vad en människa är, men vetenskapen har inte några svar på hur vi bör leva och kan inte skapa något som direkt går att använda för att forma en livsfilosofi.

Fredriks professur är knuten till Centrum för Praktik kunskap på Södertörns högskola. De är cirka 20 personer på institutionen.

– Det gemensamma för oss är vi undersöker olika sätt att med ett filosofiskt perspektiv förstå praktisk kunskap i mellanmänskliga yrken, såsom läkaryrket, läraryrket, socionomyrket, psykoterapeutyrket, prästyrket – yrken där kärnan i yrkeskompetensen ligger i mötet mellan människor.

 

Uppror mot det naturliga

Jag träffar Fredrik för ett samtal kring hur han ser på utmaningarna med att vara människa i vår tid och varför han tar upp tematiken med ”det naturliga” just nu.

– Forskning i västvärlden idag verkar finna sin energi i upproret mot det naturliga, säger han. Vi har ett ambivalent förhållande till det naturliga. Skepsis finns, men samtidigt använder vi det här begreppet hela tiden och det är viktigt för väldigt många människor. Det avspeglar sig inte minst i olika former av protester mot det samtida samhället exempelvis vårt fokus på naturen, dieter, träning osv. Denna motsättning intresserar mig.

– Det finns också ett biologiskt perspektiv – vikten av att förstå att vi utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt är kroppsliga, att vi är kroppar, men det handlar också om känslan av det äkta och det egna.

– I det fenomenologiska första persons-perspektivet – erfarenheten av att vara jag – spelar kroppen en väldigt grundläggande roll. Vi är våra kroppar, vi föds som kroppar, blir till som kroppar och kan aldrig lämna de här kropparna.

En grupp kritiker mot ”det naturliga” i dagens samhälle, enligt Fredrik, är de som tänker att vi i grunden formas av kulturen – att det ”vi är” blir en effekt av de förtrycksstrukturer som finns på plats, som gör att vi sorteras på vissa sätt.

 

Missbruk av begreppet

– Kroppen och det naturliga har man genom historien sett som en förtrycksmekanism. Vetenskapsmän, präster och politiker har använt detta begrepp för att försöka förstärka sin kulturella position och försöka trycka ner andra, utan att det funnits några biologiska sakliga underlag för det – traditionen inom rasbiologin är till exempel ett missbruk av begreppet det naturliga.

– Det finns helt enkelt en misstänksamhet mot det här begreppet och därmed ett avståndstagande mot kroppen, i alla fall som någon slags naturlig utgångspunkt.

Kroppen uppfattas mer ett slags teater, där man ikläder sig olika roller. Man uppträder och gör sig till det man vill, vara snarare än att man är något från början.

Det andra lägret av motståndare mot begreppet, som Fredrik identifierat, är de som kallar sig transhumanister, en ultraliberal, vetenskapsdyrkande grupp, som tycker att de begränsningar som kroppen ger oss, att vi måste ha ont, känner smärta, blir sjuka och dör borde kunna upphävas med vetenskapens hjälp.

– Kroppen är för dem bara ett slags samtida predikament, säger Fredrik, som vi kan överge genom att bli mer och mer teknologiska.

– Det intressanta med de här två grupperna är att de är så olika. De är politiskt helt olika positionerade. De första långt åt vänster och de andra långt åt den nyliberala högern. Två olika politiska läger och två väldigt olika vetenskapliga identiteter. I den första gruppen finns samhällsvetare, humanister och feminister, medan de senare snarast hittas inom naturvetenskapen.

– Jag tror aldrig dessa grupper möts. Det som förenar dem är kroppsföraktet eller i alla fall motståndet mot den naturliga kroppen.

 

Tänka och känna

Fredrik menar att när ett mänskligt tillstånd är naturligt kan det betyda att det är:

1) i överensstämmelse med kulturella normer, 2) vanligt förekommande, 3) friskt, 4) kan förklaras genom att hänvisa till biologiska orsaker, eller 5) känns äkta och rätt för personen som befinner sig i tillståndet ifråga.

Hos många filosofer ända sedan Platon, ställs kroppen och känslan gärna i skuggan av tanken, menar han, och hänvisar även till Descartes och hans bevingade ”Jag tänker, alltså finns jag till”.

– Det borde istället vara – ”Jag känner, alltså finns jag till”, menar Fredrik. Vi är tänkande och kännande varelser, men det är inte avskilt – tänkandet är nedsänkt i kroppen genom kännandet.

 

Sensationer, emotioner och stämningar

Fredrik beskriver känslor som antingen sensationer (känna på ett visst ställe i kroppen), emotioner ( som kärlek) eller stämningar (oro, ångest).

– Smärtan är exempelvis det som får oss helt övertygade om att vi finns till. Smärtan kan man inte lämna och smärta är också någonting kroppsligt. Enligt fenomenologin så stannar det inte vid att smärtan är en kroppslig, sinnlig, partikulär erfarenhet av att något gör ont eller dylikt, utan smärtan och andra starka känslor formar hela vårt sätt att vara i världen och ta plats i tillvaron.

– Framförallt när man drabbas av kroniska smärtor, som inte går över, kan det vara något som präglar en människas hela liv – inte bara känslor, utan även tankar, uppfattningar om vem jag är, vad jag kan göra och vad jag vill göra. Då blir det motiverat att inte bara prata om smärta, utan om lidande.

– När jag i boken skriver om kronisk smärta, och även om utmattningssyndrom, är det intressanta, menar Fredrik, att – åtminstone det senare, och i vissa fall också det förstnämnda – kan betraktas som en sorts erfarenhet av att kroppen gör motstånd. Det naturliga kroppsliga som vi är, protesterar på något sätt mot det liv som vi lever.

 

Den ”levda kroppen

Fredrik använder gärna begreppet den ”levda kroppen” och menar med det kroppen så som den uppträder för den som är kroppen.

– Det är inte kroppen betraktad utifrån, utan inifrån, som en levd erfarenhet. Den levda kroppen är det som gör att vi kan vara ute i världen och göra olika saker, ha samtal, handla, se saker, höra saker, tänka saker och agera. Den är utgångspunkten för en ”i-världen-varo” överhuvudtaget.

– Mycket i dagens digitala liv är ett liv mot kroppen. Det är ett liv där vi dels låter kroppen lura oss, vi förförs av grundläggande livskänslor, som vi har så svårt att säga nej till – ”andliga chips” – men i det digitala livet är det också väldigt svårt att utveckla och komma fram till en slags äkta, egen existens. För det behöver vi något annat.

 

Våra nya teknologiberoenden

– Frihetsbegreppet är en viktig nyckel till att förstå upplysningen, som fortfarande är den starkaste kulturhistoriska impulsen i den tid där vi nu lever och verkar, menar Fredrik.

– Dels finns alla goda dimensioner av friheten, frihet från förtryck, mänskliga rättigheter, frihet att tänka själv. Men det finns också en slags urspårad frihet, där ett framgångsrikt mänskligt liv helt enkelt består i att kunna välja så mycket olika saker som möjligt, realisera så många projekt som möjligt.

– Frihet omformas till att bygga sig själv som någon slags självförverkligande projekt, där man blir så framgångsrik som möjligt genom att bygga sin identitet.

 

"...sjukskrivningstalen för framförallt unga kvinnor är på väg att fördubblas. Samma grupp är samtidigt helt överrepresenterad på sociala medier. Det är det nya som tillkommit och det verkar fullt rimligt att börja titta på det."

 

 

Att förverkliga sig själv formulerades egentligen första gången på 1970-talet, berättar Fredrik. Det kom fram i en radikal vänstervåg, men kom sedan att uppslukas av en nyliberal modell, där det snarare handlade om frihet genom att kunna erövra och köpa så många saker som möjligt. Där menar han att en stor del av självförverkligandet hamnat idag.

– På sociala medier ser man varje människa som ett företag, säger Fredrik. En influencer är på något sätt den optimala människan. Du finns på det mest maximerade sättet om du lyckas konstruera en sådan identitet i sociala medier. Där blir du till genom att synas för så många som möjligt.

– Kroppen har inte upphört att vara en ”levd kropp”, men den har i väldigt stor utsträckning blivit en ”bild” av min kropp – en snygg selfie, ett foto, som presenteras på en plattform för att andra ska tycka om den eller uppskatta den.

 

Blir inte lyckliga

– Det är ett stressande projekt och i någon mening också ett fåfängt projekt, för det har förlorat kontakten med den naturliga utgångspunkten, som handlar om att man är ett förkroppsligat ”själv” och kommer till världen som en kropp och har känslor och erfarenheter, som i grunden är kroppsliga.

– Vi blir inte lyckliga genom de här självförverkligande projekten, som vi håller på med. Vi får aldrig nog. Det räcker aldrig.

Här finns också, menar Fredrik, en värderande zon, som kan räkna, mäta och väga hur bra någon är i form av till exempel antal ”likes”. Det är svårt att hantera.

– Sociala medier är byggda av proffs, psykologer, beteendevetare, som vet exakt hur de ska få oss fast.

 

Utbrändhet och sociala medier

Fredrik tar också i sin bok upp den ökande utbrändheten i vår tid och talar om ”Utbrändhetens tidevarv”.

– Det är ett kraftfullt skifte som har skett och alla undersökningar pekar på att sjukskrivningstalen för framförallt unga kvinnor är på väg att fördubblas. Samma grupp är samtidigt helt överrepresenterad på sociala medier. Det är det nya som tillkommit och det verkar fullt rimligt att börja titta på det.

– Den tid som måste investeras i sociala medier, där man också på ett framgångsrikt sätt ska visa upp sig, är troligen ett starkt skäl till att så många kvinnor i de här åldrarna har fått olika former av stressdiagnoser – utmattningssyndrom, men även kroniska smärttillstånd och många andra diagnoser. Det handlar om det man definierar som psykisk ohälsa.

 

 

Det naturliga – en kritik av queerteorin, transhumanismen och det digitala livet, av Fredrik Svenaeus.

 

 

”Roderlösa”

Fredrik skriver att vi utan ett begrepp som det naturliga ”driver roderlösa på tillvarons hav”, men han vill ändå inte ha en pessimistisk hållning.

– Vi är visserligen på väg i full fart mot de avgrunder jag beskriver i boken, samtidigt finns det en slags trötthet –ett latent motstånd – mot de här avarterna i exempelvis det digitala livet. Det finns en otillfredsställelse i det man får genom att bli riktigt duktig på sociala medier eller i dataspelsvärlden, otillfredsställelse i att leva ett liv där vi inte har särskilt mycket ansikte mot ansikte kontakt, utan sköter det mesta digitalt.

– Klimatkrisen är ett jättebra exempel på en motrörelse. Den handlar ju om en rörelse där människor söker efter livsmening, som går bortom produktivitetsparadigmet.

– Om vi ska överleva som människor – klara klimatkrisen, nya digitala medier och allt detta, tror jag att vi måste erövra något slags komplement till upplysningen, säger Fredrik. Inte på det sättet att vi ska sluta med naturvetenskap – jag är väldigt intresserad av det – men vi kan inte fortsätta leva efter upplysningsfilosofin i den mer nyliberala mening vi pratat om, där vi ser våra liv som en slags maximerat frihetsprojekt.

 

Måste ha andra begrepp

– Vi måste ha andra begrepp. De varianter av det naturliga som jag lanserar i boken är en möjlighet. Ett meningsfullt liv förutsätter kanske att man utsätter sig för sådant man inte bestämmer över och inte kan kontrollera. Kroppen och det naturliga är ytterst detta. Visst kan läkarvetenskapen ta hand om en hel del sjukdomar, men du kan inte kontrollera det som kommer från din kropp. Det måste man snarare inrätta sig med.

– Det skulle man kunna expandera till vår syn på den yttre naturen och kulturen. Vi måste vara öppna för erfarenheter där vi inte själva bestämmer. Det ligger bortom upplysningen, men borde finnas som ett slags nödvändigt komplement.

Den tyske sociologen, nationalekonomen och filosofen Max Weber, var en av de första som satte fingret på detta i början av 1900-talet, när han pratade om den ”avförtrollade” världen, berättar Fredrik.

– Det finns något som går förlorat när upplysningen förvandlas till livsfilosofi, avslutar han. Det handlar om att världen inte förmår förtrolla oss längre, när allt går att kontrollera. Här finns något väldigt viktigt att ta fasta på inför framtiden!

Det naturliga – en kritik av Queerteorin, transhumanismen och det digitala livet av Fredrik Svenaeus är utgiven 2019 på Gidlunds förlag.

 

 

Text: Inger Holmström
18 december, 2019

Bonden på Rogsta brinner för att göra de goda valen

Curt Johansson är bonden som brinner för att göra de goda valen. För sin mark, för sina djur – och för sig själv. I snart 25 år har han odlat spannmål och fött upp köttdjur med ekologiska metoder, hela tiden med ambitionen att verka i ett miljövänligt kretslopp. Med Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsproduktion, har det blivit lättare. – Verktygslådan har varit en skola och ett starkt stöd för mig i utvecklingen av ett naturligt kretslopp, säger Curt Johansson. …

LÄS MER

Curt Johansson är bonden som brinner för att göra de goda valen. För sin mark, för sina djur – och för sig själv. I snart 25 år har han odlat spannmål och fött upp köttdjur med ekologiska metoder, hela tiden med ambitionen att verka i ett miljövänligt kretslopp.
Med Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsproduktion, har det blivit lättare.
– Verktygslådan har varit en skola och ett starkt stöd för mig i utvecklingen av ett naturligt kretslopp, säger Curt Johansson.

Alldeles utanför Tystberga i Sörmland ligger Rogsta, en levande by med faluröda byggnader, omgiven av åkermark och lite skog. Här bor totalt åtta familjer, några av dem med utsikt över de fält där Curt Johansson bedriver sitt lantbruk. Hans gård ligger i slutet av byn och består av boningshus, ligghall, maskinhall och ekonomibyggnader.

Novemberförmiddagen är grå men får lite färg av de omgivande gröna fälten och flocken med ett tjugotal vita Charolais-kor som samlats kring foderhäcken i den närmaste hagen.

– De går ute hela året och trivs. Det ska till riktigt dåligt väder om de ska gå in i ligghallen och ta skydd. Snö bekommer dem inte, men stark blåst och regn från sidan gillar de inte jättemycket, säger Curt Johansson och småler.

När han talar om sina kor gör han det med värme. Ord som ”harmoni” och ”balans” återkommer ideligen när han beskriver sin besättning. Och ”trevliga”.

Korna på Rogsta är av typen Charolais, vita kor.

Vän med djuren

– Jag är vän med mina djur och de är vän med mig. Är man mycket med djuren är de trevliga, och är man inte det så är de inte lika trevliga. Så funkar det, de är individer.

Köttdjur är huvudinriktningen på Rogsta. Ett normalår finns här ett tjugotal  moderdjur. Curt behåller kalvarna tills de är 18-20 månader gamla, och med nya kalvar blir det totalt ett sextiotal djur på sommaren. Han skickar djur till slakt två till tre gånger om året och säljer köttet till en fast kundkrets, mestadels från Stockholmstrakten.

"Förr hade jag 90 djur som mest på sommaren, men det var för mycket för den här lilla gården, och med 60 har jag uppnått en bra balans"

Den odlingsbara marken på Rogsta uppgår till 61 hektar, som Curt fördelar jämnt på bete, vallodling  och spannmålsodling. Därutöver ingår 31 hektar skog.

– Korna äter vanligtvis endast gräs och baljväxter, naturligt bete på sommaren och ensilage på vintern. De mår oförskämt bra av det. De är sällan sjuka och det är sällan något trassel. Under de två senaste torra åren har jag tvingats komplettera med lite helsädesensilage, men de äter vanligtvis ingen spannmål, säger Curt Johansson.

Det var 1993 som Curt tog över gården efter sin far och farbror, som hade odlat konventionellt men varit sparsamma med konstgödsel och bekämpningsmedel. Två år senare blev Rogsta KRAV-godkänd och Curt vände sig direkt till Saltå Kvarn, dit han i snart 25 år levererat havre och vete, uppskattningsvis 50-60 ton per år. När Saltå Kvarn lanserade Bondens verktygslåda 2012 var det en självklarhet för Curt att haka på.

– Jag hade alltid försökt värna om naturen, såväl växtlighet som djurliv, och tänkt i termer av kretslopp. Men med verktygslådan fick jag massor av bra vägledning och konkreta idéer på vad jag kunde göra i den riktningen på min gård, med mina förutsättningar och utan alltför stora arbetsinsatser, säger han.

