14 september, 2017

Regeringens livsmedelsstrategi ger ökat produktionstryck på svenska grisar

Den svenska regeringens livsmedelsstrategi har kritiserats för att vara alltför inriktad på ökad produktion och för lite på hållbarhet. Nu börjar exempel på det också visa sig i verkligheten. Som följd av regeringens mål om ökad livsmedelsproduktion vill Jordbruksverket bland annat att griskultingar ska kunna skiljas från sina mammor ännu tidigare än i dag. …

LÄS MER

Den svenska regeringens livsmedelsstrategi har kritiserats för att vara alltför inriktad på ökad produktion och för lite på hållbarhet. Nu börjar exempel på det också visa sig i verkligheten. Som följd av regeringens mål om ökad livsmedelsproduktion vill Jordbruksverket bland annat att griskultingar ska kunna skiljas från sina mammor ännu tidigare än i dag.

Svenska Djurskyddsföreningen med flera kritiserar Jordbruksverkets förslag till nya regler för grisuppfödning. Särskilt att griskultingar ska få avskiljas från suggan redan vid 21 dygns ålder, dvs en vecka tidigare än idag. Man menar att det strider mot regeringens löfte om att inte försämra djurskyddet samt att förslaget heller inte är vetenskapligt underbyggt av forskare. Den fältstudie Jordbruksverket refererar till är gjord av grisnäringens egen branschorganisation.

SLU-professorn Bo Lagers är en av kritikerna. Han säger i en TT-intervju att det finns flera vetenskapliga studier som visar att tidigare avskiljning av griskultingar leder till ökad sjuklighet och därmed ökad användning av antibiotika. Jordbruksverket håller inte med och pekar på att man ställer en rad villkor på grisuppfödarna för att de ska få avskilja griskultingar tidigare. Myndigheten ger i övrigt en ganska snårig förklaring om att det genomsnittligt inte blir så stor skillnad mot idag, och man jämför också med hur det ser ut i andra länder.

Men i grunden handlar det helt klart om att öka produktionen och därmed blir det även ett ökat produktionstryck på grisarna. Sist i en information från Jordbruksverket står det exempelvis”…och under ett år hinner varje sugga få några extra grisar som bonden kan sälja.” Ytterligare en del i Jordbruksverkets förslag är att maximalt antal slaktgrisar i samma stallavdelning ska ökas från 400 till 600. Jordbruksverket är tydligt med att regeländringarna handlar om att de ska stödja målen om ökad produktion i regeringens livsmedelsstrategi.

Enligt flera kritiker är livsmedelsstrategin, som presenterades i början av året, för ensidigt inriktad på ökad produktion, produktivitet och konkurrenskraft medan hållbarhet i produktionen har nedgraderats. I livsmedelsstrategin finns visserligen hållbarheten med, men flera kritiker menar att det saknas åtgärder och strategi för hur en ökad livsmedelsproduktion också ska bli hållbar. I Jordbruksverkets förslag till nya regler för grisuppfödning ser vi nu däremot ett konkret exempel på hur en sådan prioritering av ökad produktion av allt att döma leder till minskad hållbarhet. Det finns all anledning att hålla ögonen öppna för sådant i fortsättningen.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Illustration: Anna Gran
31 augusti, 2017

Månadens rova: Kålrabbi – Brassica oleracea

Livsmedel under namnet rotfrukter innefattar hela rötter, rotdelar, rotknölar, stamknölar, ovan och under jord. De är en viktig del i den svenska husmanskosten. Ovärderliga i det gamla bondesamhället eftersom de tål att lagras över vintern om de hålls undan från mögel och frost. De är billiga, har högt vitamin, kostfiber och mineralinnehåll. Till exempel A-vitaminet bibehålls när vi kokar dem länge. Tillagningen kräver sin omsorg som är mödan värd.…

LÄS MER

Livsmedel under namnet rotfrukter innefattar hela rötter, rotdelar, rotknölar, stamknölar, ovan och under jord. De är en viktig del i den svenska husmanskosten. Ovärderliga i det gamla bondesamhället eftersom de tål att lagras över vintern om de hålls undan från mögel och frost. De är billiga, har högt vitamin, kostfiber och mineralinnehåll. Tillexempel A-vitaminet bibehålls när vi kokar dem länge. Tillagningen kräver sin omsorg som är mödan värd.

Kålrabbi är en rova ovan mark, ett mellanting av kål och rova. Den är stamknölad men ser ut som en rova och smakar som en krispig broccolistjälk men ändå mer läskande än den. Vackert ljusgrön eller purpurfärgad med blad och bladärr och inuti ett vitt fruktkött. Inte mycket historia känd om denna mer än att den framavlats av kål och kom till Europa i slutet av 1500-talet. Lustigt är dock att i Norge kallar de kålrot för kålrabi, ett av dessa förvirrande orförväxlingar vi kan råka ut för grannar emellan.

Kålrabbin har kallats Nordens citron. Den innehåller C-vitamin, B-vitamin, kalcium, fosfor, magnesium och grova kostfiber.
Tillaga kokt, rå eller stekt och panerad. I sallader, hyvlad, tärnad eller strimlad, picklad eller bara kokt med lite smör, i grytor och gratänger.
Servera ett barn tunna skivade flarn direkt från en kålrabbi och några nötter till som ett mellanmål.
Låt kålfamiljens egen lilla rova finna vägen till barnens munnar, låt kålrabbin, det trinda, osöta äpplet bli den glada lilla överraskningen i en välkomponerad sallad. För sin goda fräschör och sin sunda inverkan på ämnesomsättning, nervsystem och hjärta.

Kål är välkänt i huskurer för egenvård för att dra ut det röda ur en inflammation, som omslag utvärtes eller gurgla i juice mot tandköttsinflammation.
Kålsläktet är högt skattat i Norden för sin kurerande förmåga även vid förkylning och hosta. En urgröpt kålrot med honung i gropen som får stå över natten bjuder på en utsökt medicin. Honungen har dragit åt sig kålrotens näring och smält i urgröpta gropen så passa på att den ej rinner ut.
Ett mortlat vitkålsblad på en mjölkstockning är ett annat gammalt husmorsknep.

En variant inom kålfamiljen är rapsen som odlas dels för att utvinna olja ur fröna, dels för att av resterna efter oljeutvinningen bereda rapskakor, som används som fodermedel.
Många är de områden och riktningar en förädlingsprocess kan leda till och gott är det arbete som lades ned på att framavla de rotgrönsaker vi har idag.

Text: Red/Anna Gran
Foto: Erik Olsson
22 augusti, 2017

Småskalig grönsaksodling som ger inspiration för framtiden

Ett liv med mer gemenskap, i överensstämmelse med ekosystemen och med möjligheten att få vara kreativ i sitt arbete och göra något meningsfullt. Det är en dröm som odlingskooperativet Under Tallarna har förverkligat. Samtidigt utvecklar man inte minst ett inspirerande exempel på hur småskalig grönsaksodling blir den mest högproduktiva och ekologiska modellen. …

LÄS MER

Ett liv med mer gemenskap, i överensstämmelse med ekosystemen och med möjligheten att få vara kreativ i sitt arbete och göra något meningsfullt. Det är en dröm som odlingskooperativet Under Tallarna har förverkligat. Samtidigt utvecklar man inte minst ett inspirerande exempel på hur småskalig grönsaksodling blir den mest högproduktiva och ekologiska modellen.

Stort intresse

– Vi får massor av besök av intresserade människor. Det blir några tusen varje sommar. Många söker idag efter idéer om hur vi ska hantera en ohållbar framtid och vi blir kanske ett exempel på personer som går till handling, säger Simone Grind, som är en av de fem delägare som driver kooperativet.

Under Tallarna bygger i övrigt på olika typer av medlemskap. Det som odlas går idag till 70 andelsmedlemmar under perioden juni–oktober. Då får 50 medlemmar en prenumererad veckolåda som ungefär motsvarar en familjs veckobehov av grönsaker. De övriga 20 andelarna går till restauranger. Intresset är stort. Andelarna är slutsålda i år och man planerar att utöka verksamheten och antalet medlemmar. Det här upplägget innebär samtidigt både en riskfördelning och en naturlig dialog mellan producenter och konsumenter.

Man kan också vara stödjande medlem i Under Tallarna och vara med på olika arrangemang. Här ordnas skördemiddagar, träffar, kurser, praktikantdagar, öppna arbetsdagar som är väldigt välbesökta, med mera. De här mötena mellan människor är en viktig poäng med verksamheten.

Skapa det liv man vill leva

Under Tallarna (eller formellt Tuna kooperativ) finns i Järna, startade år 2012 och har byggt upp verksamheten utan lån eller bidrag. Marken som arrenderas av Södertälje kommun var för länge sedan en del av en gård, men hade vid starten legat öde under många år. Här fanns bara ruinen av ett nedbrunnet hus. Idag sjuder det av grönsaksodlingar och centrum för det hela är ett stort egenbyggt växthus där man driver upp plantor för odlingarna och där man också har utrymmen för gemenskap.

Här träffar jag tre av dem som driver verksamheten – Simone Grind, Robin Tidblom och Ossian Tidblom. De har lite olika bakgrunder men verkar ha liknande motiv för att arbeta med kooperativet.

– Vi vill skapa en plats för både högproduktiv matproduktion och en mötesplats för socialt, kulturellt liv med utrymme för rekreation och upplevelser. Det handlar om att skapa det liv vi vill leva. Samtidigt blir den småskaliga matproduktionen ett bra verktyg att arbeta med frågor som vi tycker är viktiga, exempelvis biologisk mångfald, socialt inkluderande, starka lokalsamhällen, miljömedvetenhet och konsumtionsmedvetenhet, säger Simone.

– Det är ett försök att leva med ekosystemen på ett sätt där människan inte är alltför separerad, och att den vägen utforska hur man kan göra, säger Robin.

– Det här ökar också människors engagemang för lokalsamhället. Man bryr sig mer om sin lokala matproduktion, menar Ossian.

Foto: Erik Olsson

Högproduktiv odling

Enligt Ossian händer det mycket just nu inom småskalig grönsaksodling över hela världen och vi lever i en tid då man kan lära av varandra och kombinera de bästa tipsen. Under Tallarna har ambitionen att göra den här typen av odling till den mest högproduktiva och mest ekologiska modellen. I de egna odlingarna kan man själva se att samarbetet med ekosystemet gör att man kan producera så mycket mer.

Under Tallarna odlar mer intensivt än många andra odlare. Det grundar sig på detaljer i metoderna och modern forskning om ekologi. Man har fasta odlingsbäddar där man odlar på hela ytan. De plöjs aldrig. Detta för att bygga upp ett mikroliv i jorden som gör att grönsakerna kan tillgodogöra sig näringsämnena där. Man använder mycket biokol vars struktur ger en bra miljö för mikroliv i jorden. Ungefär som ”jordens korallrev”, menar Robin. Den här kolblandade odlingsjorden laddar man med mycket näring i form av kompost och komposterad gödsel.

Hos Under Tallarna får man under en säsong fram 2–3 omgångar grönsaker på en och samma yta och med en varierad växtföljd. Att man får ut så mycket beror både på hur man sköter odlingsjorden och att man för det mesta driver upp plantor i växthus som sedan planteras, dvs man sår inte så mycket direkt. Genom det material man använder i odlingsbäddarna samt genom att man odlar på hela odlingsytorna har man inga större problem med ogräs som ska rensas. Inte heller har man problem med sniglar. Våra odlingsbäddar är inte ett bra habitat för dem, de vill inte vara här, berättar Ossian.

Foto: Erik Olsson

Behövs mer småskalig matproduktion

– Det här är en spännande modell för hur mycket som kan produceras exempelvis nära stan där det inte finns så mycket yta, säger Simone. Det är något som samhället kommer att behöva mer av i framtiden, vi kan inte fortsätta som vi gör idag. Det handlar också om matsuveränitet i Sverige som man pratar mycket om idag. Om vi inte producerar mat, vad händer då redan efter tre dagar om vi plötsligt inte längre kan importera?

Hon menar också att det som Under Tallarna gör kan alla göra överallt. Det finns mycket kommunal och annan mark i anslutning till samhällen som går att använda till matproduktion och som skulle må bra av att användas till det. Det krävs också en hel del arbete och envishet och att man vågar tro på sin idé. Därför behöver det hela också vara lustdrivet, och det får man med sig om man arbetar på ett sätt som stämmer med det liv som man vill leva.

Enligt Simone behövs även större samhällsvisioner för att den här typen av småskalig matproduktion ska få ordentligt genomslag. Det räcker inte med att politiker och tjänstemän tycker det är bra i största allmänhet. Det behövs funktioner i samhället som kan bidra till den utveckling man vill se. Simone tycker det är bra att Södertälje kommun nu ska arbeta med en odlingsstrategi för hela kommunen. Men det finns ganska få odlare och hon menar att hela Sverige behöver utbilda sig i hur småskalig matproduktion går till.

– Det behövs också mer utrymme att testa nya lösningar. Om vi ska skapa ett samhälle som stämmer med planetens begränsningar behöver vi alla, inklusive politiker och företag, se exempel på hur man kan arbeta utanför den vanliga fyrkanten. Det är detta som kommer att skapa utveckling. Inget nytt föds av att enbart vara emot allt som är dåligt. Vi fokuserar istället mer på att utveckla ett bra exempel och att inspirera andra, säger Simone.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Källor

Under Tallarna

18 augusti, 2017

Innovativa sätt att odla mat

Vi är i ständigt behov av innovativa lösningar inom jordbruket. Här är 5 exempel på kreativa initiativ från bönder runtom i USA som vi inspireras av! Vad sägs om att odla ekologiska aroniabär eller uppfinna en ny form av ved att elda med?…

LÄS MER

Vi är i ständigt behov av innovativa lösningar inom jordbruket. Här är 5 exempel på kreativa initiativ från bönder runtom i USA som vi inspireras av! Vad sägs om att odla ekologiska aroniabär eller uppfinna en ny form av ved att elda med?

1. Urban odling
Crested Butte i Colorado är belägen högt upp på Rocky Mountains och erbjuder därför inte optimala odlingsförhållanden. Tidigare kunde odling ske enbart på sommaren, men sedan kom Kate Haverkampf på en lösning. Hon lanserade Tassinong Farms, en farm inuti återanvända fraktbehållare. LED-lampor lyser upp växthyllor som är rotade i en behållare gjord av återvunna plastflaskor. Med ett smartphone-aktiverat spårningssystem kan Haverkampf hålla koll på sina odlingar. Om näringsblandningen i vattnet blir ojämn kan hon svepa på sin telefon för att fixa det – var hon än befinner sig. Eftersom det inte finns någon jord minskar risken för ogräs, och behovet av bekämpningsmedel minskar i det tätt kontrollerade odlingsutrymmet inomhus. Vattenanvändningen är minimal.

2. Superfrukt
Iowa är fullt av fält där man odlar majs och soja. Men bonden Andrew Pittz skiljer sig från mängden. På hans familjegård är fälten täckta med certifierade ekologiska aroniabär. Bären innehåller en högre mängd antioxidanter än alla andra frukter, vilket gör dem till riktiga superbär. Men Pittz odlar dem framförallt av hänsyn till miljön.
Bären växer mycket på hans gård även utan bevattning. Mellan bärbuskarna finns mattor av lokalt gräs som bidrar med kväve i jorden och ökar avkastningen samt minskar behovet av kemikalier.

3. Att plantera rättvisa
Steniga sluttningar brukar inte rankas högt i jordbruksvärlden. Men utanför Albany i New York valde två personer att arbeta i just den miljön. De tillämpade metoder för jordrening och började avlägsna stenar och plantera grödor. Fem år senare öppnade de en affär på Soul Fire Farm. Affären fokuserar på miljö och rättvisa och vill stötta Albanys socialt utsatta miljöer. De har också startat en workshop i jordbruk, Black and Latin Farmers Immersion, som lockar svarta bönder från hela landet. Allt på gården odlas utan syntetiska kemikalier och bönderna är beroende av kompost för att öka produktiviteten. De levererar även lådor med grönsaker och för familjer som har ont om pengar kan den bli så gott som gratis. Detta för att de vill ge alla möjligheten att äta nyttig mat som är odlad med omtanke om miljön!

4. Att ta vara på ”Kollandet”
På kullarna i Kentucky är miljön full av damm och toxiner och förorenat vatten, efter att man avlägsnat bergstoppar där. Man har funderat på om det går att göra något med den förorenade platsen. Robin Richmond Mason kom att tänka på kenaf, en växt som är släkting till hampa, ockra och bomull. Mason upptäckte att kenaf är en potent källa till bränsle som brinner längre och varmare än konventionell ved – vilket är en bonus på landsbygden där trävärme är vanligt. Att hitta en ny källa till ved bidrar även till att lätta trycket på skogarna som skövlas för ved. Man ser också kenaf som ett första försök att öka växtlivet på platsen.

5. Gammal bondgård, nya knep
Don Bustos familj har bedrivit jordbruk i New Mexiko i tre sekler och än idag använder han och hans brorson det gamla systemet för vattendiken, som kallas Acequias, för att mata sina grödor. De odlar högkvalitativa ekologiska grödor, för marknader och offentliga skolor. Idag odlas nästan sex dussin sorter av frukt och grönsaker året om med hjälp av en serie lågteknologiska växthusstrukturer och en solvärmare. Don Bustos har också varit en stor förkämpe för kvinnliga och svarta bönder. Han har även skapat ett utbildningsprogram som knyter samman små odlare med offentliga skolkafeterior.

Det här är en sammanfattning av en artikel på engelska, publicerad hos EcoWatch, läs den gärna här!


Illustration: Anna Gran
17 augusti, 2017

Månadens rotfrukt: Rödbetan – beta vulgaris

Rödbetan håller på att bli väldigt populär. Vi har sett den dyka upp i mat- och hälsoartiklar där den hyllas och rekommenderas för sin förmåga att från näringssidan utjämna spänningar och ensidigheter i den mänskliga organismen. Rödbetan ger oss möjligheten att genom kosten närma oss den goda hälsa vi vill uppnå och motverka de fysiska obalanser vi ibland måste medicinera. …

LÄS MER

Rödbetan håller på att bli väldigt populär. Vi har sett den dyka upp i mat- och hälsoartiklar där den hyllas och rekommenderas för sin förmåga att från näringssidan utjämna spänningar och ensidigheter i den mänskliga organismen. Rödbetan ger oss möjligheten att genom kosten närma oss den goda hälsa vi vill uppnå och motverka de fysiska obalanser vi ibland måste medicinera.

”Riv en rödbeta, en morot, några droppar citron, ät varje dag – det ger stark kraft!”
Detta sade karskt den gamla damen i sängen bredvid då jag var inlagd för att få blod.
Och jag gjorde så, varje dag. Det gav stark kraft.

Vildplantan Beta vulgaris från medelhavsområdet, en strand- och saltväxt, är den planta som kultiverats till mangold, sockerrova och rödbeta i en äldre tid. Men det var först i mitten av 16:e århundradet som rödbetan fick någon större utbredning i Mellaneuropa. Den är lättodlad och kan växa och frodas långt norrut i våra kalla, mörka jordar.
Rödbetsroten är rund och trind och genomskuren ser vi ett blomlikt ringmönster. Smaken är sötaktig och i hela roten ända ut i bladnerverna strömmar den rödlila saften. Den röda färgen är som naturens röda bläck. Den färgar av sig på dina händer, på skärbrädan och den färgar din urin! Flödande i vår kropp fyller den oss med antioxidanter. Pigmentet är en fytokemikalie som är växtens naturliga skydd mot solens strålning, insektsangrepp, bakterier, virus och svamp.
Rödbetsblasten innehåller mer järn och andra mineraler än spenat.

Vidare är rödbetan blodbildande och blodtryckssänkande, hjälper vid förstoppning särskilt när vi har ätit för tung mat, bra mot finnar, fetma, hudproblem, anemi och mycket mer.
Rårivna rödbetor rekommenderas som diet till cancersjuka.
Dessutom är rödbetan basisk och stabiliserar ph-värdet i en för sur kropp.

Inte utan att man kan förstå att rödbetan en gång odlades som läkeört!

Men så är den god också!

Här i en variant på Morotskaka med rödbetor och saffransglasyr:

4 dl ekologiskt vetemjöl
3 dl ekologiskt strösocker
½ tsk salt
1 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
1 msk kanel
1 msk malen nejlika
1 tsk riven muskotnöt
1 ½ dl ekologisk rapsolja
3 ekologiska ägg
3 dl helst biodynamiskt odlade rivna rödbetor
3 dl hackade valnötter

Saffransglasyr
1 påse malen saffran
200 g cream cheese
2-3 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund bakform.
Blanda de torra ingredienserna. Rör i olja och ägg till en jämn smet
Tillsätt rödbetor och valnötter.
Häll smeten i formen. Grädda kakan mitt i ugnen i ca 45 minuter.
Kakan är färdig när den släpper från kanten och en provsticka är torr.
Låt kakan svalna något i formen. Stjälp sedan upp den på ett galler och
låt den kallna under formen.
Använd en elvisp till glasyren och blanda ihop ingredienserna till en slät kräm.
Om du använder hel saffran så börja med att stöta den tillsammans med lite socker i en mortel. Bred glasyren över kakan.

Text: Red/Anna Gran
24 juli, 2017

Lagregler och monokultur hinder för mer hållbara spannmål

Dagens enkelspåriga växtförädling och monokulturer gör att mångfalden försvinner och därmed även det naturliga skyddet mot sjukdomar i spannmål, säger SLU-forskaren och bonden Hans Larsson. Det är en farlig väg att gå, menar han.…

LÄS MER

De ”moderna”, växtförädlade spannmålssorter som dominerar helt idag innehåller mindre näringsämnen och är känsligare för sjukdomar än äldre mer naturligt växtförädlade kultursorter. Men att sälja utsäde av kultursorter är idag olagligt. Dagens enkelspåriga växtförädling och monokulturer gör att mångfalden försvinner och därmed även det naturliga skyddet mot sjukdomar i spannmål, säger SLU-forskaren och bonden Hans Larsson. Det är en farlig väg att gå, menar han.

Mer motståndskraft i kultursorter

Han har under ett 20-tal år arbetat på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) med ekologisk växtförädling av främst vete och var dessförinnan även expert på växtskydd. Hans Larsson är numera främst engagerad i föreningen Allkorn som verkar för att bevara och utveckla en mångfald av lokalt anpassade spannmål – dvs kultursorter. För många år sedan startade han ett ekologiskt odlingssystem i Alnarp. Här gjorde han intressanta observationer.

– Jag såg att de moderna, konventionellt växtförädlade spannmålssorterna inte passar i ekologiska system. De är nämligen anpassade till och beroende av konstgödning och kemiska bekämpningsmedel. Man brukar kalla dem laboratoriesorter, och ytterligare en nackdel med dessa är att de inte klara sig under lite sämre odlingsförhållanden, vilket man också har märkt i många andra länder, berättar Hans.

Han förklarar att i äldre spannmålssorter, som under lång tid utvecklats lokalt och klimatanpassats, finns det inbyggt att kunna konkurrera mot ogräs och de är även mer motståndskraftiga mot olika sjukdomar.

Ett grundläggande fel man gör idag är, enligt Hans, att man odlar en genetiskt lika sort på stora områden. Det hjälper inte mycket om den specifika sorten är resistent mot sjukdomar, därför att sjukdomarna är snabba på att anpassa sig. Det tar bara 2–3 år för sjukdomar att övervinna den resistensen, och då behövs en ny modifierad sort som utsädesföretagen säljer.

– Därför är det viktigt med mångfald på spannmålsfälten. Det fanns tidigare ett mycket sort antal vetesorter i världen, men idag har minst 75 procent av dessa försvunnit. Det behövs mer kultursorter, som man också kan kalla evolutionära sorter. De har det evolutionära i sig och har aldrig renodlats, utan har odlats fram av bönder lokalt under lång tid. Förutom mer motståndskraft är kultursorter mer klimatsmarta, resurssnåla, och de smakar mer och innehåller mer näringsämnen än de så kallade moderna sorterna.

Lagregler hindrar ökad mångfald

Häpnadsväckande nog finns det ett direkt laghinder mot att vi ska få mer tillgång till kultursorterna med alla dess fördelar. Det är i stort sett förbjudet att sälja utsäde till kultursorter. Man får bara sälja utsäde för de spannmålssorter som finns på EUs sortlista. Hans Larsson nämner ett fall där en förening i Frankrike blev dömd till höga böter för att man sålt utsäde av äldre kultursorter utanför listan. Utsädeslagstiftningen i Sverige och EU säger idag att sorterna ska var enhetliga och stabila.

– Men det där med stabilitet existerar i realiteten inte där det finns liv, och enhetligheten är direkt skadlig. Genom att bara odla genetiskt enhetliga sorter får man spannmålsfält utan motståndskraft. Man bjuder in sjukdomar. Mångfalden är det enda hållbara sättet att bekämpa sjukdomar, säger Hans Larsson.

Man tar sig för pannan och undrar hur en sådan lagstiftning motiveras. Enligt Hans domineras utsädesmarknaden av storföretag som inte vill ha biologiska lösningar. De vill tjäna pengar på att sälja en ny sort vart tredje år, där man plockat in någon resistent gen som sjukdomarna sedan snabbt anpassar sig till. Han menar att utsädesbolagen och deras lobbying har en enorm påverkan och är så starka att de i princip bestämmer lagarna.

Emmervete – ett exempel på kulturspannmål (allkorn.se).

Farlig väg

I dagens växtförädling finns, enligt Hans, på längre sikt en allvarlig fara som har vissa likheter med det välkända hälsoproblemet kring överanvändning av antibiotika och multiresistenta bakterier.

– I den moderna växtförädlingen lägger man till enstaka resistenta gener från de äldre sorterna, som helt naturligt har mängder av sådana gener. Men sjukdomarna överlistar snabbt den förändringen och då behöver man lägga till någon ny resistent gen, och så vidare. Om man fortsätter så här har man till slut förbrukat alla resistensmöjligheter som finns naturligt och man skapar samtidigt även mer aggressiva sjukdomar som normalt inte finns i spannmål. Till slut hjälper ingenting.

”Moderna” sorter ger mer volym men mindre näring

Den ”moderna” växtförädlingen vi haft en tid nu har, enligt Hans, enbart gått ut på att få mer skörd i volym räknat. Det man förändrat är förhållandet mellan andelen strå respektive kärna av spannmålets totala biomassa. Man brukar kalla detta skördekvot. Stråna är betydligt kortare och rötterna mindre på nya sorter jämfört med kultursorter. Lite förenklat ger kultursorter 4 ton kärna och 10 ton strå av totalt 14 ton biomassa per hektar. I nyare växtförädlade sorter är förhållandet i stort sett det omvända, men kultursorterna har en rad viktiga fördelar.

– Mineralinnehållet är mycket större i kärnorna hos äldre kultursorter. Nya konventionellt växtförädlade sorter har väldigt lågt näringsinnehåll, särskilt när det gäller mikronäringsämnen. Det här bidrar till ett stort samhällsproblem som kommer av att vi äter för mycket energirik mat men som har för låg näringstäthet. Vi måste äta mindre men bättre, säger Hans Larsson.

Kultursorter ger mindre fotavtryck

Enligt Hans är kultursorterna som sagt mer motståndskraftiga mot sjukdomar och därför inte lika beroende av kemiska bekämpningsmedel som de ”moderna” sorterna. Han menar också att kultursorternas större rotsystem även bidrar till att skapa mer mull i jorden och därmed också ökad bindning av kol i maken. I en mullrik och giftfri jord trivs insekter, maskar och andra organismer. Sammantaget gör detta jorden bördigare, vilket innebär att kultursorterna inte är beroende av konstgödsel på samma sätt som nyare spannmålssorter.

Överhuvudtaget blir det miljö- och klimatmässiga fotavtrycket mindre med kulturspannmål, menar Hans. När de odlas ekologiskt läcker det inte kväve och fosfor till mark och vatten och kultursorterna är klimatsmarta i sig.

– De kan utnyttja precis det klimat som finns just där de har utvecklats. Inom jordbruket är den odlade biologiska mångfalden den enda hållbara lösningen på klimatproblemet. Och om klimatet ändras så ger kultursorterna ändå skörd, medan moderna sorter inte klarar den förändringen lika bra och i värsta fall inte ger någon skörd alls.

Arbetar för mer kulturspannmål

Föreningen Allkorn, där Hans är verksam, arbetar på flera sätt för att vi ska odla och ha tillgång till mer av kulturspannmål. Exempel på kultursorter och dess egenskaper kan man läsa om på Allkorns hemsida. Föreningen delar bland annat ut utsäde för kultursorter gratis till sina medlemmar. Man får inte sälja utsädet eftersom det är emot den gällande lagstiftningen. Men bönder har idag alltjämt rätten att odla det man vill.

Hans Larsson håller också på och utvecklar användandet av den stora fröbank som växte fram under hans 22 år av ekologisk växtförädling på SLU. Den kan idag inte ligga kvar där utan är flyttad till en gård i Skåne. Tanken är att bönder ska kunna få ut prover på flera kilo så att man snabbt kan komma igång med kultursorter om man är intresserad. Det ska vara en bruksgenbank för odlare och Hans kallar detta för deltagande växtförädling. Varje gård kan utveckla egna kultursorter. Ekologisk växtförädling går lite förenklat ut på att prova och selektera ut de sorter som visar sig passa bäst lokalt – utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Om man använder konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel i växtförädlingen ser man ju, enligt Hans, inte vilka naturliga egenskaper de nya spannmålssorterna egentligen har.

Allkorn och förlaget Ordbildarna har nyligen gett ut boken Vårt älskade bröd – för den goda smaken, hälsan och miljön. Boken tar upp kulturspannmål ur flera perspektiv, bland annat genom intervjuer med växtförädlare, odlare, mjölnare, bagare, kockar och konsumenter. Här konstaterar man bland annat att kulturspannmålen fanns långt före kemijordbruket och att spannmål och människan har utvecklats tillsammans i tusentals år.

– Det är en agrikultur med människor och historia bakom. Idag är det agro-business som dominerar och man har glömt bort det där med kultur, säger Hans Larsson.

Han tror att det är konsumenterna som kan åstadkomma de stora förändringarna på det här området och han hoppas också att vetenskapen kommer in mer på rätt spår. Det finns professorer på SLU som regelbundet går ut i media och säger hur dåligt ekologiskt är, men konsumenterna tror inte på dem, menar han.

– Både ekologi och mångfald av kulturspannmål ligger helt i tiden av flera skäl, anser Hans Larsson. Mångfald är livets strategi för utveckling.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

Allkorn

8 juli, 2017

Så hotas vårt vatten av internationella handelsavtal

Dagens frihandel och investeringsavtal begränsar människors och regeringars möjlighet att miljöskydda sitt vatten och de bäddar också för privatisering och kommersialisering av vatten. Det här kan man göra något åt och det är dags att diskutera frågan politiskt. Det menar den flerfaldigt prisbelönade kanadensiska aktivisten och författaren Maude Barlow i en färsk rapport – Water for Sale.…

LÄS MER

Dagens frihandel och investeringsavtal begränsar människors och regeringars möjlighet att miljöskydda sitt vatten och de bäddar också för privatisering och kommersialisering av vatten. Det här kan man göra något åt och det är dags att diskutera frågan politiskt. Det menar den flerfaldigt prisbelönade kanadensiska aktivisten och författaren Maude Barlow i en färsk rapport – Water for Sale.

Hon var tidigare FN-rådgivare i vattenfrågor, har mottagit alternativa nobelpriset för sitt engagemang i vattenfrågor och startade Blue Planet Project som arbetar för att vatten ska vara en mänsklig rättighet. Barlow är ordförande för medborgarrättsorganisationen The Council of Canadians och ingår bland annat i ledningen för International Forum on Globalization, vilket är ett internationellt nätverk som verkar för demokratisk kontroll av den globala ekonomin.

Vatten ses som kommersiell handelsvara, service och investering

Kommersialiseringen av vatten och begränsningarna av möjligheterna att skydda vårt vatten sker enligt Barlow på flera sätt. Handelsavtal betraktar vatten som en sorts handelsvara vilket innebär förbud mot restriktioner av handel med vatten. Huruvida vatten i sitt naturliga tillstånd, i exempelvis floder och sjöar, är en handelsbar vara finns det olika meningar om. Men så fort vatten används för exempelvis industri, vattensystem eller vattenkraft osv hamnar det under internationella handelslagar, förklarar Barlow. Och undantag som motiveras av miljöskäl eller bevarande är mycket sällsynta.

Enligt rapporten betraktas vatten också som en ”service” i nyare handelsavtal, som öppet stöder kommersialisering och privatisering av denna vattenservice. Genom olika klausuler begränsas publika monopol och regeringars regleringar som kan inkräkta på företags rätt att utnyttja vatten som service.

Antidemokratiskt verktyg

Vatten betraktas, enligt rapporten, också som investering och underkastas därför de avtalsklausuler som ger företag samma status som regeringar att utmana lagar och handelstvister. Här är s.k. Investor-State Dispute Settlement (ISDS) ett centralt verktyg för företag att omkullkasta miljöregler som skyddar vatten och att utmana den publika skötseln av vatten. Maude Barlow skriver att utländska investerare som är involverade i omfattande s.k. land grabbing kan använda ISDS för att hävda äganderätt till vatten som används i deras verksamhet. Hon menar att ISDS är nutidens mest antidemokratiska verktyg för att stödja multinationella företags intressen. I rapporten radar hon upp exempel på när företag stämmer länder på stora belopp för olika vattenrelaterade restriktioner.

För att skydda vattnet i internationella handelsöverenskommelser menar Barlow att man måste ta bort vatten från alla nyss nämnda kategorier i alla handels- och investeringsavtal. Och man måste upphöra med att använda ISDS. Människor och regeringar måste få rätt att begränsa handeln med vatten, miljöskydda vatten, upprätthålla den publika vattenskötseln och stödja den mänskliga rättigheten till vatten.

Tävling om kontrollen i vattenkrisens spår

Det här är en mycket viktig fråga. Enligt rapporten står världen inför en vattenkris av tidigare oöverträffad omfattning. Bland annat rapporterar FN att efterfrågan på vatten kommer att öka med 55 procent de kommande 15 åren. Då kommer vattentillgångarna bara att räcka till 60 procent av efterfrågan. Förra året varnade ledande forskare för att två tredjedelar av världens befolkning nu lever med vattenbrist under minst en månad per år och att 2 miljarder människor har vattenbrist minst halva året.

Så här såg man inte på vattensituationen för några decennier sedan. Då betraktade man vatten mer som en publik tillgång och något det fanns mycket av. Men i takt med att medvetenheten om vattenkrisen ökat har det, enligt Maude Barlow, vuxit fram en stor tävlan om vem som ska kontrollera planetens hotade vattenresurser. Hon menar att privata intressen och företag i tysthet och med stor precision har lagt en grund för att vatten ska bli en handelsvara på den öppna marknaden, precis som olja och gas.

I rapporten går Maude Barlow igenom hur världshandeln utvecklats, vad det innebär att vatten ses som handelsvara, service respektive investering och hur vatten kan skyddas i handelsöverenskommelser. I grunden handlar det om att vatten inte ska ses som vilken kommersiell vara som helst och att vatten undantas från handelsavtal. Bland annat skriver hon: ”Vatten liknar inget annat på jorden. Vatten kan inte ersättas – människorna och planeten kan inte överleva utan det. Vatten ska inte betraktas som en vara i avtal mellan regeringar, och företag ska inte ha någon rätt att utmana inhemska eller internationella skydd av vatten”.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

14 juni, 2017

Svenskt eko-koncept blir huvudprojekt i FN:s hållbarhetsprogram

När FN under en 10-årsperoid nu ska arbeta aktivt för hållbara matsystem och sprida bra exempel globalt väljer man ett konkret eko-koncept utvecklat i Järna och Södertälje-området som del av huvudprojekten. …

LÄS MER

När FN under en 10-årsperiod nu ska arbeta aktivt för hållbara matsystem och sprida bra exempel globalt väljer man ett konkret eko-koncept utvecklat i Järna och Södertälje-området som del av huvudprojekten.

– Det här är stort. Genom att vara ett huvudprojekt i FN:s program får vi nu i praktiken en ganska central position och en unik potential att sprida våra kunskaper och erfarenheter. Vi ska sitta med vid bordet och samarbeta med FN:s administration och andra initiativ i ett arbete som har partners i alla världens länder. Det är såvitt jag vet första gången ett renodlat ekologiskt program tas in som del av ett FN-program, säger Jostein Hertwig, VD för Järna-baserade BERAS International.

Programmet som nu tas in i FN:s arbete heter Organic Food Systems Programme och en huvuddel i detta har genom åren vuxit fram i Järna och Södertäljeområdet och sedan vidareutvecklats och spridits i hela Östersjöregionen genom Östersjöprojektet BERAS. På senare år har programmet fått mer internationell spridning i partnersamarbete med världsorganisationen för ekologisk lantbruk IFOAM och det globala forskarnätverket Food Quality and Health.

Kretslopp och hållbara system

Poängen och syftet med Organic Food Systems Programme är att skapa verkliga kretslopp av växtnäringsämnen i ekologiska jordbruk, styra mot mer hållbar och hälsosam konsumtion och bygga konkreta samarbeten kring detta mellan jordbruk, matföretag, samhälle och forskning. Detta passar mycket bra ihop med hur FN idag ser på hållbara matsystem.

Enligt Jostein Hertwig pågår ett paradigmskifte inom FN. Man går från att driva hållbarhetsfrågor gentemot de olika leden i matkedjan var för sig, till att istället satsa på att skapa hållbara, sammanhållna matsystem och samarbeten hela vägen från odling till konsumtion, och även inkludera politik, forskning och aktörer från civilsamhället.

– Det är just så vi alltid har arbetat med de här frågorna i Järna och Södertälje kommun, berättar Jostein. Jag tror detta är ett viktigt skäl till att FN vill ha med vårt arbetssätt som ett av få huvudprojekt. Ett annat viktigt skäl är att vårt program även är praktiskt inriktat och beprövat. Vi kan visa upp genomförda projekt, främst i Järna och Södertälje och i ett antal Östersjöländer samt numera också i Dominikanska Republiken och Indien.

Organic Food Systems Programme blir nu ett av åtta s.k. Core Initiatives (betyder här ungefär: huvudprojekt) i FN:s satsning Sustainable Food Systems Programme. Det är en del av FN:s 10-åriga arbete för att åstadkomma hållbar produktion och konsumtion generellt (10YFP), vilket är ett av de övergripande hållbarhetsmålen som FN fastslagit för år 2030.

Riktlinjer och bra exempel

FN:s Sustainable Food Systems Programme ska bland annat ta fram riktlinjer och rekommendationer till alla länder i världen om hur de kan utveckla hållbara matsystem, samt även ge råd till enskilda länder. Man ska inte minst föra samman existerande initiativ, lyfta fram bra exempel och bygga upp samarbeten kring gemensamma mål genom hela matvärdekedjan, från jord till bord. I det arbetet kommer alltså den Järna-baserade modellen att vara med och påverka globalt.

Man kan säga att även startpunkten för FNs arbete med de här frågorna för 45 år sedan har en Sverige-anknytning. År 1972 hölls den första FN-konferensen om hållbarhetsutvecklingen i Stockholm. En intressant kuriositet är att den mest tongivande forskaren bakom Järna/Södertälje-modellen och BERAS, docent Artur Granstedt, redan då stod utanför konferensen i ett stånd med kretsloppsodlade grönsaker för att försöka intressera delegaterna för hållbara odlingssystem.

Artur Granstedt grundade BERAS utifrån sin forskning om ekologiskt lantbruk, som han presenterade 1990. Men då var intresset svalt. Det tog ytterligare många år av fortsatt projektarbete innan detta blev ett av EU delfinansierat BERAS-projekt som bland annat kom att omfatta 48 typgårdar i samtliga EU-länder runt Östersjön. Hela det här arbetet utvecklades sedermera till ett sammanhållet kretslopps- och hållbarhetsinriktat odlings- och matkoncept – här i Sverige med bland andra Saltå Kvarn och Södertälje kommun som viktiga partners. Och idag har detta blivit en del av FN:s hållbarhetsarbete.

BERAS och partners bakom Organic Food Systems Programme ska nu närmast engagera och inspirera globala nätverk och visa att det är möjligt att arbeta hållbart och långsiktigt med livsmedelsfrågor. Man ska bland annat ta fram principer som kan vägleda en transformation till hållbara matsystem och titta närmare på vad det är som driver och stöder en sådan utveckling. Man ska också ta fram policyargument för lagstiftning och internationella överenskommelser i den här riktningen, ta fram exempel och fallstudier, verktyg för utbildning och skapa kluster för kunskapsutbyte, och mycket annat.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
24 maj, 2017

Organic Sweden – organisationen som brinner för eko

Organic Sweden är en branschorganisation som jobbar för att försäljningen och exporten av ekologiska livsmedel ska öka. Deras filosofi är att det viktigaste är hur ett livsmedel produceras, inte var. Vi har pratat med verksamhetschef Charlotte Bladh André, nu när organisationen tar utvecklingen till nästa nivå.…

LÄS MER

Organic Sweden är en branschorganisation som jobbar för att försäljningen och exporten av ekologiska livsmedel ska öka. Deras filosofi är att det viktigaste är hur ett livsmedel produceras, inte var. Vi har pratat med verksamhetschef Charlotte Bladh André, nu när organisationen tar utvecklingen till nästa nivå.

– Vi är en organisation som riktar oss till alla aktörer på ekomarknaden. Vi vill verka för att fler ekologiska lantbruk och förädlingsföretag både ska växa här i Sverige och få tillgång till andra intressanta marknader med sina råvaror och produkter. Det tror vi också gör fler lantbruk intresserade av att lägga om till ekologiskt. Idag har vi hela livsmedelskedjan representerad bland Organic Swedens medlemmar och samlar även flera organisationer som jobbar mot samma mål, som KRAV och Ekologiska Lantbrukarna, säger hon.

Just nu genomgår organisationen en förändring. Helt nyligen valdes Johan Ununger, VD på Saltå Kvarn, till ny ordförande. Charlotte Bladh André övergick till att bli verksamhetschef – en ny roll som organisationen tillsatt för att växla upp.

Idag importerar vi 60 procent av alla ekologiska livsmedel vi konsumerar i Sverige, även produkter som vi skulle kunna odla och producera själva. Där finns en potential att ta vara på för svenska producenter. Ett sätt att försöka uppmärksamma det är Organic Swedens arrangemang Ekologiska Framtidsdagen, berättar Charlotte.

– Ekologiska Framtidsdagen är ett konkret exempel på hur vi arbetar. Vi genomförde precis dagen tillsammans med Södertälje-projektet MatLust. I år hade vi temat ”Hållbara partnerskap i en hållbar livsmedelskedja” med fokus på hur samarbeten mellan handel och producenter, offentlig sektor och entreprenörer, mellan små och stora aktörer kan gynna alla parter. Genom att visa på goda exempel vill vi inspirera fler till att jobba med lösningar som fleråriga kontrakt, garanterade volymer, gemensam produktutveckling och andra typer av partnerskap som kan leda till trygghet och ekonomisk stabilitet och därmed lägga grund för både omställning och tillväxt.

Viktigt även med export

Charlotte berättar att de ibland får frågan om varför de verkar för ökad export när det ofta är brist på ekologiska råvaror i Sverige. Hon menar att det finns flera förklaringar till det, bland annat att det varierar vilka råvaror det är brist på.

– Ibland är det underskott på en viss råvara och ibland överskott på densamma. Det är en trygghet för producenter att kunna få avsättning för sina produkter även om den inhemska efterfrågan periodvis minskar. Det gör marknaden stabilare för producenterna. Dels önskar de flesta företag sälja så mycket som möjligt av sina produkter ¬– inte inom ett visst geografiskt område – utan till alla som har en efterfrågan. Det finns också flera exempel på svenska ekologiska produkter som har ett mycket högre marknadsvärde i andra länder. Svensk ekologisk mjölk i Hongkong är ett exempel.

Att Organic Sweden väljer att fokusera på just den ekologiska maten, snarare än att maten ska vara närproducerad har sin förklaring. De menar att det viktiga är hur maten produceras snarare än var den produceras.
– Jag tycker att begreppet ”närbesprutat” ger en tankeställare. Bara för att något är producerat nära är det inte självklart det vi vill ha. Organic Sweden verkar för att det svenska ekologiska lantbruket ska växa sig starkare. Samtidigt är det också viktigt att stödja ekologiska lantbrukare oavsett var i världen de befinner sig. Många grödor kan vi inte odla på våra breddgrader och då ska vi ju främja en hållbar produktion där kaffe, kakao, te, ris, bananer, annans och andra råvaror odlas som vi sedan importerar. Schyssta villkor för arbetarna ligger i det ekologiska konceptet och det stöder vi naturligtvis liksom övriga kriterier, säger Charlotte.

Charlotte Bladh André. Fotograf: Linda Broström

Ekologiskt borde vara det enda rimliga

Organic Sweden jobbar mycket medvetet och aktivt med sin kommunikation. Dels försöker de finnas på plats och medverka i seminarier och debatter, dels genom att sprida nyheter i sina egna kanaler. De skapar också event kring frågor de vill lyfta och tar fram material till politiker och beslutsfattare.

– Egentligen borde det inte alls vara svårt att få fler att tycka att eko är det enda rimliga. Det orimliga är ju en produktion som innebär att kemiska bekämpningsmedel används på maten vi ska äta, på åkrar och fält så att bin, humlor, fjärilar och andra viktiga pollinerare dör. Och på plantager på andra sidan planeten där lantbrukare blir sjuka när de arbetar med bananer och andra grödor vi importerar. Det orimliga är ju en produktion som använder stora mängder konstgödsel som utarmar våra jordar och en djurhållning som inte tar hänsyn till djurens naturliga behov. Det orimliga är produkter som får kallas ”functional food” när de endast består av en lång rad onödiga tillsatser. De ekologiska alternativen borde vara norm – det rimliga. Även om eko inte har svaret på allt och att det självklart alltid finns behov av utveckling även inom den ekologiska produktionen, säger Charlotte.

När det gäller den eko-boom det har pratats så mycket om förhåller sig Charlotte sval. Hon menar att det stämmer att försäljningen av ekologiskt har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt påminner hon om att över 90 procent av allt vi äter och dricker i Sverige fortfarande är o-ekologiskt.

– Den ekologiska andelen är fortfarande liten och vi behöver agera utifrån den positionen snarare än att slå oss tillbaka och tänka att marknaden kommer att fortsätta växa oavsett vad vi gör. Det finns en risk att många tänker och tror att vi kan börja ägna uppmärksamhet åt annat. Men vi har mycket kvar att göra och därför ser jag verkligen fram emot att jobba vidare med Organic Sweden för att fortsätta verka för ökad försäljning så att ekologiska lantbruk och ekoföretag i Sverige kan växa, ta allt större marknadsandelar och därmed bidra till allt från mer hälsosamma produkter till ett mer hållbart lantbruk, avslutar Charlotte.

18 maj, 2017

Varning för falska nyheter om mat

Vad kan vi göra mot falska eller överdrivna nyheter om exempelvis hälsoeffekter, ”superdieter”, ”superbär” och mycket annat kring vår mat? Ett problem är att kost och hälsa är ett mycket komplext område som kräver mycket kunskap, medan både media och många människor har en faiblesse för enkla lösningar. …

LÄS MER

Vad kan vi göra mot falska eller överdrivna nyheter om exempelvis hälsoeffekter, ”superdieter”, ”superbär” och mycket annat kring vår mat? Ett problem är att kost och hälsa är ett mycket komplext område som kräver mycket kunskap, medan både media och många människor har en faiblesse för enkla lösningar.

Det här var en av de aspekter som framkom under det återkommande arrangemanget Gastronomisk Debatt nyligen, denna gång på temat Falska nyheter i matvärlden. I panelen fanns journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson som skrivit flera kritiska böcker kring matfrågor, Eva Sundberg som är kostekonom på Livsmedelsverkets kompetenscentrum och Anna K Sjögren som är kostvetare och frilansskribent.

På moderatorn Per Styregårds fråga om vad som är den största matbluffen just nu svarade Mats-Eric Nilsson att det är så utbrett att det är svårt att svara på. Han pekade på svårigheten att vara konsument med det underläge man har gentemot producenter, som han tycker duckar för kritik och undviker debatten.

Det vi kan kalla för falska nyheter är inte något nytt inom matområdet, menade
kostvetare Anna K Sjögren och refererade till något som för många år sedan kallades ”flygvärdinnedieten” som skulle ta en vecka att klara av. Den här typen av nyheter handlar mycket om vad vi ska äta för att bli de vi vill vara, att det ska gå snabbt och de innehåller ofta näringsmässiga felaktigheter.

Eva Sundberg från Livsmedelsverket sa att många vill förenkla vad som är bra mat och att man inte sätter in det i ett sammanhang. Kost och hälsa är mycket komplext, men många orkar inte läsa komplex information.

För lite motkrafter och research hos media

När det gäller problemet med falska nyheter på matområdet sa Mats-Eric Nilsson att det inte har funnits någon ordentlig motkraft. Inte heller inom media, trots att det uppenbart är viktigt att granska matindustrin som så många är beroende av varje dag. Han pekade också på att det görs för lite research på området. Det är lätt att göra ”klickmonster” exempelvis om vad som bränner fett eller om glassarna som är bäst för din vikt osv. Det blir sedan återkommande teman och det är vanligt med ganska ovetenskapliga presentationer av fakta.

Mats-Eric Nilsson sa också att media är i symbios med dietindustrin och nämnde som exempel dieten att äta rätt efter sin blodgrupp. Om någon kommer till t ex TV4:s morgonsoffa med en sådan nyhet så kommer inte en kritisk fråga, menade han. Man bara sväljer den, och sedan blir den en bra nyhet för tidningarna också. De människor som sedan ska testa alla olika dieter, och alla nya varianter av dessa som också dyker upp, blir till slut något av ”dietvrak”. När vi blir närsynta i matfrågor är det mycket lätt att ta till sig av nya dieter etc. Den närsyntheten är inte bra, sa Mats-Eric Nilsson.

Apropå genomslag i media vittnade Eva Sundberg om att Livsmedelsverkets kostråd är svåra att sälja in i morgonsofforna på TV. Det verkar upplevas som tråkigt och ointressant. Rent allmänt menar hon också att många har tappat bort grundkunskaperna om mat och att de kunskaperna även saknas i många utbildningar. Folk verkar vara väldigt ängsliga om vad de ska äta, sa hon och inflikade ett enkelt råd: ät varierat, lagom mycket och rör på dig.

Anna K Sjögren skiljde på objektiv och subjektiv kunskap kring mat. Hon menade att det ibland bara är de subjektiva fallen som kommer fram, exempelvis någon som gått ner i vikt med hjälp av en diet, men alla de som inte nått samma resultat med dieten syns inte. Hon framhöll här att exempelvis Livsmedelsverket sysslar mer med objektiv kunskap.

Vem står bakom forskningen?

Mats-Eric Nilsson pekade på att många vill läsa nyheter som man gillar. Han gav ett exempel där en amerikan gått ut med en forskningsrapport kring mörk choklad och lågkolhydratkost där man bara hade undersökt 16 personer, men som 30 medier ändå skrev om. Han menar att när det skrivs om studier i tidningen kan man som läsare bland annat fråga sig: Är studien gjord på djur eller människor? Är det en stor eller liten studie? Vem har gjort studien, vem ligger bakom? Har vi brist på det näringsämne man påstås få i sig mycket av och är det överhuvudtaget möjligt att tillgodogöra sig det?

På frågan om vem som tjänar på människors osäkerhet kring maten menade Eva Sundberg att det är marknadskrafter det handlar om, man vill sälja produkter. Mats-Eric Nilsson tog upp så kallade superbär och superfrukter som exempel. Där finns en hel industri bakom och forskning. Det hela resulterar i att folk får köpa produkterna till högre priser, men det finns ofta inget som säger att de är bättre än blåbär och lingon.

Under diskussionen verkade det råda enighet om att frågor kring mat och hälsa är väldigt komplexa. Det är svårt att sätta sig in i vilken forskning som finns och dessutom är det oklart och svårt att mäta vad det innebär att må bra, menade Anna K Sjögren. Mats-Eric Nilsson pekade på det komplexa samspelet mellan näringsämnen som vi idag känner till och den egna kroppen, och exemplifierade komplexiteten med att enbart ett timjanblad innehåller 35 antioxidanter.

En fråga kring människors osäkerhet blev då: Varför inte bara följa Livsmedelsverkets råd och slappna av? Eva Sundberg från Livsmedelsverket tyckte inte helt oväntat att man kan förlita sig på vad myndigheten säger, men att det inte finns några quick fix på matsidan. Mats-Eric Nilsson pekade dock på att Livsmedelsverket har ett ”arv” och att många kan tycka att det finns lite för mycket detaljreglering. Han pekade också på att det finns många motsvarande myndigheter runt om i världen, och de ger mycket olika rekommendationer. I exempelvis Brasilien handlar de till stor del om helt andra saker, exempelvis vikten av att sitta ner och äta tillsammans (hur vi äter är för övrigt något Mats-Eric fokuserar på i sin senaste bok Måltidens magi).

Vi ger Mats-Eric Nilsson sista ordet från hela debatten: Myter kring mat är förbrukningsvaror som skapar en allmän oro och ångest hos människor, och det är inte de enskilda påståendena som är problemet, utan hela snurren.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson