12 februari, 2018

Så kan vi få hållbara matsystem för framtiden

Mat som binder kol och bidrar till biologisk mångfald. Det var ett av flera inspel om vad vi bör äta framöver som kom fram under konferensen Food Systems for the Future nyligen. Det var också tydligt att vi måste tänka mer i hållbara system och inte bara hållbara produkter.…

LÄS MER

Mat som binder kol och bidrar till biologisk mångfald. Det var ett av flera inspel om vad vi bör äta framöver som kom fram under konferensen Food Systems for the Future nyligen. Det var också tydligt att vi måste tänka mer i hållbara system och inte bara hållbara produkter.

Äta hållbart

Konferensen arrangerades av projektet MatLust och gick av stapeln i Södertälje Science Park som just har invigts. Johanna Björklund, som är docent i miljövetenskap, sa att vi måste äta på ett sätt som håller sig inom de planetära gränserna. Hon pekade bland annat på att 30 procent av maten som produceras i världen idag slängs, att befolkningen ökar och att fördelningen av odlingsbar mark är ojämn. Rättvist fördelad finns 0,2 ha odlingsbar mark per person, men i Sverige använder vi idag dubbelt så stor areal per peson.

Hållbar mat beskrev Johanna Björklund ungefär så här för Mälardalen (vilket får antas gälla även andra delar vårt land / reds anm): • Mindre svinn • mindre kött • andra typer av proteiner, som insekter, alger och svenska bönor • mer odlat i städer • olika typer av vild mat • mat som bidrar till mångfald • mat som binder kol.

Johanna Björklund menar att det är bra om vi äter en del kött, bland annat därför att djuren kan hjälpa oss samla in mat. Men det bör vara av djur som betar och äter grovfoder eller rester, vilket gör att djuren inte konkurrerar med oss om föda, samtidigt som det även ger en del andra hållbarhetsfördelar. För att vara hållbar bör konsumtionen av animalieprodukter minska. Enligt uppskattningar kan vi behöva minska ner till 20 procent av mängden nötkött vi äter idag och 50 procent av mängden kött från gris och höns (och vi bör kombinera hönsraser som ger både kött och ägg). För mjölk är motsvarande uppskattning 50 procent och för ost 20 procent av vad vi äter idag.

När det gäller strävan att äta mat som bidrar till bindning av kol pekar Johanna Björklund på några faktorer som främjar detta – hög produktion, fleråriga grödor, artrika marker, ekologisk odling och plöjningsfri odling. Som del i framtidens mat lyfter hon fram perenna (fleråriga) växter från system där de samodlas med annat. Internationell forskning visar exempelvis att agroforestry har många fördelar. Det gynnar biologisk mångfald, skapar kolsänkor, minskar behovet av fossil energi, minskar sårbarhet för klimatförändringar och är mer produktivt än monokulturer.

Att odla mer i städer kan också bidra till hållbar matproduktion. En tredjedel av det som äts i världens städer odlas faktiskt också där, men så ser det inte ut i Sverige. Fördelar med odling i städer är bland annat att det är produktivt, resurssnålt och ger effektiva kretslopp och korta transporter.

Behövs både eko-värden och volym

Rebecka Milestad, docent vid KTH och agronom från SLU, berörde hur vi kan göra hållbara matsystem större genom att skala upp dem. Det ekologiska växer idag, inte minst i Sverige. Hon pekade på att de stora konventionella handelskedjorna visserligen står för en stor del av tillväxten, men att de inte bidrar till utveckling och fördjupning av eko-värdena. I andra änden av skalan finns de små initiativen som gårdsbutiker, bondemarknader etc. Förutom det ekologiska ger de stora sociala värden, men de har inte ekonomisk kraft eller tillräckliga volymer för att eko ska växa ur sin nisch. Rebecka Milestad menar att om eko ska behålla sin relevans i form av nytta för miljö, konsumenter och lantbrukare behövs både en ständig utveckling av eko-värdena och volymer som kan utmana.

Hon har tittat närmare på medelstora företag och initiativ och hur de arbetar för att skapa både volym och vad hon kallar eko+värden. De här initiativen genomsyras ofta av extra ekologiska värden och låter inte ekonomin vara ett hinder för det. Man har också en diskussionskultur internt och genom värdekedjan, och man har en långsiktighet och bygger upp förtroende. För de här företagen och initiativen kan samarbete med konventionella handelskedjor fungera bra om man är överens om ekologiska värderingar samt om förtroende är viktigare än prisförhandlingar. De behöver även ha andra försäljningskanaler och inte vara beroende av handelskedjan. Det är också viktigt att man kan utveckla en egen identitet på marknaden. Rebecka Milestad menar att det går att få det ekologiska att växa mer samtidigt som eko+värden bevaras och fördjupas. De medelstora eko-initiativen och dess värdekedjor kan vara en spjutspets med innovationskraft som driver utvecklingen.

Gå från produktnivå till system- och dietnivå

Carola Strassner är professor i hållbara livsmedelssystem och är engagerad i Organic Food System Programme (OFSP), som är ett av åtta huvudinitiativ i FN:s arbete för hållbara matsystem. En huvuddel av OFSP är det odlings- och matkoncept som genom åren utvecklats i Järna och Södertäljeområdet. Carola Strassner pekade särskilt på tre växande globala utmaningar när det gäller hållbara matsystem – förlorad biologisk mångfald, urbanisering och förändringar av dieter. I detalj ser utmaningarna olika ut i olika delar av världen.

I arbetet med problem kring hållbarheten i våra matsystem betonade hon att vi behöver tänka mer i helhet och system, och röra oss från produktnivå till dietnivå. Det räcker inte att betrakta orsak och verkan på ett linjärt sätt, där A leder till B som leder till C. Då kan man missa viktiga aspekter. Hon menar att ingenting egentligen bara är orsak eller verkan, utan man behöver se detta mer cirkulärt, där kraften i ett system kommer från ”feed back loops”. Det gör också att man kan se helheten i ett matsystem.

Carola Strassner pekade också på ett område som har stor påverkan på hållbarheten – folk äter allt mer måltider utanför hemmet. Det kräver resurser och för bland annat med sig utsläpp, matrester och förpackningar. Det här är större än man kan tro. I exempelvis Tyskland spenderas en tredjedel av matpengarna på måltider utanför hemmet och i USA handlar det om hälften. Carola Strassner menar att vi inte bara kan lösa hållbarhetsproblem på resursnivå, vi måste titta på matvanorna också.

En betydande del av måltiderna utanför hemmet finns inom offentlig verksamhet. Här pekar hon bland annat på måltidsverksamheten i Södertälje kommun som ett bra exempel där man nått över hälften ekologiskt utan att kostnaderna har ökat. Carola Strassner sa att det behövs många samverkande aktörer för att åstadkomma och sprida ett system av hållbara måltider. Det handlar bland annat om partnerskap mellan verksamheter, riktlinjer, stöd från odlingsorganisationer, utbildare, nätverk och konsulter. Hon uppmanade avslutningsvis till att tänka mer i termer av hela matsystem, att använda hållbarhetsmål som sätt att förändra och att inspirera det här arbetet med historier från praktiken.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
8 februari, 2018

Så kan smärta lindras av själsligt välbefinnande

Patienter som hjälps till djupare kontakt med sig själva får ofta lättare att hantera kronisk smärta och en del av dem blir även helt av med smärtan. Själsligt och existentiellt välbefinnande är en viktig väg till ökad hälsa, menar Linn Rönne, som är sjuksköterska och magister i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet. …

LÄS MER

Patienter som hjälps till djupare kontakt med sig själva får ofta lättare att hantera kronisk smärta och en del av dem blir även helt av med smärtan. Själsligt och existentiellt välbefinnande är en viktig väg till ökad hälsa, menar Linn Rönne, som är sjuksköterska och magister i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet.

Hon har i en magisterstudie nyligen tittat närmare på processerna bakom själslig/existentiell hälsa och välbefinnande hos en grupp kvinnor med långvarig smärta. Kvinnorna hade då genomgått rehabilitering med integrativ inriktning på Vidar Rehab, där Linn Rönne också arbetar.

De djupintervjuade kvinnorna kunde beskriva en rad faktorer som gav ökat själsligt välbefinnande, och som i sin tur upplevdes förbättra övriga hälsoaspekter. Vid analysen av intervjuerna framträdde att antal teman i kvinnornas upplevelser. Det handlade bland annat om en läkande miljö och omgivning, att bli kärleksfullt omhändertagen, att få kontakt med sitt inre via kroppen och att kunna möta sig själv och bearbeta sin egen historia. Centralt för patienternas upplevelser var också känslan av att kropp och själ är en odelbar helhet där de olika dimensionerna av individen, inklusive smärtan, hänger ihop och påverkar varandra synergiskt.

Djupare kontakt med sig själv kan hjälpa smärtpatienter

Det här stämmer också väl med Linn Rönnes erfarenheter som sjuksköterska. Patienternas upplevelse av existentiellt välbefinnande påverkar smärtan, och är en viktig hälsofaktor även för patientgrupper med andra problem än smärta.

– Många får en annan inställning till sin smärta, den blir lättare att hantera. Det är vanligt att smärtan minskar och en del patienter säger att smärtan helt har försvunnit och de är ofta förvånade över det. En patient sa exempelvis att ju mer kontakt jag får med själen och ju mer jag lyssnar till mig själv, desto mer försvinner smärtan. En del patienter kan dock tillfälligt få förvärrad smärta när man ”lyfter på locket”, men sedan brukar detta bli bättre, berättar Linn.

Det här handlar om patienter med exempelvis migrän, fibromyalgi, smärtor i ländrygg, nacke och axlar, smärtor i leder, med mera. Smärtor kan förstås ha rent fysiologiska orsaker. Men det är enligt Linn inte ovanligt att smärtor har kopplingar till obearbetade känslor, trauman och emotionella mönster. Därför kan det fungera läkande att öppna upp en djupare kontakt med sitt själsliv och sin livshistoria.

– Det innebär en makt att kunna läka och stärka sig själv och inte vara helt beroende av en ordination eller remiss. Att arbeta med sin egen historia och sitt inre är något som är gratis och som man kan göra själv. Vi på Vidar Rehab hjälper patienterna med olika former av stöd i den resan.

Att smärtor lindras när det själsliga välbefinnandet ökar verkar vara oberoende av om patienten är skeptisk till detta eller inte. Man behöver alltså inte i förväg vara övertygad, men en öppen inställning kan underlätta processen.

– Det handlar om vad man som patient faktiskt möter i rehabiliteringen här. Man möter främst sig själv, och det är därför det fungerar ganska universellt. Det här verkar också fungera vid många olika typer av smärtdiagnoser. Många patienter upptäcker här för första gången att de har en själslig komponent i sin smärta, vilket är något de i regel inte har reflekterat över tidigare, säger Linn Rönne.

Det här är viktigt för patienterna

Vad är det då konkret som skapar detta läkande, själsliga och existentiella välbefinnande? Vad är det egentligen som sker hos patienten? Linn Rönne pekar här bland annat på det mänskliga utbytet, den fysiska beröringen och vårdmiljön.

– Det har stor betydelse för många patienter att bli omhändertagen av någon på ett autentiskt sätt. Det rör sig om mellanmänskliga möten med respekt och acceptens utan villkor, där patienterna får känna sig trygga och får utrymme att vara arga, sårbara, glada eller vad som helst. Att bli lyssnad på och hållen i handen, omstoppad osv – det blir vad man kan kalla för ett ”kärleksfullt hölje” för patienten.

De fysiska beröringarna är ofta viktiga, menar Linn. Beröring från andra människor kan göra att man kommer i närmare kontakt med sina känslor. Patienter beskriver olika upplevelser av den fysiska beröringen, exempelvis vid de olika insmörjningar som kan ingå i rehabiliteringen. Det är också väl känt att beröring utsöndrar ”lugn-och ro-hormonet” Oxytocin, vilket främjar mycket som har med hälsa att göra, till exempel avslappning, näringsupptag med mera. Att på ett fysiskt sätt skapa djupare kontakt med sitt inre kan man också åstadkomma med rörelseterapier, exempelvis läkeeurytmi.

Något som många patienter vittnar om är betydelsen av en lugnande vårdmiljö utan en massa vardaglig stimuli som vi normalt utsätts för.

– Vi har en policy om att telefoner ska vara avstängda, och patienterna har inte tillgång till internet, tv och radio. Det kan bidra till att patientens medvetande inte blir distraherat av externa informationsflöden, och då kommer man lättare i kontakt med ett inre informationsflöde, säger Linn Rönne.

Många vittnar också om att en naturnära miljö med dess stillhet och skönhet bidrar till att man får djupare kontakt med sig själv. Detsamma gäller också upplevelserna av skönhet i inomhusmiljöns färger, arkitektur och konst.

– Det verkar överlag som patienterna behöver fylla på eller lägga till saker som de inte haft tidigare, exempelvis skönhetsupplevelser, beröring, lyssnande, att göra något kreativt med mera. Men man kan också behöva undanröja saker, bland annat yttre stimuli och distraktion, för att upptäcka och kunna ta tag i sådant i sitt inre som man inte tagit itu med tidigare, menar Linn.

Mycket att vinna på att ta tag i de själsliga behoven

Vad kan vården i stort lära av allt det här?

– Genom att adressera de existentiella frågorna mer skulle man kunna uppnå bättre resultat i den kroppsliga vården. En färsk studie av olika delar av hälsobegreppet visar att människor tycker att själslig hälsa är lika viktigt som andra hälsoområden. Men vårdgivare och beslutsfattare har ofta en annan bild av hälsa, med mer betoning på det fysiska. Om man inom vården på något sätt kan täppa till den ”sprickan” eller diskrepansen så öppnas en stor potential att förbättra folkhälsan, säger Linn Rönne.

Hon menar att man exempelvis kan arbeta mer med vårdmiljön, skapa mer utrymme för emotionella och existentiella frågor, mer samtal, arbeta mer med beröring och överhuvudtaget stimulera patienternas självläkning. Det sättet att arbeta blir även tidsekonomiskt för vården, anser Linn. Patienternas trygghet ökar och de behöver då exempelvis inte lika ofta be om läkemedel och kalla på personalen.

– Att arbeta lite mer så här i den konventionella vården, och integrera olika vårdformer som komplement till det man gör idag, tror jag skulle ge större tillfredsställelse och välbefinnande både för patienterna och personalen i vården. Här finns synergieffekter att hämta som kan bidra till mindre lidande och ökad hälsa.

Vad kan folk i allmänhet lära av de här kopplingarna ni ser mellan existentiellt välbefinnande och hälsa?

– Det som de intervjuade patienterna beskriver är att ju fler dimensioner av sig själva man möter, desto bättre förutsättningar för hälsa får man. När patienter funderar på varför man blivit sjuk visar det sig ofta att signalerna egentligen kom tidigt, men att de själva då inte har lyssnat på dessa. Genom att försöka ha kontakt med hela sig själv kan man förebygga ohälsa. Det kan ge en större arena för att praktisera egenvård, och större makt över den egna hälsan, säger Linn Rönne.

Att betrakta kropp och själ som en helhet är egentligen varken främmande eller kontroversiellt i officiella avsiktsförklaringar kring hälsa och vård. Det finns en hel del sådant stöd för det här sättet att se på människor och deras hälsa. Exempelvis kan man i en folkhälsopolitisk proposition (”En förnyad hälsopolitik”) redan för 10 år sedan läsa att ”Människan har såväl kroppsliga som själsliga och andliga behov. Denna helhetssyn på mänskliga behov utgör utgångspunkten för en förnyad folkhälsopolitik”. Existentiell hälsa är något som det på senare tid pratas alltmer om i vård-Sverige, även om praktiken kanske inte riktigt har hängt med. Internationellt har Världshälsoorganisationen WHO sedan länge efterlyst mer samarbete med den integrativa vården och även mer gemensam kunskapsbildning kring själsliga hälsodimensioner.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

26 januari, 2018

Mer mod och källkritik behövs i ensidig debatt om integrativ medicin

Det ensidiga och organiserade motståndet mot integrativ eller komplementär medicin får i Sverige alldeles för stort utrymme i media och i politiken. Det är anmärkningsvärt hur okritiskt man gång på gång sväljer propaganda från den s.k. skeptikerrörelsen, trots att det finns många kunniga experter på området som kan ge en mer nyanserad och korrekt bild av seriös integrativ medicin. Det säger frilansfilmaren Heléne Bengtsson som producerat filmen Kampen om hälsoparadigmet. …

LÄS MER

Det ensidiga och organiserade motståndet mot integrativ eller komplementär medicin får i Sverige alldeles för stort utrymme i media och i politiken. Det är anmärkningsvärt hur okritiskt man gång på gång sväljer propaganda från den s.k. skeptikerrörelsen, trots att det finns många kunniga experter på området som kan ge en mer nyanserad och korrekt bild av seriös integrativ medicin. Det säger frilansfilmaren Heléne Bengtsson som producerat filmen Kampen om hälsoparadigmet.

Hon har genom åren arbetat som frilans för en rad tv-bolag och nyhetsmedia i Norden och på uppdrag gjort flera filmer om natur och miljö. Den senaste tiden har det handlat mer om hälsa som samhällsfråga. Heléne har alltid varit intresserad av hälsoområdet och när hennes endast några månader unga dotter fick cancer för cirka tio år sedan blev det en ögonöppnare.

– Då fick jag en brutal inblick i både vad som fungerar bra och vad som saknas i sjukvården. Det som saknas generellt är mer helhetsperspektiv på patienterna och deras hälsa, säger Heléne.

Det gick bra med hennes dotter och hon tror själv att det delvis beror på att hon och hennes man var så engagerade. Parallellt med den vanliga vården använde de även andra kompletterande alternativ och Heléne vill se en ökad förståelse och acceptans för detta i den svenska sjukvården. Och ett större mod inom vården att även våga titta på andra behandlingsmetoder.

Aggressiv opinionsbildning som inga patienter tjänar på

I samband med dotterns sjukdom fick hon kontakter med och inblick i den integrativa, komplementära vården. Här finns en rad vårdmetoder som ofta är mer hälsobetonade (salutogena) och som i regel är tänkta att fungera som just komplement till den gängse vården.

– Men jag såg också att det länge har drivits ett välorganiserat, mycket ensidigt och ganska aggressivt motstånd och opinionsbildning mot integrativa vårdformer. Det kommer från den s.k. skeptikerrörelsen som här i Sverige bland annat verkar genom föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det finns idag ett stort behov av en mer rättvisande bild än den som sprids därifrån, menar Heléne Bengtsson.

Det är bakgrunden till idén med den nu aktuella filmen Kampen om hälsoparadigmet, vars ansvariga utgivare är Föreningen 2000-talets vetenskap. Syftet med filmen är att
visa att det finns seriös integrativ eller komplementär medicin, och att samtidigt syna rörelsen bakom motståndet mot detta och hur det är organiserat.

Ett problem är att skeptikerrörelsen, inte minst föreningen Vetenskap och Folkbildning, har en aggressiv taktik som bland annat går ut på att misskreditera enskilda personer och aktörer som i vissa frågor inte har samma uppfattning som de själva har. På så sätt skrämmer man kunniga och seriösa människor inom vården, akademin och politiken till tystnad. Det innebär samtidigt att man hindrar ett bredare sökande efter kunskaper inom vården, vilket stämmer dåligt med vetenskapens anda.

– Inga patienter tjänar på det här. Denna ensidiga dragkamp pågår mest i media och i den offentliga bilden, medan det i själva vården finns många som är mer öppna för integrativa vårdmetoder. Integrativ vård är också något som växer starkt bland allmänheten i takt med att man själva som patienter kan skaffa sig mer kunskaper. Nu krävs ett större mod från fler vårdgivare, experter och politiker att våga stå upp för detta, och ta patienternas insikter och egna behov på allvar, säger Heléne Bengtsson.

Okritiska media

Heléne är mycket kritisk till och förundrad över hur okritiska media och journalister ofta är när de letar efter källor och personer att intervjua om de här frågorna. I filmen tar hon upp exempel på detta, och även exempel på när journalister själva är engagerade i skeptikerrörelsen. I ett fall intervjuar en sådan SVT-journalist en likasinnad bekant och får det att se ut som ett objektivt reportage. Det är mycket anmärkningsvärt, särskilt när detta görs inom SVT som ska vara opartiska, menar Heléne Bengtsson.

– När man som journalist söker källor tror tydligen många att en person som är engagerad i Vetenskap och Folkbildning och har en professorstitel är en trovärdig källa, även om den personen inte alls är expert inom hälso- och sjukvård. Det här är dessutom en opinionsdrivande förening och aktör som har en uttalad agenda på det här området. Men sådana partiska källor citerar media ofta helt okritiskt och det är ju ett kardinalfel för journalister. Man måste anstränga sig mer för att även få fram kunniga seriösa källor som har en annan bild. Det är inte så svårt, säger Heléne.

Hon menar att det finns många kunniga och seriösa läkare, forskare, professorer och aktörer att intervjua som har verklig kunskap om integrativ medicin – även om en del av dem idag faktiskt är skrämda till tystnad pga påhoppen i media som skeptikerrörelsen ägnar sig åt.

– Det gäller att flera vågar träda fram för att ge en mer balanserad bild av integrativ vård. Allmänhet och politiker lyssnar på experter som kommer till tals. Och när det gäller ”fotfolket” i skeptikerrörelsen är de i regel inte vetenskapsmän, utan bara spridare av vinklad information.

– Tongivande politiker skulle också kunna bidra till en mer balanserad bild av integrativ medicin. Men även här märks att det finns en rädsla för angrepp, så det krävs ett visst mod, menar Heléne Bengtsson.

Opinionsbildningen mot integrativ medicin har drivits organiserat ända sedan 1980-talet. Fler journalister borde gå in och gräva i den verksamheten, anser Heléne. Man bör också syna de som verkligen bestämmer inom politiken och statliga myndigheter. Hon menar att det inte är så många som gräver i exempelvis Läkemedelsverket och Livsmedelsverket. Sådan granskning borde få mer plats och är motiverad eftersom dessa myndigheter påverkar så många människors hälsa.

