Det krävs ett engagemang och en människosyn utöver det vanliga för att i alla lägen verkligen ta tillvara det positiva och utvecklingsbara hos varje unik person med intellektuell/psykisk funktionsnedsättning. Annars blir det här lätt en klyscha. Den antroposofiskt inspirerade läkepedagogiken och socialterapin verkar bottna ordentligt i just en sådan människosyn och filosofi som gör skillnad i verkligheten.

Andlighet i praktiken

Läkepedagogiken (för barn) och socialterapin (för vuxna) har stark anknytning till flera kontinentala, humanistiska filosofer som talar om människans andlighet, vilket är ett ganska vitt begrepp. Och mer konkret än man kan tro.

– Andlighet kan omfatta hela människan och hennes förhållande till sig själv och omvärlden. Det är egentligen ett mycket naturligt sätt att se på oss människor, vi är ju inte robotar, säger Paula Hämäläinen Karlström, som är förbundssekreterare i branschorganisationen Värna.

Typiskt för läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheter är att synen på människan verkligen betonas och genomsyrar allt även i praktiken. Det handlar mycket om att se till hela människan, vilket också är centralt i hela den antroposofiska bildningsidén. Inom läkepedagogiken och socialterapin gestaltas det här konkret i vardagen på en rad olika sätt. Bland annat genom en medvetet utformad miljö, skapande aktiviteter, regelbunden rytm i livet, genuin respekt för det individuella och samtidigt betoning av social gemenskap. Allt detta har direkt koppling till det man ser som en andlig dimension hos barn och vuxna. Utifrån sett är det egentligen inte särskilt svårt att se hur det här tydligt sammanfaller med grundläggande mänskliga behov och utvecklingsmöjligheter. Sådant som ger livskvalitet.

Ett typiskt särdrag för de läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheterna är också att man starkt betonar att varje människa har en frisk kärna och utvecklingspotential. Här finns också stor lyhördhet för det individuella.

– Det är den positiva kärnan som vi ska sätta ljuset på och tilltala i varje situation. Det är det vi vill ta vara på och utveckla hos varje person, säger Anders Rosenberg, som är kommunikatör på Värna.

Inom läkepedagogiken och socialterapin talar man också mycket om livets röda tråd, som är något unikt för varje individ. Även personer med  intellektuell/psykisk funktionsnedsättning har behov av att uppleva och se den egna röda tråden och gå sin egen väg utan att bli motarbetade eller ifrågasatta.

Exempel i vardagen

Mycket av det här beskrivs kort i de gemensamma kärnvärden man slagit fast inom Värna (finns att läsa på varna.nu) och som ger en bild av det som är speciellt för läkepedagogiken och socialterapin. Vad kan då detta konkret handla om en vanlig dag i verksamheterna?

– Vår syn på människan och hennes andliga sida visar sig bland annat i bemötandet. Det finns en kvalitativ skillnad där. Vi är också väldigt bra på att skapa individuella lösningar, att hitta det som fungerar bra för varje person och som kan överbrygga det som inte fungerar så bra. Individuella lösningar kan röra sig om exempelvis klasstorlek, hur dagen utformas, typer av aktiviteter och hur livet gestaltas i stort. Vi tar redan vid intagningen också reda på vad personen själv tycker att han eller hon är bra på och tycker om att göra. Det gäller att alltid försöka hitta en positiv utgångspunkt att utveckla.

Kulturella aktiviteter är också något som betonas inom läkepedagogiken och socialterapin, exempelvis läsning, skådespel med mera. Vi människor har behov av sådant och det gäller även personer med intellektuell/psykisk funktionsnedsättning. Det ger näring till den andliga delen i oss.

– Att ha en regelbunden rytm i livet är ytterligare en viktig princip för oss. Det handlar om rytm under varje dag, vecka, årstid och år. Betydelsen av det här är allmänt underskattad. Rytmen ger pauser och möjlighet att hitta till sig själv. Om man exempelvis vet vad som ska komma under dagen så skapar detta ett inre rum att ta emot och utvecklas. Utan den strukturen blir det här mycket svårare, säger Anders Rosenberg.

– Den fysiska miljön är också särskiljande för oss. Det gäller material, färgval, form, hur man bygger osv. Överhuvudtaget sådant i miljön som stimulerar alla sinnena hos människan. Rummets atmosfär ska exempelvis stödja det som sker i rummet. Det här är en kvalitetsambition som handlar om att ge det bästa möjliga. Det återspeglar sig också i den ekologiska och biodynamiska maten.

Det är ganska krävande att vara medarbetare i läkepedagogiska och socialterapeutiska verksamheter. Här behövs ett stort engagemang. Man måste bejaka det här förhållningsättet och inte bara se brukaren som någon man tar hand om.

– Det finns ett mellanmänskligt engagemang i allt och det ger ett livslångt lärande där medarbetarna utvecklas lika mycket som brukarna. Det blir en gemensam ansträngning i varje vardaglig stund, säger Paula Hämäläinen Karlström.

Föregångare

Värna organiserar de allra flesta verksamheter inom läkepedagogiken och socialterapin i Sverige. Det rör sig om ett 40-tal verksamheter. Den här inriktningen har funnits i landet i över 70 år och är uppskattad. Här finns alltså lång erfarenhet av att, inte bara ta hand om, utan främst stödja barn respektive vuxna med intellektuell/psykisk funktionsnedsättning på deras väg till självförverkligande och till ett bra, meningsfullt liv.

Den antroposofiskt inspirerade läkepedagogiken och socialterapin har genom åren även varit lite stilbildande och bidragit till att utveckla det allmänna synsättet på personer med intellektuell funktionsnedsättning, menar Paula Hämäläinen Karlström. De ansågs tidigare vara obildbara, men1968 togs begreppet obildbar bort i Sverige.

– Vi har alltid haft som central grundinställning att personer med intellektuell funktionsnedsättning absolut är bildningsbara, och här har vi länge varit föregångare. Vi har också bidrag till samhällets idag officiella synsätt att en människa inte är sin funktionsnedsättning, utan att man är en person. Även principen om små grupper, gemenskap mellan människor med och utan diagnos samt betoning av relationernas betydelse är områden där läkepedagogiken och socialterapin har bidragit.

Ett par orosmoln

Idag finns ett par tendenser i samhället som oroar Värna. Den ena är att det som kan kallas normalitetsprincipen ibland drivs för långt. Det finns krav på att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska vara alltmer självständiga, fungera som alla andra och leva normala liv.

– Vi ser att det inte alltid fungerar och risken är att sådana krav leder till att man lämnar många av de här människorna i sticket. Det finns en påtaglig risk att personer med intellektuell funktionsnedsättning blir isolerade om de här kraven drivs för långt.

Vi är absolut för autonomi och självständighet på många sätt. Men det är också viktigt att slå vakt om rätten till social gemenskap, att få tillhöra ett sammanhang och utveckla långvariga relationer för att skapa ett gott liv, säger Anders Rosenberg.

Ett annat orosmoln som Värna ser i samhället är att det blir alltmer stora koncerner som tar över inom omsorgen. Det beror delvis på att offentliga upphandlingar av omsorgen ofta fokuserar för ensidigt på lägsta pris.

– Det riskerar leda till en utarmning av omsorgen där de som priskonkurrerar om uppdragen bara gör det allra nödvändigaste men inget mer. De plusvärden, kvaliteter och den gedigna erfarenhet som våra och andra idéburna verksamheter står för kan då bli utkonkurrerade. Det vore en klar försämring. Vi är något av garanter för att det pengarfixerade inte skenar iväg, säger Paula Hämäläinen Karlström.

För framtiden räknar Värna med att fortsätta vara en idédriven aktör i civilsamhället och bidra till att utveckla omsorgen för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Läkepedagogiken och socialterapin ger bra resultat, man har en genuin grund att stå på och det finns anledning till optimism. Närmast ska Värna certifiera de olika medlemsverksamheterna utifrån de gemensamma kärnvärdena. Syftet är att fortsätta utveckla de kvaliteter man redan har och visa att man i många avseenden ligger i framkant.

En broschyr som introducerar olika komplementär- och alternativmedicinska (KAM) behandlingar har sammanställts av Regionalt Cancercentrum Stockholm/Gotland, i syfte att sprida tydligare information kring olika komplementära behandlingar vid cancervård.

Enligt Lena Sharp, verksamhetsutvecklare och enhetschef på Regionalt Cancercentrum Stockholm/Gotland använder en stor del av cancerpatienterna komplementärmedicin, men många berättar det inte för sjukvården på grund av rädsla för negativa reaktioner.

Broschyren är riktad till patienter som söker sig till en bredare definition av hälsa och letar lösningar som mer utgår från en helhetssyn på människan som både kroppslig och själslig varelse. Således är det vanligt att just cancerpatienter vänder sig till KAM-behandlingar för att:

• Få hjälp att handskas med biverkningar av den konventionella behandlingen och symtom av cancersjukdomen
• Uppleva en högre grad av självbestämmande och delaktighet i sin egen behandling
• Förbättra sin generella hälsa

Enligt patientsäkerhetslagen får ingen annan än legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal behandla själva cancersjukdomen. Med detta i beaktning har dock KAM-metoder i vetenskapliga studier visat sig kunna vara till nytta för att exempelvis minska stress och obehag, samtidigt som de växtbaserade läkemedlen Iscador och Helixor godkänts av läkemedelsverket för stödjande behandling.

I broschyren från Cancercentrum Stockholm/Gotland görs en uppdelning av KAM-metoder – som omfattar hundratals metoder – i fem olika huvudgrupper innefattandes b la Mind-Body-metoder som Yoga, meditation och Qi-gong, och Alternativa medicinska helhetssystem som t ex traditionell kinesisk medicin och antroposofisk medicin.

Förhoppningen med broschyren är att cancerpatienter som vill vara mer delaktiga i sin egen behandling och förbättra sin generella hälsa sakligt informeras om utbudet av de olika komplementära behandlingsmetoderna och ställer sig frågor kring vad de har för förhoppningar. En av broschyrens författare, Kathrin Wode, poängterar dock i en artikel i Dagens Medicin att även vården behöver veta mer kring KAM-behandlingar – vad de kan tillföra och vilka risker som kan uppstå om man kombinerar vissa av dem med konventionell cancerbehandling.

Mitt emellan privat och offentligt driven vård och omsorg finns många idéburna verksamheter som mer drivs utifrån värderingar och människosyn. Här finns alldeles uppenbart en elegant lösning på den splittrande debatten om mångfald och vinster i välfärden. Men trots detta och stor popularitet i alla politiska läger är den idéburna sektorn mycket liten i Sverige, betydligt mindre än i våra grannländer. Det går att ändra på om man verkligen vill, menar Ulrika Stuart Hamilton, som är generalsekreterare i Famna.

Famna är en riksorganisation för idéburen vård och social omsorg och organiserar ungefär hälften de verksamheterna i landet. De flesta drivs som stiftelser eller föreningar fristående från kommun och landsting, och de har inte vinst som primärt mål. Här finns allt ifrån stora och välkända verksamheter som Ersta Diakoni, Stockholms Stadsmission och Vidarkliniken, till små enheter med något 10-tal anställda. De idéburna verksamheterna har en viktig roll i samhället.

Värderingar som gör skillnad

– Både ur medborgar- och politikerperspektiv är vi en viktig del av mångfalden och möjligheten att välja. Det behövs mångfald både när det gäller driftsformer, verksamheternas innehåll och värderingar. Alla inom vården och omsorgen behöver ju inte göra samma sak på precis samma sätt. Så skulle jag själv tänka om jag satt på kommun eller landsting och upphandlar detta, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Hon förklarar en del av det som är speciellt för idéburna verksamheter och som skiljer dem från privat och offentligt driven vård och omsorg.

– De bärs av en idé som man tillämpar och som ofta är sprungen ur en särskild människosyn. Det här skapar ett extra mervärde jämfört med privata och offentliga verksamheter. Därmed inte sagt att de sistnämnda inte har engagemang och idéer. Det som i grunden skiljer är att idéburna verksamheter har tillkommit utifrån en värdering och att detta mer präglar innehållet i verksamheten och mötena med människor varje dag.

– Här finns väldigt engagerad personal som brinner för det man gör, det är vad jag ser ute i verksamheterna. Att exempelvis utgå från patienten eller den enskildes behov blir aldrig klyschor, man omsätter det verkligen i praktiken.

En tydlig skillnad jämfört med många privata verksamheter är förstås att överskott eller vinster, som man även behöver i idéburna verksamheter, genomgående går tillbaka till själva verksamheten. En skillnad jämfört med offentliga verksamheter är att man hos de idéburna ofta har kortare beslutsvägar och är bättre på att ta tillvara personalens engagemang. Det är vanligt att medarbetare vittnar om det.

– En annan väsentlig skillnad är att idéburna verksamheter ofta gör olika slag av viktiga insatser för patienter och brukare som offentliga verksamheter normalt inte gör därför att det inte ingår i deras uppdrag. Våra verksamheter ser mer av de här glappen i behov som behöver mötas. Offentliga organisationer har i regel inte samma flexibilitet.

För lite idéburet i Sverige

Det är uppenbart att idéburna verksamheter har flera viktiga fördelar som bidrar till den mångfald som alla tycks vilja ha. Ändå står sektorn bara för 2,3 procent av vården och omsorgen i Sverige, mätt i antalet anställda. Motsvarande andel i Danmark är 13,8 procent och i Norge 7,8 procent.

Den offentligt drivna vården och omsorgen var mycket dominerande i Sverige under många år. När man sedan från 1980-talet och framåt släppte in privata alternativ, vilket också skedde i Danmark och Norge, tog den privata sektorn en större del av kakan i Sverige än den gjorde i grannländerna.

– Med rätt förutsättningar kan idéburen vård och omsorg bli mycket större även här i Sverige. Det borde kunna röra sig om åtminstone omkring 10 procent av totalen. Hos politikerna är våra idéburna verksamheter mycket populära i alla partier, men vi vill se mer tydliga utslag av det intresset i verkligheten. På den punkten är det lite för mycket prat och för lite verkstad, menar Ulrika Stuart Hamilton.

Onödiga hinder i upphandlingar

Om vi vill ha en större idéburen sektor inom vård och omsorg behövs förändringar inom bland annat två nyckelområden, som Famna också arbetar aktivt med:

• Upphandlingsregler och hur de tillämpas
• Kapitalförsörjning för tillväxt

När det gäller upphandlingar rör det sig om flera saker. Det största problemet är hur dagens lagar och regler tillämpas, anser Ulrika Stuart Hamilton.

– I många upphandlingar tittar man för ensidigt på lägsta pris och det passar inte ihop med det som idéburna verksamheter står för. De som upphandlar måste inte gå på lägsta pris, även om deras jurister kanske säger det. Men många gör så för att ha ryggen fri och undvika tidsödande överklaganden.

– Det är också viktigt att man inte specificerar för många krav i upphandlingarna kring hur verksamheten ska bedrivas. Då begränsar man värdefulla innovationer och idéer. Man bör specificera vad som ska göras, inte hur det ska göras.

Det är bland annat de här tillämpningarna av regler som avgör hur mycket idéburna verksamheter kommer fram och kan utvecklas i Sverige, menar Ulrika Stuart Hamilton. Men det behövs också ändringar på regelnivå, och även här finns uppenbara möjligheter på EU-nivå, som Sverige ännu inte har infört.

Enligt ett EU-direktiv behöver man t.ex. inte göra en offentlig upphandling om kontraktsvärdet är under 750.000 euro och tjänsten inte är gränsöverskidande. Det finns också möjlighet att göra undantag för vissa sociala tjänster. Men de här möjligheterna finns ännu inte med i den svenska lagstiftningen och risken är att de senare inte kommer med ordentligt. EU-direktivet som nu finns ger idag Sverige och andra EU-länder möjlighet att vidga undantagen och göra upphandling mer flexibel inom sociala tjänster. Det är viktigt att de möjligheterna fullt ut också regleras i svensk lag, menar Ulrika Stuart Hamilton.

En annan och flexiblare möjlighet är att använda s.k. Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP). I Sverige finns idag ett 60-tal exempel på IOP inom olika områden, exempelvis kvinnojourer och flyktingmottagning. IOP-samarbeten handlar i praktiken bara om sådant som anses så speciellt att det inte går att upphandla på en marknad på vanligt sätt. Var gränsen går är lite oklart, vilket är ett hinder i sig.

Vill nyansera vinstdebatten – stelbenta regler kan få negativa konsekvenser

Det har på senare tid varit mycket debatt kring vinster i välfärden och hur de ska kunna användas. Detta är en debatt som Famna vill nyansera. I den pågående Välfärdsutredningen, som inte minst behandlar vinstfrågan, ser Ulrika Stuart Hamilton en risk för att det kommer förslag som kan minska valfriheten för medborgarna och redan i direktiven till Välfärdsutredningen finns tongångar som kan komma att påverka även idéburna verksamheter på ett negativt sätt.

– Det talas där om att skattemedel bara ska få användas till det som de är avsedda för. Men om detta ska tolkas bokstavligt på enhetsnivå och omsättas till stelbenta regler kan det leda till att exempelvis en Stadsmission inte kan fördela överskott från en del av verksamheten till en annan del där resurserna just då bättre behövs. Det vore mycket olyckligt.

– Våra medlemmar har mångfacetterade verksamheter med olika sorters finansiering, allt ifrån offentliga kontrakt, medlemsavgifter, försäljning i egna secondhand-butiker, insamlade bidrag, föreningsstöd till volontärinsatser. En reglering av överskottshantering ned på enhetsnivå skulle omöjliggöra vissa aktiviteter, kanske hela verksamheter. Vi tycker det är viktigt att man ser varje organisation som en helhet, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Rent allmänt tycks den idéburna sektorn ha många viktiga fördelar och en intressant potential att utveckla välfärden i en riktning som alla kan stå bakom. En god idé verkar därför vara att på olika sätt släppa fram och stimulera idéburna verksamheter så att de får en större roll i välfärden.

– I Sverige har vi ett starkt och livaktig civilsamhälle. Men vi har en alldeles för liten och okänd idéburen omvårdnads- och vårdsektor. Det vill vi ändra på, säger Ulrika Stuart Hamilton.

Inrikesministeriet i Schweiz har meddelat att de avser ge fem olika komplementär- och alternativmedicinska metoder samma status som den konventionella medicinen.

De fem metoderna som det handlar om är: homeopati, holistisk medicin, örtmedicin, akupunktur och traditionell kinesisk medicin.

År 2009 genomfördes en folkomröstning i landet där två av tre schweizare (67 procent) röstade ja till att införliva de så kallade KAM-metoderna i den offentliga vården. Röstningen tillsammans med ökad forskning på området kan antagligen ses som en bidragande orsak till beslutet.

Senast maj 2017 beräknas metoderna få samma status som den vanliga medicinen har i Schweiz.