9 december, 2019

Statens medicinsk-etiska råd och människosynen

– Vårt arbete utgår helt enkelt från alla människors lika värde, säger Kenneth Johansson, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (SMER) sedan ett halvår tillbaka. Det viktiga för SMER är att lyfta dessa fyra ord – alla människors lika värde – kopplat till just sjukvården. Vi träffas tillsammans med Ursula Flatters, tidigare verksamhetschef på Vidarkliniken, för ett samtal kring människosynen i vården och hur SMER ser på frågor som patientmakt, evidensbegreppet och den högaktuella frågan om dödshjälp. …

LÄS MER

– Vårt arbete utgår helt enkelt från alla människors lika värde, säger Kenneth Johansson, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (SMER) sedan ett halvår tillbaka. Det viktiga för SMER är att lyfta dessa fyra ord – alla människors lika värde – kopplat till just sjukvården.
Vi träffas tillsammans med Ursula Flatters, tidigare verksamhetschef på Vidarkliniken, för ett samtal kring människosynen i vården och hur SMER ser på frågor som patientmakt, evidensbegreppet och den högaktuella frågan om dödshjälp.

Kenneth Johansson, var landshövding i Värmland fram till förra årsskiftet. Han är utbildad socionom och har också suttit 14 år i riksdagen, hela den tiden i socialutskottet, men även med andra uppdrag inom angränsande områden.

– Formellt är det väldigt tydligt utstakat vad vi ska göra i SMER, säger Kenneth. Vi ska vara riksdagens och regeringens expertorgan kring etiska frågor i vården. Man ska kunna vända sig till oss och få hjälp med synpunkter och underlag kring aktuella etiska utmaningar. Vi ska fördjupa, analysera och ta fram rekommendationer. Vi kan också ta de initiativ vi själva finner lämpliga. För mig är detta verkliga hjärtefrågor.

Regeringen beslutade 1985 att inrätta ett medicinskt-etiskt råd med uppgiften att belysa etiska frågeställningar ur ett övergripande samhällsperspektiv och ge vägledning till regering och riksdag. I rådet ingår ordförande, åtta företrädare för de politiska partierna och tio sakkunniga. Rådet ska, mot bakgrund av den snabba utvecklingen, bedöma konsekvenserna för människovärdet och den mänskliga integriteten, i relation till medicinsk forskning, diagnostik och behandling.

 

Kenneth Johansson: – Det handlar om att ha tilltro till varandra och använda de samlade resurserna för att nå ett resultat. Foto: Lotta Eriksson

 

Sverige var det andra landet i Europa som etablerade ett rådgivande nationellt organ. Det första var Frankrike. Under de senaste åren har flera europeiska länder inrättat motsvarande funktion. Sverige är dock det enda landet som har politiskt valda företrädare i sitt råd.

– Jag har min partipolitiska bakgrund, säger Kenneth, men i den här rollen sitter jag inte på något partimandat, utan på regeringens mandat.

– De politiska ledamöterna och jag är inte experter och ska inte vara det. Vi ska väga ihop helhetssynen. Vi ska höra olika kompetenser och experter. Därför har vi inom rådet tio olika experter inom etik, juridik och medicin. Vi kan vartefter bjuda in kompletterande kompetenser, vilket vi också gör.

SMER har inget beslutsmandat, utan utfärdar endast rekommendationer, ger ut skrifter och skriver ibland debattartiklar.

 

Patienten som resurs

Ursula Flatters, som är läkare och specialist i allmänmedicin, har ett särskilt intresse för just människosynens avgörande roll i utformningen av vården.

– Många upplever idag att människosynen i vården är alltmer reduktionistisk, säger hon. Vi reduceras till vår fysiska och biologiska kropp. Vården prioriterar inte de existentiella frågor som följer med sjukdom och ohälsa. Många upplever att den dimensionen har byggts bort!

Kenneth håller med om att vården kan upplevas som alltmer rationell.

– Jag har en hel del egna erfarenheter – både för mig själv och för anhöriga. Det varierar väldigt mycket vem man möter i vårdkontakten. Jag har både positiva och mindre positiva erfarenheter. Det är både en kunskaps-, attityd- och resursfråga, säger han.

Ursula Flatters vill dock tillföra ett annat perspektiv.

– Min bakgrund i Vidarkliniken gör mig säker på en sak. I den gängse vården ser man inte värdet av att patienten är med – att den verkligen är med – också i förståelsen av sin sjukdom och i arbetet med att övervinna sjukdomen. Man får visserligen information, men man blir inte tilltalad som en resurs.

Kenneth Johansson instämmer.

– Både patient och anhöriga måste ses som resurser i arbetet med att övervinna sjukdomen, menar han, men jag lever ändå i föreställningen att vårdgivare och vårdtagare faktiskt oftast möter och förstår varandra. Det handlar om att ha tilltro till varandra och använda de samlade resurserna för att nå ett resultat.

 

Vetenskapen i vården

Han berättar hur man många år i både riksdagen och socialutskottet hade frågor uppe som t ex om det finns hälsovinster av att vistas i naturen eller ägna sig åt kulturella aktiviteter.

– För mig var det självklart och idag finns även vetenskapliga belägg för att det har ett värde. För att det skulle accepteras och ta fart, behövde det beläggas vetenskapligt.

– Jag har sett och läst om utredningsarbetet kring KAM, där man konstaterar att väldigt många av våra medborgare visar intresse och söker alternativ, komplement eller varianter på det i vården. Utredningen försöker förstärka patientens roll där i positiv bemärkelse, men jag tror att en viktig framgångsfaktor är just att få fram belägg för att det fungerar.

– SBU föreslås i utredningen få uppdrag att utvärdera olika metoder och det tycker jag är väldigt positivt.

Ursula Flatters påtalar att också vetenskapen har starka reduktionistiska paradigmer.

– Patienten som resurs, liksom klinisk expertis som resurs och inte bara som verkställare av forskning, är så viktigt, menar hon. Människosynen är en verksam realitet i sjukvården. Man kan känna sig delad. Patienten har en sjukdom. Den är biologisk. Samtidigt har man en människa mitt emot sig som är en individ.

 

Ursula Flatters
Ursula Flatters: – Jag ser inte dödshjälp som en medicinsk fråga överhuvudtaget! Där kommer människosyn in. Vad är döden och vad är livet? Foto: Erik Olsson

 

– I den antroposofiska modellen är kärnan att man kan få ihop detta. Du och din sjukdom hör ihop. Man tar alltid vad patienten upplever på stort allvar.

– Sjukvården är idag snabba på att skicka patienten till labbet, magnetröntgen etc och därifrån kommer diagnosen, behandlingen föreslås enligt manualer och sedan är du kanske en bra doktor på att förklara.

– I den antroposofiska medicinen finns en äkta dialog – vad har du för resurser, hur ligger det till just hos dig?

Kenneth Johansson håller med om att den traditionella vården har mycket att lära om både bemötande, den fysiska vårdmiljöns betydelse, kontinuiteten, den tid som ägnas åt den vårdsökande, hur ospecifika effekter kan ses som en tillgång i vården etc.

– Jag har under hösten i egenskap av patient träffat många olika läkare – tio, kanske femton – och bristen på kontinuitet är störande och ineffektiv, berättar Kenneth. Man känner sig inte sedd och man känner sig inte som den här resursen, när man varje gång börjar från början i varje samtal.

– En del erfarna doktorer är fantastiskt duktiga, men det finns andra där man känner att det går på slentrian. Det varierar väldigt mycket. Utbildning, bemötande, fysiska miljön och tillgänglighet – alla de bitarna är viktiga, men man vill ju i första hand bli frisk!

 

Evidensbegreppet

Det kliniska evidensbegreppet bygger på tre ben – vetenskapliga rapporter, den kliniska expertisen och patienternas önskemål.  Ursula vill veta hur man inom SMER resonerar för att skapa en balans kring detta. Hon påpekar att det är lätt att de vetenskapliga rapporterna väger över.

Vården ska också styras utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vad ska räknas som beprövad erfarenhet? Det blir idag snabbt till manualer och konsensusdokument, menar hon:

– Det är ofta bra, men vart tar utrymmet för det verkliga mötet mellan patienten och professionen vägen? Till slut sitter man där i ett rum med patienten och är snäll, men allt vad du kan göra är redan beskrivet.

– Jag kan inte gå in på patientens faktiska preferenser, även om det står att det ska vägas in, för då lever jag farligt som läkare. Det är jättesvåra etiska frågor särskilt när de kopplas till de ekonomiska modellerna i sjukvården.

– Det är New Public Management som organisationsmodell, som präglar vården idag och mäter andra saker än man gjort tidigare. Allt är kvantitativa mått och mycket går ut på ekonomi. Nästan halva tiden tillbringar vi idag med administration.

 

Etiska analyser

– Man har personal inom myndigheterna som inte kan medicin, som ska kunna läsa det man skriver och kunna avgöra om vi är ”effektiva. Vi måste alltså leverera siffror som folk kan läsa, som inte vet vad vi gör.

Kenneth Johansson menar också att etiska analyser är ett verktyg som bör användas inför introduktioner av nya styr – och organisationsmodeller i sjukvården.

– Nya modeller bör utvecklas och förbättras i samverkan mellan profession och beslutsfattare där värdefrågorna och den etiska analysen bör vara en utgångspunkt och vi ser absolut ett etiskt problem här, menar Kenneth. Det behöver vi arbeta med mycket mer!

Han berättar om en rapport, som SMER publicerat nyligen ”Styrmodeller i hälso- och sjukvården – förslag till modell för etisk analys”, där man just vill väcka frågan, hur vi möter olika trender i vården.

– Vi understryker i den att man måste se till helhet och vård är ju i grunden en väldigt värdestyrd verksamhet i de lagar som uttrycks. Vi måste ha en styrmodell, som ger hela bilden och som grundar sig på de värden som ska genomsyra vården. Man kan inte bara se till ett mål i taget. Vi har helt enkelt ett antal frågor som vi tycker att man borde ställa sig innan man tar ställning till en ny modell.

 

Dödshjälp

En fråga som just nu är aktuell och som Kenneth tror att SMER kommer att arbeta med framöver – på uppdrag eller på eget initiativ – är frågan om dödshjälp.

– För ett antal år sedan, när frågan var högaktuell förra gången, tog vi fram en faktarapport och hade en arbetsgrupp som jobbade med den. SMER har dock inte tagit ställning i själva sakfrågan. I det läget tyckte vi att det viktiga var att beslutet byggde på bästa tillgängliga kunskap. Vilka argument borde ha mer tyngd än andra? Det finns ju äkta etiska dilemman i detta, där man måste bestämma sig vad som är viktigast.

SMER tittade då på några olika länder, som har tillåtit dödshjälp. Vissa har haft det i upp till 20 år. Erfarenheter i dessa länder tyder på att vissa saker är reella risker, medan annat kanske inte är det.

– Utan fakta kan man upprepa samma argument gång på gång, men genom att visa på vad som verkligen har hänt kan man komma vidare i diskussionen, menar Kenneth.

Vi ville helt enkelt då bidra till en mer saklig debatt! Gamla argument man hade förr är nu också mer nedtonade och andra har dykt upp. Det ser vi som positivt.

 

”Fråga om människosyn”

Ursula Flatters tillför ett annat perspektiv på frågeställningen.

– Jag ser inte dödshjälp som en medicinsk fråga överhuvudtaget! Där kommer människosyn in. Vad är döden och vad är livet?

– För mig är det en väldigt allmänmänskligt berörande fråga med döden. Jag hade en tid då jag bestämde mig för att fråga alla mina döende patienter, vad de tyckte var viktigt.

– Jag frågade dem som var i den situationen och inte de som inte var det. Det är stor skillnad. För mig var det de kanske mest berörande samtal jag har haft under hela mitt liv, för att de var så överraskande.

– Många av dessa patienter, som var väl omhändertagna, kunde uttrycka att den tid där de befann sig, av dem upplevdes som den mest meningsfulla tiden i livet. Många kunde säga: ”Jag har aldrig tidigare haft sådana insikter. Jag har aldrig haft sådana relationer”.

– Jag vet alltså att det är fullt möjligt att den sista dagen blir den bästa dagen och inte den sämsta. Det smyger sig in ett slags antagande i debatten om dödshjälp, från dem som inte är i den situationen, att det är outhärdligt på slutet. Det tycker i själva verket väldigt få!

Kenneth antecknar mycket under vårt samtal. Kanske lämnar vårt samtal kring människosynen i vården spår i SMERs framtida arbete?

Text: Inger Holmström

18 november, 2019

Dåligt stöd till de som vill sluta ta psykofarmaka

Anna Nederdal har skrivit boken Fri från Psykofarmaka. Hon talar av egen erfarenhet när hon berättar om det antidepressiova läkemedlet som skulle hjälpa henne att må bättre – men som istället gav henne ångest, självmordstankar och illamående. Hon är kritisk till hur sjukvårdens bristande kunskap om att trappa ner de antidepressiva läkemedel som skrivs ut – och mot den obefintliga kommunikationen om konsekvenserna av läkemedlen.…

LÄS MER

Anna Nederdal har skrivit boken Fri från Psykofarmaka. Hon talar av egen erfarenhet när hon berättar om det antidepressiova läkemedlet som skulle hjälpa henne att må bättre – men som istället gav henne ångest, självmordstankar och illamående.
Hon är kritisk till hur sjukvårdens bristande kunskap om att trappa ner de antidepressiva läkemedel som skrivs ut – och mot den obefintliga kommunikationen om konsekvenserna av läkemedlen.

 

– Det är oansvarigt av läkare att skriva ut exempelvis antidepressiva läkemedel utan att senare hjälpa människor att trappa ner medicineringen på ett bra sätt. Det säger Anna Nederdal som skrivit boken Fri från psykofarmaka och som även ger råd kring nedtrappning.

Hon menar att det för många patienter är svårt att ta sig ur användandet av psykofarmaka och att sjukvården har bristande kunskaper om hur man gör det. Patienter får ofta sköta det här på egen hand och många får dessutom felaktiga råd från sina läkare, anser hon.

 

Egen erfarenhet

Anna Nederdal har egna smärtsamma erfarenheter av det här problemet. Det började med att hon fick sköldkörtelsjukdomen Hashimoto, men hon fick inte diagnosen förrän efter tre år. Den försenade behandlingen gjorde att Anna inte fungerade under flera år.

– Jag var ung, hade aldrig varit sjuk tidigare och blev nu väldigt nedstämd. En psykiater gav den sedvanliga förklaringen att nedstämdheten berodde på att jag hade en obalans av en substans i hjärnan, vilket jag då trodde helt på. Läkaren skrev ut ett antidepressivt läkemedel som skulle göra mig frisk. Istället blev jag jättesjuk, med symtom som svår ångest, självmordstankar, ofrivilliga rörelser, illamående och svettningar. Då erbjöd min läkare lugnande medicin som jag avböjde att ta, berättar Anna.

Det hon drabbades av var några av de många klassiska biverkningarna av antidepressiva mediciner, eller så kallade SSRI (läs mer om biverkningarna). När hon skulle sluta med antidepressiva sa läkarna att de särskilda biverkningar man dessutom brukar få av själva nedtrappningen (de så kallade utsättningssymtomen) skulle gå över inom någon månad.

 

Dålig hjälp med att trappa ned

Men Anna betonar att för en del patienter tar en ordnad nedtrappning av antidepressiva mycket längre tid om man ska göra det på rätt sätt. Ända upp till ett par år. Anna menar att det bara är patienten själv som kan känna vilken nedtrappning man klarar. Om man är väl förberedd utifrån sina egna förutsättningar och vet hur man ska gå tillväga kan nedtrappningen ske utan större problem. Men Anna Nederdal är mycket kritisk till hur den svenska sjukvården sköter – eller snarare inte sköter – det här.

– De människor som kontaktar mig vill sluta ta psykofarmaka men har inte fått hjälp med detta från sina läkare. Många har tvärt om blivit sjuka av sina läkares rekommendationer kring nedtrappning. Det beror på att sjukvården inte har tillräckliga kunskaper om detta.

Anna fick själv ett, visserligen ärligt men också förvånande, svar från sjukvården när hon för många år sedan ville trappa ner sin medicinering: ”Vi vet inte hur man gör”. Ett förvärrande problem menar hon är att många läkare ändå ger råd kring nedtrappning av psykofarmaka som är felaktiga, vilket kan få allvarliga konsekvenser.

– Det vanligaste scenariot jag ser är att läkare har fasat ut psykofarmaka alldeles för fort och att detta gett svåra symptom. Ofta har man då istället satt in en eller ibland flera andra psykofarmaka mot dessa symptom, vilket kan skapa nya problem. Det är också vanligt att de problem som patienten fått av själva nedtrappningen sedan förklaras med eller skylls på patientens egen problematik eller diagnos, trots att det handlar om rena utsättningssymptom och trots att patienten bara följt sjukvårdens råd, säger Anna Nederdal.

Hon pekar också på att det långt innan man hamnar i den här situationen – redan när medicineringen med psykofarmaka påbörjas – finns ett problem med bristande information till patienterna. Anna anser att läkare från början bör ha skyldighet att berätta vad det är för typ av medicin, vad det innebär för biverkningar både i början och i fortsättningen av medicineringen, vad det innebär att trappa ner medicinen och vad det innebär att stå utan den.

– Den informationen måste man kunna få ta ställning till som patient. Jag har under de senaste sju åren jag gett råd inte träffat en enda människa som blivit upplyst om konsekvenserna av att ta psykofarmaka.

 

Kan innebära ett beroende

Det finns också en oklarhet kring om olika psykofarmaka är beroendeframkallande eller inte. Som patient vill man rimligen veta om det finns risk för att man fastnar i långvarig eller rent av livslång medicinering. På exempelvis sajten VårdGuiden i Region Stockholm står det angående antidepressiva läkemedel så här: Det är bra att veta att läkemedel mot depression inte är beroendeframkallande. Däremot är det viktigt att inte sluta tvärt med en behandling. Då kan man få en typ av besvär som kallas utsättningssymtom.” Hur man här definierar ordet ”beroendeframkallande” framgår inte.

– Det finns de som kan trappa ner antidepressiva läkemedel på relativt kort tid utan problem. Men många människor får så starka symptom av själva nedtrappningen att de går tillbaka till medicineringen. Detta är då i realiteten en abstinens och ett beroende. Det finns heller inga studier som visar att antidepressiva inte är beroendeframkallande, säger Anna Nederdal.

 

Anna Nederdal. Foto: Theresia J Köhlin
"Jag tror och hoppas att de här pillren inte kommer att finnas om 20 år, att man inser att det var ett vansinnigt experiment"

 

Läkemedelskommittén i Region Sörmland har i sitt nyhetsbrev TerapiTips uppmärksammat att symptomen när man slutar ta antidepressiva (SSRI och SNRI) är ett större problem än man inom sjukvården tidigare velat acceptera. Man skriver att symptomen kan vara ett stort problem för 20–70 procent av patienterna om man slutar tvärt och att det här är individuellt och inte går att avgöra i förhand. I vissa fall behövs mycket lång nedtrappningstid. Det verkar som att det här problemet har underskattats. Även biverkningarna av själva den antidepressiva medicineringen verkar enligt nyhetsbrevet vara mycket vanligare än man tidigare trott.

– Det finns inga ordentliga rutiner för att dokumentera biverkningar. Läkarna ska egentligen följa upp och dokumentera dessa och skicka till Läkemedelsverket, men hur många läkare gör det? säger Anna Nederdal.

 

Kritisk till myndigheterna

Hon anser att det också finns en del grundläggande missförhållanden hos svenska myndigheter som i förlängningen skapar de här problemen. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för sjukvården är det bara psykofarmaka, KBT och elbehandling som ska ingå i verktygslådan för behandling av patienter med depression. Anna menar att vi måste ha flera alternativ. När dessa riktlinjer kom från Socialstyrelsen förra året anmälde Psykoterapicentrum myndigheten till Förvaltningsrätten för brist på vetenskapligt stöd och för att personerna bakom riktlinjerna är jäviga.

Anna Nederdal anser också att de personer som via SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) har ansvar för att utreda åt Socialstyrelsen inte ska få vara jäviga genom att samtidigt jobba för läkemedelsföretag. Hon tycker att de kopplingar som finns där är skrämmande. Även Läkemedelsverket befinner sig i en sorts jävsituation, eftersom myndigheten huvudsakligen finansieras genom avgifter från läkemedelsbolagen.

– Mycket av de här problemen verkar bottna i att det finns människor i styrande positioner som har fel motiv, säger Anna. Bland annat tror jag det hela handlar om att tabletter och KBT anses vara billigast, och när man dessutom kombinerar det med New Public Management i sjukvården blir det än mer fel, säger Anna Nederdal.

Tycker du aldrig att det är motiverat att förskriva exempelvis antidepressiva läkemedel?

– Det finns människor som säger att de har räddats av läkemedlet och det är förstås bra. Men alla vi som inte mår bra av antidepressiva måste ju också få finnas. Människor som vill minska på sin psykofarmaka ska kunna göra det på ett individanpassat sätt och få ordentlig hjälp med detta, men det får man inte idag. Det här bör den förskrivande läkaren ha ansvar för.

– Jag tror och hoppas att de här pillren inte kommer att finnas om 20 år, att man inser att det var ett vansinnigt experiment och att man kommer att hitta mycket mer människovänliga metoder, avslutar Anna Nederdal.

Läs även

,

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

28 oktober, 2019

Hjälpsamt: Öroninflammation

Vid en förkylning är slemhinnorna i näsa och svalg inflammerade och svullna. Dit mynnar en förbindelsegång till mellanörat, örontrumpeten, ut och den kan då kan täppas till så att vätska blir kvar där. Det är detta som kan ge tryck i örat så att det gör ont.…

LÄS MER

Vid en förkylning är slemhinnorna i näsa och svalg inflammerade och svullna. Dit mynnar en förbindelsegång till mellanörat, örontrumpeten, ut och den kan då kan täppas till så att vätska blir kvar där. Det är detta som kan ge tryck i örat så att det gör ont.

 

Vid en förkylning är slemhinnorna i näsa och svalg inflammerade och svullna. Dit utmynnar en förbindelsegång till mellanörat, örontrumpeten, som då kan täppas till så att vätska blir kvar där. Det kan ge tryck i örat som därför kan göra ont. Genom avsvällande åtgärder så dräneras vätskan och smärtan i örat förbättras (se texten för temat Förkylning). Infektionen med virus eller bakterier kan också involvera mellanörat, utrymmet bakom trumhinnan, och vätska/var kan inte rinna ut, det har då blivit en öroninflammation.

Det kan vara svårt att hos små barn veta var de har ont och man ska därför inte dröja med att söka vården om man är osäker eller om besvären inte går över inom några timmar.

Råden nedan gäller både för vuxna och barn, om ej annat anges.

 

I samband med förkylning

Inflammation i mellanörat är vanligast hos barn men även vuxna kan få ont i örat. Oftast kommer den i samband med förkylning. Vissa barn är speciellt känsliga och får lätt ont i öronen. Ont i öronen kan även bero på andra orsaker som t.ex. en inflammation i hörselgången.

Vid öroninflammation gör det ont på grund av det ökade trycket mot trumhinnan, särskilt på natten när man ligger ner eftersom just det kan öka trycket i mellanörat. Feber är vanligt hos barn under ett år, men mindre vanligt hos äldre barn och vuxna.

Vanligast är virusinfektioner med ett mindre dramatiskt förlopp och där antibiotika inte hjälper. En del öroninflammationer beror på bakterier och är kraftigare.

Ibland blir trycket i mellanörat så stort att trumhinnan spricker. Det kan göra väldigt ont innan den spricker men sedan avtar smärtan snabbt. Det rinner ut vätska/var från hörselgången. Man ska då alltid söka vård. Trumhinnan brukar läka ihop, i regel utan men.

När man har vätska i mellanörat är hörseln tillfälligt nedsatt. Särskilt hos barn kan den ibland vara kvar längre än öroninflammationen. Det gör oftast inte ont, men barnet hör sämre på det örat. Man behöver då söka vård.

De flesta infektioner och inflammationer läker av sig själva efter några dagar. Behandling med antibiotika/penicillin verkar enbart på infektioner med bakterier och ges ofta restriktivt. Läs på Vårdguiden 1177.se för råd om när läkare behöver kontaktas.

 

Råd för egenvård

En förkylning med eller utan symtom i öronen kan man behandla som vi tipsade om i tidigare tema om förkylning. Testa gärna med varmt fotbad med citron eller tallbarr och inhalera, andas in, ånga  med kamomillblommor, Oleum Basileum eller eterisk pepparmyntsolja.

Att hålla näsan ren genom att till exempel skölja näsan med koksaltlösning kan minska öronbesvären. Avsvällande näsdroppar kan ges vid behov. Det finns även nässpray som innehåller Aloe vera och koksaltlösning, som är vara värda att pröva.
Mer information om nässköljning och nässpray finns i tidigare tema om pollenallergi.

Om man misstänker en öroninflammation, börja då så snart som möjligt med en lökkompress (se under Utvärtes behandlingar).

Se också till att höja huvudändan i sängen då det hjälper till att minska trycket och därmed smärtan, samt hjälper vätskan från mellanörat att rinna ned i svalget. Svullnaden i slemhinnorna minskar också.

 

Värme och vila

Tänk på värme och vila. Se till att fötterna är varma – sätt på sockor eller tofflor, gärna i ull och drick ordentligt, gärna frukt- och grönsaksjuicer. Även fläderblomste eller lindblomste kan hjälpa. Finns det förstoppning med i bilden är det bra att få igång magen.

Ett barn som har ont i öronen har behov av lugn och ro och att vara hemma med förälder. Det kan kännas skyddande och bra för barnet att ha en lätt mössa på hela tiden. Det är bra att undvika mycket stimulans och att ”bara vara” tillsammans med barnet. Låt barnet bli riktigt frisk innan vardagen börjar för fullt igen.

Om vätskan bakom örat blir kvar och man märker att barnet (eller den vuxna) hör sämre kan man efterbehandla i några dagar med torr kamomillkompress (se under Utvärtes behandlingar), samt invärtes medel (se under Invärtes behandling, gäller vuxna och äldre barn).
Om det inte blir bättre så behöver man söka vård.

 

Invärtes behandling vid öroninflammation

Nedanstående invärtes medel kan användas till vuxna och äldre barn, men ska ej användas som egenvårdsmedel till små barn.

Invärtes kan man ge Apis/Levisticum (globuli) eller Apis/Belladonna (globuli) och Levisticum D6 (globuli) alternativt Levisticum D3 (orala droppar). Medlen är välbeprövade och säkra att använda enligt nedanstående dosering.

Dosering, om inget annat anges på respektive medel

För egenvård kan medlen tas akut 5 ggr dagligen under 1-2 dygn, därefter 3 ggr dagligen under 7-10 dagar. Om ingen tydlig förbättring skett inom 3 dagar, kontakta sjuksköterska eller läkare för vidare råd.

Ålder 1-5 år 5-12 år 12 år-vuxna
Droppar 3-5 droppar 5-10 droppar 10-15 droppar
Globuli (Kulor) 3-5 kulor 5-7 kulor 7-10 kulor

 

Egenvårdsmedlen tas gärna före måltid eller mellan måltiderna, men sällan till eller direkt efter en måltid. Dropparna innehåller alkohol och globuli (kulorna) innehåller socker. Globuli (kulor) ska helst smälta i munnen medan dropparna hälls i 1 msk vatten och man håller dem i munnen någon minut.

 

Utvärtes behandlingar vid öroninflammation

Lökkompress på örat

Vid minsta misstanke om öroninflammation kan man börja med en lökkompress på örat direkt. Det är en mycket välbeprövad behandling och kan i många fall dämpa smärtan och minska inflammationen snabbt.

Till kompressen behövs:

  • en gul lök (helst ekologisk odlad)
  • skärbräda och vass kniv
  • tunt bomullstyg eller gasväv
  • ylletyg, sjal och/eller mössa
  • kastrull med lock, alt. värmeflaska och plastpåse

 

Gör såhär:

  1. Skär löken fint och lägg den i 1 cm tjockt lager på en bit bomullstyg, näsduk eller gasväv.
  2. Vik ihop till lämplig storlek, anpassad till området som ska behandlas och tejpa ihop med ”kirurgtape” el likn.
  3. Värm en kort stund på varmt kastrullock eller varmvattenflaska, tills kompressen känns behagligt varmt.
  4. Lägg kompressen på örat och vik om en flik även bakom örat.
  5. Fäst med ylletyg, en sjal eller liknande så att kompressen hålls på plats. Till barn, ta en ylle- eller bomullsmössa som går att knyta under hakan. Det går också bra att fixera med pannband eller linda.
  6. Kompressen kan ligga på så länge det känns behagligt. Barn kan med fördel sova med kompressen på.
  7. Lökkompressen kan upprepas flera gånger om det behövs, ta ny lök varje gång.

 

Öronolja

Ett annat medel som kan lindrar smärtan är Aconit öronolja. Man droppar in en droppe olja i örat när det börjar värka. Man kan upprepa detta 3-5 ggr per dag.
Håll i övre delen av örat, så att hörselgången blir rak när du ska droppa in. Sätt en bomullstuss i örat efteråt. Ibland går smärtorna över på en gång, men ge gärna invärtes medel (se ovan, gäller vuxna och äldre barn) i alla fall för att befrämja läkningen.

Oljan får endast användas om trumhinnan är hel. Är man osäker ska man inte använda öronoljan. Annars kan man ta kontakt med en läkare som tittar i örat. Om barnet har haft ont och skrikit och sedan plötsligt blir tyst, kan man misstänka att trumhinnan har spruckit eftersom smärtan släpper då. I sådant fall används ingen öronolja däremot kan man lägga på en torr kamomillkompress eller eventuellt en lökkompress.

OBS! Använd aldrig öronolja om det kommer vätska ur örat.

 

Torr kamomillkompress på örat

Efter en öroninflammation, om vätskan bakom trumhinnan blir kvar – med eller utan besvär – och om man märker att barnet hör sämre, kan man efterbehandla med en torr kamomillkompress på örat.  Kompressen kan även användas om trumhinnan spruckit i samband med öroninflammationen.

  1. Lägg torkade kamomillblommor i ett tunt bomullstyg och vik ihop det till en liten kudde.
  2. Värm sedan upp kudden utan att väta med vatten och lägg den torr på örat.
  3. Sätt på en mössa som håller kudden på plats.
  4. Samma kamomillkompress kan användas några gånger om det behövs, värm den varje gång och låt den ligga på så länge det känns behagligt. Barn kan med fördel sova med kompressen på.


Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

 

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

4 oktober, 2019

Hjälpsamt: Halsont

Ont i halsen är vanligast vid förkylning respektive influensa och halsfluss. Det kan också finnas andra anledningar såsom körtelfeber och halsbränna. Här ges råd till egenvård av halsont vid förkylning, influensa och lindrig halsfluss.…

LÄS MER

Ont i halsen är vanligast vid förkylning respektive influensa och halsfluss. Det kan också finnas andra anledningar såsom körtelfeber och halsbränna. Här är råd till egenvård av halsont vid förkylning, influensa och lindrig halsfluss.

 

Vid förkylning får man tidigt ont i halsen, som följs av snuva och ofta även hosta och lindrig sjukdomskänsla samt ibland även lindrig feber.
Vid influensa kan febern bli högre ovh sjukdomskänslan starkare och även här åtföljas av snuva och hosta.
Lindrig halsfluss kännetecknas av halsont, sjukdomskänsla, feber som är högre än 38,3 grader och inte åtföljs av snuva och hosta. Lindrig halsfluss behandlas enligt dagens riktlinjer inte med antibiotika, även om man hittar streptokocker.
Halsont med feber över 38,3 grader och stora svårigheter att svälja, svullna lymfkörtlar och stark sjukdomskänsla behöver behandlas av läkare.

 

Lindra symtom och främja läkningen

Dryck: Det är viktigt att dricka tillräckligt, särskilt vid feber. Välj varma eller kalla drycker efter det som känns bäst. Att suga på isbitar eller dricka kall yoghurt kan dämpa smärtan då kylan bedövar. Använd gärna sugrör, det lindrar sväljningssmärtan. Ibland kan det kännas bra med starka kryddor såsom ingefära och pepparrot.

Vitlök: Använd rå vitlök så länge du har besvär. Förslagsvis kan du skiva vitlöken t.ex. på en smörgås, eller äta en pressad vitlöksklyfta tillsammans med 1 msk honung, när det börjar göra ont i halsen.

Honung: Ta ca 1 tsk direkt i munnen eller blanda i avsvalnad dryck, kan upprepas vid behov. För att behålla honungens kvalitet ska den inte värmas till över 40 grader.

Örtte: Te med salvia, kamomill eller timjan rekommenderas.

Gurgla: Gurgla med ringblomma (Calendula Essens 10%, ta 20 droppar i ½ glas vatten) eller salviate.

Spray: Solhatt är ett välkänt medel vid infektioner (Echinacea Halsspray, ta 20 droppar i lite vatten och gurgla varje morgon och kväll).

OBS: Ringblomma och solhatt skall inte användas vid känd allergi mot korgblommiga växter.

 

 

Omslag med citronskivor

  1. Ta en färsk citron och skär den i tunna skivor.
  2. Lägg skivorna i en rad på ett bomullstyg och vik om till en lagom stor kompress. Pressa med handen så att citronsaften fuktar kompressen.
  3. Sätt eller lägg dig bekvämt och placera kompressen på den främre delen av halsen. Fäst den med en (ylle-) halsduk.
  4. Vila med kompressen så länge det känns behagligt.

 

Fotbad med citron

Fotbad verkar avledande och är oftast förvånansvärt effektiva. För att kunna verka optimalt är det viktigt att inte göra något annat under tiden.

  1. Ta en stor hink och fyll den med behagligt varmt vatten.
  2. Ta en ekologiskt odlad citron, skär itu den under vattenytan och skär också i skalet så att de eteriska oljorna frigörs och tryck sedan ut citronsaften. Låt citronen vara kvar i vattnet.
  3. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i vattnet, om möjligt upp till under knäna. Använd en filt och/eller stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt så länge det känns bra, ca 10-15 min. Du kan ha en kanna/termos med hett vatten och fylla på i badet om det känns kallt.
  4. Vila gärna en stund efteråt.

 

Kvargomslag

Ett omslag med kvarg på halsen kan minska svullnaden vid halsont och kan upplevas svalkande. Omslaget kan göras varmt eller kallt. OBS! Omslaget ska inte användas av den som har mjölkallergi.

Material: kvarg, dubbelvikt tunt bomullstyg som lakansväv, stort nog att viras runt halsen, eventuellt stora gaskompresser eller gasväv, en kroppsvarm varmvattenflaska (vid behov), tvättlapp för avtvättning.

  1. Klipp till tygbiten så att den når runt halsen och går att vika dubbel. Ett lager gasväv eller gaskompresser kan läggas på tyget, för att senare lättare kunna avlägsna kvargen.
  2. Ta fram kvargen ur kylen. Stryk på ett ca ½ cm tjockt lager av kvargen på en så stor yta på tyget att det täcker halsområdets främre del, ungefär från öra till öra.
  1. Om kvargen används kall läggs omslaget direkt på halsen, annars värms det genom att det läggs på en varmvattenflaska (täck varmvattenflaskan med en plastpåse som skydd), eller ett varmt grytlock någon minut. Kompressen skall inte bli mer än kroppsvarm.
  2. Kvargomslaget läggs på halsen slätt och omslutande. (Om du inte använder gasväv så kan du täcka omslaget med ett tjockare tyg ovanpå).
  1. Sitt eller ligg med omslaget minst 45 minuter eller längre, om det känns behagligt. Det kan ligga kvar i flera timmar.
  1. När omslaget tas bort kan du tvätta av huden med kroppsvarmt vatten och torka av.
  2. Skydda därefter halsen för drag med en tunn sjal av t.ex. ylle eller siden, i några timmar.Vila gärna 15-30 minuter efter ett omslag som varit på under en kortare tid.

Kvargen – och eventuell gasväv – dras bort från tyget och kastas. Skölj tyget först med kallt och sedan varmt vatten och vrid ur. Häng upp tyget luftigt på tork inför nästa användning.

 

Salva med kvanne 

Salva med kvanne (Angelica archangelica) kan verka avsvällande på halsens körtlar. När lymfkörtlarna är förstorade, så smörj halsen med Archangelica salva och lägg om en halsduk eller gör en salvkompress:

  1. Klipp till en dubbelvikt tygbit så att den når runt halsen.
  2. Stryk på ett 1-2 mm tjockt lager med Archangelica salva 10% på en så stor yta på tyget att det täcker halsområdet främre del, ungefär från öra till öra.
  3. Om du vill göra en varm kompress så vik ihop kompressen, lägg den i en plastpåse och värm den en stund med en kroppstempererad varmvattenflaska (inte het för då smälter salvan).
  1. Lägg kompressen om halsen och fäst med en omslagsduk, elastisk binda eller en halsduk.Sitt eller ligg med kompressen på i minst 2 timmar. Det går även bra att ha den under hela dagen eller natten, eller så länge det känns behagligt.
    Samma kompress kan användas upp till cirka 14 dagar. Förvara den i en plastpåse, annars kan fetterna i salvan härskna. Varje gång kompressen ska användas igen, så stryk på lite ny salva.

 

Örtteer

Tillredning: I regel tas 1 tesked torkad ört till en kopp vatten. Häll kokhett vatten över örterna och låt dra eller sjuda under lock. Nedanstående dosering gäller för en kopp te.

Det bästa är att använda nybryggt te, speciellt vad gäller blomteer vars eteriska oljor är flyktiga och förändras efter en stund. Det märks tydligt när man jämför färg och arom i ett nybryggt te, med ett te som har stått några timmar.

Kamomill (Matricaria recutita) verkar inflammationshämmande och lugnande på irriterade slemhinnor. Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Salvia (Salvia officinalis) verkar bakterie- och inflammationshämmande. Använd 1 tsk, låt dra 5 minuter.

Timjan (Thymus vulgaris) verkar slemlösande, bakterie- och virushämmande. OBS! Använd endast 1 knivsudd per kopp, låt dra 3-5 minuter.

Örterna kan användas var för sig eller i valfri kombination.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

22 september, 2019

Funktionsmedicin – tar sikte på grundorsakerna

Många människor med kroniska och autoimmuna sjukdomar skulle bli hjälpta av ändringar i livsstil när det gäller kost, sömn, rörelse, stress och relationer med mera. Hela 80 procent av kroniska sjukdomar anses bero på epigenetiken – hur det liv man lever påverkar hur de egna generna styrs. Inom funktionsmedicin fokuserar man mycket på att komma åt grundorsakerna till att en patient är sjuk, snarare än att försöka slå ut enskilda symptom.…

LÄS MER

Många människor med kroniska och autoimmuna sjukdomar skulle bli hjälpta av ändringar i livsstil när det gäller kost, sömn, hur man rör på sig, stress, relationer med mera. Hela 80 procent av kroniska sjukdomar anses bero på epigenetiken –  hur det liv man själv lever påverkar hur de egna generna styrs. Inom funktionsmedicin fokuserar man mycket på att komma åt grundorsakerna till att en patient är sjuk, snarare än att försöka slå ut enskilda symptom.

 

– Det logiska är att som vårdgivare fråga sig varför just den patient du möter blivit sjuk. Vi som arbetar med funktionsmedicin lägger mycket tid och lyssnar ordentligt på varje patient. Vi gör bland annat mycket mätningar, ser mönster i detta och kan sedan hjälpa patienter med vad de kan göra för att vända en kronisk sjukdom, berättar Peter Martin, som är läkare, medicine doktor i farmakologi och grundare av FunMed AB.

 

Vetenskapligt grundad

Som läkare drabbades han tidigare själv av utmattning och fick i samband med det upp ögonen för funktionsmedicin. Peter ändrade då sin kost och blev snabbt av med flera hälsoproblem.

– Hjärnan klarnade, jag gick ner i vikt och blev av med ledvärk. Då förstod jag att det här är något viktigt som jag inte fått lära mig som läkare.

Peter utbildade sig så småningom även i funktionsmedicin i USA och har sedan fem år tillbaka arbetat med detta i Sverige. Funktionsmedicin är en växande medicinsk inriktning som utvecklades i USA på 1990-talet. Inom den här inriktningen ser man kroppen som en integrerad helhet där gener och livstilsvanor samverkar och att detta också är olika för olika individer. Funktionsmedicin är vetenskapligt grundad, patientcentrerad och fokuserar på grundorsakerna till sjukdom.

 

Peter Martin är läkare och satsar på funktionsmedicin. Foto: Jonas Ahlsén

 

Holistiskt arbetssätt

– Vi jobbar mycket med livsstil och näringsbrister, ser om immunförsvaret är överaktiverat, om det finns problem med tarmfloran, mäter toxiner och mycket annat. Vi väger även in sådant som inte är biomedicin, som patientens livssituation, relationer, eventuella trauman med mera, berättar Peter Martin.

Han menar att det här holistiska arbetssättet ger en bred överblick och är något som uppskattas av patienterna. Många av Peters patienter har varit sjuka länge och har tidigare slussats runt till olika specialister. Inom funktionsmedicin ser man helheten och kroppen som ett komplext och integrerat system. På den punkten finns det enligt Peter ett problem med den konventionella vården – ­man gör förvisso mycket nytta och räddar liv, men man delar samtidigt upp kroppen i olika delar och vården tenderar att bli för organfragmenterad.

 

"...ungefär 65 procent av vår sjukvårdsbudget egentligen skulle kunna påverkas av saker som kost och livsstil."

 

Arbetssättet inom funktionsmedicin ser han också som en ny läkarroll där man inte bara agerar som specialist och säger vilka läkemedel patienten ska ta.

– Den nya läkarrollen är att vara mer av en coach, vilket man dock inte har tid med i den vanliga vården. Det blir också mer meningsfullt som läkare att hela tiden arbeta från grunden på det här sättet och man får färre återkommande patienter. De lär sig i regel hur de blir friska och håller sig friska.

 

Epigenetik och livsstil

Funktionsmedicin passar kanske särskilt bra för de många människor som har kroniska och autoimmuna sjukdomar. Här pekar Peter Martin på att av hela samhällets sjukvårdsbudget går 80 procent till de kroniska sjukdomarna. Av dessa anses lika stor andel, 80 procent, bero på epigenetik, det vill säga livsstil, miljö och allt som inte är våra gener, men som påverkar hur våra gener styrs.
Alla påverkas av epigenetiken.

– Det här betyder att ungefär 65 procent av vår sjukvårdsbudget egentligen skulle kunna påverkas av saker som kost och livsstil, men idag går bara 3 procent till sådan prevention.

Den västerländska sjukvården är inriktad på ett farmakologiskt tänkande kring att döda bakterier och slå ut symptom. Men Peter Martin ifrågasätter varför man fortsätter med den ensidiga inriktningen trots att den inte tycks fungera och trots att alla egentligen inser att den även är ekonomiskt ohållbar. Här tror han att funktionsmedicin kommer att vara en av lösningarna. På branschsajten Funktionsmedicin.se skriver man att vi snart når fram till en brytpunkt där sjukvården i större utsträckning behöver fokusera mindre på läkemedel och mer på livsstil.

 

Läkare kan för lite om kost och näring

En av Peters käpphästar är att läkare i Sverige kan alldeles för lite om nutrition. Ofta mindre än de själva tror.

– I Sverige läser läkare idag bara 12,5 timmar nutrition, och så var det även när jag utbildade mig. Att läkare kan för lite om kost och näringsämnen är ett hinder, säger Peter, och ger ett prov på hur viktigt det är med kunskaper på det området.

– Exempelvis magnesium är ett centralt ämne i 300 olika enzymer i kroppen. Har man brist på magnesium kommer inte alla de enzymerna att fungera. Idag är det många som har magnesiumbrist, och samtidigt är detta svårt att säkert mäta med ett vanligt test på en vårdcentral.

Bland det första som Peter Martin brukar titta på hos en patient är mag-tarmkanalen, och särskilt tunntarmen. Han menar att det är logiskt eftersom tunntarmen är kroppens största yta mot omvärlden. Den motsvarar ytan på en badmintonbana.

 

Autoimmuna sjukdomar ökar

– Vi stoppar i oss omkring 30 ton mat under ett liv och det är bara näringsämnena som ska tas upp av kroppen – inte toxiner, bakterier med mera – vilket ger en väldig press på tunntarmen. Så det är klart att vad vi äter kan påverka hälsan. Vi ser också hur autoimmuna sjukdomar ökar hela tiden.

En kritik som Peter Martin har mot konventionell sjukvård och Livsmedelsverket är att man utgår från att alla är lika och ska behandlas på samma sätt. Livsmedelsverket har exempelvis rekommendationer om hur vi alla bör äta, men Peter pekar på att vi människor är lika olika på insidan som på utsidan.

Om man blir sjuk kan man enligt Peter behöva prova en annan kost och att leva på ett annat sätt och se hur det fungerar för just mig. Det kan exempelvis handla om att dra ner på kolhydrater. Han menar att det också är vanligt att vara överkänslig för proteiner i mat som vi ur evolutionärt perspektiv inte ätit i den mängd som vi gör nu. Sjukdom kan också ha med tarmfloran att göra, med mera. Så det kan behövas flera åtgärder för att komma åt grundorsakerna, menar Peter.

 

Ökat intresse

Funktionsmedicin är idag inte något som ingår i den skattefinansierade vården. Som patient får man alltså själv betala hela kostnaden (eller hälsoinvesteringen). Intresset för funktionsmedicin ökar. Läkarna på FunMed är fullbokade och man har ambitiösa planer för framtiden, med bland annat nya mottagningar och ett franchise-system. Allt fler läkare går också de kurser i funktionsmedicin som man arrangerar.

– Ett mål är att 1000 läkare ska arbeta med funktionsmedicin i Sverige år 2026. Något som talar för en ökning är den starka trenden mot mer individualiserad medicin. Folk är också själva mer pålästa idag och hittar funktionsmedicin på nätet. Kunskaperna om den här inriktningen är inte så hög bland politiker ännu, men om några år tror jag att de flesta vet vad funktionsmedicin är, säger Peter Martin.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
8 september, 2019

När bra resultat för patienterna inte längre är det viktigaste

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda. …

LÄS MER

Nu när Stiftelsen Vidarkliniken tvingats lägga ner sin sjukvårdsverksamhet (rehabiliteringssjukhus och vårdcentral) efter ett politiskt spel i Region Stockholm kan man fråga sig hur det kunde gå så här för en så uppskattad och för patienterna så framgångsrik verksamhet. Det finns flera oroande dimensioner i det här dramat, men jag ska för enkelhetens skull här bara hålla mig till en enda.

 

Inom hälso- och sjukvården finns det förvisso olika synsätt på hur vård bör bedrivas, och vad som läker människor och ger dem bättre hälsa. Men om vi för ett ögonblick bortser från alla sådana diskussioner finns det ändå en odiskutabel grundbult som borde förena och som borde väga allra tyngst – nämligen SLUTRESULTATEN FÖR PATIENTERNA. Jag vill här lyfta fram det egentligen helt självklara att det absolut inte kan finnas någonting i hälso- och sjukvården som är viktigare än just detta, givet att vården också ges på ett patientsäkert sätt. Vården finns ju till för patienterna!

Men när det gäller Region Stockholms hantering av Stiftelsen Vidarkliniken måste man tyvärr konstatera att de ansvariga sjukvårdspolitikerna den senaste tiden har låtit egna symbolfrågor och ideologi gå före faktiska resultat för patienterna. Det är riktigt oroande och mycket allvarligt.

Det man åstadkommit på Vidar Rehab (som tidigare hette Vidarkliniken och genom åren varit huvudverksamheten) är påtagligt positivt. Alla studier och patientutvärderingar, både egna och andras, visar att rehabiliteringssjukhusets vårdkoncept gav mycket bra resultat för patienterna när det gäller hälsa, livskvalitet och även ökad egen förmåga att ta ansvar för sin fortsatta hälsa. I många fall handlar det om livsavgörande resultat – ganska ofta för patienter som inte blivit hjälpta någon annanstans inom vården. Det är nog svårt att hitta en klinik i Sverige med genomgående så nöjda patienter.

Publicerade vetenskapliga studier (läs här och här) har också visat att patienter med långvarig smärta respektive utmattningssyndrom som fått vård på Vidar Rehab halverade sin användning av smärtstillande läkemedel respektive psykofarmaka, samtidigt som motsvarande patientgrupper i landstingets vård istället fick fördubblad förskrivning av sådana läkemedel. Ett högintressant resultat för både patienter och samhällets hälsoekonomi.

 

 

"...en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av."

 

 

I den logiska världen borde alla sjukvårdspolitiker, forskare och även samhällsekonomer applådera och säga att: den här vårdinriktningen verkar ju fungera bra både för patienterna och samhället – den ska vi ha kvar och utveckla och lära oss av. Så har också tongångarna från landsting och regeringar varit under många av de 33 år som Vidar Rehab funnits. Men idag har vi tydligen fått fler sjukvårdspolitiker som i praktiken tillåter sig att prioritera annat än resultaten för patienterna.

Om det nu finns något som ansvariga politiker i Region Stockholm tycker är viktigare för en rehabiliteringsklinik än att patienterna får bättre hälsa, minskad sjukskrivning och dessutom blir mindre läkemedelsberoende så skulle jag hemskt gärna vilja veta vad detta kan vara. Patientsäkerheten kan det knappast handla om i det här fallet. Det är nog svårt att hitta vårdformer som är så fria från biverkningar och vårdskador som vården på Vidar Rehab.

När de goda patientresultaten i Stiftelsen Vidarklinikens verksamheter offras i Region Stockholm görs det med svepande och grovt förenklade allmänna formuleringar om vetenskap och patientsäkerhet. Detta blir ganska bakvänt och motsägelsefullt. Det finns en hel del vetenskaplig evidens till stöd för den här vårdinriktningen, och även lång beprövad erfarenhet. Hela den här frågan handlar egentligen inte om evidens utan om andra saker, exempelvis att Sverige har fyrkantigare regelverk för naturbaserade läkemedel än många andra länder. Det handlar också en hel del om personligt tyckande hos enskilda politiker.