Bondens verktygslåda är ett verktyg för att driva utvecklingen av den ekologiska odlingen mot en högre biologisk mångfald, minskade utsläpp av kväve och fosfor och minskad klimatpåverkan. Grundtanken och själva målbilden är kretsloppsjordbruk som gynnar alla dessa områden. Ett kretsloppsjordbruk bygger på en kombination av växtodling och djurhållning, mycket vall i växtföljden och en hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel.

Curt Johansson har nått ända fram. Vallodlingen ger tillräckligt med vinterföda åt djuren och djuren ger ett gott tillskott med gödsel åt vall- och spannmålsodlingen. Vilket han berättar med inte lite stolthet i rösten.

– Jag köper inte in extra gödsel och bara i undantagsfall extra foder, så jag är mycket nöjd med hur jag driver det här. Jag kan inte se att jag gör något större fel någonstans, även om det alltid finns utrymme för förbättringar, säger han.

Ersättning för ekologiska åtgärder

Verktygslådan erbjuder bönderna 155 olika åtgärder som går längre än de ekologiska kraven och för varje åtgärd som den enskilde bonden genomför erhålls extra betalning genom ett poängsystem. De allra flesta av Saltå Kvarns leverantörer har valt att genomföra ett valfritt urval av de 155 åtgärderna. Men i Curt Johanssons fall har inte betalningen spelat någon avgörande roll, då spannmålen från 20 hektar är en relativt liten del av hans ekonomi, som i huvudsak bygger på köttproduktionen.

– Även om jag tycker att den extra betalningen är fantastiskt bra så betyder den inte så mycket i reda pengar just för mig. Jag använder verktygslådan eftersom den hjälper mig att hela tiden göra min verksamhet ännu mer miljövänlig. Att veta att djuren trivs, att mina produkter är rena och att jag gör minsta möjliga påverkan på klimatet och miljön gör att också jag mår bra, säger Curt Johansson.

Valet av Charolais och den höga graden av djurvälfärd premieras av verktygslådan. Det gör också kretsloppsgraden som uppnås av den balanserade djurintensiteten, maximalt en vuxen ko per hektar odlingsbar mark. Det Curt uppnår med 60 moder- och ungdjur på totalt 61 hektar.

– Förr hade jag 90 djur som mest på sommaren, men det var för mycket för den här lilla gården, och med 60 har jag uppnått en bra balans, säger han.

Han arbetar med en femårig växtföljd med två års spannmål som följs av tre år med vall, varav två för bete. På så vis har han djur omväxlande på alla fält. Det första året med spannmål har han fånggröda i botten och det andra vallinsådd. God växtföljd, fånggrödor som minskar växtnäringsläckage liksom val av lämpliga och etablerade vall- och spannmålssorter ger många poäng av verktygslådan.

"Jag spar gamla halmbalar och stubbar som getingar och humlor kan bygga bon i och lämnar en del slybuskar, stubbar och annat som främjar insekternas liv."

– Det är enkel men fungerande växtföljd. Fånggrödan och att jag spar vallarna i tre år ger en hel del tillbaka till marken. Att djuren flyttar runt på alla fält gör också sitt till, säger Curt Johansson.

Han talar gärna om ogräs, Curt, men kanske av andra anledningar än vi andra. Han är mycket nöjd med hur lite av den varan han har på sina marker. Den relativt stora andelen vall och fånggrödan som sås in i spannmålen ser han som två förklaringar till det. Men som den största ser han det faktum att han plöjer på våren, vilket är en annan poänggivande åtgärd.

– Jag har väldigt lite ogräs jämfört med såväl konventionella gårdar som ekologiska gårdar häromkring, och jag är ganska ensam om att vårplöja. Jag tycker det är överlägset. Då hinner jag så både spannmål och fånggröda eller vallinsådd så att grödorna kan etablera sig innan ogräset får något fäste. Mindre ogräs betyder större skörd. Och så får jag gröna, fina fält över vintern som binder kvävet i marken.

Bland övriga åtgärder som Curt Johansson genomfört hittar vi bland annat 20 meter breda gräsbevuxna kantzoner mellan odlingsmarkerna som förhindrar kväveläckage. I samarbete med Saltå Kvarn har Curt också haft besök av en ornitolog som hjälpt till med en inventering av fågellivet och en plan för fågellivet runt gården. Det omfattar bland annat utplacering av holkar och matställen och åtgärder för att insekter av olika slag ska trivas i omgivningarna.

Rikt fågelliv

– Enligt ornitologen har vi det gott ställt med fågellivet. Här är gott om hämpling och massor av sidensvansar till exempel. Och i somras hade vi ett par glador här, det ska bli intressant att se om de etablerat sig. Där det finns mycket insekter finns det fåglar. Jag spar gamla halmbalar och stubbar som getingar och humlor kan bygga bon i och lämnar en del slybuskar, stubbar och annat som främjar insekternas liv.

De senaste två åren har Curt haft mer tid till att göra annat än det allra nödvändigaste på gården. Tidigare hade han ett heltidsarbete och skötte gården vid sidan av. För två år sedan slutade han sin anställning för att ägna sig på heltid åt lantbruket.

– Jag ser det alltjämt som en hobby, men nu kan jag göra allt mycket bättre. Jag kan vara på tå och plöja exakt när det behöver göras, utan att behöva sitta i traktorn halva natten. Och jag kan vara hos mina djur en stund varje dag, vilket gör att de blir trevligare. Det gick bra förr också, men nu har det blivit mer balans i det hela. Kanske, säger Curt med ett stort leende, så handlar det mest om att det är jag som blivit mer harmonisk.

Jens Frejrud
Reporter
13 december, 2019

Rönn, sorbus aucuparia

Skynda att plocka dig några rönnbär för just sent om hösten kommer sidensvansarna i tusental från den nordliga taigan med sina silverklockor och äter dem alla! De små fröna vill spridas med dem. Skynda – för kanske dröjer det tre år till nästa rönnbärsår och då finns det så det räcker till både fåglarna och oss.…

LÄS MER

Skynda att plocka dig några rönnbär för just sent om hösten kommer sidensvansarna i tusental från den nordliga taigan med sina silverklockor och äter dem alla!  De små fröna vill spridas med dem. Skynda – för kanske dröjer det tre år till nästa rönnbärsår och då finns det så det räcker till både fåglarna och oss.

 

Det är verkligen något visst med rönnbären, inte bara den pigga anblicken
eller att de utgör föda för vinterns alla fåglar och att de smakar gott till viltkött
och ost. Nej, rönnbär är ett värmekoncentrat från sommaren, ett litet
stjärnvälsignat äpple som skall njutas ett och ett men inte ätas som frukt i
mängder.

Den kraftfulla smaken kan vi inte tåla mycket av men vi kan lära oss
att uppskatta det pikanta bittra och sura som balanserar tung mat. Förr
skördades stora mängder rönnbär för att säkra folk och fä för vintern.
Det finns en särskild sorts rönnbärsträd som kallas flygrönn, den slår rot i
grenklykor på andra träd. Liksom misteln är den mytomspunnen och äger
magiska krafter. Det berättas i gammal folktro om att med dessa kvistar kan
man göra sig en slagruta och söka att finna en gömd skatt. En amulett av en
flygrönn bringar lycka och skyddar emot blixt, troll och häxor.

 

Särdrag

Historien berättar att Kristi kors var av rönnbärsträd. Vackert svarta avtecknar
sig det kryss -och korsverk av skaft som håller frukterna fast. Friskt orangeröd är färgen och rött är ordet som gav upphov till rönnens namn.
Blommornas gulvita halvkupoler slår ut i juni.
Rönn är släkt med oxeln, men bladen där ser annorlunda ut och bären till oxeln
är ätbara men mjöliga och alls inte lika goda. Dock kan du plocka dem hela
vintern om de sitter kvar för fåglarna äter även oxelbär. Rönnbärens blad växer i parvis 5 -7 stycken på samma bladskaft, sågtandade och undertill ludna.

Stammen är blank och grå, virket är ett gott slöjdämne, men träden blir sällan
gamla. Det sägs att efter 20 år avstannar de i växten och blir inte större än så.
Rönnen växer ensam eller i små grupper i skog, fjäll, bryn och på hyggen över
hela landet. I stadsparker ser vi ofta planterade rönnbärsträd och är det inte för
trafikerat av bil och avgaser så kan man plocka lite där.
Några användningsmöjligheter.

 

Sinneshöjare

Plockas rönnbär efter att frosten nupit dem mildras den beska smaken men vill man hinna före fåglarna så går det bra att frysa eller laka ur det allra mest beska med saltat vatten. Övermogna bär har inte mycket av pektinet kvar så att gelén kan stelna. Då kan man prova att råröra dem med lika delar socker som bär, låta stå i rumstemperatur under två dagar, och då och röra och mosa. Sätt på burk och förvara i kylen.
Trä på tråd, koka saft, strö dem torkade i müslin, gör en ansiktsmask, ett
gurgelvatten för sår halsen, mal till pulver, mixa med salt eller tillred en bitter
dram – rönnbär ingår i äkta bitter Gammel Dansk.  Bladen blir ett snällt te.

Ha några bär i ditt skåp för att ta i förkylningstider. De är rika på C-vitamin och
sorbitol. Innan man började framställla sötningsmedlet sorbitol syntetiskt
utvanns det ur rönnbär. Skjörbjugg som var de hårda tidernas bristsjukdom
motverkades med rönnbär.

Rönnbär i folkmedicin har använts emot olika åkommor i levern och ett bär om
dagen rekommenderades vid prostatabesvär.
Tidningen Coop hade ett recept på saffransbröd med mandelmassa och rönnbär nu till advent, en äppelkaka med mandelmassafyllning glaserad med rönnbärsgelé blir med ett uns av den bittra eftersmaken en sinneshöjdare.

Röda bitterljuva, sura solgenomlysta vildfrukt. Det är rönnens bär.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

9 december, 2019

Statens medicinsk-etiska råd och människosynen

– Vårt arbete utgår helt enkelt från alla människors lika värde, säger Kenneth Johansson, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (SMER) sedan ett halvår tillbaka. Det viktiga för SMER är att lyfta dessa fyra ord – alla människors lika värde – kopplat till just sjukvården. Vi träffas tillsammans med Ursula Flatters, tidigare verksamhetschef på Vidarkliniken, för ett samtal kring människosynen i vården och hur SMER ser på frågor som patientmakt, evidensbegreppet och den högaktuella frågan om dödshjälp. …

LÄS MER

– Vårt arbete utgår helt enkelt från alla människors lika värde, säger Kenneth Johansson, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (SMER) sedan ett halvår tillbaka. Det viktiga för SMER är att lyfta dessa fyra ord – alla människors lika värde – kopplat till just sjukvården.
Vi träffas tillsammans med Ursula Flatters, tidigare verksamhetschef på Vidarkliniken, för ett samtal kring människosynen i vården och hur SMER ser på frågor som patientmakt, evidensbegreppet och den högaktuella frågan om dödshjälp.

Kenneth Johansson, var landshövding i Värmland fram till förra årsskiftet. Han är utbildad socionom och har också suttit 14 år i riksdagen, hela den tiden i socialutskottet, men även med andra uppdrag inom angränsande områden.

– Formellt är det väldigt tydligt utstakat vad vi ska göra i SMER, säger Kenneth. Vi ska vara riksdagens och regeringens expertorgan kring etiska frågor i vården. Man ska kunna vända sig till oss och få hjälp med synpunkter och underlag kring aktuella etiska utmaningar. Vi ska fördjupa, analysera och ta fram rekommendationer. Vi kan också ta de initiativ vi själva finner lämpliga. För mig är detta verkliga hjärtefrågor.

Regeringen beslutade 1985 att inrätta ett medicinskt-etiskt råd med uppgiften att belysa etiska frågeställningar ur ett övergripande samhällsperspektiv och ge vägledning till regering och riksdag. I rådet ingår ordförande, åtta företrädare för de politiska partierna och tio sakkunniga. Rådet ska, mot bakgrund av den snabba utvecklingen, bedöma konsekvenserna för människovärdet och den mänskliga integriteten, i relation till medicinsk forskning, diagnostik och behandling.

 

 

Sverige var det andra landet i Europa som etablerade ett rådgivande nationellt organ. Det första var Frankrike. Under de senaste åren har flera europeiska länder inrättat motsvarande funktion. Sverige är dock det enda landet som har politiskt valda företrädare i sitt råd.

– Jag har min partipolitiska bakgrund, säger Kenneth, men i den här rollen sitter jag inte på något partimandat, utan på regeringens mandat.

– De politiska ledamöterna och jag är inte experter och ska inte vara det. Vi ska väga ihop helhetssynen. Vi ska höra olika kompetenser och experter. Därför har vi inom rådet tio olika experter inom etik, juridik och medicin. Vi kan vartefter bjuda in kompletterande kompetenser, vilket vi också gör.

SMER har inget beslutsmandat, utan utfärdar endast rekommendationer, ger ut skrifter och skriver ibland debattartiklar.

 

Patienten som resurs

Ursula Flatters, som är läkare och specialist i allmänmedicin, har ett särskilt intresse för just människosynens avgörande roll i utformningen av vården.

– Många upplever idag att människosynen i vården är alltmer reduktionistisk, säger hon. Vi reduceras till vår fysiska och biologiska kropp. Vården prioriterar inte de existentiella frågor som följer med sjukdom och ohälsa. Många upplever att den dimensionen har byggts bort!

Kenneth håller med om att vården kan upplevas som alltmer rationell.

– Jag har en hel del egna erfarenheter – både för mig själv och för anhöriga. Det varierar väldigt mycket vem man möter i vårdkontakten. Jag har både positiva och mindre positiva erfarenheter. Det är både en kunskaps-, attityd- och resursfråga, säger han.

Ursula Flatters vill dock tillföra ett annat perspektiv.

– Min bakgrund i Vidarkliniken gör mig säker på en sak. I den gängse vården ser man inte värdet av att patienten är med – att den verkligen är med – också i förståelsen av sin sjukdom och i arbetet med att övervinna sjukdomen. Man får visserligen information, men man blir inte tilltalad som en resurs.

Kenneth Johansson instämmer.

– Både patient och anhöriga måste ses som resurser i arbetet med att övervinna sjukdomen, menar han, men jag lever ändå i föreställningen att vårdgivare och vårdtagare faktiskt oftast möter och förstår varandra. Det handlar om att ha tilltro till varandra och använda de samlade resurserna för att nå ett resultat.

 

Vetenskapen i vården

Han berättar hur man många år i både riksdagen och socialutskottet hade frågor uppe som t ex om det finns hälsovinster av att vistas i naturen eller ägna sig åt kulturella aktiviteter.

– För mig var det självklart och idag finns även vetenskapliga belägg för att det har ett värde. För att det skulle accepteras och ta fart, behövde det beläggas vetenskapligt.

– Jag har sett och läst om utredningsarbetet kring KAM, där man konstaterar att väldigt många av våra medborgare visar intresse och söker alternativ, komplement eller varianter på det i vården. Utredningen försöker förstärka patientens roll där i positiv bemärkelse, men jag tror att en viktig framgångsfaktor är just att få fram belägg för att det fungerar.

– SBU föreslås i utredningen få uppdrag att utvärdera olika metoder och det tycker jag är väldigt positivt.

Ursula Flatters påtalar att också vetenskapen har starka reduktionistiska paradigmer.

– Patienten som resurs, liksom klinisk expertis som resurs och inte bara som verkställare av forskning, är så viktigt, menar hon. Människosynen är en verksam realitet i sjukvården. Man kan känna sig delad. Patienten har en sjukdom. Den är biologisk. Samtidigt har man en människa mitt emot sig som är en individ.

 

Ursula Flatters
Ursula Flatters: – Jag ser inte dödshjälp som en medicinsk fråga överhuvudtaget! Där kommer människosyn in. Vad är döden och vad är livet? Foto: Erik Olsson

 

– I den antroposofiska modellen är kärnan att man kan få ihop detta. Du och din sjukdom hör ihop. Man tar alltid vad patienten upplever på stort allvar.

– Sjukvården är idag snabba på att skicka patienten till labbet, magnetröntgen etc och därifrån kommer diagnosen, behandlingen föreslås enligt manualer och sedan är du kanske en bra doktor på att förklara.

– I den antroposofiska medicinen finns en äkta dialog – vad har du för resurser, hur ligger det till just hos dig?

Kenneth Johansson håller med om att den traditionella vården har mycket att lära om både bemötande, den fysiska vårdmiljöns betydelse, kontinuiteten, den tid som ägnas åt den vårdsökande, hur ospecifika effekter kan ses som en tillgång i vården etc.

– Jag har under hösten i egenskap av patient träffat många olika läkare – tio, kanske femton – och bristen på kontinuitet är störande och ineffektiv, berättar Kenneth. Man känner sig inte sedd och man känner sig inte som den här resursen, när man varje gång börjar från början i varje samtal.

– En del erfarna doktorer är fantastiskt duktiga, men det finns andra där man känner att det går på slentrian. Det varierar väldigt mycket. Utbildning, bemötande, fysiska miljön och tillgänglighet – alla de bitarna är viktiga, men man vill ju i första hand bli frisk!

 

Evidensbegreppet

Det kliniska evidensbegreppet bygger på tre ben – vetenskapliga rapporter, den kliniska expertisen och patienternas önskemål.  Ursula vill veta hur man inom SMER resonerar för att skapa en balans kring detta. Hon påpekar att det är lätt att de vetenskapliga rapporterna väger över.

Vården ska också styras utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vad ska räknas som beprövad erfarenhet? Det blir idag snabbt till manualer och konsensusdokument, menar hon:

– Det är ofta bra, men vart tar utrymmet för det verkliga mötet mellan patienten och professionen vägen? Till slut sitter man där i ett rum med patienten och är snäll, men allt vad du kan göra är redan beskrivet.

– Jag kan inte gå in på patientens faktiska preferenser, även om det står att det ska vägas in, för då lever jag farligt som läkare. Det är jättesvåra etiska frågor särskilt när de kopplas till de ekonomiska modellerna i sjukvården.

– Det är New Public Management som organisationsmodell, som präglar vården idag och mäter andra saker än man gjort tidigare. Allt är kvantitativa mått och mycket går ut på ekonomi. Nästan halva tiden tillbringar vi idag med administration.

 

Etiska analyser

– Man har personal inom myndigheterna som inte kan medicin, som ska kunna läsa det man skriver och kunna avgöra om vi är ”effektiva. Vi måste alltså leverera siffror som folk kan läsa, som inte vet vad vi gör.

Kenneth Johansson menar också att etiska analyser är ett verktyg som bör användas inför introduktioner av nya styr – och organisationsmodeller i sjukvården.

– Nya modeller bör utvecklas och förbättras i samverkan mellan profession och beslutsfattare där värdefrågorna och den etiska analysen bör vara en utgångspunkt och vi ser absolut ett etiskt problem här, menar Kenneth. Det behöver vi arbeta med mycket mer!

Han berättar om en rapport, som SMER publicerat nyligen ”Styrmodeller i hälso- och sjukvården – förslag till modell för etisk analys”, där man just vill väcka frågan, hur vi möter olika trender i vården.

– Vi understryker i den att man måste se till helhet och vård är ju i grunden en väldigt värdestyrd verksamhet i de lagar som uttrycks. Vi måste ha en styrmodell, som ger hela bilden och som grundar sig på de värden som ska genomsyra vården. Man kan inte bara se till ett mål i taget. Vi har helt enkelt ett antal frågor som vi tycker att man borde ställa sig innan man tar ställning till en ny modell.

 

Dödshjälp

En fråga som just nu är aktuell och som Kenneth tror att SMER kommer att arbeta med framöver – på uppdrag eller på eget initiativ – är frågan om dödshjälp.

– För ett antal år sedan, när frågan var högaktuell förra gången, tog vi fram en faktarapport och hade en arbetsgrupp som jobbade med den. SMER har dock inte tagit ställning i själva sakfrågan. I det läget tyckte vi att det viktiga var att beslutet byggde på bästa tillgängliga kunskap. Vilka argument borde ha mer tyngd än andra? Det finns ju äkta etiska dilemman i detta, där man måste bestämma sig vad som är viktigast.

SMER tittade då på några olika länder, som har tillåtit dödshjälp. Vissa har haft det i upp till 20 år. Erfarenheter i dessa länder tyder på att vissa saker är reella risker, medan annat kanske inte är det.

– Utan fakta kan man upprepa samma argument gång på gång, men genom att visa på vad som verkligen har hänt kan man komma vidare i diskussionen, menar Kenneth.

Vi ville helt enkelt då bidra till en mer saklig debatt! Gamla argument man hade förr är nu också mer nedtonade och andra har dykt upp. Det ser vi som positivt.

 

”Fråga om människosyn”

Ursula Flatters tillför ett annat perspektiv på frågeställningen.

– Jag ser inte dödshjälp som en medicinsk fråga överhuvudtaget! Där kommer människosyn in. Vad är döden och vad är livet?

– För mig är det en väldigt allmänmänskligt berörande fråga med döden. Jag hade en tid då jag bestämde mig för att fråga alla mina döende patienter, vad de tyckte var viktigt.

– Jag frågade dem som var i den situationen och inte de som inte var det. Det är stor skillnad. För mig var det de kanske mest berörande samtal jag har haft under hela mitt liv, för att de var så överraskande.

– Många av dessa patienter, som var väl omhändertagna, kunde uttrycka att den tid där de befann sig, av dem upplevdes som den mest meningsfulla tiden i livet. Många kunde säga: ”Jag har aldrig tidigare haft sådana insikter. Jag har aldrig haft sådana relationer”.

– Jag vet alltså att det är fullt möjligt att den sista dagen blir den bästa dagen och inte den sämsta. Det smyger sig in ett slags antagande i debatten om dödshjälp, från dem som inte är i den situationen, att det är outhärdligt på slutet. Det tycker i själva verket väldigt få!

Kenneth antecknar mycket under vårt samtal. Kanske lämnar vårt samtal kring människosynen i vården spår i SMERs framtida arbete?

Text: Inger Holmström

5 december, 2019

Skarp kritik när pristagare talade i riksdagshuset

När årets mottagare av Right Livelihood-priset talade på ett seminarium i riksdagshuset i Stockholm kom det fram en hel del skarp kritik och vädjanden till både världssamfundet, Europa och Sverige. …

LÄS MER

När årets mottagare av Right Livelihood-priset talade på ett seminarium i riksdagshuset i Stockholm kom det fram en hel del skarp kritik och vädjanden till både världssamfundet, Europa och Sverige.

 

En av pristagarna, Greta Thunberg, var för tillfället på väg till klimatkonferensen i Madrid och representerades under seminariet av två unga kollegor från Fridays For Future som fick diskutera klimatfrågan med två svenska riksdagsledamöter (från S och M). Politikerna sa bland annat att Sverige har gjort mycket, men att man behöver göra mer, att man är överens om målen, men inte om vägen dit, att det kommer att ta tid – och att Sverige är en viktig röst i EU.

Det pekades också på att omställningen även måste vara rättvis, att det behövs hopp och att det behövs tillväxt för att utveckla klimatsmart teknik.

 

För lite handling

Men de unga representanterna för Greta Thunberg var inte särskilt imponerade av detta, och sa ungefär följande: Politikerna gör inte tillräckligt och målen man strävar mot räcker inte för att stoppa klimatkrisen. På konferenser är det för mycket tomt prat och för lite aktion. Det är när man handlar som man får hopp – handling är hopp.
Klimatdiskussionen idag är symbolisk, den har inte stoppat krisen. Och vi ska inte lita på teknologiska lösningar för att stoppa klimatkrisen.
På frågan om de var nöjda med vad de har åstadkommit med klimatstrejkerna var svaret:
– Nej, vi har inte uppnått det vi vill. Många tänker visserligen på det här nu, men vi ser fortfarande ingen handling. Vi fortsätter strejka varje vecka tills regeringen är i linje med klimatmålen.

 

Aminatou Haidar. Foto: Lena Thunberg

 

Kritik mot Europa och Sverige

Aminatou Haidar har fört en ickevåldskamp för självständighet och rättvisa åt Västsaharas folk, trots tortyr och förföljelse. Hon var mycket kritisk till att världssamfundet inklusive Europa och Sverige inte agerar mot Marockos kolonisering av Västsahara. Hon menar att hela världen känner till vad som pågår, men att man ändå vänder ryggen mot detta. Sverige har delvis stött Västsahara, bland annat genom en resolution 2012. Men enligt Aminatou Haidar slösades den bort genom att den inte implementerades, på grund av trycket från Marocko som har stöd av Frankrike och andra europeiska regeringar.

Hon vill att Sverige tar ledningen när de gäller demokrati och visar Europa att man behöver erkänna Västsaharas folk. Att det förekommit politiskt tryck från Marocko mot Sverige bekräftades också av utrikespolitiker som deltog i diskussionen på seminariet. En bild som gavs var att frågan kring marockanska gatubarn i Sverige kan ha spelat in, liksom att Europa förlitar sig delvis på länder som Marocko och Turkiet när det gäller migration, och att det politiska trycket på dessa länder därför saknas. Aminatou Haidar sa att Västsaharas unga inte tror på mänskliga rättigheter längre och de ser Europa som en medbrottsling till Marocko. Hon vädjar till svenska politiker att stödja deras fredliga kamp.

 

Davi Kopenawa. Foto: Survival International

Hot mot skog och folk i Amazonas

Davi Kopenawa från ursprungsfolket Yanomami i Brasilien och organisationen Hutukara Yanomami Association kämpar för ursprungsfolkens kultur och landområden i Amazonas och mot skogsskövling av gruvindustri, ranchägare och andra aktörer som hotar deras existens. Han beskrev Yanomami-folket som väktare av den skog de själva lever i och som är deras allierade. Han pekade på att vi i vår del av världen inte känner deras verklighet, och menar att vi behöver lära oss mer om varandra. Davi Kopenawa betonade vikten av att ha ”en god och ren väg framåt”. De som idag skövlar skog och invaderar ursprungsbefolkningens hem måste sluta stjäla deras mark och t.o.m. döda människor. Han vädjade till oss européer att i våra sinnen och hjärtan tänka efter och respektera ursprungsfolken som möter den här farliga utvecklingen.

 

 

Guo Jianmei. Foto: Qianqian Law Firm

 

Kinesisk pristagare fick inte resa

Den kinesiska advokaten Guo Jianmei har under lång tid arbetat med att säkra kvinnors rättigheter i Kina. Bland annat har hon drivit tusentals rättsfall och grundat flera organisationer för kvinnors rättigheter. Hon fick inte tillstånd att resa till Stockholm för att ta emot Right Livelihood-priset. Det är inte första gången statsmakter hindrar pristagare från detta. De senaste två åren har Azerbajdzjan och Egypten agerat på liknande sätt. Det här visar samtidigt att pristagarnas och civilsamhällets aktiviteter har effekt. I ett framfört tal uttrycker Guo Jianmei att Kina visserligen har gjort en del framsteg inom kvinnors rättigheter, men att det återstår stora brister på de flesta områden i samhället. Ett tal som avslutades med uppmaningen att låta lagens solsken lysa upp alla hörn av våra liv.

 

Läs även

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

27 november, 2019

En, Juniperus communis, Cypressfamiljen

Enen är vårt tredje vanligaste träd efter tallen och granen. Till finslöjd och mat och till medicin används enen. Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider. För det mesta används bären, de är livgivande och stärker magen, aktiverar lymfkörtlar och blod och är urin-och svettdrivande.…

LÄS MER

Enen är vårt tredje vanligaste träd efter tallen och granen. Till finslöjd och mat och till medicin används enen. Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider. För det mesta används bären, de är livgivande och stärker magen, aktiverar lymfkörtlar och blod och är urin-och svettdrivande.

 

Längs riksväg 55 mellan Strängnäs och Enköping passerar man ett gammalt kulturmarksområde där på ett ställe en armé av stora enar vandrar i ett brett led upp från strandlinjen.

I skymningen liknar de en märklig skara av urtidsvarelser och jag undrar varje gång vart de månne vara på väg, vad de vill och vad de ruvar på för hemliga historier?

Tätt sammansatta silhuetter avtecknar sig mörkt gröna året om i de mest olika skepnader. Enebärsbusken uttrycker sin egen personlighet och form, om den så är ett lågformat träd eller ljungkrypande buske. Likt kloka små gummor och farbröder segar de sig fram genom solgenomlysta skogar, backar, betesmarker och hedar. Aldrig ha de blommat med smicker och förslösat sin kraft, men i minsta fiber sitter en aromatisk doft av en, en smak av sött, av len metall, varm och frisk. Det är så med de gamla, det de inte har av flödande lyster kompenseras av en inre glöd, förädlad sötma och förvärvad visdom.

Bären sitter strödda i svärmar på honbusken, mörkt blå är de mogna och gulgröna gröna är ett- och två-åringarna. Först på tredje året bekläs skenfrukten med ett vaxartat täcke som i toppen avslöjar spetsarna av tre små sammanvuxna kottar som de egentligen är med ett frö i vart och ett av de tre.

Att försiktigt plocka några bär då och då och stoppa i munnen kan man göra året om, vill man skörda fler blir det stickigt, för barren är hårda och vassa och sitter tre och tre tätt inpå grenen. Håll en påse under och fös ned de blå som lätt faller av eller lägg ut ett tyg under busken och fasa med en käpp uppåt längs hela trädet. Så skördade de som samlade in bär för medicin i stora mängder. De mogna kan torkas och användas till dryck, i surkål, till långkoket, köttgrytan eller som krydda. De omogna kan stötas och beredas till olja för värmande insmörjning av reumatiska leder.

Enen är vårt tredje vanligaste träd efter tallen och granen, den är utbredd över alla kontinenter på norra halvklotet, är tvåbyggare och växer långsamt och länge. Envist står den fast hur hårt det än stormar omkring den. I vår hage har vi en särskild kli-en som vi ser från vårt fönster där vi sitter och äter. Runt den flockar sig fåren, de vilar, idisslar och lammen skuttar och stångas. En låg gren har en böj som passar alldeles rätt i höjd för att fåren skall kunna klia sig på ryggen emot den. År efter år tjänar kli-enen och marken under är avskavd och bar.

 

"Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider."

 

 

Till finslöjd och mat och till medicin används enen. Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider. För det mesta används bären, de är livgivande och stärker magen, aktiverar lymfkörtlar och blod och är urin-och svettdrivande. Bären innehåller cirka tio procent kåda, 1–2-procentig eterisk olja, sju procent druvsocker, och dessutom små mängder av myrsyra, ättiksyra och äppelsyra samt även ett starkt bitterämne.

Vid graviditet och njursjukdomar skall man inte äta enbär.

Det går att färga med både grenar och bär. Grenarna ger brunröda toner och bären ger lila-aktiga. Enen innehåller garvämnen som hjälper till att beta färgen.

Enrisets antiseptiska egenskaper kommer fram vid rökning av fisk och kött. En enbärsbrasa rensar ut unken luft och det sprakar vackert.

Mig tycks enbär och enbärsris vara särskilt välgörande och värmande för dem som sitter mycket stilla om vintern och som blir lätt kalla om fötterna. Dem ville jag bjuda på glögg gjord på äppelmust som fått koka upp och dra med en näve enbär och kanske lite vitt vin.

 

 

Läs även

Text: Anna Gran

18 november, 2019

Dåligt stöd till de som vill sluta ta psykofarmaka

Anna Nederdal har skrivit boken Fri från Psykofarmaka. Hon talar av egen erfarenhet när hon berättar om det antidepressiova läkemedlet som skulle hjälpa henne att må bättre – men som istället gav henne ångest, självmordstankar och illamående. Hon är kritisk till hur sjukvårdens bristande kunskap om att trappa ner de antidepressiva läkemedel som skrivs ut – och mot den obefintliga kommunikationen om konsekvenserna av läkemedlen.…

LÄS MER

Anna Nederdal har skrivit boken Fri från Psykofarmaka. Hon talar av egen erfarenhet när hon berättar om det antidepressiova läkemedlet som skulle hjälpa henne att må bättre – men som istället gav henne ångest, självmordstankar och illamående.
Hon är kritisk till hur sjukvårdens bristande kunskap om att trappa ner de antidepressiva läkemedel som skrivs ut – och mot den obefintliga kommunikationen om konsekvenserna av läkemedlen.

 

– Det är oansvarigt av läkare att skriva ut exempelvis antidepressiva läkemedel utan att senare hjälpa människor att trappa ner medicineringen på ett bra sätt. Det säger Anna Nederdal som skrivit boken Fri från psykofarmaka och som även ger råd kring nedtrappning.

