4 oktober, 2019

Hjälpsamt: Halsont

Ont i halsen är vanligast vid förkylning respektive influensa och halsfluss. Det kan också finnas andra anledningar såsom körtelfeber och halsbränna. Här ges råd till egenvård av halsont vid förkylning, influensa och lindrig halsfluss.…

LÄS MER

Ont i halsen är vanligast vid förkylning respektive influensa och halsfluss. Det kan också finnas andra anledningar såsom körtelfeber och halsbränna. Här är råd till egenvård av halsont vid förkylning, influensa och lindrig halsfluss.

 

Vid förkylning får man tidigt ont i halsen, som följs av snuva och ofta även hosta och lindrig sjukdomskänsla samt ibland även lindrig feber.
Vid influensa kan febern bli högre ovh sjukdomskänslan starkare och även här åtföljas av snuva och hosta.
Lindrig halsfluss kännetecknas av halsont, sjukdomskänsla, feber som är högre än 38,3 grader och inte åtföljs av snuva och hosta. Lindrig halsfluss behandlas enligt dagens riktlinjer inte med antibiotika, även om man hittar streptokocker.
Halsont med feber över 38,3 grader och stora svårigheter att svälja, svullna lymfkörtlar och stark sjukdomskänsla behöver behandlas av läkare.

 

Lindra symtom och främja läkningen

Dryck: Det är viktigt att dricka tillräckligt, särskilt vid feber. Välj varma eller kalla drycker efter det som känns bäst. Att suga på isbitar eller dricka kall yoghurt kan dämpa smärtan då kylan bedövar. Använd gärna sugrör, det lindrar sväljningssmärtan. Ibland kan det kännas bra med starka kryddor såsom ingefära och pepparrot.

Vitlök: Använd rå vitlök så länge du har besvär. Förslagsvis kan du skiva vitlöken t.ex. på en smörgås, eller äta en pressad vitlöksklyfta tillsammans med 1 msk honung, när det börjar göra ont i halsen.

Honung: Ta ca 1 tsk direkt i munnen eller blanda i avsvalnad dryck, kan upprepas vid behov. För att behålla honungens kvalitet ska den inte värmas till över 40 grader.

Örtte: Te med salvia, kamomill eller timjan rekommenderas.

Gurgla: Gurgla med ringblomma (Calendula Essens 10%, ta 20 droppar i ½ glas vatten) eller salviate.

Spray: Solhatt är ett välkänt medel vid infektioner (Echinacea Halsspray, ta 20 droppar i lite vatten och gurgla varje morgon och kväll).

OBS: Ringblomma och solhatt skall inte användas vid känd allergi mot korgblommiga växter.

 

 

Omslag med citronskivor

  1. Ta en färsk citron och skär den i tunna skivor.
  2. Lägg skivorna i en rad på ett bomullstyg och vik om till en lagom stor kompress. Pressa med handen så att citronsaften fuktar kompressen.
  3. Sätt eller lägg dig bekvämt och placera kompressen på den främre delen av halsen. Fäst den med en (ylle-) halsduk.
  4. Vila med kompressen så länge det känns behagligt.

 

Fotbad med citron

Fotbad verkar avledande och är oftast förvånansvärt effektiva. För att kunna verka optimalt är det viktigt att inte göra något annat under tiden.

  1. Ta en stor hink och fyll den med behagligt varmt vatten.
  2. Ta en ekologiskt odlad citron, skär itu den under vattenytan och skär också i skalet så att de eteriska oljorna frigörs och tryck sedan ut citronsaften. Låt citronen vara kvar i vattnet.
  3. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i vattnet, om möjligt upp till under knäna. Använd en filt och/eller stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt så länge det känns bra, ca 10-15 min. Du kan ha en kanna/termos med hett vatten och fylla på i badet om det känns kallt.
  4. Vila gärna en stund efteråt.

 

Kvargomslag

Ett omslag med kvarg på halsen kan minska svullnaden vid halsont och kan upplevas svalkande. Omslaget kan göras varmt eller kallt. OBS! Omslaget ska inte användas av den som har mjölkallergi.

Material: kvarg, dubbelvikt tunt bomullstyg som lakansväv, stort nog att viras runt halsen, eventuellt stora gaskompresser eller gasväv, en kroppsvarm varmvattenflaska (vid behov), tvättlapp för avtvättning.

  1. Klipp till tygbiten så att den når runt halsen och går att vika dubbel. Ett lager gasväv eller gaskompresser kan läggas på tyget, för att senare lättare kunna avlägsna kvargen.
  2. Ta fram kvargen ur kylen. Stryk på ett ca ½ cm tjockt lager av kvargen på en så stor yta på tyget att det täcker halsområdets främre del, ungefär från öra till öra.
  1. Om kvargen används kall läggs omslaget direkt på halsen, annars värms det genom att det läggs på en varmvattenflaska (täck varmvattenflaskan med en plastpåse som skydd), eller ett varmt grytlock någon minut. Kompressen skall inte bli mer än kroppsvarm.
  2. Kvargomslaget läggs på halsen slätt och omslutande. (Om du inte använder gasväv så kan du täcka omslaget med ett tjockare tyg ovanpå).
  1. Sitt eller ligg med omslaget minst 45 minuter eller längre, om det känns behagligt. Det kan ligga kvar i flera timmar.
  1. När omslaget tas bort kan du tvätta av huden med kroppsvarmt vatten och torka av.
  2. Skydda därefter halsen för drag med en tunn sjal av t.ex. ylle eller siden, i några timmar.Vila gärna 15-30 minuter efter ett omslag som varit på under en kortare tid.

Kvargen – och eventuell gasväv – dras bort från tyget och kastas. Skölj tyget först med kallt och sedan varmt vatten och vrid ur. Häng upp tyget luftigt på tork inför nästa användning.

 

Salva med kvanne 

Salva med kvanne (Angelica archangelica) kan verka avsvällande på halsens körtlar. När lymfkörtlarna är förstorade, så smörj halsen med Archangelica salva och lägg om en halsduk eller gör en salvkompress:

  1. Klipp till en dubbelvikt tygbit så att den når runt halsen.
  2. Stryk på ett 1-2 mm tjockt lager med Archangelica salva 10% på en så stor yta på tyget att det täcker halsområdet främre del, ungefär från öra till öra.
  3. Om du vill göra en varm kompress så vik ihop kompressen, lägg den i en plastpåse och värm den en stund med en kroppstempererad varmvattenflaska (inte het för då smälter salvan).
  1. Lägg kompressen om halsen och fäst med en omslagsduk, elastisk binda eller en halsduk.Sitt eller ligg med kompressen på i minst 2 timmar. Det går även bra att ha den under hela dagen eller natten, eller så länge det känns behagligt.
    Samma kompress kan användas upp till cirka 14 dagar. Förvara den i en plastpåse, annars kan fetterna i salvan härskna. Varje gång kompressen ska användas igen, så stryk på lite ny salva.

 

Örtteer

Tillredning: I regel tas 1 tesked torkad ört till en kopp vatten. Häll kokhett vatten över örterna och låt dra eller sjuda under lock. Nedanstående dosering gäller för en kopp te.

Det bästa är att använda nybryggt te, speciellt vad gäller blomteer vars eteriska oljor är flyktiga och förändras efter en stund. Det märks tydligt när man jämför färg och arom i ett nybryggt te, med ett te som har stått några timmar.

Kamomill (Matricaria recutita) verkar inflammationshämmande och lugnande på irriterade slemhinnor. Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Salvia (Salvia officinalis) verkar bakterie- och inflammationshämmande. Använd 1 tsk, låt dra 5 minuter.

Timjan (Thymus vulgaris) verkar slemlösande, bakterie- och virushämmande. OBS! Använd endast 1 knivsudd per kopp, låt dra 3-5 minuter.

Örterna kan användas var för sig eller i valfri kombination.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

22 september, 2019

Funktionsmedicin – tar sikte på grundorsakerna

Många människor med kroniska och autoimmuna sjukdomar skulle bli hjälpta av ändringar i livsstil när det gäller kost, sömn, rörelse, stress och relationer med mera. Hela 80 procent av kroniska sjukdomar anses bero på epigenetiken – hur det liv man lever påverkar hur de egna generna styrs. Inom funktionsmedicin fokuserar man mycket på att komma åt grundorsakerna till att en patient är sjuk, snarare än att försöka slå ut enskilda symptom.…

LÄS MER

Många människor med kroniska och autoimmuna sjukdomar skulle bli hjälpta av ändringar i livsstil när det gäller kost, sömn, hur man rör på sig, stress, relationer med mera. Hela 80 procent av kroniska sjukdomar anses bero på epigenetiken –  hur det liv man själv lever påverkar hur de egna generna styrs. Inom funktionsmedicin fokuserar man mycket på att komma åt grundorsakerna till att en patient är sjuk, snarare än att försöka slå ut enskilda symptom.

 

– Det logiska är att som vårdgivare fråga sig varför just den patient du möter blivit sjuk. Vi som arbetar med funktionsmedicin lägger mycket tid och lyssnar ordentligt på varje patient. Vi gör bland annat mycket mätningar, ser mönster i detta och kan sedan hjälpa patienter med vad de kan göra för att vända en kronisk sjukdom, berättar Peter Martin, som är läkare, medicine doktor i farmakologi och grundare av FunMed AB.

 

Vetenskapligt grundad

Som läkare drabbades han tidigare själv av utmattning och fick i samband med det upp ögonen för funktionsmedicin. Peter ändrade då sin kost och blev snabbt av med flera hälsoproblem.

– Hjärnan klarnade, jag gick ner i vikt och blev av med ledvärk. Då förstod jag att det här är något viktigt som jag inte fått lära mig som läkare.

Peter utbildade sig så småningom även i funktionsmedicin i USA och har sedan fem år tillbaka arbetat med detta i Sverige. Funktionsmedicin är en växande medicinsk inriktning som utvecklades i USA på 1990-talet. Inom den här inriktningen ser man kroppen som en integrerad helhet där gener och livstilsvanor samverkar och att detta också är olika för olika individer. Funktionsmedicin är vetenskapligt grundad, patientcentrerad och fokuserar på grundorsakerna till sjukdom.

 

Peter Martin är läkare och satsar på funktionsmedicin. Foto: Jonas Ahlsén

 

Holistiskt arbetssätt

– Vi jobbar mycket med livsstil och näringsbrister, ser om immunförsvaret är överaktiverat, om det finns problem med tarmfloran, mäter toxiner och mycket annat. Vi väger även in sådant som inte är biomedicin, som patientens livssituation, relationer, eventuella trauman med mera, berättar Peter Martin.

Han menar att det här holistiska arbetssättet ger en bred överblick och är något som uppskattas av patienterna. Många av Peters patienter har varit sjuka länge och har tidigare slussats runt till olika specialister. Inom funktionsmedicin ser man helheten och kroppen som ett komplext och integrerat system. På den punkten finns det enligt Peter ett problem med den konventionella vården – ­man gör förvisso mycket nytta och räddar liv, men man delar samtidigt upp kroppen i olika delar och vården tenderar att bli för organfragmenterad.

 

"...ungefär 65 procent av vår sjukvårdsbudget egentligen skulle kunna påverkas av saker som kost och livsstil."

 

Arbetssättet inom funktionsmedicin ser han också som en ny läkarroll där man inte bara agerar som specialist och säger vilka läkemedel patienten ska ta.

– Den nya läkarrollen är att vara mer av en coach, vilket man dock inte har tid med i den vanliga vården. Det blir också mer meningsfullt som läkare att hela tiden arbeta från grunden på det här sättet och man får färre återkommande patienter. De lär sig i regel hur de blir friska och håller sig friska.

 

Epigenetik och livsstil

Funktionsmedicin passar kanske särskilt bra för de många människor som har kroniska och autoimmuna sjukdomar. Här pekar Peter Martin på att av hela samhällets sjukvårdsbudget går 80 procent till de kroniska sjukdomarna. Av dessa anses lika stor andel, 80 procent, bero på epigenetik, det vill säga livsstil, miljö och allt som inte är våra gener, men som påverkar hur våra gener styrs.
Alla påverkas av epigenetiken.

– Det här betyder att ungefär 65 procent av vår sjukvårdsbudget egentligen skulle kunna påverkas av saker som kost och livsstil, men idag går bara 3 procent till sådan prevention.

Den västerländska sjukvården är inriktad på ett farmakologiskt tänkande kring att döda bakterier och slå ut symptom. Men Peter Martin ifrågasätter varför man fortsätter med den ensidiga inriktningen trots att den inte tycks fungera och trots att alla egentligen inser att den även är ekonomiskt ohållbar. Här tror han att funktionsmedicin kommer att vara en av lösningarna. På branschsajten Funktionsmedicin.se skriver man att vi snart når fram till en brytpunkt där sjukvården i större utsträckning behöver fokusera mindre på läkemedel och mer på livsstil.

 

Läkare kan för lite om kost och näring

En av Peters käpphästar är att läkare i Sverige kan alldeles för lite om nutrition. Ofta mindre än de själva tror.

– I Sverige läser läkare idag bara 12,5 timmar nutrition, och så var det även när jag utbildade mig. Att läkare kan för lite om kost och näringsämnen är ett hinder, säger Peter, och ger ett prov på hur viktigt det är med kunskaper på det området.

– Exempelvis magnesium är ett centralt ämne i 300 olika enzymer i kroppen. Har man brist på magnesium kommer inte alla de enzymerna att fungera. Idag är det många som har magnesiumbrist, och samtidigt är detta svårt att säkert mäta med ett vanligt test på en vårdcentral.

Bland det första som Peter Martin brukar titta på hos en patient är mag-tarmkanalen, och särskilt tunntarmen. Han menar att det är logiskt eftersom tunntarmen är kroppens största yta mot omvärlden. Den motsvarar ytan på en badmintonbana.

 

Autoimmuna sjukdomar ökar

– Vi stoppar i oss omkring 30 ton mat under ett liv och det är bara näringsämnena som ska tas upp av kroppen – inte toxiner, bakterier med mera – vilket ger en väldig press på tunntarmen. Så det är klart att vad vi äter kan påverka hälsan. Vi ser också hur autoimmuna sjukdomar ökar hela tiden.

En kritik som Peter Martin har mot konventionell sjukvård och Livsmedelsverket är att man utgår från att alla är lika och ska behandlas på samma sätt. Livsmedelsverket har exempelvis rekommendationer om hur vi alla bör äta, men Peter pekar på att vi människor är lika olika på insidan som på utsidan.

Om man blir sjuk kan man enligt Peter behöva prova en annan kost och att leva på ett annat sätt och se hur det fungerar för just mig. Det kan exempelvis handla om att dra ner på kolhydrater. Han menar att det också är vanligt att vara överkänslig för proteiner i mat som vi ur evolutionärt perspektiv inte ätit i den mängd som vi gör nu. Sjukdom kan också ha med tarmfloran att göra, med mera. Så det kan behövas flera åtgärder för att komma åt grundorsakerna, menar Peter.

 

Ökat intresse

Funktionsmedicin är idag inte något som ingår i den skattefinansierade vården. Som patient får man alltså själv betala hela kostnaden (eller hälsoinvesteringen). Intresset för funktionsmedicin ökar. Läkarna på FunMed är fullbokade och man har ambitiösa planer för framtiden, med bland annat nya mottagningar och ett franchise-system. Allt fler läkare går också de kurser i funktionsmedicin som man arrangerar.

– Ett mål är att 1000 läkare ska arbeta med funktionsmedicin i Sverige år 2026. Något som talar för en ökning är den starka trenden mot mer individualiserad medicin. Folk är också själva mer pålästa idag och hittar funktionsmedicin på nätet. Kunskaperna om den här inriktningen är inte så hög bland politiker ännu, men om några år tror jag att de flesta vet vad funktionsmedicin är, säger Peter Martin.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
8 september, 2019

När bra resultat för patienterna inte längre är det viktigaste

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda. …

LÄS MER

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda.

 

Inom hälso- och sjukvården finns det förvisso olika synsätt på hur vård bör bedrivas, och vad som läker människor och ger dem bättre hälsa. Men om vi för ett ögonblick bortser från alla sådana diskussioner finns det ändå en odiskutabel grundbult som borde förena och som borde väga allra tyngst – nämligen SLUTRESULTATEN FÖR PATIENTERNA. Jag vill här lyfta fram det egentligen helt självklara att det absolut inte kan finnas någonting i hälso- och sjukvården som är viktigare än just detta, givet att vården också ges på ett patientsäkert sätt. Vården finns ju till för patienterna!

Men när det gäller Region Stockholms hantering av Stiftelsen Vidarkliniken måste man tyvärr konstatera att de ansvariga sjukvårdspolitikerna den senaste tiden har låtit egna symbolfrågor och ideologi gå före faktiska resultat för patienterna. Det är riktigt oroande och mycket allvarligt.

Det man åstadkommit på Vidar Rehab (som tidigare hette Vidarkliniken och genom åren varit huvudverksamheten) är påtagligt positivt. Alla studier och patientutvärderingar, både egna och andras, visar att rehabiliteringssjukhusets vårdkoncept gav mycket bra resultat för patienterna när det gäller hälsa, livskvalitet och även ökad egen förmåga att ta ansvar för sin fortsatta hälsa. I många fall handlar det om livsavgörande resultat – ganska ofta för patienter som inte blivit hjälpta någon annanstans inom vården. Det är nog svårt att hitta en klinik i Sverige med genomgående så nöjda patienter.

Publicerade vetenskapliga studier (läs här och här) har också visat att patienter med långvarig smärta respektive utmattningssyndrom som fått vård på Vidar Rehab halverade sin användning av smärtstillande läkemedel respektive psykofarmaka, samtidigt som motsvarande patientgrupper i landstingets vård istället fick fördubblad förskrivning av sådana läkemedel. Ett högintressant resultat för både patienter och samhällets hälsoekonomi.

 

 

"...en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av."

 

 

I den logiska världen borde alla sjukvårdspolitiker, forskare och även samhällsekonomer applådera och säga att: den här vårdinriktningen verkar ju fungera bra både för patienterna och samhället – den ska vi ha kvar och utveckla och lära oss av. Så har också tongångarna från landsting och regeringar varit under många av de 33 år som Vidar Rehab funnits. Men idag har vi tydligen fått fler sjukvårdspolitiker som i praktiken tillåter sig att prioritera annat än resultaten för patienterna.

Om det nu finns något som ansvariga politiker i Region Stockholm tycker är viktigare för en rehabiliteringsklinik än att patienterna får bättre hälsa, minskad sjukskrivning och dessutom blir mindre läkemedelsberoende så skulle jag hemskt gärna vilja veta vad detta kan vara. Patientsäkerheten kan det knappast handla om i det här fallet. Det är nog svårt att hitta vårdformer som är så fria från biverkningar och vårdskador som vården på Vidar Rehab.

När de goda patientresultaten i Stiftelsen Vidarklinikens verksamheter offras i Region Stockholm görs det med svepande och grovt förenklade allmänna formuleringar om vetenskap och patientsäkerhet. Detta blir ganska bakvänt och motsägelsefullt. Det finns en hel del vetenskaplig evidens till stöd för den här vårdinriktningen, och även lång beprövad erfarenhet. Hela den här frågan handlar egentligen inte om evidens utan om andra saker, exempelvis att Sverige har fyrkantigare regelverk för naturbaserade läkemedel än många andra länder. Det handlar också en hel del om personligt tyckande hos enskilda politiker.

Det finns väldigt mycket att säga om allt detta. Men man behöver egentligen inte alls ha den diskussionen för att se hur fel det var av Region Stockholm att sänka samarbetet med Stiftelsen Vidarkliniken. Det räcker med att konstatera att en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av. Och att det främst är två politiker som nu står bakom detta, Anna Starbrink (L) och Ella Bohlin (KD).

Så kan det gå när verkliga resultat i vården inte längre är det viktigaste.

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

presskontakt
Staffan Nilsson

Nu stänger Vidarkliniken för gott.
14 augusti, 2019

Stiftelsen Vidarkliniken avvecklar verksamheten för gott

Stiftelsen Vidarkliniken avvecklar nu i augusti både sjukhuset Vidar Rehab och Vidar vårdcentral i Järna. – Kostnaderna har blivit oss övermäktiga utan landstingsstöd, säger Anders Kumlander, ordförande i stiftelsen. Vi har försökt hålla verksamheten igång för patienternas skull i hopp om ändrade politiska beslut, men nu är det inte försvarbart längre.…

LÄS MER

Stiftelsen Vidarkliniken avvecklar nu i augusti både sjukhuset Vidar Rehab och Vidar vårdcentral i Järna.
– Kostnaderna har blivit oss övermäktiga utan landstingsstöd, säger Anders Kumlander, ordförande i stiftelsen. Vi har försökt hålla verksamheten igång för patienternas skull i hopp om ändrade politiska beslut, men nu är det inte försvarbart längre.

Stiftelsen Vidarkliniken har, sedan man öppnade den 29 september 1985, som enda vårdgivare i Norden, erbjudit en integrativ vård, som utgår från den antroposofiska medicinen, den äldsta och mest utvecklade formen av integrativ vård i Europa. Verksamheten har drivits utan vinstintresse.

Integrativ betyder att de vanliga skolmedicinska komponenterna erbjuds fullt ut och därutöver även terapier som, utifrån en bredare syn på sjukdom och hälsa, syftar till att ytterligare stärka det friska hos patienten. Omvårdnaden sker under läkaransvar med individuellt utformade program och hjälp till egenvård på flera nivåer. Sedan starten har Stiftelsen Vidarkliniken tagit emot över 30 000 patienter i sluten vård samt över hundratusen patientbesök i öppen vård.

– Vår verksamhet har varit mycket uppskattad, säger Ursula Flatters, medicinskt ansvarig läkare och medlem av styrelsen. Vi har kunnat uppvisa enastående resultat i omhändertagandet av våra patienter. Det har bedrivits omfattande forskning, som visar att våra resultat vad gäller de stora patientgrupperna cancer-, smärt- och stressrehabilitering, långt överstiger resultaten för jämförbara patientgrupper i den offentliga vården. Vi har nöjdare patienter, lägre läkemedelsförbrukning och lägre sjukskrivning, vilket innebär lägre kostnader för samhället.
Under en följd av år hade Stiftelsen Vidarkliniken vårdavtal med flera av de största landstingen i Sverige, samt ett riksavtal för patienter utanför dessa landsting.

– Vårdavtalen med nuvarande Region Stockholm har varit ekonomiskt avgörande, säger Anders Kumlander. Sedan de avtalen inte förlängdes efter mars 2017 har vi lidit stora och långsiktigt ohållbara ekonomiska förluster. När vi nu dessutom förlorar rätten att använda våra antroposofiska läkemedel i Sverige har vi tagit beslutet att stänga helt.

 

Vidar vårdcentral.

 

De antroposofiska naturliga läkemedlen är en viktig del i de framgångsrika terapierna och har omfattats av särskilda regeringstillstånd sedan 1985. Nu har EU krävt att de inordnas i svensk läkemedelslagstiftning, som på andra håll i Europa, men svenska beslutsfattare har vägrat att skapa realistiska regelverk. I september i år går fristen för dessa läkemedel i Sverige ut.

– Vi är stolta och tacksamma för det stöd vi fått från tidigare och nuvarande patienter, säger Anders Kumlander. Vi är också tacksamma mot tidigare regeringar och beslutsfattare, som oavsett politisk färg, vågade lyssna och se möjligheterna med denna väl beprövade integrativa vårdform och som under dryga 30 år gav de förutsättningar som krävdes.

– Vår förhoppning är att det återigen i en framtid ska bli möjligt att erbjuda denna vårdform i Sverige. De resultat vi uppvisat talar sitt tydliga språk och efterfrågan från patienterna kvarstår.

 

Redaktionen
Kamomill lugnar magen, både som te och i en kompress på magen.
24 juli, 2019

Hjälpsamt: Magsjuka

Sommartid är högsäsong för campylobacter, den bakterie som ger magsjuka. Rena händer och rent i köket är bästa sättet att undvika problem – men när mag magsjukan är ett faktum är det viktigt att ta hand om sig för att hjälpa kroppen att läka. Mat kan vänta, men vätska är A och O!…

LÄS MER

Sommartid är högsäsong för campylobacter, den bakterie som ger magsjuka. Rena händer och rent i köket är bästa sättet att undvika problem – men när mag magsjukan är ett faktum är det viktigt att ta hand om sig för att hjälpa kroppen att läka. Mat kan vänta, men vätska är A och O!

 

Allmänt om magsjuka

Problem med magen med illamående, diarré och kräkningar, kan ha många olika orsaker – det kan vara magsjuka/maginfluensa, vinterkräksjuka, matförgiftning eller bero på intolerans/allergi. Maginfluensa är en infektion i mag-tarmkanalen med diarré och illamående, ofta kräkningar, feber samt buksmärtor, orsakad av virus – därför namnet maginfluensa. Det finns inte någon medicin mot viruset och det smittar lätt. Kräkningarna brukar upphöra efter ett till två dygn, medan diarréerna kan fortsätta i någon vecka.

 

Allmänna råd

För allmänna tips se Vårdguiden 1177.se eller kontakta sjukvården.

 

Drick!

För att motverka vätskeförlusterna, som är större än vanligt pga. kräkningar och diarréer, behöver man se till att få i sig tillräckligt med vätska och det är särskilt viktigt för barn.

På apoteket finns färdiga blandningar till vätskeersättning att köpa, men du kan också göra din egen vätskeersättning.

Recept vätskeersättning:

1 liter kokt avsvalnat vatten

6 teskedsmått socker

½ teskedsmått salt

Använd: Normalt behöver en vuxen cirka två liter vätska per dygn, lägg till ungefär den mängden som försvinner med kräkningar och diarréer.

Om du kastar vatten som vanligt är det nog med vätska. Barn behöver mer vätska i förhållande till sin kroppsvikt. Kontrollera att barnet kissar som vanligt och att slemhinnorna i munnen är fuktiga som vanligt.

 

Stora mängder vätska på en gång provocerar ofta till nya kräkningar. Tar man det försiktigt och dricker teskedsvis och gör pauser, går det oftast bättre. Drycken kan vara vanligt vatten, örtte eller svart te (som verkar stoppande). Temperaturen på vätskan får gärna vara ljummen eller varm – undvik iskallt och hett, kolsyrade drycker och kraftiga smaker (heta, sura osv).

 

Örtte vid maginfluensa

Ett bra örtte är svagt kamomillte, som brukar tolereras bra och som verkar lugnande på mag- och tarmverksamheten och kan lindra magont.

Vid diarréer kan blåbärste eller pepparmintste vara ett alternativ. Te på torkade blåbär har traditionellt använts för att lugna magen.

Vid kräkningar kan salviate användas. För barn är särskilt fänkålste ett alternativ.

I återhämtningsfasen är det bra med röllekate.

 

Mat

Man kan avvakta med mat tills aptiten kommer tillbaka. Då kan det vara bra att ta det försiktigt och eventuellt använda traditionella dieter med ”snäll” mat som exempelvis skorpor, rostat bröd, buljong, blåbärssoppa, kokt potatis, kokta morötter, kokt vit fisk eller kokt kött.

 

Mot illamåendet

Mot illamående kan man använda bittermedel, ingefära eller citron.

Ingefära är en krydda och är ett välbeprövat medel mot olika former av matsmältningsproblem såsom illamående, diarré och andra magbesvär. Du kan exempelvis tugga färsk ingefära, dricka ingefärste eller äta ingefärsgodis. Tabletter med ingefära finns att köpa på apotek. Ingefärste: Skiva eller riv färsk ingefära grovt, ca 2 cm rotknöl (man kan låta skalet vara kvar, men tvätta av den först) och lägg i en kopp med varmt vatten.

Man kan göra ett örtte på en bitter ört, exempelvis malört (ta en nypa malört, häll på vatten som är ca 80 grader, låt dra en minut, sila av). Teet ska drickas varmt, utan sötningsmedel. Man kan också blanda i lite pepparmynta eller någon annan ört som man tycker om smaken på.

Du kan också gärna testa med att suga på en skiva citron eller dricka lite citronvatten, som kan dämpa kräkreflexer.

 

Mot diarré och magont

Mot diarréerna och framförallt magont kan det hjälpa att göra en kompress med kamomillte eller kamomillolja på magen.

Ett alternativ till kamomill är harsyra som finns som Oxalis-essens, -salva eller -olja.

Diarré anses dock vara funktionell, dvs. den gör att man blir av med magsjukan fortare.

Invärtes kan man använda kapslar med kol, Birkenkohle comp, mot diarré.

 

Utvärtes behandlingar

En kompress med kamomillte på magen kan lugna magen och hjälpa mot magont.

  1. Gör i ordning ca ½ liter kamomillte (teet ska vara något starkare än te som dricks. Ta 1 msk torkad kamomill som får dra ca 2-4 minuter under lock).
  2. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. en bit av ett gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det blir lagom stort för magen, en kökshandduk och en bred yllesjal som räcker runt kroppen.
  3. Häll teet i en skål och doppa det hopvikta tyget, som lagts i handduken och vrid ur.
  4. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig. Ta ur bomullskompressen ur handduken och lägg den direkt på magen så varmt som det går och att det känns behagligt, fäst med yllesjalen och lägg en varmvattenflaska ovanpå.
  5. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 min.

Kamomill (Matricaria recutita) finns också som olja – som man kan göra en oljekompress med.

 

Kompress med harsyra 

En kompress med harsyra (Oxalis acetosella) i form av Oxalis Essens (kutan lösning), på magen, kan vara hjälpsamt då den lugnar genom att verka kramplösande och värmande på mage och tarm:

  1. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. en bit av ett gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det blir lagom stort för magen och en bred yllesjal som räcker runt kroppen.
  2. Ta ca 4 dl kroppsvarmt vatten (inte över 40° C) i en skål och tillsätt 1 msk Oxalis-essens
  3. Doppa det hopvikta tyget i essensblandningen i skålen och vrid ur.
  4. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig. Lägg bomullskompressen direkt på magen, fäst med yllesjalen och lägg en varmvattenflaska ovanpå.
  5. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 min.

Harsyra (Oxalis acetosella) finns även som salva och som olja – som man kan göra en salv- eller oljekompress med.

 

Salvkompress vid magsjuka

En kompress salva med harsyra (Oxalis acetosella) på magen kan vara hjälpsamt. Harsyra finns även som kutan lösning och som olja.

Salvkompress: använd gärna ett bomullstyg, ex vis en bit av ett gammalt lakan och stryk på salvan ca 1-2 mm tjockt på en bit tyg som är dubbelvikt, kanterna lämnas fria. Man kan eventuellt värma salvkompressen till kroppstemperatur på t.ex. en värmeflaska, men den ska inte vara het utan bara varm så salvan inte smälter. Salvkompressen läggs direkt på huden och kan fästas med en sjal eller en bit bomullstyg som går runt livet och får ligga på så länge man önskar och det känns behagligt. Man kan använda samma kompress flera gånger och lite ny salva stryks på varje gång man vill använda den.

 

Oljekompress vid magsjuka

En kompress olja av kamomill (Matricaria recutita) eller harsyra (Oxalis acetosella) på magen kan vara hjälpsamt. Omslag kan även göras med kamomillte eller harsyra i form av kutan lösning och salva.

Oljekompress: är en varmare behandling. Man använder även här gärna ett bomullstyg ex vis en bit av ett gammalt lakan. För på oljan på en bit tyg genom att hålla det mot oljeflaskan och upprepade gånger vända det hela så oljan kommer på olika ställen på tyget. Lägg oljekompressen i en plastpåse och värm den med hjälp av en värmeflaska. Tar ut oljekompressen ur plastpåsen och lägg den direkt på huden med en bit ylletyg ovanpå. Fäst med en sjal som går runt livet eller låt lämpligt klädesplagg hålla den på plats.(eller så räcker det med åtsittande byxor.) Låt kompressen ligga på så länge som önskas och det känns behagligt. Kompressen kan användas flera gånger och lite ny olja förs på varje gång man vill använda den.

Som alternativ kan man smörja in oljan på magen, men försiktigt för ibland blir beröringen en för kraftig stimulans och då fungerar omslagen bättre.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

 

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

Foto: Privat.
14 juli, 2019

Idas liv begränsas av stelbenta vårdbeslut

Ida är en 29-årig tjej med Retts syndrom, en svår funktionsnedsättning, där rätt stimulans och trygg miljö ger ökad möjlighet till förbättrade förmågor och ett rikare liv. Idag lever Ida under förhållanden som gör henne alltmer inåtvänd och sluten. Hennes föräldrar vill flytta henne till Solåkrabyn i Järna, där allt finns som hon behöver, men Stockholms stad vägrar.…

LÄS MER

Ida är en 29-årig tjej med Retts syndrom, en svår funktionsnedsättning, där rätt stimulans och trygg miljö ger ökad möjlighet till förbättrade förmågor och ett rikare liv. Idag lever Ida under förhållanden som gör henne alltmer inåtvänd och sluten. Hennes föräldrar vill flytta henne till Solåkrabyn i Järna, där allt finns som hon behöver, men Stockholm stad vägrar.

Jag träffar Idas föräldrar, Lars och Claudie, i en förort till Stockholm. De är nu i 70-årsåldern, har tre barn tillsammans, men lever separerade. Ida är deras yngsta dotter och det av barnen som de fortfarande oroar sig mycket över.

– Vi vill hitta en total framtidstrygghet för både Ida och oss, säger Claudie. Vi vill att hon ska få bo på en plats där hon kan vara resten av livet, där allt finns samlat. Där hon inte behöver åka taxi och färdtjänst varje dag för att komma till en daglig verksamhet och där det finns natur och människor som ser henne som en tillgång.

Allt de önskar för Ida finns idag i den socialterapeutiska Solåkrabyn i Järna, mitt i vackra Sörmland, med boende och verksamheter samlade på ett ställe. Där erbjöds Ida en plats för ett par år sedan, men hennes stadsdelsförvaltning sa stopp och istället för en lösning på Idas situation, blev det en långdragen kamp med handläggare och andra beslutsfattare, som slutligen ledde till ett avslag i Förvaltningsrätten i mars i år.

– Ingen i denna uppslitande process visade intresse för Idas behov utifrån det syndrom hon har. Så länge hon är hel och ren och man kan visa att hon inte är misskött, finns ingen lyhördhet för vem hon är och hur ett bra liv för just henne ser ut, menar Lars och Claudie.

Foto: Privat

 

Lycklig på Solberga

Ida har provat på livet i Solberga By tidigare, från skolstarten tills hon var 21 år gammal bodde hon först på Solbergahemmet (numera Solberga By), ett annat antroposofiskt boende och skola nära Solåkrabyn i Järnaområdet. Därefter gick hon fyra år på Ekgårdens Gymnasiesärskola i Vagnhärad.

Lars och Claudie berättar med inlevelse om en underbar tid, fjorton väldigt bra år i Idas liv:

– Hon var lycklig, Hon mådde bra. Hon ritade. Hon målade. Hon jobbade med ull. Hon jobbade med lera. Hon var på samling varje morgon. Varje år spelade de en teater och hon var till och med med på scenen. Hon var en väldigt kontaktsökande och levande liten människa. Omgivningen såg henne, pratade med henne, sjöng med henne och promenerade med henne. Hon sågs som en gåva.

– Hon valde själv instrument ur en korg och hon rörde sig till musik. Allt detta ställdes till hennes förfogande. Hon var en helt vanlig liten skolflicka helt enkelt, fast hon hade sina funktionsnedsättningar och inte hade något tal.

När det var dags för gymnasiet sökte de till Ekgårdens gymnasiesärskola i Vagnhärad. Det blev också väldigt bra. Personal och lärare såg alltid till att Ida var med.

– Man engagerade henne utan tvång i allt från kasperteater till sömnad. Hon hade jämnåriga kamrater omkring sig. Hon var ute i trädgårdarna. De plockade äpplen och lagade mat.

 

 

"Omgivningen såg henne, pratade med henne, sjöng med henne och promenerade med henne. Hon sågs som en gåva."

 

Idag upplever Lars och Claudie sin dotter som ledsen, ensam och lite frånvarande. Hon har också blivit svårare att få kontakt med.

– Vi tror att det bland annat beror på bristen på närhet och kommunikation. Man sköter om Ida, duschar henne, klär på henne, kammar henne, borstar tänderna på henne och ger henne mat – men man umgås inte med Ida och bygger inga relationer med henne.

– Det gjorde man förut. I den antroposofiska verksamheten var de påhittiga. De hade maskerad. Ida var stolt. Hon hade uppgifter. Hon hade uppdrag. Hon gick fram till tavlan på gymnasiet när man ropade hennes namn i klassrummet – otänkbart idag. De hade konstutställningar och gjorde keramik. Fantastiska saker. Det var en tillvaro i färger – rött, grönt, blått…

– Efter varje termin var det vernissage. Man fick komma och titta och Ida visste precis vad hon hade gjort.

Idag finns ingen skapande verksamhet för Ida. Hon bor sedan åtta år tillbaka i en gruppbostad några meter från E4:an på en liten upphöjning mellan en fotbollsplan, motorvägen och en rondell nära Telefonplan vid den södra infarten till Stockholm.

Det finns sex ”brukare” i det som tidigare varit ett daghem. Runtom en gemensam yta med kök, tvättstuga och vardagsrum har de boende varsin liten lägenhet. Där lever Ida tillsammans med fem medelålders personer, som alla är sängbundna eller rullstolsbundna. Ingen av dem har något tal.

Ida fick denna placering från stadsdelsförvaltningen i Bromma efter gymnasiet när hon var 21 år gammal, trots att det inte fanns någon jämnårig att identifiera sig med. Lars och Claudie berättar också om stor omsättning på personal och långa taxiresor till den dagliga verksamheten.

Foto: Erik Olsson. (Personerna på bilden har ingenting med Idas fall att göra, men bor/arbetar i Solberga By.)

 

I rullstol – fast hon kan gå

– Det är svårt att komma ut med Ida, berättar Claudie. Hon får sitta i en rullstol istället för att gå på sina ben. Det är dåligt med långa promenader, utflykter, skog och parker. Oftast handlar det om att man går med henne i rullstolen runt fotbollsplanen. Hon får inte tillgång till det hon älskar mest, det vill säga gräs och att vistas i naturen. Hon är väldigt bunden till träd, natur och ljusets spel i löven. Hon ser andra saker än vi gör. Hon har ett eget liv med naturen.

Lasse berättar att hela Idas uppväxt präglades av just detta.

– Vi tog ut henne jämt. Det visade sig att hon tycker väldigt mycket om att gå i skogen. Och trots att hon gick så illa kunde vi släppa henne på en stig som var full med rötter och stenar och hon klarade det jättebra. Hon hade uppenbart nöje av de här naturupplevelserna.

– Det gäller fortfarande, fyller Claudie i.  Vi tar varje sommar upp henne till Hälsingland, där jag och min man har ett sommarställe. Hon känns harmonisk och lycklig när hon har den frihet vi kan erbjuda där.

Lasse och Claudie upplever idag avsaknad av intresse för och kunskap om Idas syndrom både på boendet och i den dagliga verksamheten – vad det innebär, hur man behandlar det och vad som krävs för att hon inte ska förlora sina förmågor.

– Det krävs också en beständig personalstyrka. Det går inte att hoppa in för människor som Ida aldrig har träffat förut, menar Lars. Arbetet med henne förutsätter att man har en tät relation. Det är då man kan åstadkomma något.

Foto: Erik Olsson. (Personerna på bilden har ingenting med Idas fall att göra, men bor/arbetar i Solberga By.)

Löfte om plats

Lars och Claudie har gjort flera försök att få en förändring, men är djupt besvikna över det överförmynderi de mött. Hösten 2017 väcktes dock ett nytt hopp.

En ny handläggare på Stadsdelsförvaltningen som Ida hör till, uppmanade dem att själva leta upp ett bra alternativ och lovade en snabb handläggning.

Föräldrarna tog då kontakt med Solåkrabyn, som de kände till från Idas skoltid då hon varit så lycklig och levt ett så bra liv. Där lovades Ida en plats i en gruppbostad i en liten, helt nybyggd lägenhet. De hade också plats på daglig verksamhet. Allt stämde perfekt.

– Det var riktigt underbart. Vi kände oss upplyfta, säger Lars. Solåkrabyn har en kombination av gruppbostäder och egna bostäder.  Oavsett om man bor i gruppbostad eller egen bostad har man personal som finns som stöd i allt – i boendet, i dagliga livet, i den dagliga verksamheten. Personalen bor delvis där med sina familjer.

– Man promenerar genom en ljuvlig park till de olika verksamheterna. Det är ute på landet. Det finns skog och djur. Många i Solåkrabyn känner Ida sedan tidigare. De vet precis vem hon är och de ville gärna ha henne där.

Solåkrabyn befinner sig i ett generationsskifte. Det finns ett litet äldreboende för dem som åldras, så att man kan lämna plats för de yngre. Lasse och Claudie följde de instruktioner de fått från handläggaren på stadsdelsförvaltningen till punkt och pricka – men allt gick fel och inget av det de blivit lovade kunde uppfyllas.

Hoppet grusades

Handläggaren visade sig ha överträtt sina befogenheter. Förvaltaren blev sjuk och byttes ut och hela processen började om. Tiden rann iväg. En undermålig utredning klipptes och klistrades ihop med gammalt och felaktigt underlag och presenterades från förvaltningen. Det blev avslag på ansökan. Lars och Claudie överklagade, men det hjälpte inte. Solåkrabyn måste till slut ge platsen de reserverat till Ida till en annan sökande.

Lars och Claudie upplever en viktig distinktion mellan den antroposofiska verksamhet de känner och stadsdelsförvaltningens verksamhet. I den förra ser man Idas utvecklingsmöjligheter, medan det är ett vårdperspektiv som man får från det andra hållet.

– De tycker att deras jobb är gjort när hon är ren och proper, menar Lars. I Solåkrabyn tänker man istället: Nu har du kommit hit, nu ska vi komma överens och se vad vi kan göra för att ha kul tillsammans. Vi ska se vad du är road av och utveckla det.

– Det perspektivet verkar svårt att få in i den offentliga vården, men i Solåkrabyn är hela verksamheten byggd efter det.

 

 

"Dagarna går, den ena efter den andra, utan att hon får det som skulle kunna göra hennes liv roligt."

 

Under de åtta åren som Ida bott på i sin nuvarande gruppbostad har hon varit på några olika dagliga verksamheter. Det som fungerade bra gick förlorat i en upphandling och det mesta har lämnat mycket i övrigt att önska.

– Hon känns ensam. Hon är mycket, mycket lämnad ensam på sitt rum på boendet, berättar Claudie. Ida har helt enkelt inte kul. Hon är ostimulerad. Man respekterar inte att hon kan gå utan kör henne i en stol med hjul från rummet till matbordet fast hon skulle kunna gå själv. Hon har inte en tillvaro som hon som ungdom borde ha.

– Dagarna går, den ena efter den andra, utan att hon får det som skulle kunna göra hennes liv roligt. Hon skrattar inte längre. Hon gråter ibland, vilket hon faktiskt sällan gjorde förr. Hon är visserligen omgiven av personal, men ensam ändå.

– Vad gäller hennes utveckling gör man ingenting med henne. Man stimulerar inte att hon använder de förmågor hon har. Man skulle kunna ta henne i handen och gå och vattna blommor, man skulle kunna ha henne vid tvättmaskinen när man fyller den. Man skulle kunna berätta för henne vad man gör. Hon får inte vara med och laga mat, utan man spärrar av köket för henne så hon inte kan komma in.

– När vi är hemma med henne står hon med näsan i stekpannan och deltar i allra högsta grad i dofterna, i matlagningen, i det som händer. På boendet isoleras hon mer och mer.

Just nu orkar Lars och Claudie inte gå vidare. Den advokat de anlitade i rättsprocessen har haft förslag på fler steg att ta, men de känner sig stukade, trots att Idas behov kvarstår.

– Vi är nu i en ålder att vi känner att vi inte längre riktigt orkar ordna så att Ida får komma därifrån så mycket som vi skulle vilja.  Vi träffar henne varje helg, men Lars klarar henne inte själv längre, berättar Claudie. Hon övernattar hos mig och min man nästan varannan vecka och när vi inte kan ta hem Ida hälsar vi på, men det känns otillräckligt.

Idas systrar har egna familjer och inte heller tid.

– De har ambitioner, men vi vill inte lägga något ansvar på dem att ta över. På sikt kanske någon av dem blir god man, men det är ett ganska stort jobb varje år med papper och redovisningar och tar många timmar i anspråk. Vi börjar känna att vi kanske ändå måste hitta en annan lösning.

En placering av Ida på Solåkrabyn skulle ha gjort att de kunde känna ett lugn inför framtiden.

– Hon skulle kunna bo där resten av livet. Där hon är sedd som den människa hon är med ett levande inre liv och en egen vilja. Hon skulle få en rik tillvaro och kanske bli glad igen.

 

Var är valfriheten?

Lasse och Claudie kan inte förstå varför en biståndshandläggare, som inte ens träffat Ida en timme anses kunna bedöma hennes behov bättre än de, som levt nära henne ett helt liv.

– Vi är hennes ombud och ställföreträdare. Vi kan bedöma henne bättre än någon annan, men det lyssnar man inte på. Ida förvandlas till en pappersexercis och ett ärende. Reglerna ska följas och det finns bestämmelser, samtidigt som vi menar att det finns alla möjligheter att avvika från dessa stelbenta regleringar.

– Idag är hon placerad av människor som inte bemödat sig om att lära känna henne och som inte är insatta vare sig i hennes svårigheter eller behov.

Var är valfriheten det talas så varmt om, undrar Lars och Claudie? Är inte Sverige en helhet? Varför är det så svårt för olika stadsdelsförvaltningar att byta tjänster med varandra för att möta behovet hos en liten skör människa? Med vilken rätt tar man ifrån Ida det som skulle göra henne lycklig?

– Vi vet inte hur hennes syndrom kommer att utvecklas, men vi vet att personalen i Solåkrabyn skulle jobba med Ida i en positiv riktning på ett helt annat sätt än man gör idag för att hon skulle kunna återta förlorade förmågor och vinna nya, avslutar Claudie. Vi vågar inte hoppas, men vi vill det bästa för vår dotter och kanske ger det kraft att försöka en gång till.

Text: Inger Holmström
Fr v: Jonas Ludvigsson, Hanna Angerud, Kjell Asplund, Ursula Flatters och Dan Larhammar.
6 juli, 2019

Seminarium i Almedalen: Alternativ medicin – alternativ etik

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik. Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.…

LÄS MER

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik.
Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.

 

Redan i seminariets inledning hettade det ändå till mellan läkaren Ursula Flatters, Stiftelsen Vidarkliniken/VidarRehabs talesperson i medicinska frågor och Professor Dan Larhammar, för detta ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning och numera preses i Kungliga Vetenskapsakademien.

 

– Du, Dan, sa Ursula Flatters, har varit en huvudmotståndare till mig och Vidarkliniken i över 30 år. Du använder i det sammanhanget din professorstitel på ett oetiskt och vilseledande sätt. När du uppträder som kritiker av antroposofisk medicin, går du utanför ditt kompetensområde (som är ett helt annat/red. anm.) och agerar i själva verket som aktivist. Då är det etiskt viktigt och riktigt att förklara för allmänheten att man i själva verket uppträder som privatperson!

Här är hela filmen från seminariet.
(Ursulas Flatters inledande anförande börjar 7:22 minuter in i filmen.)

 

Någon kommentar till det fick Ursula Flatters inte. Dan Larhammar kommenterade dock att han på KIs läkarutbildning undervisar studenterna om alternativmedicin och inte i alternativmedicin.

 

Begreppsförvirring

Kjell Asplund, som nyligen lämnat sitt betänkande om KAM till regeringen (Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog) modererade seminariet där också Professor Jonas Ludvigsson, Örebro universitetssjukhus samt Hanna Angerud, ordförande i Akupunkturförbundet medverkade.

 

Debatten kom att präglas av en viss begreppsförvirring. Dan Larhammar och Jonas Ludvigsson, valde genomgående att använda begreppet ”alternativmedicin”, som innebär patientens val står mellan antingen så kallas skolmedicin eller alternativa terapier av olika slag. Kjell Asplund talade utifrån ”KAM”–begreppet – det vill säga komplementär, alternativ medicin, alltså terapier som även kan fungera som rena komplement till den konventionella medicinen så som exempelvis akupunktur. Den antroposofiska medicinen, som Stiftelsen Vidarkliniken företräder, är integrativ, alltså en helt integrerad metod som sammanfogar konventionella och antroposofiska terapier och behandlingar i en helhetslösning under läkaransvar.

Inger Holmström

27 juni, 2019

Hjälpsamt: Reseapoteket

Insektsbett, stukade fotleder, blåmärken sår och solbränna... Det kan vara bra att vara förberedd när man är på resa. Här är råd för ett smart egenvårdsapotek att packa med på semestern.…

LÄS MER

Insektsbett, stukade fotleder, blåmärken sår och solbränna…
Det kan vara bra att vara förberedd när man är på resa. Här är råd för ett smart egenvårdsapotek att packa med på semestern.

 

Tips vid insektsstick

Akut vid stick och bett av större insekter som geting, bi eller broms: Dela en lök (gul eller röd) och lägg den färska snittytan på området där insekten stuckit eller bitit. Gör det direkt efter att du fått sticket eller bettet.
Låt vara kvar tills smärtan avtagit. Det verkar avsvällande och renande. Om du inte har tillgång till lök kan du använda en skiva färsk citron istället.
Kyla på området minskar risken för svullnad.

Någon droppe eterisk olja av t.ex. pepparmynta eller Tea Tree på området kan verka lugnande och stilla klåda.

För insektsstick som inte kan behandlas direkt enligt ovan, eller har hunnit svullna: Gör ett omslag med en kutan lösning med en blandning av arnika (slåttergubbe, Arnica montana) och etternässla (Urtica urens) (säljs som Combudoron):

  1. Ta 40 droppar (2 tsk) kutan lösning till 1 dl kallt vatten.
  2. Doppa en kompress eller en bit bomullstyg i lösningen. Vrid ur lätt och lägg kompressen/tyget dubbelvikt över insektssticket.
  3. Låt omslaget vara rätt vått och fäst vid behov med en elastisk binda.
  4. Omslaget kan upprepas flera gånger vid behov.

Dessa råd kan användas även för barn.

 

OBS! Vid allergisk reaktion av insektssticket kontakta vården!

Tips vid skador

Ibland råkar man ut för akuta skador såsom vrickningar, stukningar, bulor, klämskador, muskelbristningar och blåmärken, utan sårskador.

Arnika (slåttergubbe, Arnica montana) i form av kutan lösning (essens) och salva är mycket bra att ha i reseapoteket för dessa typer av skador.
Annat som är bra att ha i reseapoteket för skador är: kompress/bomullstyg, ylletyg, elastisk binda.

Vid en skada, gör ett omslag, gärna så snabbt som möjligt efter olyckan.

  1. Ta 1 tsk kutan lösning till 1 dl vatten.
  2. Doppa en kompress eller en bit bomullstyg i lösningen, vrida ur. Lägg kompressen/tyget dubbelt över skadan.
  3. Lägg på en yllelapp som täcker det våta och fäst med en elastisk binda omkring.
  4. Byt omslaget när det torkat.
  5. Efter den akuta fasen kan du gå över till att smörja in det skadade området med salva med arnika.

Dessa råd kan användas även för barn.

 

Elastisk linda är bra att ha med i reseapoteket, för både sår och andra skador.

Tips vid solbränna

När huden skadas av överexponering i solen är det bra att behandla det så fort som möjligt. De ultravioletta strålarna skadar vävnaden i läderhuden. Drick gärna extra för att kompensera för vätskeförlusten som stark sol kan ge.

En dusch med svalt vatten kan hjälpa om huden inte hunnit bli för röd.

Sedan kan du smörja in hela hudområdet med gel med en blandning av arnika (slåttergubbe, Arnica montana) och etternässla (Urtica urens) (säljs som Combudoron gel).

Om du på ett mindre område fått en kraftig solbränna (t.ex. ansiktet, näsan, axlarna) så kan du göra ett omslag med en kutan lösning med en blandning av arnika (slåttergubbe, Arnica montana) och etternässla (Urtica urens) (säljs som Combudoron):

  1. Ta 40 droppar (2 tsk) kutan lösning till 1 dl kallt vatten, dubbla satsen vid ett större solbränt område.
  2. Doppa en kompress eller en bit bomullstyg i lösningen. Vrid ur lätt och lägg kompressen/tyget dubbelvikt över det solbrända området.
  3. Låt omslaget vara rätt vått och fäst vid behov med en elastisk binda.
  4. Låt det ligga på så länge det känns behagligt och upprepa vid behov.
  5. Du kan också hälla lösningen i en ren sprayflaska och spraya på huden. Låt det självtorka och upprepa vid behov.

Gel med Aloe vera (eller färsk) kan användas istället.

Om du ej har tillgång till ovanstående så kan du badda det solbrända hudområdet med kamomillte. Gör ett te genom att hälla ½ l kokande vatten på 2 tsk kamomillblommor (eller tepåsar). Låt det dra 2-4 minuter. Låt det kallna och används sedan på samma sätt som ovan.

Som efterhandling av solbrännan kan du använda: Gel eller salva gjort på en kombination av arnika och etternässla (Combudoron).

Dessa råd kan användas även för barn.

Reseapotek och tips vid sår

Här är några tips på vad som är bra att ha i reseapoteket (om det ej kan ordnas på plats) vid eventuella sår.

Till sår:

  • sårtvätt (mild tvål eller sårtvätt från apotek)
  • kutan lösning med ringblomma (Calendula), för sårtvätt eller behandling av hudinflammationer och infekterade sår
  • blandade plåster
  • elastisk binda
  • kirurgtejp
  • suturplåster, för att hålla ihop glipande sårkanter.
  • kompresser och/eller rent bomullstyg (t ex gammal lakansväv) som man kan riva i lagom storlek.
  • pincett, sax

Användning av ringblomma för att tvätta smutsiga sår och som omslag på infekterade eller inflammerade sår:

  1. Blanda 1-2 tsk kutan lösning med ringblomma med 2,5 dl kokt avsvalnat vatten (eller ca 20-40 droppar till 1 dl vatten).
  2. Tvätta såret med en kompress doppad i den utspädda ringblomslösningen.
  3. För att göra ett omslag så doppa sedan en ny kompress i ringblomslösningen och vrid ur.
  4. Lägg t.ex. en yllelapp ovanpå (vilket håller förbandet fuktigt men luftigt, använd t.ex. en bit ylleplagg som krympt i tvätten) och fäst omslaget.
  5. Om förbandet fastnat när det ska tas bort så blöt det igen med ringblomslösning.
  6. Upprepa omslaget det närmaste dygnet eller dygnen, därefter kan salva med ringblomma smörjas runt såret istället.

Dessa råd kan användas även för barn.

 

Solen i all ära – det är lätt hänt att få för mycket sol på bar hud under semestern.

Tips på egenvårdsmedel till reseapotek

Apoteken har många receptfria förslag till olika åkommor. Här kommer några tips på naturliga egenvårdsmedel.

Vid huvudvärkArnika essens (kutan lösning) kan användas för att göra omslag som läggs på pannan. Även fotbad med färsk uppskuren citron kan hjälpa.

För cirkulationenCardiodoron mite (orala droppar), kan vara hjälp när man fått för mycket sol, men även vid långa resor och jet-lag, vid oro, svårt att somna m.m.

För magen: Beska droppar, t.ex. Amara droppar, kan användas vid illamående och t.ex. hjälpa under kostomställning. Det hjälper till att lugna magen vid kramper eller illamående.

Vid diarré: Kolsuspension (medicinskt kol) från apoteket eller björkkolskapslar, t.ex. Birkenkohle (som även hjälper mot magont)Tänk på att dricka mycket vid diarréer.

Vid illamående: Vid akut illamående kan du pröva att suga på en citronskiva eller inta ingefära i någon form (färsk, tabletter eller som godis).  Färdiga blandningar mot illamående är Balsamischer Melissengeist eller Amara droppar.

Vid åksjuka: Förutom apotekets medel mot åksjukan kan du testa att inta ingefära i någon form (färsk, tabletter eller som godis). Det finns många åtgärder du kan ta för att förebygga eller mildra åksjuka, se tips på Vårdguiden 1177.se.

Om Hjälpsamt: 

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Läs även

Text: Ursula Flatters
Läkare

Akupunktur är den ensilt vanligaste komplementära vårdformen i Sverige.
25 juni, 2019

Var tredje svensk använder komplementär eller alternativ medicin

Var tredje svensk använder alternativ eller komplementär medicin. Och drygt tre av fyra av dessa har blivit friskare av det. Det visar en ny undersökning gjord av Novus.…

LÄS MER

 

Var tredje svensk använder alternativ eller komplementär medicin. Och drygt tre av fyra av dessa har blivit friskare av det. Det visar en ny undersökning gjord av Novus.

De vanligaste åkommorna att söka alternativ eller komplementär medicin för är, enligt undersökningen, ryggbesvär, höftbesvär och ischias (44 procent) samt värk i skuldror, axlar, händer, ben och knän (38 procent).

Den enskilt vanligaste typen av alternativ eller komplementär behandling som svenskar söker sig till är akupunktur. Hela 41 procent svarade att de sökt och fått akupunktur.
De sinsemellan relativt snarlika behandlingsmetoderna osteopati, naprapati, kiropratik och kraniosakral terapi lades ihop i en grupp och 44 procent svarade att de använt dem. Massage, bindvävsmassage, rosenmetoden och shiatsu hade 24 procent använt sig av.

Kiropraktik och naprapati har tidigare har ansetts som alternativmedicin och har tagits med i Novusundersökningen, trots att de numera är legitimerade yrken, eftersom det ännu inte finns utbildning inom högskola och universitet för dessa metoder.

 

Hälften utredda av läkare

Hälften (52 procent) av dem som sökte komplementär eller alternativ medicin (KAM) uppgav att de redan fått diagnos eller utretts av läkare inom hälso- och sjukvården då de senast sökte hjälp inom den alternativa vården.

Av dessa var fler kvinnor (58 procent) än män.

Männen hade i lägre grad fått en diagnos innan de sökte alternativmedicinsk hjälp. 46 procent av männen svarade nej på frågan om läkarutredning och diagnos innan de sökte sig till komplementär och alternativ medicin.

På frågan om varför man valde att söka alternativ eller komplementär medicin för sina åkommor svarade 24 procent att de tidigare fått hjälp av alternativmedicin, medan 22 procent svarade att de blivit rekommenderade att söka den typen av vård av släkt och vänner.
21 procent svarade att de sökte sig till alternativmedicinen eftersom sjukvården inte kunnat hjälpa dem och 12 procent att de inte var nöjda med sjukvården. Fem procent svarade att de gjort sitt val av vård för att de ville undvika allvarliga biverkningar.

Undersökningen ställde också frågor om antalet tillfällen som alternativ- eller komplementärmedicinsk vård sökts under de senaste tolv månaderna.

Elva procent hade sökt KAM flera gånger, medan fem procent sökt flera gånger och 18 procent sökt, men för längre sedan än de senaste tolv månaderna. Totalt ger detta en siffra på 33 procent av svenskarna som använder KAM, eller en av tre.

 

Färre biverkningar än skolmedicinen

Så hur har den alternativmedicinska/komplementära vården fungerat?
Frågan som ställs i undersökningen är:

Hur har den sjukdom/besvär förändrats som du senast sökte komplementär/alternativmedicinsk behandling för eller intog ett alternativmedicinskt preparat för?

Hela 65 procent svarade att de efter behandlingen var helt besvärsfria eller något bättre. 18 procent svarade att läget var oförändrat och sex procent att de mått bättre efter behandlingen, men sedan mådde sämre igen.

Bara två procent svarade att de mådde något eller mycket sämre efter behandlingen.

Svaren är intressanta att jämföra med svaren på frågan om biverkningar:

Undersökningen visar nämligen också att två procent upplevt biverkningar av den komplementära/alternativa medicinen – medan 13 procent upplevt biverkningar av skolmedicin.

I undersökningen ställdes inte bara frågor om eget bruk av alternativ eller komplementär medicin utan också frågor om attityder till rätten att välja vård för såväl sig själv som för sitt barn.

 

Vill ha rätt att välja vård

Frågan som ställdes var: Anser du att det är patienten själv, oberoende av diagnos eller besvär, som har rätten att själv bestämma vilken behandlingsform han eller hon vill ha. Alltså har rätt till valfrihet att välja en komplementär/alternativmedicinsk behandling, antingen enbart eller som ett komplement till den vanliga vården? (Utgå från att patienten är myndig och kan ta ansvar för sina beslut.)

På denna svarade hela 72 procent ett entydigt ja. Av kvinnorna var det ännu fler, 79 procent, som svarade ja.

Bara 16 procent svarade nej på frågan ovan och bland dessa var män i åldern 30-49 år överrepresenterade (20%). (12 procent svarade vet ej på frågan.)

60 procent anser att föräldrar ska ha rätt att välja komplementär eller alternativmedicinsk behandling för sina barn om det inte är akut eller gäller livshotande sjukdomar.

Bland dem som själva har intagit eller fått alternativ medicin eller behandling är stödet  för föräldrarnas rätt att fatta ett sådant beslut starkare – 70 procent anser att föräldrar ska ha rätt att välja ­vård för sina barn – medan motsvarande siffra för dem som själva inte använt sig av alternativ eller komplementär medicin var 51 procent.

Undersökningen genomfördes av Novus på uppdrag av Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati och utfördes under 12–18 april 2019. Resultatet baserar sig på svar från 1140 personer (57 procent av de totalt 2000 personer som tillfrågades, vilket enligt Novus är en hög svarsfrekvens)

 

Maria Torshall
Red.

Foto: Erik Olsson
26 maj, 2019

Människosynen grunden för Vidarklinikens uppskattade verksamhet

Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus, som idag heter Vidar Rehab, lägger ner efter mer än 30 års verksamhet. För ett par år sedan förlorade man sina största landstingsavtal med nuvarande Region Stockholm vilket bidragit till en ohållbar ekonomisk situation. …

LÄS MER

Stiftelsen Vidarklinikens sjukhus, som idag heter Vidar Rehab, lägger ner efter mer än 30 års verksamhet. För ett par år sedan förlorade man sina största landstingsavtal med nuvarande Region Stockholm vilket bidragit till en ohållbar ekonomisk situation. 

Vidarkliniken har under flera decennier drivit en unik rehabiliteringsverksamhet, som på ett avgörande sätt hjälpt tusentals patienter med komplexa sjukdomar till ett bättre liv.

Kliniken har varit ett modellsjukhus för vård med en stark inriktning på den enskilde patienten och med en kompetens att tillfredsställa den enskildes behov med speciella verktyg från den antroposofiska hälso- och sjukvården.

Läkare och annan vårdpersonal på sjukhuset är legitimerade och har samma grundutbildning som sina kollegor i den offentliga vården. Dessutom har de vidareutbildning inom den integrativa antroposofiska vårdformen.

Jag träffar Ursula Flatters, specialistläkare inom allmänmedicin.  Hon har varit med ända sedan starten och har under många år varit medicinskt ansvarig och under en period även chef för hela verksamheten.

Vad är det då som gjort kliniken så älskad och uppskattad?

– Jag tror det handlar om vår människosyn, säger hon. Patienter har känt sig sedda och tagna på allvar här. Det har att göra med att vi fokuserar på helheten och inte separerar sjukdomen från själva människan. Sjukdom handlar inte bara om kroppen, utan är ju även en händelse i personens liv.

– Den integrativa antroposofiska hälso- och sjukvården har verktyg för ett riktigt bra omhändertagande, samtidigt som vi hjälper patienterna att ta eget ansvar och få fram sina egna resurser för läkande. Vården har därmed en stark inriktning på hälsa, säger Ursula.

Hon berättar att vården har passat särskilt bra för patienter med komplexa behov. Det har på senare år oftast handlat om patienter med långvarig svår smärta, stressrelaterad ohälsa samt patienter, som har behövt rehabilitering efter krävande cancerbehandlingar. Främst kvinnor.

 

Foto: Erik Olsson

 

Men låt oss ta det från början.

När Vidarkliniken startade 1985 väckte den stort intresse bland politiker, patienter och professionen. Här fanns en intressant modell för ett ordnat samarbete mellan legitimerad vårdpersonal och andra typer av terapeuter. Det var också det första sjukhuset i Sverige som med sin unika arkitektur byggdes ur ett patientperspektiv. Flera regeringar stödde sedan på olika sätt Vidarkliniken under en lång rad år.

– Kanske förstod vi att det var ett tomrum i svensk sjukvård som vi tog? Vi hade en otrolig tilltro till det vi gjorde, berättar Ursula. Det var modigt att starta ett stort sjukhus i ett land där nästan ingenting annat fanns än skolmedicin och lite folkrörelser kring hälsohem. Att starta ett sjukhus är ju att tro på någonting! Det fanns så lite säkerhet i det – men så mycket entusiasm.

Ursula minns hur positiva de första åren var. Man tittade på det vackra sjukhuset som ett sorts mirakel.

– De patienter vi började ta emot var så nöjda och från sjukvården började busslaster strömma till. Vi var med på konferenser inom vården och berättade om antroposofisk hälso- och sjukvård. En hel del TV-reportage gjordes. Det var väldigt glädjande.

Vidarklinikens svåraste fråga var även då de antroposofiska läkemedlen. Ganska snabbt tillsatte Gertrud Sigurdsen, som då var socialminister, en utredning, den så kallade alternativmedicinkommittén. Dåvarande Vidarkliniken kom genom detta genast upp på regeringsnivå och blev skälet till att man ville se över lagstiftningen för alternativmedicin överhuvudtaget. Kommittén reste runt och tittade på antroposofiska sjukhus i andra länder, men också på ayurvedisk medicin, kinesisk medicin och så vidare.

– De reste till olika länder och hade med sig tillbaka till Sverige en sorts förvåning över hur mångkulturellt det kunde vara i andra länder och hur tolerant, berättar Ursula. Det hade en stark verkan.

Foto: Erik Olsson

Forskning kring rehabilitering efter bröstcancer

Alternativmedicinkommitténs förslag utmynnade dock inte i så mycket eftersom lagstiftningen nu skulle anpassas till ESS, där Sverige under tiden hade blivit medlem. För att hitta en lösning för de antroposofiska läkemedlen skrevs en särskild text om tillstånd till försäljning av dessa in i lagen. Den var kopplad till vissa krav. Det blev nödvändigt för Vidarkliniken att bedriva forskning och den kom snabbt igång. Elisabeth Hamrin, som senare blev professor, tillfrågades om hon kunde göra ett forskningsprojekt. Kvinnor med bröstcancer var den enskilt största diagnosgruppen och en omfattande studie kring hur det gick för dessa patienter efter vård på Vidarkliniken startade. Den innehöll kvantitativa och kvalitativa delar, liksom doktorsavhandlingar och pågick under många år.

De flesta patienterna var svårt sjuka med spridd cancer och forskningen handlade om att undersöka deras livskvalitet efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken. De jämfördes med en kontrollgrupp, som enbart fick landstingsvård. Alla följdes upp under ett år. (se länk nedan.)

– Det var den första studien som visade att vi hade bättre resultat än kontrollgruppen, berättar Ursula, Man mätte allt från ont i magen, ont i huvudet, bra respektive dålig sömn till existentiella frågor, som om livet upplevdes som meningsfullt? Det var olika skikt i livskvaliteten man undersökte.

– Efter två veckors rehabilitering på Vidarkliniken hade livskvaliteten signifikant förbättrats för denna grupp mycket svårt sjuka patienter, vilket är ganska otroligt, menar Ursula. I kontrollgruppen hade upplevelsen av livskvalitet sjunkit efter ett år, men för vår grupp fortsatte den att öka.

Här kunde man för första gången tydligt se vad behovet egentligen är, när det gäller rehabilitering av en kvinna med bröstcancer. Det var på den tiden inte så klart. Livet efter att man förlorat ett bröst, blivit strålad och tagit cellgifter blir inte detsamma som innan. När man är klar med behandlingarna undrar de flesta hur de nu ska gå vidare, hur de ska leva med sina nya erfarenheter och för en del, hur de ska leva med sin sjukdom

 

"I vår människosyn ingår att människan hela tiden är i utveckling. Det finns ingen fas och ingen dag i livet när detta inte är möjligt."

.

– Jag brukade säga till bröstcancerpatienterna: ”Under behandlingen handlade det om din tumör. Nu handlar det om dig.” Det är en väldig skillnad. En människa kan ha svårt att komma vidare om man inte kommer till hur man själv tolkar en svår sjukdom i sitt liv. Det gäller också andra kroniska sjukdomar. För patienter med cancer är inte minst upplevelsen av den egna kroppen drabbad av hotet i sjukdomen och jobbiga behandlingar.

– Vi har därför i vårt upplägg haft en generös hållning till omvårdnad. Även om du kan klä på dig själv, kan du få omvårdnad – bad, massage, insmörjningar och beröring – som stärker din positiva kroppsupplevelse. Kroppen är inte bara en kropp, den är du. Du måste leva med den. Du måste identifiera dig med den. Du måste acceptera den och du måste i bästa fall tycka om den. Det är grundläggande för framtiden.

Vidarkliniken har utvecklat ett tydligt koncept för en process för rehabilitering i tre till fyra steg, som varit avgörande för de goda resultaten. I den processen användes verktyg som omvårdnad, konstnärliga terapier, kost, rörelse och samtal med innehåll anpassat till olika faser.

– Principiellt såg vi rehabilitering och läkning som en kreativ process med individens egen potential i fokus, berättar Ursula.

– Den första delen av rehabiliteringen handlar om att bekräfta, symtomlindra, vårda och lyssna – att skapa en terapeutisk allians – så att patienterna känner att här får jag vara precis den jag är och här finns det någon som lyssnar förutsättningslöst.

– Nästa fas handlar om bearbetning och utveckling. Man får tid att gå igenom vad man upplevt, vad man förlorat, vad man har lidit, men också vad man vunnit och vill utveckla. Fokus ligger helt på individen.

– Den fasen leder över i hur han eller hon vill komma vidare, vad patienten sätter främst, vad som är nästa steg och hur man ska implementera sin egen inre och yttre förändring i sin familj och i sin vänkrets.

– Det kommer frågor som: Hur berättar jag? Hur kommer mina nära, vänner och sedan arbetskamrater ta emot mig, för jag är inte samma som jag var innan? Hur kommer jag tillbaka till mitt jobb?

Under den första delen av rehabiliteringen står individen i centrum. Hon eller han får vara i sin ”grotta,” men får nu sällskap där. Man bearbetar och kommer fram till ”vem är jag nu?” och ”vad vill jag göra nu?”. I den senare fasen får man hjälp med att implementera det nya i sitt nya liv.

 

 

Foto: Erik Olsson

Långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa

Rehabiliteringsprocessen för de andra stora patientgrupperna med långvarig svår smärta och stressrelaterad ohälsa är samma, även om verktygen är lite annorlunda.

– Speciellt för dessa patienter är det första steget väldigt viktigt, menar Ursula. De saknar inte sällan att bli tagna på allvar, att bli lyssnade på.

– Det hände ofta att det blev en stor suck av lättnad när någon, som hade ont, fick ligga i sängen, och kunde få en insmörjning, en värmeflaska, en kopp te – och bli trodd på. Vi visade att vi ville förstå det de upplevde. Först när patienten känner sig trygg och tagen på allvar, går det att arbeta vidare och komma ur sin problematik.

 

"...förskrivningen av smärtläkemedel halverades efter integrativ antroposofisk vård mot smärta på Vidarkliniken"

 

Även dessa grupper har varit föremål för jämförande forskning, där man haft kontrollgrupper inom landstingsvården.

En studie, som publicerades i den ansedda tidskriften PLOS One 2014, visade att förskrivningen av smärtläkemedel halverades efter integrativ antroposofisk vård mot smärta på Vidarkliniken, medan motsvarande patienter i vanlig sjukvård nästan fördubblade sin användning. (Se även länk nedan.)

En annan studie på patienter med stressrelaterad ohälsa publicerades 2015 i PLOS One. Den visade på signifikant bättre hälsorelaterad livskvalitet, bättre självskattad hälsa och minskad användning av receptförskrivna läkemedel efter vård på Vidarkliniken jämfört med kontrollgruppen. (Se även länk nedan.)

De senaste studierna, som också är publicerade , visar att kliniken har bättre resultat än kontrollgruppen även när det gäller sjukskrivningstiden och att vården på kliniken därmed är effektiv även ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. (Se även länk nedan.)

– Framgångsfaktorn även här är människosynen, menar Ursula. Den innebär bland annat konkreta insikter i helheten av kropp och själ, som ligger till grund för de kompletterande terapimetoder vi använder. Överlag gäller också att många har sagt att vi varit väldigt bra på den existentiella dimensionen, som är involverad i alla sjukdomstillstånd. Vi var tidiga med det. Idag talas det mycket om att de existentiella frågorna måste tas på allvar.

– För 30 år sedan var det inte så. Då var det kropp och själ, men nu har existentiellt och socialt kommit till, men fortsatt finns dessa aspekter inte på ett naturligt sätt i all sjukvård. Styrkan är att se alla dimensioner i en enda helhet. Man behöver inte dela på det. En insmörjning kan vara existentiellt berörande, ett samtal lindra smärta och så vidare. Vi ser till helheten i alla åtgärder, även gestaltningen av ett rum, material, färg med mera.

Ursula menar att skolmedicinen också har mycket bra vårdforskning, som både är filosofisk och djup, medan att det medicinska anses vara en naturvetenskap, där kroppen blir ett biologiskt objekt. Vården hotar då bli för inriktad på piller- och dubbelblinda studier.

– För mig är en stor sak att vi på Vidarkliniken kunde få ihop detta – filosofi, psykologi och naturvetenskap i en samsyn på kropp och själ, säger hon.

 

Foto: Erik Olsson

Den palliativa vården

Hälsa kan beskrivas som att vara i harmoni med sig själv. Är man inte i harmoni med sig själv är man inte helt frisk.

– Sjukdom är någon slags disharmoni, som är genomgående, menar Ursula. Både kropp och själ är involverade. Det finns ingen sjukdom, som man kan definiera som bara kroppslig eller bara själslig. Det går inte. Bara du har snuva är din själ drabbad i form av sämre tänkande. Vad är fysiskt och vad är psykiskt? Du kan i grunden inte dela det.

– Men även svårt sjuka människor kan känna att de uppnår harmoni med sig själva. Patienter med svår cancer har uttryckt sig så. Den förvånande harmonin, som en del svårt sjuka människor ger uttryck för, talar om att människans förmåga till utveckling och meningsskapande är stor och viktig.

 

"Ingen behövde vara ensam. Alla gavs möjlighet att inte bara få symptomlindring, utan ett meningsfullt liv."

 

Under 2000-talet fick Vidarkliniken en tilläggssumma för att bedriva palliativ vård med antroposofisk inriktning. Vid den tiden började palliativ vård komma upp som ett eget område inom medicinen. Innan dess betraktades det som en del av olika specialistområden. Sverige var tidiga. En professur i palliativ medicin tillsattes.

– Palliativ medicin är komplex och där är det särskilt tydligt att varje symptom kan ha flera dimensioner, som exemelvis smärta. Den kan vara fysisk, själslig och existentiell, menar Ursula. Var och en av de dimensionerna påverkar varandra. Det vet idag varje palliativ medicinare.

– Vi var redan vana på Vidarkliniken att bemöta människor och ta allting på allvar – att ta på patienterna, att vårda dem, kroppsnära, men också själsnära. Hela den goda omvårdnaden där vi använder omslag och insmörjningar, hands on, skönhet också i patientrummen och lyssnandet. Det var helt tydligt att vi var uppskattade inte minst för omvårdnaden. Även kritiker gav uttryck för att de gärna ville vårdas på Vidarkliniken i livets slutfas.

– Ingen behövde vara ensam. Alla gavs möjlighet att inte bara få symptomlindring, utan ett meningsfullt liv. Våra patienter fick t ex. måla eller göra läkeeurytmi. De var kreativa. Vissa tyckte att de upplevde den bästa tiden i sitt liv. Det låter som ironi, men de sa det. När jag frågade varför, kom svaret ”jag har aldrig haft så mycket insikter”, ”jag har aldrig varit så överens med mig själv”.

– Det behövs också här en människosyn för att den vården ska fungera. I vår människosyn ingår att människan hela tiden är i utveckling. Det finns ingen fas och ingen dag i livet när detta inte är möjligt. Det driver framåt och är en väldigt livsbejakande hållning.

Foto: Erik Olsson

De antroposofiska läkemedlen

Ett område som ständigt diskuterats och ifrågasatts är de antroposofiska läkemedlen. Under nästan 30 år godkände Sveriges olika regeringar användningen av dem i särskilda beslut. EU krävde dock till slut att det systemet måste upphöra och att läkemedlen måste inordnas i gängse läkemedelslagstiftning. Just nu finns ett försäljningstillstånd som går ut den 1 september. Därefter försvinner de flesta läkemedlen och patienter är bestörta och arga. Framtiden för dessa läkemedel i vårt land är fortfarande oviss.

Ursula Flatters menar av användningen av dem är helt avgörande för tillämpningen av den integrativa, antroposofiska vården.

– Synen på sjukdom och läkning hos en människa får sitt yttersta uttryck i vad man anser vara ett läkemedel. Inom antroposofisk hälso- och sjukvård har vi en helt annorlunda syn på dessa medel än inom den konventionella medicinen, som har en väldigt reduktionistisk syn i sin ansats. Där gäller ju smalare verkan, desto bättre läkemedel. Det ska bara verka i något ”fel”, som man ser att sjukdomen beror på.

– Det synsättet står i tydlig motsats till hur man tänker när man utvecklar ett antroposofiskt läkemedel. Det utvecklas ur en noggrann observation av en obalans i hela människan.

– En väldigt banal obalans är när du har ont i huvudet för att du har feber. Huvudet är varmt och fötterna är kalla. Det är uppenbart en obalans i värmefördelningen. Som antroposofisk läkare skulle jag säga att det är enkelt. Jag skulle ge ett varmt fotbad, avleda blodet från huvudet till fötterna och kanske lägga något kallt på pannan. På ett mer komplicerat sätt kan man även se på mer komplexa sjukdomar.

 

"Ingenting i människan händer bara på ett ställe. Allt har genast eko i hela organismen. Allt i en levande organism samverkar"

 

Intentionen i läkning är att återställa en slags harmoni.

– Ingenting i människan händer bara på ett ställe. Allt har genast eko i hela organismen. Allt i en levande organism samverkar, menar Ursula. Vi använder gärna naturläkemedel för att vi är ute efter att förstå hur naturens liv i många fall kan stämma med en obalans i en viss sjukdom. Det är rationellt när man förstår komplexa, levande sammanhang. Läkemedlet blir då ett stöd. Vi människor försöker alltid läka våra sjukdomar och till exempel immunsystemet har en stor kompetens att göra precis rätt. Läkemedlet behövs när den egna självläkningsansatsen inte är tillräckligt stark.

De, enligt läkemedelsverket, godkända så kallade mistelpreparaten, Iscador och Helixor, som i Sverige används för att lindra biverkningar av till exempel cellgifter, är exempel på antroposofiska läkemedel som påverkar immunsystemet.

– Vi vill använda oss av det i människan som är läkekompetent. Man säger ofta att läkemedel är ”mot” någonting, men de kan också vara ”för”. Om man skulle reducera antroposofiska läkemedel till en mer biologisk syn, skulle man säga de är medel som reglerar immunsystemet. Inte alltid stimulerar. Ibland måste man reglera om det, till exempel när man har autoimmunsjukdomar. Då verkar det fel. Då måste man reglera det, inte bara slå ned det.

Idag pratar man mycket om immunterapi även inom skolmedicinen, för att den vägen stimulera en viss kompetens i immunsystemet mot en viss typ av cancercell. Hur ser ni på det?

– Det är lite så vi tänker. Det finns en stor framtid i detta att förstå läkning och stödja den. Det kräver vishet, som kräver uppmärksamhet och är precis motsatsen till dubbelblinda studier. Vilket inte betyder att man inte kan forska.

– Tvärtom är forskning mycket viktig och Vidarkliniken var en unik plats för forskning som bidragit med nya insikter och goda resultat på högst relevanta områden: cancer, psykisk ohälsa, svår smärta och även astma och allergi hos barn.

 

Foto: Erik Olsson

Den antroposofiska hälso- och sjukvården och framtiden

Vidar vårdcentral i Järna, som drivs av Stiftelsen Vidarkliniken, lever vidare även efter stängningen av Vidarkliniken/Vidar Rehab och blir den enda plats i Sverige, där man har en uttalat integrativ, antroposofisk inriktning. Ursula Flatters känner sig säker på att det ändå finns en framtid för antroposofisk hälso- och sjukvård.

– Patienter är tack och lov mer aktiva nu för tiden. De vill vara med. De vill förstå. Jag vet inget system som kan bidra så mycket, svara och tillfredsställa patienten i sitt behov att förstå och gå igenom sin sjukdom, som den antroposofiska hälso- och sjukvården.

– Ju mer vakna människor blir, desto högre krav kommer de att ställa på sina läkare och sjukvården. Ungefär 60 procent av de sjukdomar vi söker för, går inte att behandla med något läkemedel. Ännu fler kan inte behandlas särskilt bra och ytterligare fler kan inte botas.

– Den antroposofiska hälso- och sjukvården har mycket kunskap om folksjukdomar som till exempel högt blodtryck och vad man kan göra för att bli av med sådant i stället för att mest äta piller. Det kommer skolmedicinen också behöva ta till sig.

Av rent ekonomiska skäl och folkhälsoskäl, menar Ursula, att man i framtiden kommer att behöva en människosyn som mer dialogbaserad och mindre pillerbaserad, även om dessa i många fall verkligen behövs och ska användas.

– När vi startade Vidarkliniken var samhällsklimatet helt annorlunda, säger hon. Man hade tillit till den medicinska professionen. Vartefter kom New public management in i sjukvården och med det otroliga kontrollsystem – dokumentation, mätningar, statistik, rapporter, GDPR etcetera, som snart upptog halva vår tid. Det bidrog till ett klimat där den antroposofiska vården har svårt att passa in. Det blev som två skilda verkligheter – att arbeta med patienterna på patientens villkor var en sak och att skriva så att myndigheterna blev nöjda, en annan. Vården skulle vara effektiv och med det menade man att patienten skulle fungera på arbetsmarknaden snabbast och billigast möjligt. ”Funktionsförmåga” blir en ekonomiskt mätbar produkt, som i verkligheten styr sjukvårdens organisation idag.

 

"Jag skulle också vilja se en eller två professurer i det här landet, som har till uppgift att ge så mycket forskningsmöjligheter som möjligt kring integrativa behandlingsformer som är värdefulla, så att evidensen faktiskt ökar."

 

– Jag skulle vilja se mindre kontroll på kvantitativa innehåll i framtiden, säger hon, mer tillit till välutbildad profession och påföljder för dem inom professionen, som inte sköter sig. Bra ”outcome-kontroll” och mer frihet däremellan för professionen i form av både sjuksköterskor, läkare och sjukgymnaster. Det är viktigt.

– Jag skulle också vilja se en eller två professurer i det här landet, som har till uppgift att ge så mycket forskningsmöjligheter som möjligt kring integrativa behandlingsformer som är värdefulla, så att evidensen faktiskt ökar. Det integrativa, hälsoinriktade, salutogena, angreppssättet ligger i tiden och kommer att bli alltmer nödvändigt i vården. Det beror bland anna på att den ”hälsokompetente” patienten också har bäst funktionsförmåga.

 

Ursula Flatters i sin trädgård. Foto: Erik Olsson

 

I patientkontakten menar Ursula att den antroposofiska hälso- och sjukvården representerar en modell som integrerar det mätbara och det mänskliga på ett unikt sätt.

– De mjuka värdena blir hårdvara när man mäter effekten av dem, säger Ursula. Vår vårdmodell har visat sig ge utmärkta och varaktiga resultat för klinikens patienter. Det framgår tydligt av både forskning och utvärderingar som gjorts. Patienterna får bättre livskvalitet, behöver betydligt mindre läkemedel, får minskad sjukskrivning och får ökad egen förmåga att upprätthålla sin hälsa.

– Vi står för ett mer komplext angreppssätt på sjukdom och hälsa, vilket man pratar mer om i vården idag, avslutar hon. Det gäller att titta på hela resultatet, inte bara läkemedelseffekter och det finns även stora hälsoekonomiska vinster i vårt sätt att arbeta som det går lätt att räkna fram utifrån den forskning som är gjord.

Med allt detta sagt framstår det som en tragisk gåta att Vidarkliniken är tvungen att lägga ned. Varför beröva Sverige denna oas för läkning och medmänsklighet som dessutom visat sig vara kostnadseffektiv?

Text: Inger Holmström