Det finns väldigt mycket att säga om allt detta. Men man behöver egentligen inte alls ha den diskussionen för att se hur fel det var av Region Stockholm att sänka samarbetet med Stiftelsen Vidarkliniken. Det räcker med att konstatera att en mycket efterfrågad vårdverksamhet som visar goda patientresultat, hög patientsäkerhet och av allt att döma är samhällsekonomiskt vettig helt enkelt har stängts av. Och att det främst är två politiker som nu står bakom detta, Anna Starbrink (L) och Ella Bohlin (KD).

Så kan det gå när verkliga resultat i vården inte längre är det viktigaste.

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

presskontakt
Staffan Nilsson

Nu stänger Vidarkliniken för gott.
14 augusti, 2019

Stiftelsen Vidarkliniken avvecklar verksamheten för gott

Stiftelsen Vidarkliniken avvecklar nu i augusti både sjukhuset Vidar Rehab och Vidar vårdcentral i Järna. – Kostnaderna har blivit oss övermäktiga utan landstingsstöd, säger Anders Kumlander, ordförande i stiftelsen. Vi har försökt hålla verksamheten igång för patienternas skull i hopp om ändrade politiska beslut, men nu är det inte försvarbart längre.…

LÄS MER

Stiftelsen Vidarkliniken avvecklar nu i augusti både sjukhuset Vidar Rehab och Vidar vårdcentral i Järna.
– Kostnaderna har blivit oss övermäktiga utan landstingsstöd, säger Anders Kumlander, ordförande i stiftelsen. Vi har försökt hålla verksamheten igång för patienternas skull i hopp om ändrade politiska beslut, men nu är det inte försvarbart längre.

Stiftelsen Vidarkliniken har, sedan man öppnade den 29 september 1985, som enda vårdgivare i Norden, erbjudit en integrativ vård, som utgår från den antroposofiska medicinen, den äldsta och mest utvecklade formen av integrativ vård i Europa. Verksamheten har drivits utan vinstintresse.

Integrativ betyder att de vanliga skolmedicinska komponenterna erbjuds fullt ut och därutöver även terapier som, utifrån en bredare syn på sjukdom och hälsa, syftar till att ytterligare stärka det friska hos patienten. Omvårdnaden sker under läkaransvar med individuellt utformade program och hjälp till egenvård på flera nivåer. Sedan starten har Stiftelsen Vidarkliniken tagit emot över 30 000 patienter i sluten vård samt över hundratusen patientbesök i öppen vård.

– Vår verksamhet har varit mycket uppskattad, säger Ursula Flatters, medicinskt ansvarig läkare och medlem av styrelsen. Vi har kunnat uppvisa enastående resultat i omhändertagandet av våra patienter. Det har bedrivits omfattande forskning, som visar att våra resultat vad gäller de stora patientgrupperna cancer-, smärt- och stressrehabilitering, långt överstiger resultaten för jämförbara patientgrupper i den offentliga vården. Vi har nöjdare patienter, lägre läkemedelsförbrukning och lägre sjukskrivning, vilket innebär lägre kostnader för samhället.
Under en följd av år hade Stiftelsen Vidarkliniken vårdavtal med flera av de största landstingen i Sverige, samt ett riksavtal för patienter utanför dessa landsting.

– Vårdavtalen med nuvarande Region Stockholm har varit ekonomiskt avgörande, säger Anders Kumlander. Sedan de avtalen inte förlängdes efter mars 2017 har vi lidit stora och långsiktigt ohållbara ekonomiska förluster. När vi nu dessutom förlorar rätten att använda våra antroposofiska läkemedel i Sverige har vi tagit beslutet att stänga helt.

 

Vidar vårdcentral.

 

De antroposofiska naturliga läkemedlen är en viktig del i de framgångsrika terapierna och har omfattats av särskilda regeringstillstånd sedan 1985. Nu har EU krävt att de inordnas i svensk läkemedelslagstiftning, som på andra håll i Europa, men svenska beslutsfattare har vägrat att skapa realistiska regelverk. I september i år går fristen för dessa läkemedel i Sverige ut.

– Vi är stolta och tacksamma för det stöd vi fått från tidigare och nuvarande patienter, säger Anders Kumlander. Vi är också tacksamma mot tidigare regeringar och beslutsfattare, som oavsett politisk färg, vågade lyssna och se möjligheterna med denna väl beprövade integrativa vårdform och som under dryga 30 år gav de förutsättningar som krävdes.

– Vår förhoppning är att det återigen i en framtid ska bli möjligt att erbjuda denna vårdform i Sverige. De resultat vi uppvisat talar sitt tydliga språk och efterfrågan från patienterna kvarstår.

 

Redaktionen
Kamomill lugnar magen, både som te och i en kompress på magen.
24 juli, 2019

Hjälpsamt: Magsjuka

Sommartid är högsäsong för campylobacter, den bakterie som ger magsjuka. Rena händer och rent i köket är bästa sättet att undvika problem – men när mag magsjukan är ett faktum är det viktigt att ta hand om sig för att hjälpa kroppen att läka. Mat kan vänta, men vätska är A och O!…

LÄS MER

Sommartid är högsäsong för campylobacter, den bakterie som ger magsjuka. Rena händer och rent i köket är bästa sättet att undvika problem – men när mag magsjukan är ett faktum är det viktigt att ta hand om sig för att hjälpa kroppen att läka. Mat kan vänta, men vätska är A och O!

 

Allmänt om magsjuka

Problem med magen med illamående, diarré och kräkningar, kan ha många olika orsaker – det kan vara magsjuka/maginfluensa, vinterkräksjuka, matförgiftning eller bero på intolerans/allergi. Maginfluensa är en infektion i mag-tarmkanalen med diarré och illamående, ofta kräkningar, feber samt buksmärtor, orsakad av virus – därför namnet maginfluensa. Det finns inte någon medicin mot viruset och det smittar lätt. Kräkningarna brukar upphöra efter ett till två dygn, medan diarréerna kan fortsätta i någon vecka.

 

Allmänna råd

För allmänna tips se Vårdguiden 1177.se eller kontakta sjukvården.

 

Drick!

För att motverka vätskeförlusterna, som är större än vanligt pga. kräkningar och diarréer, behöver man se till att få i sig tillräckligt med vätska och det är särskilt viktigt för barn.

På apoteket finns färdiga blandningar till vätskeersättning att köpa, men du kan också göra din egen vätskeersättning.

Recept vätskeersättning:

1 liter kokt avsvalnat vatten

6 teskedsmått socker

½ teskedsmått salt

Använd: Normalt behöver en vuxen cirka två liter vätska per dygn, lägg till ungefär den mängden som försvinner med kräkningar och diarréer.

Om du kastar vatten som vanligt är det nog med vätska. Barn behöver mer vätska i förhållande till sin kroppsvikt. Kontrollera att barnet kissar som vanligt och att slemhinnorna i munnen är fuktiga som vanligt.

 

Stora mängder vätska på en gång provocerar ofta till nya kräkningar. Tar man det försiktigt och dricker teskedsvis och gör pauser, går det oftast bättre. Drycken kan vara vanligt vatten, örtte eller svart te (som verkar stoppande). Temperaturen på vätskan får gärna vara ljummen eller varm – undvik iskallt och hett, kolsyrade drycker och kraftiga smaker (heta, sura osv).

 

Örtte vid maginfluensa

Ett bra örtte är svagt kamomillte, som brukar tolereras bra och som verkar lugnande på mag- och tarmverksamheten och kan lindra magont.

Vid diarréer kan blåbärste eller pepparmintste vara ett alternativ. Te på torkade blåbär har traditionellt använts för att lugna magen.

Vid kräkningar kan salviate användas. För barn är särskilt fänkålste ett alternativ.

I återhämtningsfasen är det bra med röllekate.

 

Mat

Man kan avvakta med mat tills aptiten kommer tillbaka. Då kan det vara bra att ta det försiktigt och eventuellt använda traditionella dieter med ”snäll” mat som exempelvis skorpor, rostat bröd, buljong, blåbärssoppa, kokt potatis, kokta morötter, kokt vit fisk eller kokt kött.

 

Mot illamåendet

Mot illamående kan man använda bittermedel, ingefära eller citron.

Ingefära är en krydda och är ett välbeprövat medel mot olika former av matsmältningsproblem såsom illamående, diarré och andra magbesvär. Du kan exempelvis tugga färsk ingefära, dricka ingefärste eller äta ingefärsgodis. Tabletter med ingefära finns att köpa på apotek. Ingefärste: Skiva eller riv färsk ingefära grovt, ca 2 cm rotknöl (man kan låta skalet vara kvar, men tvätta av den först) och lägg i en kopp med varmt vatten.

Man kan göra ett örtte på en bitter ört, exempelvis malört (ta en nypa malört, häll på vatten som är ca 80 grader, låt dra en minut, sila av). Teet ska drickas varmt, utan sötningsmedel. Man kan också blanda i lite pepparmynta eller någon annan ört som man tycker om smaken på.

Du kan också gärna testa med att suga på en skiva citron eller dricka lite citronvatten, som kan dämpa kräkreflexer.

 

Mot diarré och magont

Mot diarréerna och framförallt magont kan det hjälpa att göra en kompress med kamomillte eller kamomillolja på magen.

Ett alternativ till kamomill är harsyra som finns som Oxalis-essens, -salva eller -olja.

Diarré anses dock vara funktionell, dvs. den gör att man blir av med magsjukan fortare.

Invärtes kan man använda kapslar med kol, Birkenkohle comp, mot diarré.

 

Utvärtes behandlingar

En kompress med kamomillte på magen kan lugna magen och hjälpa mot magont.

  1. Gör i ordning ca ½ liter kamomillte (teet ska vara något starkare än te som dricks. Ta 1 msk torkad kamomill som får dra ca 2-4 minuter under lock).
  2. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. en bit av ett gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det blir lagom stort för magen, en kökshandduk och en bred yllesjal som räcker runt kroppen.
  3. Häll teet i en skål och doppa det hopvikta tyget, som lagts i handduken och vrid ur.
  4. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig. Ta ur bomullskompressen ur handduken och lägg den direkt på magen så varmt som det går och att det känns behagligt, fäst med yllesjalen och lägg en varmvattenflaska ovanpå.
  5. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 min.

Kamomill (Matricaria recutita) finns också som olja – som man kan göra en oljekompress med.

 

Kompress med harsyra 

En kompress med harsyra (Oxalis acetosella) i form av Oxalis Essens (kutan lösning), på magen, kan vara hjälpsamt då den lugnar genom att verka kramplösande och värmande på mage och tarm:

  1. Ta fram en bit bomullstyg (t.ex. en bit av ett gammalt lakan) som viks 2-3 gånger så det blir lagom stort för magen och en bred yllesjal som räcker runt kroppen.
  2. Ta ca 4 dl kroppsvarmt vatten (inte över 40° C) i en skål och tillsätt 1 msk Oxalis-essens
  3. Doppa det hopvikta tyget i essensblandningen i skålen och vrid ur.
  4. Lägg yllesjalen runt livet och lägg dig. Lägg bomullskompressen direkt på magen, fäst med yllesjalen och lägg en varmvattenflaska ovanpå.
  5. Dra över dig en filt/täcke och vila i 30-45 min.

Harsyra (Oxalis acetosella) finns även som salva och som olja – som man kan göra en salv- eller oljekompress med.

 

Salvkompress vid magsjuka

En kompress salva med harsyra (Oxalis acetosella) på magen kan vara hjälpsamt. Harsyra finns även som kutan lösning och som olja.

Salvkompress: använd gärna ett bomullstyg, ex vis en bit av ett gammalt lakan och stryk på salvan ca 1-2 mm tjockt på en bit tyg som är dubbelvikt, kanterna lämnas fria. Man kan eventuellt värma salvkompressen till kroppstemperatur på t.ex. en värmeflaska, men den ska inte vara het utan bara varm så salvan inte smälter. Salvkompressen läggs direkt på huden och kan fästas med en sjal eller en bit bomullstyg som går runt livet och får ligga på så länge man önskar och det känns behagligt. Man kan använda samma kompress flera gånger och lite ny salva stryks på varje gång man vill använda den.

 

Oljekompress vid magsjuka

En kompress olja av kamomill (Matricaria recutita) eller harsyra (Oxalis acetosella) på magen kan vara hjälpsamt. Omslag kan även göras med kamomillte eller harsyra i form av kutan lösning och salva.

Oljekompress: är en varmare behandling. Man använder även här gärna ett bomullstyg ex vis en bit av ett gammalt lakan. För på oljan på en bit tyg genom att hålla det mot oljeflaskan och upprepade gånger vända det hela så oljan kommer på olika ställen på tyget. Lägg oljekompressen i en plastpåse och värm den med hjälp av en värmeflaska. Tar ut oljekompressen ur plastpåsen och lägg den direkt på huden med en bit ylletyg ovanpå. Fäst med en sjal som går runt livet eller låt lämpligt klädesplagg hålla den på plats.(eller så räcker det med åtsittande byxor.) Låt kompressen ligga på så länge som önskas och det känns behagligt. Kompressen kan användas flera gånger och lite ny olja förs på varje gång man vill använda den.

Som alternativ kan man smörja in oljan på magen, men försiktigt för ibland blir beröringen en för kraftig stimulans och då fungerar omslagen bättre.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

 

Läs även

Ursula Flatters
Läkare

Foto: Privat.
14 juli, 2019

Idas liv begränsas av stelbenta vårdbeslut

Ida är en 29-årig tjej med Retts syndrom, en svår funktionsnedsättning, där rätt stimulans och trygg miljö ger ökad möjlighet till förbättrade förmågor och ett rikare liv. Idag lever Ida under förhållanden som gör henne alltmer inåtvänd och sluten. Hennes föräldrar vill flytta henne till Solåkrabyn i Järna, där allt finns som hon behöver, men Stockholms stad vägrar.…

LÄS MER

Ida är en 29-årig tjej med Retts syndrom, en svår funktionsnedsättning, där rätt stimulans och trygg miljö ger ökad möjlighet till förbättrade förmågor och ett rikare liv. Idag lever Ida under förhållanden som gör henne alltmer inåtvänd och sluten. Hennes föräldrar vill flytta henne till Solåkrabyn i Järna, där allt finns som hon behöver, men Stockholm stad vägrar.

Jag träffar Idas föräldrar, Lars och Claudie, i en förort till Stockholm. De är nu i 70-årsåldern, har tre barn tillsammans, men lever separerade. Ida är deras yngsta dotter och det av barnen som de fortfarande oroar sig mycket över.

– Vi vill hitta en total framtidstrygghet för både Ida och oss, säger Claudie. Vi vill att hon ska få bo på en plats där hon kan vara resten av livet, där allt finns samlat. Där hon inte behöver åka taxi och färdtjänst varje dag för att komma till en daglig verksamhet och där det finns natur och människor som ser henne som en tillgång.

Allt de önskar för Ida finns idag i den socialterapeutiska Solåkrabyn i Järna, mitt i vackra Sörmland, med boende och verksamheter samlade på ett ställe. Där erbjöds Ida en plats för ett par år sedan, men hennes stadsdelsförvaltning sa stopp och istället för en lösning på Idas situation, blev det en långdragen kamp med handläggare och andra beslutsfattare, som slutligen ledde till ett avslag i Förvaltningsrätten i mars i år.

– Ingen i denna uppslitande process visade intresse för Idas behov utifrån det syndrom hon har. Så länge hon är hel och ren och man kan visa att hon inte är misskött, finns ingen lyhördhet för vem hon är och hur ett bra liv för just henne ser ut, menar Lars och Claudie.

Foto: Privat

 

Lycklig på Solberga

Ida har provat på livet i Solberga By tidigare, från skolstarten tills hon var 21 år gammal bodde hon först på Solbergahemmet (numera Solberga By), ett annat antroposofiskt boende och skola nära Solåkrabyn i Järnaområdet. Därefter gick hon fyra år på Ekgårdens Gymnasiesärskola i Vagnhärad.

Lars och Claudie berättar med inlevelse om en underbar tid, fjorton väldigt bra år i Idas liv:

– Hon var lycklig, Hon mådde bra. Hon ritade. Hon målade. Hon jobbade med ull. Hon jobbade med lera. Hon var på samling varje morgon. Varje år spelade de en teater och hon var till och med med på scenen. Hon var en väldigt kontaktsökande och levande liten människa. Omgivningen såg henne, pratade med henne, sjöng med henne och promenerade med henne. Hon sågs som en gåva.

– Hon valde själv instrument ur en korg och hon rörde sig till musik. Allt detta ställdes till hennes förfogande. Hon var en helt vanlig liten skolflicka helt enkelt, fast hon hade sina funktionsnedsättningar och inte hade något tal.

När det var dags för gymnasiet sökte de till Ekgårdens gymnasiesärskola i Vagnhärad. Det blev också väldigt bra. Personal och lärare såg alltid till att Ida var med.

– Man engagerade henne utan tvång i allt från kasperteater till sömnad. Hon hade jämnåriga kamrater omkring sig. Hon var ute i trädgårdarna. De plockade äpplen och lagade mat.

 

 

"Omgivningen såg henne, pratade med henne, sjöng med henne och promenerade med henne. Hon sågs som en gåva."

 

Idag upplever Lars och Claudie sin dotter som ledsen, ensam och lite frånvarande. Hon har också blivit svårare att få kontakt med.

– Vi tror att det bland annat beror på bristen på närhet och kommunikation. Man sköter om Ida, duschar henne, klär på henne, kammar henne, borstar tänderna på henne och ger henne mat – men man umgås inte med Ida och bygger inga relationer med henne.

– Det gjorde man förut. I den antroposofiska verksamheten var de påhittiga. De hade maskerad. Ida var stolt. Hon hade uppgifter. Hon hade uppdrag. Hon gick fram till tavlan på gymnasiet när man ropade hennes namn i klassrummet – otänkbart idag. De hade konstutställningar och gjorde keramik. Fantastiska saker. Det var en tillvaro i färger – rött, grönt, blått…

– Efter varje termin var det vernissage. Man fick komma och titta och Ida visste precis vad hon hade gjort.

Idag finns ingen skapande verksamhet för Ida. Hon bor sedan åtta år tillbaka i en gruppbostad några meter från E4:an på en liten upphöjning mellan en fotbollsplan, motorvägen och en rondell nära Telefonplan vid den södra infarten till Stockholm.

Det finns sex ”brukare” i det som tidigare varit ett daghem. Runtom en gemensam yta med kök, tvättstuga och vardagsrum har de boende varsin liten lägenhet. Där lever Ida tillsammans med fem medelålders personer, som alla är sängbundna eller rullstolsbundna. Ingen av dem har något tal.

Ida fick denna placering från stadsdelsförvaltningen i Bromma efter gymnasiet när hon var 21 år gammal, trots att det inte fanns någon jämnårig att identifiera sig med. Lars och Claudie berättar också om stor omsättning på personal och långa taxiresor till den dagliga verksamheten.

Foto: Erik Olsson. (Personerna på bilden har ingenting med Idas fall att göra, men bor/arbetar i Solberga By.)

 

I rullstol – fast hon kan gå

– Det är svårt att komma ut med Ida, berättar Claudie. Hon får sitta i en rullstol istället för att gå på sina ben. Det är dåligt med långa promenader, utflykter, skog och parker. Oftast handlar det om att man går med henne i rullstolen runt fotbollsplanen. Hon får inte tillgång till det hon älskar mest, det vill säga gräs och att vistas i naturen. Hon är väldigt bunden till träd, natur och ljusets spel i löven. Hon ser andra saker än vi gör. Hon har ett eget liv med naturen.

Lasse berättar att hela Idas uppväxt präglades av just detta.

– Vi tog ut henne jämt. Det visade sig att hon tycker väldigt mycket om att gå i skogen. Och trots att hon gick så illa kunde vi släppa henne på en stig som var full med rötter och stenar och hon klarade det jättebra. Hon hade uppenbart nöje av de här naturupplevelserna.

– Det gäller fortfarande, fyller Claudie i.  Vi tar varje sommar upp henne till Hälsingland, där jag och min man har ett sommarställe. Hon känns harmonisk och lycklig när hon har den frihet vi kan erbjuda där.

Lasse och Claudie upplever idag avsaknad av intresse för och kunskap om Idas syndrom både på boendet och i den dagliga verksamheten – vad det innebär, hur man behandlar det och vad som krävs för att hon inte ska förlora sina förmågor.

– Det krävs också en beständig personalstyrka. Det går inte att hoppa in för människor som Ida aldrig har träffat förut, menar Lars. Arbetet med henne förutsätter att man har en tät relation. Det är då man kan åstadkomma något.

Foto: Erik Olsson. (Personerna på bilden har ingenting med Idas fall att göra, men bor/arbetar i Solberga By.)

Löfte om plats

Lars och Claudie har gjort flera försök att få en förändring, men är djupt besvikna över det överförmynderi de mött. Hösten 2017 väcktes dock ett nytt hopp.

En ny handläggare på Stadsdelsförvaltningen som Ida hör till, uppmanade dem att själva leta upp ett bra alternativ och lovade en snabb handläggning.

Föräldrarna tog då kontakt med Solåkrabyn, som de kände till från Idas skoltid då hon varit så lycklig och levt ett så bra liv. Där lovades Ida en plats i en gruppbostad i en liten, helt nybyggd lägenhet. De hade också plats på daglig verksamhet. Allt stämde perfekt.

– Det var riktigt underbart. Vi kände oss upplyfta, säger Lars. Solåkrabyn har en kombination av gruppbostäder och egna bostäder.  Oavsett om man bor i gruppbostad eller egen bostad har man personal som finns som stöd i allt – i boendet, i dagliga livet, i den dagliga verksamheten. Personalen bor delvis där med sina familjer.

– Man promenerar genom en ljuvlig park till de olika verksamheterna. Det är ute på landet. Det finns skog och djur. Många i Solåkrabyn känner Ida sedan tidigare. De vet precis vem hon är och de ville gärna ha henne där.

Solåkrabyn befinner sig i ett generationsskifte. Det finns ett litet äldreboende för dem som åldras, så att man kan lämna plats för de yngre. Lasse och Claudie följde de instruktioner de fått från handläggaren på stadsdelsförvaltningen till punkt och pricka – men allt gick fel och inget av det de blivit lovade kunde uppfyllas.

Hoppet grusades

Handläggaren visade sig ha överträtt sina befogenheter. Förvaltaren blev sjuk och byttes ut och hela processen började om. Tiden rann iväg. En undermålig utredning klipptes och klistrades ihop med gammalt och felaktigt underlag och presenterades från förvaltningen. Det blev avslag på ansökan. Lars och Claudie överklagade, men det hjälpte inte. Solåkrabyn måste till slut ge platsen de reserverat till Ida till en annan sökande.

Lars och Claudie upplever en viktig distinktion mellan den antroposofiska verksamhet de känner och stadsdelsförvaltningens verksamhet. I den förra ser man Idas utvecklingsmöjligheter, medan det är ett vårdperspektiv som man får från det andra hållet.

– De tycker att deras jobb är gjort när hon är ren och proper, menar Lars. I Solåkrabyn tänker man istället: Nu har du kommit hit, nu ska vi komma överens och se vad vi kan göra för att ha kul tillsammans. Vi ska se vad du är road av och utveckla det.

– Det perspektivet verkar svårt att få in i den offentliga vården, men i Solåkrabyn är hela verksamheten byggd efter det.

 

 

"Dagarna går, den ena efter den andra, utan att hon får det som skulle kunna göra hennes liv roligt."

 

Under de åtta åren som Ida bott på i sin nuvarande gruppbostad har hon varit på några olika dagliga verksamheter. Det som fungerade bra gick förlorat i en upphandling och det mesta har lämnat mycket i övrigt att önska.

– Hon känns ensam. Hon är mycket, mycket lämnad ensam på sitt rum på boendet, berättar Claudie. Ida har helt enkelt inte kul. Hon är ostimulerad. Man respekterar inte att hon kan gå utan kör henne i en stol med hjul från rummet till matbordet fast hon skulle kunna gå själv. Hon har inte en tillvaro som hon som ungdom borde ha.

– Dagarna går, den ena efter den andra, utan att hon får det som skulle kunna göra hennes liv roligt. Hon skrattar inte längre. Hon gråter ibland, vilket hon faktiskt sällan gjorde förr. Hon är visserligen omgiven av personal, men ensam ändå.

– Vad gäller hennes utveckling gör man ingenting med henne. Man stimulerar inte att hon använder de förmågor hon har. Man skulle kunna ta henne i handen och gå och vattna blommor, man skulle kunna ha henne vid tvättmaskinen när man fyller den. Man skulle kunna berätta för henne vad man gör. Hon får inte vara med och laga mat, utan man spärrar av köket för henne så hon inte kan komma in.

– När vi är hemma med henne står hon med näsan i stekpannan och deltar i allra högsta grad i dofterna, i matlagningen, i det som händer. På boendet isoleras hon mer och mer.

Just nu orkar Lars och Claudie inte gå vidare. Den advokat de anlitade i rättsprocessen har haft förslag på fler steg att ta, men de känner sig stukade, trots att Idas behov kvarstår.

– Vi är nu i en ålder att vi känner att vi inte längre riktigt orkar ordna så att Ida får komma därifrån så mycket som vi skulle vilja.  Vi träffar henne varje helg, men Lars klarar henne inte själv längre, berättar Claudie. Hon övernattar hos mig och min man nästan varannan vecka och när vi inte kan ta hem Ida hälsar vi på, men det känns otillräckligt.

Idas systrar har egna familjer och inte heller tid.

– De har ambitioner, men vi vill inte lägga något ansvar på dem att ta över. På sikt kanske någon av dem blir god man, men det är ett ganska stort jobb varje år med papper och redovisningar och tar många timmar i anspråk. Vi börjar känna att vi kanske ändå måste hitta en annan lösning.

En placering av Ida på Solåkrabyn skulle ha gjort att de kunde känna ett lugn inför framtiden.

– Hon skulle kunna bo där resten av livet. Där hon är sedd som den människa hon är med ett levande inre liv och en egen vilja. Hon skulle få en rik tillvaro och kanske bli glad igen.

 

Var är valfriheten?

Lasse och Claudie kan inte förstå varför en biståndshandläggare, som inte ens träffat Ida en timme anses kunna bedöma hennes behov bättre än de, som levt nära henne ett helt liv.

– Vi är hennes ombud och ställföreträdare. Vi kan bedöma henne bättre än någon annan, men det lyssnar man inte på. Ida förvandlas till en pappersexercis och ett ärende. Reglerna ska följas och det finns bestämmelser, samtidigt som vi menar att det finns alla möjligheter att avvika från dessa stelbenta regleringar.

– Idag är hon placerad av människor som inte bemödat sig om att lära känna henne och som inte är insatta vare sig i hennes svårigheter eller behov.

Var är valfriheten det talas så varmt om, undrar Lars och Claudie? Är inte Sverige en helhet? Varför är det så svårt för olika stadsdelsförvaltningar att byta tjänster med varandra för att möta behovet hos en liten skör människa? Med vilken rätt tar man ifrån Ida det som skulle göra henne lycklig?

– Vi vet inte hur hennes syndrom kommer att utvecklas, men vi vet att personalen i Solåkrabyn skulle jobba med Ida i en positiv riktning på ett helt annat sätt än man gör idag för att hon skulle kunna återta förlorade förmågor och vinna nya, avslutar Claudie. Vi vågar inte hoppas, men vi vill det bästa för vår dotter och kanske ger det kraft att försöka en gång till.

Läs även

Text: Inger Holmström

Fr v: Jonas Ludvigsson, Hanna Angerud, Kjell Asplund, Ursula Flatters och Dan Larhammar.
6 juli, 2019

Seminarium i Almedalen: Alternativ medicin – alternativ etik

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik. Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.…

LÄS MER

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, anordnade under årets Almedalsvecka ett seminarium på temat Alternativ medicin – alternativ etik.
Temat lockade och seminariet var välbesökt, men trots den utmanande rubriken fanns det ingen konfliktyta kring etikfrågan. Att samma etikkrav ska råda oavsett behandlingsmetod tvekade ingen paneldeltagare om.

 

Redan i seminariets inledning hettade det ändå till mellan läkaren Ursula Flatters, Stiftelsen Vidarkliniken/VidarRehabs talesperson i medicinska frågor och Professor Dan Larhammar, för detta ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning och numera preses i Kungliga Vetenskapsakademien.

 

– Du, Dan, sa Ursula Flatters, har varit en huvudmotståndare till mig och Vidarkliniken i över 30 år. Du använder i det sammanhanget din professorstitel på ett oetiskt och vilseledande sätt. När du uppträder som kritiker av antroposofisk medicin, går du utanför ditt kompetensområde (som är ett helt annat/red. anm.) och agerar i själva verket som aktivist. Då är det etiskt viktigt och riktigt att förklara för allmänheten att man i själva verket uppträder som privatperson!

Här är hela filmen från seminariet.
(Ursulas Flatters inledande anförande börjar 7:22 minuter in i filmen.)

 

Någon kommentar till det fick Ursula Flatters inte. Dan Larhammar kommenterade dock att han på KIs läkarutbildning undervisar studenterna om alternativmedicin och inte i alternativmedicin.

 

Begreppsförvirring

Kjell Asplund, som nyligen lämnat sitt betänkande om KAM till regeringen (Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog) modererade seminariet där också Professor Jonas Ludvigsson, Örebro universitetssjukhus samt Hanna Angerud, ordförande i Akupunkturförbundet medverkade.

 

Debatten kom att präglas av en viss begreppsförvirring. Dan Larhammar och Jonas Ludvigsson, valde genomgående att använda begreppet ”alternativmedicin”, som innebär patientens val står mellan antingen så kallas skolmedicin eller alternativa terapier av olika slag. Kjell Asplund talade utifrån ”KAM”–begreppet – det vill säga komplementär, alternativ medicin, alltså terapier som även kan fungera som rena komplement till den konventionella medicinen så som exempelvis akupunktur. Den antroposofiska medicinen, som Stiftelsen Vidarkliniken företräder, är integrativ, alltså en helt integrerad metod som sammanfogar konventionella och antroposofiska terapier och behandlingar i en helhetslösning under läkaransvar.

Inger Holmström