30 januari, 2019

Hjälpsamt: Förkylning

Förkylningar orsakas nästan alltid av virus och brukar gå över av sig själv – men det finns mycket som du kan göra för att lindra symtomen – utöver värme och vila kan fotbad, örtte och ångbad hjälpa kroppen att läka ut infektionen. Råden på Hjälpsamt vill vill inspirera och tipsa om naturlig egenvård som bygger på lång erfarenhet. Här har vi valt ut råd som lämpar sig bäst för förkylningar med snuva, det kan finnas fler som kan vara gynnsamma än som tas upp i texten.…

LÄS MER

Förkylningar orsakas nästan alltid av virus och brukar gå över av sig själv – men det finns mycket som du kan göra för att lindra symtomen.
Råden under rubriken Hjälpsamt vill inspirera och tipsa om naturlig egenvård som 
bygger på lång erfarenhet.
Här har vi valt ut råd som lämpar sig bäst för förkylningar med snuva, det kan 
finnas fler som kan vara gynnsamma än som tas upp i texten.

 

Värme och vila

I vila och värme arbetar immunsystemet bättre och kan ta hand om förkylningen, så att vila
och sova är bra som egenvård. Känn på fötterna då de ofta är kalla utan att det märks – sätt
på sockor eller tofflor, gärna i ull.

 

Mat och dryck

Drick ordentligt, gärna frukt- och grönsaksjuicer, annars kan snuva och slem bli segt och
svårt att bli av med. Ofta vill man inte äta stora och kraftiga måltider. Låt kroppen
få fokusera på att arbeta med förkylningen – ät det du vill ha och orkar, gärna frukt och
grönt. Tänk på att mjölkprodukter kan vara slembildande.

 

Fotbad

Fotbad kan lindra förkylningssymtom, som t.ex. huvudvärk, täppt näsa och täppta bihålor,
genom att verka avsvällande:

I fotbadet kan du använda:
– Citron, som är bra vid alla förkylningssymptom. Ta en ekologiskt odlad citron, skär itu den
under badvattnet och skär också i skalet så att de eteriska oljorna frigörs och tryck sedan ut
citronsaften.
– Tallbarrsbad eller granbarrsbad, som verkar värmande och ökar välbefinnandet samt är
välgörande för andningen.

1. Fyll en hink, ca 25 liter, med behagligt varmt vatten, blanda i en badtillsats.

2. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i hinken, om möjligt upp till under knäna.
Använd en filt och/eller en stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt så länge det känns bra, ca 10-15 minuter. Du kan ha en kanna eller termos med hett vatten och fylla på i fotbadet om det känns kallt.

Låt fotbadet verka utan att sysselsätta dig med annat under tiden.

 

Inhalation

Vid besvär av snuva, täppthet eller lock för öronen kan du prova att göra en inhalation.

I ångbadet kan du använda något/några av följande:
– 1 msk kamomillblommor, som är inflammationshämmande och verkar lugnande på irriterande slemhinnor.
– 2-3 tsk pepparmyntsblad, som är kylande och därmed lindrande verkan på irriterade slemhinnor.
– 3-4 droppar eterisk pepparmyntsolja
– 3-5 droppar eterisk eukalyptusolja, som minskar svullnad i luftvägarna, antiseptisk.
– 3-5 droppar Oleum Basileum (en blandning av eteriska oljor).

1. Ta en värmetålig skål, ställ den på ett bord som du kan sitta bekvämt vid, häll i cirka 1 liter hett vatten och tillsätt örter eller eterisk olja.

2. Lägg en handduk över huvudet och skålen och andas in genom både mun och näsa. Sitt så länge du tycker det känns bra, eventuellt med pauser för att snyta dig.

3. Efteråt är det bra att inte gå ut direkt, vänta minst en timme.

 

Örtteer


Det bästa är att använda nybryggt te, speciellt vad gäller blomteer vars eteriska oljor är flyktiga och förändras efter en stund. Det märks tydligt när man jämför färg och arom i ett nybryggt te, med ett te som har stått några timmar.

Tillredning: I regel tas 1 tesked torkad ört till en kopp vatten. Häll kokhett vatten över örterna och låt dra eller sjuda under lock. Nedanstående dosering gäller för en kopp te:

Kamomill (Matricaria recutita) verkar sårläkande, inflammationshämmande och lugnande på irriterade slemhinnor.
Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Lindblom (Tilia cordata) är hosthämmande, kramplösande, motverkar förkylningar och feber.
Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Fläderblommor (Sambucus niger) används vid förkylning med feber. Svettavsöndringen aktiveras vilket kan sänka febern. Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Pepparmynta (Mentha x piperita) verkar kylande på irriterade slemhinnor och har en antiseptisk verkan.
Använd 1 tsk, låt dra 3-5 minuter.

Timjan (Thymus vulgaris) används vid hosta och minskad motståndskraft. Gör slemmet mer tunnflytande.
OBS: endast 1 knivsudd per kopp, låt dra 3-5 minuter.

Ingefära (Zingiber officinale) är mycket bra som förkylningste. Det stimulerar blodcirkulationen och är slemlösande och antiseptiskt.
Skala en bit färsk ingefära och skär i skivor, häll på kokande vatten. Låt dra 3-5 minuter.

Anis (Pimpinella anisum) lindrar vid hosta.
Använd 1 tsk, låt dra 3-5 minuter.

Örterna kan användas var för sig eller i valfri kombination.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Ursula Flatters
Läkare

11 januari, 2019

”Gör som Norge – öppna upp för mer helhetssyn i vården”

Den norska sjukvården har betydligt större möjligheter än den svenska att samarbeta med terapeuter som ger komplementära behandlingar. Ett viktigt steg i Norge var att olika yrkesgrupper i en bred utredning helt enkelt lärde sig mer om olika vårdformer och därefter kunde enas kring ett förslag till politikerna. Samarbetet i norsk sjukvård ger idag mer helhetssyn på patienten och gör att fler patienter lättare kan få rätt hjälp, anser Stina Helmersson som beskriver det norska exemplet i en ny bok.…

LÄS MER

Den norska sjukvården har betydligt större möjligheter än den svenska att samarbeta med terapeuter som ger komplementära behandlingar. Ett viktigt steg i Norge var att olika yrkesgrupper i en bred utredning helt enkelt lärde sig mer om olika vårdformer och därefter kunde enas kring ett förslag till politikerna. Samarbetet i norsk sjukvård ger idag mer helhetssyn på patienten och gör att fler patienter lättare kan få rätt hjälp, anser Stina Helmersson som beskriver det norska exemplet i en ny bok.

Stina Helmersson är journalist, författare och föreläsare och boken hon nu släppt heter Hälsovinsten – den norska hälsovågen.

– Över hälften av befolkningarna i både Norge och Sverige använder redan komplementära vårdmetoder som massage, akupunktur, kiropraktik, mindfulness med mera. Jag vill visa att även den svenska sjukvården på ett patientsäkert sätt skulle kunna öppna upp mer för detta, ungefär som man gjort i Norge.

Stina Helmersson tycker det är anmärkningsvärt att man inom sjukvården i Sverige är så mycket mer försiktiga med detta. Hon pekar på att det finns väldigt stora folksjukdomar och kroniska sjukdomar som är utbredda folkhälsoproblem och där det finns väldigt mycket positivt att hämta från den komplementära medicinen.

Bredare samarbete tillåtet

En viktig skillnad mellan Sverige och Norge är, enligt Stina, att det enligt lag sedan 14 år tillbaka är tillåtet för norsk legitimerad sjukvårdspersonal att samarbeta med komplementära och alternativa terapeuter utan att riskera att bli av med sin yrkeslegitimation. Norsk sjukvårdspersonal kan också själva vidareutbilda sig inom komplementära metoder och använda den kunskapen. Men man måste samtidigt ha en öppenhet och kunna motivera vad man gör. Och har patienten någon allvarlig sjukdom ska terapeuter ha dialog med läkare om det. I Norge är komplementära behandlingar också ofta momsbefriade och avdragsgilla.

– Allt det här handlar om att stärka patienternas valfrihet och möjlighet att kombinera olika behandlingar. Då är det inte minst viktigt att man som läkare har ett hum om vad olika alternativ innebär, säger Stina Helmersson.

Stina Helmersson. Foto: Ewa Stackelberg

Mer direkt samarbete kring patienten

Hon berättar också att det i Norge visserligen fanns vissa farhågor om att en del patienter skulle undvika att söka vanlig sjukvård om komplementär medicin blir mer tillgänglig. Men hon menar att den oron efter några år har visat sig vara obefogad.

Stina Helmersson ger exempel på hur samarbetet i sjukvården idag kan se ut i delar av den norska primärvården. Det finns vårdcentraler som har många olika professioner, både skolmedicinska och komplementära. Förutom allmänläkare och sjuksköterskor kan det exempelvis finnas utbildade terapeuter inom akupunktur, kinesisk medicin, psykologisk expertis osv. De olika professionerna samarbetar och vet vad de andra kan.

– På en vårdcentral jag besökte tyckte alla att det var väldigt bra att man kunde samarbeta direkt på plats kring patienten. Det gav breda kunskaper och perspektiv på hälsa och det gick snabbare för patienten att få hjälp. Man kunde exempelvis först säkerställa att patienten inte har någon livsfarlig sjukdom för att sedan gå igenom livssituation, kost med mera och kanske börja med en lämplig komplementär behandling istället för att medicinera direkt. Om det inte var tillräckligt kunde man sätta in lite tyngre behandlingar, berättar Stina Helmersson.

Mer kunskaper ledde till enighet

För att sådant samarbete ska bli verklighet är det viktigt att olika vårdprofessioner och specialister vet någonting om vad andra specialister och terapeuter gör. Att Norge har fått en inställning och lagstiftning som är mer öppen till komplementär vård jämfört med Sverige beror delvis just på att man utbytt kunskaper.

På politisk nivå började det med att man ville möta den norska befolkningens önskemål om att få tillgång till komplementära behandlingar även inom den vanliga vården (vilket är ett önskemål som även finns i Sverige). En utredning tillsattes för att se hur man skulle öppna upp för detta. I utredningen fanns en kommitté med mycket stor bredd av vårdprofessionella och annan kompetens. Förutom läkare och sjuksköterskor var det specialister inom komplementära metoder, farmaceuter, forskare, antropologer, sociologer, statsvetare med flera. Till en början hade man inom kommittén mycket olika syn på sakfrågan.

– En viktig del i utredningen var att de här specialisterna även fick som uppgift att sätta sig in i de olika områden som de själva inte var insatta i. Det hela blev lite av en utbildning och detta bidrog till att man kunde komma fram till ett nästan enhälligt förslag till Stortinget om hur man skulle öppna upp mer för komplementära metoder i vården. Bredden i den här kommittén var också viktig för att få fram en stabil lösning och lagstiftning, säger Stina Helmersson.

 

"Jag vill visa att även den svenska sjukvården på ett patientsäkert sätt skulle kunna öppna upp mer"

 

Mer kunskaper är tydligen en väg framåt när det gäller att åstadkomma bredare samarbete i sjukvården. Stina menar att det finns många inom skolmedicinen som är öppna för att ta till sig kunskaper från den komplementära medicinen, medan andra är mer kunskapsresistenta. Hon tror att det tidigare inte har varit så stor skillnad på hur sjukvårdspersonalen i Norge och Sverige sett på detta. Men efter utredningen och lagstiftningen år 2004 blev fler i Norge positiva, och många som redan tidigare varit positiva kunde öppet visa det.

Krav som gynnar läkemedelsindustrin

– Att det, trots stora likheter i övrigt, finns betydande skillnader mellan Norge och Sverige när det gäller komplementär vård tror jag har flera orsaker. Delvis kan det bero på vilka personer som har fattat besluten och vad de har för inriktning. Sådana strukturer är inte så lätta att se, säger Stina Helmersson.

Vinjar Fønnebø är en norsk professor i förebyggande medicin med bland annat WHO-uppdrag och är en av många som intervjuas i Stina Helmerssons bok. Han säger att man i Norge tolkar lagtexten mer öppet än man hittills gjort i Sverige och att det svenska motståndet mot alternativ medicin påminner om debatten man hade i Norge för 25 år sedan. Som bakgrund pekar han också på att framhävandet av den evidensbaserade medicinen och dess krav på bland annat blindtester från början var en sund reaktion och rörelse som uppstod på 1970-talet. Men detta har utvecklats till något som i vissa länder helt har tagit över styrningen av all medicin och behandling. Kontroller och studier läggs upp på ett sätt som framför allt passar för att undersöka skolmedicinens läkemedel och det har i sin tur, enligt Vinjar Fønnebø, främst gynnat läkemedelsindustrin. Han menar att det är väldigt få aktörer som har resurser att åstadkomma godkända randomiserade studier och han anser att man noga måste tänka igenom hur icke-farmakologiska behandlingar kan utforskas och värderas på ett sätt som tillfredsställer kraven på dokumentation.

Stina Helmersson konstaterar att det finns ett behov av olika former av terapier och behandlingar för kropp och själ. Hon anser att ett bredare samarbete och mer helhetssyn på hälsa inom den svenska sjukvården skulle få positiva effekter på både folkhälsan och samhällsekonomin. Hon tror också att det skulle kännas mer meningsfullt för de som arbetar i vården.

– Inom svensk sjukvård behöver vi öppna upp mer och inte vara så rädda för komplementära och traditionella metoder, som ju är stora i världen sedan länge. Sjukvårdspolitiker och sjukvårdspersonal behöver lära sig mer om det, och komplementära terapeuter behöver lära sig mer om skolmedicin. Det gäller att vara öppen och lite fri från sina egna övertygelser och åtminstone se sig omkring på hälso- och sjukvårdsområdet, säger Stina Helmersson.

 

Fotnot. Ljusakupunktur (stora bilden) med ultraviolett ljus (singulett oxygen), utvecklades av svenske forskaren Tony van der Valk i Göteborg under 1980-1990-talen. Metoden användes av bland andra den norske läkaren Vilhelm Schjelderup (som startade Norska läkares förening för akupunktur 1980). Schjelderup genomförde en forskningsstudie på 130 astmasjuka barn som inte fick hjälp inom ramarna för den skolmedicinska sjukvården. Schjelderup presenterade sin studie med mycket goda resultat – hela 80 procent av barnen blev helt bra eller betydligt bättre – vid en läkarkongress i Edinburgh 2002. Numera använder bl a terapeuten och akupunktören Susan Thorkildsen ljusakupunktur vid sin klinik i Oslo.

Stina Helmerssons nya bok Hälsovinsten – den norska hälsovågen finns i bokhandeln, bland annat på Adlibris och Bokus.
presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

19 november, 2018

Skrämmande syn på patienter i en läkarenkät

Patienter har alltmer förvandlats från subjekt till objekt och läkararbetet har blivit mer instrumentellt, anser överläkare Herman Holm i en debattartikel i Dagens Medicin. Han pekar på att mötet mellan läkare och patient inte sällan sker via olika frågeformulär och att patienten som människa hamnar i bakgrunden. I artikeln lyfter han fram ett skrämmande exempel på denna utveckling.…

LÄS MER

Patienter har alltmer förvandlats från subjekt till objekt och läkararbetet har blivit mer instrumentellt, anser överläkare Herman Holm i en debattartikel i Dagens Medicin. Han pekar på att mötet mellan läkare och patient inte sällan sker via olika frågeformulär och att patienten som människa hamnar i bakgrunden. I artikeln lyfter han fram ett skrämmande exempel på denna utveckling.