Hon menar att det för många patienter är svårt att ta sig ur användandet av psykofarmaka och att sjukvården har bristande kunskaper om hur man gör det. Patienter får ofta sköta det här på egen hand och många får dessutom felaktiga råd från sina läkare, anser hon.

 

Egen erfarenhet

Anna Nederdal har egna smärtsamma erfarenheter av det här problemet. Det började med att hon fick sköldkörtelsjukdomen Hashimoto, men hon fick inte diagnosen förrän efter tre år. Den försenade behandlingen gjorde att Anna inte fungerade under flera år.

– Jag var ung, hade aldrig varit sjuk tidigare och blev nu väldigt nedstämd. En psykiater gav den sedvanliga förklaringen att nedstämdheten berodde på att jag hade en obalans av en substans i hjärnan, vilket jag då trodde helt på. Läkaren skrev ut ett antidepressivt läkemedel som skulle göra mig frisk. Istället blev jag jättesjuk, med symtom som svår ångest, självmordstankar, ofrivilliga rörelser, illamående och svettningar. Då erbjöd min läkare lugnande medicin som jag avböjde att ta, berättar Anna.

Det hon drabbades av var några av de många klassiska biverkningarna av antidepressiva mediciner, eller så kallade SSRI (läs mer om biverkningarna). När hon skulle sluta med antidepressiva sa läkarna att de särskilda biverkningar man dessutom brukar få av själva nedtrappningen (de så kallade utsättningssymtomen) skulle gå över inom någon månad.

 

Dålig hjälp med att trappa ned

Men Anna betonar att för en del patienter tar en ordnad nedtrappning av antidepressiva mycket längre tid om man ska göra det på rätt sätt. Ända upp till ett par år. Anna menar att det bara är patienten själv som kan känna vilken nedtrappning man klarar. Om man är väl förberedd utifrån sina egna förutsättningar och vet hur man ska gå tillväga kan nedtrappningen ske utan större problem. Men Anna Nederdal är mycket kritisk till hur den svenska sjukvården sköter – eller snarare inte sköter – det här.

– De människor som kontaktar mig vill sluta ta psykofarmaka men har inte fått hjälp med detta från sina läkare. Många har tvärt om blivit sjuka av sina läkares rekommendationer kring nedtrappning. Det beror på att sjukvården inte har tillräckliga kunskaper om detta.

Anna fick själv ett, visserligen ärligt men också förvånande, svar från sjukvården när hon för många år sedan ville trappa ner sin medicinering: ”Vi vet inte hur man gör”. Ett förvärrande problem menar hon är att många läkare ändå ger råd kring nedtrappning av psykofarmaka som är felaktiga, vilket kan få allvarliga konsekvenser.

– Det vanligaste scenariot jag ser är att läkare har fasat ut psykofarmaka alldeles för fort och att detta gett svåra symptom. Ofta har man då istället satt in en eller ibland flera andra psykofarmaka mot dessa symptom, vilket kan skapa nya problem. Det är också vanligt att de problem som patienten fått av själva nedtrappningen sedan förklaras med eller skylls på patientens egen problematik eller diagnos, trots att det handlar om rena utsättningssymptom och trots att patienten bara följt sjukvårdens råd, säger Anna Nederdal.

Hon pekar också på att det långt innan man hamnar i den här situationen – redan när medicineringen med psykofarmaka påbörjas – finns ett problem med bristande information till patienterna. Anna anser att läkare från början bör ha skyldighet att berätta vad det är för typ av medicin, vad det innebär för biverkningar både i början och i fortsättningen av medicineringen, vad det innebär att trappa ner medicinen och vad det innebär att stå utan den.

– Den informationen måste man kunna få ta ställning till som patient. Jag har under de senaste sju åren jag gett råd inte träffat en enda människa som blivit upplyst om konsekvenserna av att ta psykofarmaka.

 

Kan innebära ett beroende

Det finns också en oklarhet kring om olika psykofarmaka är beroendeframkallande eller inte. Som patient vill man rimligen veta om det finns risk för att man fastnar i långvarig eller rent av livslång medicinering. På exempelvis sajten VårdGuiden i Region Stockholm står det angående antidepressiva läkemedel så här: Det är bra att veta att läkemedel mot depression inte är beroendeframkallande. Däremot är det viktigt att inte sluta tvärt med en behandling. Då kan man få en typ av besvär som kallas utsättningssymtom.” Hur man här definierar ordet ”beroendeframkallande” framgår inte.

– Det finns de som kan trappa ner antidepressiva läkemedel på relativt kort tid utan problem. Men många människor får så starka symptom av själva nedtrappningen att de går tillbaka till medicineringen. Detta är då i realiteten en abstinens och ett beroende. Det finns heller inga studier som visar att antidepressiva inte är beroendeframkallande, säger Anna Nederdal.

 

Anna Nederdal. Foto: Theresia J Köhlin
"Jag tror och hoppas att de här pillren inte kommer att finnas om 20 år, att man inser att det var ett vansinnigt experiment"

 

Läkemedelskommittén i Region Sörmland har i sitt nyhetsbrev TerapiTips uppmärksammat att symptomen när man slutar ta antidepressiva (SSRI och SNRI) är ett större problem än man inom sjukvården tidigare velat acceptera. Man skriver att symptomen kan vara ett stort problem för 20–70 procent av patienterna om man slutar tvärt och att det här är individuellt och inte går att avgöra i förhand. I vissa fall behövs mycket lång nedtrappningstid. Det verkar som att det här problemet har underskattats. Även biverkningarna av själva den antidepressiva medicineringen verkar enligt nyhetsbrevet vara mycket vanligare än man tidigare trott.

– Det finns inga ordentliga rutiner för att dokumentera biverkningar. Läkarna ska egentligen följa upp och dokumentera dessa och skicka till Läkemedelsverket, men hur många läkare gör det? säger Anna Nederdal.

 

Kritisk till myndigheterna

Hon anser att det också finns en del grundläggande missförhållanden hos svenska myndigheter som i förlängningen skapar de här problemen. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för sjukvården är det bara psykofarmaka, KBT och elbehandling som ska ingå i verktygslådan för behandling av patienter med depression. Anna menar att vi måste ha flera alternativ. När dessa riktlinjer kom från Socialstyrelsen förra året anmälde Psykoterapicentrum myndigheten till Förvaltningsrätten för brist på vetenskapligt stöd och för att personerna bakom riktlinjerna är jäviga.

Anna Nederdal anser också att de personer som via SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) har ansvar för att utreda åt Socialstyrelsen inte ska få vara jäviga genom att samtidigt jobba för läkemedelsföretag. Hon tycker att de kopplingar som finns där är skrämmande. Även Läkemedelsverket befinner sig i en sorts jävsituation, eftersom myndigheten huvudsakligen finansieras genom avgifter från läkemedelsbolagen.

– Mycket av de här problemen verkar bottna i att det finns människor i styrande positioner som har fel motiv, säger Anna. Bland annat tror jag det hela handlar om att tabletter och KBT anses vara billigast, och när man dessutom kombinerar det med New Public Management i sjukvården blir det än mer fel, säger Anna Nederdal.

Tycker du aldrig att det är motiverat att förskriva exempelvis antidepressiva läkemedel?

– Det finns människor som säger att de har räddats av läkemedlet och det är förstås bra. Men alla vi som inte mår bra av antidepressiva måste ju också få finnas. Människor som vill minska på sin psykofarmaka ska kunna göra det på ett individanpassat sätt och få ordentlig hjälp med detta, men det får man inte idag. Det här bör den förskrivande läkaren ha ansvar för.

– Jag tror och hoppas att de här pillren inte kommer att finnas om 20 år, att man inser att det var ett vansinnigt experiment och att man kommer att hitta mycket mer människovänliga metoder, avslutar Anna Nederdal.

Läs även

,

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

15 november, 2019

Vad gudar och indianer kan lära oss om våra miljöproblem

Varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig? Något vi absolut inte får våldföra oss på eller förstöra. Ungefär som en del äldre kulturer med vördnad har betraktat sin levnadsmiljö genom vad vi idag ofta uppfattar som ett religiöst filter, men som nog egentligen var väldigt pragmatiskt. Det handlar om synsätt som är avgörande för vår överlevnad, och idag behöver vi det mer än någonsin.…

LÄS MER

 

Varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig? Något vi absolut inte får våldföra oss på eller förstöra. Ungefär som en del äldre kulturer med vördnad har betraktat sin levnadsmiljö genom vad vi idag ofta uppfattar som ett religiöst filter, men som nog egentligen var väldigt pragmatiskt. Det handlar om synsätt som är avgörande för vår överlevnad, och idag behöver vi det mer än någonsin.

Genom naturvetenskapen och vår förmåga att ackumulera och överföra kunskaper har vi idag fått helt andra möjligheter än människor hade tidigare. Inte minst en förmåga att göra något bra eller något dåligt i en global skala. Med vetenskapliga metoder har vi kunnat klargöra enskilda funktionssätt och orsakssamband i naturen. Och här verkar vår intelligens och förmåga vara oändlig, så länge vi håller oss till avgränsade ”stuprör” av fenomen i naturen.

Men så fort det handlar om helheten står vi oss ganska slätt, trots den samlade naturvetenskapen. Vi vet idag visserligen mycket mer än tidigare, men även idag är vi mycket långt ifrån att veta hur allt hänger ihop. Personligen tror jag att naturen, livet och allt vi har omkring oss är så enormt komplext och mångfasetterat att vi egentligen aldrig kommer att ens vara i närheten av att ha den totala bilden av hur allt samspelar. Tyvärr, det är liksom en uppgift för ”gudar”.

Och kanske är det precis så. Att vi människor genom historien har överlåtit sådant vi inte kan greppa och begripa till just gudar. Att vi har uppfunnit gudar och väsen som får den uppgiften och som vi praktiskt och tankemässigt kan förhålla oss till. Idag tror jag många har känslor kring naturen som påminner lite om detta – som något väldigt, ogripbart och meningsskapande, för att nämna några karaktärsdrag hos en gud.

Historien är full av religiöst färgade uppfattningar och levnadsregler kring sådant som varit viktigt för människors och samhällens överlevnad – bland annat hur vi förhåller oss till naturen. Exempelvis de nordamerikanska indianerna anses allmänt ha praktiserat en andlig syn på och en vördnad för naturen, som man ju direkt levde av, och en fruktan för de okontrollerbara naturkrafterna.

 

"Så, varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig – något vi absolut inte får våldföra oss på eller riskera att förstöra!"

 

Har vi praktisk användning av något liknande synsätt idag? Ja, på sätt och vis. Det handlar fortfarande om överlevnad i en värld som vi långt ifrån vet hur den fungerar i alla delar. Och vi har all anledning att frukta naturkrafterna. Vi behöver förstås inte se det här ur ett religiöst eller andligt perspektiv, utan kanske mer som en ödmjuk och livsnödvändig respekt för naturen.

Idag vet vi mycket mer om orsakssamband i vår miljö än tidigare. Men det finns så oändligt många direkta och indirekta samband och skeenden som vi inte har grepp om. Vi vet exempelvis inte alls vilka kombinationseffekter alla gifter vi använder kommer att ha på den natur vi lever av. Vi vet inte vad den dramatiska minskningen av insekter som vi orsakar idag kommer att leda till. Listan över vad vi inte har koll på, men som är viktigt för vår överlevnad, kan göras lång.

Här har vi faktiskt något viktigt att lära av exempelvis de nordamerikanska indianerna och andra kulturer som inte visste hur allt hänger ihop i detalj, men som uppenbart förstod vad som är viktigt för att överleva. Den lärdomen borde leda fram till att vi inte gynnar sådant som vi idag faktiskt vet är skadligt för naturen. Lärdomen borde också leda fram till en försiktighetsprincip när det gäller allt som vi inte har full koll på och som kan riskera vår bas för överlevnad. Det här kan rent praktiskt ta sig uttryck i bland annat lagar, regleringar och ekonomiska incitament på systemnivå. Och för oss konsumenter kan den här lärdomen innebära att vi exempelvis säger: Nej tack, vi köper inte matprodukter som besprutats med gifter. Nej tack, vi gynnar inte de produkter som är allra billigast att köpa om de samtidigt innebär en rovdrift på naturen. Nej tack, vi vill inte ha något att göra med de företag som skadar naturen och våra ekosystem och vältrar över kostnaderna och konsekvenserna av det på kommande generationer. Och så vidare.

Alldeles oavsett om vi människor genom historien betraktat naturen och dess mysterier ur ett andligt, religiöst eller naturvetenskapligt perspektiv förblir det gemensamma och väsentliga att vi bör ha en vördnad för naturen. Detta är större och djupare än att på ett opinionsmässigt sätt ta ställning i enskilda sakfrågor som är aktuella just nu. Det handlar mer om en grundinställning: Vi själva och alla andra arter lever direkt av naturen och den får vi förstås inte ens riskera att förstöra.

Det borde vara självklart för oss, på ungefär samma pragmatiska grunder som i många tidigare kulturer och naturfolk. Idag har vi ju dessutom så mycket mer kunskaper och vi borde därför veta bättre. Så, varför inte helt enkelt betrakta naturen som helig – något vi absolut inte får våldföra oss på eller riskera att förstöra!

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
11 november, 2019

Nya tydliga bevis på kraftig minskning av insekter

En omfattande studie i Tyskland visar att på bara tio år har den totala biomassan av leddjur – det är insekter, spindlar, mångfotingar och kräftdjur – minskat med hela två tredjedelar och antalet arter med en tredjedel i landets gräsmarker. Värst ser det ut i landskap med intensivt jordbruk.…

LÄS MER

En omfattande studie i Tyskland visar att på bara tio år har den totala biomassan av leddjur – det är insekter, spindlar, mångfotingar och kräftdjur – minskat med hela två tredjedelar och antalet arter med en tredjedel i landets gräsmarker. Värst ser det ut i landskap med intensivt jordbruk.

 

Det här är naturligtvis mycket oroande. Omkring 80 procent av alla jordens djurarter lär vara leddjur, varav de flesta är insekter, och de har viktiga roller i ekosystemet.

Tidskriften Nature konstaterar att insekter dominerar den globala biologiska mångfalden mätt både i antal, biomassa och antal arter. Insekter utför många ekosystemtjänster som pollinering, hantering av döda organismer och avfall, och de formar avgörande länkar i näringskedjor. En minskning av antalet insekter anses bland annat ligga bakom den minskning av antalet fåglar och djurpollinerade växter som andra studier har konstaterat.

 

Minskat med 67 procent på tio år

Det kommer allt fler bevis på att insekterna minskar kraftigt och forskare har länge varnat för detta. Den nu aktuella studien ger ännu starkare och mer direkta bevis än många tidigare studier. Nu har man under 10 år och på ett standardiserat sätt samlat in över en miljon leddjur (2.700 arter) i 150 gräsmarker och 140 skogsmarker i tre regioner i Tyskland. I gräsmarker minskade under dessa 10 åren leddjurens sammanlagda biomassa med 67 procent, antalet individer med 78 procent och antalet arter med 34 procent. På platser i områden med intensivt jordbruk var minskningen störst.

– En minskning av den omfattningen på bara tio år kom som en total överraskning för oss. Det är skrämmande, men stämmer med den bild som ges av ett växande antal studier, säger Wolfgang Weisser som är professor vid Technical University of Munich.

 

Orsakerna påverkar stora områden

Även i skogsmarker såg man en kraftig minskning av leddjur. Där minskade leddjurens samlade biomassa med 41 procent och antalet arter med 36 procent. Tidigare har det varit oklart om och hur mycket skogsmarker påverkas. I den nya studien ser man att minskningarna skett på alla typer av platser som studerats, till och med i skyddade skogar.

Resultaten visar, enligt forskarna, bland annat att de drivande orsakerna till minskningen av insekter verkar över större områden och att de (åtminstone för gräsmarker) hänger ihop med jordbruk på landskapsnivå. Man behöver alltså göra något även på den nivån för att mildra negativa effekter av markanvändningen.

– Nuvarande initiativ för att adressera förlusten av insekter berör för det mesta individuella odlingar och verkar oberoende av varandra. För att stoppa nedgången behövs enligt våra resultat mer koordination på regional och nationell nivå, säger Dr. Sebastian Seibold, forskare vid Technical University of Munich.

Läs även

,

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson