8 juli, 2018

Vad är evidens egentligen?

Tolv läkare på fyra månader, förvärrade sömnstörningar, smärta och stickningar i armarna. Det var juristen Robin Enanders resultat efter att ha sökt hjälp hos den svenska allmänvården för utmattningssyndrom. Riktig hjälp fick han först på Vidar Rehab i Järna där han också fick verktyg för långsiktigt välmående. Hans berättelse inledde Famnas fullsatta seminarium i Almedalen på temat ”vad är evidens egentligen?”.…

LÄS MER

Tolv läkare på fyra månader, förvärrade sömnstörningar, smärta och stickningar i armarna. Det var juristen Robin Enanders resultat efter att ha sökt hjälp hos den svenska allmänvården för utmattningssyndrom. Riktig hjälp fick han först på Vidar Rehab i Järna där han också fick verktyg för långsiktigt välmående. Hans berättelse inledde Famnas fullsatta seminarium i Almedalen på temat ”vad är evidens egentligen?”.

Utifrån ett patient-, läkar-, forsknings – och myndighetsperspektiv diskuterade fyra paneldeltagare begreppet evidensbaserad medicin och användningen av evidensbegreppet i det svenska offentliga samtalet om vården. Moderator Maria Torshall ledde seminariet där Nina Rehnquist, professor emeritus, Sten Anttila från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Isis Amer Wåhlin, gynekolog och forskare på Karolinska Institutet och juristen Robin Enander medverkade.

Begreppet evidensbaserad medicin har myntats av den kanadensisk-amerikanske läkaren David Sacket. Han menade att frågan om evidens måste vila på tre ben – patientens preferens, klinisk expertis och forskning. Han pekade också på att evidensbegreppet riskerade att ”tyranniseras” av vetenskapliga rapporter och att de andra aspekterna av den evidensbaserade medicinen lätt skulle tappas bort. Flera av paneldeltagarna instämde i detta.

Isis Amer Wåhlin menade att hennes profession, det vill säga den kliniska sidan, ofta bortsåg från den förstnämnda – patientens preferenser. Hon exemplifierade detta med Robin Enanders berättelse, där han blev misstänkliggjord när han beskrev biverkningseffekter och försämrat tillstånd till följd av de läkemedel han fick utskrivna.

Läkarna lyssnade hellre till skolboken och praxis än att faktiskt se och uppmärksamma Robins egen historia, vilket Isis menade var vanligt förekommande då läkarkåren sällan har tid, resurser eller internt stöd inom organisationen att ge individanpassad vård eller ta till sig nyare forskning från exempelvis SBU.

 

Sten Anttila från SBU beskrev hur de studier som genomfördes för att ge evidens till nya behandlingar eller kliniska ingrepp historiskt mest hade byggt på kvantitativa och mätbara studier. Då patientens perspektiv och upplevelser istället kräver kvalitativa studier för att kunna mätas har dessa därmed inte utgjort grunden för de riktlinjer och behandlingar som svensk vård idag bygger på. Först på senare tid har kvalitativa studier börjat tas med i SBU:s sammanställningar av forskning. Det tar dock många år innan nya rön når läkarkåren.

Robin Enander beskrev i sin berättelse hur han till slut, efter att ha träffat tolv olika läkare, vände till Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab, som han läst hade haft god framgång att behandla och bota utmattningssyndrom. För första gången sedan han sökte hjälp upplevde han där ett humanistiskt inslag där han blev lyssnad på. Vården byggde mycket på att skapa en regelbundenhet i kost, sömn och fysisk aktivitet anpassat efter just honom, istället för att man bara skrev ut ytterligare sömnmediciner eller andra preparat.

Professor Nina Rehnqvist menade att Robins berättelse inte var unik, att det i svensk offentlig vård är vanligt förekommande att ingen läkare får ansvar för helhetssynen på patientens hälsa, utan att man istället ofta behandlar utifrån sitt smala expertområde. Detta medför att vården inte alltid utövas med respekt för den enskilda patienten, och att denne därigenom får för liten roll i behandlingen, har för lite självbestämmande och respekteras i för liten utsträckning. Hon lyfte även problematiken med att hälso- och sjukvårdslagen egentligen inte följs och att det inte finns någon instans som verkligen har ansvar för det.

Läkaren Isis Amer Wåhlin menade också att den svenska ersättningsmodellen, där viss typ av vård eller behandling ger en viss typ ersättning från kommun eller landsting, gör att man som läkare ofta känner sig låst och begränsas i den vård man skulle kunna ge till en patient. Att utföra en ny typ av behandling eller förändra arbetssättet på ett sjukhus är därför svårt, inte minst då kulturen inom sjukhusen sällan är öppen för nya behandlingar.

Avslutningsvis argumenterade Nina Rehnqvist att det måste ske ett paradigmskifte inom vården, där läkarna hela tiden måste arbeta utifrån sitt grunduppdrag det vill säga att jobba för patientens bästa, och inte drivas av ersättningsmodeller eller rådande ovilja till förändring inom sjukhusen. För detta krävs ett klimat och ett ledarskap som tillåter detta. På så sätt kan man uppnå ett systematiskt förbättringsarbete, där vården får verktyg att utvärdera sig själv och förbättra sina behandlingar kontinuerligt. I sinom tid skulle detta leda till att patientens faktiska upplevelser får en större roll inom evidensbaserad vård, och att den så avgörande humanismen skulle genomsyra hela vårdupplevelsen.

Se seminariet i sin helhet här:

""
14 juni, 2018

Konsten att leva utan plast i en månad

Att plast är ett hot mot klimatet råder det inget tvivel om, inte heller att vi är omgivna av plast i vardagen. Frågan är om det ens går att som medveten konsument fly från plasten? Vi har pratat med Alejandra Cerda som bloggar om bl a ekologisk hudvård. Hon har provat att leva en månad utan plast. …

LÄS MER

Att plast är ett hot mot klimatet råder det inget tvivel om, inte heller att vi är omgivna av plast i vardagen. Frågan är om det ens går att som medveten konsument fly från plasten? Vi har pratat med Alejandra Cerda som bloggar om bl a ekologisk hudvård. Hon har provat att leva en månad utan plast.

– Mitt intresse för att leva hållbart började i ekologisk hudvård, men sedan förstod jag hur det ena hänger ihop med det andra. Hur mina klädval hänger ihop med kvinnors arbetsvillkor, hur vårt västerländska flygande hänger ihop med naturkatastrofer, hur vår överdrivna konsumtion drabbar de som fötts med sämre förutsättningar, säger Alejandra.

I grunden handlar det om att hon vill försöka leva som hon lär. Hon vill leva ett liv som tar hänsyn till fler än henne själv och gör det utifrån den kunskap hon har. I bagaget har Alejandra en examen i socialantropologi och driver bloggen Jandi Heart Eco. Hon är stockholmare men har nyligen flyttat till Göteborg och utforskar stadens hållbara alternativ. Hon vill påminna folk om att små förändringar hos den enskilda individen kan göra stor skillnad för klimatet.

– Jag har användning för mitt antropologiska perspektiv när jag reflekterar kring konsumtion, hållbarhet och jämlikhetsfrågor. Jag vet att många känner en maktlöshet och jag blir arg när jag tänker på hur mycket statligt ansvar som läggs på individen när det kommer till klimatförändringar. Vi lever i ett extremt individualistiskt och nyliberalt samhälle. Men jag vet också efter att ha läst på om detta att vissa saker kan vi enskilda göra som påverkar väldigt mycket i relation till den lilla insatsen vi lägger. Och eftersom politiken är känslig för vad folket vill är det en god idé att påverka med de medel vi har. Användningen av plast är ett sådant exempel.

”Vi använder plast varje dag i våra vardagssysslor”

”Plastbanta” är ett ord som synts här och var under de senaste åren. Det innebär att försöka banta sitt hem och sitt liv på plast i görligaste mån. Att byta ut matlådorna i plast mot sådana i glas. Att se över hur man förpackar sin mat och vad man rör om med i stekpannan. Alejandra bestämde sig att ta det steget längre och leva en månad i princip helt utan plast.

– Jag ville undersöka och uppmärksamma hur väldigt mycket plast vi faktiskt använder varje dag i våra vardagssysslor, alltifrån tandborstning till matinköp. Men utmaningen gick också ut på att undersöka vilka alternativ som finns. Plasttillverkningen har ökat enormt och den mesta plasten kommer från icke-förnyelsebara källor. Då känns det ju bara dumt att fortsätta använda så mycket plast när det finns andra sätt, säger hon.

Alejandra märkte under sin plastfria månad att det var svårare än hon trott att befria sig från plasten. Det kräver en del planering. Till exempel har hon inte kunnat gå och köpa take away eller snacks hur som helst utan behövt tänka på att ta med matlåda och lite mellanmål hemifrån.

– Min största insikt är nog mest att jag häpnar över hur enormt mycket plast som används hela tiden överallt i hemmet, och hur lätt det är att strunta i att återvinna små förpackningar. Men jag har också märkt att man sparar pengar och att det går ganska snabbt att anpassa sig till något nytt, berättar hon.

Nu vill Alejandra få fler att plastbanta

Nu är månaden över men planen är att försöka leva så plastfritt som möjligt även i framtiden. Och den plast hon är tvungen att använda ska Alejandra återvinna i högre utsträckning än hon redan gör. Trots utmaningen vill hon uppmana fler att göra samma sak.

– Det är jobbigt i några dagar för du tvingas tänka om, men du sparar faktiskt även pengar på att inte köpa take away-latte, nötter i småförpackningar, läsk istället för att ha med en vattenflaska osv. Men börja med de små grejerna och var inte orolig för att framstå som konstig. Det är okej att ha med egna bestick eller kaffe.

Avslutningsvis vill Alejandra uppmana folk att vara snälla aktivister och inte döma andra som inte kan göra lika gott som de kan.
– De allra flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Använd kritiken till att sparka uppåt! säger hon bestämt.

Vill du läsa mer om Alejandras försök att leva hållbart? Här är hennes blogg, här finns Youtube-kanalen och här kan du följa henne på Instagram.

6 juni, 2018

Därför behövs idéburen omsorg i Sverige

Varför driver man idéburna omsorgsverksamheter utan vinstintresse? Jo, för att det finns ett innehåll, en kvalitet och en idé som i första hand bygger på ett människovärdigt sätt att se på och ta hand om varandra. Det säger Per-Arne Fijal som är verksamhetschef på Solåkrabyn utanför Järna. …

LÄS MER

Varför driver man idéburna omsorgsverksamheter utan vinstintresse? Jo, för att det finns ett innehåll, en kvalitet och en idé som i första hand bygger på ett människovärdigt sätt att se på och ta hand om varandra. Det säger Per-Arne Fijal som är verksamhetschef på Solåkrabyn utanför Järna.

Mervärden och utvecklingsmotor

Hos Solåkrabyn erbjuder man daglig verksamhet för vuxna med funktionsnedsättning och gruppboende i och utanför en bygemenskap. Allt utifrån socialterapeutisk metod, som lyfter fram en helhetssyn på människan och de positiva utvecklingsmöjligheter som man menar alltid finns hos varje individ. Det blir aldrig en fråga om ”förvaring”.

Men detta är långt ifrån självklart inom omsorgen i stort. Per-Arne Fijal menar att det på en del håll är för mycket förvaring av människor med funktionsnedsättning och att man i många dagliga verksamheter eller arbetsplatser inte har en tanke på vad arbetet ska leda till för individen.

Här har idéburna verksamheter som Solåkrabyn en fördel och en extra kvalitet som man inte tummar på i första taget. Och enligt Per-Arne kostar det inte mer för samhället. Man använder samma pengar som exempelvis kommunala verksamheter får.

– Idéburna verksamheter ger viktiga mervärden och borde få större plats i samhället. Vi är samtidigt en utvecklingsmotor när det gäller kvalitet, innehåll och utformning inom omsorgen.

Helhetssyn på mänskliga behov

Solåkrabyn är medlem i branschorganisationen Värna, tillsammans med ett 40-tal andra idéburna verksamheter som är inriktade på socialterapi (för vuxna) eller läkepedagogik (för barn och ungdom). Det är en inriktning som inspirerats av den humanistiska människosynen i antroposofin. Det handlar mycket om att se helheten och det unika i varje individ, att främst ta fasta på utvecklingsmöjligheterna och inte begränsningarna, att respektera och ge utrymme för individen och samtidigt bädda för ett liv i gemenskap, att erbjuda meningsfullt arbete och att skapa utrymme för kreativitet och ett ständigt lärande, med mera.

– Det här handlar egentligen en hel del om att möta grundläggande mänskliga behov och att verkligen utgå från en helhetssyn på människan, vilket ofta missas idag, säger Per-Arne Fijal.

Det finns flera drag i socialterapin och läkepedagogiken som man kan säga skiljer sig från många andra verksamheter i svensk omsorg. Inom Värna håller man nu på att tydliggöra dessa och även säkra upp att alla verksamheter som är medlemmar i Värna arbetar systematiskt enligt de här metoderna på ett sätt som stämmer med de kärnvärden man har sedan länge. Det är en kvalitetssäkring som man kallar Värnagarantin.

”Spegling av hur vi tycker samhället bör se ut”

Efterfrågan hos Solåkrabyn är hög och det ser Per-Arne Fijal som ett prov på att kvaliteten och innehållet i verksamheten är uppskattad. Det här kommer inte bara omsorgstagarna till del genom ett rikare liv, utan ger även mening åt medarbetarna. Ett bra bemötande mellan alla är grundmurat i kulturen här.

– Vi tar emot alla omsorgstagare oberoende hur svåra de kan vara. Vi ser alltid möjligheter att ge dem ett bättre liv och anhöriga ser också att vi anstränger oss när det blir problem. Vi försöker alltid skapa en bra atmosfär, och så ser vi även på våra medarbetare. Vi gör oss inte av med folk så fort det blir besvärligt, utan vill då istället hitta nya vägar och förbättra situationen.

– Det här är en direkt spegling av hur vi tycker att samhället bör se ut och hur vi bör ta hand om varandra. Vi är helt enkelt det vi tycker att man ska vara – och sedan försöker vi sprida det, säger Per-Arne Fijal.

En avgörande orsak till att Solåkrabyn och andra idéburna verksamheter får till sådana här mervärden och extra kvalitéer i omsorgen är just att de bygger på en idé eller ett synsätt. Man måste ju ha en genuin omsorgsidé, bortom ekonomisk vinst, för att kunna driva en verkligt idéburen omsorgsverksamhet, menar Per-Arne Fijal.

Politiker missar helheten och slimmar omsorgen

Men det finns idag en tendens i Sverige att man på olika sätt försöker slimma omsorgsverksamheter. Ibland genom att låta stora riskkapitalbolag pressa priserna i upphandlingar, vilket enligt Per-Arne Fijal påverkar innehållet och kvalitéerna negativt inom omsorgen. Det som stora omsorgsbolag erbjuder har inte samma innehåll som omsorgen i de idéburna verksamheterna. Inte minst bolagen pressar på i den här utvecklingen, medan politikerna håller masken och säger att det är bra, berättar Per-Arne.

Det här rimmar överlag dåligt med den kvalitativa inriktning som idéburna verksamheter i regel står för. Per-Arne Fijal menar att Solåkrabyn varken kan eller vill konkurrera med riskkapitalbolag genom lägre kvalitet, utan man håller fast vid specialiseringen på de kvalitéer man står upp för. Det gör också att man ofta tar emot personer som bolagen och kommunerna inte vill ha eller inte klara av.

Det finns, enligt Per-Arne Fijal, numera också en tendens att man från samhället sida vill dra ner på dagliga verksamheter för människor med funktionsnedsättning och flytta ut folk till vanliga arbetsplatser. Det ska bli mer ”arbetslikt”, säger man. Detta kan vara bra för en del, men för många är det inte alls bra, anser Per-Arne Fijal. De här tendenserna finns även i andra europeiska länder, dvs att alla ska vara på arbetsplatser och om man inte klarar det får man stanna hemma. Men att ha stöd vid boendet och vid sin arbetsplats eller sin dagliga verksamhet är mycket viktigt för många. I ett antal europeiska länder inklusive Sverige finns därför idag en bred och växande rörelse som verkar för den rätten.

– Här i Sverige studsar många personer med funktionsnedsättning ut igen från verksamheter eller arbetsplatser som exempelvis drivs av riskkapitalbolag. Flera av dem hamnar hos oss, vilket vi i sig inte alls har något emot. Men jag anser att personerna själva från början ska få möjlighet att välja hur man vill ha det och att det bör vara en rättighet att ha en meningsfull daglig verksamhet att gå till. Det verkar ibland som att samhället tycker det är ännu viktigare att personer med funktionsnedsättning bor ute i samhället och är arbetslösa, för att man då anses vara mer ”normala”, säger Per-Arne Fijal.

– Vad politikerna missar då är just helheten. Vi jobbar med hela människan och hennes livssituation. Det är det som ger resultat och som är vår idéburna styrka.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

13 juli, 2018

Svensk forskning ska inspirera minskning av polska utsläpp

Polen är det land som släpper ut mest kväve och fosfor till Östersjön, och utsläppen ökar. Nu ska ett svenskt tvärvetenskapligt forskningsprojekt studera hur hållbara kretsloppsgårdar och livsmedelskluster i Polen arbetar, för att visa på bra exempel.…

LÄS MER

Polen är det land som släpper ut mest kväve och fosfor till Östersjön, och utsläppen ökar. Nu ska ett svenskt tvärvetenskapligt forskningsprojekt studera hur hållbara kretsloppsgårdar och livsmedelskluster i Polen arbetar, för att visa på bra exempel.

Det är Biodynamiska forskningsinstitutet (SBFI) i Järna som står för projektet. Det baseras bland annat på erfarenheter från det Sverige-baserade Beras-projektet, som vuxit fram i Järna- och Södertäljeområdet utifrån SBFI:s mångåriga forskning om biodynamisk odling och uthållig livsmedelsförsörjning. Forskningen och Beras arbete har sedan spridits till andra länder runt Östersjön och numera även globalt genom FN.

Top-down-direktiv har inte fungerat

Polen har ungefär hälften av all odlingsmark som finns runt Östersjön och det ekologiska har inte så stark ställning i landet. Jordbruket håller här dessutom på att genomgå en omstrukturering och industrialisering som riskerar leda till mer brutna kretslopp av näringsämnen och därmed ännu mer utsläpp.

Samtliga länder runt Östersjön har genom EU-baserade Baltic Sea Action Plan kommit överens om att minska utsläppen av kväve och fosfor. För flertalet länder har utsläppen minskat totalt sett, mycket tack vare ökning av ekologisk odling, medan det konventionella jordbruket i många fall däremot har ökat sina utsläpp. Men i Polen sker en så pass kraftig ökning av utsläppen att den totala belastningen på Östersjön inte minskar.

Enligt SBFI har styrning genom top-down direktiv inte kunnat bryta de negativa trenderna. Däremot kan ekologiska kretsloppsgårdar och livsmedelskluster som växer upp i samarbetet mellan producenter, förädlare, distributörer och konsumenter vara en del av lösningen på växtnäringsläckaget och spridningen av bekämpningsmedel samt klimatutmaningen.

Viktigt visa positiva exempel

I Polen finns flera klusterbildningar där jordbruk och livsmedelsaktörer samarbetar och åstadkommer uthållig produktion och konsumtion inom matkedjans samtliga led. I den nu aktuella studien utvärderas naturvetenskapliga, ekonomiska och samhällsvetenskapliga aspekter av dessa klusterbildningar, för att lyfta fram best practices och förslag till åtgärder. SBFI menar att det är viktigt att visa positiva exempel på hur sådant samarbete fungerar och lyfta fram hållbar matproduktion i Polen, där den ekologiska livsmedelsmarknaden ännu är förhållandevis liten.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
9 juli, 2018

Äntligen slut på straffbeskattning av klimatkompensation?

En dom från Högsta Förvaltningsdomstolen öppnar nu upp för att kostnader för klimatkompensation blir avdragsgilla. Det betyder att företag som tar extra ansvar för sin klimatpåverkan kan slippa en extra beskattning för detta.…

LÄS MER

En dom från Högsta Förvaltningsdomstolen öppnar nu upp för att kostnader för klimatkompensation blir avdragsgilla. Det betyder att företag som tar extra ansvar för sin klimatpåverkan kan slippa en extra beskattning för detta.

Det här är en principiellt mycket viktig fråga som drivits av flera framsynta företag som förutom att arbeta med att kartlägga och minska sin klimatpåverkan även har satsat på klimatkompensation genom trädplantering. Bland annat är det Saltå Kvarn, Arla, Max Burgers och Arvid Nordquist som varit föregångare på det här området.

Den nya domen öppnar möjligheten för företag att i sina räkenskaper behandla kostnader för klimatkompensation som en normal kostnad i verksamheten. Tidigare stoppades den möjligheten i olika instanser, vilket i praktiken innebar något av en straffbeskattning för en viktig del av klimatarbetet. Detta riskerade hämma det frivilliga klimatarbetet i svenskt näringsliv.

Argumentet från Skatteverket var att klimatkompensationen bara skulle betraktas som gåva utan koppling till verksamheten och därför inte kunna dras av som vanlig kostnad. Men från företagshåll menade man att för verksamheter som tar ansvar för sin klimatpåverkan på olika sätt är klimatkompensation ofta en central och rent av självklar del av kostnaderna för att få fram hållbara produkter till marknaden, och att detta därför bör vara avdragsgillt.

Högsta Förvaltningsdomstolens nya dom gäller Arla och innebär av allt att döma en ändrad rättspraxis. Domen säger att det finns ”anledning att anta att Arlas utgifter för klimatkompensation främjat avsättningen av de ekologiska mejeriprodukterna. Med hänsyn härtill kan utgifterna för klimatkompensationen inte anses utgöra gåvor utan är sådana marknadsföringskostnader som ska dras av i näringsverksamheten.”

Den här domen har föregåtts av en skattejuridisk och klimatpolitiskt kamp som pågått i flera år och med flera parter inblandade. Den började med att Saltå Kvarn, som var mycket tidig med att klimatkompensera sina produkter och sin verksamhet, nekades avdrag för dessa kostnader. Max Burgers, som också länge varit föregångare inom klimatarbete, menar att ändringen i rättspraxis som den nya domen leder till gör det lättare för företag att skapa klimatpositiva produkter och att det är en seger för jordens klimat.

 

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

3 juli, 2018

Sommarläsning – 5 favoriter i repris

Midnattsdopp och altankaffe. Plötsligt är det juli och semestertider. Det vill vi fira med några tips på läsning till hängmattan. Projektet Ytterjärna Forum har nu funnits i drygt tre år och sedan starten har vi haft över en halv miljon besök på vår sajt. Tack för att ni alltid vill diskutera, fundera, gilla och dela det vi gör. Under sommaren kommer vi att gå ned i frekvens något, men så länge kommer här våra mest lästa artiklar sedan julafton. Glad sommar!…

LÄS MER

Midnattsdopp och altankaffe. Plötsligt är det juli och semestertider. Det vill vi fira med några tips på läsning till hängmattan. Projektet Ytterjärna Forum har nu funnits i drygt tre år och sedan starten har vi haft över en halv miljon besök på vår sajt. Tack för att ni alltid vill diskutera, fundera, gilla och dela det vi gör. Under sommaren kommer vi att gå ned i frekvens något, men så länge kommer här våra mest lästa artiklar sedan julafton. Glad sommar!

Våra 5 mest lästa artiklar 2018:

#1. Riksdagsseminarium: Därför behövs mer integrativ vård i Sverige

Att kombinera den vanliga sjukvården med komplementära metoder – dvs att använda integrativ medicin – är både effektivt, säkert och ekonomiskt. I många länder är det här en naturlig del av vården, dock inte i Sverige som har mycket att lära. Under ett seminarium i Riksdagen nyligen visade den tyske professorn Harald Matthes med hjälp av fakta och forskning varför integrativ medicin är så viktigt – och egentligen så självklart.

Läs hela artikeln

#2. Karin Dahlberg: Det krävs nytänk för att kunna lösa vårt lands hälsoproblem

Karin Dahlberg är professor i vårdvetenskap, filosofie doktor i pedagogik, legitimerad sjuksköterska och lärare i hälso- och sjukvård. Här gästbloggar hon om sin syn på problematiken inom svensk sjukvård.

Läs hela artikeln

#3. Kampen om hälsoparadigmet – en viktig dokumentärserie

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad.

Läs hela artikeln

#4. Prins Charles öppnar holistiskt sjukhus

Det har länge varit känt att prins Charles i Storbritannien ser positivt på integrativ vård, vi har till exempel tidigare skrivit om hur han behandlar sina kor med homeopati. Nu tar prinsen, enligt Health Nut News, steget längre och öppnar en klinik dit patienter från Englands allmänna sjukvård kommer kunna remitteras för gratis holistisk vård.

Läs hela artikeln

#5. Så kan smärta lindras av själsligt välbefinnande

Patienter som hjälps till djupare kontakt med sig själva får ofta lättare att hantera kronisk smärta och en del av dem blir även helt av med smärtan. Själsligt och existentiellt välbefinnande är en viktig väg till ökad hälsa, menar Linn Rönne, som är sjuksköterska och magister i folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet.

Läs hela artikeln


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

30 juni, 2018

Almedalsseminarium: Vad är evidens – egentligen?

Begreppen ”evidens” och ”evidensbaserad medicin” används ofta i den politiska vårddebatten. Men vad står begreppen för egentligen och vilka olika perspektiv är viktiga att ha med när man diskuterar evidens? Famna - Riksorganisationen för idéburen välfärd - arrangerar i år ett almedalsseminarium för att reda ut den frågan. …

LÄS MER

Begreppen ”evidens” och ”evidensbaserad medicin” används ofta i den politiska vårddebatten. Men vad står begreppen för egentligen och vilka olika perspektiv är viktiga att ha med när man diskuterar evidens? Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd – arrangerar i år ett almedalsseminarium för att reda ut den frågan.

Hur säkerställer man att forskningsrapporter, läkarens kunskap och erfarenhet samt patientperspektivet samverkar i bedömningen av vad som faktiskt är “evidensbaserad medicin”?

Panelen i Almedalen består av representanter för SBU, läkarprofessionen och patientsidan. Seminariet kommer att filmas och läggas upp i närtid på vår facebooksida. Du som är i Almedalen kan följa seminariet på plats på Strandgatan 26, onsdagen den 4/7 mellan 13:15-14:45.

Läs hela programmet här.

29 juni, 2018

Imorgon firas rosen i Ytterjärna

Har du en stund över imorgon, lördag den 30 juni? Då vill vi tipsa om att Ytterjärna Trädgårdspark firar Rosens dag med mycket tips och inspiration. Ställ dina frågor eller inspireras till ett vackert arrangemang i hemmet. …

LÄS MER

Har du en stund över imorgon, lördag den 30 juni? Då vill vi tipsa om att Ytterjärna Trädgårdspark firar Rosens dag, en dag fylld av doftande blomster och rosig inspiration. Ställ dina frågor eller inspireras till ett vackert arrangemang i hemmet.

Rosens dag firas traditionsenligt i hela landet på måndag, den 2 juli, då Rosa har namnsdag. Men för att fler ska få möjlighet att uppleva denna mytomspunna växt så anordnar Ytterjärna Trädgårdspark festligheter nu på lördag.

– Vi vill visa upp vår stora och fina rosenträdgård som är ett av våra huvudmotiv. Det kommer att erbjudas en traditionell visning och vi kommer att berätta vad vi gör under ett år. Men framförallt vill vi möta alla intresserade och låta dem få ställa frågor och få tips från oss! säger Paula Pihlgren som är trädgårdsmästare i parken.

Förutom visningarna är floristen Lena på plats och ger tips och handledning kring hur man kan skapa buketter med rosen som tema. Efteråt får man ta med sin skapelse hem, inklusive en loppisfyndad vas. Ekoasens konstterapi erbjuder möjligheten att möta rosen genom måleri för den kreativa, och för dig som vill lära dig att tillverka rosmjöd finns även den chansen.

Kom och fika, botanisera på bokbordet och njut av fina erbjudanden. Här hittar du mer information.

28 juni, 2018

Skolelever bygger insektshotell

Naturskyddsföreningen lanserade nyligen en kampanj där man uppmuntrar till att bli "bi-vänlig". Det handlar kort och gott om att våra vildbin håller på att dö ut och att ett sätt för allmänheten att kunna vara med och bidra till en förändring är att bygga egna bihotell. På waldorfskolan Örjanskolan i Ytterjärna ligger man redan steget före. Under våren har eleverna varit med och tillsammans byggt ett hotell för insekter och bin.…

LÄS MER

Naturskyddsföreningen lanserade nyligen en kampanj där man uppmuntrar till att bli ”bi-vänlig”. Det handlar kort och gott om att våra vildbin håller på att dö ut och att ett sätt för allmänheten att kunna vara med och bidra till en förändring är att bygga egna bihotell. På waldorfskolan Örjanskolan i Ytterjärna ligger man redan steget före. Under våren har eleverna varit med och tillsammans byggt ett hotell för insekter och bin.

Solitärbin gillar att lägga ägg i håligheter, antingen i marken eller i till exempel en stubbe. En favorit är hallon- eller fläderstänglar eftersom de har en porös märg. Det räcker med någon decimeter av stänglarna. Här staplar eleverna dem på hög för att skapa så många sviter som möjligt för bina att bosätta sig i.

"Att bygga ett vildbihotell är enkelt och det kräver inget underhåll när det väl är uppe men kan, trots den lilla ansträngningen, rädda våra bin. Och därmed vår mat."

Ett annat sätt att skapa håligheter för insekterna att lägga sina ägg i är att borra hål i en trädstubbe. Sedan är det bara att invänta hotellgästerna. Vem tror ni checkar in först?

Erik Olsson
Fotograf
21 juni, 2018

Ull, Lana

Efter att ha närmat oss textilfibrerna lin och hampa kommer vi till min hjärtesak ull. Ull som på latin betyder glans och härlighet, som i historien betytt värme och överlevnad och som för framtiden måste betyda möjlighet, autenticitet, lokal näring och mycket mer.…

LÄS MER

Efter att ha närmat oss textilfibrerna lin och hampa kommer vi till min hjärtesak ull. Ull som på latin betyder glans och härlighet, som i historien betytt värme och överlevnad och som för framtiden måste betyda möjlighet, autenticitet, lokal näring och mycket mer.

För mig betyder ull en utmaning för mina händer. Ser jag på dem är de inget mer än ett par händer, men använder jag dem förvandlar de det de håller i efter min vilja i bästa fall. Att grå och otämjd ull kan bli till något användbart och skönt är handens och hjärtats glädje.

Konsthantverkare och textilindustri har från varsitt håll börjat få upp ögonen för ullens värdefulla egenskaper. Den formbara, värmeskapande, fukttåliga, äggvitelena ullen är inte alls den stickiga gamla tröjan eller sura sockan vi trodde, nej, den är intelligent protein precis som vi i skinnet och behöver omsorg som den. Huden och ullfibern är ljusgenomsläpplig och höljs av skyddande fett.

Ull skall luftas och skakas, tvättas med milt schampo, helst bara punkttvättas och sträckas, användas och vårdas, då håller den länge, både tröjan och artefakten. Så till det allra bästa; efter slutfört ändamål låter ullen sig utan alltför stort motstånd bli till jord igen!

Våra nordiska får skiljer sig från europeiska och övriga får av den intressanta anledningen att de har en helt skild utvecklingshistoria. För 9000 år sedan vandrade urfåren som var släkt med mufflon, från Irak i två riktningar, mot Europa och upp till England gick den ena riktningen medan den andra spred sig upp längs floden Volga mot Norden. På vägen korsades fåren med mufflon. Detta är förklaringen till de grova fibrer vi finner hos Gute, Gotland, Spelsau, Rya och andra nordiska lantraser. För att stå emot det kalla klimatet har fåren utvecklat en mjuk fin underull.

Att ta tillvara ullens olika kvaliteter för olika ändamål är kultur. Den kulturen är vårt arv som bestod av att spinna, väva, sticka, tova och valka grova filtstövlar, bonader och plädar eller följsamma dräkter med broderier och färggranna band. Textila föremål var en stolthet att bära, visade på en tillhörighet till ett lokalt område, de lappades och lagades, byttes och ärvdes tills de blev trasmattor eller stoppningsmaterial.

Idag har vi främst får för bete och kött, vi kastar, gräver ner eller bränner det mesta av ullen medan vi importerar lika mycket ull från utlandet. Problemet är att vi inte har något system för att ta tillvara ullen. I grannlandet Norge finns det uppsamlingsstationer som sorterar och sänder ull till England för tvätt. Sverige har ett uppdrag på ullfronten!

Låt oss se på några teman som inkluderar ull idag.

KRUS är ett av SIFOs forskningsprojekt i Norge. Nu i vår i nordhordland arrangerades en internationell konferens Varme Tråder – klär og landskap, där lyftes värden av lokalproducerad ull. En av forskarna i Krus, Kate Fletcher, professor vid Centre for Sustainable Fashion, University of the Arts London, talade om hållbarhet och mode. ”Att se allt i ett holistiskt perspektiv innanför ett lokalt område, ger oändligt bättre förståelse, ägarskap och kunskap än den globala, kommersiella mode-och textilindustrin bjuder oss.”

Det talades om hur globaliseringen ändrat vårt förhållande till vår plats och hur den lokala näringen tar oss närmare platsen vi lever i på jorden. Att vi behöver bygga förhållanden mellan oss och området vi lever i. Lokalt visa vad ett landskap har att erbjuda. Att se var man är i en mindre skala. Något som inte är korrumperat genom kapitalism. Rebecca Burgess tog upp hur får kan bidra till landskapsvård, biologisk mångfald och en positiv effekt på ekosystemet. Lokalt producerat mode har potential att bli en trend som kan växa sig lika stark som Lokal-mat.

Så vill jag gärna även nämna Makerrörelsen som kommer från USA. Den gör det själv-våg som fått störst uppmärksamhet de senaste åren. Människor går samman och tillverkar själva saker man behöver i liten skala. Allt från smycken till hemmagjorda robotar, mjukisdjur och programmering. Material och kunskaper delas och idén är att minska behovet av dagens tillverkningsindustri. Detta fenomen är ett exempel på det participatoriska eventet där man möts kring ett material och händelsen försiggår här och nu.

Tovning är ett hantverksområde som engagerar världen över men för inte länge sedan var den en ”vit fläck på kartan”. Det började med Katarina Ågrens efterforskningar i Västerbotten och hennes handbok i tovning som kom ut 1976 och översattes till finska och holländska. Tovningsvågen spred sig både öst och väst och nåltovning och nunotovning utvecklades. Tekniken som bygger på ullkännedom och filtning ger stort utrymme för personligt konstnärligt uttryck. Detta är anledningen till att den ständigt utvecklas och finner nya användningsområden anpassade till dagens behov.

Tovningens framtid är från och med nu och framöver. I vår historia kan vi se den 10.000 år bakåt och i vår framtid vill vi se den 10.000 år framåt, skrev Gunilla Paetau Sjöberg i ett brev till deltagarna på IFA, International feltmakers association.

Bortglömd blev ullen när bomull och fossila oljefibrer tog vid. Mödosamt är det att återerövra gammal kunskap och utveckla den så att den passar in i vårt moderna samhälle. Men att upprätthålla kunskapsarvet och tänka förnyelsebarhet är en folkrörelse idag.

–Av den rätta vita ullen, ett gammalt bondeuttryck antyder något av det som ej blivit nedskrivet av kunskap om material och teknik som är avgörande för en god kvalitet ämnad föremålet. Samtidigt beskriver talesättet en egenskap som kan tolkas som det individuella ansvarstagandet gentemot omvärlden.

Som Märta Måås-Fjetterström sade till sina vävarelever: Ni skall vara modiga!

Text: Red./Anna Gran
19 juni, 2018

Hållbara banker prioriterar utveckling före maximal vinst till ägarna

Den internationella rörelsen av hållbara banker växer stadigt. En sådan bank håller sig inom planetens och människors gränser, inte bara i ord utan framför allt i handling, säger Kristoffer Lüthi, som är vice vd på Ekobanken. …

LÄS MER

Den internationella rörelsen av hållbara banker växer stadigt. En sådan bank håller sig inom planetens och människors gränser, inte bara i ord utan framför allt i handling, säger Kristoffer Lüthi, som är vice vd på Ekobanken.

41 miljoner kunder

De hållbara bankerna, som även kallas sociala banker eller värderingsbaserade banker, är internationellt inte någon liten företeelse. Det finns ett nätverk av sådana banker – Global Alliance for Banking on Values (GABV) – med över 50 medlemsbanker över hela världen som arbetar enligt ett antal vägledande principer. Tillsammans har de 41 miljoner kunder och 48.000 medarbetare.

De här bankerna står visserligen för en ganska liten del av den totala finansmarknaden, men det är också en rörelse som sedan många år tillbaka växer. Exempelvis den svenska Ekobanken, som är medlem i GABV, har haft en oavbruten tillväxt ända sedan starten för 20 år sedan. Förra året ökade bankens inlåning med 15 procent och utlåningen, som bara går till hållbara verksamheter och projekt, ökade med 20 procent. Det finns ett ökande intresse för banker som i första hand vill bidra till en hållbar utveckling.

Fokus på people, planet and prosperity

Många verksamheter, inklusive banker, pratar idag om balansen mellan people, planet and profit. Men den konkreta handlingen och vad man faktiskt gör släpar ofta efter betänkligt.

– Inom banknätverket GABV talar man istället om people, planet and prosperity. Redan där markerar man att våra verksamheter handlar mer om utveckling, säger Kristoffer Lüthi.

De hållbara bankerna inom GABV är inte i första hand vinstsyftande. Men man kan fråga sig om inte även en vinstsyftande bank kan vara hållbar. Enligt Kristoffer Lüthi handlar detta om vilken kultur man arbetar utifrån och sprider. Han menar att en bank som är fast vid att man ska leverera maximal avkastning till ägarna har svårt att göra avvägningarna mellan people, planet och prosperity. Att ha hållbarhet som kärna i sin verksamhetskultur är svårt att kopiera.

Vad är det egentligen en bank behöver ta ställning till för att bli verkligt hållbar?

– Man måste ta ställning till flera variabler än enbart maximering av den finansiella avkastningen. Planeten har sina gränser och även mänskligheten har gränser när det gäller exempelvis levnadsförhållanden. En hållbar bank rör sig inom planetens och mänsklighetens gränser. Det är den stora skillnaden. Det här styr vad bankerna finansierar och lånar ut pengar till, vilket får verkliga konsekvenser för om världen utvecklas på ett hållbart sätt eller inte, säger Kristoffer Lüthi.

Det är möjligt att driva banker på ett hållbart sätt. Det visar Ekobanken och de övriga värderingsbaserade bankerna världen över, som fokuserar på den reala ekonomin snarare än den finansiella. Enligt en studie gjord av GABV har det dessutom visat sig att sådana banker har bättre och mer stabil avkastning än de största bankerna i världen. Läs mer om det i en tidigare artikel på Ytterjärna Forum.

Hållbarhetsmålen kräver kulturförändring

Idag finns FNs hållbarhetsmål på nästan allas läppar. De värderingsbaserade bankernas verksamheter stöder överlag flera av de målen. På Ekobanken har man länge haft en för Sverige unikt transparent redovisning av vad banken lånar ut pengarna till. Nu har man i den redovisningen även lagt till vilka av FNs hållbarhetsmål respektive utlåningsområde bidrar till. Man kan tycka att alla banker borde göra FNs hållbarhetsmål till policy och ställa matchande hållbarhetskrav på sina låntagare.

– Det tror jag kräver att de stora bankerna ändrar sin kultur ganska radikalt, och det är betydligt svårare än att prata om de globala hållbarhetsmålen och cirkulär ekonomi etc. I slutänden handlar det om hur man faktiskt översätter detta i verkliga krav för att ge lån och finansiering, säger Kristoffer Lüthi.

Han tycker det är bra att storbankerna gör vissa saker i rätt riktning, även om Ekobanken ligger långt före. Exempelvis har SEB lanserat en bolånerabatt om bostadens energideklaration uppfyller vissa krav. Det har Ekobanken haft länge och här tittar man betydligt bredare på flera andra aspekter som byggmaterial, ventilation, grad av hållbar innovation, bostadens storlek etc.

Att vara en hållbar bank handlar inte minst om att ha kunskaper om och förstå hållbara branscher och verksamheter som man ska låna pengar till. Ekobanken är, enligt Kristoffer Lüthi, exempelvis bra på hållbara byggprojekt, förnybar energi och idéburen omsorg och skola. På privatsidan handlar det ofta om att förstå och stötta kunder som är intresserade av att förändra livet i hållbar riktning, exempelvis genom boendet. Det blir en relation.

– Vi säljer inte bolån på burk eller standardprodukter. Vi jobbar med människor, och eftersom de är olika måste också finansieringslösningarna se olika ut, säger Kristoffer Lüthi.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

15 juni, 2018

Många lokalpolitiker vill se mer idéburen omsorg

Nyligen skickade Famna, riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg, ut en enkät till alla kommunal- och landstingsråd samt alla ordföranden för de kommunala nämnder som hanterar dessa frågor. Svaren visade att många lokalpolitiker är positiva till den idéburna sektorn och tycker att den borde vara mycket större.…

LÄS MER

Nyligen skickade Famna, riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg, ut en enkät till alla kommunal- och landstingsråd samt alla ordföranden för de kommunala nämnder som hanterar dessa frågor. Svaren visade att många lokalpolitiker är positiva till den idéburna sektorn och tycker att den borde vara mycket större.

Undersökningen visade att de 347 lokalpolitiker från 189 kommuner som svarade ville se en idéburen sektor som är 8-10 gånger större än vad den är idag. Denna åsikt syntes oberoende av politisk färg och politiskt uppdrag. I en debattartikel skriver Famna att de är glada över att se så positiva resultat, men att det nu gäller att gå från ord och önskemål till handling.

Famna lovar från sitt håll att verksamheterna ska utveckla sitt entreprenörskap och bli modigare i upphandlingarna. Detta för att kunna fyrdubbla den idéburna sektorns verksamhet till år 2030. Famna ska utöka sitt arbete med att påverka den nationella politiken för att skapa bättre förutsättningar för nya idéburna företag.

I gengäld ber de bland annat lokalpolitikerna att utveckla medborgarnas möjlighet att kunna välja idéburna och icke-vinstdrivande alternativ. De vill också att regler och lagar kring upphandling förändras så att man säkerställer att idégrund, bemötande och återinvestering av vinst blir en viktig faktor. Detta för att både kommersiella och idéburna aktörer ska ha möjlighet att tilldelas avtal. Läs resten av kraven på politikerna i debattartikeln här.

Vill du läsa mer om idéburen omsorg? Vi skriver ofta om det, så botanisera gärna på sajten. Här är den allra senaste artikeln.