Handlar om valfrihet och revirtänk

Trots allt är Heléne optimistisk inför framtiden. Intresset för integrativa vårdformer växer starkt bland folk. Det finns idag större möjligheter att själv skaffa sig kunskaper och att dela med sig av dessa inklusive egna erfarenheter. Mycket talar för att behovet av och efterfrågan på integrativ vård kommer att öka.

När man funderar närmare på motsättningarna och ordkrigen som förekommer kring integrativa vårdformer måste man nog fråga sig: Vad handlar den här debatten och dragkampen egentligen om i grunden?

– Det är delvis en motsättning mellan folk och experter/myndigheter och den handlar om valfriheten i vården, som håller på att strypas alltmer på olika sätt. Det här ser vi också i reaktionerna på vår film, säger Heléne.

– Jag är också helt övertygad om att det handlar om ett utbrett revirtänk i den etablerade svenska vården och att man inte vill ha konkurrens. Cancervården är ett tydligt exempel på det. I Tyskland finns ett helt annat samarbete över gränserna,
men i Sverige blir många patienter nästan utskällda på sjukhusen om de kompletterar behandlingen med andra metoder. Det är ett revirtänkande som är till patienternas nackdel.

Heléne Bengtsson betonar också att det samtidigt är mycket viktigt att skilja på seriösa och oseriösa vårdinsatser. Sjuka, utsatta människor ska inte bli lurade, och det är enligt Heléne främst samhällets uppgift att se till.

– Att vara skeptisk är i sig bra, men det är inte detta som är huvudfrågan när det gäller integrativ medicin.

Hon konstaterar också att det i sociala media pågår ett informationskrig med inslag av konspiratoriska tongångar. Det menar hon är en farlig väg som inte gynnar någon. Här bör man vara både skeptisk och saklig.

Inom den integrativa medicinen, som innehåller många olika inriktningar, behövs samtidigt också större enighet. Bland annat behöver man hitta gemensamma mål och frågor samt en gemensam plattform, menar Heléne Bengtsson.

Här hittar du Heléne Bengtssons film Kampen om hälsoparadigmet.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
21 februari, 2018

Därför är biologisk mångfald och kolförråd i marken så viktigt

Ohållbart jordbruk med monokulturer, intensiv plöjning och kemiska insatsmedel leder till utarmning av den känsliga biologiska mångfalden och aktiviteten i marken, vilket minskar förråden av kol i marken. Detta har negativ effekt på både klimatet och jordens bördighet, men forskning visar att man kan vända på detta genom hållbar skötsel av marken. Det framgår av en rapport från FN-organet FAO, där man har sammanställt forskning om kolinlagring i marken.…

LÄS MER

Ohållbart jordbruk med monokulturer, intensiv plöjning och kemiska insatsmedel leder till utarmning av den känsliga biologiska mångfalden och aktiviteten i marken, vilket minskar förråden av kol i marken. Detta har negativ effekt på både klimatet och jordens bördighet, men forskning visar att man kan vända på detta genom hållbar skötsel av marken. Det framgår av en rapport från FN-organet FAO, där man har sammanställt forskning om kolinlagring i marken.

Rapportförfattarna konstaterar att odlingsjorden har blivit vår känsligaste resurs genom klimatförändring, utarmning av marker och minskad biologisk mångfald. Det har stor betydelse för våra möjligheter att odla och producera mat, och möjligheterna att både begränsa och anpassa oss till klimatförändringar.

Organiskt kol kommer från markens fauna och flora och är huvuddelen av den organiska substansen i marken. Det organiska kolet kan ligga där i decennier, sekler och t.o.m. årtusenden. Men genom människans påverkan kan marken antingen bli en kolsänka eller en utsläppskälla av klimatgaser, vilket kan ha stor betydelse för klimateffekten. Världens jordar innehåller mer kol än atmosfären och all växtlighet tillsammans, och har ändå mycket stor kapacitet att lagra in mer kol.

I rapporten beskrivs bland annat hur mängden organiskt kol hänger nära ihop med biologisk mångfald och bördighet i marken. Högt innehåll av organiskt material i marken ger näring till växter och förbättrar tillgången till vatten, vilket förbättrar jordens produktivitet. Organiskt kol förbättrar också stabiliteten i markens struktur vilket gynnar växtligheten och är bra även för människors tillgång till rent vatten.

Den biologiska mångfalden i marken består av en lång rad organismer som bakterier, svampar, encelliga protozoer, insekter, maskar och mycket annat. De samverkar med varandra och med växter och smådjur i en gynnsam biologisk aktivitet och bidrar starkt till bildandet av organiskt kol i marken. Den här mångfalden skapar också ett samspel eller en konkurrens mellan skadeinsekter, sjukdomar och dess naturliga fiender. Tillsammans med det organiska kolet i marken formar den biologiska mångfalden odlingsjordens kapacitet och detta anses spela en avgörande roll för ökad matproduktion och motståndskraft mot klimatförändringar.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

19 februari, 2018

Jätteföretag dåligt för matsystemens hållbarhet

De största livsmedelsföretagen har blivit för stora och dominerande för att kunna föda mänskligheten på ett hållbart sätt. Det menar en rad forskare och experter i rapporten Too big to feed, från IPES-Food.…

LÄS MER

De största livsmedelsföretagen har blivit för stora och dominerande för att kunna föda mänskligheten på ett hållbart sätt. Det menar en rad forskare och experter i rapporten Too big to feed, från IPES-Food.

IPES-Food är en internationell expertpanel inom hållbara livsmedelssystem. I rapporten pekar man på att det på senare tid har skett en stark marknadskoncentration genom företagsköp och sammanslagningar. Många ledande livsmedelsföretag har exempelvis skaffat sig kontroll över hela kedjan, från råvaror och bearbetning till marknadsföring och leverans. Det har också skett stora sammanslagningar av företag inom utsäde (frö), jordbrukskemikalier, konstgödsel, djurgenetik, djurläkemedel och jordbruksmaskiner.

Företagsköp och sammanslagningar har bland annat gett en del stordriftsfördelar. Men det motverkar samtidigt hållbarheten i våra matsystem på olika sätt. Marknadskoncentrationen inom matsektorn förstärker den industriella modellen för jordbruk och matproduktion, med dess miljömässiga och social nackdelar. Det förvärrar också den maktobalans som redan finns. Enligt rapporten har koncentrationen gjort odlare ännu mer beroende av ett fåtal aktörer, vilket pressar böndernas inkomster och minskar deras möjligheter att välja vad och hur man ska odla. Dominerande företag har blivit så stora att andra aktörer i matsystemen inte kan arbeta på lika villkor, och de är även för stora för att driva de innovationer som behövs för att systemen ska bli hållbara.

I rapporten skriver man att det är en del steg på gång mot kartellbildningar och konkurrensbegränsningar, men att det behövs mer sådant och även nya incitament i matsystemen. Annat som behövs är också korta leveranskedjor och innovativa distributionsmodeller för att utmana de vanliga leveranskedjorna, samt en politik som stödjer dessa.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

15 februari, 2018

Waldorf 100 – nytt globalt initiativ som vill lyfta fram waldorfpedagogiken

Den första waldorfskolan startade år 1919 i Tyskland och var till för barnen till arbetarna i en cigarettfabrik. Sedan dess har waldorfpedagogiken spridits över hela världen och idag finns över 1100 waldorfskolor och nästan 2000 waldorfförskolor i över 80 länder. Det gör waldorfpedagogiken till den största friskolerörelsen i hela världen. Nästa år firar man hundra år och inför det har ett nytt initiativ tagits: "Waldorf 100".…

LÄS MER

Den första waldorfskolan startade år 1919 i Tyskland och var till för barnen till arbetarna i en cigarettfabrik. Sedan dess har waldorfpedagogiken spridits över hela världen och idag finns över 1100 waldorfskolor och nästan 2000 waldorfförskolor i över 80 länder. Det gör waldorfpedagogiken till den största friskolerörelsen i hela världen. Nästa år firar man hundra år och inför det har ett nytt initiativ tagits: ”Waldorf 100”.

Visionen med Waldorf 100 är att öka medvetenheten kring waldorfpedagogiken runt om i världen. Genom en rad olika projekt vill man belysa hur waldorfpedagogiken övervinner kulturella, ideologiska, ekonomiska och sociala gränser.

”Vi gör vårt hundraårsjubileum till ett tillfälle att vidareutveckla waldorfpedagogiken för nutiden och fokusera mer medvetet på dess globala dimensioner. Med många spännande projekt på alla kontinenter. Håll öronen och ögonen öppna. Var en del av rörelsen: 100 år är bara början!” skriver man på hemsidan.

projektets hemsida kan du bland annat följa projekten som är på gång, se events som är inplanerade under jubileumsåret och lära dig lite mer om waldorfpedagogiken. Skådespelaren Samuel Weiss är intervjuad på sidan och säger bland annat detta:

”Waldorfskolan har lyckats väcka en nyfikenhet i mig, en önskan att helt enkelt prova saker. […] I en värld som blir alltmer kallare och mer likformig, anser jag att det här är en underbar gåva.”

Filmen som haft över 250.000 visningar

Waldorf 100 har även tagit fram en film som översatts till nio olika språk. Filmen berättar om hur waldorfpedagogiken kom till, men framför allt ger den en bild av waldorf idag. I filmen intervjuas lärare från bland annat Kenya, Kina, Indien, USA, Tyskland, Israel och Brasilien.

Totalt har filmen visats över 250.000 gånger på Youtube (om man räknar ihop de olika språkversionerna). Se filmen här:

""
6 februari, 2018

Månadens frö: Fänkål – Foeniculum vulgare

I det lilla fänkålsfröet slumrar en glömd historia om stränghet och ymnighet. Det berättas om det i den grekiska mytologin att fänkål förknippades med mat och vinguden Dionysos. Det var genom fänkålens stjälkar som gudarna blåste sin kunskap till människorna. I antikens Grekland under de olympiska spelen runt 700-talet före Kristus, åt idrottarna fänkål för att bli starka och uthålliga. En tradition levde kvar länge, i England liksom i Sverige hängde man upp fänkål över dörrar till hus och kyrkor i forna tider. Trollpåsar med fänkålsfrön hängdes om halsen på barn för skydd emot troll och onda makter. …

LÄS MER

I det lilla fänkålsfröet slumrar en glömd historia om stränghet och ymnighet. Det berättas om det i den grekiska mytologin att fänkål förknippades med mat och vinguden Dionysos. Det var genom fänkålens stjälkar som gudarna blåste sin kunskap till människorna. I antikens Grekland under de olympiska spelen runt 700-talet före Kristus, åt idrottarna fänkål för att bli starka och uthålliga. En tradition levde kvar länge, i England liksom i Sverige hängde man upp fänkål över dörrar till hus och kyrkor i forna tider. Trollpåsar med fänkålsfrön hängdes om halsen på barn för skydd emot troll och onda makter.

De ihåliga stjälkarna springer fram ur en hjärtformad ljus grönsak, bär upp flockblommor och dilliknande bladvippor. Fröna är ovala och känns igen på de längsgående ränderna och den söta, kryddiga, lakritssmaken.
Det är inte frågan om någon kål här, namnet har vi vrängt till från sluttampen av det Latinska Foeniculum.
I Sverige hade vi fänkål som blev långa och taniga av de ljusa dagarna om sommaren. Endast fröna användes till krydda och medicin. Rotfänkålen kom hit först på 1970-talet från främre Asien och medelhavsområdet. Därifrån har vi inspiration att hämta hur vi kan använda grönsaken i köket, kokt, rå eller stekt, strimlad eller klyftad, i sallader, fiskgrytor och korv och smaksförbättrare till ett dåligt vin.

Fänkålsfrön, hela stötta eller malda, används som krydda i bröd, gärna tillsammans med anis och kummin. I grönkålssoppa är det väldigt gott. Hela plantan är fylld av eterisk olja.

Framförallt är det värt att se på hur fänkål har använts inom folkmedicin:
Den ansågs bota hosta, vara kramplösande, öka aptiten, underlätta matsmältningen, öka mjölkproduktionen hos ammande mödrar och fungera som ögonbad.

Forskning har visat att fänkål är kramplösande på glatt muskulatur i luftrör och tarmar. Den har en sekretmotorisk verkan, den är slemlösande och ökar flimmerhårens rörelser i luftrören som har till uppgift att föra upp slem ur lungorna.

Fänkålste lindrar helt klart väderspänningar, rapningar, magknip och kolik.
Ångbad kan underlätta andningen vid förkylningar.

Ett riktigt stärkande och livgivande te kokas på lakritsrot, anis och fänkål.
Drick det med honung och grädde.

Tugga fänkålsfrön och lukta gott!

Text: Red./Anna Gran
4 februari, 2018

#ValfriVård – en motvikt mot osanningar om integrativ vård

Det sprids många osanna, kritiska bilder av integrativa eller komplementära vårdformer – ofta på ett aggressivt och ensidigt sätt. #ValfriVård är tänkt att vara en motvikt till detta. Under den hashtaggen får fler människor stöd och möjlighet att kommentera osanningar och säga vad man tycker på ett sätt som når ut bredare. Det säger Siri Lundström som tagit initiativ till facebookgruppen #ValfriVård.…

LÄS MER

Det sprids många osanna, kritiska bilder av integrativa eller komplementära vårdformer – ofta på ett aggressivt och ensidigt sätt. #ValfriVård är tänkt att vara en motvikt till detta. Under den hashtaggen får fler människor stöd och möjlighet att kommentera osanningar och säga vad man tycker på ett sätt som når ut bredare. Det säger Siri Lundström som tagit initiativ till facebookgruppen #ValfriVård.

Gemensamt för medlemmarna i den nu växande gruppen är att man vill att människor i Sverige ska få större frihet att bestämma över sin egen vård – genom ökad valfrihet.

– Det här är en stor och viktig fråga med flera bottnar. Det handlar bland annat om mer respekt för patienten som individ, om demokrati och om rätten att få bestämma mer över sin egen kropp och hälsa. Det finns massor av människor som vill ha större möjlighet att, inom den offentligt finansierade vården, även få möjlighet att välja väl beprövade integrativa vårdformer som komplement till den vanliga vården, säger Siri Lundström.

Vill skapa bred opinion

#ValfriVård ska göra det lättare att dela och föra fram sina åsikter kring sådant som skrivs om det här ämnesområdet i vanliga media och i sociala media. Gruppen är inte en diskussionsgrupp i vanlig mening. Tanken är istället att medlemmarna i gruppen tipsar varandra om sådant man ser på nätet som behöver balanseras och som andra medlemmar kanske vill reagera på. Tanken är också att man ska känna ett visst stöd från andra i gruppen, i exempelvis en diskussionstråd, och att det därmed blir lättare att våga uttrycka sin åsikt. Genom att använda hashtaggen #ValfriVård får inläggen större spridning och kan synas högre upp i flödena, berättar Siri Lundström.

– Vi vill skapa bred opinion och få folk att tänka efter och se vad det är som pågår när det gäller inskränkningar i vår frihet att välja vård. Det är viktigt att fler vågar och orkar uttrycka sina egna åsikter och visar andra att vi är många som vill ha större valfrihet i vården och mer integrativa vårdformer. Samtidigt är det också viktigt att hålla en god och saklig ton i kommentarer och diskussioner.

– Vi tar inte ställning för eller mot enskilda vårdformer, utan respekterar varje individs rätt att göra egna, informerade val. Det finns många vårdformer som idag inte accepteras trots lång erfarenhet av positiva resultat.

Det behövs sedan länge en motvikt i den här debatten, anser Siri Lundström. Hon menar att skeptikerrörelsen, som ofta aktivt motarbetar integrativ vård, har fått en sorts tolkningsföreträde i media, medan förespråkare för seriös integrativ vård istället ofta tigs ihjäl. Det behövs bättre balans i rapporteringen. Det förekommer tyvärr också ofta en nedlåtande, smädande ton från skeptikerrörelsen.

– Det är en sorts åsiktsförtryck och härskarteknik där man försöker styra folk och skrämma dem till tystnad, istället för att föra respektfulla samtal. Det vill vi ändra på. Det handlar om en grundläggande respekt för andra människor och deras förmåga att vara med och bedöma vad som är bäst för deras egen hälsa, säger Siri Lundström.

När det gäller patienters valfrihet tycker hon dock inte att man ska släppa in vad som helst i vården. Men patienter bör få större möjlighet att välja bland etablerade integrativa behandlingsmetoder som är dokumenterade och där det finns beprövad erfarenhet. Här jämför Siri Lundström med exempelvis Tyskland som hon menar ligger långt före Sverige beträffande valfrihet i vården.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Källor

#valfrivård

2 februari, 2018

Valfrihet i praktiken

I dagarna rapporterades att Liberalerna valt Hälso - och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms län, Anna Starbrink, till partiets sjukvårdspolitiska talesperson. Hon uttalar sig i en intervju att hon siktar på posten som sjukvårdsminister, naturligtvis beroende på årets valresultat.…

LÄS MER

I dagarna rapporterades att Liberalerna valt Hälso – och sjukvårdslandstingsrådet i Stockholms län, Anna Starbrink, till partiets sjukvårdspolitiska talesperson. Hon uttalar sig i en intervju att hon siktar på posten som sjukvårdsminister, naturligtvis beroende på årets valresultat.

Anna Starbrink har under den senaste mandatperioden varit den ytterst ansvariga politikern för hur sjukvården skötts inom landstinget i Stockholms län. Hennes insatser har inte imponerat och utnämningen förvånar. De katastrofala förhållanden som uppdagats i samband med hanteringen av Nya Karolinska sjukhuset är bara toppen på ett isberg. Listan över konsekvenserna för länets patienter av de senaste årens förda politik kan göras lång.

Den 24 januari 2018 sändes en hemställan till SLLs revisionskontor med begäran om särskild granskning av Hälso- och sjukvårdsnämndens och förvaltningens hantering av de ärenden som berör Stiftelsen Vidarkliniken. Där ifrågasätts Anna Starbrinks ageranden. Vidarklinikens verksamhet utgör ett av de tydligaste exemplen på integrativ sjukvård i Sverige. Vården uppvisar påfallande goda resultat inom smärt-, stress – och utmanttningsdiagnoser samt vid rehabiltering efter påfrestande cancerbehandlingar. Vården bedrivs under läkaransvar och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. En majoritet av befolkningen efterfrågar integrativ hälso- och sjukvård och Stiftelsen Vidarkliniken är en av de få sjukhus som kan erbjuda detta idag.

Anna Starbrink har personligen tagit ställning emot integrativ vård och utnyttjar sin personliga uppfattning i sin maktutövning. Samtidigt som hon säger hon sig vara liberal och för valfrihet, visar hon tydligt för väljarna att det är Annas val som skall gälla även för alla oss andra. Det väcker frågan vad Liberalerna egentligen menar med sitt tal om valfrihet idag? Inom sjukvårdsområdet kan man i alla fall känna sig ganska säker på att det inte kommer att bli valfrihet i praktiken om Anna Starbrink får bestämma!


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

Text: Anders Kumlander
30 januari, 2018

10 viktiga slutsatser från klimatforskningen

Supermiljöbloggen skriver om en sammanställning som forskningsnätverken Earth League och Future Earth har tagit fram. Där berättar de om tio aktuella resultat från klimatforskningen. Här sammanfattar vi dem i korthet. Slutsatserna som forskarna har med i sin lista är utvalda från ett stort antal rapporter från t ex FN:s klimatpanel och senaste forskningsrönen. …

LÄS MER

Supermiljöbloggen skriver om en sammanställning som forskningsnätverken Earth League och Future Earth har tagit fram. Där berättar de om tio aktuella resultat från klimatforskningen. Här sammanfattar vi dem i korthet. Slutsatserna som forskarna har med i sin lista är utvalda från ett stort antal rapporter från t ex FN:s klimatpanel och senaste forskningsrönen.

1. Jorden befinner sig i en ny geologisk epok

Under 11.000 år befann sig jorden i epoken Holocen då klimatet var stabilt och jordens medeltemperatur pendlade mellan plus/minus en grad. Nu befinner sig jorden i den geologiska epoken Antropocen, vilket man kan se på bl a den ökande halten av växthusgaser.

2. Tröskeleffekter närmar sig

Historiskt går det att se att klimatförändringarna inte sker i jämn takt. Vi riskerar att passera oåterkalleliga trösklar, bl a smältning av delar av Grönland samt förlust av många korallrev.

3. Större risk för extremväder

Under de senaste 50 åren har värmeböljor blivit vanligare och extrema regnoväder har ökat under de senaste decennierna. Det här beror på utsläpp av växthusgaser i kombination med den globala uppvärmningen.

4. Haven försuras

Varmare vatten orsakat av global uppvärmning gör att haven tar mer plats och höjs. De blir surare ju mer koldioxid de innehåller och forskare har kunnat se att försurningen i haven inte har ökat såhär snabbt på 56 miljoner år.

5. Priset för klimatförändringarna är högt

En gradvis ökning av temperaturen innebär att produktionen per person minskar. Om utsläppen fortsätter i samma takt finns en risk för att produktionen per person minskar med en tiondel i fattiga eller medelfattiga länder.

6. Hälsan tar stryk

Med klimatförändringar ökar riskerna för värmeböljor som kan orsaka förtida dödsfall. Analyser visar att den globala uppvärmningen spelade stor roll för den värmebölja som orsakade 70.000 dödsfall i Europa 2003.

7. Människor riskerar att behöva fly

Det är redan mer än 19 miljoner människor som har tvingats flytta på grund av naturkatastrofer och extremväder. Detta kommer troligtvis ske flera gånger.

8. Utsläppen måste börja minska rejält

Utsläppen måste börja minska senast 2020 och bör vara på noll runt 2050-2060 för att tvågradersmålet inte ska riskeras. Man säger att om utsläppen halveras varje decennium finns en större chans att uppnå Parisavtalet. På den positiva sidan har mängden förnybar energi fördubblats var 5,5 år.

9. Pris på koldioxid

Om man börjar med pris på utsläpp av koldioxid kan koldioxidsnåla tekniker få en större chans i konkurrensen.

10. Klimatanpassning är ett nödvändigt ont

Även om man skulle lyckas nå tvågradersmålet så kommer världen behöva anpassa sig till ett varmare klimat.