Illustration: Anna Gran.
18 april, 2018

Lin, Linum usitatissimum

I årtusenden har de himmelsblå linfälten klätt oss, närt oss och försörjt oss. Lång och mödosam var vägen från frö till lätta svala sommarkläder, från strå till tråd att spinna. Gången är: Så, skörda, torka, repa, röta, bråka, häckla, skäckla, spinna, sticka eller väva för att slutligen komma till produkten ”linne”.…

LÄS MER

I årtusenden har de himmelsblå linfälten klätt oss, närt oss och försörjt oss. Lång och mödosam var vägen från frö till lätta svala sommarkläder, från strå till tråd att spinna. Gången är: Så, skörda, torka, repa, röta, bråka, häckla, skäckla, spinna, sticka eller väva för att slutligen komma till produkten ”linne”.

Att fylla linneskåpet med kallmanglade blanka, blekta dukar i damast och generöst tilltagna servetter och lakan och örngott med krusade band och broderade emblem var de välbeställdas stolthet. Under 1700-talet exporterades de vackraste dukarna till Europas hov från svenska fabriker. Rikt mönstervävda i vitt på vitt med långa texter eller rosenbårder och motiv av mytiska scener och bataljer medan grovt och tagligt vardagslinne vävdes i hemmen.
Före bomullens tid här i Norden klarade vi oss bra med ull, lin och hampa. Ullen från djurriket står för värme och hölje i ett utmärkt komplement till linets förmåga att avleda fukt och svalka skönt emot huden. Slitstarkt och draghållfast är linet, denna ljusstrålande långdagsväxt.

I varje klotrund frökapsel finns fem små rum med två frön. 10 glatta frön per kapsel blir till 200 000 till 250 000 frön på ett kilo. De är relativt billiga på marknaden och innehåller fibrer och är rika på omega-3-fettsyror. Matoljan är en särdeles nyttig olja. Linfrön användes i ransoneringstider till att blanda ut mjölet tillsammans med tallbark. Numera populära i bröd och müsli. Ett geléämne bildas när linfrön blötläggs, vilket gör att de glider lätt genom tarmarna och har en laxerande effekt. Livsmedelsverket rekommenderar att äta dem hela och inte mer än en matsked om dagen eftersom överdosering kan orsaka andnöd på grund av att ämnet linaria bildar vätecyanid när det bryts ned av kroppen.
Kokt linolja är basen i vår traditionella färgberedning och kan användas till impregnering och rostskydd, fernissa och såpa.

En enda dag. Spånadslinet växer rank och spröd med stora blå blommor som avlöser varandra och fyller ett helt fält med blått flera veckor i juni-juli fast varje blomma endast slår ut ett par timmar en enda dag. Stjälken är ihålig och vedig, innanför ytterhuden sitter de långa starka fibrer som vi måste spjälka för att komma åt. 6 ton orepad linhalm krävs för att få fram 300 kg lingarn. Våra långa ljusa och gärna lite fuktiga nätter i Norden utgör ett ypperligt klimat för linodling. Lin är inte så näringskrävande och lämpar sig bra i ekologisk odling. Hälsingland, linlandet även kallat, har linet som landskapsblomma. För 150 år sedan odlades 270 000 hektar spånadslin i Sverige, idag nästan ingenting.

Allt togs tillvara. Vedspill, fröskal och kortare blånor som föll ut vid spinning användes till bränsle, djurfoder och tätningsmassa. Linnehalm och linnelump användes också för tillverkning av papper, sedel, bibel, arkiv och cigarrettpapper. Postsäckar och brandslangar lämpade sig linet till eftersom det inte antänder så lätt.
Man knöt sina fiskenät av lingarn. Man bäddade med linne i en sjuksäng för långliggande patienter emot fukt för en god kroppsventilering och värmebortledning.

Linnets våtstyrka uppgår till 40–50 %. I hållbarhetstest har linne klarat 900 tvättar, detta är mer än dubbla antalet jämfört med ett parti bomull. Därför är de bästa handdukarna och trasorna vävda av lin. Dessutom har linne hög tolerans mot solens nedbrytande effekt och åldras långsammare än andra vävnader. Den ljusbruna naturliga färgen bleks av solen och tidens många tvättar. Fibrernas längd gör att de inte smutsas så lätt och att smutsen lossnar vid tvätt. Linet luddar ej. I det forna Egypten visste man allt detta när man lindade sina mumier med linne! Till nackdelarna hör dock att linne har låg töjbarhet och skrynklar sig lätt, vid upprepad vikning bryts fibrerna av.

Tyvärr tog i modern tid syntetiska fibrer över textilmarknaden. 1966 stängde det sista linberedningsverket i Sverige och därmed ansågs den energikrävande och arbetsamma förädlingsprocessen förlegad och gammeldags. Men med gröna vågen på 70-talet vaknade åter intresset för lin och linberedning.

Det är många miljömedvetna textilare och konstvävare idag, lekt som lärd, som menar att den vattenslukande och giftångande bomullens tid nu torde uppfyllt sitt syfte och vill låta det förträffliga linet återta mark och textilt värde.
Se dock upp för marknadens alla falska nostalgiprofileringar som går under benämningen Greenwashing, det vill säga att de ger sig ut för att vara mer naturliga än de är!

Carl von Linné tog pulsen på ämnet när han gav linet namnet usitatissimum som betyder ”det allra mest användbara” eller ”det högst nyttiga linet”.

Text: Red./Anna Gran
Illustration: Anna Gran
30 mars, 2018

Vetegräs – triticum aestivum

Artnamnet aestivum kommer av latinets aestas (sommar) och betyder ”blommar på sommaren”. Finns väl en bättre bild för Påsken än det spirande gröna gräset? Ur fröet som fallit till marken och legat länge livlöst spirar plötsligt en grodd som sträcker sig upp emot ljuset och fyller luftrummet ovan jord med en ren, livgivande grön färg! Samtidigt, vad vi inte ser, växer rötterna än längre ned i jorden och tar upp den näring som ytterligare berikar gräset. …

LÄS MER

Artnamnet aestivum kommer av latinets aestas (sommar) och betyder ”blommar på sommaren”.

Finns väl en bättre bild för Påsken än det spirande gröna gräset? Ur fröet som fallit till marken och legat länge livlöst spirar plötsligt en grodd som sträcker sig upp emot ljuset och fyller luftrummet ovan jord med en ren, livgivande grön färg! Samtidigt, vad vi inte ser, växer rötterna än längre ned i jorden och tar upp den näring som ytterligare berikar gräset.

I människans ämnesomsättning ser vi en liknande process av död som blir till nytt liv. När maten vi äter bryts ner till oigenkännlighet kan substanser frigöra sig och tas upp av kroppen och livnära den.
Låt oss se på vetegräset och vad det kan tillföra vår kost.

Klorofyllet fyller vetegräs till 70 % och är en blodbyggare, det hjälper till med produktionen av röda blodkroppar som i sin tur ökar syreproduktionen i kroppen. Det ger oss mer ork och klarare tankar. Stärkelsen ger oss energi. Proteinet bidrar till att behålla muskelmassa. Basiska mineraler som kalcium och kalium skapar en bra PH balans i kroppen. 8 essentiella aminosyror, selen och enzymer stödjer matsmältningen. Dessutom innehåller vetegräs antioxidanter, vitaminer och spårämnen som vi behöver. Vårt immunförsvar får hjälp och kroppen renas från toxiner och dålig lukt. Blodsockernivåerna stabiliseras och hjärnans appestat stängs. Appestat är funktionen i hypotalamus som går igång när kroppen behöver mer näring och vi förblir hungriga. Vetegräs tas upp fort eftersom det behövs lite energi att ta upp näringen. Infertila kor sätter man på vetegräsdiet.

En veteåker är vackert grön att se med silvervit ton. Rågåkrar är tydligt grågröna och åkrar med korn har en guldglänsande färg. Vete har sedan 1950-talet hybridiserats som följd av marknadens vilja att föda var man med vitt bröd som tidigare var förbehållet de mer välbeställda. Gluteninnehållet har då kraftigt förändrats jämfört med äldre kulturveten.
Vete sås både på hösten och våren och används till kreatursfoder, vetemjöl, vetekross och framställning av alkohol och drivmedel.

Odla vetegräs:

Vetegräspulver finns att köpa men varför inte odla eget färskt spannmålsgräs att använda i juicepressen till din valfria dryck.

Bötlägg hela vetekorn ett dygn, skölj och strö ut över ett par cm ekologisk jord för bästa näringsupptag. Fröna kan också gro som groddar i en sil men tänk på vad jorden har att ge av mineraler och kraft.

Vattna. Täck med en tidning eller kökshandduk ett par dar tills fröna börjat gro i mörker. Vattna varje dag. Låt stå och växa i dagsljus men ej i direkt solljus.

Efter 8-10 dagar är det dags att skörda när vetegräset är 10-15 cm högt och har börjat splitta sig. Splittning innebär att ett andra grässtrå börjat växa ut ur det första. Klipp av gräset vid roten. Odlingen kan stå kvar för att växa upp på nytt.
Skördade vetegräs håller sig bra i kylskåp i ca en vecka.

Text: Red./Anna Gran
13 mars, 2018

Varning för mat!

De många trenderna kring kosten är ett känsligt område där det råder en hel del förvirring. Bland annat pga uppblåsta forskningsresultat, oro och identitetssökande. Det framkom nyligen under ett panelsamtal arrangerat av debattforumet Skafferiet – Gastronomisk debatt.…

LÄS MER

De många trenderna kring kosten är ett känsligt område där det råder en hel del förvirring. Bland annat pga uppblåsta forskningsresultat, oro och identitetssökande. Det framkom nyligen under ett panelsamtal arrangerat av debattforumet Skafferiet – Gastronomisk debatt.

Temat för samtalet utgick från en färsk antologi med titeln: Varning för mat: Om hur något livsviktigt har blivit livsfarligt. I boken försöker ett antal matskribenter, journalister, forskare och experter ur olika perspektiv reda ut detta. Några av dessa fanns i panelen.

Jenny Jewert, som är skribent, författare och filmproducent, ledde samtalet och är också redaktör för den nya boken. Hon berättade att temat för antologin är människors oro kring maten och att det är flera orsaker som ligger bakom denna oro. Bland annat att forskning kring kost är svår och komplex men plockas upp av media och bloggare som ofta inte är rustade för att hantera den.

De många olika kosttrenderna kring vad som inte ska finnas i maten blir också svåra att hantera praktiskt och socialt. I antologin frågar man sig lite ironiskt: Sockerfritt, fettfritt, glutenfritt, laktosfritt, fritt från animaliskt, fritt från tillsatser, fritt från soja, fritt från kolhydrater, fritt från… mat?

Överdrivna forskningsresultat och desinformation

Emma Frans, är doktor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet och medarbetare i Svenska Dagbladet. Hon håller med om kostråd som det finns fog för, men menar också att det egentligen är ganska lite vi vet om vad som är nyttigt när man tittar på helheten. Ett problem är att man ofta tillskriver studier mer än vad de egentligen visar, och när de kommer vidare till media drar man där ännu högre växlar. Det här bör vi se upp med, menar Emma, bland annat när det gäller vissa larm. Ett exempel hon nämnde var ett larm om att sötningsmedel kan ge cancer, vilket byggde på försök på möss.

Kan tilltron till vetenskap om kost undermineras av detta? Ja, menar Emma, det kommer motsägande besked i media och många säger idag att man inte kan lita på vetenskapen. Det förekommer mycket desinformation på områden där det är viktigt med tilltro till vetenskap. Hon tycker att ansvaret för den bristande tilltron ligger på flera nivåer, inte minst hos media, men även forskare har ett ansvar. Studier visar att när man övertolkar forskningsresultat så har felen ofta redan uppstått i pressinformationen från universiteten, där pressfunktionerna är som PR-avdelningar på jakt efter publicitet och forskningsanslag. Inom kostforskning vet man också att resultat tenderar att påverkas av vem som sponsrar forskningen. För mediakonsumenten gäller det att ha kunskap om vad som är trovärdigt, om hur forskning fungerar samt att titta på helheten.

Hur olika resultat från kostforskning får genomslag handlar, enligt Emma, även om hur vi som mottagare fungerar. Vi tar ofta till oss sådant som vi vill höra, exempelvis att rödvin och choklad är bra. Men studier om att till exempel motion är bättre får inte lika stort genomslag.

Amina Manzoor, som är medicinreporter på Dagens Nyheter, pekar på att journalister delvis har en roll att välja ut sådant som sticker ut och är nytt, och att det då ofta kan leda till att sämre forskning kommer fram. Merparten av den forskning som görs lägger små pusselbitar, bit för bit, och det är inte alltid så spännande. Hon anser att media borde skriva mer om bra forskning, stora metaanalyser och om vad vi egentligen vet om kosten. Man bör inte lägga så stort fokus på studier gjorda på möss eller studier av ett enda livsmedel. Ett problem är att det kommer många studier på just enskilda livsmedel, och det måste man hantera på något sätt.

Amina Manzoor gav några exempel. En studie påstods visa att sparris kan ge spridning av cancer, men den studien genomfördes på genmodifierade möss. I ett annat fall påstod man i ett pressmeddelande att broccoli är bra mot diabetes, utifrån en studie av 100 personer. Läste man vidare i själva studien framgick att man då måste äta väldigt mycket broccoli per dag och det var dessutom bara 17 av försökspersonerna som uppvisade positiv effekt. Ytterligare ett exempel var ett pressmeddelande i USA som gav intrycket att gurkmeja är bra mot demens. Men det visade sig att 4 av 5 resultat inte var signifikanta (alltså inte bättre än placebo) och att det handlade om att äta en stor mängd grukmeja per dag, samt att studien dessutom bara omfattade 14 personer.

Känsligt ämne

Moderatorn Jenny Jewert frågade varför ungefär hälften av svenskarna följer någon diet. Förutom att det idag finns stor valfrihet pekade Emma Frans på att det hos människor finns en vilja till kontroll över hur frisk och gammal man ska bli, samtidigt som detta dock beror en hel del på andra faktorer. Amina Manzoor spekulerade lite kring att det kan finns en gemenskap och identitet kring dieter och att man tillskriver dieten många andra positiva egenskaper som faktiskt inte finns. Hon menar också att dieter är ett mycket laddat ämnesområde, där många känner sig kränkta om man ifrågasätter deras diet. Exempelvis berättade Amina att hon fick över 100 hatmail när hon skrev lite balanserat om socker – i stort sett att socker inte är bra, men heller inte så himla dåligt.

Stora skillnader mellan stad och land

När det gäller livsstilsätande och mattrender finns stora skillnader mellan stad och land, påpekade journalisten och författaren Po Tidholm som bland annat gjort dokumentärserien Resten av Sverige. Trenderna sätts i staden och ute i landet finns en rejäl eftersläpning. Man har ofta olika bild av vad som anses ”fint” att äta. Han menar också att det finns en maktordning med starka krav från en urban medelklass, som landsbygden ska leverera. Och det är inte producenterna ute i landet som själva formulerar budskapen om exempelvis lokal terroir etc, det görs på reklambyråer i staden. När det gäller närodlat är det paradoxalt nog egentligen mindre på landet eftersom det finns färre försäljningsställen där. Po menar också att kontakten kring maten mellan stad och dess omland förloras i en global värld. På en fråga om hur man ska tolka uppsvinget för stadsodling, sa Po ungefär att det handlar om att skapa en känsla av kontroll och att stadsodling i några få pallkragar mest bara är symbolisk.

Kommer dagens mattrender att fortsätta i framtiden? Po Tidholm tror att trenden med gluten- och laktosfritt kommer att lägga sig, men ersättas av något annat. Amina Manzoor menar att hälsotrenden kommer att hålla i sig, men att ”fritt från”-trenden kommer att minska. Emma Frans tror att mycket av detta kommer att fortsätta. Hon menar att det är ett lyxproblem som man kan sysselsätta sig med, att det är en perfekt grej att älta, men att det kan ta sig olika uttryck framöver.

Här hittar du boken Varning för mat.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
Foto: Erik Olsson.
12 mars, 2018

Ytterjärna Trädgårdspark lyfter temat pollinering

Vi på Ytterjärna Forum har tidigare uppmärksammat hur viktigt det är med en gynnsam miljö för pollinering och att vi står inför stora utmaningar där. Det här tar trädgårdsnätverket SSPPG – som parken i Ytterjärna är en del av – fasta på i år då de har pollinering som tema hela året. Vi har pratat med Paula Pihlgren som är trädgårdsmästare i Ytterjärna Trädgårdspark om hur de tar sig an temat.…

LÄS MER

Vi på Ytterjärna Forum har tidigare uppmärksammat hur viktigt det är med en gynnsam miljö för pollinering och att vi står inför stora utmaningar där. Det här tar trädgårdsnätverket SSPPG – som parken i Ytterjärna är en del av – fasta på i år då de har pollinering som tema hela året. Vi har pratat med Paula Pihlgren som är trädgårdsmästare i Ytterjärna Trädgårdspark om hur de tar sig an temat.

– Det här temat uppkom ur en väldigt stor nödvändighet. Vi befinner oss i en kris vad gäller bin och andra pollinerare och ser att de helt enkelt dör. Det är något som man nu på många nivåer har börjat jobba väldigt intensivt med. I år kommer man som besökare att finna det här temat i många av landets parker. I Ytterjärna kommer det att märkas genom en pollineringsdag den 19 maj. Temat är ett samarbete mellan SSPPG och föreningen Svenska bin, berättar Paula.

Genomtänkt och medvetet

Paula har jobbat sju år i Trädgårdsparken och berättar att utveckling och gestaltning hela tiden handlar om att vara medveten om platsens historia, att bevara och förvalta men samtidigt inbegripa den samtid som vi lever i. Avstampet i skapandet av parken har från början varit den lokala miljön, att anpassa den till den befintliga platsen och till exempel inte föra in alltför främmande växtmaterial. Denna inställning till uppbyggnaden av parken bidrar också till att skapa gynnsamma miljöer för pollinerare.

– Vi har skapat en varierad park med många olika typer av växter. Bin och andra pollinerare behöver blommor och nektar men också platser att ta skydd på och övervintra. Det är även viktigt med tidiga blommor så att vårens första pollinerare kan få mat snabbt, säger Paula.

Parken jobbar hela tiden för att få hela miljön med insekter och djur att samspela med varandra, för att välkomna ett rikt insektsliv. Det handlar också om att skapa en variation mellan olika typer av miljöer.

– Alltifrån de öppna ytorna där det är varmt och torrt, till skogsbryn, buskage och fuktiga mörka platser. Hela det här spektrat kan vi visa upp i Trädgårdsparken. Variation och mångfald är ju viktigt i alla slags samhällen. Vi behöver diversitet för att bygga starka samhällen som är hållbara och livskraftiga, det gäller för både människor, djur och insekter.

Foto: Erik Olsson.

Vad kan man göra själv?

Det är lätt att känna en hopplöshet när någon ropar kris men Paula menar att det finns mycket som den enskilda privatpersonen kan göra. Dels förstås att sluta använda gifter som riskerar att skada pollineringen men också annat.

– I den lilla trädgården kan man exempelvis välja att släppa upp gräset högre, åtminstone under delar av sommaren. Man behöver inte klippa hela sin gräsmatta så ofta. Det går att jobba med små mini-biotoper i sin trädgård. Att alltså tänka sol, skugga, fukt och torrt. Man kan hjälpa insekterna med övervintringen genom stenrösen och rishögar, om man inte är händig och vill bygga ett insektshotell. Överlag handlar det om att integrera omtanken om insekterna i sin vackra rabatt. Det är viktigt för vår överlevnad att insekterna mår bra, säger hon.

Pollineringsdagen den 19 maj

Den 19 maj går alltså själva pollineringsdagen av stapeln. Samma dag händer mycket annat i Ytterjärna. Programmet är inte riktigt spikat än men helt klart är att det kommer finnas mycket spännande för besökaren att ta del av.

– I trädgården kommer vi ha visningar och berätta om hur vi jobbar. Men vi vill också bjuda in besökarna för att göra platsen ännu bättre, genom att i workshops låta dem plantera blommor och delta i sådd i våra ängar och dikesmarker. Tanken är att vi ska berätta om vikten av den här bredden. I parken jobbar vi inte direkt med tama bin även om vi kommer ha en biodlare på plats den dagen, men vi kommer att berätta om hur vi försöker samspela med vilda insekter, som vildbin, vilda humlor, fjärilar osv.

Under dagen kommer det också att vara försäljning och fika samt att en hel del verksamheter i det lokala nätverket planerar att knyta an till temat.

Håll ögonen öppna för mer information!

Illustration: Anna Gran
6 mars, 2018

PUMPAKÄRNOR, Cucurbita pepo

Från Amerika kommer pampen i rabatten som tillhör familjen gurkväxter, cucurbitaceae. Där har den använts av urbefolkningen i runt 10 000 år. Inte bara till mat och dekoration men också till skålar och musikinstrument duger frukten till. …

LÄS MER

Från Amerika kommer pampen i rabatten som tillhör familjen gurkväxter, cucurbitaceae. Där har den använts av urbefolkningen i runt 10 000 år. Inte bara till mat och dekoration men också skålar och musikinstrument duger frukten till.

En vacker virrpanna är pumpan som breder ut sig och tar plats i det horisontella. Med kringellockar griper den tag och drar sig fram och låter bladen ståta i breda gröna flarn. Så lätt och så tung av vatten är växten, att när den vissnar blir nästan ingenting kvar. Blomman underbart gul, lämnar hastigt sin fägring när den svällande frukten tar vid. Rötterna är små och behöver mycket vatten och näring, då kan den växa sig riktigt stor, ja över 100 kilo tung kan pumpan bli. I Sverige odlar vi den allt mera gärna.

Pumpans blomma ingår i kompositionen av Weledas Kalk 1.
Frön från pumpa innehåller näringsämnen som är byggstenar i manligt hormon.
Curbicin heter ämnet som verkar ansvällande i samband med bland annat prostataförstoring. Detta kan man läsa om på hälsosidor och inom naturläkemedel.
Zink är det mineral som främjar fertiliteten hos män.
Pumpafrön är rik på zink och järn och kalium, antioxidanter i form av vitamin E, magnesium och fleromättade fetter. Proteinhalten hör till de högsta bland frön och liksom andra frön verkar de renande på tarmarna och drar med sig slagg på sin väg genom magen. Tänk på att då även näringsämnen följer med och kommer till nytta längre ned.
Samma funktion för tarmsystemets transporthjälp har fiberrik råkost.

I pumpafröets gröna kärna finns så mycket gott vi kan få till oss om vi strör dem på filen, glassen, salladen eller i brödet. Nyttigast är de råa men allra trevligast att rosta i ugn eller stekpanna tills de ”poppar” och stänka över sojasås och röra om – godis!
Kokt te på pumpakärnor är dessutom bra mot inälvsparasiter.
Förvara dem svalt efter öppnad förpackning så håller de längre.

Glutenfritt knäcke

1 dl pumpakärnor
1 dl solrosfrön
2 dl majsmjöl
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl hela linfrön
1 tsk salt
2 dl kokande vatten
0,5 dl rapsolja

Blanda torra ingredienser.
Tillsätt olja och vatten.
Bred ut mellan två bakplåtspapper och kavla ut tunnt.
Lyft det övre pappret, salta och skåra.
Grädda i ugnen på 150 grader i ca 1 timme.

Text: Red./Anna Gran
28 februari, 2018

Ingvar Kamprads biodynamiska vingård

Att Ikea-grundaren Ingvar Kamprad nyligen avled vid 91 års ålder har nog få missat. Men att han också hade en biodynamisk vingård i Provence är det kanske inte lika många som känner till. …

LÄS MER

Att Ikea-grundaren Ingvar Kamprad nyligen avled vid 91 års ålder har nog få missat. Men att han också hade en biodynamisk vingård i Provence är det kanske inte lika många som känner till.

I en artikel i Expressen uttalar sig Jannick Utard som driver gården och berättar om Kamprads engagemang och genuina intresse. Det handlade inte bara om att visa upp att han hade pengar. Kamprad köpte vingården på 90-talet och sedan 2009 är den biodynamisk.

”Fram till 2006 gick den här vingården inte speciellt bra, men då ändrade vi inriktning till ekologiskt vin och fick framgångar. 2009 tog vi ytterligare ett steg i satsningen och började göra biodynamiskt vin. Nu går det riktigt bra”, säger Jannick Utard i Expressens artikel.

Biodynamisk vintillverkning kräver omsorg och kostar mer än den traditionella tillverkningen. Den bygger på den antroposofiska tanken om att se vingården som en levande organism. Utard berättar i Expressens text:

”Vi använder till exempel kamomill för att lugna vinrankorna. /…/ Det biodynamiska jordbruket går ut på att respektera livet. Vi behandlar inte vinrankorna med kemiska produkter utan med olika växter”.


21 februari, 2018

Därför är biologisk mångfald och kolförråd i marken så viktigt

Ohållbart jordbruk med monokulturer, intensiv plöjning och kemiska insatsmedel leder till utarmning av den känsliga biologiska mångfalden och aktiviteten i marken, vilket minskar förråden av kol i marken. Detta har negativ effekt på både klimatet och jordens bördighet, men forskning visar att man kan vända på detta genom hållbar skötsel av marken. Det framgår av en rapport från FN-organet FAO, där man har sammanställt forskning om kolinlagring i marken.…

LÄS MER

Ohållbart jordbruk med monokulturer, intensiv plöjning och kemiska insatsmedel leder till utarmning av den känsliga biologiska mångfalden och aktiviteten i marken, vilket minskar förråden av kol i marken. Detta har negativ effekt på både klimatet och jordens bördighet, men forskning visar att man kan vända på detta genom hållbar skötsel av marken. Det framgår av en rapport från FN-organet FAO, där man har sammanställt forskning om kolinlagring i marken.

Rapportförfattarna konstaterar att odlingsjorden har blivit vår känsligaste resurs genom klimatförändring, utarmning av marker och minskad biologisk mångfald. Det har stor betydelse för våra möjligheter att odla och producera mat, och möjligheterna att både begränsa och anpassa oss till klimatförändringar.

Organiskt kol kommer från markens fauna och flora och är huvuddelen av den organiska substansen i marken. Det organiska kolet kan ligga där i decennier, sekler och t.o.m. årtusenden. Men genom människans påverkan kan marken antingen bli en kolsänka eller en utsläppskälla av klimatgaser, vilket kan ha stor betydelse för klimateffekten. Världens jordar innehåller mer kol än atmosfären och all växtlighet tillsammans, och har ändå mycket stor kapacitet att lagra in mer kol.

I rapporten beskrivs bland annat hur mängden organiskt kol hänger nära ihop med biologisk mångfald och bördighet i marken. Högt innehåll av organiskt material i marken ger näring till växter och förbättrar tillgången till vatten, vilket förbättrar jordens produktivitet. Organiskt kol förbättrar också stabiliteten i markens struktur vilket gynnar växtligheten och är bra även för människors tillgång till rent vatten.

Den biologiska mångfalden i marken består av en lång rad organismer som bakterier, svampar, encelliga protozoer, insekter, maskar och mycket annat. De samverkar med varandra och med växter och smådjur i en gynnsam biologisk aktivitet och bidrar starkt till bildandet av organiskt kol i marken. Den här mångfalden skapar också ett samspel eller en konkurrens mellan skadeinsekter, sjukdomar och dess naturliga fiender. Tillsammans med det organiska kolet i marken formar den biologiska mångfalden odlingsjordens kapacitet och detta anses spela en avgörande roll för ökad matproduktion och motståndskraft mot klimatförändringar.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

19 februari, 2018

Jätteföretag dåligt för matsystemens hållbarhet

De största livsmedelsföretagen har blivit för stora och dominerande för att kunna föda mänskligheten på ett hållbart sätt. Det menar en rad forskare och experter i rapporten Too big to feed, från IPES-Food.…

LÄS MER

De största livsmedelsföretagen har blivit för stora och dominerande för att kunna föda mänskligheten på ett hållbart sätt. Det menar en rad forskare och experter i rapporten Too big to feed, från IPES-Food.

IPES-Food är en internationell expertpanel inom hållbara livsmedelssystem. I rapporten pekar man på att det på senare tid har skett en stark marknadskoncentration genom företagsköp och sammanslagningar. Många ledande livsmedelsföretag har exempelvis skaffat sig kontroll över hela kedjan, från råvaror och bearbetning till marknadsföring och leverans. Det har också skett stora sammanslagningar av företag inom utsäde (frö), jordbrukskemikalier, konstgödsel, djurgenetik, djurläkemedel och jordbruksmaskiner.

Företagsköp och sammanslagningar har bland annat gett en del stordriftsfördelar. Men det motverkar samtidigt hållbarheten i våra matsystem på olika sätt. Marknadskoncentrationen inom matsektorn förstärker den industriella modellen för jordbruk och matproduktion, med dess miljömässiga och social nackdelar. Det förvärrar också den maktobalans som redan finns. Enligt rapporten har koncentrationen gjort odlare ännu mer beroende av ett fåtal aktörer, vilket pressar böndernas inkomster och minskar deras möjligheter att välja vad och hur man ska odla. Dominerande företag har blivit så stora att andra aktörer i matsystemen inte kan arbeta på lika villkor, och de är även för stora för att driva de innovationer som behövs för att systemen ska bli hållbara.

I rapporten skriver man att det är en del steg på gång mot kartellbildningar och konkurrensbegränsningar, men att det behövs mer sådant och även nya incitament i matsystemen. Annat som behövs är också korta leveranskedjor och innovativa distributionsmodeller för att utmana de vanliga leveranskedjorna, samt en politik som stödjer dessa.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Odlingskooperativet Under Tallarna i Järna. Foto: Erik Olsson.
12 februari, 2018

Så kan vi få hållbara matsystem för framtiden

Mat som binder kol och bidrar till biologisk mångfald. Det var ett av flera inspel om vad vi bör äta framöver som kom fram under konferensen Food Systems for the Future nyligen. Det var också tydligt att vi måste tänka mer i hållbara system och inte bara hållbara produkter.…

LÄS MER

Mat som binder kol och bidrar till biologisk mångfald. Det var ett av flera inspel om vad vi bör äta framöver som kom fram under konferensen Food Systems for the Future nyligen. Det var också tydligt att vi måste tänka mer i hållbara system och inte bara hållbara produkter.

Äta hållbart

Konferensen arrangerades av projektet MatLust och gick av stapeln i Södertälje Science Park som just har invigts. Johanna Björklund, som är docent i miljövetenskap, sa att vi måste äta på ett sätt som håller sig inom de planetära gränserna. Hon pekade bland annat på att 30 procent av maten som produceras i världen idag slängs, att befolkningen ökar och att fördelningen av odlingsbar mark är ojämn. Rättvist fördelad finns 0,2 ha odlingsbar mark per person, men i Sverige använder vi idag dubbelt så stor areal per peson.

Hållbar mat beskrev Johanna Björklund ungefär så här för Mälardalen (vilket får antas gälla även andra delar vårt land / reds anm): • Mindre svinn • mindre kött • andra typer av proteiner, som insekter, alger och svenska bönor • mer odlat i städer • olika typer av vild mat • mat som bidrar till mångfald • mat som binder kol.

Johanna Björklund menar att det är bra om vi äter en del kött, bland annat därför att djuren kan hjälpa oss samla in mat. Men det bör vara av djur som betar och äter grovfoder eller rester, vilket gör att djuren inte konkurrerar med oss om föda, samtidigt som det även ger en del andra hållbarhetsfördelar. För att vara hållbar bör konsumtionen av animalieprodukter minska. Enligt uppskattningar kan vi behöva minska ner till 20 procent av mängden nötkött vi äter idag och 50 procent av mängden kött från gris och höns (och vi bör kombinera hönsraser som ger både kött och ägg). För mjölk är motsvarande uppskattning 50 procent och för ost 20 procent av vad vi äter idag.

När det gäller strävan att äta mat som bidrar till bindning av kol pekar Johanna Björklund på några faktorer som främjar detta – hög produktion, fleråriga grödor, artrika marker, ekologisk odling och plöjningsfri odling. Som del i framtidens mat lyfter hon fram perenna (fleråriga) växter från system där de samodlas med annat. Internationell forskning visar exempelvis att agroforestry har många fördelar. Det gynnar biologisk mångfald, skapar kolsänkor, minskar behovet av fossil energi, minskar sårbarhet för klimatförändringar och är mer produktivt än monokulturer.

Att odla mer i städer kan också bidra till hållbar matproduktion. En tredjedel av det som äts i världens städer odlas faktiskt också där, men så ser det inte ut i Sverige. Fördelar med odling i städer är bland annat att det är produktivt, resurssnålt och ger effektiva kretslopp och korta transporter.

Behövs både eko-värden och volym

Rebecka Milestad, docent vid KTH och agronom från SLU, berörde hur vi kan göra hållbara matsystem större genom att skala upp dem. Det ekologiska växer idag, inte minst i Sverige. Hon pekade på att de stora konventionella handelskedjorna visserligen står för en stor del av tillväxten, men att de inte bidrar till utveckling och fördjupning av eko-värdena. I andra änden av skalan finns de små initiativen som gårdsbutiker, bondemarknader etc. Förutom det ekologiska ger de stora sociala värden, men de har inte ekonomisk kraft eller tillräckliga volymer för att eko ska växa ur sin nisch. Rebecka Milestad menar att om eko ska behålla sin relevans i form av nytta för miljö, konsumenter och lantbrukare behövs både en ständig utveckling av eko-värdena och volymer som kan utmana.

Hon har tittat närmare på medelstora företag och initiativ och hur de arbetar för att skapa både volym och vad hon kallar eko+värden. De här initiativen genomsyras ofta av extra ekologiska värden och låter inte ekonomin vara ett hinder för det. Man har också en diskussionskultur internt och genom värdekedjan, och man har en långsiktighet och bygger upp förtroende. För de här företagen och initiativen kan samarbete med konventionella handelskedjor fungera bra om man är överens om ekologiska värderingar samt om förtroende är viktigare än prisförhandlingar. De behöver även ha andra försäljningskanaler och inte vara beroende av handelskedjan. Det är också viktigt att man kan utveckla en egen identitet på marknaden. Rebecka Milestad menar att det går att få det ekologiska att växa mer samtidigt som eko+värden bevaras och fördjupas. De medelstora eko-initiativen och dess värdekedjor kan vara en spjutspets med innovationskraft som driver utvecklingen.

Gå från produktnivå till system- och dietnivå

Carola Strassner är professor i hållbara livsmedelssystem och är engagerad i Organic Food System Programme (OFSP), som är ett av åtta huvudinitiativ i FN:s arbete för hållbara matsystem. En huvuddel av OFSP är det odlings- och matkoncept som genom åren utvecklats i Järna och Södertäljeområdet. Carola Strassner pekade särskilt på tre växande globala utmaningar när det gäller hållbara matsystem – förlorad biologisk mångfald, urbanisering och förändringar av dieter. I detalj ser utmaningarna olika ut i olika delar av världen.

I arbetet med problem kring hållbarheten i våra matsystem betonade hon att vi behöver tänka mer i helhet och system, och röra oss från produktnivå till dietnivå. Det räcker inte att betrakta orsak och verkan på ett linjärt sätt, där A leder till B som leder till C. Då kan man missa viktiga aspekter. Hon menar att ingenting egentligen bara är orsak eller verkan, utan man behöver se detta mer cirkulärt, där kraften i ett system kommer från ”feed back loops”. Det gör också att man kan se helheten i ett matsystem.

Carola Strassner pekade också på ett område som har stor påverkan på hållbarheten – folk äter allt mer måltider utanför hemmet. Det kräver resurser och för bland annat med sig utsläpp, matrester och förpackningar. Det här är större än man kan tro. I exempelvis Tyskland spenderas en tredjedel av matpengarna på måltider utanför hemmet och i USA handlar det om hälften. Carola Strassner menar att vi inte bara kan lösa hållbarhetsproblem på resursnivå, vi måste titta på matvanorna också.

En betydande del av måltiderna utanför hemmet finns inom offentlig verksamhet. Här pekar hon bland annat på måltidsverksamheten i Södertälje kommun som ett bra exempel där man nått över hälften ekologiskt utan att kostnaderna har ökat. Carola Strassner sa att det behövs många samverkande aktörer för att åstadkomma och sprida ett system av hållbara måltider. Det handlar bland annat om partnerskap mellan verksamheter, riktlinjer, stöd från odlingsorganisationer, utbildare, nätverk och konsulter. Hon uppmanade avslutningsvis till att tänka mer i termer av hela matsystem, att använda hållbarhetsmål som sätt att förändra och att inspirera det här arbetet med historier från praktiken.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
Illustration: Anna Gran
6 februari, 2018

Månadens frö: Fänkål – Foeniculum vulgare

I det lilla fänkålsfröet slumrar en glömd historia om stränghet och ymnighet. Det berättas om det i den grekiska mytologin att fänkål förknippades med mat och vinguden Dionysos. Det var genom fänkålens stjälkar som gudarna blåste sin kunskap till människorna. I antikens Grekland under de olympiska spelen runt 700-talet före Kristus, åt idrottarna fänkål för att bli starka och uthålliga. En tradition levde kvar länge, i England liksom i Sverige hängde man upp fänkål över dörrar till hus och kyrkor i forna tider. Trollpåsar med fänkålsfrön hängdes om halsen på barn för skydd emot troll och onda makter. …

LÄS MER

I det lilla fänkålsfröet slumrar en glömd historia om stränghet och ymnighet. Det berättas om det i den grekiska mytologin att fänkål förknippades med mat och vinguden Dionysos. Det var genom fänkålens stjälkar som gudarna blåste sin kunskap till människorna. I antikens Grekland under de olympiska spelen runt 700-talet före Kristus, åt idrottarna fänkål för att bli starka och uthålliga. En tradition levde kvar länge, i England liksom i Sverige hängde man upp fänkål över dörrar till hus och kyrkor i forna tider. Trollpåsar med fänkålsfrön hängdes om halsen på barn för skydd emot troll och onda makter.

De ihåliga stjälkarna springer fram ur en hjärtformad ljus grönsak, bär upp flockblommor och dilliknande bladvippor. Fröna är ovala och känns igen på de längsgående ränderna och den söta, kryddiga, lakritssmaken.
Det är inte frågan om någon kål här, namnet har vi vrängt till från sluttampen av det Latinska Foeniculum.
I Sverige hade vi fänkål som blev långa och taniga av de ljusa dagarna om sommaren. Endast fröna användes till krydda och medicin. Rotfänkålen kom hit först på 1970-talet från främre Asien och medelhavsområdet. Därifrån har vi inspiration att hämta hur vi kan använda grönsaken i köket, kokt, rå eller stekt, strimlad eller klyftad, i sallader, fiskgrytor och korv och smaksförbättrare till ett dåligt vin.

Fänkålsfrön, hela stötta eller malda, används som krydda i bröd, gärna tillsammans med anis och kummin. I grönkålssoppa är det väldigt gott. Hela plantan är fylld av eterisk olja.

Framförallt är det värt att se på hur fänkål har använts inom folkmedicin:
Den ansågs bota hosta, vara kramplösande, öka aptiten, underlätta matsmältningen, öka mjölkproduktionen hos ammande mödrar och fungera som ögonbad.

Forskning har visat att fänkål är kramplösande på glatt muskulatur i luftrör och tarmar. Den har en sekretmotorisk verkan, den är slemlösande och ökar flimmerhårens rörelser i luftrören som har till uppgift att föra upp slem ur lungorna.

Fänkålste lindrar helt klart väderspänningar, rapningar, magknip och kolik.
Ångbad kan underlätta andningen vid förkylningar.

Ett riktigt stärkande och livgivande te kokas på lakritsrot, anis och fänkål.
Drick det med honung och grädde.

Tugga fänkålsfrön och lukta gott!

Text: Red./Anna Gran