Resultat efter 45 år forskning

Lantbrukare och forskare startade DOK-försöken i Schweiz år 1978 för att jämföra skillnaderna mellan biodynamiska (D), ekologiska (O) och konventionella (K) jordbrukssystem, med både växtodling och djurhållning, samt ett konventionellt växtodlingssystem utan djur med enbart konstgödsel (M). Under 2024 publicerades statusrapporterna från 45 års försök och denna fördjupning är en sammanfattning.

Forskningen utförs av Research Institute of Organic Agriculture FiBL.
FiBL har flera internationella kontor och bara i Schweiz finns 80 forskare som publicerat fler än 130 forskningsartiklar från DOK-försöken bland annat i tidskriften Science. Också Sveriges Lantbruksuniversitet SLU följer DOK-försöken.

Ger stabila skördar på lång sikt och är effektivt

När man mätte skördenivåerna så var skördarna i de två ekologiska odlingssystemen (D) och (O) stabila hela försöksperioden. Inledningsvis var skördarna 20 % lägre i förhållande till konventionellt (K) men skillnaden minskade sedan till 15 %. För soja och gräs/klöver var skillnaden i skördenivå likartade av den orsak att dessa växter har den naturliga förmågan att fixera kväve från luften.

När man beaktar att de ekologiska odlingssystemen har 50 % lägre tillförsel av näringsämnen och energi samt 92 % lägre användning av växtskyddsmedel är ekologiskt mycket effektivt trots lägre skörd. Signifikant lägre användning av externa insatsmedel har också en positiv inverkan på biologisk mångfald, klimat och markens bördighet. Utöver detta blir maten vi äter, djurens foder och vatten mindre förorenade av gödningsmedel och bekämpningsmedel.

Främjar biologisk mångfald

Försöken visar att det är större biologisk mångfald i de ekologiska odlingssystemen (D) och (O). Det var fler växtarter och grobara frön, daggmaskar, nyttiga skalbaggar och insekter på fälten. Sammantaget uppmättes 61 % högre biologisk mångfald i de ekologiska odlingssystemen.

Klimatsmart

När det gäller utsläpp av växthusgaser, hade de båda ekologiska odlingssystemen (D) och (O) sammantaget 55 % lägre utsläpp av växthusgaser jämfört med konventionellt (K) vars höga utsläpp beror på användningen av konstgödsel. Det biodynamiska odlingssystemet (D) med sina höga givor av komposterad stallgödsel var det odlingssystem som under försöken lagrade mest organiskt kol i marken, motsvarande 405 CO2e/ha och år. Det är mer än 10 gånger så mycket jämfört med konventionellt (K) och mer än 3 gånger mer än ekologiskt (O).

Gynnar markens bördighet

Sammantaget visar försöken att både ekologiskt (O) och biodynamiskt (D) uppmätte 44 % bättre resultat för indikatorer som mäter markbördighet. Försöken visar att de två ekologiska odlingssystemen (O) och (D) främjar bildande av organisk kol (humus) i marken, ökar mängden mikroorganismer och ökar biologisk aktivitet som gör näringen mer lättillgänglig för växterna. De båda ekologiska odlingssystemen hade bättre markstruktur än de konventionella. God markstruktur är bland annat gynnsamt för flödet av vatten och för att begränsa erosion vid stora mängder nederbörd. Det biodynamiska odlingssystemet (D) uppvisade de bästa värdena för samtliga indikatorer för markens bördighet – för biologisk aktivitet i marken hela 83 % bättre än konventionellt.

Biodynamiskt och ekologiskt jordbruk erbjuder hållbara lösningar för många av våra mest kritiska utmaningar

För mer information om forskningen, besök gärna FiBLs hemsida

Den syns från långt håll. Flaggan i orange, vitt och grönt som stolt böljar i vinden utanför Kulturhuset i Ytterjärna. Med texten Demeter markerar den att här finns Sveriges första och hittills enda Demetercertifierade trädgårdspark.

Demeter är en internationell märkning för biodynamiskt jordbruk och odling som bygger på respekt för naturens egna kretslopp och utesluter användning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. De biodynamiska principerna innebär en helhetssyn där djurens, jordens och hela ekosystemets bästa står i fokus. Kraven för Demetermärkning är avsevärt högre än för de mer vanligt förekommande märkningarna Ekologiskt och KRAV.

I Ytterjärna Trädgårdspark, med sin totala yta om cirka 12 hektar, arbetar trädgårdsmästarna Katarina, Johan, Laurent och Reinout enligt biodynamiska principer. Med stor omsorg och gedigen kunskap sköts växthusodling, örtträdgård, rosenträdgårdar, fruktträdgårdar, gräsytor och mycket mer. Parken rymmer även porlande vattentrappor, slingrande gångar mellan reningsdammar och skyddande krypin för insekter och djur i olika storlekar, medvetet utformat för att främja en rik biologisk mångfald.

Komposteringen är hjärtat i parken. Här blir dött växtmaterial till ny näring och så är kretsloppet i gång. Komposterna prepareras med de sex biodynamiska preparaten som består av maskros, rölleka, kamomill, brännässla, ekbark och vänderot. När materialet är ordentligt omsatt används det i rabatter och planteringar. Under våren sprids det som kallas humuspreparat, en naturlig åtgärd för att främja livet i jorden. Senare under sommarsäsongen, när växterna går in i fruktbildning, appliceras kiselpreparatet som understödjer växtens mognad.

Johan skördar grönsaker som sedan transporteras via traktorskopa till kund, cirka 100 meter från växtplatsen.

Det stora växthuset
I parkens stora växthus odlas grönsaker och örter i jord som gödslas och jordförbättras med kogödsel som komposterats ett år. Gödseln kommer från det närliggande biodynamiska jordbruket Yttereneby. När skörden är mogen levereras den till restaurang Kulturmat, bara cirka 100 meter från växthuset. Här är närproducerat verkligen på riktigt!

– Jag skördar här, och bara några steg bort blir grönsakerna till mat som någon får njuta av, det känns meningsfullt, säger Johan.

Växthuset är en del av ett pilotprojekt där värme från solfångare kommer att lagras i jorden under de varmare årstiderna och fungera som energireserv under den kallare delen av året. När systemet är färdigt att tas i bruk kommer det att förlänga odlingssäsongen och ge en helt ny innebörd åt begreppet säsongsodlat.

Fruktträdgårdarna
I parken finns det två fruktträdgårdar. Den äldsta härrör från början av 1900 talet när konstnären Bruno Liljefors började anlägga trädgården runt sin sommarbostad, Vita Huset. Här finns det äppelträd som är över 100 år gamla.

Äpplen blir till ljuvlig must

Den nyare fruktträdgården anlades i början av 1980-talet i samband med att bebyggelsen ökade i området. Idag finns det sammanlagt 63 äppelträd i parken uppdelat i 31 söta, saftiga, syrliga och krispiga sorter.

Rosenträdgårdarna
I Ytterjärna Trädgårdspark finns det två rosenträdgårdar, den inre och den yttre.
Rossamlingarna består för närvarande av totalt cirka 160 rosenbuskar uppdelat i 120 olika sorters rosor.

Rosorna kombineras med perenner och blommor som lockar till sig fjärilar, bin och andra pollinatörer.

Ursprunget till den inre rosträdgården är knuten till ett besök år 1980 av Bulgariens dåvarande kulturminister. Som tack för besöket skänkte hon 13 stora lådor med 1300 rosbuskar. Planering av den inre rosträdgården tog sin början med en halvcirkulär spaljé omgärdat av en oxelhäck som ett skyddande rum. Rabatterna utformades som en blomknopp och rosorna planterades ut våren år 1981. Den ursprungliga rossamlingen har genom åren ersatts av sorter som klarar av det svenska klimatet bättre, men ännu finns några av de ursprungliga sorterna kvar.

Vänföreningen för Trädgårdsparken i Ytterjärna
År 2001 bildades Vänföreningen för Trädgårdsparken i Ytterjärna efter önskemål av trädgårdskonstnären Arne Klingborg.
Föreningen har genom åren stöttat, vårdat och värnat om det som Arne Klingborg kallade den ”lilla arkitekturen” i trädgårdslandskapet, exempelvis Vasshuset, skulpturer, bänkar, och spaljéer.

Kerstin Hemlin från Vänföreningen målar spaljéerna vid växthuset

Virket till spaljéerna kommer från närliggande skogar. Ungträden avverkas, kvistas av och körs sedan med häst och vagn genom skogen fram till en upphämtningsplats. Efter transport till trädgården avbarkas virket och hyvlas till rätt dimensioner. Därefter börjar snickrandet och till slut målningen med linoljefärg.

Tradition möter hållbarhet
Ytterjärna Trädgårdspark bär på en rik historia där arv, kultur och natur möts.
Samtidigt visar den vägen framåt med hållbara biodynamiska metoder och omsorg om hela ekosystemet.

När den orange, vita och gröna Demeterflaggan vajar utanför Kulturhuset i Ytterjärna är det inte bara en symbol för certifiering, det är en påminnelse om det levande kretslopp som pågår här, dygnet runt, året runt.

Välkommen till oss i Ytterjärna för att själv uppleva Sveriges första och enda Demetercertifierade trädgårdspark!

Här kan du läsa mer om Demeter

Text och foto: Anna Falkbråten

Klimatförändringar, krig och kriser gör dagens livsmedelssystem allt mer riskabelt. Sveriges självförsörjning är låg – och vårt jordbruk djupt beroende av import. Biodynamisk odling erbjuder en konkret väg mot tryggare matförsörjning, friskare jordar och starkare samhällen.

Bakom matbutikernas låga priser döljer sig kostnader av närmast ofattbar magnitud. Enligt FN uppgår det globala matsystemets dolda kostnader till 206 000 miljarder kronor per år – 33 gånger Sveriges BNP. Dessa inkluderar klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, utarmade jordar och ökade livsstilsrelaterade sjukdomar.

Men kostnaden handlar inte bara om klimat och hälsa – utan också om vår förmåga att stå på egna ben i kris. Sveriges livsmedelsförsörjning är idag starkt beroende av importerad konstgödsel, växtskyddsmedel och fossila bränslen – en sårbarhet vid internationella kriser. Enligt LRF ligger vår självförsörjningsgrad på cirka 50 procent, jämfört med Finlands 80.

Trots detta hoppas många på tekniska lösningar som ska effektivisera industrijordbruket. Men vi kan inte digitalisera oss ur ett biologiskt problem. Jordbruk handlar i grunden om relationen mellan människa, jord, väder och liv. Här har det biodynamiska synsättet en viktig roll.

Forskning visar tydligt att ekologisk och biodynamisk odling ger konkreta fördelar för klimatet, jordhälsan, biologisk mångfald och vår matsäkerhet. Ett av de mest omfattande forskningsprojekten är DOK-försöken i Schweiz – jämförande studier mellan ekologiskt och konventionellt jordbruk sedan 1978. Statusrapporter från 45 års försök publicerades nyligen.
Arbetet leds av Research Institute of Organic Agriculture (FiBL), med över 80 forskare i Schweiz. DOK-försöken har resulterat i över 130 fackgranskade artiklar, bland annat i Science.

Fyra tydliga forskningsresultat:
• Stabila skördar och hög effektivitet
Skördarna i de ekologiska systemen låg på 85 procent av de konventionella – med 50 procent lägre tillförsel av näringsämnen och energi, och 92 procent lägre användning av växtskydd. Det gör systemen mycket effektiva.
• Klimatsmart odling
Biodynamisk och ekologisk odling gav 55 procent lägre utsläpp av växthusgaser än konventionellt jordbruk. För det biodynamiska systemet var utsläppen 63 procent lägre.
• Gynnar jordhälsan
Ekologiskt och biodynamiskt jordbruk förbättrade markstrukturen med i snitt 44 procent. Det biodynamiska systemet hade bäst värden för bördighet – med 83 procent högre biologisk aktivitet i jorden än det konventionella.
• Främjar biologisk mångfald
Fälten hade fler växtarter, grobara frön, daggmaskar och nyttiga insekter. Sammantaget 61 % högre biologisk mångfald i de ekologiska systemen.

Biodynamisk odling, certifierad genom Demeter, bygger på en helhetssyn där gården ses som ett självförsörjande ekosystem. Här används inga kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Näringskretsloppet hålls levande genom kompostering, djurhållning och biologisk mångfald.
Det är denna självbärande struktur som gör biodynamisk odling till en nyckel i Sveriges framtida livsmedelsberedskap. När världen gungar – vid pandemier, krig eller klimatkris – står dessa gårdar stadigare. De behöver varken konstgödsel från andra länder eller soja från andra kontinenter för att leverera mat. De fungerar – i kris, i fred och i kris igen.

Den biodynamiska rörelsen växte fram ur en antroposofisk livssyn där människan inte ska dominera naturen – utan samspela med den. Det är en radikal tanke i vår tid, men också en nödvändig. För att återuppbygga ekosystem, samhällen och tillit krävs mer än teknik. Det krävs mening, respekt och ansvar.
Här finns också en större fråga vi sällan vågar ställa: Vad är jordbrukets uppgift i ett samhälle? Ska det bara ge oss kalorier till lägsta möjliga pris – eller bygga ett levande landskap, social hållbarhet och planetär hälsa?

För att Sverige ska klara framtida kriser – klimatmässiga, geopolitiska eller pandemiska – krävs en ny riktning i livsmedelspolitiken.
Här är fyra nödvändiga steg:

1. Främja lokal och hållbar produktion.
Stöd biodynamiska och ekologiska jordbruk som ökar motståndskraft och minskar importberoendet.
2. Satsa på forskning och utbildning.
Ge nästa generations lantbrukare verktyg att odla utan kemiberoende.
3. Stärk hemberedskap och småskalig odling.
Uppmuntra hushåll och lokalsamhällen att odla själva – för ökad säkerhet.
4. Sänk momsen på hållbar mat.
Ekologisk och biodynamisk mat ska inte behöva konkurrera med billiga alternativ som subventioneras genom förstörda ekosystem.

Frågan är inte om vi har råd med ekologisk och biodynamisk mat. Den verkliga frågan är: Har vi råd med ett system som gör oss sårbara – ekologiskt, ekonomiskt och strategiskt?
Sveriges framtida matsystem måste bygga på principer som stärker, snarare än försvagar, vår motståndskraft. Biodynamisk odling är en del av lösningen. Det är dags att börja behandla den som sådan.

Jostein Hertwig
ordförande, Svenska Demeterförbundet

Om författaren:
Jostein Hertwig är ordförande i Svenska Demeterförbundet, som verkar för biodynamisk odling och livsmedelsproduktion i Sverige. Han har mångårig erfarenhet av hållbarhetsfrågor, jordbruksutveckling och matsystemens koppling till samhällsberedskap.

Länk till forskningsstudien: https://www.fibl.org/en/shop-en/1787-dok-factsheet

Sverige kan nå klimatmålen och samtidigt bli självförsörjande på baslivsmedel om vi ställer om till betydligt mer grönskande flerårig gräsmarker och ekologiska kretslopp i jordbruket. Här finns en enorm potential att åstadkomma lösningar. Det har visat sig i både forskning och praktik.

I vårt land står maten lågt räknat för 25 procent av hushållens klimatpåverkan. Ändå är det inom klimatdebatt och politik förbluffande tyst om vad som behöver göras i svenskt jordbruk och i livsmedelssektorn för att rädda klimatet.

Jord- och skogsbruk kan vända utvecklingen
Det är bara genom fotosyntesen kolet åter binds i det stora årliga flödet av koldioxid mellan jorden och atmosfären.  Årligen ökar mängden kol med cirka fyra milliarder ton i form av koldioxid i atmosfären.  Förbränningen av organiskt och fossilt bundet kol är större än vad som binds av den gröna växtligheten på jorden och den koldioxid som också binds i form av kolsyra i världshaven, som därigenom också blir allt surare. Den av koldioxiden och övriga växthusgaser orsakade växthuseffekten ökar.

För att vända utvecklingen, som nu går mot ett allt varmare klimat, intar jord- och skogsbruk en nyckelroll. Genom växande skogar och grönskande fält skulle vi kunna vända utvecklingen, öka mängden kol i mer organisk substans i marken och börja kyla ned jorden på sikt.

Kretslopp är nyckeln
Om vi ska klara 1,5-gradersmålet måste vi åstadkomma en minskning av våra totala klimatutsläpp med 80-90 procent. Då måste naturligtvis alla sektorer i samhället göra ganska stora förändringar och inte bara fortsätta ungefär som tidigare. Det gäller även livsmedelssektorn. Beprövade och väl beforskade lösningar finns tillgängliga både på system- och gårdsnivå. Nyckelorden är kretslopp och vallodling med kvävefixerande vallbaljväxter. För uppbyggnaden av markens organiska substans krävs både kol och kväve.

En färsk studie av 22 svenska ekologiska kretsloppsgårdar (Framtidssäkrat jordbruk, dec 2021, www.sbfi.se.) visar att det är fullt möjligt att minska livsmedelsproduktionens klimatpåverkan i jordbruket med drygt 90 procent. Det beror mycket på att kretsloppsgårdarna ger en mycket stor kolinlagring i marken, och att man inte behöver använda klimatpåverkande insatsvaror som konstgödsel och importerat foder. Kolinlagringen på kretsloppsgårdar ligger på så höga nivåer att den även kan kompensera för klimatpåverkan inom helt andra områden.

Studien visar samtidigt att ekologiskt kretsloppsjordbruk kan producera tillräckligt med baslivsmedel för den svenska befolkningen, allt inom landets tillgängliga odlingsareal. Sverige skulle kunna bli självförsörjande på baslivsmedel istället för att vara så starkt importberoende som vi är idag.

Kräver minskning av främst kyckling- och gris
Men det här kräver också en anpassning till mer hållbar matkonsumtion. Inte minst en kraftig minskning av köttkonsumtionen. Främst behövs en minskning av vitt kött från kyckling och gris, som ju äter sådant vi människor kan äta direkt. Dagens storskaliga kyckling- och grisproduktion är inte hållbar, men som småskalig lokalanpassad produktion kan dessa vara viktiga nischer även i framtidens jordbruk. För produktion av rött kött från kor och får samt även mjölk kan vi också utnyttja i dag obrukade och delvis förbuskade naturbetesarealer. Här finns en potential på 600 000 ha enligt LRFs inventering för några år sedan. Outnyttjade arealer som en gång brukades är egentligen ännu större.

Idisslande kor och får har en nyckelfunktion i ett kretsloppsjordbruk, där man integrerar växtodling med djurhållning och i stort sett är självförsörjande på gödsel och foder.  Minskad köttproduktion och konsumtion måste kompenseras av mer konsumtion av grönsaker, rotfrukter och baljväxtprodukter som linser bönor och ärter.  Vidare måste vi förstås även ta tag i det förödande svinnet av mat, som enligt Livsmedelsverket uppgår till en tredjedel av den globala livsmedelsproduktionen.

Handlar om att utnyttja befintliga resurser
I grunden handlar allt det här om att, genom kretslopp, verkligen använda oss av de resurser som helt naturligt finns tillgängliga lokalt och som är helt tillräckliga för en hållbar och säkrad livsmedelsförsörjning. Med ett ekologiskt jordbruk byggt på verkliga kretslopp behövs inget klimatbelastande mineralgödsel, som dessutom leder till övergödning av mark och vattendrag. Växtnäringsämnena finns ju redan tillgängliga naturligt. Kvävet finns i atmosfären omkring oss när utnyttjar baljväxtsymbiosen. Fosfor samt övrig växtnäring och spårämnen finns i allmänhet tillgängliga i välskötta mineraljordar i kretsloppsbaserade odlingssystem. Det är jordar med djupa rötter och välfungerande markliv med markdjur, daggmaskar, bakterier och mykorrhizasvampar.  Långliggande gårdsförsök visar detta. Urlakade sandjordar och rena mulljordar kan kräva jordförbättrande åtgärder.

Forskning visar att i ett kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk, med en väl avvägd balans mellan växtodling och djurhållning, behövs i princip ingen import av insatsvaror. Förutom att vi slipper mineralgödsel behöver heller inte importera djurfoder, som leder till skogsskövling och markförstöring i andra delar av världen. Samtidigt ger det ekologiska kretsloppet ett jordbruk som kraftigt gynnar biologisk mångfald, motverkar övergödning av mark och vatten och som är fritt från miljöriskabla kemiska bekämpningsmedel.

För att bättre utnyttja de naturliga lokala resurserna och få ett hållbart jordbruk är det nödvändigt med en balanserad växtföljd som bygger upp mullhalt och bördighet i jorden. En växtföljd där man över tid varvar odling av matgrödor med flerårig odling av vallväxter, som har förmågan att binda luftens kväve som växtnäring i jorden, och som i forskning visat sig lagra minst 400 kg kol per hektar och år. Vallväxterna och beten ger tillräckligt foder för idisslande kor och får, som äter sådant vi människor inte kan äta och ger oss både livsmedelsråvaror och naturlig gödsel för odlingsjorden. Detta ger ett naturligt kretslopp som bygger upp odlingsjorden.

Kretsloppet är brutet i det konventionella jordbruket
Men så här ser det tyvärr inte alls ut i det konventionella jordbrukssystem som dominerar idag. Det leder tvärt om till en utarmning av odlingsjorden, vilket man kompenserar på konstgjord väg med flera negativa miljöeffekter som följd. Det ur hållbarhetssynpunkt stora systemfelet i dagens jordbruk är att växtodling och djurhållning idag i hög grad är åtskilda. Det har blivit uppdelat i dels specialiserade mineralgödselberoende spannmålsgårdar utan fleråriga vallgrödor, dels specialiserade djurgårdar med stora inköp av importerat foder och stora överskott av växtnäring. Detta gör att det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen är brutet.

Vilseledande eko-motstånd
I debatten drivs regelbundet kampanjer mot ekologiskt jordbruk generellt, med vilseledande förenklade argument om att det ger lägre skördar, kräver större odlingsarealer och därför skulle vara dåligt för klimatet. Det här stämmer inte. Bland annat därför att man då använder officiell statistik med gårdar som bara delvis är ekologiska i egentlig bemärkelse och som inte har verkliga kretslopp.

Vilket odlingssystem som ger störst skörd beror dessutom mycket på lokala odlingsförhållanden. I fattigare delar av världen, mer utarmade jordar eller sämre klimatförhållanden visar det sig att skördarna kan bli högre i ekologisk odling. Detta gäller även under svenska förhållanden. Det visade sig i det jämförande gårdsförsök som drevs av SLU under 12 år i Öjebyn utanför Piteå.  I de förhållanden där konventionell odling med mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel ger större skörd ska man också veta att det då sker till ett högt pris i form av minskad biologisk mångfald, övergödning av vattendrag, minskad mullhalt och kolbindning i jorden samt långsiktigt sämre vattenhushållning när torkan slår till.

Styrmedel finns, men politiken är för ängslig
Mer av ekologiska kretslopp är en av nycklarna om vi ska ha en chans att totalt sett nå klimatmålen, och även en rad andra miljömål. Styrmedel finns. Stöd till flerårig ekologisk vallodling är en nödvändig klimatåtgärd och bör öka till den nivå som krävs för vall i växtföljd på all åker. Det behövs också styrande miljöskatter på mineralgödsel och bekämpningsmedel. Det innebär visserligen pålagor på det konventionella jordbruket, men här finns också kompensationsmöjligheter. Därutöver krävs också en betydande förändring mot mer hållbar matkonsumtion.

Men bland politiker och beslutsfattare, i debatter, på konferenser etc märks en utbredd räddhågsenhet kring allt detta. En rädsla för att på allvar göra jordbruket och maten till en viktig del av lösningen, istället för att vara en stor del av problemet. Detta är ett ängsligt undvikande som vi inte har råd med. Nu är det hög tid att visa politiskt mod och ta tag i detta. Lösningarna finns ju.

Artur Granstedt,
docent och agronomie doktor, ekologiskt lantbruk

Olof Thomsson,
agronomie doktor, system analys

Foto: Erik Olsson

Denna artikel är även publicerad på debattsidan i Göteborgsposten

I en nyligen publicerad debattartikel i DN slår ett antal opinionsbildare fast behovet av kraftfulla åtgärder för att motverka klimathotet och efterlyser politisk samverkan för ökad beslutsförmåga. Ingenting i vår tid är viktigare än detta! Den obalans vi ser idag i form av överproduktion av koldioxid, är högsta prioritet. I en bisats nämner debattörerna bönderna. Odlingsmarkerna är i själva verket en nyckel i klimatfrågan. Sverige har skrivit under den del av Parisavtalet som handlar om jordbruket och det så kallade 4 promillemålet, men våra politiker agerar som att avtalet inte existerar.

Naturens oerhörda förmåga att skapa energi och syre och att dessutom binda kol som vi släpper ut i atmosfären ger oss ramarna för hur mycket tärande verksamhet i form av industri, transporter och konsumtion vår planet tål. Trots alla larmrapporter fortsätter klimatutsläppen idag på en nivå som hotar hela ekosystemet och därmed också den form av samhällssystem som vi byggt upp. Radikala förändringar är nödvändiga! Teknikutveckling gällande transporter och industri och byggnation måste fortsatt äga rum för att minska klimatpåverkan, men går det att också finna andra områden, som skulle kunna vara konstruktiva bidrag till att få balans på klimatutsläppen?

Här kommer odlingen in i bilden! I jordarna finns mer kol än i all växtlighet och i atmosfären tillsammans. Den gröna växten kan genom fotosyntesen återställa balansen mellan det kol vi släpper ut genom förbränning och det kol vi långsiktigt kan binda i växtlighet och mark. Mull, markens organiska substans, består till mer än hälften av kol. Ambitionen med fyrapromille-initiativet är alltså att öka mängden inlagrad kol i världens jordar med 4 promille per år. Enligt beräkningar finns globalt ca 1 500 – 2400 miljarder ton kol bundet i all världens jordar, i all växtlighet 350–550 miljarder ton och i atmosfären 830 miljarder ton kol.

Genom människans påverkan ökar idag atmosfärens kolhalt med i storleksordningen 4 miljarder ton per år, dvs närmare 5 promille per år. Detta är problemet vi har att hantera! Detta är den årliga nettobelastningen på klimatet av kol utöver övriga växthusgaser. Denna obalans kan man alltså motverka genom kolinlagring i odlingsmarkernas mullförråd! Konventionella, kortsiktiga jordbruksmetoder åstadkommer dock idag motsatsen! Uppgiften att införa det regelverk och ta fram den lagstiftning som skulle behövas för att leva upp till 4 promillemålet i Parisavtalet, negligeras av våra politiker, som inte vill – eller vågar – röra vid de bestående system som orsakar den ohållbara situation vi befinner oss i.

Maten står för cirka en fjärdedel av hushållens klimatpåverkan enligt naturvårdsverkets beräkningar. Då har man inte beaktat konsumtionens fotavtryck i form av avskogning och förändrad markanvändning på grund av importen av nötkött, fodermedel och soja. Räknar man in det också stiger matens andel av hushållsbelastningen till cirka 40 procent. Endast en omställning av hela vårt jordbruk till det som kan kallas ekologiskt kretsloppsjordbruk kan råda bot på detta! Vi behöver då ett jordbruk utan mineralgödsel, importerade fodermedel, fossil energi och bekämpningsmedel. Kväveförsörjning baseras på vallar med kvävesamlande baljväxter i stället för användning av konstgödsel, som förbrukar fossil energi att framställa och släpper ut växthusgaser både vid framställningsprocessen och i samband med övergödningen av åkermarken. Även gårdar som idag uppfyller kraven för ekologisk odling visar sig tyvärr köpa in foder och gödselmedel, som leder till en ökad belastning på klimatet och miljön. Många av gårdarna, som är Kravmärkta genomför inte en helt igenom konsekvent omläggning, sannolikt på grund av prispressen från marknaden.

I ett ekologiskt kretsloppsjordbruk råder balans mellan djurantal och jordareal. Gödsel och grödor ingår i ett kretslopp. Gårdarna har inte mer djur än de kan föda med eget foder eller genom en ekologisk samverkan mellan gårdar med utbyte av foder och gödsel. Flera olika grödor odlas i växelbruk och utarmande monokulturer utesluts. Gräs och klöver odlas i fleråriga vallar, som binder kol och bygger upp mullhalten, både i matjorden och djupare ned i marken. Djur betar i hagarna och många växter och organismer trivs som annars försvinner ur landskapet. Konstgödsel och naturfrämmande ämnen i form av kemiska bekämpningsmedel används ej. Studier visar på 50 procent större biologisk mångfald i ekologisk odling jämfört med konventionell. I EU-projektet BERAS med ekologiska kretsloppsgårdar i samtliga Östersjöländer visades att en, till den egna odlingen anpassad djurhållning, förhindrar övergödningen av Östersjön och andra vatten med kväve- och fosforföreningar från jordbruket. Samtidigt har odlingen en positiv klimatpåverkan genom att mullhalten i jorden ökar, kol binds i marken och en så kallad kolsänka skapas. Vallodling med gräs och baljväxter i växtföljd på all åkermark och kretslopp med både växtodling och djurhållning i hela jordbruket skulle innebära en massiv ökning av den organiska substansen och kolinlagringen i marken.

Det är helt avgörande att 4 promilles ökad kolinlagring systematiskt förverkligas genom ändrade jordbruksmetoder över hela världen. Det är en av den viktigaste åtgärden för att hejda den katastrofala klimatkris vi befinner oss i. Det är högst realistiskt och direkt genomförbart och varje land och varje plats på jorden har möjlighet att lokalt öka mull- och kolhalten i odlingsjorden genom ekologisk kretsloppsodling anpassat till de lokala förutsättningarna.

Långliggande försök med ekologiskt kretsloppsjordbruk har genomförts av docent Artur Granstedt på den biodynamiska försöksgården Skilleby i Sörmland. Kolhalten ökade här med 7 promille, eller 400 kilo kol per hektar och år i matjorden. Detta är nästan dubbelt så mycket som 4 promillemålet. Mullhalterna ökade även djupare ned i marken, Motsvarande resultat finns från andra försöksplatser både i Sverige och andra länder. I försök i Rodale i USA åstadkom man med ekologiskt kretsloppsjordbruk en ännu större ökning av mull- och kolhalten i marken, motsvarande omkring 1 ton kol per hektar och år.

En ökning av mullförrådet på all världens åkermark på ca 1, 5 milliarder hektar räcker inte till för att stoppa hela den globala uppvärmningen. Fyra promille kolinlagring skulle behövas på 10 milliarder hektar. En global omställning av såväl jordbruk som skogsbruk och övrig markanvändning måste självfallet kombineras med övriga åtgärder vad gäller minskad klimatbelastande konsumtion.

Uppgiften nu vad gäller jordbruk, mat och klimat är att utveckla ett regelverk och åtgärder som befrämjar och gör ekologiskt kretsloppsjordbruk lönsamt för den enskilde jordbrukaren och på det sättet på riktigt bidra till att återställa balansen i klimatet. Naturligtvis innebär en sådan omläggning stora förändringar och investeringar, men insatserna och uppoffringarna måste ses i relation till de kommande konsekvenserna av klimatkatastrofer som blir betydligt mer kostsamma än omställningen av jordbruket, våra matvanor och övrig konsumtion.

En förkortad version av denna artikel återfinns som en replik i DN debatt

Foto: Erik Olsson

Det finns cirka 270 arter vilda bin och humlor i Sverige och ungefär en tredjedel av dessa bi- och humlearter är rödlistade. Den svenska rödlistan tas fram av expertkommittéer som bedömer enskilda arters risk att dö ut (populationsminskning). På listan över hotade arter i Sverige finns det 99 biarter, tretton av de hotade arterna har inte hittats på länge vilket indikerar att de kan vara utdöda.

För att naturen och ekosystemen ska fungera och klara av förändringar behöver det finnas många olika djurarter, växter och insekter. Pollinerare behövs för att det ska bli nya frön, frukter och bär, men pollineringen är också viktig för växterna själva, deras förmåga att föröka sig är nödvändig för att behålla en rik biologisk mångfald.

Ett av de största hoten mot bina är jordbrukslandskapets förändring. Mängden och variationen av blommor har minskat vilket gör att även binas föda minskar. De flesta vildbin gräver sina bon i marken i glesbevuxen väldränerad jord och många bin blir bostadslösa när diken och betesmarker växer igen. Den ökande användningen av kemiska bekämpningsmedel är också ett stort hot mot bina, dessa gifter kan orsaka död eller olika skador hos bin.

Studier har visat att det ekologiska jordbruket bidrar till upp till 50 % fler bin, humlor och fjärilar än det oekologiska. Det beror bland annat på att det ekologiska jordbruket skapar mer blommor och mångfald i landskapet genom exempelvis en varierande växtföljd. Ekobonden använder inte giftiga bekämpningsmedel och konstgödsel är förbjudna. Utan gift blommar det mer ogräs vilket gör att bina lättare hittar mat under hela säsongen och betande djur gynnar artrikedomen.

Det här kan du göra för att rädda bina

• Välj ekologiskt så långt det är möjligt när du handlar!
• Använd inte giftiga bekämpningsmedel i hemmaträdgården, då trivs nyttodjuren som äter upp skadedjuren (exempelvis nyckelpigan som äter bladlöss)
• Motverka matbrist genom att ha blommande växter i din trädgård hela växtsäsongen, från tidig vår till sen höst
• Ge bina en bostad, bygg bihotell och skapa sandbäddar

så här enkelt bygger du ett eget bihotell

Sedan urminnes tider har fiskebåtar gått i fjordarna och på de nordliga haven, med vind i seglen skeppas den norska sjömaten över hela jorden.
Den snabbt växande laxodlingen är en succé och laxmiljardärerna har blivit fler, fyrtionio av Norges 400 rikaste personer är fiskodlare. Samtidigt oroar sig kustfiskarna för att det rosa guldet kommer till priset av förändrade ekosystem. Redan för drygt 20 år sedan började Norges kustfiskare larma om förändringar i fjordarnas ekosystem.

Debatten har emellanåt gått lika hög som Atlantens vågor om allt från miljöförstöring till djurhållning. Och inte minst om de kemikalier som används för att få bort parasiter från laxen. Laxlusen är odlingarnas stora gissel, och framför allt, en plåga för laxen. Tas lössen inte bort uppstår otäcka sår som skadar laxen svårt. Lusmedlen som används, både i fodret och som badmedel, har en negativ påverkan på ekosystemet. Det tar död på de små hoppkräftorna, som utgör den viktigaste startfödan för småfisk och yngel och man har funnit ett samband mellan kemikalierna som används och massdöd av räkor.

Läs hela artikel här

PS – även svenskar är förtjusta i den norska odlade laxen

I EKOT rapporterades nyligen att betalningen till ekologiska bönder är för låg, inte mycket högre än konventionell produktion. En överproduktion av ekologiska råvaror gör även att bönder tvingas sälja till priset av icke ekologiskt. Enligt en rapport från analysföretaget Agrovektor, på uppdrag av Jordbruksverket, har svenskt lantbruk förlorat 700 miljoner kronor i år, vilket gör att fler lantbrukare slutar med ekologisk produktion. Samtidigt har Sverige satt ett nationellt mål om att öka andelen ekologisk jordbruksmark från 20 till 30 procent de kommande tio åren. Skulle det här politiska målet uppnås så betyder ju det en ökning med råvara på ungefär 50 procent mot dagens nivåer. Genom att ge bonden bättre betalt och få fler att göra hållbara val vill Saltå Kvarn vända på trenden.

”Svenska lantbrukare kan visst odla ekologiskt med långsiktig lönsamhet. Det handlar ju om att ge dem rätt betalt för det arbete de gör. Grundproblemet är att konventionellt odlad mat kostar för lite i förhållande till den miljöpåverkan och återställningskostnad produktionssättet medför. För att ändra det krävs ett samhällsinitiativ och ett politiskt ledarskap, precis som med Bonus Malus på bilar. Idag är det ju billigare att producera på ett sätt som förstör vår miljö – det borde såklart vara tvärtom” säger Jonas Regnér, VD för Saltå Kvarn.

Saltå Kvarns verktygslåda – för framtidens skull

Saltå Kvarn har med oro sett den här utvecklingen under många år. Därför lanserade man 2012 ”Saltå Kvarns verktygslåda – för framtidens skull”. Med verktygslådan belönas lantbrukaren för att göra ännu mer för planeten och miljön. Det innebär högre pris för råvaror och produkter, vilket är viktigt för att lantbrukaren ska få rätt betalt.

Verktygslådan – så fungerar den

Saltå Kvarn har 22 ekologiska kretsloppsgårdar som levererar spannmål. De flesta ligger i närområdet och någon har varit leverantör i tre generationer. Odlingen bygger på ett antal principer. Grundkravet är att gården är KRAV-certifierad, vilket är en mycket tuffare nivå än att ”bara vara ekologisk”. Utöver det kan gården på frivillig väg välja hur mycket mer den vill göra för miljön, naturen och planeten. Beroende på ambition, så hamnar gården på någon av nivåerna ”På gång”, ”Balans” eller ”Spjutspets”. Genom att ge mer betalt för högre klassning och extraåtgärder utöver det, så ska lantbrukaren uppmuntras att höja nivån varje år.

Inköpsmodeller via olika spotmarknader, i kombination med periodvisa överskottschocker, förstärker också en osund prispress och motverkar gårdarnas långsiktiga satsningar. Det försämrar förutsättningarna för våra svenska Eko-bönder, utarmar jordbruket på längre sikt och är direkt skadligt för vår närmiljö”

Den som odlar ekologiskt, och speciellt KRAV-certifierat, kan och får inte ta några ’genvägar’, som exempelvis konstgödsel, naturfrämmande bekämpningsmedel eller annat jox som skapar ökad skörd men ger negativ miljöpåverkan. Det kostar helt enkelt mer att producera ekologiskt, och därmed ökar odlarnas utsatthet för ekonomisk press då prisnivån generellt trycks ned av vanligt spannmål.

Vi som ekologisk producent kommer också i kläm då även vår långsiktighet förutsätter att konsumenten är upplyst och har betalningsviljan att göra hållbara ekologiska val. Att välja ekologiskt är ju både en smakfråga och en samvetsfråga som handlar om vilken planet vi vill överlämna till kommande generationer. För oss känns det extra bra att bidra till hållbarare svenskt jordbruk, miljö och planet – och den känslan vill vi också att alla som handlar Saltå Kvarns produkter ska känna”, avslutar Jonas Regnér.

Länk till reportaget
Länk till Agrovektors rapport

Pressansvarig: Patricia Johansson
patricia.johansson@saltakvarn.se

I dokumentären Våran lilla Bondgård  kan man följa John och Molly som lämnar livet i staden för att med blod, svett och tårar försöka förvandla förorenad död mark till ett stort fruktbart jordbruk, helt och hållet baserat på ekologiskt hållbara metoder och med biologisk mångfald som ledord. Det verkar omöjligt, men med ständigt nya växter och djur lyckas de mot alla odds skapa ett mikrokosmos i skön harmoni. En lika dramatisk som hjärtevärmande berättelse om att trotsa den moderna urbanismen för att definiera en annan typ av modernt leverne och leva i nära samspel med djur och natur.

På bondgården, Apricot Lane Farms, odlas över hundra olika sorters grönsaker och sjuttiofem sorters frukt varje år i den biodynamiska och ekologiskt certifierade trädgården. Den stora variationen möjliggör ett hälsosamt och varierat ekosystem.

På gården bor även grisar, getter, får, kycklingar, ankor, hönor, hästar, höglandsboskap och en brun schweizisk mjölkko som heter ”Maggie.”

Att uppnå framgång tog år av hårt arbete och krävde enorm envishet och uthållighet. Biodynamiskt jordbruk kräver unika mikroklimat och livsmiljöer, det finns inte någon handbok för hur man ska gå tillväga, det är ett holistiskt tillvägagångssätt där varje djur, växt, skadedjur och gödsel på gården tjänar ett syfte – allt bidrar till en självbärande livscykel. I Biodynamisk odling används inte heller några tillsatta hormoner, syntetiska bekämpningsmedel eller konstgödsel.

Apricot Lane Farms är en av endast 66 gårdar i hela Kalifornien som har certifierats biodynamisk av Demeter U.S., vilka är representanter för det äldsta certifieringsprogrammet för jordbruk i världen.

Apricot Lanes ägare, John och Molly, lyckades att skaffa sig investerare som förstod de långsiktiga ekonomiska möjligheterna med en självförsörjande gård.
Uppstart av projektet möjliggjordes främst via medel från en riskkapitalist som önskar förbli anonym.

Filmen Våran lilla Bondgård har nu tyvärr utgått på SVT Play, filmen går dock att hyra hos olika streamingtjänster.

På Apricot Lane Farms hemsida kan ni läsa mer om livet på farmen; https://www.apricotlanefarms.com/

I 140 år har släkten Larsson på den bohuslänska gården Skålldal levt på att sälja den mjölk som korna ger. Men efter 135 år hände något nytt. Nu kommer hälften av inkomsterna från ett litet hörn av ladugårdsbyggnaden, där Lena Svedin Larsson producerar yoghurt, fil och ost i det egna gårdsmejeriet.

Tre medaljer i SM i mathantverk, återförsäljare på kö och en stadig kundkrets i gårdsbutiken är beviset på att nyordningen blev lyckad. 

När Lena och maken Håkan Larsson en söndag i december 2015 slog upp dörrarna till gårdsbutiken intill sitt nyinrättade mejeri såg de fram emot en dag med en handfull nyfikna kunder. De visste inte då hur fel de skulle ha. Eller hur rätt deras nya satsning skulle visa sig vara.

– Vi hade ingen aning om hur många som skulle komma, men tänkte att ett femtiotal skulle vara fantastiskt bra, minns Lena Svedin Larsson.

Närproducerat blev lyckträff

När dagen var slut hade över fyrahundra personer åkt hem från gården utanför Kode i södra Bohuslän, med purfärsk ekologisk lantmjölk i bagaget. Efter en dag med två timmars kö för att överhuvudtaget komma in i den lilla gårdsbutiken, då inrättad i en byggbarack. Kvar stod Håkan och Lena med varsitt leende på läpparna och med insikten av att ha stakat ut en ny framtid för gården.

– Vi började i precis rätt tid, sett till efterfrågan på närproducerat. Det var rena lyckträffen, förstår vi nu i efterhand. Vi har inte ens behövt marknadsföra oss och sälja in våra produkter till matbutiker – det är de som ringt oss. Och just nu klarar vi inte att leverera till fler, säger Lena Svedin Larsson, ingift i gården där Håkan är fjärde generationens bonde.

Håkan och Lena tycker att de, förutom att de numera har roligare på jobbet, uppnått en bra ekonomisk balans i verksamheten. Drygt hälften av mjölken levereras till Arlas mejeri i Götene och resten förädlas i det egna mejeriet, Skålldals lilla ekomejeri. Mejeriet är Lenas domän, där hon arbetar sju dagar i veckan medan Håkan ansvarar för själva lantbruket.

Till sin hjälp har de också sonen Gustav, som redan som liten parvel bestämde sig för att bli nästa bonde på Skålldal. Precis som pappa och farfar har han utbildat sig på naturbruksgymnasium i Dingle, åtta mil längre upp i Bohuslän.

Till den obemannade gårdsbutiken kommer kunderna sju dagar i veckan mellan 10 och 19 och hämtar sin mjölk ur en självbetjäningsautomat. Antingen i medhavda flaskor eller i Skålldals egna förpackningar. De noterar på en lista vad de handlat och betalar med kontanter i en burk eller med Swish.

– Det fungerar hur bra som helst. På fem år har det bara hänt en enda gång att någon inte skrivit upp vad de tagit, berättar Lena Svedin Larsson.

Så naturligt som möjligt

Bland kunderna finns många stamkunder – allt ifrån barnfamiljer som köper all sin mjölk här varje vecka till de som väljer den feta Skålldalsmjölken enbart till fest när de ska göra den bohuslänska specialiteten äggost. För det är bara naturlig, femprocentig mjölk som kommer ur mejeriet. Lena vill leverera naturliga produkter som möjligt, och väljer bort att separera grädden från mjölken.

– Färskare än här blir det inte. Mjölken leds direkt från mjölkningen till pastören i värmeriet, där den värms upp, kyls ner och därefter tappas på flaska. Hela pastöriseringen tar tre timmar för 300 liter mjölk. Samma dag eller dagen efter finns den till försäljning i gårdsbutiken och hos leverantörerna. Det skulle säkert gå att sälja även andra sorters tunnare mjölk, och det kanske kan vara något för framtiden, säger hon.

I gårdsbutiken säljs alla produkter från mejeriet – förutom mjölk också naturell och smaksatt yoghurt och filmjölk och hantverksmässigt tillverkade ostar. Samt produkter som sylt, kakor och drycker – och mera ost – från andra gårdsproducenter och tidvis kött och korv från Skålldals djur.

Den största andelen mjölk, youghurt och fil säljs av matbutiker främst i närliggande Kungälv och Ytterby och runtom i Göteborg. Fem dagar i veckan levererar Håkan Larsson gårdens produkter till butikerna med egen kylbil.

Kretslopp med eget foder och gödsel

Skålldal är belägen en knapp mil från Hakefjorden på insidan Tjörn, på östra sidan av E6:an som skär genom Bohuslän från norr till söder. Håkans farfarsfar Alfred köpte gården 1880, farfar Albin förde arvet vidare från 1921 och 1955 tog pappa Gunnar vid.

Mjölkkorna fanns där från start och har alltid utgjort gårdens huvudnäring. Håkan fick börja hjälpa till med mjölkningen vid unga år, fortsatte sedan arbeta på gården efter avslutad utbildning och tog, tillsammans med hustru Lena, över efter fadern 1991.

När Skålldal blev Krav-certifierad 2010 var det inte mycket som krävde förändring. Håkan och Lena hade, precis som föregångaren Gunnar, alltid arbetat utifrån ekologiska principer, aldrig använt besprutning och bara tillfört mycket små mängder konstgödsel.

Skålldals fyrtio mjölkkor föds upp på den spannmål och vall som odlas på egen och arrenderad åkermark, totalt 80 hektar, med tillskott av lite inköpt Krav-certifierat kraftfoder. All gödsel står korna för, vilket sammantaget skapar ett fungerande kretslopp, även om balansen skulle tåla ytterligare gödsel. Korna hålls i lösdrift inomhus, mjölkas i en mjölkgrop och vistas utomhus på gårdens betesmarker under sommarhalvåret.

 – Vi låter våra kor mjölka länge, uppåt fem år, även om de inte ger så hög avkastning de sista åren. De har det lugnt och fint och mår i princip alltid bra. Vi har på alla år aldrig behövt behandla någon ko med antibiotika, säger Håkan Larsson.

Prisad hantverksproducent

Kvinnorna på Skålldal har traditionellt ystat lite till husbehov, men aldrig med kommersiella ansatser. Och faktum är att det inte heller var någon jättegenomtänkt strategi att starta mejeri.

– Vi har ju alltid tyckt om att ysta, så när vi byggde om ladugården för lösdrift och fick ett litet utrymme över fick vi en bra plats för en ostgryta och kunde börja testa lite olika saker. När vi sedan hoppade på en ystningskurs hos Eldrimner uppe i Jämtland var stenen i rullning, säger Lena Svedin Larsson.

På våren 2015 läste de om en gård i Boråstrakten som skaffat en mjölkautomat för försäljning och åkte dit på studiebesök. Sedan gick allt väldigt fort. I december samma år arrangerade intresseorganisationen Lokalproducerat i väst det publika evenemanget Matfest på ett antal gårdar i Västsverige, Skålldal hakade på – och 400 kunder senare var de övertygade om att de var på rätt väg. Kort därefter började Skålldal leverera till den första livsmedelsaffären, och sedan har flera tillkommit successivt.

Totalt har Skålldal investerat 2,5 miljoner kronor i mejeriet, där en ny lokal med större maskinell kapacitet nu står färdig att tas i bruk. I de pengarna ingår cirka en miljon i investeringsstöd från Västra Götalandsregionen.

– Vi har också fått mycket hjälp på vägen av andra mejerister och inte minst Lokalproducerat i Väst, som ställt upp med allt vi behövt, förutom pengar – kunskap, rådgivning och marknadsföring, säger Håkan Larsson.

Idag är Skålldals lilla ekomejeri etablerat bland landets ledande hantverksproducenter. Såväl yoghurten och filmjölken som Lenas skyr – en youghurtliknande produkt som är vanligast på Island – har premierats i tävlingen, där kunniga jurygrupper väljer ut vinnarna bland över 500 produkter i olika klasser.

Ostplaner

Produktionen av mjölk, yoghurt och fil har varit i fokus under de första åren. Härnäst är Lena mer än sugen på att börja tillverka egna ostar, men har ännu inte löst lagringsfrågan, då gården inte har något lämpligt utrymme. Hittills har hon därför nöjt sig med att ta fram mindre kvantiteter av ost av mer snabbproducerad karaktär.

Eldost förstås, som är det gemensamma namnet under vilket svenska gårdsmejerister saluför sin hantverksmässigt producerade stek- eller grillost, en svensk ”Halloumi”. En liknande produkt är den bohuslänska brynosten, som producerats i flera generationer på Skålldal. En ost av feta-karaktär som Lena kallar för Qvick, en salladsost av opastöriserad komjölk. Och så färskosten Vällost, den svenska motsvarigheten till Ricotta, som vissa njuter med sylt – andra med sill.

Lenas fascination över osttillverkningen och entusiastiska inställning till mejeriet delas av Håkan, och de pratar redan om en kommande tid efter pensioneringen där de ser mejeriet som en lagom reträttplats för dem, där de i lugn och ro kan utveckla sitt ostintresse. Allt medan Gustav driver gården vidare, som den femte bonden på Skålldal.

Text: Jens Frejrud

Foto: Jean-Paul Bastiaans och Jens Frejrud