13 juli, 2018

Svensk forskning ska inspirera minskning av polska utsläpp

Polen är det land som släpper ut mest kväve och fosfor till Östersjön, och utsläppen ökar. Nu ska ett svenskt tvärvetenskapligt forskningsprojekt studera hur hållbara kretsloppsgårdar och livsmedelskluster i Polen arbetar, för att visa på bra exempel.…

LÄS MER

Polen är det land som släpper ut mest kväve och fosfor till Östersjön, och utsläppen ökar. Nu ska ett svenskt tvärvetenskapligt forskningsprojekt studera hur hållbara kretsloppsgårdar och livsmedelskluster i Polen arbetar, för att visa på bra exempel.

Det är Biodynamiska forskningsinstitutet (SBFI) i Järna som står för projektet. Det baseras bland annat på erfarenheter från det Sverige-baserade Beras-projektet, som vuxit fram i Järna- och Södertäljeområdet utifrån SBFI:s mångåriga forskning om biodynamisk odling och uthållig livsmedelsförsörjning. Forskningen och Beras arbete har sedan spridits till andra länder runt Östersjön och numera även globalt genom FN.

Top-down-direktiv har inte fungerat

Polen har ungefär hälften av all odlingsmark som finns runt Östersjön och det ekologiska har inte så stark ställning i landet. Jordbruket håller här dessutom på att genomgå en omstrukturering och industrialisering som riskerar leda till mer brutna kretslopp av näringsämnen och därmed ännu mer utsläpp.

Samtliga länder runt Östersjön har genom EU-baserade Baltic Sea Action Plan kommit överens om att minska utsläppen av kväve och fosfor. För flertalet länder har utsläppen minskat totalt sett, mycket tack vare ökning av ekologisk odling, medan det konventionella jordbruket i många fall däremot har ökat sina utsläpp. Men i Polen sker en så pass kraftig ökning av utsläppen att den totala belastningen på Östersjön inte minskar.

Enligt SBFI har styrning genom top-down direktiv inte kunnat bryta de negativa trenderna. Däremot kan ekologiska kretsloppsgårdar och livsmedelskluster som växer upp i samarbetet mellan producenter, förädlare, distributörer och konsumenter vara en del av lösningen på växtnäringsläckaget och spridningen av bekämpningsmedel samt klimatutmaningen.

Viktigt visa positiva exempel

I Polen finns flera klusterbildningar där jordbruk och livsmedelsaktörer samarbetar och åstadkommer uthållig produktion och konsumtion inom matkedjans samtliga led. I den nu aktuella studien utvärderas naturvetenskapliga, ekonomiska och samhällsvetenskapliga aspekter av dessa klusterbildningar, för att lyfta fram best practices och förslag till åtgärder. SBFI menar att det är viktigt att visa positiva exempel på hur sådant samarbete fungerar och lyfta fram hållbar matproduktion i Polen, där den ekologiska livsmedelsmarknaden ännu är förhållandevis liten.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
9 juli, 2018

Äntligen slut på straffbeskattning av klimatkompensation?

En dom från Högsta Förvaltningsdomstolen öppnar nu upp för att kostnader för klimatkompensation blir avdragsgilla. Det betyder att företag som tar extra ansvar för sin klimatpåverkan kan slippa en extra beskattning för detta.…

LÄS MER

En dom från Högsta Förvaltningsdomstolen öppnar nu upp för att kostnader för klimatkompensation blir avdragsgilla. Det betyder att företag som tar extra ansvar för sin klimatpåverkan kan slippa en extra beskattning för detta.

Det här är en principiellt mycket viktig fråga som drivits av flera framsynta företag som förutom att arbeta med att kartlägga och minska sin klimatpåverkan även har satsat på klimatkompensation genom trädplantering. Bland annat är det Saltå Kvarn, Arla, Max Burgers och Arvid Nordquist som varit föregångare på det här området.

Den nya domen öppnar möjligheten för företag att i sina räkenskaper behandla kostnader för klimatkompensation som en normal kostnad i verksamheten. Tidigare stoppades den möjligheten i olika instanser, vilket i praktiken innebar något av en straffbeskattning för en viktig del av klimatarbetet. Detta riskerade hämma det frivilliga klimatarbetet i svenskt näringsliv.

Argumentet från Skatteverket var att klimatkompensationen bara skulle betraktas som gåva utan koppling till verksamheten och därför inte kunna dras av som vanlig kostnad. Men från företagshåll menade man att för verksamheter som tar ansvar för sin klimatpåverkan på olika sätt är klimatkompensation ofta en central och rent av självklar del av kostnaderna för att få fram hållbara produkter till marknaden, och att detta därför bör vara avdragsgillt.

Högsta Förvaltningsdomstolens nya dom gäller Arla och innebär av allt att döma en ändrad rättspraxis. Domen säger att det finns ”anledning att anta att Arlas utgifter för klimatkompensation främjat avsättningen av de ekologiska mejeriprodukterna. Med hänsyn härtill kan utgifterna för klimatkompensationen inte anses utgöra gåvor utan är sådana marknadsföringskostnader som ska dras av i näringsverksamheten.”

Den här domen har föregåtts av en skattejuridisk och klimatpolitiskt kamp som pågått i flera år och med flera parter inblandade. Den började med att Saltå Kvarn, som var mycket tidig med att klimatkompensera sina produkter och sin verksamhet, nekades avdrag för dessa kostnader. Max Burgers, som också länge varit föregångare inom klimatarbete, menar att ändringen i rättspraxis som den nya domen leder till gör det lättare för företag att skapa klimatpositiva produkter och att det är en seger för jordens klimat.

 

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

29 juni, 2018

Imorgon firas rosen i Ytterjärna

Har du en stund över imorgon, lördag den 30 juni? Då vill vi tipsa om att Ytterjärna Trädgårdspark firar Rosens dag med mycket tips och inspiration. Ställ dina frågor eller inspireras till ett vackert arrangemang i hemmet. …

LÄS MER

Har du en stund över imorgon, lördag den 30 juni? Då vill vi tipsa om att Ytterjärna Trädgårdspark firar Rosens dag, en dag fylld av doftande blomster och rosig inspiration. Ställ dina frågor eller inspireras till ett vackert arrangemang i hemmet.

Rosens dag firas traditionsenligt i hela landet på måndag, den 2 juli, då Rosa har namnsdag. Men för att fler ska få möjlighet att uppleva denna mytomspunna växt så anordnar Ytterjärna Trädgårdspark festligheter nu på lördag.

– Vi vill visa upp vår stora och fina rosenträdgård som är ett av våra huvudmotiv. Det kommer att erbjudas en traditionell visning och vi kommer att berätta vad vi gör under ett år. Men framförallt vill vi möta alla intresserade och låta dem få ställa frågor och få tips från oss! säger Paula Pihlgren som är trädgårdsmästare i parken.

Förutom visningarna är floristen Lena på plats och ger tips och handledning kring hur man kan skapa buketter med rosen som tema. Efteråt får man ta med sin skapelse hem, inklusive en loppisfyndad vas. Ekoasens konstterapi erbjuder möjligheten att möta rosen genom måleri för den kreativa, och för dig som vill lära dig att tillverka rosmjöd finns även den chansen.

Kom och fika, botanisera på bokbordet och njut av fina erbjudanden. Här hittar du mer information.

30 maj, 2018

”Fundamental eko-omställning krävs, inte bara anpassningar”

Många människor måste göra många små saker på många små platser och samtidigt krävs grundläggande förändringar på systemnivå. Den menar Konrad Hauptfleisch, som är Head of Capacity Development inom den internationella eko-organisationen IFOAM. …

LÄS MER

Många människor måste göra många små saker på många små platser och samtidigt krävs grundläggande förändringar på systemnivå. Den menar Konrad Hauptfleisch, som är Head of Capacity Development inom den internationella eko-organisationen IFOAM.

Han var en av talarna på Ekologiska Framtidsdagen som arrangerades nyligen av Organic Sweden och MatLust. Inom IFOAM (International Federation of Organic Agriculture Movements) samlas ekorörelsen från 120 länder och man arbetar för mer ekologisk och verkligt hållbar matproduktion.

Den internationella ekorörelsen har sedan några år tillbaka fått en delvis förnyad inriktning. Från början drevs den av pionjärer i en fas som kan kallas Organic 1.0. Från omkring 1970-talet och framåt fick standarder och regleringar större betydelse och ekorörelsen fick mer globalt erkännande. Den fasen kom att kallas Organic 2.0. Sedan omkring år 2015 pratar man internationellt alltmer om Organic 3.0, med bland annat nytänk inom marknad, bredare omställningar och förbättrad prestanda.

Ett helt produktionssystem

Konrad Hauptfleisch sa att det krävs fundamentala förändringar inom matproduktionen, inte bara anpassningar. Man behöver också öka kunskaperna. Han menar att man ofta tänker i enkla lösningar på problem, snarare än komplexa kunskapsbaserade lösningar. Han betonar också att vi inte kan fixa hållbar matproduktion om vi inte adresserar de verkliga dolda kostnaderna.

Enligt IFOAM:s definition är ekologiskt jordbruk ett produktionssystem som upprätthåller hälsan hos jorden, ekosystemen och människorna. Det baseras på ekologiska processer, biologisk mångfald och lokalt anpassade cykler, snarare än användande av insatsmedel med skadliga effekter. Det handlar om ett produktionssystem som helhet, men ofta ser man på det här för mycket utifrån varje enskild produkt, menar Konrad Hauptfleisch.

Han påminner om en stor metastudie som gjordes för ett par år sedan och som visade att ekologiskt jordbruk överlag slår det konventionella inom alla hållbarhetsområden inklusive ekonomi – utom när det gäller skördens storlek, men där är skillnaden liten. Konrad Hauptfleisch menar att lägre skördar inom eko inte är ett riktigt argument.

Han pekar också på att det ekologiska hänger väl ihop med flera av FN:s globala mål för hållbar utveckling. Bland annat att få bort hungersnöd i världen. Eko har exempelvis visat sig ge 116–128 procent högre skördar i Afrika, bättre skördar under svåra odlingsförhållanden samt ökad lönsamhet med mera. När det gäller FN-målet god hälsa och välbefinnande bidrar eko på ett viktigt sätt genom minskad kemikalieanvändning. Enligt uppgifter från WHO uppskattas antalet fall av bekämpningsmedelsförgiftning till 3 miljoner per år. Inte minst FN-målen om ekosystem och biologisk mångfald, om klimatförändringarna, om rent vatten och om havsmiljön går i linje med ekologiskt jordbruk. Och förstås målet om ansvarsfull konsumtion och produktion. Här pekar Konrad Hauptfleisch på att när det gäller mat har vi egentligen inte ett produktionsproblem, utan ett distributions/fördelningsproblem. Han säger att eko överhuvudtaget har hållbarhetsmålen i sina gener och att vi måste ställa om systemen till något som blir verkligt hållbart.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
29 maj, 2018

Lantbruket i Sverige lönsammast vid 50–80 procent ekologiskt

Om hela det svenska lantbruket vore ett enda bolag med främsta målet att öka den ekonomiska vinsten skulle man satsa på 50–80 procent ekologisk produktion. Och då är alla miljöfördelarna med ekologiskt inte medräknade. Samtidigt skulle dessutom även kvarvarande konventionella lantbruk tjäna mer rent ekonomiskt på detta. Det här visar en rapport från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).…

LÄS MER

Om hela det svenska lantbruket vore ett enda bolag med främsta målet att öka den ekonomiska vinsten skulle man satsa på 50–80 procent ekologisk produktion. Och då är alla miljöfördelarna med ekologiskt inte medräknade. Samtidigt skulle dessutom även kvarvarande konventionella lantbruk tjäna mer rent ekonomiskt på detta. Det här visar en rapport från Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).

Bra läge att satsa på eko i Sverige

Under Ekologiska Framtidsdagen, som arrangerades nyligen av Organic Sweden och MatLust, presenterades resultaten i rapporten av Eva Hagström Öberg, som är konsult i projektet Ökad svensk ekologisk produktion i Sverige (där LRF och Ekologiska Lantbrukarna samarbetar). Hon menar att mycket av miljöanpassning är lönsamt och att eko-jordbruk är ett bra exempel på det. Kalkyler har länge visar att eko är lönsammare per hektar och per ko, berättade Eva.

I rapporten Sverige som ekoland – analys av ekologiska lantbruk i Sverige har man tittat bredare på det här. Det hela presenteras som en fiktiv historia där en nytillträdd VD för allt lantbruk i landet, ”Max Revenue”, har fått som uppdrag att höja lönsamheten i företaget genom tillväxt. Han har bakgrund från industrin och blir snart lite förvånad över att jordbruksverksamheten är så inriktad på lågprismarknaden och att det finns stora arealer utan produktion. Han konstaterar också att det är svårt att hitta lönsam tillväxt i konventionell jordbruksproduktion, samt att vi allmänt i Sverige har hög kompetens och höga löner och att det inte passar bra för att producera enkla produkter. Max Revenue håller inte med om den i jordbruket vanliga inställningen att man ska skapa lönsamhet genom att effektivisera för att klar att konkurrera med standardprodukter på världsmarknaden. Totalt sett för svenskt jordbruk är det omöjligt att skapa tillväxt med bara rationaliseringstänk.

Rent ekonomiskt finns flera skäl att satsa mer på ekologiskt, menar man i rapporten. Det är mer lönsamt och eko är en snabbt växande marknad med betalningsvilliga kunder. Sverige har även komparativa fördelar för ekologisk produktion, bland annat genom relativt sett mindre problem med skadegörare och ogräs och genom högt tekniskt kunnande etc. Vi ligger långt framme internationellt. Vi hamnar exempelvis på tredje plats i världen när det gäller ekologisk konsumtion, vi är den nionde största ekologiska marknaden och vi har 4 procent av den ekologiska arealen trots att vi bara har 2 promille av världens åkermark. Kort sagt, ett bra läge för den som vill satsa på eko i Sverige.

Lönsammare för alla och fler arbetstillfällen

När man tittar närmare på förutsättningarna rent företagsekonomiskt visar det sig i rapporten att högsta möjliga lönsamhet för det fiktiva ”AB Svenskt Jordbruk” skulle man uppnå vid nivån 80 procent ekologiskt. Man skulle då få en ökad vinst på 1,7 miljarder kronor, 7.500 fler arbetstillfällen och man skulle kunna hålla 100.000 hektar mer betesmark. Detta blir möjligt genom att försäljningsvärdet för de svenska jordbruksprodukterna skulle öka med 7 miljarder, trots att volymen blir något mindre. Beräkningarna utgår också från att det sammanlagda ekonomiska ekosödet i Sverige är detsamma som idag, trots ökningen av eko. Med proportionellt ekostöd skulle lönsamheten öka ännu mer.

Efter lite försiktigare antaganden och diverse ekonomiska optimeringar visar datamodeller att 50 procent ekologiskt är ett realistiskt mål på 10 års sikt, enligt rapporten. En sådan omställning skulle öka omsättningen med 4 miljarder och lönsamheten med 1,1 miljarder kronor samt skapa 3.400 nya jobb inom svenskt jordbruk.

Man skulle här kunna invända att priserna på ekologiskt borde sjunka, och därmed även lönsamheten, om produktionen av eko ökar. Men enligt Eva Hagström Öberg är ekomarknaden stark. Priserna på eko har inte sjunkit med växande utbud av eko. Det är heller inte som tidigare, då ekopriserna bara var ett tillägg ovanpå konventionella priser. Eko har idag en egen marknad och eget pris.

En intressant slutsats är också, enligt Eva Hagström Öberg, att den ökning av ekologiskt som man räknat på i rapporten inte bara är mer lönsam för det ekologiska lantbruket, utan att även det konventionella lantbruket tjänar mer på detta. Enligt moduleringar kommer ekopriserna att dra med sig de konventionella uppåt. Med mindre volym konventionell produktion får man också ökade möjligheter att ta ut mervärden för exempelvis det svenska.

Oklara politiska signaler bromsar

Att klara en så här kraftigt ökad ekologisk produktion utan konstgödsel är realistiskt även vad gäller tillförseln av växtnäring till odlingsjorden. Enligt rapporten skulle tillförseln av kväve klaras genom väl avvägda växtföljder, kvävefixerande grödor och väl utnyttjad stallgödsel. Och tillräckligt med fosfor skulle kunna återföras till marken på olika sätt.

Som avrundning kring rapporten poängterar Eva Hagström Öberg att man här bara har tittat på ökning av det ekologiska ur strikt ekonomisk synvinkel. Det finns som bekant flera andra fördelar med eko, exempelvis ökad biologisk mångfald, mer betesmark med mera.

Hon fick också en fråga om varför det ändå har gått så trögt med ekoutvecklingen, om det nu är så lönsamt att satsa på det. Eva Hagström Öberg menar att det delvis beror på otydliga politiska signaler samt osäkerheter kring EU-förordningen och även kring EU-stödet. Diskussionerna om livsmedelsstrategin i Sverige innehöll också osäkerheter. Det kan överlag kännas osäkert för bönder att ställa om till ekologiskt. Hon menar bland annat att bönderna är beroende av att få veta vad politikerna har för plan framöver.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Illustration: Anna Gran.
25 maj, 2018

Hampa Cannabis sativa

Börjar vi nysta i tråden av hampa, leder den oss genom kulturepokerna bakåt 10.000 år i tiden. Ja, det är mycket möjligt att den första tråd som någonsin spunnits var av hampa.…

LÄS MER

Börjar vi nysta i tråden av hampa, leder den oss genom kulturepokerna bakåt 10.000 år i tiden. Ja, det är mycket möjligt att den första tråd som någonsin spunnits var av hampa.

På blommornas språk betyder hampa – öde. Öde får kanske stå för den lagbundenhet och ordning i transformationen från natur till kultur som hampan måste genomgå för att från växt bli till ett vävt föremål. Måtte vi aldrig glömma det idoga arbete och den slöjdkunskap som var grundläggande och livsviktig i vår historia och som kan vara en källa till inspiration och förnyelse för framtida utveckling.

När vi ser tillbaka på det självförsörjande Sverige, och vårt hårda arbete för att överleva i Norden, visar det sig att textilväven hampa var av större betydelse än vi riktigt förstått. Cannabis sativa var en jordbruksgröda vi odlade lokalt för allehanda textila föremål som kläder, mattor, bolstervar, segel, papper och rep.

Kunskapen om jorden och dess förutsättningar för en viss gröda var jordbrukarnas tysta kunskap som i dag gått förlorad i storproduktionssamhället. Det var odlingsjordens lokala särart och klimatet som avgjorde om man valde att odla hampa eller lin. I de områden där marken var rik på kväve, kalk och fosfor odlades hampa. Året efter var åkern så gott som ogräsfri då inget ogräs trivdes under hampans ymniga blad. Inte heller skadedjur trivs i ett hampfält och den uppluckrade jorden var ett värdefullt led i en växtföljd.

När hampa förbränns avger den inte mer koldioxid än vad den tagit upp när den vuxit i jorden. Fibrerna bryts ned när de komposteras till skillnad från plastfibrer som vi använder i så mycket kläder idag. Märk också att rena naturfiber har en längre hållbarhet medan fibrer av fossila oljor förkortar livslängden när de blandas med naturfiber så att plagget noppar sig och skavs sönder. Anledningen är att naturfibrer är runda medan kemiskt framställda fibrer är kantiga i sin form.
När bomullen kom och tog över samtidigt som spinnmaskinerna, var det dess elasticitet, goda färgupptagningsförmåga och förenklade fiberframställning som var avgörande till nackdel för all den odlingsmark som inte alls mådde bra av att ensidigt producera den vattenslukande växten. Mycken kemikalieanvändning ligger bomullen till last som ett resultat av överexploateringen.

I boken Hampa – det vita guldet (Gidlunds förlag, 2016) skriver Git Skoglund om herzog-testet, en ny analysmetod med polarisationsmikroskop. Där har man upptäckt att många av de textila föremål vi förut trodde var lin, i själva verket var av hampa. Linne är en benämning som brukades på vävda tyger av olika slag. Canvas kallas ett tättvävt tyg som från början vävdes av cannabis. Även nässla och jute är en bastväxt som liksom hampa och lin har långa upprättstående fibrer i stjälken, sammanfogade med det limämne som måste lösas upp genom rötning innan de kan separeras och förädlas till en spinnbar tråd.

De första denimjeansen, som fått så stor popularitet världen över, var vävda av ett kraftigt hamptyg med kypertteknik för maritima ändamål. Kypert är en vävteknik som skapar en diagonal struktur och ger ett fint fall. Namnet denim härleds från den lilla kuststaden Nimes i Frankrike. Materialet hampa i kläder blir mjukt när det används, är värmande och smutsavvisande, antistatiskt, slitstarkt och skrynklar ej.

Textilindustrin idag är världens tredje största industri och vi kommer aldrig ifrån att den kostar energi. Framställningen av kläder innebär alltid många komponenter och olika aktörer. Eftersom utvecklingen av nya fibrer styrs av forskningens pengastarka sponsorer, är det främst cellulosaindustrin som gör framsteg på det området. Skogsnäringen ser sig om efter nya användningsområden för trä i tider då vi förbrukar allt mindre papper. Även i hampstjälken finns det cellulosa.

En vacker historia är den högtstående kultur som nomadfolket från Altaibergen visat eftervärlden. I deras gravar fann man utsökt tovade svanar av ull. De klädde sig i hampa redan 5000 f. kr. I Kirgizistan tovar man ännu jurtor och rikt mönstrade mattor. I jurtans tak täpptes hålet i toppen till av ett stycke canvas.

I Sverige har hampa odlats i stor utsträckning sedan järnåldern, århundradena efter Gustav Wasas tid då Sverige var en stormakt ökade importen för att förse makthavarnas behov av råmaterialet.

Sedan början av 70-talet är all hampodling för hemmabruk förbjudet enligt lag som ett resultat av det rusmissbruk som etablerade sig bland ungdomar. Industrihampa är dock tillåten för de odlare som har en tydlig slutprodukt. Tyvärr duger den inte till fina tyger, dessa odlas av det allra bästa slag i Kina. Det psykoaktiva ämnet THC finns i höga halter den indiska hampan i blad, blommor och knoppar men inte i frö, stjälk eller fiber.

Frön från hampa är egentligen en frukt som bildar en nöt som innesluter ett litet frö. Hampfröolja innehåller ett 3:1 förhållande av fettsyrorna omega-6 (linolsyra) och omega-3 (alfa-linolensyra) vilket är den rätta kombinationen för människokroppens celluppbyggnad. Detta förhållande finns inte i andra vegetabiliska oljor.
Munkarna odlade hampa för medicinskt bruk under medeltiden liksom de odlade humle och andra örter och grönsaker i sina klosterträdgårdar.

”Så det kan hampa sig” hette det i gammalt bondespråk när något oförutsett inträffade. Från växt till färdig textil var det många arbetsmoment som alla behövde den yppersta teknik och kunskap för ett gott resultat. Att avlöna en skicklig kvinnas fingerfärdighet var dock ringa tilltaget, en skål köttspad kunde vara hennes enda lön.

I dagens moderna samhälle har vi ett enormt stort utbud av kläder att konsumera, av textil till inredning, isolering, ljudabsorbenter, filtar m.m. Vi ställs inför valmöjligheter som utmanar oss att lära oss mer om fiberkunskap.
Med lite mer av den kunskapen kan vi lättare få fatt i den rätta tråden.

Text: Red./Anna Gran
Illustration: Anna Gran.
23 maj, 2018

Tarmfloran kan vara nyckel till bättre hälsa

Att 40 biljoner bakterier i våra tarmar påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt är kanske inte så förvånande. Det här är något som vi själva kan påverka ganska snabbt. Det behövs dock mycket forskning kring hur tarmfloran mer specifikt påverkar hälsan. Men vi vet idag tillräckligt mycket för att göra något åt saken, exempelvis genom att äta mer varierad kost och få i oss tillräckligt av kostfibrer. …

LÄS MER

Att 40 biljoner bakterier i våra tarmar påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt är kanske inte så förvånande. Det här är något som vi själva kan påverka ganska snabbt. Det behövs dock mycket forskning kring hur tarmfloran mer specifikt påverkar hälsan. Men vi vet idag tillräckligt mycket för att göra något åt saken, exempelvis genom att äta mer varierad kost och få i oss tillräckligt av kostfibrer.

Många intressanta fakta och aspekter kring tarmflorans betydelse kom fram på ett seminarium på ämnet, arrangerat nyligen av projektet MatLust. Dagens moderator Anna K Sjögren, som är kostvetare och frilansjournalist, började med att konstatera att i varje milliliter tarmvätska i tjocktarmen finns mer bakterier än det finns människor på jorden.

Påverkar hjärnan

En av experterna i seminariet var Frida Hållenius, docent i molekylär nutrition och forskare vid Institutionen för livsmedelsteknik på Lunds Universitet. Hon forskar bland annat kring förebyggande av neuroinflammation. Frida menar att tarmfloran påverkar hjärnan och många sjukdomar. Man ser förändringar i tarmfloran vid olika sjukdomar i hjärnan. Men det behövs mer forskning för att bevisa kausala samband. Från observationer vet man idag att det finns en påverkan på exempelvis multipel skleros, autism och Parkinsons sjukdom. Och nu tittar man på samband mellan tarmens bakterieflora och Alzheimers sjukdom.

Frida Hållenius pekar på att tarmfloran visserligen även påverkas av våra gener, men att kosten är den största faktorn som kan förändra och påverka floran. Och det går snabbt, det kan ske på bara någon eller några dagar. Om man exempelvis äter råg – eller snarare om våra tarmbakterier får äta råg – har det visat sig ge hälsoeffekter och en snabbt ändrad tarmflora. Råg ökar mängden bakterier som har anti-inflammatoriska effekter samt bakterier som är viktiga för blodsockerregleringen och som även kan påverka hjärnan positivt. Man har hittat bakterier som tycker om att bryta ner råg och som då reducerar en faktor i Alzheimers sjukdom.

I försök med möss har Frida Hållenius och hennes kollegor sett flera samband mellan tarmflora och Alzheimers sjukdom. De har också tittat på hur man via kosten kan påverka detta. Det visade sig i försök att tillsats av lingon i kosten påverkade bakteriefloran positivt. Man såg också att mössen då fick bättre minne, tänkte snabbare och fick mer av både hjärnceller och synapser i hjärnan. Den effekten syntes efter bara 8 veckor.

Intressanta utvecklingsmöjligheter

Frida Hållenius ser flera framtida innovationsmöjligheter som har med tarmfloran att göra. Man kan designa kostfiberrika livsmedel efter vad de har för effekt på tarmfloran. Man kan också optimera hälsoeffekter av livsmedel med bevisade mekanismer via tarmfloran. Man kan även arbeta med vad hon kallar precisionsnutrition, utifrån människors individuella förutsättningar. Frida ser också möjlighet att ta fram s.k. mervärdesmat för att förebygga fetma, diabetes, åderförkalkning och vissa typer av nedsatt kognition. För livsmedelsproducenter tycker hon att det finns stora möjligheter att informera om produkters koppling till tarmfloran, inte bara att de innehåller mycket fibrer.

Stora olikheter i tarmfloran

Henrik Ennart är vetenskapsjournalist på Svenska Dagbladet och författare till ett flertal böcker, bland annat är han medförfattare till boken Happy Food – om hur mat och lycka hänger ihop. Han berättade att vi enligt de senaste uppskattningarna har 40 biljoner bakterier i tarmarna. Ett annat sätt att se på saken är att runt 1 procent (eller mindre) av alla gener vi bär på är våra egna, resten är mikrobernas gener. Henrik menar att vi lånar många egenskaper hos bakterierna. Om vi kan förändra tarmfloran (vilket vi kan) så innebär det i någon mening att vi även genetiskt ändrar på ganska mycket.

I en forskningssammanställning kring hela det här ämnet konstateras att västerländska dieter ger signifikant annorlunda tarmflora jämfört med traditionella dieter. Hur mycket bakterier och vilket typ av bakterier vi har i tarmarna är alltså olika. Exempelvis visade sig ett visst naturfolk i Amazonas ha cirka 1600 arter i tarmfloran, medan vi i västvärlden har runt 600–1000 arter, enligt Henrik Ennart. Det är inte bara antalet som skiljer, utan också vilka typer av bakterier som dominerar. Sedan år 2000 har vi i västvärlden sett en fortsatt ökning av fetma, diabetes, matallergier, glutenintolerans, ME, ALS, autism, ångest och depression. Allt mer börjar man koppla detta till immunförsvaret, berättar Henrik.

Han pekar också på att det är mycket som påverkar tarmfloran. Amning är viktigt. Annat som påverkar är, förutom vad man äter, exempelvis att växa upp med djur, kroppskontakt, användningen av antibiotika med mera. Antalet bakteriearter i tarmen kan också variera med människans ålder.

Viktigt äta varierat

Så vad kan vi göra för att förbättra tarmfloran? Man har i en amerikansk studie tittat på vad som påverkar tarmfloran mest (The American Gut Project). I topp hamnade hur många typer av växter man äter. Användning av antibiotika samt BMI och sömn var viktigt, medan motion hamnade långt ner på kurvan. Korttidsfasta och stress påverkade också.

Henrik Ennart menar att man bör äta varierat och med så mycket smaker och färger som möjligt. Inom odling kan det också vara idé att plocka fram och utveckla flera gamla kultursorter av exempelvis vete, korn och råg för att få mer variation. Vi äter väldigt ensidigt, en stor del av energin vi får i oss kommer från ett fåtal födoämnen. Det behövs mycket forskning kring kost, tarmflora och hälsa, men forskare säger också att vi vet tillräckligt mycket idag för att agera, genom att exempelvis börja servera medelhavskost. I det här sammanhanget påminner Henrik Ennart också om att läkemedel ofta ger biverkningar och att det förskrivs mängder av läkemedel bland annat till barn och unga, utan egentliga kontrollstudier.

Han frågar sig också varför det regleringsmässigt ska vara så svårt att tala om att bra mat är nyttigt, samtidigt som man ska ta piller mot sjukdomar, istället för att förebygga. Dubbelblinda studier kring livsmedel kräver stora resurser och sågas ofta ändå, så livsmedelsföretag vill inte satsa på sådan forskning.

När det gäller läkemedel nämnde Henrik Ennart (vid en fråga från publiken) även en studie där man tittade på över 900 olika läkemedel och där det visade sig att en stor del av dessa påverkade minst en bakterie i tarmens grundflora. Det kan alltså finnas biverkningar som man inte känner till och det öppnar dammluckan för mer forskning, menar han.

Anna K Sjögren avrundade med att vi har ett ekosystem i naturen som vi ska värna, och på samma sätt bör vi värna vårt ekosystem i magen.

Lästips

 

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
Foto: Erik Olsson.
21 maj, 2018

Så privatiseras våra matgrödor

Antalet sorter av vanliga matgrödor i världen har minskat kraftigt och det är ett hot mot den framtida matförsörjningen. Viktiga orsaker är monokulturer i jordbruket och att ett fåtal växtförädlingsföretag alltmer privatiserar och patenterar utsäden, trots att de i grunden bygger på mänsklighetens gemensamma arv. Nu behövs fler icke-kommersiella initiativ för att fritt utbyta och växtförädla utsäden som alla kan använda – ett matodlingens open source.…

LÄS MER

Antalet sorter av vanliga matgrödor i världen har minskat kraftigt och det är ett hot mot den framtida matförsörjningen. Viktiga orsaker är monokulturer i jordbruket och att ett fåtal växtförädlingsföretag alltmer privatiserar och patenterar utsäden, trots att de i grunden bygger på mänsklighetens gemensamma arv. Nu behövs fler icke-kommersiella initiativ för att fritt utbyta och växtförädla utsäden som alla kan använda – ett matodlingens open source.

Det här är några av många angelägna budskap i en omfattande studie med titeln Seed as a Commons. Att man i studien lyfter fram utsäde för matgrödor som gemensam egendom är en reaktion mot den ökande makten hos den växande och alltmer koncentrerade utsädesindustrin, särskilt när det gäller patent på växter.

Den koncentrationen fortsätter idag genom företagsköp och sammanslagningar. De senaste planerna på sammanslagningar innebär att tre företagsgrupper kan dominera över 60 procent av den globala marknaden för utsäden och jordbrukskemikalier. Det leder, enligt studien, till en enkelriktning av världens matförsörjning med stora följder för matsäkerheten. Det leder också till att befintliga genetiska resurser förstörs, och därmed också kapitalet för framtida utveckling av matgrödor.

Färre och färre sorter odlas på större och större arealer. Det finns gott om exempel där större delen av mångfalden av olika sorters matgrödor har gått förlorad, visar studien. Sedan början av 1900-talet har antalet sorter av frukt och grönsaker i USA minskat med 90 procent, majsorter i Mexiko har minskat med 80 procent, rissorter i Indien har minskat med 90 procent…osv. Denna minskning av biologisk mångfald i matproduktionen förvärrar läget inom växtförädling, eftersom bristen på olika sorter underlättar spridandet av sjukdomar och därför även användandet av bekämpningsmedel.

Privatiserande växtförädling möter motstånd

Dagens konventionella metoder för växtförädling innebär enligt studien en rad grundläggande problem. Den vanligaste metoden är att ta fram hybridsorter, vilket man menar är den bästa affärsmodellen för växtförädlingsföretag. Varje år säljs den mest högavkastande sorten som engångs-utsäde till bönder, vilket gör att den traditionella mångfalden försvinner från fälten och hamnar i växtförädlingsföretagens laboratorier och genbanker. På så sätt privatiseras gemensam egendom.

Den här växtförädlingen har också fördelar. Idag kan man exempelvis odla majs i betydligt nordligare trakter. Detta genkapital, som egentligen bygger på mänsklighetens gemensamma egendom, är värt mycket pengar och försvaras noggrant av ett fåtal företag. Men genom en icke vinstsyftande fond för utveckling av matgrödor i Schweiz har man nu lyckats göra denna genpool publikt tillgänglig igen. Från 200 hybridsorter från olika företag har man skapat nya icke-hybrid-sorter med öppen pollinering, som alla bönder och växtförädlare kan använda.

CMS-hybrider (Cytoplasmic Male Sterility) är, enligt studien, en annan teknik för att privatisera genetiska resurser. Genom att använda CMS introduceras mängder av sorter på marknaden som inte ger pollen och därför är värdelösa för vidare växtförädling. Växtförädlingsföretagen skaffar sig monopol på de genetiska resurser de samlar in, samtidigt som de själva har tillgång till alla sorter i hela världen.
För många hybridsorter av grönsaker är CMS standard. Därför har ekologiska grönsaksodlare startat ett globalt initiativ för att samla in icke-CMS-utsäde för att rädda mångfalden av grönsakssorter.

Sedan har vi de genmodifierade grödorna, som första gången introducerades i USA år 1996. I GMO-grödor har man som nya egenskaper bland annat inlemmat en tolerans mot bekämpningsmedlet glyfosat. Legalt öppnades dörren för sådan växtförädling genom att man hävdade att plantornas uppbyggnad är densamma som hos icke genmodifierade plantor, vilket enligt författarna bakom studien är klart inkorrekt. Produkterna från dessa plantor kan på så sätt säljas utan GMO-märkning. Genom patent får företag som marknadsför genetiskt modifierade grödor omfattande egendomsskydd. Andra odlare och växtförädlare är förbjudna att använda dessa sorter.

Moderna molekylära genetiska växtförädlingsmetoder är, enligt studien, för det mesta överskattade och har lite relevans för utvecklandet av komplexa egenskaper som exempelvis salttolerans eller resistens mot torka.

Enligt uppgifter odlas GMO-grödor på 170 miljoner hektar mark och de täcker stora andelar av arealerna i USA, Brasilien, Argentina, Indien och Kanada. Men det motsvarar ändå bara 3,6 procent av världens jordbruksmarker. I Europa är GMO-odling klart mindre vanligt (mindre än 50.000 hektar). Det beror på att en majoritet av människorna här är kritiska till produktion av GMO-grödor, att produkterna måste GMO-märkas, samt att få GMO-sorter har godkänts pga försiktighetsprincipen.

Utsäde har alltid ekonomisk, legal och kulturell egenskap

Ekologiskt växtförädlade sorter klarar sig med det kväve som finns tillgängligt i jorden, och man slipper då det näringsläckage till vatten och den klimatpåverkan som konstgödsel ger. Sorterna är självpollinerande eller självspridande och bidrar på så sätt till biologisk mångfald i jordbruket. Eftersom produktionen inte heller blir beroende av kemiska bekämpningsmedel är ekologiskt växtförädlade sorter, enligt studien, bra för miljö och hälsa.

Författarna till studien uppmanar företag och organisationer i den ekologiska sektorn att agera till stöd för utsäde som gemensam egendom. Man vill också inspirera politiska aktörer att skapa open source-förhållanden för produktion och användning av ekologisk icke-kommersiella utsäden. Icke-kommersiell växtförädling är viktigt, både historiskt och som princip. Det är genom ett kontinuerligt arbete av användare som hela bredden av sorter har utvecklats. Denna biologiska mångfald är resultatet av gemensam utveckling av människan och naturen.

Enligt studien Seed as a Commons är det viktigt att inse att varje utsäde alltid innehåller en ekonomisk, legal och kulturell egenskap. Det är avgörande för den praktiska hanteringen av utsäde som gemensam egendom. Man behöver differentiera dessa tre egenskaper och se till att det finns transparenta övergångar mellan dem.

Gemensam egendom och resurser måste också organiseras och hanteras för att kunna bevaras under lång tid för många generationer. Här refererar studien bland annat till Nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom, som har visat hur framgångsrika användare av gemensamma resurser har varit organiserade genom tiderna.

I industrialiserade länder handlar de här växtförädlingsfrågorna mycket om att kunna åstadkomma en verkligt ekologiskt hållbar matproduktion, medan det i utvecklingsländer handlar mer om matsuveränitet. Hur växtförädlingen går till är centralt. Av matgrödorna för ekologisk odling härstammar idag bara 1-5 procent av sorterna från ekologiskt jordbruk, enligt studien. I samband med pågående ändringar av EU:s ekologiska regleringar diskuteras nu visionen att använda 100 procent utsäde från ekologisk växtförädling. Det är önskvärt men knappast genomförbart i dagsläget, enligt författarna till studien. Man menar att en sådan vision behöver stöd från nationella regeringar och internationella myndigheter för att kunna förverkligas. Ambitioner att intensifiera matproduktion får inte innebära att traditionella, hållbara och lokalanpassade sorter förstörs.

Ohållbart fokus på maximerad produktion

Matsäkerhet och bevarande av biologisk mångfald i jordbruket är beroende av att man globalt gör rätt uppskattningar av kostnader och nytta i matproduktion. Här passar det, enligt studien, inte att bara se till maximering av skörd/vinst per yta eller bruttonationalprodukt. Detta döljer nämligen problem som orsakas av skördmaximerande jordbruk och dess användning av gödselmedel och växtskyddsmedel. Den globala förlusten av biologisk mångfald i jordbruket är ett resultat av sådana produktionsprocesser. Författarna till studien uppskattar att skördmaximerande jordbruk står för 60 procent av förlusterna av biologisk mångfald, 24 procent av utsläppen av klimatgaser och 33 procent av utarmningen av odlingsjordarnas kvalitet.

Man menar också att det är en inriktning som egentligen inte behövs. Idag genereras tillräcklig mängd kilokalorier för att kunna försörja en befolkning på 14 miljarder människor – om inte mer än halva primärproduktionen blev förstörd i lagring, svinn med mera. Man behöver ansträngningar för att minska dessa förluster, snarare än att maximera skördar på ett sätt som försämrar ekosystemen.

Förslag kring världens matförsörjning baseras ofta på två antaganden – att den bara kan säkras med intensifierad jordbruksproduktion och att priserna måste minska. Men att länka ihop dessa antaganden resulterar, enligt författarna till studien, i något som bara fungerar om vi har obegränsade resurser. Den viktigaste utmaningen för att säkra matförsörjningen är att göra produktionen mer miljövänlig och att bevara mångfalden av grödor.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

16 maj, 2018

Här utbildas den nya generationens lantbrukare

För fjärde året i rad startar en ny årskull av det populära utbildningsprogrammet BINGN Apprenticeship Program. Ett initiativ som vill inspirera, sammanföra och ge stöd åt den nya generationens biodynamiska lantbrukare.…

LÄS MER

För fjärde året i rad startar en ny årskull av det populära utbildningsprogrammet BINGN Apprenticeship Program. Ett initiativ som vill inspirera, sammanföra och ge stöd åt den nya generationens biodynamiska lantbrukare.

Den lantbrukare som arbetar biodynamiskt ser sig själv, gården, jorden och naturen som integrerade delar som jobbar tillsammans i en organisk helhet. Den som väljer att gå BINGN:s program får lära sig de viktigaste aspekterna av att driva en gård så självständigt som möjligt och enligt biodynamiska principer.

Utbildningen löper över tre år och är upplagd så att studenterna får jobba på utvalda gårdar i Skandinavien, som ett komplement till seminarier. Färdigheter som kommer ha stor betydelse både för vårt samhälle idag och i framtiden.

En student som gått utbildningen säger följande:

”Vi jobbar på olika gårdar runtom i Skandinavien, delar gemensamma intressen, ses 6 gånger per år och delar våra erfarenheter. Vi utvecklar och fördjupar våra individuella intressen med hjälp av de bästa lärarna som den biodynamiska och antroposofiska rörelsen har att erbjuda i Skandinavien. Vi sjunger, dansar och spelar. Det här är ett exceptionellt sätt att studera och det passar mig.”

I januari 2019 är det dags för programmet att anta en ny kull studenter. Den som är intresserad ansöker senast 1 oktober 2018. Läs mer här: www.bingn.org

Illustration: Anna Gran.
18 april, 2018

Lin, Linum usitatissimum

I årtusenden har de himmelsblå linfälten klätt oss, närt oss och försörjt oss. Lång och mödosam var vägen från frö till lätta svala sommarkläder, från strå till tråd att spinna. Gången är: Så, skörda, torka, repa, röta, bråka, häckla, skäckla, spinna, sticka eller väva för att slutligen komma till produkten ”linne”.…

LÄS MER

I årtusenden har de himmelsblå linfälten klätt oss, närt oss och försörjt oss. Lång och mödosam var vägen från frö till lätta svala sommarkläder, från strå till tråd att spinna. Gången är: Så, skörda, torka, repa, röta, bråka, häckla, skäckla, spinna, sticka eller väva för att slutligen komma till produkten ”linne”.

Att fylla linneskåpet med kallmanglade blanka, blekta dukar i damast och generöst tilltagna servetter och lakan och örngott med krusade band och broderade emblem var de välbeställdas stolthet. Under 1700-talet exporterades de vackraste dukarna till Europas hov från svenska fabriker. Rikt mönstervävda i vitt på vitt med långa texter eller rosenbårder och motiv av mytiska scener och bataljer medan grovt och tagligt vardagslinne vävdes i hemmen.
Före bomullens tid här i Norden klarade vi oss bra med ull, lin och hampa. Ullen från djurriket står för värme och hölje i ett utmärkt komplement till linets förmåga att avleda fukt och svalka skönt emot huden. Slitstarkt och draghållfast är linet, denna ljusstrålande långdagsväxt.

I varje klotrund frökapsel finns fem små rum med två frön. 10 glatta frön per kapsel blir till 200 000 till 250 000 frön på ett kilo. De är relativt billiga på marknaden och innehåller fibrer och är rika på omega-3-fettsyror. Matoljan är en särdeles nyttig olja. Linfrön användes i ransoneringstider till att blanda ut mjölet tillsammans med tallbark. Numera populära i bröd och müsli. Ett geléämne bildas när linfrön blötläggs, vilket gör att de glider lätt genom tarmarna och har en laxerande effekt. Livsmedelsverket rekommenderar att äta dem hela och inte mer än en matsked om dagen eftersom överdosering kan orsaka andnöd på grund av att ämnet linaria bildar vätecyanid när det bryts ned av kroppen.
Kokt linolja är basen i vår traditionella färgberedning och kan användas till impregnering och rostskydd, fernissa och såpa.

En enda dag. Spånadslinet växer rank och spröd med stora blå blommor som avlöser varandra och fyller ett helt fält med blått flera veckor i juni-juli fast varje blomma endast slår ut ett par timmar en enda dag. Stjälken är ihålig och vedig, innanför ytterhuden sitter de långa starka fibrer som vi måste spjälka för att komma åt. 6 ton orepad linhalm krävs för att få fram 300 kg lingarn. Våra långa ljusa och gärna lite fuktiga nätter i Norden utgör ett ypperligt klimat för linodling. Lin är inte så näringskrävande och lämpar sig bra i ekologisk odling. Hälsingland, linlandet även kallat, har linet som landskapsblomma. För 150 år sedan odlades 270 000 hektar spånadslin i Sverige, idag nästan ingenting.

Allt togs tillvara. Vedspill, fröskal och kortare blånor som föll ut vid spinning användes till bränsle, djurfoder och tätningsmassa. Linnehalm och linnelump användes också för tillverkning av papper, sedel, bibel, arkiv och cigarrettpapper. Postsäckar och brandslangar lämpade sig linet till eftersom det inte antänder så lätt.
Man knöt sina fiskenät av lingarn. Man bäddade med linne i en sjuksäng för långliggande patienter emot fukt för en god kroppsventilering och värmebortledning.

Linnets våtstyrka uppgår till 40–50 %. I hållbarhetstest har linne klarat 900 tvättar, detta är mer än dubbla antalet jämfört med ett parti bomull. Därför är de bästa handdukarna och trasorna vävda av lin. Dessutom har linne hög tolerans mot solens nedbrytande effekt och åldras långsammare än andra vävnader. Den ljusbruna naturliga färgen bleks av solen och tidens många tvättar. Fibrernas längd gör att de inte smutsas så lätt och att smutsen lossnar vid tvätt. Linet luddar ej. I det forna Egypten visste man allt detta när man lindade sina mumier med linne! Till nackdelarna hör dock att linne har låg töjbarhet och skrynklar sig lätt, vid upprepad vikning bryts fibrerna av.

Tyvärr tog i modern tid syntetiska fibrer över textilmarknaden. 1966 stängde det sista linberedningsverket i Sverige och därmed ansågs den energikrävande och arbetsamma förädlingsprocessen förlegad och gammeldags. Men med gröna vågen på 70-talet vaknade åter intresset för lin och linberedning.

Det är många miljömedvetna textilare och konstvävare idag, lekt som lärd, som menar att den vattenslukande och giftångande bomullens tid nu torde uppfyllt sitt syfte och vill låta det förträffliga linet återta mark och textilt värde.
Se dock upp för marknadens alla falska nostalgiprofileringar som går under benämningen Greenwashing, det vill säga att de ger sig ut för att vara mer naturliga än de är!

Carl von Linné tog pulsen på ämnet när han gav linet namnet usitatissimum som betyder ”det allra mest användbara” eller ”det högst nyttiga linet”.

Text: Red./Anna Gran