Det gäller en enkät till 6000 läkare, från Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Karolinska Institutet, där man undersöker läkares uppfattning om patienter som är aktuella för sjukersättning. Här finns en beskrivning av en påhittad patient som läkarna ska bedöma, men som helt tycks sakna patientens perspektiv. Enligt Herman Holm skulle det hela kunna handla om en veterinär­medicinsk beskrivning av en deprimerad, krävande och aggressiv hund.

Den knapphändiga beskrivningen av patienten ”Johanna 47 år” som har återkommande depressioner innehåller en historia av sjukhusvistelser, medicinering, ETC-behandling (el-behandling), biverkningar, sjukskrivning, arbetsförmedling osv. En pikant detalj i beskrivningen är att ”Johanna i sitt sätt kan vara krävande, oförskämd och ibland aggressiv”.

Men Herman Holm konstaterar här att vad patienten själv vill och hur hon själv beskriver sin situation lyser med sin frånvaro, liksom grundläggande saker som vilket arbete hon haft, eventuella utlösande händelser, alkoholvanor, annan hälsa med mera. I formuläret tillfrågas läkarna ändå exempelvis om patienten borde ha sjukpenning, om de tror hon överdriver sina symptom, om de är självförvållade etc.

Herman Holm pekar på att det här visserligen inte är kliniskt arbete utan ett försök till kartläggning av läkares uppfattningar. Men han ifrågasätter hur det här ska kunna ge en relevant bild av läkarkårens åsikter. Det han tycker är mest obehagligt är att det är den objektiverade människosynen i beskrivningen av Johanna som är själva utgångspunkten.

I debattartikeln påminner Herman Holm om något som Hippokrates sagt:
”Det är viktigare att veta vilken slags människa som har en sjukdom, än vilken slags sjukdom en människa har.”

I det hela ser det ut som att vi har glömt hans fokus på människan.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Källor

Dagens Medicin

7 november, 2018

Idéburen välfärd – mycket prat men lite politisk verkstad

I stort sett alla politiker säger att de vill ha in mer idéburna verksamheter i välfärden. Men i upphandlingar agerar man i praktiken ofta i motsatt riktning genom att fokusera för mycket på lägsta pris och för lite på kvalitet. …

LÄS MER

I stort sett alla politiker säger att de vill ha in mer idéburna verksamheter i välfärden. Men i upphandlingar agerar man i praktiken ofta i motsatt riktning genom att fokusera för mycket på lägsta pris och för lite på kvalitet.

Ett vanligt mönster är att upphandlingar i landsting och kommuner är så fyrkantiga i sina krav att de ger för lite utrymme för de kvalitativa och idégrundade arbetssätt som ofta kännetecknar just de idéburna välfärdsverksamheterna.

En lång rad medlemsverksamheter inom Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd – riktar i ett öppet brev i Dagens Medicin en uppmaning och inbjudan till den delvis nya majoriteten i Stockholms Läns Landsting: ”Tappa inte bort den idéburna välfärden”.
Liknande budskap skulle troligen kunna riktas till de flesta landsting och kommuner i landet.

I våras frågade Famna lokalpolitiker i hela landet hur de tycker att den idéburna delen av välfärden ska utvecklas och fick då överväldigande positiva svar. Politikerna ansåg att den delen under kommande decenniet borde bli tio gånger större än idag. I flera andra sammanhang får man liknande positiva signaler. I exempelvis Stockholms Läns Landsting har det nya styret skrivit in i sitt program att man ska gynna idéburna aktörer i syfte att öka vårdutbudet, tillgängligheten och valfriheten.

Men Famna-medlemmarna säger i det öppna brevet att man är luttrade. Politiker från höger till vänster älskar att berätta att de vill ha idéburen välfärd, och det är i sig glädjande. Men sedan slutar det ändå ofta med att privata eller offentliga aktörer tar hand om verksamheten. Om mer idéburen välfärd ska bli verklighet krävs mer än ord, påpekar undertecknarna av brevet. I en konstruktiv ton bjuder man nu in landstingsledningen i Stockholm till samtal om hur den idéburna välfärden i länet ska öka med minst 50 procent under denna mandatperiod.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Källor

Dagens Medicin

Annika Dopping ledde Politikersamtal om framtidens komplementära integrativa vård under läkaransvar
4 september, 2018

Sjukvårdspolitiker i Stockholm: Det behövs mer kunskaper om komplementär medicin

Den svenska sjukvården behöver utvecklas. Det behövs mer kunskaper om komplementär medicin, mer fokus på hela människan och större öppenhet för metoder och arbetssätt som är hälsoekonomiska, men som ännu i stort sett inte erbjuds till patienterna i vårt land. Det är några exempel på vad som kom fram under ett seminarium och panelsamtal nyligen med politiker i Stockholm Läns Landsting och en rad experter.…

LÄS MER

Den svenska sjukvården behöver utvecklas. Det behövs mer kunskaper om komplementär medicin, mer fokus på hela människan och större öppenhet för metoder och arbetssätt som är hälsoekonomiska, men som ännu i stort sett inte erbjuds till patienterna i vårt land. Det är några exempel på vad som kom fram under ett seminarium och panelsamtal nyligen med politiker i Stockholm Läns Landsting och en rad experter.

Seminariet ägde rum i Kulturhuset i Stockholm och leddes av Annika Dopping. Hon började med att konstatera att jämlik vård inte betyder samma vård åt alla, eftersom vi människor är olika. Många patienter frågar efter komplementär medicin, men för läkare i Sverige finns inga krav på kunskap om detta område och inte heller krav på kompetensutveckling generellt, vilket man har i många andra länder.

Komplementär medicin, eller integrativ medicin, bygger på en kombination av etablerad skolmedicin och beprövade, patientsäkra komplementära vårdformer. Exempelvis osteopati, naprapati, kiropraktik, massage, naturmedicin och akupunktur.

Del 1

Del 2

 

Stort patientintresse och bra resultat

Daniel Olsson, analytiker på Priority, berättade om en Novus-undersökning som visar att cirka 60 procent av läkarna i Sverige får frågor minst en gång i månaden från sina patienter om komplementär medicin. 65 procent tror att patienterna skulle uppskatta om de hade vidareutbildning om komplementär medicin, men lika stor andel av läkarna tror att deras kollegor och arbetsgivare har låg acceptans för komplementär medicin. Man uppfattar alltså stort intresse hos patienterna, men lågt intresse hos kollegor. Enligt en annan jämförande analys med länder som Tyskland, Frankrike och Schweiz har patienter i Sverige betydligt mindre frihet att välja inriktning i sin egen vård trots att vården kostar oss ungefär lika mycket via skatter eller obligatoriska socialförsäkringar.

 

Therese Leijonhufvud från försäkringsbolaget EuroAccident.

När det gäller inställningen till komplementär medicin sa docenten och forskaren Torkel Falkenberg att det finns en del oinformerade skeptiker, men också okritiska entusiaster – och att båda grupperna kan vara lika svåra. Han menar att forskningen däremot ska ha en balanserad syn på detta. Mycket i vården handlar om omvårdnad, inte bara att bota sjukdomar, och man bör titta på och använda pragmatiska lösningar och inte bara randomiserade kliniska prövningar. I USA har alla stora sjukhus integrativa vårdavdelningar som erbjuder yoga, taktil massage med mera. Hälsoekonomin är en viktig fördel. Komplementär medicin är lönsamt på många håll och därför används det. Torkel Falkenberg berättade bland annat om en studie som visade att patienter till läkare som har kunskaper om komplementär medicin uppvisade upp till 30 procent lägre kostnader och även lägre dödlighet. Han pekade också på att det sker en stark utveckling inom komplementär medicin och att det gäller att hänga med i den.

Ett exempel på viktiga resultat som komplementär medicin kan bidra med har visat sig i omfattande svenska registerstudier som Torkel Falkenberg lett. Här jämfördes läkemedelsanvändningen för patientgrupper före och efter behandling hos Vidarkliniken (numera Vidar Rehab) respektive hos vårdgivare inom landstinget i Stockholm. För Vidarklinikens patienter minskade läkemedelsförskrivningarna kraftigt, medan den i stället ökade kraftigt för patienter i landstingets vård. Man såg liknande resultat för både smärtpatienter och patienter med kronisk stress.

Viktigt bli sedd som människa

Karin Björkegren Jones, författare och f.d. cancerpatient, berättade om sina erfarenheter från sjukvården, på ett sätt som berörde flera av politikerna på plats. Efter en tuff cancerbehandling fick hon bland annat hjärtsvikt och ordinerades då bara mer mediciner mot det. Hon är inte alls emot skolmedicin, men insåg risken för ytterligare biverkningar och hittade då andra vägar att själv bota sin hjärtsvikt. Hon berättade att ingen i vården pratade om biverkningar, eller livslust – att hon kände sig mycket ensam och minns varje hand som tog på henne. Det behövs hjälp med det psykologiska i en sådan här situation, men det får man inte, man blir inte sedd, menar Karin. Hon kom så småningom till Vidarkliniken för rehabilitering, vilket hon tycker var fantastiskt, och hon anser att det är fruktansvärt att den möjligheten har tagits bort för patienter i Stockholms län.

Linn Rönne, sjuksköterska på nuvarande Vidar Rehab och magister i folkhälsovetenskap, pekade på vikten av ett salutogent (hälsoinriktat) perspektiv på vården. Mycket handlar om omvårdnad, att bli sedd som människa, men miljön har också betydelse. Hon menar att det finns önskan från patienter om mer kompetens om komplementär medicin hos vårdpersonal. Det finns inget motsatsförhållande i detta. De här perspektiven är hörnstenar i vårdvetenskapen. Vårdande är också en färdighet man har som yrkesperson, en läkekonst där kunskaper och visdom vävs ihop. Linn Rönne pekar på vikten av att patienten blir sedd som fysisk, social och själslig människa. Och då behöver man finnas i en organisation som har förutsättningar att arbeta på det sättet. Det har alltid funnits efterfrågan på sådan vård, menar hon.

Rehnqvist kritiserade läkare och politiker

Efter att de flesta i politikerpanelen på olika sätt uttryckt att bemötandet av patienterna etc är viktigt, påpekade Nina Rehnqvist, professor och f.d. ordförande i SBU, att allt detta om att vi ska bry oss om människan egentligen står i Hälso- och sjukvårdslagen. Hon sa här också att hon är besviken på läkarna. Legitimation innebär ett personligt ansvar – om man ska följa lagen ska man ta reda på patientens behov. Men mycket fokus ligger på att följa systemet med ”pinnar” istället för att se hur det går för patienten.

Nina Rehnqvist riktade också kritik mot politikerna: Politiker ska följa upp vad de får för pengarna, men ni har inte varit tillräckligt bra på det – ni frågar om pengarna, men ni frågar inte om kvalitet. Det handlar här både om hårda mått och hur patienterna mår, sa hon. Hon pekade också på möjligheten att ge skräddarsydda mediciner och råd. Läkekonsten finns fortfarande. Och det finns inget bra skäl att inte kräva kompetensutveckling av läkare. Nina Rehnqvist sa att det inte får fortsätta vara som det är i vården idag, och att det är bråttom. Man behöver ge vården mer frihet. Man ska vara överens om vart man ska komma och följa upp det. Ha en plan för varje patient, och om patienten och vården är oense får man kalla in någon som kan avgöra tvistefrågan. Om man har den typen av kommunikation går allt mycket smidigare.
Politikerna kan kräva det här, menar hon.

Daniel Olsson redogjorde för kraven på läkares kompetensutveckling i olika länder.

Mer förebyggande vård

Ralf Sundberg, docent och ordförande för Läkarföreningen för integrativ medicin, gav även han några råd till sjukvårdspolitikerna. Gårdagens sjukvård handlade om skador och infektioner etc, men vi är nu i en ny fas av metabola syndrom, diabetes, högt blodtryck med mera. Politiker behöver tänka mer på preventiv medicin. Bland annat behövs bättre råd till folk om vad som är bra nutrition, och då inte de råd som Livsmedelsverket ger, som han menar gör detta på uppdrag av industrin (via finansiering från industrin / reds anm). Ralf Sundberg har tidigare även skrivit en bok om forskningsfusk inom kost- och läkemedelsindustrin och gav på seminariet exempel kring effekter av läkemedel. Bland annat att många läkemedel har effekt på bara 1 av 100 människor och att alltför många därför medicineras utan verkan. Han pekade också på hur man inte är tydliga med skillnaden mellan absolut och relativ riskminskning som ett läkemedel ger. En risk som minskar från 1,4 procent till 1 procent kan framställas som en 40-procentig riskminskning. Han tog också upp läkemedelsgruppen statiner som de flesta läkare har stort förtroende för, men som enligt forskning inte reducerar dödligheten av infarkter.

Peter Martin, läkare och grundare av FunMed AB, talade om funktionsmedicin där man fokuserar på de underliggande orsakerna till sjukdom och ohälsa. Han beskrev dagens vårdparadigm som ”one ill – one pill”, exempelvis högt blodtryck = en medicin. Men 85 procent är epigenetik – dvs hur vi lever kan förklara sjukdomarna. Han menar att mag-tarmkanalerna är det viktigaste, och att vi har glömt bort det. Där sitter 75 procent av immunförsvaret. Peter Martin pekade på att läkare inte kan någonting om nutrition och att sjukvårdssystemet är fullständigt underpresterande för kroniska sjukdomar. Inom funktionsmedicinen ser man kroppen som ett komplext integrerat nätverk och arbetssättet blir också förebyggande mot sjukdom. Prevention menar han är den stora bristen i den konventionella sjukvården. Han tror att funktionsmedicin kommer att slå igenom snabbt och om vi inte gör något kring det i vården kommer folk att söka sig till detta i andra länder. Peter Martin tror att vi kan få världens friskaste befolkning i Sverige om vi får fart på funktionsmedicin.

Det är dags att släppa prestigen och rädslan inom vården, sa Therese Leijonhufvud, som är produktchef sjukvård på försäkringsbolaget Euro Accident. Hon menar att människor är olika och för att kunna personanpassa lösningar behöver man lyfta blicken. Det finns en massa olika modeller för att gå framåt och för att må bra, men det är väldigt få som tittar på helheten och grundorsaker. Försäkringsbolaget har många olika kompetenser i sitt nätverk och eftersom bolaget själva bestämmer hur man ska arbeta kan man se pragmatiskt på det hela. Therese Leijonhufvud pekar på att ohälsa kostar i smärta och lidande, men också att det kostar för försäkringsbolaget, för arbetsgivare och för Sverige. Det hon önskar av den svenska vården framöver är att man öppnar upp och ser vad som finns och vad som fungerar.

Landstingspolitikerna i Stockholm fick en uppdatering i komplementär vård och omsorg.

Så här sa politikerna

De flesta sjukvårdspolitikerna i panelen verkade ta till sig av det man fick höra från experter, profession och patient kring komplementär medicin. De flesta uttryckte att det finns behov av att förbättra vården och att det är viktigt att vårdpersonal har mer kunskaper om komplementär medicin. Politikerna visade ett positivt lyssnande, men de var också försiktiga i sina uttalanden. Det parti i Stockholms Läns Landsting som brukar uttrycka mest öppen inställning till komplementär medicin är Miljöpartiet.

Här följer korta, redigerade axplock av vad respektive politiker sa vid olika tillfällen under seminariets gång (texten nedan ska inte tolkas som citat):

Landstingsråd Marie Ljungberg Schött (M):
Det är viktigt att vara delaktig i forskningen om komplementär medicin. Det ska fungera för patienten, sedan ska det passa in i våra system. Det finns mycket vi skulle kunna göra bättre. Jag tycker vi har bra vård, men vi ska bejaka möjligheter att utveckla sjukvården. Jag lyssnar mycket på forskare om att se helheten. Vi behöver få psykiatrin och resten av vården att fungera bättre ihop.

Landstingsråd Gustav Hemming (C):
Med den här typen av resultat (se Torkel Falkenberg studie ovan) har man en viss evidens. Det är viktigare att en metod fungerar än varför den fungerar. Människor är individer och det finns ett starkt samspel där. Vi har stora utmaningar i vården, det finns en attitydutmaning och det handlar om att lära och systematisera och även tillåta en mångfald. Resursfrågan är också viktig. Det finns metoder som fungerar,men som är svåra att få fram i vården. Vi politiker har ansvar för att våra förvaltningar har kompetens att avgör sådant.

Oppositionslandstingsråd Dag Larsson (S):
Det finns behov av kompetensutveckling hos professionen. Svensk sjukvård har bra resultat internationellt sett, men är usel på bemötande. Vi har en stor demografisk utmaning, pressad personal tvingas ofta ta till dåliga lösningar. Det är ett vårdsystem som behöver reformeras. Jag är orolig för utmaningarna vi står inför. Om vi bara betalar för läkemedel etc kommer det inte fungera. Vi måste betala för förebyggande insatser för att klara detta. Hälso- och sjukvård ska inte bara handla om att skriva ut medicin. Skolmedicinen måste självklart utvecklas och samtidigt ha stora krav gentemot både kvacksalvare och läkemedelsindustrin.

Oppositionslandstingsråd Susanne Nordling (MP)
Att vårdpersonal har kunskaper om komplementär medicin är viktigt. Det blir patientsäkert. Idag har vi mycket kroniska sjukdomar, det behövs mer personcentrerad sjukvård och då påverkas förutsättningarna för vården. Vi bör bejaka det friska i människan. Den psykiska hälsan får ofta stå tillbaka för den fysiska idag, där finns utvecklingspotential. Vi kan inte bränna ut planeten och inte heller människor. Vi (MP) vill hitta olika möjligheter för avtalsformer, just nu är detta för strömlinjeformat. Vi vill öppna för vårdverksamheter med värdegrund för att läka människor.

Catarina Wahlgren (V):
Det är viktigt med kunskaper om komplementär medicin. Jag har hört mycket positivt om Vidarkliniken/Vidar Rehab från patienter, men det i sig räcker inte för politiska beslut. Siffror om exempelvis minskad läkemedelsanvändning osv (se Torkel Falkenbergs studie ovan) är viktiga. Det behövs mer jämställd vård med kvinnors perspektiv. Vidarkliniken/Vidar Rehab kan vara bra för många och vi kan behöva ta till oss det i landstinget.

Dan Kareliusson (SD):
Komplementär vård är mer accepterat i andra länder. Det behövs mer information och utbildning om detta inom professionen. Helheten hos människan är det avgörande, där har vi i landstinget problem jämfört med exempelvis Vidarkliniken/Vidar Rehab. Bara det att patienter får byta läkare så ofta är illa. Omhändertagandet är avgörande, vi brister där, det handlar om kropp och själ. Vården har också en stressig situation.

Margaretha Åkerberg (KD): 
Kunskaper om komplementär medicin behövs. Jag är öppen för de här diskussionerna. Forskning är viktigt. Medmänsklighet har också stor betydelse. Jag efterlyser resultat. Vi borde ta kvalitetsregister mer ad notam.

Jan Liliemark (L):
Som politiker kan vi inte ta ställning till varje form av terapi. Det är viktigt att använda skattepengarna på bästa sätt och vi måste prioritera hårt i framtiden pga en demografisk tsunami som är på väg. Det är glädjande att det kommer studier inom komplementär medicin, men vi politiker kan inte bedöma dessa. Det måste andra göra. Psykosocialt omhändertagande är viktigt, där finns det förbättringsutrymme i sjukvården.

 

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
27 augusti, 2018

Politikerutfrågning och manifestation för den komplementära vårdens framtid

I dag vänder sig fler och fler utanför vården till alternativa metoder som kanske inte är så patientsäkra. Hur kan man integrera vissa alternativa metoder för att utveckla och komplettera dagens vård så att den blir mer patientsäker? På tisdag 28 augusti är det utfrågning av de politiska partierna och manifestation i Stockholm med anledning av den komplementära vårdens framtid.…

LÄS MER

I dag vänder sig fler och fler utanför vården till alternativa metoder som kanske inte är så patientsäkra. Hur kan man integrera vissa alternativa metoder för att utveckla och komplettera dagens vård så att den blir mer patientsäker? På tisdag 28 augusti är det utfrågning av de politiska partierna och manifestation i Stockholm med anledning av den komplementära vårdens framtid.

Huvudarrangören till dagen är #ValfriVård, ett facebookinitiativ som vill verka för patientsäker komplementär vård och som startats av Siri Lundström.

– Vi bjuder in till panelsamtal mellan de olika partierna om vården inom Stockholms Läns Landsting. Representanter från alla partier kommer och vi hoppas att de vill profilera sin ståndpunkt inför valet. Efteråt blir det manifestation på Sergels torg, mitt i Stockholm.

Önskan är att öppna upp samtalet kring den komplementära vårdens framtid i Sverige, dvs en kombination av skolmedicin och komplementär vård för patientsäkerhet och bästa resultat.

– Jag hoppas att så många som möjligt tar sig tid att komma. Speciellt så här inför valet. Det är enormt viktigt att visa att det faktiskt är en mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Hittills har vi fått mycket positiv respons från olika håll, men nu är det upp till folk att faktiskt komma också, uppmanar Siri.

Under panelsamtalet kommer Annika Dopping att vara moderator för åsiktsutbytet, och förutom partiernas olika representanter kommer bland annat Nina Rehnqvist, professor och f.d. ordförande SBU (Statens Beredning för medicinsk och social Utvärdering) att finnas på plats. Alla är välkomna att delta, men samtalet i Kulturhuset har begränsat med platser och kostar 50 kr. Manifestationen är gratis och öppen för alla.

För hela deltagarlistan se eventet på Facebook. Debatten kommer att spelas in och publiceras, men visas inte på TV.

Övriga arrangerar av dagen är Stiftelsen Vidarkliniken, Svenska Osteopatförbundet, Läkarföreningen för Integrativ vård (LIM) och Riksföreningen för metabol hälsa.


21 augusti, 2018

Alexandra Charles von Hofsten tilldelas guldmedalj av regeringen

Regeringsmedaljen "Illis quorum" instiftades år 1785 och är därmed den äldsta regeringsmedaljen. Inskriften betyder "åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det" och nu har den alltså tilldelats Alexandra Charles von Hofsten för sitt arbete med kvinnors hälsa.…

LÄS MER

Regeringsmedaljen ”Illis quorum” instiftades år 1785 och är därmed den äldsta regeringsmedaljen. Inskriften betyder ”åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det” och nu har den alltså tilldelats Alexandra Charles von Hofsten för sitt arbete med kvinnors hälsa.

Alexandra är bland annat ordförande i 1,6 miljonerklubben och 2,6 miljonerklubben, har varit socialt engagerad i välgörenhetsorganisationen Stadsbrudarna sedan 1970-talet och verkat som ambassadör för Star for Life – ett utbildningsprogram som finns i Sydafrika, Namibia och Sri Lanka.

I ett pressmeddelande från Regeringen uttalar sig socialminister Annika Strandhäll med anledning av medaljutdelningen:
– Alexandra Charles har gjort stora insatser för att lyfta frågor och forskning om kvinnors hälsa. Regeringen ger henne utmärkelsen för sitt stora engagemang och sätt att inspirera.

Annika fortsätter:
– Forskning om kvinnors hälsa har länge legat efter forskning på män. Alexandra Charles olika initiativ har varit otroligt viktiga för en breddad debatt, fördjupad kunskap, nya framsteg och en mer jämställd vård i Sverige.

Vi publicerade nyligen en lång intervju med Alexandra där hon bland annat berättar om sin syn på vården och hur hon startade upp 1,6 miljonerklubben, en ideell kvinnohälsoorganisation med syfte att folkbilda och göra både vård och medicinsk forskning mer jämställd.

– Rättvisa är så viktigt för mig. Vi måste inkludera, inte exkludera, i samhället. Alla ska ha samma rättigheter – men också samma skyldigheter. Jag tror på samarbete och samverkan. Kvinnor ska självklart ha halva makten, hela livet, säger Alexandra i intervjun.

Läs hela vår intervju med Alexandra här.


Foto: Charles Hammarsten
31 juli, 2018

Alexandra Charles von Hofsten om sin syn på vården

Skola, vård och omsorg är för viktiga frågor för att styras av partipolitik och mandatperioder. Att vi i Sverige inte kommit längre med att kombinera skolmedicin med komplementära metoder är en brist. Detta anser Alexandra Charles von Hofsten, grundare till 1,6 miljonersklubben som driver opinion och folkbildningsarbete för kvinnors hälsa och jämlik vård. "Vi borde ha en koalition där alla partier måste sitta ner och förhandla för att hitta långsiktighet och hållbarhet i de här frågorna", säger hon.…

LÄS MER

Skola, vård och omsorg är för viktiga frågor för att styras av partipolitik och mandatperioder. Att vi i Sverige inte kommit längre med att kombinera skolmedicin med komplementära metoder är en brist. Detta anser Alexandra Charles von Hofsten, grundare till 1,6 miljonersklubben som driver opinion och folkbildningsarbete för kvinnors hälsa och jämlik vård. ”Vi borde ha en koalition där alla partier måste sitta ner och förhandla för att hitta långsiktighet och hållbarhet i de här frågorna”, säger hon.

I år firar 1,6 miljonersklubben 20 år. Det som började som en bestört fråga från Alexandra efter en föreläsning om kvinnor och vård (”kan det verkligen vara så här!?”) har blivit en mäktig opinions- och folkbildningsrörelse. Den har kanske inte förflyttat berg – men påverkat och räknat hem delsegrar.

Vi sitter i ett svalt konferensrum i 1,6 miljonersklubbens lokaler på Östermalm i Stockholm. Alexandra är som alltid stilig i en nougatfärgad blus. För den som vant sig vid att se nattklubbsdrottningen i skvallertidningarnas mingelreportage kommer kanske hennes patos för rättvisa och jämlikhet som en överraskning. Men det är starkt och det genomsyrar hela hennes arbete.

– Att arbeta med hälsofrågor är som att lyfta på ett lock, säger hon. Det är så mycket som samverkar och påverkar oss. Det flesta tänker livsstil, och det arbetar vi med. Men det handlar också om oro och problem, luften vi andas, arbetslöshet… Sjuksköterskornas dåliga löneutveckling o arbetssituation. Det holistiska greppet på hälsa är så viktigt, för allt hänger ihop! Det är ett oerhört stort projekt som 1,6 och 2,6 försöker göra.

Men det började, som det så ofta gör, på hemmaplan.

– Mamma hade problem med hälsan och som äldsta dotter följde jag ofta med henne till sjukvården. Vad jag såg och hörde var hur dåligt gehör hon fick för sina problem, vilken bristande respekt som fanns för den äldre kvinnans problem och den totala avsaknaden av en holistisk syn på hälsa. Mamma hade grav reumatism och olika allergier – men de olika läkarna hade ingen som helst kontakt med varandra.

En väninna som arbetade med hälsa tipsade Alexandra om ett föredrag med Läkarsällskapet. Där och då såddes fröet till 1,6 miljonersklubben, för under föredraget fick Alexandra bekräftelse på det hon upplevt vid läkarbesöken tillsammans med sin mamma:

– De talade om att kvinnor inte får rätt diagnos eftersom läkarna helt enkelt inte känner igen våra symtom, berättar Alexandra. Forskning sker nämligen ofta på unga värnpliktiga män – och män och kvinnor är inte identiskt biologiskt lika. Det kan ge fatala konsekvenser!

– Jag kände redan då att ”det här ska jag ställa mig bakom!”.

Vill förbättra villkoren för kvinnors hälsa och välmående

Föredragshållarna den kvällen, Karin Schenk Gustafsson, professor i kardiologi, och Britt-Marie Landgren, professor i gynekologi, är idag två av experterna i 1,6 miljonerklubbens starka panel av professorer, docenter, forskare, läkare, sjukgymnaster och en rad andra professioner. Panelen består övervägande, men inte uteslutande, av kvinnor. Liksom medlemmarna i klubben.

– När vi skrev stadgarna till klubben bestämde vi oss för att skriva in att även män får vara medlemmar och vara med och påverka. De är ändå halva befolkningen, och vi vill inte exkludera, vi vill inkludera. Alla kan vara med – och ju fler vi är desto starkare blir vi, säger Alexandra.

Beslutet handlar lika mycket om vetskapen att många är starkare tillsammans som att vilja göra rätt där historien har gjort fel.

– Det är ju just där vi kvinnor ofta har befunnit oss; utanför. Vi vill inte göra om samma misstag. Vi lever här och nu i ett samhälle som kommer att må bättre om vi får en attitydförändring till stånd. Och det kommer också alla män till godo när det blir bättre vård för kvinnorna, för då mår även männen och familjerna bättre.

Klubben fick sitt namn från det faktum att det då, vid bildandet 1998, fanns 1,6 miljoner kvinnor i Sverige som var 45 år eller äldre. Tio år senare bildades systerklubben 2,6 miljonerklubben för kvinnor från 25 år. Målet är detsamma – att förbättra villkoren för kvinnors hälsa och välmående. Tillsammans har klubbarna drygt 33 000 medlemmar. Båda är ideella organisationer, utan vare sig kommersiella eller partipolitiska intressen.

"1,6 och 2,6 gör i grunden tre saker, säger Alexandra: Vi är folkbildare, vi är opinionsbildare och vi är en insamlingsstiftelse."

Stiftelsen Kvinnor & Hälsa gör just det som Alexandra insåg att forskningen saknade, när hon gick på den där första föreläsningen med Läkaresällskapet – den fokuserar på genusperspektivet och skänker pengar till forskning som är livsviktig för kvinnor.

Hjärt- kärlsjukdomar hör till de som eftersatts ur ett könsperspektiv och blev därför redan från starten blev en av 1,6 miljonerklubbens viktigaste frågor. Sjukdomsförloppet för hjärt- kärlsjukdomar ser ofta annorlunda ut för kvinnor än för män. Trots det har forskningen traditionellt enbart gjorts på män.

Varje år håller 1,6 miljonersklubben i galor över hela landet under temat Woman in Red. Förra året deltog hela 17 städer.

– Kvinnohjärtat är det vi blev kända för, säger Alexandra.

I någon liten mån kan det också bero på att kardiologiprofessorn Karin Schenk Gustafsson var en av föreläsarna från Läkaresällskapet den där kvällen när det första fröet till 1,6 miljonerklubben såddes, och blev en av de första experterna i klubbens expertpanel. Men framför allt handlar det om detta:

– Om du frågar svarar de flesta att cancer är den vanligaste dödsorsaken. Men efter 45 års ålder är det hjärt- kärlsjukdomar som skördar flest dödsoffer – och det sker många gånger i onödan, framför allt för kvinnor, som får fel diagnos, fel behandling, fel medicinering och biverkningar som läkarna inte känner igen, säger Alexandra.

Andra hjärtefrågor för stiftelsen är psykisk ohälsa, osteoporos och kvinnors cancerformer. Stipendierna delas ut till kliniska forskare i början av sina forskarkarriärer – och alltid till forskning med ett genusmedicinskt perspektiv.

– Det kommer fortfarande undersökningar som talar om ”antal personer” – och jag frågar varje gång hur många av dessa som var kvinnor? Var det alls kvinnor med i studien? Och om inte; Är det inte dags att göra om studien med ett genusperspektiv?

Så vad har hänt på de 20 år som 1,6 verkat?

– Inte tillräckligt, men mycket har hänt, säger Alexandra. Vi har bidragit till att öka insikten och förståelsen för att genusperspektivet är viktigt att ha med, att man inte  kan dra paralleller mellan kvinnor och män när det gäller hälsa, utan måste ta hänsyn till olikheterna. Och det är härligt med olikheterna! Härligt att män och kvinnor är olika – men man måste förstå att olikheterna finns och spelar en avgörande roll i hälsofrågor.

– Det är klart att jag tycker att vi har bidragit till en utveckling i rätt riktning. Jag försöker vara klok och tänka att vi är droppen som urholkat stenen – men jag skulle önskat att vi kommit längre. 

Jag har inte tid att vänta, jag vill se saker hända nu. Inte för min skull i första hand, som är 71, utan för barn och barnbarn. Det gör mig lite bekymrad att det går för långsamt med demokrati och jämställdhet och det påverkar vår hälsa. 

För en par år sedan slog en omfattande utredning från Kommissionen för jämlik vård fast att svensk vård är allt annat än just jämlik. Utredningen är en nedslående läsning om jämlikheter baserat på kön, geografi, utbildning, inkomst, födelseland, ålder, psykisk hälsostatus och typ av sjukdom. Men utredningen om den ojämlika vården är i sig en seger, menar Alexandra Charles von Hofsten.

– Ja, för idag är merparten av experterna inom hälsa och makthavande medvetna om att den ojämlika vården finns och den drabbar alla och envar förr eller senare. Det är i sig en väldig brist – men det är en väldig framgång att vi identifierar och erkänner hur det ser ut, för det är bara då man kan börja sätta in åtgärder.

– Beskedet att regeringen, både den förra och den nuvarande, avsatt pengar till att forska om kvinnors hälsa är också en enorm seger.

Vi pratar om så vitt skilda frågor som benskörhet, som drabbar varannan äldre kvinna och var fjärde äldre man – och rätten till säkra förlossningar oavsett var du bor i landet.

– Det är självklart att förutsättningarna för jämlik vård ska finnas i alla regioner. Här talar vi om kvinnor som ska lära sig – gå på kurs till och med – i hur de ska föda barn i bil?! Vem har inte tänkt?

– Hur tror man att glesbygden ska överleva om inte kvinnor  får vård när de föder barn? Vi får helt enkelt omfördela resurserna. Vi får kanske vänta med någon trafikled i tio år för att det ska få födas barn säkert.

Och om benskörhet:

– Om behandlingarna går bättre i Västra Götaland, varför kan då inte Malmö och Stockholm (där det fungerar sämst) titta på vad de gör i Västra Götaland?
Jag drar mig för att kalla det för att ”pinka revir”, men det är ju det det handlar om.  Varföri inte införa ”frakturkedjan”, och titta på det som nu funkar bättre i någon del av landet, införa det först, och driva nya studier vid sidan av.

Saknar ett inkluderande synsätt inom vården

Alexandra Charles von Hofsten vill inte inskränka frågan om hälsa till att enbart handla om sjukvård och omsorg – det handlar om välmående, glädje och lycka. Och då ingår allt ifrån luften vi andas till kultur.

– Vi har fortfarande inte nått dithän att kvinnor och män har något så självklart som lika lön för samma arbete. Det är också en hälsofråga, ekonomi en hälsofråga, för är man frustretarad, irriterad, känner sig förfördelad, och missbelåten, då mår man inte bra. Det är inte en sund själ i en sund kropp.

– Jag är till exempel för kvotering. Jag vet att det är en het potatis utifrån perspektivet att ”jag vill väl inte bli inröstad bara för att jag är kvinna”. Men med tanke på hur långsamt den här förändringen går, så tycker jag att vi måste ta till drastiska åtgärder som vi inte har provat innan. Låt oss prova kvotering i fem år – och se om det blivit en förändring. Vi kan inte döma ut kvotering som metod innan vi har testat den!

"Rättvisa är så viktigt för mig. Vi måste inkludera, inte exkludera, i samhället. Alla ska ha samma rättigheter – men också samma skyldigheter. Jag tror på samarbete och samverkan. Kvinnor ska självklart ha halva makten, hela livet."

Ett inkluderande synsätt borde också omfatta den komplementära vården anser Alexandra.

– Det komplementära tror jag är den enda lösningen. Det är en brist i Sverige att vi inte har kommit längre när det gäller att kombinera skolmedicin med komplementära metoder. Den som tror att det bara handlar om att ägna sig åt alternativ hälsokost tror jag missar väldigt mycket.

– Jag vill verkligen inte förkasta antibiotika, som ibland faktiskt behövs. Men man ska heller inte heller göra som vissa skolmedicinare och fördöma och fnysa åt örter och det som naturen kan ge.

Och väldigt politiskt?

– Ja, men aldrig partipolitiskt. Jag har alltid trott och tror fortfarande att jag kan jobba snabbare utanför partipolitiken. Det är heller inte säkert att mina värderingar och mina teser stämmer in exakt med ett partis – så för att inte tvingas vara tyst för att det inte stämmer håller jag mig utanför partipolitiken. Jag vill tänka större och inte låta mitt tänkande begränsas av partigränser.

Så skulle hon i den bästa av världar vilja se att också några av samhällets viktigaste frågor hanterades, nämligen de om skola, vård och omsorg.

– Jag inser ju att det är en utopi – men skola vård och omsorg borde ligga utanför de partipolitiska frågorna. Det är förkastligt med så korta mandatperioder – fyra år – som styr så viktiga funktioner. En regering kan sätta in åtgärder – och så åker de ut när nya tar över. Det tar ett par år innan nya makthavare satt sig in i frågorna. I bästa tar man två steg fram och ett bak. I värsta fall ett fram och två bak…

– Det är tragiskt att det ska vara så, vi borde försöka ha en koalition kring skola vård och omsorg där alla partier måste sitta ner och förhandla – och som inte påverkas av att mandatperioden är över. Vi behöver hitta långsiktighet och hållbarhet i de här frågorna. Men hur ska vi få till det om vi inte gör en förändring i systemet?

Det är lätt att låta frustration och ilska genomsyra en text med en så driven kvinna som Alexandra Charles von Hofsten, men det är inte där hon är. Driven, ja. Hårt arbetande, ja. Och otålig. Men också med en stark känsla för hur viktigt det är att ha roligt och glädja sig i livet, att återhämta sig och att njuta.

Är du duktig på att återhämta dig?

– Jag HAR varit duktig på återhämtning, men är inte fullt så bra som jag var… Kanske för att jag tycker att jag börjar få lite bråttom. Den känslan har att göra med att jag blir äldre. Tidigare hade jag all tid i världen, lättare att ägna mig åt återhämtning. Men jag försöker att boka av, tacka nej och bejaka återhämtning.

– Jag älskar att komma ut i naturen. Stad och natur – jag vill ha både och. Det finns så mycket parker och grönområden i Stockholm, det räcker att gå någonstans där naturen finns runtomkring. All slags kultur är också återhämtning för mig; att lyssna på musik, se en föreställning eller film – och att dansa, cykla, simma och bada bastu.

– Det är viktigt att ha roligt och njuta av livet. Hälsosamma saker är inte nödvändigtvis tråkiga! Det är en attityd man behöver ändra på; inte äta så mycket kött, inte dricka alkohol så ofta.

För två år sedan gifte hon om sig. Den nya följeslagaren i hennes liv är maken Bengt von Hofsten. Hon skrattar.

– Men min bästa återhämtning var att gå med min hund, som jag hade fram till för tre år sedan. Man kommer ut med en hund, för att man måste ut! Jag tror att det blir en ny hund snart… Det ger en lyckan av allt alltid ha en följeslagare.

– När vi gifte oss sa Bengt: ”Nu börjar mitt liv som hund”.

Text: Maria Torshall
8 juli, 2018

Vad är evidens egentligen?

Tolv läkare på fyra månader, förvärrade sömnstörningar, smärta och stickningar i armarna. Det var juristen Robin Enanders resultat efter att ha sökt hjälp hos den svenska allmänvården för utmattningssyndrom. Riktig hjälp fick han först på Vidar Rehab i Järna där han också fick verktyg för långsiktigt välmående. Hans berättelse inledde Famnas fullsatta seminarium i Almedalen på temat ”vad är evidens egentligen?”.…

LÄS MER

Tolv läkare på fyra månader, förvärrade sömnstörningar, smärta och stickningar i armarna. Det var juristen Robin Enanders resultat efter att ha sökt hjälp hos den svenska allmänvården för utmattningssyndrom. Riktig hjälp fick han först på Vidar Rehab i Järna där han också fick verktyg för långsiktigt välmående. Hans berättelse inledde Famnas fullsatta seminarium i Almedalen på temat ”vad är evidens egentligen?”.

Utifrån ett patient-, läkar-, forsknings – och myndighetsperspektiv diskuterade fyra paneldeltagare begreppet evidensbaserad medicin och användningen av evidensbegreppet i det svenska offentliga samtalet om vården. Moderator Maria Torshall ledde seminariet där Nina Rehnquist, professor emeritus, Sten Anttila från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), Isis Amer Wåhlin, gynekolog och forskare på Karolinska Institutet och juristen Robin Enander medverkade.

Begreppet evidensbaserad medicin har myntats av den kanadensisk-amerikanske läkaren David Sacket. Han menade att frågan om evidens måste vila på tre ben – patientens preferens, klinisk expertis och forskning. Han pekade också på att evidensbegreppet riskerade att ”tyranniseras” av vetenskapliga rapporter och att de andra aspekterna av den evidensbaserade medicinen lätt skulle tappas bort. Flera av paneldeltagarna instämde i detta.

Isis Amer Wåhlin menade att hennes profession, det vill säga den kliniska sidan, ofta bortsåg från den förstnämnda – patientens preferenser. Hon exemplifierade detta med Robin Enanders berättelse, där han blev misstänkliggjord när han beskrev biverkningseffekter och försämrat tillstånd till följd av de läkemedel han fick utskrivna.

Läkarna lyssnade hellre till skolboken och praxis än att faktiskt se och uppmärksamma Robins egen historia, vilket Isis menade var vanligt förekommande då läkarkåren sällan har tid, resurser eller internt stöd inom organisationen att ge individanpassad vård eller ta till sig nyare forskning från exempelvis SBU.

 

Sten Anttila från SBU beskrev hur de studier som genomfördes för att ge evidens till nya behandlingar eller kliniska ingrepp historiskt mest hade byggt på kvantitativa och mätbara studier. Då patientens perspektiv och upplevelser istället kräver kvalitativa studier för att kunna mätas har dessa därmed inte utgjort grunden för de riktlinjer och behandlingar som svensk vård idag bygger på. Först på senare tid har kvalitativa studier börjat tas med i SBU:s sammanställningar av forskning. Det tar dock många år innan nya rön når läkarkåren.

Robin Enander beskrev i sin berättelse hur han till slut, efter att ha träffat tolv olika läkare, vände till Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus Vidar Rehab, som han läst hade haft god framgång att behandla och bota utmattningssyndrom. För första gången sedan han sökte hjälp upplevde han där ett humanistiskt inslag där han blev lyssnad på. Vården byggde mycket på att skapa en regelbundenhet i kost, sömn och fysisk aktivitet anpassat efter just honom, istället för att man bara skrev ut ytterligare sömnmediciner eller andra preparat.

Professor Nina Rehnqvist menade att Robins berättelse inte var unik, att det i svensk offentlig vård är vanligt förekommande att ingen läkare får ansvar för helhetssynen på patientens hälsa, utan att man istället ofta behandlar utifrån sitt smala expertområde. Detta medför att vården inte alltid utövas med respekt för den enskilda patienten, och att denne därigenom får för liten roll i behandlingen, har för lite självbestämmande och respekteras i för liten utsträckning. Hon lyfte även problematiken med att hälso- och sjukvårdslagen egentligen inte följs och att det inte finns någon instans som verkligen har ansvar för det.

Läkaren Isis Amer Wåhlin menade också att den svenska ersättningsmodellen, där viss typ av vård eller behandling ger en viss typ ersättning från kommun eller landsting, gör att man som läkare ofta känner sig låst och begränsas i den vård man skulle kunna ge till en patient. Att utföra en ny typ av behandling eller förändra arbetssättet på ett sjukhus är därför svårt, inte minst då kulturen inom sjukhusen sällan är öppen för nya behandlingar.

Avslutningsvis argumenterade Nina Rehnqvist att det måste ske ett paradigmskifte inom vården, där läkarna hela tiden måste arbeta utifrån sitt grunduppdrag det vill säga att jobba för patientens bästa, och inte drivas av ersättningsmodeller eller rådande ovilja till förändring inom sjukhusen. För detta krävs ett klimat och ett ledarskap som tillåter detta. På så sätt kan man uppnå ett systematiskt förbättringsarbete, där vården får verktyg att utvärdera sig själv och förbättra sina behandlingar kontinuerligt. I sinom tid skulle detta leda till att patientens faktiska upplevelser får en större roll inom evidensbaserad vård, och att den så avgörande humanismen skulle genomsyra hela vårdupplevelsen.

Se seminariet i sin helhet här:

""
30 juni, 2018

Almedalsseminarium: Vad är evidens – egentligen?

Begreppen ”evidens” och ”evidensbaserad medicin” används ofta i den politiska vårddebatten. Men vad står begreppen för egentligen och vilka olika perspektiv är viktiga att ha med när man diskuterar evidens? Famna - Riksorganisationen för idéburen välfärd - arrangerar i år ett almedalsseminarium för att reda ut den frågan. …

LÄS MER

Begreppen ”evidens” och ”evidensbaserad medicin” används ofta i den politiska vårddebatten. Men vad står begreppen för egentligen och vilka olika perspektiv är viktiga att ha med när man diskuterar evidens? Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd – arrangerar i år ett almedalsseminarium för att reda ut den frågan.

Hur säkerställer man att forskningsrapporter, läkarens kunskap och erfarenhet samt patientperspektivet samverkar i bedömningen av vad som faktiskt är “evidensbaserad medicin”?

Panelen i Almedalen består av representanter för SBU, läkarprofessionen och patientsidan. Seminariet kommer att filmas och läggas upp i närtid på vår facebooksida. Du som är i Almedalen kan följa seminariet på plats på Strandgatan 26, onsdagen den 4/7 mellan 13:15-14:45.

Läs hela programmet här.