Agrilus Planipennis (på engelska emerald ash borer, den har ännu inget namn på svenska) heter en vackert grönskimrande skalbaggsart med ursprung i östra Asien, vars larvstadium nästan uteslutande tillbringas innanför barken i askträd. I sitt ursprungliga utbredningsområde från östra Ryssland över norra delarna av Kina och vidare till Japan och Korea, är Emerald ash borer inte något större problem för värdträden, då dessa utvecklat motståndskraft som naturligt reglerar förekomsten av skalbaggarna.

I Nordamerika där askarna inte bär på samma motståndskraft har Emerald ash borer dock, sedan den troligen importerats från Asien tillsammans med en last träpallar på 1990-talet, utvecklats till en riktig pest som hittills skördat hundra miljoner träd.

Liksom flera andra exempel har visat genom historien, är det avsaknaden av naturliga fiender som gör att en art som avsiktligt eller av misstag importerats till helt nya miljöer plötsligt kan explodera, ibland med ödesdigra konsekvenser.

Ekologer i Nordamerika räknar med att det inom 10 år från det att en ask angripits inte kommer att finnas en levande ask kvar inom ett givet område, och att om inga effektiva motåtgärder sätts in (än så länge finns inga effektiva motåtgärder), hotar Emerald ash borer att ta kål på i princip hela Nordamerikas bestånd av ask, runt 8,7 miljarder träd.

Skadorna som uppstår då en trädsort helt eller nästan helt utplånas mäts vanligen i termer av ekonomiska förluster; dels handlar det om förlusten av virke. I fallet ask och Nordamerika är dessa förluster ändå relativt marginella, eftersom ask till skillnad från t.ex. furu och gran, aldrig utgjort ett industriellt brukbart träd. Asken är dock ett populärt stads- och parkträd, och kostnaden för att behandla, ta bort och återplantera alla döda och attackerade träd beräknas uppgå till 25 miljarder dollar. I samband med att omfattningen av askdöden i Nordamerika spred sig, fick dock forskare underlag för att undersöka ännu en aspekt av trädens försvinnande, en aspekt som kombinerar något så svårt och brett som ekonomi, ekologi och hälsa, nämligen denna: hur mycket är ett träd värt?

Genom att stat för stat jämföra hälsostatistik mellan åren 1990-2007, och sedan jämföra detta med utbredningen av Emerald ash borers framfart och askarnas död, kunde U.S. Forest Service, konstatera att dödsfall relaterade till kardiovaskulära och andningsrelaterade sjukdomar steg väsentligt i de områden där askarna försvann. Och detta till den grad att 20 000 extra dödsfall kunde konstateras under perioden.

I Kanada gjordes liknande undersökningar, varefter det konstaterades att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar, stroke och diabetes ökade i takt med att träden försvann. Efter att ha gått igenom siffrorna kunde så svaret på frågan ”hur mycket är ett träd värt” besvaras på följande sätt: för människor som lider av någon av de ovan nämnda sjukdomarna, motsvarar elva extra träd per bostadskvarter en extra inkomst om 20 000 dollar, eller att bli ett och ett halvt år yngre.

Inte nog med detta; för i en uppföljande undersökning gjord av forskare i Kanada, USA och Australien, där kvarter efter kvarter av varierande grönyta och trädplantering jämfördes med invånarnas hälsojournaler, framgick att de hälsofrämjande effekterna träden bibringar nästan uteslutande kommer från träd planterade längs gator och i tydligt synliga hagar. Träd som planterats mer oåtkomligt i parker och baksidor av hus, såg inte ut att ge någon effekt alls.

Även här uppmättes de hälsomässiga effekterna i termer av inkomstökning och längre liv: en ökning av tio träd i ett givet bostadskvarter motsvarade en inkomstökning om 10 000 dollar, och en föryngring om sju år.

Exakt vad det är hos träden som gör att vi mår bättre är oklart. Kan det vara att de renar luften åt oss, lockar oss ut i rörelse, lättar oss upp stämningsmässigt? Räcker det med att bara titta på ett träd så mår vi bättre? 1984 gjorde forskaren Roger Ulrich vid ett rehabiliteringscenter för patienter som undergått operation av gallblåsan i Pennsylvania upptäckten att patienter vars rum hade utsikt över en liten dunge städsegröna träd kunde skrivas ut i genomsnitt en dag tidigare än patienter vars i övrigt identiska rum hade fönster utan trädutsikt. Uppföljande undersökningar tycks visa på en sorts hierarkisk effekt av träd, grönområden och hälsa: en promenad i skogen gör dig friskare än utsikten av ett träd, som ändå gör dig friskare än bilden av ett träd. Någonting inom oss korresponderar med och svarar mot naturens tredimensionella geometri, dess färgdjup och sinnesintryck, och graden av påtaglighet i denna korrespondens är direkt hälsofrämjande. Om någon en dag erbjuder dig sju år och 10 000 dollar för en dunge träd bör du alltså välja träden.

Vinskribenten Stephen Quinn har intervjuat vinproducenter från Italien, Frankrike, Chile, Nya Zeeland och Australien för att ta reda på varför de anser att biodynamiskt odlade druvor leder till bättre vin.

I artikeln, som publicerats i en indisk vin-tidning, lyfts vinets syra och lägre alkoholhalt som en anledning till att vinet blir mer lättdrucket. Man visar även på att användning av kemikalier leder till vin med sämre kvalitet. Bönder som odlar konventionellt använder gödningsmedel för att öka skördarna, något som leder till att ogräs växer lättare och kemikalier behöver användas i bekämpande syfte. Detta gör i sig jorden svagare och att ytterligare bekämpningsmedel behövs för att skydda rankorna. Resultatet är svårjästa druvor av dålig kvalitet.

Större medvetenhet om kemikalier

Så varför odlar i så fall inte alla biodynamiskt? En ren kostnadsfråga, menar Monty Waldin en brittisk vinproducent och förespråkare för biodynamisk vinframställning. En fransk studie från 2014 visar att biodynamiska odlingar kräver mer personal då druvorna i regel plockas för hand. Därför är biodynamisk vinframställning vanligare i länder som Argentina och Chile eftersom arbetskostnaderna är lägre.

Å andra sidan har vi blivit mer medvetna om vad vi äter och dricker och motviljan mot kemikalier växer, skriver Waldin. Allt fler är villiga att betala lite extra för ett kvalitetsvin och biodynamiska vinodlingar får allt lättare att gå med vinst.

Notisen är en sammanfattning och översättning av artikeln ”Biodynamics in winemaking, A Global Trend” publicerad i Sommelier India, 19/4 2016.

I en ny studie, ”Det egyptiska jordbrukets framtid”, har man undersökt vilken typ av jordbruk som vore mest kostnadseffektivt för Egypten: konventionellt eller ekologiskt. Syftet med studien har varit att ta fram en omfattande kostnadsjämförelse mellan konventionella och ekologiska jordbruksmetoder som även beaktar långsiktiga miljöeffekter.

Trots vetskapen om att ekologiskt jordbruk har en positiv inverkan på miljön, lyser de ekologiska gårdarna med sin frånvaro i Egypten. Endast en procent av den totala totala jordbruksarealen är idag ekologiskt certifierad. En vanlig anledning är att man tror att ett ekologiskt jordbruk kostar mer. Något som den nya studien alltså motbevisar.

Förutom att ta med faktorer som miljöpåverkan från certifiering, personalresurser och maskiner så tar man i studien även hänsyn till kostnader för eventuell förorening av mark, luft eller vatten.

Slutsatsen är att även om ekologiskt jordbruk har en något högre produktionskostnad, så minskar det samhällets kostnader för miljö- och hälsoskador och är därmed mer kostnadseffektivt och lönsamt på längre sikt för samhället som helhet.

Studien genomfördes av Heliopolis University i samarbete med SEKEM, och bygger på en tidigare studie som publicerades redan 2011.

Notisen är en sammanfattning och översättning av den här artikeln. Diagram från SEKEM.

Det finns ett glapp mellan livsmedelsproducenters tomma löften och en ny generation konsumenter som kräver ren mat och transparens. Det menar journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson, som skrivit böckerna Den hemliga kocken och Äkta vara, och som idag också är chefredaktör för matmagasinet Hunger.

Mats-Eric pratade om det här på ett frukostseminarium som projektet MatLust arrangerade i Södertälje nyligen (den här artikeln är ett kommenterande referat av detta, inte en intervju / reds anm). Han menar att det finns ett växande kritiskt intresse för mat och att det är ett dilemma för matföretagen.

Lite äkta vara och mycket tillsatser

Många minns säkert när miljöprofilen Björn Gillberg för många år sedan visade att det gick utmärkt att tvätta en skjorta i ett gräddersättningspulver. En vanlig uppfattning är att det idag är så mycket bättre. Men Mats-Eric Nilsson tvivlar på det och ger några exempel på produkter som vilseleder konsumenter genom mängder av tillsatser:

• En kycklingmacka som visade sig innehålla 75 ingredienser.
• En guacamole-dip som innehöll 1,5 procent avokado (avokado är normalt huvudingrediensen i guacamole).
• En kantarellsoppa med bara 0,5 procent kantareller.
• En förpackad kantarell-sandwich med 0,17 procent kantareller

Tidigare fanns t.o.m. en kexchoklad blåbär med 0,00 procent blåbär. Livsmedelsverket ansåg faktiskt att konsumenter inte kan bli lurade av detta eftersom ingen ju kan tro att produkten innehåller blåbär(!). Men producenten tog enligt en artikel i DN intryck av kritiken och försökte med riktiga blåbär, vilket inte fungerade så bra, varpå produktionen av produkten upphörde.

Ett slående exempel på tillsatser som Mats-Eric Nilsson visade gäller jordgubbssmak. Det är lätt för konsumenten att tro att en produkt med jordgubbssmak på något sätt är smaksatt med jordgubbar. Men i det här exemplet handlade det istället om 48 (!) tillsatser, de flesta med obegripliga kemi-klingande namn – och inga jordgubbar. Mums. En milkshake jordgubb tack!

Allmänt kan man säga att när man inte använder äkta råvaror, eller en väldigt liten mängd av dessa, går man istället ofta in med en rad tillsatser för att skapa en illusion av äkta vara.

Mats-Eric Nilsson visade också ett exempel på ett annat sätt att vilseleda med formuleringar på förpackningen: Potatissallad ”Hemlagad direkt från köket”. Egentligen en lustig formulering i ett land där man inte får sälja hemlagad mat direkt från köket. I det här fallet menade Mats-Eric lite skämtsamt att det lika gärna kunde stå ”direkt från labbet” på förpackningen. På denna förpackning gjordes en minimal förändring, man lade till ordet ”Som” i väldigt liten stil intill det dominerande ”Hemlagad direkt från köket”. Ett annat exempel på hur man kan ge vilseledande intryck är att på brödförpackningar och i reklam visa bilder av handknådning av deg, medan den aktuella brödproduktionen i verkligheten är en storskalig industriproduktion.

Stor positiv motreaktion på gång

Enligt Mats-Eric Nilsson finns idag en motreaktion mot allt det här. Bland annat börjar många bli trötta på förpackad mat med långa innehållsförteckningar och uppfattar det inte som riktig mat. Man vill ha mer naturlig, äkta och autentisk mat.

I exempelvis USA är trenden tydlig menar Mats-Eric. För stora matkedjor som Tesco och Wal-Mart går det idag sämre än tidigare. Branschen tappar marknadsandelar och det man är orolig för är en ny generation ungdomar och yngre vuxna – s.k. millennials – som i USA motsvarar omkring 80 miljoner människor. Studier visar att de ställer helt andra krav på maten. Stora varumärken som Kraft Foods, Kellogs och Subway har enligt Mats-Eric Nilsson börjat ta bort tillsatser. Samtidigt dyker nya aktörer upp som gör mat mer hantverksmässigt. Ett exempel är Amy´s Kitchen som har expanderat kraftigt. Livsmedelskedjor tvingas nu i högre grad ta reda på vilka bra produkter som finns där ute.

Mats-Eric Nilsson ser samma utveckling i andra länder och han menar att det här bara är början. I flera europeiska länder säljs en stor andel av nya matprodukter med argumentet inga tillsatser. I Sverige visar studier att konsumenter läser innehållsförteckningar på ett helt annat sätt än tidigare, och det börjar dyka upp flera produkter som säljer på att de inte innehåller tillsatser. I en undersökning som Livsmedelsverket gjort om vad som är viktigt för konsumenterna vid inköp hamnade förekomsten av tillsatser på andra plats, efter socker, men före fullkorn/fiber, fett och salt. Så det här är något som konsumenter tänker på.

Många producenter säger, enligt Mats-Eric Nilsson, att man bara använder nödvändiga tillsatser, alltså inga onödiga tillsatser. Men han menar att det är fullt möjligt att ta bort tillsats efter tillsats. Ett bra exempel på det är produkten Jennys Kåldolmar som enligt förpackningen gjordes på mormors recept, men som tidigare innehöll mängder av tillsatser. Idag innehåller den bara en enda tillsats och produkten blev bara marginellt dyrare, berättar Mats-Eric Nilsson.

Idag satsar flera av de stora kedjorna mer på ekologiskt och det finns nya uppstickare i livsmedelshandeln, påpekade Mats-Eric Nilsson. Exempelvis Paradiset som är uppe i cirka 75 procent ekologiskt. I sitt manifest säger Paradiset också bl a: ”Tillsatser i maten ska vara ett undantag och du ska inte behöva vara kemist för att förstå vad du äter…”

Ett exempel på kontrast och motrörelse till de stora kedjorna är Bondens marknad som idag finns runt om i landet. Här får man ett ansikte bakom maten, menar Mats-Eric Nilsson, annars är man som konsumenten ljusår från producenten. Ytterligare ett exempel på motrörelse som finns i Finland är s.k. Ekoringar på facebook. Det är i princip facebook-grupper där man lägger ut vad man erbjuder och att det finns att köpa på en viss plats vid en viss tid.

Mats-Eric Nilsson betonar konsumenterna som drivande kraft och att konsumenter ibland underskattar sin makt. När man går i affären kan man känna sig liten, men man kan ju faktiskt välja en produkt framför en annan, och om många gör så tvingas producenter och livsmedelskedjor att förhålla sig till det. När det gäller att välja anser Mats-Eric att jämförpriserna i butikerna är något av en fälla. Det kan visserligen vara bra att kunna jämföra priser, men jämförpriserna skapar också ett enormt fokus på priset och en illusion av att produkter som är olika till innehåll och produktionssätt är jämförbara.