Foto: Privat.
14 juli, 2019

Idas liv begränsas av stelbenta vårdbeslut

Ida är en 29-årig tjej med Retts syndrom, en svår funktionsnedsättning, där rätt stimulans och trygg miljö ger ökad möjlighet till förbättrade förmågor och ett rikare liv. Idag lever Ida under förhållanden som gör henne alltmer inåtvänd och sluten. Hennes föräldrar vill flytta henne till Solåkrabyn i Järna, där allt finns som hon behöver, men Stockholms stad vägrar.…

LÄS MER

Ida är en 29-årig tjej med Retts syndrom, en svår funktionsnedsättning, där rätt stimulans och trygg miljö ger ökad möjlighet till förbättrade förmågor och ett rikare liv. Idag lever Ida under förhållanden som gör henne alltmer inåtvänd och sluten. Hennes föräldrar vill flytta henne till Solåkrabyn i Järna, där allt finns som hon behöver, men Stockholm stad vägrar.

Jag träffar Idas föräldrar, Lars och Claudie, i en förort till Stockholm. De är nu i 70-årsåldern, har tre barn tillsammans, men lever separerade. Ida är deras yngsta dotter och det av barnen som de fortfarande oroar sig mycket över.

– Vi vill hitta en total framtidstrygghet för både Ida och oss, säger Claudie. Vi vill att hon ska få bo på en plats där hon kan vara resten av livet, där allt finns samlat. Där hon inte behöver åka taxi och färdtjänst varje dag för att komma till en daglig verksamhet och där det finns natur och människor som ser henne som en tillgång.

Allt de önskar för Ida finns idag i den socialterapeutiska Solåkrabyn i Järna, mitt i vackra Sörmland, med boende och verksamheter samlade på ett ställe. Där erbjöds Ida en plats för ett par år sedan, men hennes stadsdelsförvaltning sa stopp och istället för en lösning på Idas situation, blev det en långdragen kamp med handläggare och andra beslutsfattare, som slutligen ledde till ett avslag i Förvaltningsrätten i mars i år.

– Ingen i denna uppslitande process visade intresse för Idas behov utifrån det syndrom hon har. Så länge hon är hel och ren och man kan visa att hon inte är misskött, finns ingen lyhördhet för vem hon är och hur ett bra liv för just henne ser ut, menar Lars och Claudie.

Foto: Privat

 

Lycklig på Solberga

Ida har provat på livet i Solberga By tidigare, från skolstarten tills hon var 21 år gammal bodde hon först på Solbergahemmet (numera Solberga By), ett annat antroposofiskt boende och skola nära Solåkrabyn i Järnaområdet. Därefter gick hon fyra år på Ekgårdens Gymnasiesärskola i Vagnhärad.

Lars och Claudie berättar med inlevelse om en underbar tid, fjorton väldigt bra år i Idas liv:

– Hon var lycklig, Hon mådde bra. Hon ritade. Hon målade. Hon jobbade med ull. Hon jobbade med lera. Hon var på samling varje morgon. Varje år spelade de en teater och hon var till och med med på scenen. Hon var en väldigt kontaktsökande och levande liten människa. Omgivningen såg henne, pratade med henne, sjöng med henne och promenerade med henne. Hon sågs som en gåva.

– Hon valde själv instrument ur en korg och hon rörde sig till musik. Allt detta ställdes till hennes förfogande. Hon var en helt vanlig liten skolflicka helt enkelt, fast hon hade sina funktionsnedsättningar och inte hade något tal.

När det var dags för gymnasiet sökte de till Ekgårdens gymnasiesärskola i Vagnhärad. Det blev också väldigt bra. Personal och lärare såg alltid till att Ida var med.

– Man engagerade henne utan tvång i allt från kasperteater till sömnad. Hon hade jämnåriga kamrater omkring sig. Hon var ute i trädgårdarna. De plockade äpplen och lagade mat.

 

 

"Omgivningen såg henne, pratade med henne, sjöng med henne och promenerade med henne. Hon sågs som en gåva."

 

Idag upplever Lars och Claudie sin dotter som ledsen, ensam och lite frånvarande. Hon har också blivit svårare att få kontakt med.

– Vi tror att det bland annat beror på bristen på närhet och kommunikation. Man sköter om Ida, duschar henne, klär på henne, kammar henne, borstar tänderna på henne och ger henne mat – men man umgås inte med Ida och bygger inga relationer med henne.

– Det gjorde man förut. I den antroposofiska verksamheten var de påhittiga. De hade maskerad. Ida var stolt. Hon hade uppgifter. Hon hade uppdrag. Hon gick fram till tavlan på gymnasiet när man ropade hennes namn i klassrummet – otänkbart idag. De hade konstutställningar och gjorde keramik. Fantastiska saker. Det var en tillvaro i färger – rött, grönt, blått…

– Efter varje termin var det vernissage. Man fick komma och titta och Ida visste precis vad hon hade gjort.

Idag finns ingen skapande verksamhet för Ida. Hon bor sedan åtta år tillbaka i en gruppbostad några meter från E4:an på en liten upphöjning mellan en fotbollsplan, motorvägen och en rondell nära Telefonplan vid den södra infarten till Stockholm.

Det finns sex ”brukare” i det som tidigare varit ett daghem. Runtom en gemensam yta med kök, tvättstuga och vardagsrum har de boende varsin liten lägenhet. Där lever Ida tillsammans med fem medelålders personer, som alla är sängbundna eller rullstolsbundna. Ingen av dem har något tal.

Ida fick denna placering från stadsdelsförvaltningen i Bromma efter gymnasiet när hon var 21 år gammal, trots att det inte fanns någon jämnårig att identifiera sig med. Lars och Claudie berättar också om stor omsättning på personal och långa taxiresor till den dagliga verksamheten.

Foto: Erik Olsson. (Personerna på bilden har ingenting med Idas fall att göra, men bor/arbetar i Solberga By.)

 

I rullstol – fast hon kan gå

– Det är svårt att komma ut med Ida, berättar Claudie. Hon får sitta i en rullstol istället för att gå på sina ben. Det är dåligt med långa promenader, utflykter, skog och parker. Oftast handlar det om att man går med henne i rullstolen runt fotbollsplanen. Hon får inte tillgång till det hon älskar mest, det vill säga gräs och att vistas i naturen. Hon är väldigt bunden till träd, natur och ljusets spel i löven. Hon ser andra saker än vi gör. Hon har ett eget liv med naturen.

Lasse berättar att hela Idas uppväxt präglades av just detta.

– Vi tog ut henne jämt. Det visade sig att hon tycker väldigt mycket om att gå i skogen. Och trots att hon gick så illa kunde vi släppa henne på en stig som var full med rötter och stenar och hon klarade det jättebra. Hon hade uppenbart nöje av de här naturupplevelserna.

– Det gäller fortfarande, fyller Claudie i.  Vi tar varje sommar upp henne till Hälsingland, där jag och min man har ett sommarställe. Hon känns harmonisk och lycklig när hon har den frihet vi kan erbjuda där.

Lasse och Claudie upplever idag avsaknad av intresse för och kunskap om Idas syndrom både på boendet och i den dagliga verksamheten – vad det innebär, hur man behandlar det och vad som krävs för att hon inte ska förlora sina förmågor.

– Det krävs också en beständig personalstyrka. Det går inte att hoppa in för människor som Ida aldrig har träffat förut, menar Lars. Arbetet med henne förutsätter att man har en tät relation. Det är då man kan åstadkomma något.

Foto: Erik Olsson. (Personerna på bilden har ingenting med Idas fall att göra, men bor/arbetar i Solberga By.)

Löfte om plats

Lars och Claudie har gjort flera försök att få en förändring, men är djupt besvikna över det överförmynderi de mött. Hösten 2017 väcktes dock ett nytt hopp.

En ny handläggare på Stadsdelsförvaltningen som Ida hör till, uppmanade dem att själva leta upp ett bra alternativ och lovade en snabb handläggning.

Föräldrarna tog då kontakt med Solåkrabyn, som de kände till från Idas skoltid då hon varit så lycklig och levt ett så bra liv. Där lovades Ida en plats i en gruppbostad i en liten, helt nybyggd lägenhet. De hade också plats på daglig verksamhet. Allt stämde perfekt.

– Det var riktigt underbart. Vi kände oss upplyfta, säger Lars. Solåkrabyn har en kombination av gruppbostäder och egna bostäder.  Oavsett om man bor i gruppbostad eller egen bostad har man personal som finns som stöd i allt – i boendet, i dagliga livet, i den dagliga verksamheten. Personalen bor delvis där med sina familjer.

– Man promenerar genom en ljuvlig park till de olika verksamheterna. Det är ute på landet. Det finns skog och djur. Många i Solåkrabyn känner Ida sedan tidigare. De vet precis vem hon är och de ville gärna ha henne där.

Solåkrabyn befinner sig i ett generationsskifte. Det finns ett litet äldreboende för dem som åldras, så att man kan lämna plats för de yngre. Lasse och Claudie följde de instruktioner de fått från handläggaren på stadsdelsförvaltningen till punkt och pricka – men allt gick fel och inget av det de blivit lovade kunde uppfyllas.

Hoppet grusades

Handläggaren visade sig ha överträtt sina befogenheter. Förvaltaren blev sjuk och byttes ut och hela processen började om. Tiden rann iväg. En undermålig undermålig utredning klipptes och klistrades ihop med gammalt och felaktigt underlag och presenterades från förvaltningen. Det blev avslag på ansökan. Lars och Claudie överklagade, men det hjälpte inte. Solåkrabyn måste till slut ge platsen de reserverat till Ida till en annan sökande.

Lars och Claudie upplever en viktig distinktion mellan den antroposofiska verksamhet de känner och stadsdelsförvaltningens verksamhet. I den förra ser man Idas utvecklingsmöjligheter, medan det är ett vårdperspektiv som man får från det andra hållet.

– De tycker att deras jobb är gjort när hon är ren och proper, menar Lars. I Solåkrabyn tänker man istället: Nu har du kommit hit, nu ska vi komma överens och se vad vi kan göra för att ha kul tillsammans. Vi ska se vad du är road av och utveckla det.

– Det perspektivet verkar svårt att få in i den offentliga vården, men i Solåkrabyn är hela verksamheten byggd efter det.

 

 

"Dagarna går, den ena efter den andra, utan att hon får det som skulle kunna göra hennes liv roligt."

 

Under de åtta åren som Ida bott på i sin nuvarande gruppbostad har hon varit på några olika dagliga verksamheter. Det som fungerade bra gick förlorat i en upphandling och det mesta har lämnat mycket i övrigt att önska.

– Hon känns ensam. Hon är mycket, mycket lämnad ensam på sitt rum på boendet, berättar Claudie. Ida har helt enkelt inte kul. Hon är ostimulerad. Man respekterar inte att hon kan gå utan kör henne i en stol med hjul från rummet till matbordet fast hon skulle kunna gå själv. Hon har inte en tillvaro som hon som ungdom borde ha.

– Dagarna går, den ena efter den andra, utan att hon får det som skulle kunna göra hennes liv roligt. Hon skrattar inte längre. Hon gråter ibland, vilket hon faktiskt sällan gjorde förr. Hon är visserligen omgiven av personal, men ensam ändå.

– Vad gäller hennes utveckling gör man ingenting med henne. Man stimulerar inte att hon använder de förmågor hon har. Man skulle kunna ta henne i handen och gå och vattna blommor, man skulle kunna ha henne vid tvättmaskinen när man fyller den. Man skulle kunna berätta för henne vad man gör. Hon får inte vara med och laga mat, utan man spärrar av köket för henne så hon inte kan komma in.

– När vi är hemma med henne står hon med näsan i stekpannan och deltar i allra högsta grad i dofterna, i matlagningen, i det som händer. På boendet isoleras hon mer och mer.

Just nu orkar Lars och Claudie inte gå vidare. Den advokat de anlitade i rättsprocessen har haft förslag på fler steg att ta, men de känner sig stukade, trots att Idas behov kvarstår.

– Vi är nu i en ålder att vi känner att vi inte längre riktigt orkar ordna så att Ida får komma därifrån så mycket som vi skulle vilja.  Vi träffar henne varje helg, men Lars klarar henne inte själv längre, berättar Claudie. Hon övernattar hos mig och min man nästan varannan vecka och när vi inte kan ta hem Ida hälsar vi på, men det känns otillräckligt.

Idas systrar har egna familjer och inte heller tid.

– De har ambitioner, men vi vill inte lägga något ansvar på dem att ta över. På sikt kanske någon av dem blir god man, men det är ett ganska stort jobb varje år med papper och redovisningar och tar många timmar i anspråk. Vi börjar känna att vi kanske ändå måste hitta en annan lösning.

En placering av Ida på Solåkrabyn skulle ha gjort att de kunde känna ett lugn inför framtiden.

– Hon skulle kunna bo där resten av livet. Där hon är sedd som den människa hon är med ett levande inre liv och en egen vilja. Hon skulle få en rik tillvaro och kanske bli glad igen.

 

Var är valfriheten?

Lasse och Claudie kan inte förstå varför en biståndshandläggare, som inte ens träffat Ida en timme anses kunna bedöma hennes behov bättre än de, som levt nära henne ett helt liv.

– Vi är hennes ombud och ställföreträdare. Vi kan bedöma henne bättre än någon annan, men det lyssnar man inte på. Ida förvandlas till en pappersexercis och ett ärende. Reglerna ska följas och det finns bestämmelser, samtidigt som vi menar att det finns alla möjligheter att avvika från dessa stelbenta regleringar.

– Idag är hon placerad av människor som inte bemödat sig om att lära känna henne och som inte är insatta vare sig i hennes svårigheter eller behov.

Var är valfriheten det talas så varmt om, undrar Lars och Claudie? Är inte Sverige en helhet? Varför är det så svårt för olika stadsdelsförvaltningar att byta tjänster med varandra för att möta behovet hos en liten skör människa? Med vilken rätt tar man ifrån Ida det som skulle göra henne lycklig?

– Vi vet inte hur hennes syndrom kommer att utvecklas, men vi vet att personalen i Solåkrabyn skulle jobba med Ida i en positiv riktning på ett helt annat sätt än man gör idag för att hon skulle kunna återta förlorade förmågor och vinna nya, avslutar Claudie. Vi vågar inte hoppas, men vi vill det bästa för vår dotter och kanske ger det kraft att försöka en gång till.

Text: Inger Holmström
Fr v: Jonas Ludvigsson, Hanna Angerud, Kjell Asplund, Ursula Flatters och Dan Larhammar.
6 juli, 2019

Seminarium i Almedalen: Alternativ medicin – alternativ etik

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik. Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.…

LÄS MER

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik.
Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.

 

Redan i seminariets inledning hettade det ändå till mellan läkaren Ursula Flatters, Stiftelsen Vidarkliniken/VidarRehabs talesperson i medicinska frågor och Professor Dan Larhammar, för detta ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning och numera preses i Kungliga Vetenskapsakademien.

 

– Du, Dan, sa Ursula Flatters, har varit en huvudmotståndare till mig och Vidarkliniken i över 30 år. Du använder i det sammanhanget din professorstitel på ett oetiskt och vilseledande sätt. När du uppträder som kritiker av antroposofisk medicin, går du utanför ditt kompetensområde (som är ett helt annat/red. anm.) och agerar i själva verket som aktivist. Då är det etiskt viktigt och riktigt att förklara för allmänheten att man i själva verket uppträder som privatperson!

Här är hela filmen från seminariet.
(Ursulas Flatters inledande anförande börjar 7:22 minuter in i filmen.)

 

Någon kommentar till det fick Ursula Flatters inte. Dan Larhammar kommenterade dock att han på KIs läkarutbildning undervisar studenterna om alternativmedicin och inte i alternativmedicin.

 

Begreppsförvirring

Kjell Asplund, som nyligen lämnat sitt betänkande om KAM till regeringen (Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog) modererade seminariet där också Professor Jonas Ludvigsson, Örebro universitetssjukhus samt Hanna Angerud, ordförande i Akupunkturförbundet medverkade.

 

Debatten kom att präglas av en viss begreppsförvirring. Dan Larhammar och Jonas Ludvigsson, valde genomgående att använda begreppet ”alternativmedicin”, som innebär patientens val står mellan antingen så kallas skolmedicin eller alternativa terapier av olika slag. Kjell Asplund talade utifrån ”KAM”–begreppet – det vill säga komplementär, alternativ medicin, alltså terapier som även kan fungera som rena komplement till den konventionella medicinen så som exempelvis akupunktur. Den antroposofiska medicinen, som Stiftelsen Vidarkliniken företräder, är integrativ, alltså en helt integrerad metod som sammanfogar konventionella och antroposofiska terapier och behandlingar i en helhetslösning under läkaransvar.

Inger Holmström

27 juni, 2019

Hjälpsamt: Reseapoteket

Insektsbett, stukade fotleder, blåmärken sår och solbränna... Det kan vara bra att vara förberedd när man är på resa. Här är råd för ett smart egenvårdsapotek att packa med på semestern.…

LÄS MER

Insektsbett, stukade fotleder, blåmärken sår och solbränna…
Det kan vara bra att vara förberedd när man är på resa. Här är råd för ett smart egenvårdsapotek att packa med på semestern.

 

Tips vid insektsstick

Akut vid stick och bett av större insekter som geting, bi eller broms: Dela en lök (gul eller röd) och lägg den färska snittytan på området där insekten stuckit eller bitit. Gör det direkt efter att du fått sticket eller bettet.
Låt vara kvar tills smärtan avtagit. Det verkar avsvällande och renande. Om du inte har tillgång till lök kan du använda en skiva färsk citron istället.
Kyla på området minskar risken för svullnad.

Någon droppe eterisk olja av t.ex. pepparmynta eller Tea Tree på området kan verka lugnande och stilla klåda.

För insektsstick som inte kan behandlas direkt enligt ovan, eller har hunnit svullna: Gör ett omslag med en kutan lösning med en blandning av arnika (slåttergubbe, Arnica montana) och etternässla (Urtica urens) (säljs som Combudoron):

  1. Ta 40 droppar (2 tsk) kutan lösning till 1 dl kallt vatten.
  2. Doppa en kompress eller en bit bomullstyg i lösningen. Vrid ur lätt och lägg kompressen/tyget dubbelvikt över insektssticket.
  3. Låt omslaget vara rätt vått och fäst vid behov med en elastisk binda.
  4. Omslaget kan upprepas flera gånger vid behov.

Dessa råd kan användas även för barn.

 

OBS! Vid allergisk reaktion av insektssticket kontakta vården!

Tips vid skador

Ibland råkar man ut för akuta skador såsom vrickningar, stukningar, bulor, klämskador, muskelbristningar och blåmärken, utan sårskador.

Arnika (slåttergubbe, Arnica montana) i form av kutan lösning (essens) och salva är mycket bra att ha i reseapoteket för dessa typer av skador.
Annat som är bra att ha i reseapoteket för skador är: kompress/bomullstyg, ylletyg, elastisk binda.

Vid en skada, gör ett omslag, gärna så snabbt som möjligt efter olyckan.

  1. Ta 1 tsk kutan lösning till 1 dl vatten.
  2. Doppa en kompress eller en bit bomullstyg i lösningen, vrida ur. Lägg kompressen/tyget dubbelt över skadan.
  3. Lägg på en yllelapp som täcker det våta och fäst med en elastisk binda omkring.
  4. Byt omslaget när det torkat.
  5. Efter den akuta fasen kan du gå över till att smörja in det skadade området med salva med arnika.

Dessa råd kan användas även för barn.

 

Elastisk linda är bra att ha med i reseapoteket, för både sår och andra skador.

Tips vid solbränna

När huden skadas av överexponering i solen är det bra att behandla det så fort som möjligt. De ultravioletta strålarna skadar vävnaden i läderhuden. Drick gärna extra för att kompensera för vätskeförlusten som stark sol kan ge.

En dusch med svalt vatten kan hjälpa om huden inte hunnit bli för röd.

Sedan kan du smörja in hela hudområdet med gel med en blandning av arnika (slåttergubbe, Arnica montana) och etternässla (Urtica urens) (säljs som Combudoron gel).

Om du på ett mindre område fått en kraftig solbränna (t.ex. ansiktet, näsan, axlarna) så kan du göra ett omslag med en kutan lösning med en blandning av arnika (slåttergubbe, Arnica montana) och etternässla (Urtica urens) (säljs som Combudoron):

  1. Ta 40 droppar (2 tsk) kutan lösning till 1 dl kallt vatten, dubbla satsen vid ett större solbränt område.
  2. Doppa en kompress eller en bit bomullstyg i lösningen. Vrid ur lätt och lägg kompressen/tyget dubbelvikt över det solbrända området.
  3. Låt omslaget vara rätt vått och fäst vid behov med en elastisk binda.
  4. Låt det ligga på så länge det känns behagligt och upprepa vid behov.
  5. Du kan också hälla lösningen i en ren sprayflaska och spraya på huden. Låt det självtorka och upprepa vid behov.

Gel med Aloe vera (eller färsk) kan användas istället.

Om du ej har tillgång till ovanstående så kan du badda det solbrända hudområdet med kamomillte. Gör ett te genom att hälla ½ l kokande vatten på 2 tsk kamomillblommor (eller tepåsar). Låt det dra 2-4 minuter. Låt det kallna och används sedan på samma sätt som ovan.

Som efterhandling av solbrännan kan du använda: Gel eller salva gjort på en kombination av arnika och etternässla (Combudoron).

Dessa råd kan användas även för barn.

Reseapotek och tips vid sår

Här är några tips på vad som är bra att ha i reseapoteket (om det ej kan ordnas på plats) vid eventuella sår.

Till sår:

  • sårtvätt (mild tvål eller sårtvätt från apotek)
  • kutan lösning med ringblomma (Calendula), för sårtvätt eller behandling av hudinflammationer och infekterade sår
  • blandade plåster
  • elastisk binda
  • kirurgtejp
  • suturplåster, för att hålla ihop glipande sårkanter.
  • kompresser och/eller rent bomullstyg (t ex gammal lakansväv) som man kan riva i lagom storlek.
  • pincett, sax

Användning av ringblomma för att tvätta smutsiga sår och som omslag på infekterade eller inflammerade sår:

  1. Blanda 1-2 tsk kutan lösning med ringblomma med 2,5 dl kokt avsvalnat vatten (eller ca 20-40 droppar till 1 dl vatten).
  2. Tvätta såret med en kompress doppad i den utspädda ringblomslösningen.
  3. För att göra ett omslag så doppa sedan en ny kompress i ringblomslösningen och vrid ur.
  4. Lägg t.ex. en yllelapp ovanpå (vilket håller förbandet fuktigt men luftigt, använd t.ex. en bit ylleplagg som krympt i tvätten) och fäst omslaget.
  5. Om förbandet fastnat när det ska tas bort så blöt det igen med ringblomslösning.
  6. Upprepa omslaget det närmaste dygnet eller dygnen, därefter kan salva med ringblomma smörjas runt såret istället.

Dessa råd kan användas även för barn.

 

Solen i all ära – det är lätt hänt att få för mycket sol på bar hud under semestern.

Tips på egenvårdsmedel till reseapotek

Apoteken har många receptfria förslag till olika åkommor. Här kommer några tips på naturliga egenvårdsmedel.

Vid huvudvärkArnika essens (kutan lösning) kan användas för att göra omslag som läggs på pannan. Även fotbad med färsk uppskuren citron kan hjälpa.

För cirkulationenCardiodoron mite (orala droppar), kan vara hjälp när man fått för mycket sol, men även vid långa resor och jet-lag, vid oro, svårt att somna m.m.

För magen: Beska droppar, t.ex. Amara droppar, kan användas vid illamående och t.ex. hjälpa under kostomställning. Det hjälper till att lugna magen vid kramper eller illamående.

Vid diarré: Kolsuspension (medicinskt kol) från apoteket eller björkkolskapslar, t.ex. Birkenkohle (som även hjälper mot magont)Tänk på att dricka mycket vid diarréer.

Vid illamående: Vid akut illamående kan du pröva att suga på en citronskiva eller inta ingefära i någon form (färsk, tabletter eller som godis).  Färdiga blandningar mot illamående är Balsamischer Melissengeist eller Amara droppar.

Vid åksjuka: Förutom apotekets medel mot åksjukan kan du testa att inta ingefära i någon form (färsk, tabletter eller som godis). Det finns många åtgärder du kan ta för att förebygga eller mildra åksjuka, se tips på Vårdguiden 1177.se.

Om Hjälpsamt: 

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Läs även

Text: Ursula Flatters
Läkare

Akupunktur är den ensilt vanligaste komplementära vårdformen i Sverige.
25 juni, 2019

Var tredje svensk använder komplementär eller alternativ medicin

Var tredje svensk använder alternativ eller komplementär medicin. Och drygt tre av fyra av dessa har blivit friskare av det. Det visar en ny undersökning gjord av Novus.…

LÄS MER

 

Var tredje svensk använder alternativ eller komplementär medicin. Och drygt tre av fyra av dessa har blivit friskare av det. Det visar en ny undersökning gjord av Novus.

De vanligaste åkommorna att söka alternativ eller komplementär medicin för är, enligt undersökningen, ryggbesvär, höftbesvär och ischias (44 procent) samt värk i skuldror, axlar, händer, ben och knän (38 procent).

Den enskilt vanligaste typen av alternativ eller komplementär behandling som svenskar söker sig till är akupunktur. Hela 41 procent svarade att de sökt och fått akupunktur.
De sinsemellan relativt snarlika behandlingsmetoderna osteopati, naprapati, kiropratik och kraniosakral terapi lades ihop i en grupp och 44 procent svarade att de använt dem. Massage, bindvävsmassage, rosenmetoden och shiatsu hade 24 procent använt sig av.

Kiropraktik och naprapati har tidigare har ansetts som alternativmedicin och har tagits med i Novusundersökningen, trots att de numera är legitimerade yrken, eftersom det ännu inte finns utbildning inom högskola och universitet för dessa metoder.

 

Hälften utredda av läkare

Hälften (52 procent) av dem som sökte komplementär eller alternativ medicin (KAM) uppgav att de redan fått diagnos eller utretts av läkare inom hälso- och sjukvården då de senast sökte hjälp inom den alternativa vården.

Av dessa var fler kvinnor (58 procent) än män.

Männen hade i lägre grad fått en diagnos innan de sökte alternativmedicinsk hjälp. 46 procent av männen svarade nej på frågan om läkarutredning och diagnos innan de sökte sig till komplementär och alternativ medicin.

På frågan om varför man valde att söka alternativ eller komplementär medicin för sina åkommor svarade 24 procent att de tidigare fått hjälp av alternativmedicin, medan 22 procent svarade att de blivit rekommenderade att söka den typen av vård av släkt och vänner.
21 procent svarade att de sökte sig till alternativmedicinen eftersom sjukvården inte kunnat hjälpa dem och 12 procent att de inte var nöjda med sjukvården. Fem procent svarade att de gjort sitt val av vård för att de ville undvika allvarliga biverkningar.

Undersökningen ställde också frågor om antalet tillfällen som alternativ- eller komplementärmedicinsk vård sökts under de senaste tolv månaderna.

Elva procent hade sökt KAM flera gånger, medan fem procent sökt flera gånger och 18 procent sökt, men för längre sedan än de senaste tolv månaderna. Totalt ger detta en siffra på 33 procent av svenskarna som använder KAM, eller en av tre.

 

Färre biverkningar än skolmedicinen

Så hur har den alternativmedicinska/komplementära vården fungerat?
Frågan som ställs i undersökningen är:

Hur har den sjukdom/besvär förändrats som du senast sökte komplementär/alternativmedicinsk behandling för eller intog ett alternativmedicinskt preparat för?

Hela 65 procent svarade att de efter behandlingen var helt besvärsfria eller något bättre. 18 procent svarade att läget var oförändrat och sex procent att de mått bättre efter behandlingen, men sedan mådde sämre igen.

Bara två procent svarade att de mådde något eller mycket sämre efter behandlingen.

Svaren är intressanta att jämföra med svaren på frågan om biverkningar:

Undersökningen visar nämligen också att två procent upplevt biverkningar av den komplementära/alternativa medicinen – medan 13 procent upplevt biverkningar av skolmedicin.

I undersökningen ställdes inte bara frågor om eget bruk av alternativ eller komplementär medicin utan också frågor om attityder till rätten att välja vård för såväl sig själv som för sitt barn.

 

Vill ha rätt att välja vård

Frågan som ställdes var: Anser du att det är patienten själv, oberoende av diagnos eller besvär, som har rätten att själv bestämma vilken behandlingsform han eller hon vill ha. Alltså har rätt till valfrihet att välja en komplementär/alternativmedicinsk behandling, antingen enbart eller som ett komplement till den vanliga vården? (Utgå från att patienten är myndig och kan ta ansvar för sina beslut.)

På denna svarade hela 72 procent ett entydigt ja. Av kvinnorna var det ännu fler, 79 procent, som svarade ja.

Bara 16 procent svarade nej på frågan ovan och bland dessa var män i åldern 30-49 år överrepresenterade (20%). (12 procent svarade vet ej på frågan.)

60 procent anser att föräldrar ska ha rätt att välja komplementär eller alternativmedicinsk behandling för sina barn om det inte är akut eller gäller livshotande sjukdomar.

Bland dem som själva har intagit eller fått alternativ medicin eller behandling är stödet  för föräldrarnas rätt att fatta ett sådant beslut starkare – 70 procent anser att föräldrar ska ha rätt att välja ­vård för sina barn – medan motsvarande siffra för dem som själva inte använt sig av alternativ eller komplementär medicin var 51 procent.

Undersökningen genomfördes av Novus på uppdrag av Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati och utfördes under 12–18 april 2019. Resultatet baserar sig på svar från 1140 personer (57 procent av de totalt 2000 personer som tillfrågades, vilket enligt Novus är en hög svarsfrekvens)

 

Maria Torshall
Red.

Foto: Erik Olsson
26 maj, 2019

Människosynen grunden för Vidarklinikens uppskattade verksamhet

Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus, som idag heter Vidar Rehab, lägger ner efter mer än 30 års verksamhet. För ett par år sedan förlorade man sina största landstingsavtal med nuvarande Region Stockholm vilket bidragit till en ohållbar ekonomisk situation. …

LÄS MER

Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus, som idag heter Vidar Rehab, lägger ner efter mer än 30 års verksamhet. För ett par år sedan förlorade man sina största landstingsavtal med nuvarande Region Stockholm vilket bidragit till en ohållbar ekonomisk situation. 

Vidarkliniken har under flera decennier drivit en unik rehabiliteringsverksamhet, som på ett avgörande sätt hjälpt tusentals patienter med komplexa sjukdomar till ett bättre liv.

Kliniken har varit ett modellsjukhus för vård med en stark inriktning på den enskilde patienten och med en kompetens att tillfredsställa den enskildes behov med speciella verktyg från den antroposofiska hälso- och sjukvården.

Läkare och annan vårdpersonal på sjukhuset är legitimerade och har samma grundutbildning som sina kollegor i den offentliga vården. Dessutom har de vidareutbildning inom den integrativa antroposofiska vårdformen.

Jag träffar Ursula Flatters, specialistläkare inom allmänmedicin.  Hon har varit med ända sedan starten och har under många år varit medicinskt ansvarig och under en period även chef för hela verksamheten.

Vad är det då som gjort kliniken så älskad och uppskattad?

– Jag tror det handlar om vår människosyn, säger hon. Patienter har känt sig sedda och tagna på allvar här. Det har att göra med att vi fokuserar på helheten och inte separerar sjukdomen från själva människan. Sjukdom handlar inte bara om kroppen, utan är ju även en händelse i personens liv.

– Den integrativa antroposofiska hälso- och sjukvården har verktyg för ett riktigt bra omhändertagande, samtidigt som vi hjälper patienterna att ta eget ansvar och få fram sina egna resurser för läkande. Vården har därmed en stark inriktning på hälsa, säger Ursula.

Hon berättar att vården har passat särskilt bra för patienter med komplexa behov. Det har på senare år oftast handlat om patienter med långvarig svår smärta, stressrelaterad ohälsa samt patienter, som har behövt rehabilitering efter krävande cancerbehandlingar. Främst kvinnor.

 

Foto: Erik Olsson

 

Men låt oss ta det från början.

När Vidarkliniken startade 1985 väckte den stort intresse bland politiker, patienter och professionen. Här fanns en intressant modell för ett ordnat samarbete mellan legitimerad vårdpersonal och andra typer av terapeuter. Det var också det första sjukhuset i Sverige som med sin unika arkitektur byggdes ur ett patientperspektiv. Flera regeringar stödde sedan på olika sätt Vidarkliniken under en lång rad år.

– Kanske förstod vi att det var ett tomrum i svensk sjukvård som vi tog? Vi hade en otrolig tilltro till det vi gjorde, berättar Ursula. Det var modigt att starta ett stort sjukhus i ett land där nästan ingenting annat fanns än skolmedicin och lite folkrörelser kring hälsohem. Att starta ett sjukhus är ju att tro på någonting! Det fanns så lite säkerhet i det – men så mycket entusiasm.

Ursula minns hur positiva de första åren var. Man tittade på det vackra sjukhuset som ett sorts mirakel.

– De patienter vi började ta emot var så nöjda och från sjukvården började busslaster strömma till. Vi var med på konferenser inom vården och berättade om antroposofisk hälso- och sjukvård. En hel del TV-reportage gjordes. Det var väldigt glädjande.

Vidarklinikens svåraste fråga var även då de antroposofiska läkemedlen. Ganska snabbt tillsatte Gertrud Sigurdsen, som då var socialminister, en utredning, den så kallade alternativmedicinkommittén. Dåvarande Vidarkliniken kom genom detta genast upp på regeringsnivå och blev skälet till att man ville se över lagstiftningen för alternativmedicin överhuvudtaget. Kommittén reste runt och tittade på antroposofiska sjukhus i andra länder, men också på ayurvedisk medicin, kinesisk medicin och så vidare.

– De reste till olika länder och hade med sig tillbaka till Sverige en sorts förvåning över hur mångkulturellt det kunde vara i andra länder och hur tolerant, berättar Ursula. Det hade en stark verkan.

Foto: Erik Olsson

Forskning kring rehabilitering efter bröstcancer

Alternativmedicinkommitténs förslag utmynnade dock inte i så mycket eftersom lagstiftningen nu skulle anpassas till ESS, där Sverige under tiden hade blivit medlem. För att hitta en lösning för de antroposofiska läkemedlen skrevs en särskild text om tillstånd till försäljning av dessa in i lagen. Den var kopplad till vissa krav. Det blev nödvändigt för Vidarkliniken att bedriva forskning och den kom snabbt igång. Elisabeth Hamrin, som senare blev professor, tillfrågades om hon kunde göra ett forskningsprojekt. Kvinnor med bröstcancer var den enskilt största diagnosgruppen och en omfattande studie kring hur det gick för dessa patienter efter vård på Vidarkliniken startade. Den innehöll kvantitativa och kvalitativa delar, liksom doktorsavhandlingar och pågick under många år.

De flesta patienterna var svårt sjuka med spridd cancer och forskningen handlade om att undersöka deras livskvalitet efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken. De jämfördes med en kontrollgrupp, som enbart fick landstingsvård. Alla följdes upp under ett år. (se länk nedan.)

– Det var den första studien som visade att vi hade bättre resultat än kontrollgruppen, berättar Ursula, Man mätte allt från ont i magen, ont i huvudet, bra respektive dålig sömn till existentiella frågor, som om livet upplevdes som meningsfullt? Det var olika skikt i livskvaliteten man undersökte.

– Efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken hade livskvaliteten signifikant förbättrats för denna grupp mycket svårt sjuka patienter, vilket är ganska otroligt, menar Ursula. I kontrollgruppen hade upplevelsen av livskvalitet sjunkit efter ett år, men för vår grupp fortsatte den att öka.

Här kunde man för första gången tydligt se vad behovet egentligen är, när det gäller rehabilitering av en kvinna med bröstcancer. Det var på den tiden inte så klart. Livet efter att man förlorat ett bröst, blivit strålad och tagit cellgifter blir inte detsamma som innan. När man är klar med behandlingarna undrar de flesta hur de nu ska gå vidare, hur de ska leva med sina nya erfarenheter och för en del, hur de ska leva med sin sjukdom

 

"I vår människosyn ingår att människan hela tiden är i utveckling. Det finns ingen fas och ingen dag i livet när detta inte är möjligt."

.

– Jag brukade säga till bröstcancerpatienterna: ”Under behandlingen handlade det om din tumör. Nu handlar det om dig.” Det är en väldig skillnad. En människa kan ha svårt att komma vidare om man inte kommer till hur man själv tolkar en svår sjukdom i sitt liv. Det gäller också andra kroniska sjukdomar. För patienter med cancer är inte minst upplevelsen av den egna kroppen drabbad av hotet i sjukdomen och jobbiga behandlingar.

– Vi har därför i vårt upplägg haft en generös hållning till omvårdnad. Även om du kan klä på dig själv, kan du få omvårdnad – bad, massage, insmörjningar och beröring – som stärker din positiva kroppsupplevelse. Kroppen är inte bara en kropp, den är du. Du måste leva med den. Du måste identifiera dig med den. Du måste acceptera den och du måste i bästa fall tycka om den. Det är grundläggande för framtiden.

Vidarkliniken har utvecklat ett tydligt koncept för en process för rehabilitering i tre till fyra steg, som varit avgörande för de goda resultaten. I den processen användes verktyg som omvårdnad, konstnärliga terapier, kost, rörelse och samtal med innehåll anpassat till olika faser.

– Principiellt såg vi rehabilitering och läkning som en kreativ process med individens egen potential i fokus, berättar Ursula.

– Den första delen av rehabiliteringen handlar om att bekräfta, symtomlindra, vårda och lyssna – att skapa en terapeutisk allians – så att patienterna känner att här får jag vara precis den jag är och här finns det någon som lyssnar förutsättningslöst.

– Nästa fas handlar om bearbetning och utveckling. Man får tid att gå igenom vad man upplevt, vad man förlorat, vad man har lidit, men också vad man vunnit och vill utveckla. Fokus ligger helt på individen.

– Den fasen leder över i hur han eller hon vill komma vidare, vad patienten sätter främst, vad som är nästa steg och hur man ska implementera sin egen inre och yttre förändring i sin familj och i sin vänkrets.

– Det kommer frågor som: Hur berättar jag? Hur kommer mina nära, vänner och sedan arbetskamrater ta emot mig, för jag är inte samma som jag var innan? Hur kommer jag tillbaka till mitt jobb?

Under den första delen av rehabiliteringen står individen i centrum. Hon eller han får vara i sin ”grotta,” men får nu sällskap där. Man bearbetar och kommer fram till ”vem är jag nu?” och ”vad vill jag göra nu?”. I den senare fasen får man hjälp med att implementera det nya i sitt nya liv.

 

 

Foto: Erik Olsson

Långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa

Rehabiliteringsprocessen för de andra stora patientgrupperna med långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa är samma, även om verktygen är lite annorlunda.

– Speciellt för dessa patienter är det första steget väldigt viktigt, menar Ursula. De saknar inte sällan att bli tagna på allvar, att bli lyssnade på.

– Det hände ofta att det blev en stor suck av lättnad när någon, som hade ont, fick ligga i sängen, och kunde få en insmörjning, en värmeflaska, en kopp te – och bli trodd på. Vi visade att vi ville förstå det de upplevde. Först när patienten känner sig trygg och tagen på allvar, går det att arbeta vidare och komma ur sin problematik.

 

"...förskrivningen av smärtläkemedel halverades efter integrativ antroposofisk vård mot smärta på Vidarkliniken"

 

Även dessa grupper har varit föremål för jämförande forskning, där man haft kontrollgrupper inom landstingsvården.

En studie, som publicerades i den ansedda tidskriften PLOS One 2014, visade att förskrivningen av smärtläkemedel halverades efter integrativ antroposofisk vård mot smärta på Vidarkliniken, medan motsvarande patienter i vanlig sjukvård nästan fördubblade sin användning. (Se även länk nedan.)

En annan studie på patienter med stressrelaterad ohälsa publicerades 2015 i PLOS One. Den visade på signifikant bättre hälsorelaterad livskvalitet, bättre självskattad hälsa och minskad användning av receptförskrivna läkemedel efter vård på Vidarkliniken jämfört med kontrollgruppen. (Se även länk nedan.)

De senaste studierna, som också är publicerade , visar att kliniken har bättre resultat än kontrollgruppen även när det gäller sjukskrivningstiden och att vården på kliniken därmed är effektiv även ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. (Se även länk nedan.)

– Framgångsfaktorn även här är människosynen, menar Ursula. Den innebär bland annat konkreta insikter i helheten av kropp och själ, som ligger till grund för de kompletterande terapimetoder vi använder. Överlag gäller också att många har sagt att vi varit väldigt bra på den existentiella dimensionen, som är involverad i alla sjukdomstillstånd. Vi var tidiga med det. Idag talas det mycket om att de existentiella frågorna måste tas på allvar.

– För 30 år sedan var det inte så. Då var det kropp och själ, men nu har existentiellt och socialt kommit till, men fortsatt finns dessa aspekter inte på ett naturligt sätt i all sjukvård. Styrkan är att se alla dimensioner i en enda helhet. Man behöver inte dela på det. En insmörjning kan vara existentiellt berörande, ett samtal lindra smärta och så vidare. Vi ser till helheten i alla åtgärder, även gestaltningen av ett rum, material, färg med mera.

Ursula menar att skolmedicinen också har mycket bra vårdforskning, som både är filosofisk och djup, medan att det medicinska anses vara en naturvetenskap, där kroppen blir ett biologiskt objekt. Vården hotar då bli för inriktad på piller- och dubbelblinda studier.

– För mig är en stor sak att vi på Vidarkliniken kunde få ihop detta – filosofi, psykologi och naturvetenskap i en samsyn på kropp och själ, säger hon.

 

Foto: Erik Olsson

Den palliativa vården

Hälsa kan beskrivas som att vara i harmoni med sig själv. Är man inte i harmoni med sig själv är man inte helt frisk.

– Sjukdom är någon slags disharmoni, som är genomgående, menar Ursula. Både kropp och själ är involverade. Det finns ingen sjukdom, som man kan definiera som bara kroppslig eller bara själslig. Det går inte. Bara du har snuva är din själ drabbad i form av sämre tänkande. Vad är fysiskt och vad är psykiskt? Du kan i grunden inte dela det.

– Men även svårt sjuka människor kan känna att de uppnår harmoni med sig själva. Patienter med svår cancer har uttryckt sig så. Den förvånande harmonin, som en del svårt sjuka människor ger uttryck för, talar om att människans förmåga till utveckling och meningsskapande är stor och viktig.

 

"Ingen behövde vara ensam. Alla gavs möjlighet att inte bara få symptomlindring, utan ett meningsfullt liv."

 

Under 2000-talet fick Vidarkliniken en tilläggssumma för att bedriva palliativ vård med antroposofisk inriktning. Vid den tiden började palliativ vård komma upp som ett eget område inom medicinen. Innan dess betraktades det som en del av olika specialistområden. Sverige var tidiga. En professur i palliativ medicin tillsattes.

– Palliativ medicin är komplex och där är det särskilt tydligt att varje symptom kan ha flera dimensioner, som exemelvis smärta. Den kan vara fysisk, själslig och existentiell, menar Ursula. Var och en av de dimensionerna påverkar varandra. Det vet idag varje palliativ medicinare.

– Vi var redan vana på Vidarkliniken att bemöta människor och ta allting på allvar – att ta på patienterna, att vårda dem, kroppsnära, men också själsnära. Hela den goda omvårdnaden där vi använder omslag och insmörjningar, hands on, skönhet också i patientrummen och lyssnandet. Det var helt tydligt att vi var uppskattade inte minst för omvårdnaden. Även kritiker gav uttryck för att de gärna ville vårdas på Vidarkliniken i livets slutfas.

– Ingen behövde vara ensam. Alla gavs möjlighet att inte bara få symptomlindring, utan ett meningsfullt liv. Våra patienter fick t ex. måla eller göra läkeeurytmi. De var kreativa. Vissa tyckte att de upplevde den bästa tiden i sitt liv. Det låter som ironi, men de sa det. När jag frågade varför, kom svaret ”jag har aldrig haft så mycket insikter”, ”jag har aldrig varit så överens med mig själv”.

– Det behövs också här en människosyn för att den vården ska fungera. I vår människosyn ingår att människan hela tiden är i utveckling. Det finns ingen fas och ingen dag i livet när detta inte är möjligt. Det driver framåt och är en väldigt livsbejakande hållning.

Foto: Erik Olsson

De antroposofiska läkemedlen

Ett område som ständigt diskuterats och ifrågasatts är de antroposofiska läkemedlen. Under nästan 30 år godkände Sveriges olika regeringar användningen av dem i särskilda beslut. EU krävde dock till slut att det systemet måste upphöra och att läkemedlen måste inordnas i gängse läkemedelslagstiftning. Just nu finns ett försäljningstillstånd som går ut den 1 september. Därefter försvinner de flesta läkemedlen och patienter är bestörta och arga. Framtiden för dessa läkemedel i vårt land är fortfarande oviss.

Ursula Flatters menar av användningen av dem är helt avgörande för tillämpningen av den integrativa, antroposofiska vården.

– Synen på sjukdom och läkning hos en människa får sitt yttersta uttryck i vad man anser vara ett läkemedel. Inom antroposofisk hälso- och sjukvård har vi en helt annorlunda syn på dessa medel än inom den konventionella medicinen, som har en väldigt reduktionistisk syn i sin ansats. Där gäller ju smalare verkan, desto bättre läkemedel. Det ska bara verka i något ”fel”, som man ser att sjukdomen beror på.

– Det synsättet står i tydlig motsats till hur man tänker när man utvecklar ett antroposofiskt läkemedel. Det utvecklas ur en noggrann observation av en obalans i hela människan.

– En väldigt banal obalans är när du har ont i huvudet för att du har feber. Huvudet är varmt och fötterna är kalla. Det är uppenbart en obalans i värmefördelningen. Som antroposofisk läkare skulle jag säga att det är enkelt. Jag skulle ge ett varmt fotbad, avleda blodet från huvudet till fötterna och kanske lägga något kallt på pannan. På ett mer komplicerat sätt kan man även se på mer komplexa sjukdomar.

 

"Ingenting i människan händer bara på ett ställe. Allt har genast eko i hela organismen. Allt i en levande organism samverkar"

 

Intentionen i läkning är att återställa en slags harmoni.

– Ingenting i människan händer bara på ett ställe. Allt har genast eko i hela organismen. Allt i en levande organism samverkar, menar Ursula. Vi använder gärna naturläkemedel för att vi är ute efter att förstå hur naturens liv i många fall kan stämma med en obalans i en viss sjukdom. Det är rationellt när man förstår komplexa, levande sammanhang. Läkemedlet blir då ett stöd. Vi människor försöker alltid läka våra sjukdomar och till exempel immunsystemet har en stor kompetens att göra precis rätt. Läkemedlet behövs när den egna självläkningsansatsen inte är tillräckligt stark.

De, enligt läkemedelsverket, godkända så kallade mistelpreparaten, Iscador och Helixor, som i Sverige används för att lindra biverkningar av till exempel cellgifter, är exempel på antroposofiska läkemedel som påverkar immunsystemet.

– Vi vill använda oss av det i människan som är läkekompetent. Man säger ofta att läkemedel är ”mot” någonting, men de kan också vara ”för”. Om man skulle reducera antroposofiska läkemedel till en mer biologisk syn, skulle man säga de är medel som reglerar immunsystemet. Inte alltid stimulerar. Ibland måste man reglera om det, till exempel när man har autoimmunsjukdomar. Då verkar det fel. Då måste man reglera det, inte bara slå ned det.

Idag pratar man mycket om immunterapi även inom skolmedicinen, för att den vägen stimulera en viss kompetens i immunsystemet mot en viss typ av cancercell. Hur ser ni på det?

– Det är lite så vi tänker. Det finns en stor framtid i detta att förstå läkning och stödja den. Det kräver vishet, som kräver uppmärksamhet och är precis motsatsen till dubbelblinda studier. Vilket inte betyder att man inte kan forska.

– Tvärtom är forskning mycket viktig och Vidarkliniken var en unik plats för forskning som bidragit med nya insikter och goda resultat på högst relevanta områden: cancer, psykisk ohälsa, svår smärta och även astma och allergi hos barn.

 

Foto: Erik Olsson

Den antroposofiska hälso- och sjukvården och framtiden

Vidar vårdcentral i Järna, som drivs av Stiftelsen Vidarkliniken, lever vidare även efter stängningen av Vidarkliniken/Vidar Rehab och blir den enda plats i Sverige, där man har en uttalat integrativ, antroposofisk inriktning. Ursula Flatters känner sig säker på att det ändå finns en framtid för antroposofisk hälso- och sjukvård.

– Patienter är tack och lov mer aktiva nu för tiden. De vill vara med. De vill förstå. Jag vet inget system som kan bidra så mycket, svara och tillfredsställa patienten i sitt behov att förstå och gå igenom sin sjukdom, som den antroposofiska hälso- och sjukvården.

– Ju mer vakna människor blir, desto högre krav kommer de att ställa på sina läkare och sjukvården. Ungefär 60 procent av de sjukdomar vi söker för, går inte att behandla med något läkemedel. Ännu fler kan inte behandlas särskilt bra och ytterligare fler kan inte botas.

– Den antroposofiska hälso- och sjukvården har mycket kunskap om folksjukdomar som till exempel högt blodtryck och vad man kan göra för att bli av med sådant i stället för att mest äta piller. Det kommer skolmedicinen också behöva ta till sig.

Av rent ekonomiska skäl och folkhälsoskäl, menar Ursula, att man i framtiden kommer att behöva en människosyn som mer dialogbaserad och mindre pillerbaserad, även om dessa i många fall verkligen behövs och ska användas.

– När vi startade Vidarkliniken var samhällsklimatet helt annorlunda, säger hon. Man hade tillit till den medicinska professionen. Vartefter kom New public management in i sjukvården och med det otroliga kontrollsystem – dokumentation, mätningar, statistik, rapporter, GDPR etcetera, som snart upptog halva vår tid. Det bidrog till ett klimat där den antroposofiska vården har svårt att passa in. Det blev som två skilda verkligheter – att arbeta med patienterna på patientens villkor var en sak och att skriva så att myndigheterna blev nöjda, en annan. Vården skulle vara effektiv och med det menade man att patienten skulle fungera på arbetsmarknaden snabbast och billigast möjligt. ”Funktionsförmåga” blir en ekonomiskt mätbar produkt, som i verkligheten styr sjukvårdens organisation idag.

 

"Jag skulle också vilja se en eller två professurer i det här landet, som har till uppgift att ge så mycket forskningsmöjligheter som möjligt kring integrativa behandlingsformer som är värdefulla, så att evidensen faktiskt ökar."

 

– Jag skulle vilja se mindre kontroll på kvantitativa innehåll i framtiden, säger hon, mer tillit till välutbildad profession och påföljder för dem inom professionen, som inte sköter sig. Bra ”outcome-kontroll” och mer frihet däremellan för professionen i form av både sjuksköterskor, läkare och sjukgymnaster. Det är viktigt.

– Jag skulle också vilja se en eller två professurer i det här landet, som har till uppgift att ge så mycket forskningsmöjligheter som möjligt kring integrativa behandlingsformer som är värdefulla, så att evidensen faktiskt ökar. Det integrativa, hälsoinriktade, salutogena, angreppssättet ligger i tiden och kommer att bli alltmer nödvändigt i vården. Det beror bland anna på att den ”hälsokompetente” patienten också har bäst funktionsförmåga.

 

Ursula Flatters i sin trädgård. Foto: Erik Olsson

 

I patientkontakten menar Ursula att den antroposofiska hälso- och sjukvården representerar en modell som integrerar det mätbara och det mänskliga på ett unikt sätt.

– De mjuka värdena blir hårdvara när man mäter effekten av dem, säger Ursula. Vår vårdmodell har visat sig ge utmärkta och varaktiga resultat för klinikens patienter. Det framgår tydligt av både forskning och utvärderingar som gjorts. Patienterna får bättre livskvalitet, behöver betydligt mindre läkemedel, får minskad sjukskrivning och får ökad egen förmåga att upprätthålla sin hälsa.

– Vi står för ett mer komplext angreppssätt på sjukdom och hälsa, vilket man pratar mer om i vården idag, avslutar hon. Det gäller att titta på hela resultatet, inte bara läkemedelseffekter och det finns även stora hälsoekonomiska vinster i vårt sätt att arbeta som det går lätt att räkna fram utifrån den forskning som är gjord.

Med allt detta sagt framstår det som en tragisk gåta att Vidarkliniken är tvungen att lägga ned. Varför beröva Sverige denna oas för läkning och medmänsklighet som dessutom visat sig vara kostnadseffektiv?

Text: Inger Holmström

23 maj, 2019

Forskare kritiserar bilden av ökad psykisk ohälsa hos unga

Slutsatserna som ligger bakom larmen om katastrofal ökning av psykisk ohälsa bland unga håller inte rent vetenskapligt. Signaler från unga ska tas på allvar. Men med det sätt som bland annat Socialstyrelsen och media idag talar om psykisk ohälsa är risken uppenbar för medikalisering av normala livserfarenheter. Det menar tre forskare i en artikel i DN Debatt.…

LÄS MER

Slutsatserna som ligger bakom larmen om katastrofal ökning av psykisk ohälsa bland unga håller inte rent vetenskapligt. Signaler från unga ska tas på allvar. Men med det sätt som bland annat Socialstyrelsen och media idag talar om psykisk ohälsa är risken uppenbar för medikalisering av normala livserfarenheter. Det menar tre forskare i en artikel i DN Debatt.

De tre sakkunniga artikelförfattarna är forskningsledare Ingemar Engström, docent Sven Bremberg och docent Sofia Wikman. De tar upp den här kritiken i samband med att Socialstyrelsen gått ut med en ny rapport där man, liksom i tidigare rapporter, för fram bilden av kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga.

Men forskarna menar i debattartikeln att bakomliggande data i rapporten bör granskas för att visa möjliga tolkningar innan man föreslår åtgärder. Frågan är vilken slags hjälp som behövs. De skriver att det bästa är kanske inte att få en diagnos och behandlas med läkemedel, vilket idag är det som oftast möter unga som söker vård.

Medikalisering av mänskliga problem

Socialstyrelsen utgår i sin rapport från andelen unga som sökt vård och fått en psykiatrisk diagnos och/eller psykofarmaka. På bara 10 år ser man en fördubbling av diagnoser och en tredubbel ökning av alla psykofarmaka. Det här tolkar myndigheten som en reell ökning av psykiska sjukdomar, men det ifrågasätter artikelförfattarna som menar att det här kan ha andra förklaringar. De skriver att utvecklingen till stor del kan tillskrivas en ökad medikalisering av mänskliga problem.

De tre forskarna pekar också på att sammanställningar av vetenskapliga publikationer visar att förekomsten av klinisk depression och ångestsyndrom hos unga har varit i stort sett oförändrad i Sverige under perioden 1990¬-2017.
Artikelförfattarna berättar att siffor om psykisk ohälsa brukar baseras på den europeiska studien Skolbarns hälsovanor, där unga svenskar rapporterar en mycket god hälsa och livskvalitet. I frågor om psykiska och kroppsliga symptom som irritation, nervositet, ont i huvudet med mera ser man en ökning. Men artikelförfattarna frågar retoriskt – är detta psykisk ohälsa?

De anser att det är många aktörer som bidrar till vår tids berättelse om psykisk ohälsa. Det är myndigheter som presenterar ökningar utifrån tolkningsbara data, media som hakar på, politiker som lovar, skola och socialtjänst som kräver mer av BUP, unga som söker sig till BUP och läkemedelsindustrin som ser den kommersiella potentialen.

Artikelförfattarna skriver att unga behöver mötas i sina vardagsmiljöer, av vuxna som kan hjälpa till att utveckla sätt att förhålla sig till besvärliga situationer och perioder i livet. Samtidigt ska uppmärksamheten vara hög på de som verkligen behöver hjälp från BUP, vars resurser främst ska gå till de som har omfattande problem. Forskarna föreslår att vi kanske ska tala om psykisk ohälsa på ett annat sätt, inte som en lättare form av psykisk sjukdom som ska diagnostiseras och behandlas, utan mer som ett fenomen i tiden där trycket på ungas liv märks.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

DN Debatt

21 maj, 2019

Hjälpsamt: Sömn

Sömn är livsviktigt för hälsan. Men nästan hälften av svenska kvinnor och över 30 procent av männen har haft svårt att sova vid flera tillfällen det senaste året. Det visar en ny undersökning gjord av Ipsos för Life. Räknar man även de som haft svårt att sova vid ett enstaka tillfälle så har sju av tio svenskar haft sömnproblem – och fler kvinnor än män. Vanligaste behandlingen är receptbelagda läkemedel – eller att inte göra något alls. Knappt en av tio har använt sig av växtbaserade läkemedel och kosttillskott för att sova bättre. Men det finns knep att ta till för att hitta lugnet och få en god natts sömn. …

LÄS MER

Sömnsvårigheter är mycket vanliga och kan ha många orsaker. Här följer råd som riktar sig till dem, som i första hand har sömnproblem utan att det är en följd av annan sjukdom eller smärta.

Sömnsvårigheter uppträder också i olika former, t.ex. kan man ha svårt att somna, vaknar många gånger eller vaknar alldeles för tidigt. Gemensamt är upplevelsen av sömnbrist och trötthet dagtid.

 

Råd för god sömn

Ett balanserat liv under dagen skapar de bästa förutsättningar för sömnen: En rytmisk livsstil med fasta tider och lugn för måltider, aktivitet, vila, motion och reflektion är grundläggande. Det spelar stor roll om man lyckas att vara närvarande även om det är mycket att göra, att hitta sitt flöde. Närvaro kan innebära starkt fokus och koncentration, men också att då och då medvetet släppa det och ta in vad eller vem som möter en i stunden.

Det är bra med kvällsrutiner där man tillåter sig att varva ned, reflektera, eventuellt läsa en god bok eller göra annat som upprepas varje kväll, så att kroppen förstår att det är dags att sova. Men ligg inte i sängen en längre stund innan insomnandet, då förlorar rutinen sin funktion.

Obearbetade känslomässiga upplevelser under dagen kan förstärkas och komma upp när man släcker lampan och andra avledande intryck upphör och det kan bli svårt att somna. Det kan vara bra att ägna känslorna en stund innan man vill sova, helst tidigare på kvällen.

Man ska inte äta en större måltid senare än två timmar innan man vill sova. För vissa kan det behövas en varm dryck eller lite mat lite senare – man ska inte känna sig varken hungrig eller riktigt mätt när man vill sova.

Skärmanvändning påverkar hjärnans aktivitet ganska länge och kan störa insomnandet. Har man insomningsproblem bör man avsluta minst en timme (helst 2 timmar) före sovdags. Detsamma gäller känslomässigt uppjagande innehåll i t.ex. filmer.

Sovrummet skall ha frisk luft och vara lite svalt – äldre människor och barn behöver mer värme. Sängen skall passa den egna kroppen så att den är både mjuk och ger lite stöd.

 

Svårt att somna

Orsaken är ofta att det inte går att få stopp på tankarna eller/och känslorna, ibland kombinerat med oro och ängslan. Det kan finnas oro även i kroppen så att det är svårt att ligga still. Vissa upplever att man plötsligen blir vaken i huvudet när lampan släcks. Det kan finnas en tendens till kalla fötter.

Pröva ett varmt fotbad med lavendel eller färsk citron. Återblick på dagens händelser som en koncentrations- och bearbetningsmetod kan vara hjälpsamt.

 

Vaknar och kan inte somna om

Det förekommer särskilt vid ångest och nedstämdhet. Den tidiga morgonen kan upplevas som plågsam. En mer individualiserad behandling är ofta nödvändig. Det kan vara bra att resolut gå upp, dricka lite, t.ex. kallt vatten eller filmjölk, eventuellt göra ett fotbad med färsk citron och försöka koncentrera sig på något – en dikt, en sång, den tidiga morgonstunden ute. Det kan underlätta för att somna om eller att känna sig lite bättre.

 

Svårt att sova hela natten eller att nå djupsömn

Orsaken är ofta oro i det autonoma nervsystemet. Det kan vara en följd av långvarig stress. Ofta blir också sömnen kortare och mer ytlig i samband med klimakteriet: det kan vara ett problem om det medför sömnbrist och trötthet på dagen.

Ett varmt fotbad med lavendel och en återblicksövning på kvällen kan hjälpa. Men det kan vara mer hjälpsamt med ett röllekaomslag på leverområdet efter maten.

Om man ofta vaknar vid 3-tiden och känner sig hungrig är det ett tecken på att blodsockret sjunker. Då kan det också vara bra med en liten måltid senare på kvällen som innehåller lite fett – inte socker, lite filmjölk eller havredryck med lite olivolja i kan vara bra.

Vitadoron kan tas till natten (finns på svenska apotek och används vanligen mot förstoppning, men det kan även ha effekt på intervallsömn med tidigt uppvaknande. Ta 2-4 tuggtabletter till natten).

 

Kroppsliga störningar som hindrar sömnen

Kalla fötter: Varma (ylle-)sockor. Varmvattenflaska eller varm vetekudde på fötterna, magen, eller i korsryggen. Varmt fotbad med lavendel.

Myrkrypningar: Ibland hjälper ett kallt kort fotbad (3 min) med rosmarin, särskilt när fötterna känns heta.

Kramp i vaderna: Tillskott av magnesium eller att smörja in underbenen med åkerfräkenolja (Equisetum 10%) kan hjälpa, annars är detta en läkarfråga.

Orolig mage: Viktigt att inte äta för sent. Röllekaomslag på leverområdet kan hjälpa liksom en mindre kopp röllekate på kvällen. Du kan också pröva att smörja Oxalissalva 10% på magen vid sänggående.

Hjärtklappning och svettningar: Pröva ett armbad med lavendel, arnika-essens eller färsk citron strax innan du går och lägger dig. En mindre kopp te som innehåller citronmeliss kan verka lugnande.

Måste gå upp och kissa under natten: Det kan bero på en så kallad orolig blåsa. Typiskt är att man upplever starka trängningar, men att urinmängden är liten. Det kan också bero på att njurarna inte ställer om på att producera mindre urin på natten. Även allvarligare sjukdomar såsom hjärtsvikt kan leda till nattliga toalettbesök – detta måste behandlas av läkare. Viktigt att inte dricka på kvällen. Att kan lägga en varmvattenflaska eller en varm vetekudde på nedre delen av magen kan hjälpa.

 

Prova detta för bättre sömn:

Varmt fotbad (med lavendel eller citron)

  1. Ta en stor hink och fyll den med behagligt varmt vatten till 2/3-delar.
  2. Lavendel: Tillsätt ca 3-5 ml lavendelbadmjölk och rör runt. Alternativt koka upp ½ liter vatten med ½ msk torkad lavendel, dra från spisen och låt dra ca 3-5 min, sila av och tillsätt i vattnet.

Citron: Skär upp en färsk citron under vattenytan i flera bitar. Pressa ut en del av saften, låt bitarna simma i vattnet.

  1. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i hinken, om möjligt upp till under knäna. Använd en filt och/eller stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt så länge det känns bra, ca 10-15 min. Du kan ha en kanna/termos med hett vatten och fylla på i badet om det känns kallt. Låt fotbadet verka utan att göra något annat under tiden.

 

Kallt kort fotbad (med rosmarin)

  1. Ta en stor hink och fyll den med kallt kranvatten till 2/3-delar.
  2. Rosmarin: Tillsätt ca 3-5 ml rosmarinbadmjölk och rör runt. Alternativt koka upp ½ liter vatten med ½ msk torkad rosmarin, dra från spisen och låt dra ca 3-5 min, sila av och tillsätt i vattnet.
  3. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i hinken, om möjligt upp till under knäna. Använd en filt och/eller stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt en kort stund, ca 3 min. Låt fotbadet verka utan att göra något annat under tiden.

 

Helkroppsbad

Ibland kan man ta helkroppsbad istället för ett fotbad med lavendel: Ta dubbelt så mycket lavendelbadmjölk eller lavendelavkok, och blanda det i badvattnet i badkaret.

Vila gärna en stund efteråt.

 

Armbad

Fyll handfatet eller balja med behagligt varmt vatten, tillsätt 1 tsk Arnikaessens (kutan lösning med arnika) eller ½ färsk citron eller ½ tsk lavendelbadmjölk. Ta en pall och sätt dig framåtlutad med händer och underarmar i vattnet i 5-10 minuter.

 

Omslag med rölleka

  1. Koka upp ½ liter vatten med 1 tsk torkad rölleka, låt stå och dra under lock i 3-5 min, sila av.
  2. Häll varmt vatten i en varmvattenflaska eller värm en vetekudde.
  3. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det täcker höger sida av buken (ca 15-20 x 20-30 cm), en kökshandduk och en yllesjal som räcker runt kroppen, en filt eller ett täcke. Gör i ordning en varmvattenflaska.
  4. Doppa det hopvikta tyget i det heta teet och vrid ut det väl i kökshandduken. Lägg tyget på varmvattenflaskan och vik den dubbel – tyget kallnar snabbt!
  5. Lägg dig på yllesjalen så att den ligger runt livet och lägg dig ner. Ta bomullskompressen och lägg den på höger sida av buken, direkt nedanför bröstet (leverns nedre kant är vid revbensbågen) och lite åt sidan, gärna så varmt det går. Fäst med yllesjalen genom att svepa den runt dig ganska tätt, lägg en varmvattenflaska/varm vetekudde över omslaget.
  6. Dra över dig en filt eller ett täcke och vila i ca 30 min.

 

Naturliga läkemedel

Vitadoron finns på svenska apotek och används vanligen mot förstoppning. Men det kan även har effekt på intervallsömn med tidigt uppvaknande. Ta 2-4 tuggtabletter till natten.

Calmedoron (droppar eller kulor) är en lugnande örtblandning: ta 20-40 droppar eller 10-20 kulor till natten.

Oxalis – salva 10% innehåller harsyra och verkar kramplösande: använd mitt på buken till natten.

Arnika – essens 10% innehåller utdrag från slåttergubbe: ta ca 30 droppar eller ½ tsk till armbad.

 

Lugnande örtteer

Tillredning: I regel tas 1 tesked torkad ört till en kopp vatten. Häll kokhett vatten över örterna och låt dra under lock. Nedanstående dosering gäller för en kopp te.

Det bästa är att använda nybryggt te, speciellt vad gäller blomteer vars eteriska oljor är flyktiga och förändras efter en stund. Det märks tydligt när man jämför färg och arom i ett nybryggt te, med ett te som har stått några timmar. Alla nedanstående teerna verkar lugnande och kan användas på kvällen vid svårigheter att sova. Drick inte för stora mängder sent!

Kamomill (Matricaria recutita). Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Lavendel (Lavandula angustifolia). Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

– Rödmalva (Malva sylvestris). Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

– Citronmeliss (Melissa officinalis). Använd 1 tsk, låt dra 3-5 minuter.

– Vänderot/Valeriana (Valeriana officinalis). Häll en kopp kokande vatten över 1 tsk torkad rot, låt dra ca 5-10 min, sila av. Eller gör ett kallutdrag: använd 2 tsk rot som läggs i en kopp med kallt vatten och låt stå i ca 8 timmar innan du dricker teet. Drick teet 1-2 timmar innan sänggående. Observera: Valeriana passar inte alla människor.

Örterna kan användas var för sig eller i valfri kombination.

 

Avslappning och återblick

  1. När det är svårt att stoppa tankeflödet kan man prova att uppifrån och ned gå igenom kroppen medvetet, känna dess tyngd och slappna av.
  2. Tänk igenom dagens händelser baklänges. Det är verkligen en bra övning eftersom man får kontroll på sina tankar. Se på dagens händelser i omvänd ordning, situation för situation och utan att bli känslomässigt engagerat. Börjar med kvällen och sluta när du vaknade på morgonen. Själva situationen tar man framlänges, men man kan också pröva små situationer baklänges som att gå upp för trappan. Det är viktigt att man utmanar sin koncentration. Du kan börja sittandes och fortsätta liggandes och med lampan släckt.

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

11 maj, 2019

Ny förening kräver rätt till behandling utan psykofarmaka

I Sverige förskrivs alltmer psykofarmaka. Inte minst till unga som i många fall mår dåligt därför att de inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda. Antidepressiva läkemedel är beroendeframkallande och har risker som man inte upplyser tillräckligt om i Sverige. Vi bör, liksom i Norge, ha rätt att välja vård utan denna medicinering, anser Lasse Mattila, som är ordförande i nybildade Föreningen Alternativ till Psykofarmaka.…

LÄS MER

I Sverige förskrivs alltmer psykofarmaka. Inte minst till unga som i många fall mår dåligt därför att de inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda. Antidepressiva läkemedel är beroendeframkallande och har risker som man inte upplyser tillräckligt om i Sverige. Vi bör, liksom i Norge, ha rätt att välja vård utan denna medicinering, anser Lasse Mattila, som är ordförande i nybildade Föreningen Alternativ till Psykofarmaka.

 

Han menar att användandet av psykofarmaka har fått en alldeles för stor dominans och att det finns en stark benägenhet i Sverige att patologisera symptom av livets normala påfrestningar.

– Orsakssamband borde vara avgörande för hur vi försöker hjälpa de unga. Men vi ser idag att man genom en checklist-exercis i vården lätt diagnostiserar och påbörjar farmakologiska behandlingar, som sedan leder till andra problem och skapar nya allvarliga tillstånd. Det här når nu dessutom även ner till barn i låg ålder och det är beklämmande att se, säger Lasse Mattila.

Ser konsekvenserna på nära håll

Hans engagemang för de här frågorna har vuxit de senaste åren och grundar sig delvis på vad han mött inom socialtjänsten och skolan, där han under många år har arbetat med unga i utanförskap och utsatthet. Lasse har på nära håll sett många exempel på konsekvenserna av den biomedicinska inställningens dominans, och han poängterar att det här även gäller unga som inte befinner sig i utsatthet. De frågor han driver idag gäller även vuxna.

Lasse Mattila är i grunden socionom och arbetar numera bland annat med att stötta jour- och familjehem, handleda personal inom skola och socialtjänst, utbilda och föreläsa. Han har skrivit böcker inom det här ämnesområdet och gör också musik (se exempelvis den här musikvideon med ett budskap som berör). Han är också chefredaktör för sajten Mad in Sweden, som har motsvarigheter i USA och flera andra länder.

 

”Upplyser inte om riskerna och beroendet”

Genom sitt engagemang i Föreningen Alternativ till Psykofarmaka vill Lasse Mattila främja de läkemedelsfria behandlingsformerna i Sverige samt öka kunskaperna om och främja kritiska reflektioner kring psykofarmaka. Föreningen ska driva de här frågorna och vara mötesplats för alla som är intresserade. Det blir bland annat en kampanj om rätten att välja vård utan psykofarmaka (den rätten har man exempelvis i Norge). Det finns många behandlingsmetoder som inte bygger på medicinering. Man planerar också att ta fram ett praktiskt stödmaterial, Medicinkollen, om vad som kan vara bra att tänka på inför, under och efter behandling.

Med stöd av forskning i den vetenskapliga tidskriften The Lancet gick föreningen nyligen ut med en öppen skrivelse till regeringen och Socialstyrelsen. Man kräver där att vården ska erbjuda patienter hjälp att långsamt och på ett säkert sätt trappa ner och sluta ta antidepressiva läkemedel, vilket man menar är något som inte görs idag.

 

"Inte minst är det viktigt att vården informerar patienter om riskerna och beroendet och att man följer biverkningarna tydligare än man gör idag."

 

– Inte minst är det viktigt att vården informerar patienter om riskerna och beroendet och att man följer biverkningarna tydligare än man gör idag. Läkemedelsmyndigheterna i både EU och USA har för länge sedan varnat för riskerna med antidepressiva. Men detta har man inte alls anammat i Sverige, där användningen av dessa mediciner ökar kraftigt, säger Lasse Mattila.

Han pekar bland annat på en 3-4 gånger förhöjd risk för självmord och att antidepressiva (SSRI) också är bland de 30 mest beroendeframkallande läkemedlen i världen. Men på till exempel Vårdguiden skriver man att de inte är beroendeframkallande och själv har Lasse Mattila i sitt arbete aldrig hört att någon läkare informerat barn, ungdom och föräldrar om riskerna med antidepressiva.

– Det finns en utbredd kunskapsbrist kring detta både hos vårdprofessionen och allmänheten. Egentligen finns tillräckligt med forskning och kunskaper om hur ineffektiva antidepressiva är och vilka risker som finns, men de kunskaperna förs inte fram och man problematiserar inte det här.

– Svenska myndigheter bör ta till sig mer av den aktuella forskningen kring allt detta. Rekommendationerna från Socialstyrelsen strider mot mycket av denna forskning, säger Lasse Mattila.

 

”Forskning finansierad av läkemedelsbolag”

Han menar också att det finns underskattade intressekonflikter och jävsförhållanden som påverkar rekommendationerna inom psykiatrin. Det som dominerar vårdens riktlinjer på det här området är forskning som är finansierad av läkemedelsbolagen och likadant är det med fortbildningarna för vårdpersonal, säger Mattila.

Internationellt pekar han på att psykiaterföreningen i USA har stort inflytande genom sina manualer (DSM – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder). Men enligt Mattila har det visat sig att 70 procent av dess ledamöter hade koppling till läkemedelsindustrin. I Sverige följer man formellt visserligen WHOs standard (ICD), men han menar att de flesta i praktiken använder sig av den amerikanska.

De här diagnosmanualerna har enligt Mattila bidragit till att den psykiatriska diagnostiseringen har ökat kraftig i Sverige. Kriterierna man använder har över tiden sänkts och man har skapat vad han kallar en inflation av diagnoser som för många utsatta barn och unga är förödande. Det blir alltfer diagnoser som ska behandlas med psykofarmaka.

– I jämförelse med andra länder framstår Sverige som ett utvecklingsland på det här området. Det verkar vara det enda land där antidepressiva ökar explosionsartat, medan motsvarande förskrivning i exempelvis Danmark har halverats sedan 2008, säger Lasse Mattila.

 

Hoppas på paradigmskifte

Han menar att vi oftast klarar oss bättre utan psykofarmaka, men att medicinering kan vara tillfälligt motiverad i vissa akuta fall för att undvika större katastrofer. Men det råder idag en kraftig slagsida i debatt och i praktik till förmån för psykofarmaka. Han anser att man bör lyssna mer på grundorsakerna till problem och att goda relationer är en grundförutsättning för att kunna hjälpa.

– Vi i Föreningen Alternativ till Psykofarmaka jobbar inte mot mediciner utan för effektiva och mindre farliga behandlingsalternativ. Det ska finnas en valfrihet där. Och vården inklusive myndigheter måste tydligare informera om riskerna med olika psykofarmaka.

Enligt Mattila finns det både i professionen och bland patienter stöd för detta och en framväxande insikt om det ohållbara i dagens praktik. Alltfler är berörda och alltfler börjar ställa frågor.

– Jag hoppas och tror på att vi framöver kommer att se ett paradigmskifte i de här frågorna. Det kommer att leda till förbättrad folkhälsa och en minskning av psykisk ohälsa i Sverige, säger Lasse Mattila.

presskontakt
Text: Staffan Nilsson

1 maj, 2019

Hjälpsamt: Feber

Feber är i regel ingen sjukdom i sig utan ett symptom på sjukdom. Vid infektioner, som orsakas av virus eller bakterier, visar febern att kroppen försvarar sig mot infektionen. Feber visar på ett aktiverat immunförsvar och minskar tillväxten av smittsamma ämnen.…

LÄS MER

Feber är i regel ingen sjukdom i sig utan ett symptom på sjukdom. Vid infektioner, som orsakas av virus eller bakterier, visar febern att kroppen försvarar sig mot infektionen.

 

Feber visar på ett aktiverat immunförsvar och minskar tillväxten av smittsamma ämnen.
Den gängse normen för feber inom sjukvården är kroppstemperaturer på 38 grader och högre. Detta är dock något som diskuteras idag, eftersom kroppstemperatur är något individuellt.

Det rekommenderas att man i friskt tillstånd tar sin kroppstemperatur vid några tillfällen, så att man har en uppfattning om vad som är ens egen normala temperatur. Vanligast är feber i samband med luftvägsinfektioner och influensa. Vid oklarheter läs på Vårdguiden – 1177.se eller kontakta sjukvården.

Kroppen reglerar sin egen temperatur och fungerar bäst med en temperatur på mellan 36,0 och 38,0 grader. Kroppstemperaturen varierar över dygnet. Den är vanligtvis lägst på natten och högst på eftermiddagen.

 

Temperaturen varierar

Vid feber behöver man dricka mer då den högre kroppstemperaturen gör att man förlorar mer vätska än annars. Det är vanligt att man inte har mycket aptit och man kan avvakta med större måltider tills matlusten kommer tillbaka. Däremot kan man använda drycker som ger energi och även salt. Det är också bra att man ser till att tillgodose ett ökat behov av vila och sömn.

 

Frossa

När febern stiger snabbt, kan man frysa och få frossa. Det beror på kroppens ansträngningar att alstra värme. Då hjälper det att tillföra värme med varma täcken, eventuellt värmeflaska eller varmt te. När febern är hög, kan det vara behagligt med ett svalt rum och en svalkande kompress på pannan – särskilt om man också har huvudvärk. När febern sjunker snabbt kan man få svettningar.

 

Omslag på vaderna

När febern är hög, kan den ge en stark sjukdomskänsla, huvudvärk, hjärtklappning med mera. För att förbättra välbefinnandet kan man då göra ett omslag på vaderna med citron – det kan också få ner febern med några tiondelar. (se beskrivning nedan)

Invärtes kan man också stödja cirkulationen med Cardiodoron (10 droppar 3 gånger dagligen före måltid). Vid en kraftig förkylning eller influensa kan Infludoron (10 droppar 3 gånger dagligen före måltid) vara hjälpsamt.

 

Tvätt med citronvatten

Om man haft feber i någon dag så kan en avtvättning med citronvatten eller något örtte (se nedan) kännas välgörande.

Febernedsättande läkemedel stör den inflammatoriska reaktionen på infektionen som vid enklare infektioner medför självläkning.

 

Feber hos barn

Feber är kroppens reaktion på infektionen och ett sätt för kroppen att försvara sig. Febernedsättande läkemedel rekommenderas därför inte till barn som mår bra i övrigt. Det betyder, särskilt för små barn, att de kan vara trötta men fullt kontaktbara, att de får i sig vätska och att de kissar. Barn har i regel lätt att få feber som blir hög – det är inte farligt i sig. Det är orsaken till febern som behöver vara klar. Febern går ofta över av sig själv.

Den vanligaste orsaken till feber är att barnet har en infektion, som beror på virus eller bakterier. Vanligast är virusinfektioner som förkylning, ont i öronen, hosta och ont i halsen. Vissa bakteriella infektioner ger liknande symptom och har liknande förlopp.

Barn som har feber behöver vara hemma och ta det lugnt tills de är helt friska – vanligtvis längre än feberdagarna. Barn som har feber bör inte under längre tid titta på TV eller andra skärmar. Hjärnan är mycket känslig för intryck då. En bra regel är att barnet mår bra, när aptiten har kommit tillbaka.

 

Feberkramp

Det händer att barn får feberkramp, men de allra flesta barn får aldrig krampanfall, även om febern blir hög.

När ett barn får feberkramp ska du kontakta sjukvården. För det mesta går krampen över inom cirka en minut, barnet slappnar av och vill sova, men särskilt första gången skall en professionell bedömning göras.

 

Mat och dryck vid feber

Drick förutom vatten gärna juicer, teer och safter. Vid hög feber behövs också något salt. Barn, och särskilt små barn behöver vätskeersättning med vatten, salt och socker.

Belasta inte kroppen med svårsmält mat.

Fläderblomste och lindblomste är stödjande vid feber och svettning för vuxna. (1 tsk per kopp, låt dra 2-4 min).

Ibland kan feber leda till förstoppning. Man kan ta milt laxerande medel som linfrö eller psylliumfrö. Katrinplommon kan också användas, även till barn.

 

Utvärtes behandlingar vid feber:

 

Underbensomslag med citron

Användningsområde: Hög feber (>39°), eventuellt med huvudvärk och stark sjukdomskänsla. Tidpunkten då man börjar med febersänkande åtgärder bestäms av allmäntillståndet, grundsjukdom och hur kraftigt påverkad man är av febern. Vanligen börjar man när febern stiger över 39,0° C.

OBS: Underbensomslag ska aldrig göras om fötterna är kalla!

Verkan: Genom dessa svala omslag avleds värmen. Målet är inte en stor temperatursänkning. Ofta uppnås en febersänkning på 0,2–0,5 °C och en mer avslappnad andning vilket ger ett bättre befinnande. Citron verkar också uppfriskande.

Används inte: Vid allergi mot citron, vid skadad hud eller hudsjukdomar på benen.

Material som behövs: 1 citron, ½-¾ liter vatten, skål, vass kniv, bomullstyg (som rivs i ca 10 cm breda och lagom lång remsor av t ex lakanstyg), ylledukar, yllesockor eller yllebenvärmare, till barn ev. bomullsstrumpor och stora yllesockor, handduk för sängen.

Gör såhär:

  1. Känn efter temperaturen på fötterna hos den som ska få omslaget: är de kalla måste man avvakta, lägg då en kroppsvarm värmeflaska under fötterna så att de blir varma.
  2. Lägg en handduk i sängen som skydd under benen.
  3. Ta en ekologiskt odlad citron och tvätta i hett vatten för att avlägsna smuts och eventuellt vax. (Om du inte har en ekologiskt odlad citron så använd enbart saften av en halv citron istället.)
  4. Lägg citronen i en skål med vatten, som ska ha en temperatur strax under temperaturen hos den som får behandlingen. Halvera citronen under vattnet och skär i skalet upprepade gånger med en vass kniv så att de eteriska oljorna frigörs och kläm ut citronsaften i vattnet.
  5. Rulla ihop bomullslindorna och doppa i citronvattnet och vrid ur dem.
  6. Linda bomullsrullen nerifrån upp om fot och vad, så slätt det går och sedan ylleduken eller sätt på socka/benvärmare. Täck med yllet direkt så omslaget inte svalnar för mycket. Linda ett ben i taget. Alternativt kan man linda enbart vaderna.
  7. Täck benen med ett tunt täcke/filt.
  8. Ofta är omslagen torra redan efter 10-15 minuter och kan då tas bort eller förnyas.
  9. Underbensomslagen kan upprepas upp till tre gånger efter varandra. Om det behövs, så fyll på med nytt vatten och en halv citron. Skölj bomullslindorna med varmt vatten och vrid ur dem efter varje gång.

Om den som behandlas somnar under tiden, är det ett gott tecken på att omslaget verkar. Låt då personen sova – även med omslaget på. 

 

Underbensomslag med citron hos barn

Hos barn är det enklare att ta en bomullsduk (exempelvis lakansväv), som kan viras kring vaderna, eller bomullsstrumpor.

Doppa duken/strumporna i citronvattnet och sätt omslaget runt vaden. Sätt långa yllestrumpor/sockor, alternativ avklippta ärmar på en uttjänt ylletröja, utanpå.

Byt efter ca 1 timme. Förnya omslagen när de torkat. Kan upprepas flera gånger.

 

Citronskivor under fotsulorna

Som alternativ till omslag med citronvatten på underbenen kan du prova att lägga citronskivor direkt under fotsulorna.

  1. Skiva en ekologisk citron och täck fotsulorna med några skivor.
  2. Håll på plats med strumpor eller elastisk linda.
  3. Skivorna kan ligga på några timmar eller över natten, så länge det känns behagligt.

 

Avtvättning

Häll vatten i en skål, som kan vara kroppstempererat eller lite svalare, anpassat efter den som har febern.

Man kan som tillsats använda pepparmyntste (som svalkar), salviate (som motverkar svettning), citron (som är uppfriskande) eller någon färdig väldoftande badmjölk eller badtillsats.

Tvätta eller torka av kroppen uppifrån och ned, del efter del, och torka av med handduk efter varje del. Detta ska göras ganska raskt.
Vid hög feber är det särskilt viktigt att avtvättningen görs försiktigt och kanske inte på hela kroppen, eftersom den annars kan bli för ansträngande.

En avtvättning kan upprepas flera gånger, efter behov.

 

Arnikakompress på pannan

Vid huvudvärk vid feber kan du göra en kompress på pannan med arnika (Arnica montana):

  1. Ta 1 tsk Arnika-Essens till 1 dl vatten för kompressen. Vattnet kan vara svalt eller så som det känns behagligt.
  2. Ta en bit bomullstyg, en tvättlapp, kompress eller dylikt och doppa den i lösningen. Vrid ur kompressen, lägg den på pannan och vila.
  3. Spara lösningen så att du kan upprepa behandlingen med kompressen vid behov.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

 

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

30 mars, 2019

Alltmer psykofarmaka till unga: ”Det pågår en medikalisering av barndomen”

Förskrivningen av antidepressiva psykofarmaka till barn och ungdom har tredubblats på 10 år. Det som nu pågår är en medikalisering av barndomen och resultaten är helt oacceptabla, anser barn- och ungdomspsykiatern och tidigare överläkaren Göran Högberg. …

LÄS MER

Förskrivningen av antidepressiva psykofarmaka till barn och ungdom har tredubblats på 10 år. Det som nu pågår är en medikalisering av barndomen och resultaten är helt oacceptabla, anser barn- och ungdomspsykiatern och tidigare överläkaren Göran Högberg.

Göran Högberg menar bland annat att man inte skiljer tillräckligt på stress och allvarlig sjukdom, och att man ger för mycket antidepressiva läkemedel som sällan fungerar, men som har allvarliga biverkningar och risker. Han anser att det behövs en betydligt större bredd av terapier för unga och ett särskilt fokus på dem som har svår psykiatrisk problematik.

 

Ökad medicinering feltolkas som ökad psykisk sjukdom

Göran Högberg har lång erfarenhet från barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och är kritisk till den bild av ökad psykisk ohälsa som sprids och hur det här området hanteras, inte minst av myndigheterna.

– Socialstyrelsen hävdar att psykisk sjukdom ökar och utgår då ifrån hur mycket psykofarmaka som skrivs ut och antalet läkarbesök. Det här är vad politikerna får se, men detta är ju inte alls samma sak som att psykisk sjuklighet ökar. Istället är det så att allvarligare tillstånd, som exempelvis kronisk depression, idag ligger på ungefär samma nivå som tidigare, säger Göran Högberg.

En paradox är att i takt med att man idag skriver ut alltmer psykofarmaka, som följd av att nya riktlinjer från år 2010 är mer inriktade på mediciner, så tolkas det felaktigt som att den psykiska sjukligheten i sig ökar. Enligt Högberg är det främst Socialstyrelsen och Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri som lagt grunden för det han kallar en omfattande medikalisering av barndomen. Han menar att dagens riktlinjer för barn- och ungdomspsykiatrin är alldeles för smala och att de i stort sett innebär att man ska rekommendera antidepressiva läkemedel efter en kort tid av allmän rådgivning.

 

Dåliga resultat och allvarliga risker

Det här har fått negativa och allvarlig konsekvenser. Högberg pekar bland annat på en rapport från Socialstyrelsen från 2017, som visar hur det gått för ungdomar med den nya inriktningen i barn- och ungdomspsykiatrin, tio år efter att de fick diagnos. Här kan man exempelvis se att av pojkar 10-17 år med både depression och ångest hade 68 procent fått psykofarmaka. Men över fem procent av dem hade tagit sitt liv och tio procent hade försökt ta sitt liv – trots att de alltså varit under den rekommenderade behandlingen.

– Det här är fruktansvärt dåliga resultat. Men detta bara fortsätter och skälet är att man inte orkar se problemet. Istället sprider man en illusion av att man har en effektiv behandling. Men vi vet att antidepressiva till barn och unga har många biverkningar och att de även kan öka självmordsrisken. Vi vet också att de inte fungerar särskilt bra på varken unga eller äldre, säger Göran Högberg.

Han berättar att när man slår ihop forskning som gjorts kring detta visar det sig att för bara en av tio patienter har antidepressiva bättre effekt än sockerpiller. Man ska alltså medicinera tio patienter för att få bättre effekt på en enda patient. Samtidigt finns det stora brister i rapportering av biverkningar, menar Göran Högberg.

– Det ingår inte något strukturerat biverkansprotokoll med uppföljning i journalsystemen. Man underlåter exempelvis att rapportera nya självmordsförsök som biverkningar. Landstingen, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket tar här inte sitt ansvar för patientsäkerheten. Detta är något som behöver förbättras med en aktiv biverkansrapportering.

 

Påverkar känsliga system hos unga

Det finns, särskilt för de unga, flera negativa sidor med att använda antidepressiva, menar Högberg.

– Ett barns hjärna utvecklas och förändras under tonåren utifrån vad man upplever. Det sker en ombyggnad och tillväxt av hjärnan och detta påverkas av läkemedelssubstanser, precis som exempelvis alkohol och cannabis. Det här är ett känsligt system och därför bör man vara särskilt försiktig med att medicinera barn. Det man gör idag är egentligen ett jätteexperiment med barnen.

 

"...vi vet att antidepressiva till barn och unga har många biverkningar och att de även kan öka självmordsrisken."

 

Antidepressiva påverkar, enligt Göran Högberg, väldigt många system i kroppen, och förändrar exempelvis humör. De kan ge mindre ångest, men man blir också avstängd från sina känslor och känner mindre glädje. Antidepressiva påverkar också sexualiteten negativt, och det är ett stort ingrepp i de ungas tillvaro. Högberg tycker även att det alltför mycket är de vuxna som via skattningar utifrån olika skalor bestämmer hur barnen mår, och att man inte tillräckligt tar hänsyn till vad de unga själva tycker och känner.

 

Gör som andra länder – satsa på flera olika terapier

– Trots dåliga resultat fortsätter man med lång medicinering. Inriktningen blir att hitta rätt medicin, man byter preparat och byter diagnoser. Det tar på krafterna och många äter psykofarmaka under hela sin tonårstid. Man skulle istället behöva ändra i livsförhållandena för de unga och satsa på flera olika typer av terapier. Exempelvis mer samtalsinriktade terapier, mer skapande och kreativitetsutvecklande terapier, mer lekterapier, mer nätverkande, mer familjeterapi osv.

Göran Högberg menar att det finns många metoder som fungerar i övriga Europa och att dessa också borde fungera i vårt land. I exempelvis Norge kan man välja medicinfri behandling. Men i Sverige är vården monopolistisk, säger Högberg – alla ska göra på samma sätt. Han anser att ett grundproblem är att barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige inte har satsat tillräckligt på en bred utveckling av psykoterapier och att man i riktlinjerna har för snäva tolkningar av vad som hjälper. Vad som hjälper är ju dessutom individuellt. Men att utveckla terapier är svårt i vårt land eftersom alla här ska följa samma smala riktlinjer.

 

Göran Högberg

 

Göran Högberg berättar att många med svårare depressioner och ångest i tidiga år blir bra av sig själva med hjälp av olika behandlingar, medan cirka 20 procent av dessa blir sämre över tid.

– Det är mycket viktigt att definiera de svåra fallen tidigt och sedan ge bra behandling utifrån ett bredare utbud av metoder. Det är kärnan i detta. Då kan man förebygga psykisk sjukdom senare i livet.

Han betonar också betydelsen av trygghet i de ungas arbetsmiljö – skolan – där exempelvis personliga samtal med lärare kan vara livsavgörande. Han anser också att man bör lagstifta om att det ska finnas tillräckligt med skolsköterskor och kuratorer och annan elevhälsopersonal i skolan. Mycket viktigt är förstås också att föräldrar åstadkommer trygg samtalstid med sina barn.

När det gäller de dåliga resultaten av psykofarmaka som du pekar på i Socialstyrelsens egna rapport – hur skulle resultaten se ut om man drar ner på förskrivningarna av psykofarmaka?

– Det kan man idag inte veta. Men man kan utifrån Socialstyrelsens siffror dra slutsatsen att den behandling som finns i riktlinjerna inte verkar fungera särskilt bra.

– Medikaliseringen inom barn- och ungdomspsykiatrin fortsätter och blir idag bara värre, säger Göran Högberg.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson