Foto: Erik Olsson
23 oktober, 2018

Varför är ekovin mycket större än ekomat?

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?…

LÄS MER

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?

Enligt siffror från förra året är andelen ekovin (vilket får antas inkludera även många biodynamiska viner) tre gånger högre än andelen ekologiska livsmedel som vi köper i detaljhandeln. Ekoviner står för cirka 22 procent medan ekomaten står för cirka 7 procent i detaljhandeln.

Man kan fråga sig vad som är ”grejen” med ekologiska och biodynamiska viner som gör att vi i högre grad väljer det jämfört med ekologisk mat, som ju totalt sett har betydligt större betydelse för miljön. Skillnaderna i försäljningssiffrorna har troligen flera förklaringar.

Mer hantverk i eko

Vi har pratat med Coop:s tidigare och mångårige miljöchef, Mikael Robertsson, som har en lång bakgrund från många delar av livsmedelsbranschen och som på senare år även arbetat en hel del med vin. Numera är han konsult och även handelsman inom ekologiska livsmedel. Ett signum för ekoprodukter som han vill börja med att lyfta fram är att de ofta innebär mer hantverksmässig produktion än konventionella produkter.

– När man exempelvis producerar ekoviner och biodynamiska viner kan man inte fuska och ta till enkla lösningar på samma sätt som vid konventionell produktion. Enligt vinproducenter som jag pratat med kan man trixa till konventionella viner ungefär som man kan göra med många livsmedel. Men detta är svårare att göra med ekoviner och här ställs producentens kompetens på prov. I ekologisk produktion måste man göra mer som man gjorde förr, och mer utifrån sina egna sinnen, säger Mikael Robertsson.

Han tror att det är ganska vanliga vinkonsumenter som köper ekoviner. Inte alls bara ”vinkännare”, som han tycker tidigare var ganska tröga på att ta till sig ekologiska begrepp.

– Många som väljer ekoviner vet att det har betydelse och många tycker troligen också att det är trevligt att berätta att det är ett ekovin man bjuder på.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Mikael Robertsson.

Vid odling för ekologiska viner får man inte använda konstgödsel och inte heller kemiska bekämpningsmedel som verkar inifrån växten. Även själva produktionen ska vara ekologisk, inte bara odlingen. I ekovin får man inte använda lika mycket svavel för att stoppa jäsningsprocessen som i konventionella viner. För biodynamiskt vin tar man det ekologiska förhållningssättet ett steg längre, med flera krav. På vingården arbetar man i harmoni med naturen och försöker lyfta fram växtplatsens naturliga förutsättningar. Biodynamisk odling ska fungera som ett kretslopp av näringsämnen och vinet produceras utan filtrering, utan klarning, utan köpt kemisk jäst och med krav på mycket låg användning av svavel (runt 10 gånger mindre än i konventionella viner). I biodynamisk odling används också olika naturbaserade odlingspreparat för att berika jorden.

Mikael Robertsson tycker att producenterna av ekovin med tiden har blivit skickligare och att det numera finns många bra ekoviner i alla olika prisklasser. När det gäller skicklighet ser han direkta paralleller med matproduktion.

– Att exempelvis odla grönsaker och andra matråvaror utan att bespruta och konstgödsla kräver handlag och kompetens, och det skapar man genom erfarenheter år efter år. Det här har ännu inte riktigt kommit in i matindustrin, där man fortfarande ofta väljer de snabba lösningarna.

Stor tröghet hos livsmedelskedjorna

När det gäller den stora skillnaden i andelen ekologiskt för vin respektive mat pekar Mikael Robertsson inte minst på att Systembolaget är ett monopol som kan ta sortimentsbeslut på ett annat sätt, medan detaljhandeln är konkurrensutsatt och att kunderna där i hög grad bestämmer hur det går med ekovaror. Han menar också att det inom livsmedelsindustrin finns större brist på ekoråvaror. Enligt Mikael är man inom livsmedelshandelns stora kedjor rädda för tomma hyllor och därför är man försiktiga med att ta in nya ekovaror. Däremot finns mer fristående handlare som enklare kan ta in ekovaror, även sådana som är mer tillfälliga och mer lokala.

– I de stora kedjorna finns en enorm tröghet kring detta. Jag anser att man måste våga prova små ekoproducenter och ta in mer lokala produkter även om de inte kommer att finnas i alla butiker. Då gynnar man producenter som gör bra produkter och som inte kan fuska. Men det sättet att arbeta med sortiment ställer hela detaljhandelns system på prov, säger Mikael Robertsson.

"Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna."

Han menar också att det här handlar om vilka personer som arbetar med de frågorna inom detaljhandeln, vilka kunskaper de har och vad som premieras internt. Här bör man prioritera upp verkliga matkunskaper mer.

– Det behövs överlag mer av hantverksmässig produktion, vi har tappat bort mycket av det. Förutom de uppenbara miljö- och hållbarhetsfördelarna som följer av eko är det hantverkets kvalitéer som är ”grejen” med både ekovin och ekologiska livsmedel. Man kan förstås även utveckla bra tekniska metoder, men den sensoriska utvecklingen bör man hålla i själv på ett hantverksmässigt sätt.

Till konsumenter har Mikael Robertsson en enkel uppmaning kring vad man väljer i mat- och vinhyllorna:

– Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna. Då smakar det ännu bättre.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Fr v Anna Erixon, Tomas Erlandsson och Gunnar Backman från Nordisk Råvara.
17 oktober, 2018

Skonsam odling fick Änglamarkspriset

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.…

LÄS MER

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.

Nordisk Råvara har tagit fasta på baljväxternas markvårdande egenskaper och även att i övrigt odla så skonsamt som möjligt, med bland annat marktäckande kompletterande växter i odlingarna och ett minimum av plöjning eller annan jordbearbetning. Jordhälsa är ett nyckelord. Man menar bland annat att det är viktigt att se till att växtdelar och näring kommer tillbaka till jorden för att hålla den frisk.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Odling av matlupin i Skåne.

– Allmänt sett har vi genom jordbruket degenererat jordarna under decennier. Vi vill sträva efter att bevara och återskapa allt friskare jordar, med dess naturliga och mycket komplexa system av mikroorganismer, maskar, mykorrhiza med mera, berättar Tomas Erlandsson, som är VD på Nordisk Råvara.

Eftersträvar friskare jordar

Idag kontraktsodlar företaget i samarbete med ett 30-tal Krav-certifierade gårdar i Sverige. Samarbetet anpassas utifrån varje gårds förutsättningar och man försöker lära sig nya sätt att odla. Det som odlas är både äldre, traditionella grödor och andra grödor som vi i Sverige inte är så vana vid att odla. Några exempel är Bondböna, Gråärt, Gotlandslins, Lupinböna, vit Quinoa, Yin Yangböna med flera. Ett av målen är även att diversifiera matutbudet. Än så länge säljer Nordisk Råvara mest till storkök och livsmedelsindustri, men också direkt till konsumenter via sin webbshop och viss livsmedelshandel.

– Vi vill harmonisera det vi kan odla i Sverige med det vi äter i vårt land. Vi bör överhuvudtaget producera mer av det vi äter här i Sverige. Vårt mål är inte att få fram produkter snabbt och billigt, utan att göra det som vi vet är rätt och som ger de bästa produkterna för miljö och hälsa, säger Tomas Erlandsson.

Baljväxter viktiga för kretslopp

Baljväxter är fleråriga med relativt djupa rötter som bygger upp mullhalten och de har inte minst en särskild förmåga att fixera kväve ur luften, vilket ger en naturlig gödning till odlingsjorden. Det här gäller både baljväxter som vi människor kan äta direkt, och de för oss oätliga baljväxter som bör ingå i odling av vall (foder för betesdjur). Att på olika sätt ha med baljväxter i en växtföljd är viktigt för att åstadkomma ett naturligt kretslopp av näringsämnen i ett lantbruk. Det gör att man kan odla matgrödor utan att på sikt utarma odlingsjorden och utan att använda konstgödsel. Samtidigt binds kol i marken istället för att hamna i atmosfären.

För att åstadkomma det ekologiska kretsloppsjordbruk vi har skrivit om tidigare på Ytterjärna Forum krävs att man förutom odlingen av matgrödor även har en väl avvägd balans mellan idisslande djur och vallodling. Baljväxterna i vallodlingen och återförda näringsämnen från djurgödseln sluter här kretsloppet och bygger upp odlingsjorden. Djurgödseln i ett sådant kretslopp återför också viktiga mineralämnen till marken.

Läs även

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Per Carlsson och Calle Myrsell, vinnare i grötkoknings-VM.
11 oktober, 2018

Svenskt i topp igen på gröt-VM

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.…

LÄS MER

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.

Utöver ett skickligt handlag av grötkokarna kan man tänka sig att kvaliteten på råvaran har stor betydelse för resultatet. Roligt för Saltå Kvarn vars ekologiska havrekross användes av båda årets vinnare Calle Myrsell och Per Carlsson.

De vann delat första pris i den traditionella VM-klassen som går ut på att koka bästa gröten av enbart obehandlat krossat havre (inte havregryn) samt vatten och salt. Gröten bedöms utifrån smak, textur och färg. Man kan också tävla i specialklassen, där man får lägga till även andra ingredienser. I årets upplaga av Golden Spurtle – World Porridge Making Championship tävlade grötkokare från 12 länder.

Syftet med tävlingen är dels att göra fler människor medvetna om gröten och dess hälsosamma fördelar, dels att skapa intresse för den lilla skotska byn Carrbridge, där grötkoknings-VM hålls varje år. Hos Saltå Kvarn hoppas man nu att svenskarnas VM-vinster ska leda till att ännu fler ska använda havrekross, och inte bara i bakning där den använts länge. Den havrekross som användes i vinnargröten görs av hel, ångbehandlad, skalad havre som klippts i bitar och är rik på fiber, magnesium, järn och zink.

 

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

6 oktober, 2018

Reservat eller kalhyggen? Debatten missar den uppenbara lösningen

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.…

LÄS MER

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.

För att klara de politiska målen om en levande skog med biologisk mångfald behöver vi enligt en ny ESO-rapport avsätta mer skog som reservat. Man föreslår att ett ökat skogsskydd delvis ska finansieras av en naturvårdsavgift. Inte helt oväntat möter det här kraftigt motstånd från skogsnäringen.

När varierade naturskogar ersätts av homogena och biologiskt fattiga produktionsskogar, försvinner livsmiljön för många djur- och växtarter, som blir alltmer sällsynta eller t.o.m. utrotade. För 20 år sedan antog riksdagen miljömålet Levande skogar, som handlar om att bevara skogarnas biologiska mångfald. Skogsstyrelsen och Artdatabanken bedömer dock att det idag är långt kvar till målet och det är oklart om utvecklingen ens går åt rätt håll. Forskning visar att omkring 20 procent av skogarnas naturmiljöer måste vara orörda för att miljömålet ska kunna uppnås.

ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) pekar på att omkring halva det behovet endast kan säkras genom stora reservat. Men det förutsätter att man även gör anpassningar inom de brukade skogarna, annars måste andelen reservat vara större än så. ESO pekar också på att det är problematiskt att dagens krav på skyddshänsyn är utformade så att ju större hyggen man gör desto mindre andel måste man avstå från att avverka.

Ska vi ha 80-95 procent icke levande skog?

Enligt uppgift är idag 5-7 procent av den produktiva skogsmarken långsiktigt skyddad. Men debatten kring den här frågan har enligt skogsexperten Mikael Karlsson fastnat i resonemang om att antingen skyddar vi eller så hugger vi ner skogen. Produktion och skydd ställs då mot varandra som oförenliga intressen, och det menar han är olyckligt. En sådan diskussion missar målet och även den uppenbara lösningen.

­– Vi kan inte nå miljömålet genom att sikta på 5, 10 eller 20 procent levande skogar. Det innebär ju att 80–95 procent är icke levande skogar, i form av trädplantage. Vi kan bara nå målen om vi bedriver skogsbruk som ger utrymme för naturen i själva produktionsskogen och det kräver omställning till mer ekosystembaserat skogsbruk. Det går inte att förena kalhyggen och trädplanteringar med levande skogar.

Mikael Karlsson menar också att det inte räcker med skyddade ”fläckar” av skog här och där, bland annat därför att djuren behöver större områden att röra sig på. Man talar här om gröna korridorer. Med ekosystembaserat skogsbruk minskar behovet av särskilda skydd av skogen. Generellt kan man säga att ju försiktigare skogsbruk desto mindre sådana skyddsbehov, och ju intensivare skogsbruket bedrivs desto mer av skogen behöver skyddas.

Skogen ger mer än enbart virke

Enligt ESO skulle ett ökat skydd av skogen i syfte att säkra den biologiska mångfalden innebära ett minskat uttag av virke, vilket ger samhällskostnader. Detta menar man dock kan uppvägas av värdet av en avsevärt ökad klimatnytta (eftersom skogen binder kol) och det innebär då istället en vinst för samhället. Skogsnäringen är mycket kritisk och menar att ESO har räknat fel på detta, bland annat genom att bortse från annan klimatpåverkan som skogsråvaran ersätter.

Mikael Karlsson håller med ESO om att en ökad kolinlagring i skogen är en viktig klimatnytta och han menar att potentialen är mycket stor. Det ekosystembaserade skogsbruk som han förespråkar ger en kraftigt ökad årlig kolinlagring. Enligt en tysk studie han hänvisar till är skillnaderna i potential väldigt stora, inte minst på längre sikt. Hundra år med intensivt skogsbruk ger åtta procent ökad kolinlagring, medan samma tidsrymd med ekosystembaserat skogsbruk ger 280 procent ökad kolinlagring i skogen.

Enligt Mikael Karlsson innebär en omställning till ekosystembaserat skogsbruk en tillfälligt minskad avverkning under en övergångsperiod, under tiden som skogen växer till sig. Det blir minskat råvaruflöde för industrin i volym räknat, men för skogsägare behöver det inte innebära mindre lönsamhet, eftersom flera kostnader sjunker samtidigt som skogens värde ökar. Till detta kommer att blandskog av olika trädslag står betydligt stadigare när det stormar. När det gäller produktion poängterar han också att det är viktigt att klargöra vilken typ av produktion vi talar om.

– Nu pratar man enbart om virkesproduktion, men det är egentligen bara en av flera ekosystemtjänster som en skog kan generera. Andra ekosystemtjänster är inlagring av kol, biologisk mångfald, skydd mot skogsskador, miljö för rekreation med mera. Här ger kalhyggen abrupta avbräck, medan ekosystembaserat skogsbruk däremot möjliggör produktionen av fler ekosystemtjänster, säger Mikael Karlsson.

Läs även

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

2 oktober, 2018

Ekologisk odling gynnar insekter på flera sätt

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.…

LÄS MER

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.

Resultatet är kanske inte så förvånande, eftersom minskningen av insekter i jordbruksmiljöer ofta förknippas med både giftspridning och monokulturer. Man vet sedan tidigare att fält med ekologisk odling innehåller större mångfald av pollinerande insekter än fält med konventionell odling.

De här välkända skillnaderna skulle dock kunna bero på att ekologiska fält lockar pollinatörer från andra miljöer i landskapen. Men den nya studien visar för första gången att ekologiska odlingsmetoder verkligen har en stabiliserande effekt på mångfalden av pollinerande insekter i jordbrukslandskapet.

Konstgödsel minskar mångfalden

Studien är gjord av Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet. Forskarna har under tre år samlade humlor, fjärilar och blommande växter under hela växtsäsongen på tio ekologiska och nio konventionella gårdar i Skåne. Man såg att ekologisk odling har positiva effekter på stabiliteten i blomsterresurser och förekomsten av humlor. Även på landskapsnivå såg man motsvarande stabilitet, som här också inkluderade fjärilar.

Resultaten visar bland annat att åtgärder som ökar förekomsten av blommor med nektar och pollen kan bidra till en återhämtning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det gäller även på konventionella gårdar.

I studien pekar man också på att det är känt att användandet av konstgödsel i konventionellt jordbruk minskar mångfalden av växter, vilket i sig kan minska förekomsten av insekter. Variationerna i mångfalden av insekter som man också såg över tid i konventionellt jordbruk kan, enligt studierapporten, hänga ihop med att olika bekämpningsmedel används olika år och för olika grödor.

 

Läs även

,

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

24 september, 2018

Återupprätta korna som klimathjältar

Kor är rena klimathjältarna när de får vara en viktig del av ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. Köttkonsumtionen måste minska, men det är en total missuppfattning att kor och nötkött i sig skulle vara dåligt för klimatet, eller att gris och kyckling är bättre. Det beror helt på vilket system korna ingår i, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Expressen.…

LÄS MER

Kor är rena klimathjältarna när de får vara en viktig del av ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. Köttkonsumtionen måste minska, men det är en total missuppfattning att kor och nötkött i sig skulle vara dåligt för klimatet, eller att gris och kyckling är bättre. Det beror helt på vilket system korna ingår i, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Expressen.

Han menar att det i grunden handlar om att åstadkomma kretslopp av näringsämnen i lantbruket, så att man inte behöver fossilenergikrävende konstgödsel och importerat djurfoder som påverkar klimatet. Det här är ett kretslopp som dessutom ger ökad biologisk mångfald och kan rädda Östersjön.

Maten står för en tredjedel av klimatbelastningen från all konsumtion i Sverige och jordbruket har en nyckelroll när det gäller att rädda klimatet. Man måste återställa balansen mellan utsläpp och återbindning av koldioxid, vilket enligt Artur Granstedt egentligen bara kan ske genom växternas fotosyntes.

Så kan kor bli klimatpositiva

En viktig del i att återställa denna balans är ekologiskt kretsloppsjordbruk som binder kol i marken och minskar fossilberoendet. Det finns två viktiga förutsättningar för att kunna åstadkomma ett riktigt kretslopp av näringsämnen. Dels ska antalet kor motsvara hur mycket vall (foder) man kan odla, dels ska man ha en mångsidig växtföljd av bland annat djuprotade klöverväxter på minst en tredjedel av odlingsmarken. Det bygger upp mullförrådet och bördigheten i marken och gör jordbruket självförsörjande på kväve genom biologisk kvävefixering. I ett sådant kretsloppsjordbruk kan korna vara klimatpositiva – dvs de binder mer klimatgaser än de släpper ut, skriver Artur Granstedt.

När kor utmålas som negativa för klimatet beror det på att man då bara tittar på konventionellt lantbruk, där korna inte har en viktig roll i ett kretslopp. I det konventionella lantbruket – som till stora delar består av specialiserade djurgårdar respektive specialiserade spannmålsgårdar åtskilda från varandra – är kretsloppet av näringsämnen i stort sett brutet. Det är detta som enligt Artur Granstedt är det stora miljö- och hållbarhetsproblemet. Det gör lantbruket beroende av konstgödsel, importerat djurfoder och kemiska bekämpningsmedel, vilket både förbrukar fossil energi och skadar miljön.

Han pekar på att det unika med kor och idisslande djur är att de kan äta vallgrödor som vi människor inte kan äta och sedan omvandla det till sådant vi kan äta, och dessutom producera gödsel för odlingsjorden. Den förmågan har inte grisar och kycklingar och därför kan de inte ha samma roll i ett kretslopp. Grisar och kycklingar äter mest sådant som människor själva kan äta. Att 70 procent av vår köttkonsumtion idag baseras på spannmål är ohållbart, anser Artur Granstedt.

När vi nu behöver dra ner på köttkonsumtionen menar han att det logiska vore att minska den industriella produktionen av gris och kyckling. Och inte minst att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk, där kon blir en klimathjälte som samtidigt bidrar till ökad bördighet och biologisk mångfald.

Artur Granstedt, som är docent i växtodling och ekologiskt lantbruk, är författare till boken Morgondagens jordbruk. Den har nu kommit ut i ny upplaga som snart finns tillgänglig på Adlibris och Bokus. I boken redogör han bland annat för hur ekologiska kretsloppsjordbruk kan minska matens klimatpåverkan och bidra till att rädda Östersjön.

Läs även

,

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

18 september, 2018

Utan kalhyggen och monokulturer får vi mindre sårbara skogar

Sommarens katastrofala skogsbränder är inte bara en väckarklocka i klimatfrågan. De påminner oss återigen om att dagens granplantage och monokulturer i skogen är känsligare för både bränder och andra påfrestningar, jämfört med mer naturlig blandskog. Det är ytterligare ett av många skäl att börja ställa om från konventionellt kalhyggesskogsbruk till ekosystembaserat skogsbruk, menar skogsexperten Mikael Karlsson. …

LÄS MER

Sommarens katastrofala skogsbränder är inte bara en väckarklocka i klimatfrågan. De påminner oss återigen om att dagens granplantage och monokulturer i skogen är känsligare för både bränder och andra påfrestningar, jämfört med mer naturlig blandskog. Det är ytterligare ett av många skäl att börja ställa om från konventionellt kalhyggesskogsbruk till ekosystembaserat skogsbruk, menar skogsexperten Mikael Karlsson.

Skogsbruk baserat på monokulturer och kalhyggen dominerar stort i svenska skogar idag – men nu ökar intresset gradvis för ekosystembaserat skogsbruk helt utan kalhyggen. Det är ett annat sätt att bedriva skogsbruk där naturen själv optimerar genom att se till att de träd som växter på varje plats är just de träd som passar bäst just där. Och då blir det inte granplantage eller andra monokulturer, utan naturliga blandskogar med en naturlig biologisk mångfald som är väldigt viktig.

I ekosystembaserat skogsbruk brukar man skogen – samtidigt som man har skogen kvar. Det finns en mängd fördelar med den typen av skogsbruk både för skogsägare och andra som nyttjar skogarna, miljömässiga men också ekonomiska.

Tål mer påfrestningar

En av fördelarna med ekosystembaserat skogsbruk är att naturliga blandskogar har större resiliens. De är mer motståndskraftiga mot en rad störningar och kan återhämta sig bättre, jämfört med monokulturer med i stort sett enbart träd av samma trädslag och i samma storlek och ålder. Det handlar om påtagliga och allvarliga risker som bränder, torka, stormskador, insektsangrepp, rotröta och minskad biologisk mångfald.

– Med kalhyggen och ensidiga trädplantage gör man naturen mer sårbar. Däremot ett ekosystembaserat skogsbruk, där skogen finns kvar, ger bland annat skydd för nya trädplantor som kommer upp och även för andra växter och djur. Ett kalhygge är mer exponerat och en av konsekvenserna av det är att det lättare torkar ut, säger Mikael Karlsson.

Mindre brandrisk

Han pekar på att begränsade bränder egentligen är en naturlig del av skogsekosystemet, särskilt i mellersta och norra Sverige. Det som avgör hur lätt en skog brinner är tillgången på brännbart material på marken och i trädkronorna. Med mer lövträd i skogen sprids inte elden lika lätt via trädkronorna. I en blandskog finns det dessutom träd kvar även efter en brand, exempelvis äldre tallar.

På kalhyggen blir det under några år stark solbelysning och mycket gräsväxt, vilket enligt Mikael skapar förutsättningar för eldstormar. Han berättar att vi i Sverige hugger cirka 200.000 hektar skog varje år, vilket betyder att stora arealer är just den typen av exponerade marker. I ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen är skogarna tätare, vilket gör att det växer mindre gräs och ris på marken. På många marker brinner då skogen inte lika lätt.

 

"Ekosystembaserat skogsbruk är egentligen det enklaste som finns. Naturen jobbar dygnet runt, året runt."

 

Det är också ett välkänt faktum att monokulturer i skogen är känsligare för både rotröta och insektsangrepp och att en skog med mångfald av trädslag har större motståndskraft.

– Insekter är, liksom bränder, inte något nytt i skogens ekosystem. Det som däremot är nytt är de stora sammanhängande monokulturerna, ofta i form av granplantage.

Det finns insekter som är specialiserade på att äta ett visst trädslag och samtidigt finns andra insekter som i sin tur är specialiserade på att äta dessa insekter, men som bor i andra trädslag. Med kalhyggesbruk och monokulturer av ett enda trädslag skapar man alltså en miljö där det finns massor av mat för de förstnämnda insekterna – men inga fiender, säger Mikael Karlsson.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Mikael Karlsson.

Han berättar att även risken för stormfällningar är större i konventionellt skogsbruk med monokulturer. Där skapar man plantageliknande skogar med likåldriga träd som då blir känsligare för stormskador än naturligt skiktade blandskogar. I blandskogar finns i regel även lövträd vilket ytterligare minskar risken för stormskador eftersom många stormar sker under en tid på året då löven fallit.

– Efter stormen Gudrun 2005 kom man fram till att en av de viktigaste parametrarna eller orsakerna till om en skog blåste ner eller inte var om det fanns mycket lövträd.

Skogsstyrelsen ger liknande råd när det gäller att klimatanpassa skogsbruket. Man skriver bland annat att det blir viktigare att försöka sprida riskerna på fler trädslag än tidigare, att blandskogar ger ökad säkerhet om ett trädslag skulle drabbas av omfattande skador och att större inslag av lövskog kan vara ett sätt att minska brandrisken. Även Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI skriver om detta och tar upp de flesta risker som nämns i den här artikeln. Man skriver också att kalhyggesbruk som domineras av tall- och granplanteringar, tillsammans med igenväxning, är de faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige.

Hugger bort biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden som finns i naturlig blandskog har utvecklats under mycket lång tid på varje plats. Denna mångfald hotas vid konventionellt skogsbruk, menar Mikael Karlsson.

– När man hugger ner naturlig blandskog och ersätter den först med ett kalhygge och sedan ett plantage med samma sorts träd och i samma ålder har man tagit bort förutsättningarna för biologisk mångfald. Då saknas de fysiska förutsättningarna för en stor del av den biologiska mångfalden som tidigare fanns i skogen. Det som behövs är skog med en mångfald av olika trädslag i olika storlekar och i olika åldrar.

Mikael Karlsson betonar också att det finns en viktig klimataspekt på hur skogsbruk bedrivs. En del av det globala klimatproblemet bottnar i att vi har huggit ner en stor del av världens skogar som binder enorma mängder koldioxid ur atmosfären. En kubikmeter virke motsvarar ungefär ett ton koldioxid.

– Om vi tänker oss att hela skogsbruket i Sverige ­skulle vara ekosystembaserat kan vi minst fram till 2050 årligen lagra in 2-3 gånger mer koldioxid än hela transportsektorn släpper ut, och man får snabbt effekt när man börjar ställa om.

Men att även få en ökad inlagring av kol i våra skogar förutsätter väl också att vi totalt sett tar ut mindre råvara ur skogarna?

– Om vi ställer om till ekosystembaserat skogsbruk behöver man avverka mindre medan skogarna växer till sig. Man kommer att kunna fortsätta att hugga timmer och vi behöver inte dra ner på användningen av trävirke, men för pappersmassaindustrin blir det totalt sett mindre råvara. Cirka 80 procent av det som avverkas idag används till pappersmassa och bioenergi. Och visst, om vi ska nå stora resultat inom hållbarhet behövs också stora förändringar.

Intresset växer 

Man kan fråga sig varför det inte görs mer åt de risker och problem som det konventionella skogsbruket och dess kalhyggen och monokulturer för med sig. Idag tittar man på olika klimatanpassningar av skogsbruket och det är, enligt Mikael Karlsson, i första hand skogsindustrin som gör detta och som även finansierar en stor del av forskningen på skogsbruksområdet.

– Men man tittar då främst på vilken typ av trädplantage som kan stå sig bättre i ett varmare klimat. Det handlar om en anpassning ur ett produktionsperspektiv som utgår från det råvaruflöde som dagens konventionella skogsbruk ger. Men det handlar inte om att lösa den stora frågan.

Sakta växer dock intresset för ekosystembaserat skogsbruk, bland annat hos kommuner som ofta äger mycket skog. De vill ha avkastning från sina skogsbruk, men ser också andra värden i skogen. Exempelvis har Göteborgs Stad idag slutat med kalhyggen. Även bland enskilda skogsägare väcks intresse för ekosystembaserat skogsbruk när de inser att man både kan hugga och ha skogen kvar och dessutom slipper en hel del kostnader för bland annat markberedning, plantering och röjning på kalhyggen. Det här och mycket annat utvecklar Mikael närmare i sin bok Konsten att hugga träd och ha skogen kvar.

– Ekosystembaserat skogsbruk är egentligen det enklaste som finns. Naturen jobbar dygnet runt, året runt, för det som är det naturliga för platsen. Här finns en uppenbar möjlighet att återfå verkligt levande och tåliga skogar med stor biologisk mångfald, och samtidigt böja ner utsläppskurvan för klimatet. Inom skogsbruket behöver vi bara samarbeta mer med naturen, säger Mikael Karlsson.

Läs även

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

11 september, 2018

Frankrike stoppar fler gifter som dödar bin

Frankrike förbjuder nu alla fem i en grupp pesticider (insektsbekämpningsmedel) som anses döda bin och är första land i Europa att göra detta, skriver The Telegraph. Det handlar om en grupp gifter som kallas neonikotinoider som i studier pekats ut som bidragande orsak till de senaste årens bidöd.…

LÄS MER

Frankrike förbjuder nu alla fem i en grupp pesticider (insektsbekämpningsmedel) som anses döda bin och är första land i Europa att göra detta, skriver The Telegraph. Det handlar om en grupp gifter som kallas neonikotinoider som i studier pekats ut som bidragande orsak till de senaste årens bidöd.

EU har redan beslutat förbjuda tre av dessa pesticider vid all användning, utom i växthus. Men Frankrike går alltså längre och förbjuder alla fem insektsgifterna i den här gruppen, både utomhus och i växthus.

Som namnet antyder har neonikotinoider likheter med nikotin och angriper insekternas centrala nervsystem. De var tidigare avsedda att ersätta ännu skadligare medel. Men enligt The Telegraph har vetenskapliga studier visat att neonikotinoider bland annat påverkar binas fortplantning och minne, och att bina kan utveckla ett farligt beroende av pesticiderna.

Frankrikes största lantbruksorganisation FNSEA har invändningar, vill ha undantag i vissa sektorer och menar att förbudet ger orättvisa konkurrensvillkor. Från bondehåll argumenteras också för att det inte finns tillräckliga bevis för att bidöden beror på pesticiderna och man menar att det inte finns tillräckligt bra alternativ. Men det franska regeringsorganet ANSES (på engelska: The French Agency for Food, Environmental and Occupational Health & Safety) säger i en rapport att det finns tillräckligt effektiva och användbara alternativ.

I Frankrike har man på senare år genom kampanjer försökt minska användningen av pesticider, men den har istället ökat med 12 procent mellan 2014 och 2016. I The Telegraph uttrycks en viss oro för att det kommer att dyka upp nya pesticider som ersätter de som nu förbjuds. Enligt artikeln är ett franskt lagförslag på väg som kan innebära förbud mot alla kemiska substanser som fungerar på samma sätt. FN har varnat för att 40 procent av pollinerande insekter, särskilt bin och fjärilar, riskerar global utrotning.

Läs även

,

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
1 september, 2018

Mjölk utan kraftfoder – bättre för djuren, klimatet och kvalitén

Det finns många fördelar med mjölk från kor som inte får kraftfoder för maximal produktion utan istället får äta det naturliga – gräs och klöverväxter i form av bete och vall. Djurens hälsa blir bättre och de lever betydligt längre. Mjölken innehåller enligt forskning mer nyttiga fettsyror och inte minst blir mjölkproduktionen en viktig del i ett klimatsmart och hållbart kretslopp. Men det behövs också mejerier och konsumenter som vill betala lite mer för de här kvalitéerna.…

LÄS MER

Det finns många fördelar med mjölk från kor som inte får kraftfoder för maximal produktion utan istället får äta det naturliga – gräs och klöverväxter i form av bete och vall. Djurens hälsa blir bättre och de lever betydligt längre. Mjölken innehåller enligt forskning mer nyttiga fettsyror och inte minst blir mjölkproduktionen en viktig del i ett klimatsmart och hållbart kretslopp. Men det behövs också mejerier och konsumenter som vill betala lite mer för de här kvalitéerna.

Det säger Wijnand Koker som är lantbruksrådgivare och som tidigare själv drivit lantbruk. Idag ingår han i ett landsomfattande rådgivningsprojekt som heter Greppa näringen, som ägs av länsstyrelserna, LRF och Jordbruksverket och vars syfte är att minska näringsläckaget och optimera växtnäringsförsörjningen till lantbruket. Wijnand är även rådgivare inom Södertälje kommuns odlingsstrategi.

Viktiga delar i uthålligt kretslopp

Vad är egentligen kraftfoder? Och varför rimmar det dåligt med ekologiskt kretsloppstänkande? Kraftfoder är ett energi- och proteinrikt foderkoncentrat som till största del består av spannmål och soya. Det utgör en stor del av djurfodret i svenskt lantbruk. Cirka 70-80 procent av allt spannmål som odlas i Sverige blir djurfoder i form av foderkoncentrat. All soya i kraftfodret importeras. I förlängningen kostar det här i form av fossil energi och kemiska insatsmedel, samt ökad markanvändning i andra länder.

Men kraftfoder behövs inte i ekologiska kretsloppslantbruk. Alternativet till att använda kraftfoder är att djuren enbart äter grovfoder, dvs gräs och klöverväxter, helst odlat på samma gård eller en gård i närheten. Wijnand Koker pekar på en rad viktiga hållbarhetsfördelar med det.

– Kon är, liksom får och getter, idisslare med en fysionomi som är byggd för att bryta ner stora mängder grovfoder, som varken människor eller grisar och höns kan äta. Den unika förmågan har en avgörande plats i kretsloppet av växtnäringsämnen och förutsätter också en växtföljd av vallodling med gräs och klöverväxter. Vall och bete har stor betydelse för odlingsmarkens humuslager och bördighet, säger Wijnand Koker.

Han förklarar att gräs och klöverväxter är fleråriga med djupa rötter och är i stort sett de enda växterna i jordbruk som ger en nettotillförsel av kväve och kol till jorden. Vall är dessutom en gröda som effektivt bekämpar ogräs, exempelvis Kvickrot och Åkertistel som är de mest besvärliga.

– Det är exempel på hur kor, grovfoder och växtföljd hänger ihop i en uthållig växtodling och djurhållning. Här behöver man varken konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel eller kraftfoder.

På en växtodlingsgård som inte har djur är man helt beroende av gödsel utifrån. Den största klimatboven här är, enligt Wijnand Koker, tillverkningen av konstgödsel.

Till 1 kilo kväve i form av konstgödsel går det åt 1 kilo olja. Och för exempelvis en bra höstveteskörd behövs ungefär 150 kilo kväve per hektar. Istället för att tillföra det i form av konstgödsel kan vi producera detta själva med hjälp av vallväxterna, menar Wijnand Koker.

Hög produktion sliter på djuren

Det finns flera skäl till varför grovfoderbaserad mjölkproduktion utan kraftfoder är bra. Intensiv mjölkproduktion med högproducerande kor och kraftfoder sliter på djuren. Livslängden för kor är där, enligt Wijnand Koker, cirka 4 år medan kor naturligt egentligen når topproduktion vid 8 års ålder. Man kan säga att det innebär slakt i förtid för de högproducerande djuren.

– Ju högre produktionen är desto mer sårbara är djuren. Om man ersätter grovfoder med proteinrikt kraftfoder får man också problem med fruktbarheten och det blir även högre halter av kväve i kons urin och avföring. Något som knappt diskuteras längre är också att kon faktiskt lider av kronisk diaré från foderkoncentrat.

Att slita ut korna under kort tid har även andra effekter på kor som utpräglade flockdjur, menar Wijnand Koker. Varje tillfälle ett djur slaktas eller det kommer en ny kviga måste flockhierarkin anpassas, och det är ett orosmoment för korna. Med grovfoderbaserad produktion lever djuren betydligt längre och det blir därför mycket lugnare situation för flocken.

– Det finns även risker med att importera foderkoncentrat från andra länder, exempelvis Brasilien. Bland annat kan man få in mögelgifter som uppstår i lagring och det kan komma in annan smitta. Även ogräsfrön från främmande arter kan komma in. Det är allvarligt och ytterligare en anledning att ha gårdsegen grovfoderproduktion.

Betala mer för mervärdena i mjölken

Vad kon äter påverkar mjölkkvalitet, näringsvärden och egenskaper för bland annat ostproduktion. Enligt en norsk studie av Norsk Institut for Bioøkonomi ökar andelen nyttiga fettsyror i mjölken när kraftfoder utesluts. Helt utan kraftfoder minskar dock mjölkavkastningen med 22-26 procent enligt studien, vilket innebär att priset för mjölken då behöver vara högre. Som nackdel pekar studien också på att det kan uppstå näringsbrist hos kor med genetiskt hög produktionskapacitet. Wijnand Koker menar dock att detta gäller denna typ av framavlade kor, men att det i grovfoderbaserad mjölkproduktion är bättre med robustare kor med annan genetik.

– Det finns konsumentgrupper i Sverige som är beredda att betala för de olika mervärden som kommer med grovfoderbaserad mjölkproduktion. Kvaliteten i grovfoderbaserad mjölk är dock mycket mer accepterad i flera andra europeiska länder där man kan köpa s.k. hömjölk, berättar Wijnand Koker.

Han tror att grovfoderbaserad mjölkproduktion har en lovande framtid. Bland annat därför att insatsvaror i form av konstgödsel, processat foderkoncentrat och importerat foder kommer att kosta pengar. Och även med tanke på det fokus som nu ligger på klimatfrågan, kombinerat med sinande resurser och ökande oljepriser.

– I Sverige ser jag sakta men säkert en utveckling mot mer grovfoderbaserad produktion, särskilt på gårdar där det sker ett generationsskifte. Yngre generationer är mer benägna att tänka i kretslopp, och de har mer kunskaper om hållbarhet.

Måste hitta nya vägar

Men det finns också hinder, menar Wijnand Koker, inte minst i dagens jordbrukspolitik och lantbruksstöd. Det pågår också en storleksrationalisering som går tvärt emot mer grovfoderbaserad produktion och mer klimatsmarta kretslopp. Man bygger större och större ladugårdar, ibland med upp till 500 djur.

– Men de stora djurgårdarna blir sårbara. Djurfodret räcker inte till och det blir långa transporter. Många bönder har investerat sig fast i dagens system, sitter fast i räntor och amorteringar och är mer eller mindre tvungna att producera maximalt med hjälp av kraftfoder.

När det gäller storleken på enheterna menar Wijnand Koker att man inte bör bygga ladugårdar för mer än 100 kor och att man bör anpassa antalet djur till hur stor areal mark man har att odla foder på. Om man har dubbelt så många hektar som antal kor kan man komma upp till 90-100 procent självförsörjning av gödsel och foder.

– Vi måste hitta nya vägar utan att gå tillbaka till vad som varit tidigare. Man kan exempelvis samverka mer lokalt mellan växtgårdar och djurgårdar, genom att byta gödsel mot foder och vice versa. Det är också viktigt att mejerier har en tydlig linje i relation till bönderna och visar att man även vill ha grovfoderbaserad mjölkkvalitet och att man satsar på de produktkvaliteter det innebär.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

2 augusti, 2018

Så kan vi lösa matens miljöproblem

Kan vi undvika den negativa påverkan som vår mat har på Östersjön, klimatet, den biologiska mångfalden och utarmningen av odlingsjordarna? Ja, metoderna för det finns redan. I Järna- och Södertäljeområdet har det genom åren vuxit fram en praktisk och forskningsbaserad modell som faktiskt kan lösa alla dessa problem och som nu fått internationell spridning. Det började med ett forskningsarbete som satte fingret på själva grundproblemet: det brutna kretsloppet av näringsämnen.…

LÄS MER

Kan vi undvika den negativa påverkan som vår mat har på Östersjön, klimatet, den biologiska mångfalden och utarmningen av odlingsjordarna? Ja, metoderna för det finns redan. I Järna- och Södertäljeområdet har det genom åren vuxit fram en praktisk och forskningsbaserad modell som faktiskt kan lösa alla dessa problem och som nu fått internationell spridning. Det började med ett forskningsarbete som satte fingret på själva grundproblemet: det brutna kretsloppet av näringsämnen.

Mycket av det här arbetet har under 2000-talet drivits genom det EU-stödda projektet BERAS *. Det är ett mångårigt arbete som inkluderar flera aspekter av matproduktion och matkonsumtion. En viktig poäng är att skapa samarbeten genom hela matkedjan – eller snarare genom hela matsystemet – med jordbruk, matföretag, samhälle och konsumenter, och inte minst forskning. Det handlar i grunden om kretslopp, hållbar mat och hållbara samhällen.

Forskning visade miljöskadligt systemfel

Det hela började med att Artur Granstedt, numera docent i växtodling och ekologiskt lantbruk, disputerade 1990 med en avhandling om hur man i ekologiska jordbruk klarar försörjning av kväve som växtnäring, utan att använda konstgödsel. Han studerade några biodynamiska gårdar, som bygger på egna kretslopp av näringsämnen, och jämförde dessa med några konventionella gårdar som specialiserat sig på antingen djurhållning eller växtodling, och som alltså inte har ett eget kretslopp.

– Då rullades det upp och visades vetenskapligt för första gången varför man är så beroende av konstgödsel på konventionella gårdar och varför man där har så stora näringsförluster till mark och vattendrag. På kretsloppsgårdarna däremot klarade man näringsförsörjningen på ett naturligt, balanserat sätt och det blev grunden till vad som kom att kallas ekologiskt kretsloppsjordbruk, berättar Artur Granstedt.

Det här visade egentligen på ett grundläggande systemfel i svenskt lantbruk som får flera negativa miljökonsekvenser. När Artur disputerade trodde han därför att forskningsresultaten skulle bli en stor nyhet i media. Men det förblev länge tyst om saken. Möjligen därför att han satte fingret på något som var stort och utmanande, och samtidigt relativt okänt. Men han fortsatte tålmodigt att forska kring och driva de här frågorna.

Det systemfel Artur Granstedt hela tiden pekat på är att det svenska lantbruket har blivit uppdelat i allt större specialiserade växtgårdar respektive djurgårdar som dessutom är geografiskt koncentrerade till olika delar av landet. Detta har gjort att de naturliga kretsloppen av växtnäringsämnen, där både djurgödsel och närande växtföljder är viktiga, har brutits i stor skala. På de konventionella spannmålsgårdarna, vars skördar till största delen blir djurfoder, kompenseras näringsförlusten med konstgödsel. Och på de konventionella djurgårdarna blir det samtidigt ett stort överskott av näringsämnen som läcker till mark, vatten och även till luften, istället för att användas i odling. Det här är inte bara ett problem för Östersjön. Eftersom detta system är beroende av att använda konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och importerat foder har det också negativ påverkan på klimatet, den biologiska mångfalden och bördigheten i marken. Grundorsaken till de här problemen i lantbruket är det brutna kretsloppet.

– Det som behövs är lantbruk som, enskilt eller i samarbete, har balans mellan växtodling och djurhållning och på så sätt blir i stort sett självförsörjande på både växtnäringsämnen för odlingen och foder till djuren. Växtnäringen återförs då till marken via djurgödsel. Det enda man måste tillföra utöver detta är en mångsidig växtföljd som gör att markens bördighet återhämtar sig och långsiktigt även ökar, säger Artur Granstedt.

Han menar att en tredjedel av de grödor som odlas på markerna vid varje tidpunkt bör vara vall av bland annat klöverväxter, som blir foder till djuren. Sådan vallodling ökar nämligen markens bördighet genom sin speciella förmåga att bygga upp mullhalten, ge djupa rotsystem, fixera kväve ur luften och ta upp mineraler ur marken. Ökande mullhalter i marken innebär både ökad bördighet och att kol binds i marken, vilket minskar odlingens klimatbelastning. Det är alltså viktigt att växla mellan odling av våra matgrödor som generellt tär på marken respektive vallodling som fungerar närande för marken.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Arthur Granstedt, docent i växtodling och ekologiskt lantbruk. Foto: Erik Olsson.

Vi kan klara Östersjön och klimatmålen

Grunden för BERAS-projekten, som startade år 2003, var just det ekologiska kretsloppsjordbruket. Med stöd i forskning arbetade man konkret med 48 typgårdar i alla länder runt Östersjön, varav 12 svenska gårdar. Här visade man att det går att lägga om till ekologiskt kretsloppsjordbruk. I Sveriges och i Finland gjordes också specialstudier av hela livsmedelskedjan med konsumenter, förädlare, distributörer och odlare. Konsekvenserna för hav, klimat och biologisk mångfald undersöktes i samtlig led och kunde jämföras med dagens konventionella matsystem.

Södertälje kommun blev så småningom partner i samarbetet, som då också kom att handla om en god, näringsrik och hållbar diet för kommunens skolor och äldreomsorg. Södertälje kommun blev en prisbelönad föregångare som idag har nått upp till omkring 60 procent ekologisk mat. Man har alltså redan nått den nivå som regeringen har som mål för all offentligt upphandlad mat år 2030.

– Det här arbetet har inspirerat många till att lägga om till en mer hållbar matproduktion och konsumtion. Det är helt avgörande att konsumenterna är med som blåslampa i systemet. Det är i slutänden konsumenterna som avgör vad som odlas och som kan förändra världen, säger Artur Granstedt.

Han menar att en omställning till ekologiskt kretsloppsjordbruk skulle göra att vi klarar det officiella målet att halvera utsläppen till Östersjön och samtidigt minska matens klimatbelastning med 65 procent. Men för att nå en minskning med 80 procent, vilket är målet för hela samhället, behöver vi minska köttkonsumtionen med lika mycket. Och det motsvarar ungefär den produktionsnivå av kött som följer av ekologiska kretsloppsjordbruk där man har balans mellan växtodling och djurhållning baserad på de vallgrödor som måste ingå i växtföljden.

– Det som krävs framöver är att hela jordbruket blir ekologiskt till år 2050 och att ekokraven skärps så att alla ekojordbruk också är kretsloppsjordbruk. Många är redan på väg. Av den svenska ekoodlingen är idag uppskattningsvis 40 procent kretsloppsjordbruk, säger Artur Granstedt.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Jostein Hertwig, vd för BERAS International. Foto: Erik Olsson.

Konkret modell som fått internationellt genomslag

Under senare år har det som vuxit fram i BERAS-projekten gått från att vara ett regionalt arbete i Järna- och Södertäljeområdet och i länderna runt Östersjön, till att bli ett internationellt erkänt initiativ. Konceptet ingår nu i ett av huvudprojekten i FN:s 10-åriga arbete för hållbara matsystem.

– En anledning till att det väckt stort intresse globalt är att det är baserat på både forskning och praktisk tillämpning och även att det bygger på samarbeten genom hela matsystemet. Det är ingen teoretisk modell, utan vi har gjort det här på riktigt i full skala, säger Jostein Hertwig som är VD för BERAS International.

På den internationella arenan har BERAS idag partnersamarbete med världsorganisationen för ekologisk lantbruk IFOAM och det globala forskarnätverket Food Quality and Health. Man har här utvecklat Organic Food Systems Programme (OFSP) som bygger mycket på principerna om kretslopp och hela matsystem som man länge arbetat med i Järna och Södertälje. Det programmet ingår nu i FN:s arbete.

– Det här har en enorm potential att spridas. Globalt arbetar nu 70-80 initiativ utifrån det hållbara systemtänkande som alltid präglat BERAS-konceptet. Den internationella forskargruppen i OFSP vill använda Södertälje/Järna som en case study, detta som en del av leveransen till FN, berättar Jostein Hertwig.

Många hållbarhetsfördelar

Han pekar också på att hela arbetet kring BERAS och ekologiska kretsloppsjordbruk kan ha stor betydelse regionalt och lokal i vårt närområde. Förutom att man kan komma tillrätta med övergödningen av Östersjön kan man säkra den biologiska mångfalden.

– Ekologiska kretsloppsjordbruk binder också mer kol i marken och är bra ur klimatsynpunkt. Ytterligare en vinst med ett naturbaserat lantbruk utan gifter är mer näringsämnen och högre kvalitet på maten, och att det bäddar för ökad regional självförsörjning av mat, säger Jostein Hertwig

Han menar också att för odlarna kan bättre ekologi leda till bättre ekonomi. Bland annat slipper man köpa dyra insatsvaror som konstgödsel och importerat foder. Och det finns ofta möjlighet att få bättre betalt för ekologiska råvaror. Inom BERAS och Organic Food Systems Programme finns idag mycket upparbetad kunskap och riktlinjer kring hur man kan göra praktiskt, och inte minst en hel del forskning.

– Här finns även mycket kunskaper som matförädlare och matindustri kan dra nytta av. Exempelvis när det gäller näringskvalitet och hur näringsämnena görs tillgängliga för människan, eller praktiska riktlinjer för uppvärmning och förädling av maten med mera. Inom Organic Food Systems Programme har vi idag världsledande forskning som studerar hur vi kan göra bättre matprodukter och se till att konsumenterna får den bästa maten vi kan åstadkomma.

– Det här arbetet handlar i grunden om att med ekologiska kretslopp, kvalitet och systemtänkande möta grundläggande utmaningar inom miljö, hälsa och matsäkerhet, säger Jostein Hertwig.

Det mångåriga arbete som lett fram till Östersjöprojektet BERAS och det fortsatta internationella arbetet har möjliggjorts tack vare finansiellt stöd från ideella stiftelser som Agape, Vidarstiftelsen och Ekhagastiftelsen, samverkan med Sveriges Lantbruksuniversitet och Södertörns högskola samt stöd från EU. Även många enskilda personer har genom sina bidrag gjort arbetet möjligt. Sådant stöd kommer också behövas i framtiden.


* BERAS var under 2003–2013 förkortning av Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society. Senare kom BERAS i internationella sammanhang att betyda Building Ecological Regenerative Agriculture and Societies.

Läs även

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson