26 januari, 2018

Mer mod och källkritik behövs i ensidig debatt om integrativ medicin

Det ensidiga och organiserade motståndet mot integrativ eller komplementär medicin får i Sverige alldeles för stort utrymme i media och i politiken. Det är anmärkningsvärt hur okritiskt man gång på gång sväljer propaganda från den s.k. skeptikerrörelsen, trots att det finns många kunniga experter på området som kan ge en mer nyanserad och korrekt bild av seriös integrativ medicin. Det säger frilansfilmaren Heléne Bengtsson som producerat filmen Kampen om hälsoparadigmet. …

LÄS MER

Det ensidiga och organiserade motståndet mot integrativ eller komplementär medicin får i Sverige alldeles för stort utrymme i media och i politiken. Det är anmärkningsvärt hur okritiskt man gång på gång sväljer propaganda från den s.k. skeptikerrörelsen, trots att det finns många kunniga experter på området som kan ge en mer nyanserad och korrekt bild av seriös integrativ medicin. Det säger frilansfilmaren Heléne Bengtsson som producerat filmen Kampen om hälsoparadigmet.

Hon har genom åren arbetat som frilans för en rad tv-bolag och nyhetsmedia i Norden och på uppdrag gjort flera filmer om natur och miljö. Den senaste tiden har det handlat mer om hälsa som samhällsfråga. Heléne har alltid varit intresserad av hälsoområdet och när hennes endast några månader unga dotter fick cancer för cirka tio år sedan blev det en ögonöppnare.

– Då fick jag en brutal inblick i både vad som fungerar bra och vad som saknas i sjukvården. Det som saknas generellt är mer helhetsperspektiv på patienterna och deras hälsa, säger Heléne.

Det gick bra med hennes dotter och hon tror själv att det delvis beror på att hon och hennes man var så engagerade. Parallellt med den vanliga vården använde de även andra kompletterande alternativ och Heléne vill se en ökad förståelse och acceptans för detta i den svenska sjukvården. Och ett större mod inom vården att även våga titta på andra behandlingsmetoder.

Aggressiv opinionsbildning som inga patienter tjänar på

I samband med dotterns sjukdom fick hon kontakter med och inblick i den integrativa, komplementära vården. Här finns en rad vårdmetoder som ofta är mer hälsobetonade (salutogena) och som i regel är tänkta att fungera som just komplement till den gängse vården.

– Men jag såg också att det länge har drivits ett välorganiserat, mycket ensidigt och ganska aggressivt motstånd och opinionsbildning mot integrativa vårdformer. Det kommer från den s.k. skeptikerrörelsen som här i Sverige bland annat verkar genom föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det finns idag ett stort behov av en mer rättvisande bild än den som sprids därifrån, menar Heléne Bengtsson.

Det är bakgrunden till idén med den nu aktuella filmen Kampen om hälsoparadigmet, vars ansvariga utgivare är Föreningen 2000-talets vetenskap. Syftet med filmen är att
visa att det finns seriös integrativ eller komplementär medicin, och att samtidigt syna rörelsen bakom motståndet mot detta och hur det är organiserat.

Ett problem är att skeptikerrörelsen, inte minst föreningen Vetenskap och Folkbildning, har en aggressiv taktik som bland annat går ut på att misskreditera enskilda personer och aktörer som i vissa frågor inte har samma uppfattning som de själva har. På så sätt skrämmer man kunniga och seriösa människor inom vården, akademin och politiken till tystnad. Det innebär samtidigt att man hindrar ett bredare sökande efter kunskaper inom vården, vilket stämmer dåligt med vetenskapens anda.

– Inga patienter tjänar på det här. Denna ensidiga dragkamp pågår mest i media och i den offentliga bilden, medan det i själva vården finns många som är mer öppna för integrativa vårdmetoder. Integrativ vård är också något som växer starkt bland allmänheten i takt med att man själva som patienter kan skaffa sig mer kunskaper. Nu krävs ett större mod från fler vårdgivare, experter och politiker att våga stå upp för detta, och ta patienternas insikter och egna behov på allvar, säger Heléne Bengtsson.

Okritiska media

Heléne är mycket kritisk till och förundrad över hur okritiska media och journalister ofta är när de letar efter källor och personer att intervjua om de här frågorna. I filmen tar hon upp exempel på detta, och även exempel på när journalister själva är engagerade i skeptikerrörelsen. I ett fall intervjuar en sådan SVT-journalist en likasinnad bekant och får det att se ut som ett objektivt reportage. Det är mycket anmärkningsvärt, särskilt när detta görs inom SVT som ska vara opartiska, menar Heléne Bengtsson.

– När man som journalist söker källor tror tydligen många att en person som är engagerad i Vetenskap och Folkbildning och har en professorstitel är en trovärdig källa, även om den personen inte alls är expert inom hälso- och sjukvård. Det här är dessutom en opinionsdrivande förening och aktör som har en uttalad agenda på det här området. Men sådana partiska källor citerar media ofta helt okritiskt och det är ju ett kardinalfel för journalister. Man måste anstränga sig mer för att även få fram kunniga seriösa källor som har en annan bild. Det är inte så svårt, säger Heléne.

Hon menar att det finns många kunniga och seriösa läkare, forskare, professorer och aktörer att intervjua som har verklig kunskap om integrativ medicin – även om en del av dem idag faktiskt är skrämda till tystnad pga påhoppen i media som skeptikerrörelsen ägnar sig åt.

– Det gäller att flera vågar träda fram för att ge en mer balanserad bild av integrativ vård. Allmänhet och politiker lyssnar på experter som kommer till tals. Och när det gäller ”fotfolket” i skeptikerrörelsen är de i regel inte vetenskapsmän, utan bara spridare av vinklad information.

– Tongivande politiker skulle också kunna bidra till en mer balanserad bild av integrativ medicin. Men även här märks att det finns en rädsla för angrepp, så det krävs ett visst mod, menar Heléne Bengtsson.

Opinionsbildningen mot integrativ medicin har drivits organiserat ända sedan 1980-talet. Fler journalister borde gå in och gräva i den verksamheten, anser Heléne. Man bör också syna de som verkligen bestämmer inom politiken och statliga myndigheter. Hon menar att det inte är så många som gräver i exempelvis Läkemedelsverket och Livsmedelsverket. Sådan granskning borde få mer plats och är motiverad eftersom dessa myndigheter påverkar så många människors hälsa.

Handlar om valfrihet och revirtänk

Trots allt är Heléne optimistisk inför framtiden. Intresset för integrativa vårdformer växer starkt bland folk. Det finns idag större möjligheter att själv skaffa sig kunskaper och att dela med sig av dessa inklusive egna erfarenheter. Mycket talar för att behovet av och efterfrågan på integrativ vård kommer att öka.

När man funderar närmare på motsättningarna och ordkrigen som förekommer kring integrativa vårdformer måste man nog fråga sig: Vad handlar den här debatten och dragkampen egentligen om i grunden?

– Det är delvis en motsättning mellan folk och experter/myndigheter och den handlar om valfriheten i vården, som håller på att strypas alltmer på olika sätt. Det här ser vi också i reaktionerna på vår film, säger Heléne.

– Jag är också helt övertygad om att det handlar om ett utbrett revirtänk i den etablerade svenska vården och att man inte vill ha konkurrens. Cancervården är ett tydligt exempel på det. I Tyskland finns ett helt annat samarbete över gränserna,
men i Sverige blir många patienter nästan utskällda på sjukhusen om de kompletterar behandlingen med andra metoder. Det är ett revirtänkande som är till patienternas nackdel.

Heléne Bengtsson betonar också att det samtidigt är mycket viktigt att skilja på seriösa och oseriösa vårdinsatser. Sjuka, utsatta människor ska inte bli lurade, och det är enligt Heléne främst samhällets uppgift att se till.

– Att vara skeptisk är i sig bra, men det är inte detta som är huvudfrågan när det gäller integrativ medicin.

Hon konstaterar också att det i sociala media pågår ett informationskrig med inslag av konspiratoriska tongångar. Det menar hon är en farlig väg som inte gynnar någon. Här bör man vara både skeptisk och saklig.

Inom den integrativa medicinen, som innehåller många olika inriktningar, behövs samtidigt också större enighet. Bland annat behöver man hitta gemensamma mål och frågor samt en gemensam plattform, menar Heléne Bengtsson.

Här hittar du Heléne Bengtssons film Kampen om hälsoparadigmet.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
25 januari, 2018

Socialstyrelsen anmäls för partiska riktlinjer

I Socialstyrelsens beslut nyligen om riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom är det främst psykofarmaka, hjärnstimulering och KBT som förespråkas, medan andra evidensbaserade metoder marginaliseras. Psykoterapicentrum anser att personerna bakom beslutet är jäviga och anmäler nu Socialstyrelsen till Förvaltningsrätten. …

LÄS MER

I Socialstyrelsens beslut nyligen om riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom är det främst psykofarmaka, hjärnstimulering och KBT som förespråkas, medan andra evidensbaserade metoder marginaliseras. Psykoterapicentrum anser att personerna bakom beslutet är jäviga och anmäler nu Socialstyrelsen till Förvaltningsrätten.

Psykoterapicentrum anser att riktlinjerna medför skada för patienter genom att de begränsar tillgången till terapi för barn, ungdomar och vuxna, samt begränsar vårdens tillgänglighet och mångfald, utan vetenskapligt stöd.

Socialstyrelsens olika nationella riktlinjer är rekommendationer och har stor betydelse för vilken vård vi får, eller inte får. Det här påverkar i praktiken patienternas valfrihet i vården. Visserligen har varje enskild patient enligt patientlagen rätt att i samråd med behandlande läkare välja mellan de olika behandlingar som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Men enligt Socialstyrelsen är det också så att riktlinjerna ger vissa behandlingar högre prioritet än andra och att det rimligen leder till ökat fokus och mer resurser till dessa behandlingar på bekostnad av andra.

Jäv och brist på saklighet

De nya riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom är partiska, enligt Psykoterapicentrum. Man menar att i arbetet med riktlinjerna har Socialstyrelsen valt att utse en ledningsgrupp med enbart kunskap om biomedicinska metoder (psykofarmaka, hjärnstimulering) och KBT. Forskare med kunskap om annan psykoterapi, som psykodynamisk terapi, gavs inget inflytande. Psykoterapicentrum menar också att det finns påvisat betydande jäv hos flera personer i ledningsgruppen, genom bland annat koppling till olika företag som producerar och säljer psykofarmaka respektive KBT-behandling till sjukvården.

”Det är uppenbart att riktlinjer och prioriteringar har beslutats utan stöd i oberoende och neutral kunskapsvärdering, men däremot till fördel för de särintressen som finns representerade i projektledningen”, skriver Psykoterapicentrum.

Man pekar också på att Socialstyrelsens slutsatser avviker från hur internationell forskning tolkas i andra länders riktlinjer och att riktlinjerna utan saklig grund leder till en betydligt snävare och mer begränsad vård än i andra jämförbara länder.

– När jag talar med kollegor utomlands har jag svårt att förklara situationen i Sverige. De förstår inte hur Socialstyrelsen kunde dra sådana slutsatser med tanke på forskningsläget. De nya riktlinjerna innebär en rejäl försämring för patienterna, de som lider kommer inte att få den hjälp de behöver, ingen behandling funkar för alla, säger Stephan Hau till Psykologtidningen.

Han är professor i klinisk psykologi och styrelseledamot i Psykoterapicentrum. Han menar också att den här typen av jäv aldrig hade släppts igenom i exempelvis Tyskland, där de som företräder vissa behandlingar eller har kontakt med vissa läkemedelsbolag helt enkelt inte får vara med och rösta.

Det här är principiellt viktigt och intressant. En fråga som ligger nära till hands är: hur står det egentligen till med opartiskheten i den svenska sjukvårdens myndigheter? Ur internationellt perspektiv anses ju ofta den svenska hälso- och sjukvården vara mer ensidig än i många andra länder.

Psykoterapicentrum är en intresseförening som organiserar legitimerade psykoterapeuter med psykodynamisk inriktning. Det man nu begär är att Förvaltningsrätten upphäver Socialstyrelsens beslut om riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

10 januari, 2018

Prins Charles öppnar holistiskt sjukhus

Det har länge varit känt att prins Charles i Storbritannien ser positivt på integrativ vård, vi har till exempel tidigare skrivit om hur han behandlar sina kor med homeopati. Nu tar prinsen, enligt Health Nut News, steget längre och öppnar en klinik dit patienter från Englands allmänna sjukvård kommer kunna remitteras för gratis holistisk vård.…

LÄS MER

Det har länge varit känt att prins Charles i Storbritannien ser positivt på integrativ vård, vi har till exempel tidigare skrivit om hur han behandlar sina kor med homeopati. Nu tar prinsen, enligt Health Nut News, steget längre och öppnar en klinik dit patienter från Englands allmänna sjukvård kommer kunna remitteras för gratis holistisk vård.

Trots att prins Charles tidigare kritiserats för sitt stöd till komplementär medicin fick han stöd från den allmänna sjukvården och lokala myndigheter för den klinik han ska öppna. Kliniken ska byggas i anslutning till Dumfries House, en ståtlig byggnad i Ayrshire. Förutom att kliniken ska vara ett hälso- och friskvårdscenter så är ambitionen även att erbjuda olika program kring träning och utbildning. Tanken är att föra ihop olika inriktningar utifrån ett integrativt perspek.tiv.

Dumfries House har under de senaste tio åren varit en turistattraktion och kommer fortsätta att vara det, men pengarna därifrån kommer bekosta den nya kliniken. Varken den allmänna sjukvården eller de patienter som får komma dit behöver betala någonting.

Relaterade artiklar:

Prins Charles om biodynamisk odling och 4-promilleinitativet
Prins Charles behandlar sina kor med homeopati


26 december, 2017

Kampen om hälsoparadigmet – en viktig dokumentärserie

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. …

LÄS MER

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad.

Synen inom vården på vad som skapar långsiktig hälsa är utsatt för en medveten opinionsbildning som krockar med de gräsrötter som i ökande utsträckning tar sin hälsa i egna händer. Skeptikerrörelsen etablerade sig i Sverige i samband med bildandet av Vetenskap och Folkbildning 1982. Idag är de mer aktiva än någonsin och deras metoder ifrågasätts i filmen.

– Runt 2011 och ett par år efter det duggade påhoppen mot alternativmedicin tätt i media.
Det var många som reagerade mot detta och när jag granskade avsändarna såg jag att det ofta var människor knutna till skeptikerorganisationer som fick komma till tals och ge en ensidig bild av saken.
Det var då idén föddes, att i en film lyfta upp denna opinionsbildning till ytan och granska den på djupet, säger Helene Bengtsson.

Medveten opinionsbildning mot integrativ medicin

I filmen får vi bland mycket annat titta lite närmare på några exempel där journalister som sagt sig vara obundna i själva verket varit jäviga. Ett av exemplen handlar om ett reportage i SVT:s lokala tv-program Smålandsnytt under våren 2015. En välkänd skeptikerprofil som arbetade som journalist där gjorde ett omfattande reportage i syfte att framställa naturmedicin och antroposofisk medicin som någonting förkastligt och förbjudet inom svensk offentlig sjukvård. När man tittar närmare på det i dokumentären konstateras att han är aktiv inom den så kallade skeptikerrörelsen. Bland annat har han drivit föreningen Humanisternas podcast.

Trots ett uppenbart särintresse fick han alltså göra reportaget i SVT, som säger sig vara obundna och källkritiska. I dokumentären menar man att det här handlar om en målmedveten opinionsbildning mot integrativ sjukvård och antroposofisk medicin. Målet är att framställa dessa alternativ som oseriösa och förkastliga. Journalisterna används som verktyg för skeptikerrörelsens skrämselpropaganda.

Gräsrotsrörelse på frammarsch

Samtidigt som kritiken var skarp växte sig en gräsrotsrörelse med fokus på hälsa allt starkare. Människor kunde nu via sociala medier dela kunskap och inspireras av andra som tagit hälsan i egna händer.
–
Det är i detta gränsland som det krockar rejält, mellan den offentliga bilden av alternativmedicin och den kunskap som spreds bland folk. Utmaningen med filmen Kampen om Hälsoparadigmet har varit att balansera dessa två olika världar. Jag har velat inspirera lika mycket som att väcka tankar om vad som stoppar utvecklingen.
Hittills har filmen tagits emot fantastiskt väl, vilket jag är så tacksam för, säger Helene Bengtsson också. Nu kan du se hela filmen här:

""
18 december, 2017

Ny dokumentärserie: Kampen om Hälsoparadigmet – avsnitt 3

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Här berättar vi om del tre.…

LÄS MER

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Här berättar vi om del tre.

Vi skrev nyligen om de två första delarna i dokumentärserien. I den tredje och sista delen får vi ta del av olika attacker och kampanjer från skeptikerrörelsens håll gentemot integrativ medicin. Forskaren Robert Hahn, till exempel, berättar om en attack han själv utsatts för. Han skrev andliga böcker på fritiden och dessa togs upp som exempel på forskningsfusk vid svenska universitet – trots att han själv aldrig blandat ihop de två verksamheterna. Med anledning av detta har Robert Hahn undersökt rörelsen och kommit fram till att föreningar som VoF (Vetenskap och folkbildning) inte är särskilt vetenskapliga trots namnet. Istället verkar de repressivt, bland annat genom att varje år dela ut ett skampris, Årets Förvillare.

Skeptikerrörelsens metoder

En annan sak som konstateras och visas upp är hur skeptikerrörelsen tenderar att missbruka vetenskapens namn i olika sammanhang, för att ge mer tyngd åt sina argument. Skrämmande fakta kommer fram om att högt uppsatta politiker fattat beslut om att dra bort fortsatt stöd för integrativ vård på Vidar Rehab samtidigt som de själva är högst jäviga i sakfrågan.

I filmen berättar Robert Hahn att han närmare granskat skeptikernas påståenden om att effekterna av homeopatisk medicin inte har något stöd i vetenskapliga sammnahang. Det han kunnat konstatera är att bilden som målats upp är förenklad och osann.

Det här är bara några av de många aspekter som tas upp i filmen och avslutningsvis kommer en framåtblick. Hur vill man att det ska vara i framtiden? Hur når vi dit? Se filmen här:

""
15 december, 2017

Vaccin stoppas – kan göra folk sjukare

DN skrev nyligen om att världens första denguevaccin har visat sig öka risken för en dödlig form av denguefeber. Vaccinet har nu stoppats men över 700.000 barn i Filippinerna hade hunnit vaccineras innan dess.…

LÄS MER

DN skrev nyligen om att världens första denguevaccin har visat sig öka risken för en dödlig form av denguefeber. Vaccinet har nu stoppats men över 700.000 barn i Filippinerna hade hunnit vaccineras innan dess.

Dengue är ett virus som sprids via myggor och dödar ungefär 20.000 personer varje år, men många fler blir smittade – det rör sig om flera hundra miljoner människor. I Latinamerika och Asien är viruset en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn.

Med anledning av detta är det många som tagit ett denguevaccin utvecklat av läkemedelstillverkarna Sanfoi. Tanken med vaccinet var givetvis att förebygga sjukdomen. Men nu visar nya analyser, baserat på en sexårig studie, att de vaccinerade riskeras att drabbas av en ännu värre form av viruset.

Sanfoi har gått ut och varnat allmänheten och flera länder har börjat dra in vaccinet. Tillverkarna har kritiserats för att de inte gått ut med informationen tidigare, medan de menar att de först i år haft möjlighet till det. En utredning är igång och WHO hoppas att den ska vara klar innan årsskiftet. Nu ger man bara sprutan till de personer som tidigare haft denguefeber.

Än så länge finns inga rapporterade dödsfall kopplade till vaccinet, då man gett behandling till de som smittats.


12 december, 2017

Ny dokumentärserie: Kampen om Hälsoparadigmet – avsnitt 2

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Här berättar vi om del två. …

LÄS MER

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Här berättar vi om del två.

Vi skrev nyligen om den första delen i dokumentärserien, läs gärna texten här. I del två får vi titta lite närmare på några exempel där journalister som sagt sig vara obundna i själva verket varit jäviga.

Medveten opinionsbildning mot integrativ medicin

Ett av exemplen handlar om ett reportage i SVT:s lokala tv-program Smålandsnytt under våren 2015. En välkänd skeptikerprofil som arbetade som journalist där gjorde ett omfattande reportage i syfte att framställa naturmedicin och antroposofisk medicin som någonting förkastligt och förbjudet inom svensk offentlig sjukvård. När man tittar närmare på det i dokumentären konstateras att han är aktiv inom den så kallade skeptikerrörelsen. Bland annat har han drivit föreningen Humanisternas podcast.

Trots ett uppenbart särintresse fick han alltså göra reportaget i SVT, som säger sig vara obundna och källkritiska. I dokumentären menar man att det här handlar om en målmedveten opinionsbildning mot integrativ sjukvård och antroposofisk medicin. Målet är att framställa dessa alternativ som oseriösa och förkastliga. Journalisterna används som verktyg för skeptikerrörelsens skrämselpropaganda.

Felaktiga fakta

Ett exempel på felaktig fakta som förs ut är att det skulle vara olagligt för svensk sjukvårdspersonal att rekommendera alternativmedicin. Enligt en prejudicerande dom i Högsta Förvaltningsdomstolen stämmer inte det här. Domen handlar om en läkare som friades helt efter anmälan om att ha ordinerat homeopatiska läkemedel som ett komplement till skolmedicinen.

En av de personer som uttalar sig i andra delen av Hälsoparadigmet är Torbjörn Sassersson, mediekonsult och redaktör på NewsVoice. Han menar att media inte går på skolmedicin på samma sätt som alternativmedicin, trots att det finns mycket kvacksalveri i stora läkemedelsbolag.

Se filmen här:

""
5 december, 2017

Ny dokumentärserie: Kampen om Hälsoparadigmet – avsnitt 1

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Filmen ligger nu på Youtube.…

LÄS MER

Den integrativa medicinen – där grunden utgörs av skolmedicin, som kompletteras med naturläkemedel och terapier från andra medicinska kompetensområden och kulturer – möter hårt motstånd från bl a läkemedelsindustrin och lobbygruppen Vetenskap och Folkbildning. Helene Bengtssons dokumentärserie ”Kampen om Hälsoparadigmet” i tre delar ger en avslöjande bild hur den negativa opinionsbildningen är organiserad. Filmen ligger nu på Youtube.

Synen inom vården på vad som skapar långsiktig hälsa är utsatt för en medveten opinionsbildning som krockar med de gräsrötter som i ökande utsträckning tar sin hälsa i egna händer. I det första avsnittet av Helene Bengtssons dokumentärserie får vi en inblick i vad integrativ medicin är och en fördjupning i några av de olika kompetensområden som bygger den. Vi får också en första introduktion till den svenska s k skeptikerrörelsen – den mest hårdföra lobbygruppen när det gäller att motarbeta den integrativa medicinens möjligheter att verka och utvecklas i Sverige.

Skeptikerrörelsen etablerade sig i Sverige i samband med bildandet av Vetenskap och Folkbildning 1982. Idag är de mer aktiva än någonsin och deras metoder ifrågasätts i filmen.

I detta första avsnitt av Hälsoparadigmet konstateras också att man i många andra länder i Europa och världen, kommit betydligt längre än Sverige vad gäller en bredare och modernare syn på hälsa. Ursula Flatters från Stiftelsen Vidarkliniken, menar bl a i filmen att Sverige måste agera för att inte ytterligare hamna på efterkälken i denna valfrihetsfråga jämfört med andra delar av världen.

Ansvarig utgivare för filmen är Föreningen 2000-Talets Vetenskap.

 

""
21 november, 2017

Oklart vad evidens i vården egentligen betyder

Omkring hälften av det som görs inom den gängse sjukvården uppges egentligen sakna evidens. Vad som är god evidens enligt kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet är dessutom ganska oklart. Ändå används de här begreppen mycket ofta som om de vore helt entydiga – i vårddebatten och i viktiga beslut. Det här speglar en snäv syn på evidens som får en del negativa konsekvenser för många patienter.…

LÄS MER

Omkring hälften av det som görs inom den gängse sjukvården uppges egentligen sakna evidens. Vad som är god evidens enligt kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet är dessutom ganska oklart. Ändå används de här begreppen mycket ofta som om de vore helt entydiga – i vårddebatten och i viktiga beslut. Det här speglar en snäv syn på evidens som får en del negativa konsekvenser för många patienter.

Snäv syn på evidens begränsar sjukvården

Det allvarliga med alltför snäva evidenskrav på olika vårdmetoder tycks vara att de gynnar läkemedelssidan – där det är relativt lätt att mäta smala genomsnittseffekter på enskilda symptom, och där det finns mycket stora forskningsresurser. Samtidigt tränger detta undan andra bra metoder som är mer helhetsinriktade och kanske också mer individuella, och som därför behöver utvärderas på ett bredare och mer kvalitativt sätt. Här finns det också betydligt mindre resurser till forskning.

Vad som anses vara god evidens styr vilken sjukvård vi får – eller inte får. En alltför snäv syn på evidens, särskilt i Sverige, har enligt kritiker lett till att vi blivit ett pillerknaprande folk och att väldigt stora patientgrupper inte får tillgång till mer helhetsinriktade och individuellt utformade vårdmetoder som de i många fall skulle behöva.

I en artikel i GöteborgsPosten skriver en rad professorer att det i vården finns en inbyggd partiskhet för kvantitativa studier och medelvärden, på bekostnad av mångårig erfarenhet. Denna partiskhet begränsar sjukvården på ett allvarligt sätt. Vi missar bra vårdmetoder och det drabbar hundratusentals människor. Exempelvis människor som är multisjuka eller har sjukdomstillstånd som inte är botbara.

Det finns en bred enighet om att vården i Sverige ska vara evidensbaserad. Det är viktigt att veta att det som görs i vården har avsedd effekt och är patientsäkert. Men hur god evidens kan se ut råder det delade meningar om. Socialstyrelsen, SBU (Statens beredning för medicinsk och social hälsa) och IVO (Inspektionen för vård och omsorg) bedömer om en vårdmetod är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet och därmed också om den ska få förekomma inom vården.

En legitimerad läkare eller sjuksköterska kan bli anmäld och i värsta fall förlora sin legitimation om man avviker för mycket från detta. Det personliga ansvaret är förstås bra på många sätt, men det här skapar också en osäkerhet eftersom gränsen mellan tillåtet och otillåtet är otydlig i vården. Exempelvis kan en bra läkare, på ett patientsäkert sätt, vilja anpassa en behandling individuellt för en viss patient, men läkaren kan då riskera att inte följa det som uppfattas som vetenskap och beprövad erfarenhet och bli anmäld.

Otydligt begrepp förenklas i debatten

I vårddebatten används evidensbegreppet ständigt som tvärsäkert argument. Det är väldigt vanligt att vissa politiker och opinionsbildande skribenter, medvetet eller i brist på kunskaper, försöker etablera en förenklad bild av att det bara finns en form av evidens – och att allt som inte är bevisat med just randomiserade studier är ovetenskapligt. Man skulle kunna tro att evidens är ett väldefinierat begrepp, men så är det inte – varken i vårdpraktiken eller i juridiken. Verkligheten är betydligt mer komplex.

Lars-Åke Johnsson, jurist, författare och tidigare ordförande i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, skriver i Ny Juridik (3:17) att all vård inte kan ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Utvecklingen av sjukvården förutsätter ju bland annat att nya vårdmetoder utvecklas. När det gäller kravet på vetenskap, skriver han att det är omöjligt att svara på frågan om vilken vetenskap som kan godtas. Och när det gäller kravet på beprövad erfarenhet är det oklart hur länge och för vem vårdmetoden ska ha använts. Även förarbetena till gällande lagstiftning är oklara om vad som egentligen menas med vetenskap och beprövad erfarenhet. Evidensbaserad vård blir enligt Lars-Åke Johnsson närmast vad kollektivet inom vården, eller snarare vissa ledande företrädare inom olika discipliner, vid en viss tid anser vara vetenskap, vilket dessutom är geografiskt begränsat.

På ett seminarium i Almedalen i år uppskattade professor Nina Rehnqvist från SBU, på en direkt fråga, att minst 50 procent av det som görs i den etablerade vården saknar evidens. En artikel i Läkartidningen för några år sedan tar upp problemet med att gränsen mellan vad som är en godkänd respektive otillåten metod är otydlig. En grundprincip för evidensbaserad vård är att den ska grundas på bästa tillgängliga vetenskapliga stöd, och om sådant inte finns beprövad erfarenhet. Randomiserade studier väger tyngst och enligt artikeln sorteras vissa studier bort direkt, exempelvis när kontrollgrupper saknas.

Läkemedelsbolag dominerar evidensforskningen

Om randomiserade studier konsekvent väger tyngst i bedömningen av vad som är bästa vetenskapliga stöd kan man fråga sig: Vilket utrymme finns då i praktiken för mer helhetsinriktade vårdprogram som består av flera samverkande vårdinsatser, där det är svårt eller omöjligt att lägga upp sådana studier med kontrollgrupper. Och finns det alls någon plats för individualiserad vård?

I Almedalen framhöll Nina Rehnqvist från SBU att det gäller att välja utvärderingsmetod efter vilken frågeställning det handlar om, och då går det inte alltid att göra randomiserade studier med kontrollgrupper. Hon menar samtidigt att nästan allt går att utvärdera på något sätt, men att man då får leva med olika grader av osäkerhet.

Ursula Flatters, läkare och en av Vidarklinikens grundare, pekar också på att det finns många vårdmetoder som inte går att utvärdera med randomiserade studier och kontrollgrupper. Exempelvis samtal, beröring och kirurgi. Hon menar även att det vetenskapliga tänket i vården präglas starkt av läkemedelssidan, men att hälso- och sjukvård ju inte bara handlar om läkemedel. Hela evidensbegreppet präglas av läkemedelsforskning. Därför blir det lätt mer betoning på just läkemedel i vården medan omvårdnadsområdet, som bygger mer på kvalitativ forskning, filosofi och etik, inte värderas lika högt.

Ett faktum som man inte kan bortse ifrån när det gäller evidens och vilken typ av vård som patienter får tillgång till är att de resursstarka och kommersiellt motiverade läkemedelsbolagen har en mycket dominerande ställning inom forskningen. Enligt en uppskattning sker över 90 procent av all medicinsk forskning inom läkemedelsbolagen. Om tyngdpunkten inom forskningen ligger på patenterade, kommersiellt drivna läkemedel blir detta också en tyngdpunkt i den sjukvård vi får – särskilt om det är en alltför snäv syn på evidens som gäller.

Det finns helt rationella skäl att vara vaksam och förhålla sig kritisk till detta, även om läkemedelsbolagen naturligtvis utvecklar många bra läkemedel. I en sammanställning av frågor och svar på SBU:s hemsida håller myndigheten med om att det finns en risk för att enbart kommersiellt gångbara metoder blir evidensbaserade, och att det därför behövs andra parter som finansierar medicinsk forskning.

Behövs ändrad inställning till integrativ vård

Alltför snäva krav på evidens begränsar patienternas tillgång till integrativ eller komplementär vård. På nyss nämnda seminarium i Almedalen sa Torkel Falkenberg, docent och forskare vid Karolinska Institutet, att evidens inte är bara en enda sak och att begreppet behöver problematiseras mer. En dominerande uppfattning har varit att man helst måste bevisa allt med dubbelblinda studier på samma sätt som för patenterade, potenta läkemedel, vilket innebär enorma mängder dokumentation och mycket stora kostnader. Han menar att sådana pengar inte finns för sådant som inte går att patentera och att det generellt blir lite orättvist att ha samma nivå på evidenskrav för den integrativa vården (som i regel har inga eller betydligt mindre biverkningar än vanliga läkemedel / reds anm).

Torkel Falkenberg berättade att många stora länder börjar se det här på ett annat sätt. Man är mer inriktade på att se om olika integrativa metoder fungerar bättre än den vanliga vården, och låta detta vara vägledande. I England valde man exempelvis att införa akupunktur mot smärta i sjukvården trots att det inte är bevisat på samma sätt som läkemedel. Han menar att det finns mycket att lära av den integrativa komplementära vården, även rent hälsoekonomiskt. Vi måste få in detta i vården. På stora sjukhus i andra länder som USA och Tyskland erbjuder man integrativ vård, inte minst därför att vården blir rationellare. Torkel Falkenberg pekade också på att det är farligt att tro att ”one size fits all” för patienterna, och att detta är typiskt svenskt. Det är viktigt att vi erbjuder olika typer av möjligheter, exempelvis vid kroniska komplexa sjukdomar. Man behöver vara mer lyhörd för patienternas behov.

Integrativ eller komplementär vård är ofta mer inriktad på en holistisk helhetssyn på patienten. Nina Rehnqvist sa att personer inom dagens vård ofta glömmer bort det holistiska och är mekaniker inom sitt lilla område. Man ser då inte helheten. Det är det som är ett av problemen, menar hon. Som svar på frågan varför inte även Sverige satsar mer på integrativ vård som komplement sa Rehnqvist att det beror på att läkarna inte vill och att de sätter sig på tvären. Det behövs en ändring av inställning när det gäller den integrativa vården. Utifrån egen erfarenhet pekade hon också på att alla på myndighetssidan inte alltid är objektiva och opartiska.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

13 oktober, 2017

Weleda tipsar: Så vet du vad som är hållbar hudvård

Weleda har belönats som världens mest hållbara företag inom naturlig hudvård. Vi pratade lite med Weledas PR- och eventkoordinator Sofie Bjuråker om hur det kändes att få priset, hur man som konsument vet om ett hudvårdsmärke är hållbart och hur man bäst kan ta hand om huden i vinter!…

LÄS MER

Weleda har belönats som världens mest hållbara företag inom naturlig hudvård. Vi pratade lite med Weledas PR- och eventkoordinator Sofie Bjuråker om hur det kändes att få priset, hur man som konsument vet om ett hudvårdsmärke är hållbart och hur man bäst kan ta hand om huden i vinter!

Under prisutdelningen uppmärksammades Weleda för sitt arbete med hållbar utveckling inom skönhetsindustrin.
– Det är ett fantastiskt pris att ta emot och vi är oerhört stolta! Juryn lyfte fram Weledas många år av insatser inom hållbarhet, liksom alla de initiativ som tagits, från medveten produktion till engagemanget inom CSR (Corporate Social Responsibility), säger Sofie Bjuråker.

Som konsument kan det kännas som en djungel att hitta rätt hudvård. Vad innebär hållbar hudvård egentligen och hur vet man som konsument om ett hudvårdsmärke är hållbart eller inte? Sofie förklarar att hållbar hudvård är producerad på ett sätt som inte skadar natur, djur eller människor. Hon säger:
– Hållbar hudvård hjälper också huden på ett sätt som inte påverkar hudens naturliga processer. Ett hudvårdsvarumärke kan, förutom att det produceras med ekologiskt innehåll och klimatkompenserar för sina utsläpp, också engagera sig i sociala projekt och miljöprojekt.

Att hitta rätt som konsument

Idag saknas tydliga riktlinjer för vad som får kallas för naturlig ekologisk hudvård, därför rekommenderar Weleda alltid konsumenten att titta på de olika certifieringarna, vad de ställer för krav och vilka kriterier de har.
– Våra produkter är certifierade med Natrue, en av de certifieringar som ställer högst krav på ekologisk och naturlig hudvård, säger Sofie.

Det hållbara är förstås bättre för miljön men också för den enskilda personen. Med
ekologiskt odlat innehåll slipper vi få i oss pesticider eller andra hälsotveksamma innehåll, säger Sofie på Weleda. Nu nalkas vintern, även om man kanske inte vill tänka på det riktigt än. Då sjunker fuktnivån och luften blir torrare. Vad gäller då?
– Då vi människor har högre fukthalt än vinterluften frigör vi fukt vilket resulterar i att huden blir torr. Vårt tips är fukt och fett! Smörj och återfukta torr hud, gärna flera gånger per dag. Speciellt på utsatta områden som ansiktet. Använd gärna en skyddande ansiktsolja innan du går ut på morgonen och smörj in huden med extra mycket fukt på kvällen innan du lägger dig, avslutar hon.