13 november, 2018

Låt naturen ge kläderna färg

Ekollon, valnötter, bark, blad, svamp, rötter, löss, matavfall och kanske en rostig skruv, i en puttrande gryta färgar textilier i naturens alla skiftande nyanser. Med lite kunskap om det nära och enkla kan man ge nya möjligheter för den fläckiga tröjan och förvandla sidennattlinnet till en makalös aftonklänning.…

LÄS MER

Ekollon, valnötter, bark, blad, svamp, rötter, löss, matavfall och kanske en rostig skruv, i en puttrande gryta färgar textilier i naturens alla skiftande nyanser.
Med lite kunskap om det nära och enkla kan man ge nya möjligheter för den fläckiga tröjan och förvandla sidennattlinnet till en makalös aftonklänning.

Intresset för produkter som säljs som one-offs ökar även i Sverige. Hög hantverksmässig kvalitet betraktas som exklusivt. I vissa kretsar lappar och lagar man, i andra surdegsbakar och mjölksyrar man, andra stadsodlar, plastbantar och containerdyker. Snart kanske vi lämnar in våra kläder till små hemmafärgerier som vi gjorde förr.

Varför inte börja med lökskalet, morotsblasten eller bönavkoket från köket och låt resten komma sen! Precis som med matlagningskonsten och konsten att hjälpa sig själv med örter och teer, varma bad och insmörjningar kan vi återta kunskapen och tilltron till att ”man kan själv”.
Kännedom om det vi bär närmast huden ger en god känsla!

 

"Naturlig färgning innebär ett utforskande av och ett ansvarsfullt förhållande till naturen."

 

Växtbaserade färger förändras efter ljus och kontakt med andra substanser, därför bör de tvättas varsamt liksom älsklingströjan som också kan bli urtvättad med tiden. Ju mer ljus och gnidhärdig färgen är ju dyrare vara. Detta gäller även med syntetiska färger.
Naturlig färgning innebär ett utforskande av och ansvarsfullt förhållande till naturen.
Som en uppföljning till tidigare publicerade artiklar här på Ytterjärna Forum, om fibrerna ull, hampa och lin, vill jag gärna berätta lite om färgen som hör till i och med att färgning inkluderats i var mans hem vid beredning och färdigställande av textilier till vardags och till fest. Denna kunskap sträcker sig långt tillbaka i Sveriges historia, från stenåldern fram till mitten av 1800-talet då de syntetiska färgerna tog över och textilindustrin satte fart.

Färg från naturen som löser sig i vatten har ingen egen substans som ett pigment har. Genom att lägga ett textilmaterial i vattnet kan färgen överföras direkt och få en förlängning i textilen innan den hastigt förflyktigar sig.

Så har man tagit tillvara och satt färg på sina kläder och så gör konsthantverkare och hobbyfärgare för att skapa unika ting där ingen är den andra lik.

I princip är gångordningen denna:

Koka växterna i en timme, låt stå över natten, sjud garnet eller tyget i avkoket en timme, skölj.

Ecoprint: Avtryck av ett blad som lindas hårt emot tyget kokas eller ångas i en timme, skölj eller låt svalna i kokvattnet före sköljning.
Banka ett avtryck av kronbladen från en blomma mellan två tyg eller måla med färgvattnet, gör reserveringar och konstfulla knytningar – möjligheterna är många.

Kunskapen om betning, PH värde, garvämnen, tanniner, koktid, temperatur, tvättning, mönster, proteinfiber eller cellulosafibrer, odling och skörd, tillkommer. Märk att man behöver beta för att färgen skall få bättre fäste. En bra bok med generösa råd och beskrivningar är Lina Sofia Lundins, Naturlig färgning, Natur och kulturs förlag 2017.

Svart
Idag är den svarta färgen den giftigaste.
Mode är den andra största miljöförstörande faktorn efter olja.
Till en vanlig nyköpt T-shirt kan upp till fyra kilo giftiga kemikalier ha använts i framställningen.
För att färga svart på naturlig väg kan man blanda rött och blått. Mörka hållfasta nyanser fås av krossade ekollon, valnötter eller galläpplen och lite rostigt järn. Järnet i färggrytan leder ut färgämnena som gärna vill förena sig med järnet.

Blått
Den blå färgen finner vi inte så lätt i naturens egna färgspektrum.
Indigo Indigofera tinctoria för djupblått är svårt att odla i Sverige. Den importerades i äldre tider.
Hemliga recept och alkemi gav en särskild attraktion kring det blåfärgade plagget. Läkeväxten Vejde Isatis tinctoria ger en blå färg med drag åt det gröna, den innehåller naturlig indigo och trivs förhållandevis bra i vårt land men liksom Indigo, lösgör sig inte färgen i vatten. Pottaska från urin eller Natriumhydrosulfid och ammoniak aktiverar den blå färgen. Fermentering är en jäsningsprocess som på naturlig väg gör den tillgänglig att överföra på ett garn eller tyg.
Våra traditionella blåmönstrade madrassöverdrag färgades från början med vejde, liksom den ursprungliga svenska flaggans blåa färg. Det gula korsets färg kom från färgreseda Reseda luteola.
Blått som färgas över med gult ger grönt.

Rött
En av de vanligaste färgväxterna är krapprötter från Rubia tinctorium som färgar varmt rött. Färgämnet Alisarin framställs även kemiskt.
Karminröd, E 120 är en kallare färg som kan spädas åt det rosa eller maximeras åt det lila, den utvinns från den krossade korschenillsköldlusen som är både ätlig och älskad av stora konstnärer som Rembrandt, vermeer, velázquez. Karmin används både i korv, godis, läsk och smink. Faktiskt är den naturliga E 120 billigare att framställa än den kemiska färgen, därför finner vi den fortfarande i mathyllorna.
En annan ätlig färg är rödbetans, E 162, som dock ej är färgbeständig.
Kärnveden från röd Bresilja. Färgämnet är döpt efter vedens röda färg, brasa och gav landet Brasilien sitt namn.
Purpursnäckan Murex lilaröda färg bars av kungar och välbeställda och krigarna i Sparta. 12 000 snäckor behövs för att framställa 1,4 gram av färgämnet.

Gult, beige och brunt
De mest förekommande växtfärgerna som vi finner i naturen går i gult, beige och ljusbrunt.
Blad och stjälkar av brännässla kan ge sandgrågröna toner. Tall och gran gråbruna toner, avokadoskalen färgar underbara rosagrå toner och har du sparade använda tepåsar kan du färga varma beigerosa toner.
Al, asp och björklöv, renfana, fänkål, lökskal, ljung och lav är några exempel på växter som färgar gult.
Färgväxter har varit handelsvara mellan länder och världsdelar genom kulturepokerna. Sverige exporterade stora mängder lav under 1700 talet.
Växtfiber är kompaktare och knepigare än proteinfiber att färga. Siden tar emot färgen bra utan betmedel.

Här ett experiment:
I ett soligt fönster eller vid kaminen ställs en glasburk med varmt vatten, en näve blad från kryddskåpet, tillexempel salvia och rosmarin eller bara lite gurkmeja, lägg i ett stycke sidenduk i ett par dagar minst. Vänd och skaka burken ibland – låt se vad som händer!

Sist hoppas jag trädgårdsmästaren och färgkännaren Kaili Maide gör om sin färgutställning i Bergianska Trädgården nästa sommar.

 

Foto: Erik Olsson
23 oktober, 2018

Varför är ekovin mycket större än ekomat?

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?…

LÄS MER

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?

Enligt siffror från förra året är andelen ekovin (vilket får antas inkludera även många biodynamiska viner) tre gånger högre än andelen ekologiska livsmedel som vi köper i detaljhandeln. Ekoviner står för cirka 22 procent medan ekomaten står för cirka 7 procent i detaljhandeln.

Man kan fråga sig vad som är ”grejen” med ekologiska och biodynamiska viner som gör att vi i högre grad väljer det jämfört med ekologisk mat, som ju totalt sett har betydligt större betydelse för miljön. Skillnaderna i försäljningssiffrorna har troligen flera förklaringar.

Mer hantverk i eko

Vi har pratat med Coop:s tidigare och mångårige miljöchef, Mikael Robertsson, som har en lång bakgrund från många delar av livsmedelsbranschen och som på senare år även arbetat en hel del med vin. Numera är han konsult och även handelsman inom ekologiska livsmedel. Ett signum för ekoprodukter som han vill börja med att lyfta fram är att de ofta innebär mer hantverksmässig produktion än konventionella produkter.

– När man exempelvis producerar ekoviner och biodynamiska viner kan man inte fuska och ta till enkla lösningar på samma sätt som vid konventionell produktion. Enligt vinproducenter som jag pratat med kan man trixa till konventionella viner ungefär som man kan göra med många livsmedel. Men detta är svårare att göra med ekoviner och här ställs producentens kompetens på prov. I ekologisk produktion måste man göra mer som man gjorde förr, och mer utifrån sina egna sinnen, säger Mikael Robertsson.

Han tror att det är ganska vanliga vinkonsumenter som köper ekoviner. Inte alls bara ”vinkännare”, som han tycker tidigare var ganska tröga på att ta till sig ekologiska begrepp.

– Många som väljer ekoviner vet att det har betydelse och många tycker troligen också att det är trevligt att berätta att det är ett ekovin man bjuder på.

Mikael Robertsson.

Vid odling för ekologiska viner får man inte använda konstgödsel och inte heller kemiska bekämpningsmedel som verkar inifrån växten. Även själva produktionen ska vara ekologisk, inte bara odlingen. I ekovin får man inte använda lika mycket svavel för att stoppa jäsningsprocessen som i konventionella viner. För biodynamiskt vin tar man det ekologiska förhållningssättet ett steg längre, med flera krav. På vingården arbetar man i harmoni med naturen och försöker lyfta fram växtplatsens naturliga förutsättningar. Biodynamisk odling ska fungera som ett kretslopp av näringsämnen och vinet produceras utan filtrering, utan klarning, utan köpt kemisk jäst och med krav på mycket låg användning av svavel (runt 10 gånger mindre än i konventionella viner). I biodynamisk odling används också olika naturbaserade odlingspreparat för att berika jorden.

Mikael Robertsson tycker att producenterna av ekovin med tiden har blivit skickligare och att det numera finns många bra ekoviner i alla olika prisklasser. När det gäller skicklighet ser han direkta paralleller med matproduktion.

– Att exempelvis odla grönsaker och andra matråvaror utan att bespruta och konstgödsla kräver handlag och kompetens, och det skapar man genom erfarenheter år efter år. Det här har ännu inte riktigt kommit in i matindustrin, där man fortfarande ofta väljer de snabba lösningarna.

Stor tröghet hos livsmedelskedjorna

När det gäller den stora skillnaden i andelen ekologiskt för vin respektive mat pekar Mikael Robertsson inte minst på att Systembolaget är ett monopol som kan ta sortimentsbeslut på ett annat sätt, medan detaljhandeln är konkurrensutsatt och att kunderna där i hög grad bestämmer hur det går med ekovaror. Han menar också att det inom livsmedelsindustrin finns större brist på ekoråvaror. Enligt Mikael är man inom livsmedelshandelns stora kedjor rädda för tomma hyllor och därför är man försiktiga med att ta in nya ekovaror. Däremot finns mer fristående handlare som enklare kan ta in ekovaror, även sådana som är mer tillfälliga och mer lokala.

– I de stora kedjorna finns en enorm tröghet kring detta. Jag anser att man måste våga prova små ekoproducenter och ta in mer lokala produkter även om de inte kommer att finnas i alla butiker. Då gynnar man producenter som gör bra produkter och som inte kan fuska. Men det sättet att arbeta med sortiment ställer hela detaljhandelns system på prov, säger Mikael Robertsson.

"Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna."

Han menar också att det här handlar om vilka personer som arbetar med de frågorna inom detaljhandeln, vilka kunskaper de har och vad som premieras internt. Här bör man prioritera upp verkliga matkunskaper mer.

– Det behövs överlag mer av hantverksmässig produktion, vi har tappat bort mycket av det. Förutom de uppenbara miljö- och hållbarhetsfördelarna som följer av eko är det hantverkets kvalitéer som är ”grejen” med både ekovin och ekologiska livsmedel. Man kan förstås även utveckla bra tekniska metoder, men den sensoriska utvecklingen bör man hålla i själv på ett hantverksmässigt sätt.

Till konsumenter har Mikael Robertsson en enkel uppmaning kring vad man väljer i mat- och vinhyllorna:

– Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna. Då smakar det ännu bättre.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Fr v Anna Erixon, Tomas Erlandsson och Gunnar Backman från Nordisk Råvara.
17 oktober, 2018

Skonsam odling fick Änglamarkspriset

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.…

LÄS MER

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.

Nordisk Råvara har tagit fasta på baljväxternas markvårdande egenskaper och även att i övrigt odla så skonsamt som möjligt, med bland annat marktäckande kompletterande växter i odlingarna och ett minimum av plöjning eller annan jordbearbetning. Jordhälsa är ett nyckelord. Man menar bland annat att det är viktigt att se till att växtdelar och näring kommer tillbaka till jorden för att hålla den frisk.

Odling av matlupin i Skåne.

– Allmänt sett har vi genom jordbruket degenererat jordarna under decennier. Vi vill sträva efter att bevara och återskapa allt friskare jordar, med dess naturliga och mycket komplexa system av mikroorganismer, maskar, mykorrhiza med mera, berättar Tomas Erlandsson, som är VD på Nordisk Råvara.

Eftersträvar friskare jordar

Idag kontraktsodlar företaget i samarbete med ett 30-tal Krav-certifierade gårdar i Sverige. Samarbetet anpassas utifrån varje gårds förutsättningar och man försöker lära sig nya sätt att odla. Det som odlas är både äldre, traditionella grödor och andra grödor som vi i Sverige inte är så vana vid att odla. Några exempel är Bondböna, Gråärt, Gotlandslins, Lupinböna, vit Quinoa, Yin Yangböna med flera. Ett av målen är även att diversifiera matutbudet. Än så länge säljer Nordisk Råvara mest till storkök och livsmedelsindustri, men också direkt till konsumenter via sin webbshop och viss livsmedelshandel.

– Vi vill harmonisera det vi kan odla i Sverige med det vi äter i vårt land. Vi bör överhuvudtaget producera mer av det vi äter här i Sverige. Vårt mål är inte att få fram produkter snabbt och billigt, utan att göra det som vi vet är rätt och som ger de bästa produkterna för miljö och hälsa, säger Tomas Erlandsson.

Baljväxter viktiga för kretslopp

Baljväxter är fleråriga med relativt djupa rötter som bygger upp mullhalten och de har inte minst en särskild förmåga att fixera kväve ur luften, vilket ger en naturlig gödning till odlingsjorden. Det här gäller både baljväxter som vi människor kan äta direkt, och de för oss oätliga baljväxter som bör ingå i odling av vall (foder för betesdjur). Att på olika sätt ha med baljväxter i en växtföljd är viktigt för att åstadkomma ett naturligt kretslopp av näringsämnen i ett lantbruk. Det gör att man kan odla matgrödor utan att på sikt utarma odlingsjorden och utan att använda konstgödsel. Samtidigt binds kol i marken istället för att hamna i atmosfären.

För att åstadkomma det ekologiska kretsloppsjordbruk vi har skrivit om tidigare på Ytterjärna Forum krävs att man förutom odlingen av matgrödor även har en väl avvägd balans mellan idisslande djur och vallodling. Baljväxterna i vallodlingen och återförda näringsämnen från djurgödseln sluter här kretsloppet och bygger upp odlingsjorden. Djurgödseln i ett sådant kretslopp återför också viktiga mineralämnen till marken.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Illustration: Anna Gran
15 oktober, 2018

Hagtorn, crategus (rosfamiljen)

Hagtornens röda bär pärlar som bloddroppar ymnigt över hela busken. Som blod så röda som kom de för att minna om hjärtat. Det är inte sällan så att en medicinalväxt bildligt tillkännager sin förbindelse till att läka och stödja ett visst organ, genom sin likhet med det organ den kan hjälpa. Lika botar lika heter det.…

LÄS MER

Hagtornens röda bär pärlar som bloddroppar ymnigt över hela busken.
Som blod så röda som kom de för att minna om hjärtat.
Det är inte sällan så att en medicinalväxt bildligt tillkännager sin förbindelse till att läka och stödja ett visst organ, genom sin likhet med det organ den kan hjälpa.
Lika botar lika heter det.

Blommorna är en vacker syn i maj- juni med tusen, tusen vita, av bin omsusade, fembladiga blommor i klasar. I varje blomma syns de hjärtformade ståndarknapparna, som enligt signaturläran tyder på ett växtanvändningsområde. I mitten en, två eller tre ståndarknappar som visar på vilken art det är liksom i frukten en, två eller tre hårda kärnor. Det finns rundhagtorn, spetshagtorn, trubbhagtorn eller korallhagtorn och dessutom en mängd korsade småarter.

De verksamma ämnena i hagtorn är väl genomforskade och används än i dag inom alternativmedicinen och i den traditionella kinesiska medicinen. Ibland kan, under översyn av läkare, hagtorn och den giftiga växten digitalis kombineras vid hjärtåkommor.

Hagtorn trivs som namnet anger i öppna hagar, i lunder och häckar. Crategus kommer av grekiskans kratos som betyder hård. Hårda och månghundraåriga blir de små knotiga träd med vassa taggar vars trä duger till både kugghjul, redskap och käppar. Av barken kan man färga gult.

Bären är mjöliga och inte så märkvärdiga i smaken men prova gärna att koka gelé. Det är viktigt att sila bort kärnorna eftersom de innehåller en liten mängd amygdalin som kan utveckla cyanväte vid förtäring precis som hos aprikoser och persikor.

Te kokas på blommor och blad och torkade stötta bär. Bären behöver kokas i 15 minuter. Hagtorn är en av de få växter vars te vid behov kan intas varje dag, år efter år. Skriver Pelle Holmberg och Marie-Louise Eklöf i Prismas vilda örtabok.

Denna dricka torde stärka krafterna och lugna ett oroligt hjärta eller bara öka trevnaden en ruskig afton.

Glögg

Ingredienser:

0,5 l hela tvättade hagtornsbär
1,5 l vatten
1,5-2 dl strösocker (efter egen smak)

2 st kanelstänger
2 st stjärnanis
1 bit pomeransskal
1 cm färsk ingefära
4 st tsk hela kardemummafrukter
7 st kryddnejlikor

Gör så här:

Lägg alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt puttra under lock på medelvärme tills bären tappat sin röda färg (ca 10-15 minuter). Låt sedan blandningen stå och dra ett tag, åtminstone en timme. Tappa upp och förvara på glasflaska. Servera varm, gärna med nötter i.

Text: Red./ Anna Gran

Per Carlsson och Calle Myrsell, vinnare i grötkoknings-VM.
11 oktober, 2018

Svenskt i topp igen på gröt-VM

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.…

LÄS MER

Krossat havre, vatten och salt – kan det bli särskilt stora variationer i kokad gröt med bara de ingredienserna? Ja, tillräckligt för ett VM i grötkokning som sedan 25 år tillbaka går av stapeln i Skottland, där svenskar nu vunnit för andra året i rad.

Utöver ett skickligt handlag av grötkokarna kan man tänka sig att kvaliteten på råvaran har stor betydelse för resultatet. Roligt för Saltå Kvarn vars ekologiska havrekross användes av båda årets vinnare Calle Myrsell och Per Carlsson.

De vann delat första pris i den traditionella VM-klassen som går ut på att koka bästa gröten av enbart obehandlat krossat havre (inte havregryn) samt vatten och salt. Gröten bedöms utifrån smak, textur och färg. Man kan också tävla i specialklassen, där man får lägga till även andra ingredienser. I årets upplaga av Golden Spurtle – World Porridge Making Championship tävlade grötkokare från 12 länder.

Syftet med tävlingen är dels att göra fler människor medvetna om gröten och dess hälsosamma fördelar, dels att skapa intresse för den lilla skotska byn Carrbridge, där grötkoknings-VM hålls varje år. Hos Saltå Kvarn hoppas man nu att svenskarnas VM-vinster ska leda till att ännu fler ska använda havrekross, och inte bara i bakning där den använts länge. Den havrekross som användes i vinnargröten görs av hel, ångbehandlad, skalad havre som klippts i bitar och är rik på fiber, magnesium, järn och zink.

 

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

6 oktober, 2018

Reservat eller kalhyggen? Debatten missar den uppenbara lösningen

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.…

LÄS MER

I debatten om skogsskydd och levande skogar ställs i stort sett bara reservat mot kalhyggesbruk, som om det är de enda två alternativen som finns. Men då missar man det tredje uppenbara alternativet – att bruka skogen på ett ekosystembaserat sätt helt utan kalhyggen och med minskat behov av nya reservat.

För att klara de politiska målen om en levande skog med biologisk mångfald behöver vi enligt en ny ESO-rapport avsätta mer skog som reservat. Man föreslår att ett ökat skogsskydd delvis ska finansieras av en naturvårdsavgift. Inte helt oväntat möter det här kraftigt motstånd från skogsnäringen.

När varierade naturskogar ersätts av homogena och biologiskt fattiga produktionsskogar, försvinner livsmiljön för många djur- och växtarter, som blir alltmer sällsynta eller t.o.m. utrotade. För 20 år sedan antog riksdagen miljömålet Levande skogar, som handlar om att bevara skogarnas biologiska mångfald. Skogsstyrelsen och Artdatabanken bedömer dock att det idag är långt kvar till målet och det är oklart om utvecklingen ens går åt rätt håll. Forskning visar att omkring 20 procent av skogarnas naturmiljöer måste vara orörda för att miljömålet ska kunna uppnås.

ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) pekar på att omkring halva det behovet endast kan säkras genom stora reservat. Men det förutsätter att man även gör anpassningar inom de brukade skogarna, annars måste andelen reservat vara större än så. ESO pekar också på att det är problematiskt att dagens krav på skyddshänsyn är utformade så att ju större hyggen man gör desto mindre andel måste man avstå från att avverka.

Ska vi ha 80-95 procent icke levande skog?

Enligt uppgift är idag 5-7 procent av den produktiva skogsmarken långsiktigt skyddad. Men debatten kring den här frågan har enligt skogsexperten Mikael Karlsson fastnat i resonemang om att antingen skyddar vi eller så hugger vi ner skogen. Produktion och skydd ställs då mot varandra som oförenliga intressen, och det menar han är olyckligt. En sådan diskussion missar målet och även den uppenbara lösningen.

­– Vi kan inte nå miljömålet genom att sikta på 5, 10 eller 20 procent levande skogar. Det innebär ju att 80–95 procent är icke levande skogar, i form av trädplantage. Vi kan bara nå målen om vi bedriver skogsbruk som ger utrymme för naturen i själva produktionsskogen och det kräver omställning till mer ekosystembaserat skogsbruk. Det går inte att förena kalhyggen och trädplanteringar med levande skogar.

Mikael Karlsson menar också att det inte räcker med skyddade ”fläckar” av skog här och där, bland annat därför att djuren behöver större områden att röra sig på. Man talar här om gröna korridorer. Med ekosystembaserat skogsbruk minskar behovet av särskilda skydd av skogen. Generellt kan man säga att ju försiktigare skogsbruk desto mindre sådana skyddsbehov, och ju intensivare skogsbruket bedrivs desto mer av skogen behöver skyddas.

Skogen ger mer än enbart virke

Enligt ESO skulle ett ökat skydd av skogen i syfte att säkra den biologiska mångfalden innebära ett minskat uttag av virke, vilket ger samhällskostnader. Detta menar man dock kan uppvägas av värdet av en avsevärt ökad klimatnytta (eftersom skogen binder kol) och det innebär då istället en vinst för samhället. Skogsnäringen är mycket kritisk och menar att ESO har räknat fel på detta, bland annat genom att bortse från annan klimatpåverkan som skogsråvaran ersätter.

Mikael Karlsson håller med ESO om att en ökad kolinlagring i skogen är en viktig klimatnytta och han menar att potentialen är mycket stor. Det ekosystembaserade skogsbruk som han förespråkar ger en kraftigt ökad årlig kolinlagring. Enligt en tysk studie han hänvisar till är skillnaderna i potential väldigt stora, inte minst på längre sikt. Hundra år med intensivt skogsbruk ger åtta procent ökad kolinlagring, medan samma tidsrymd med ekosystembaserat skogsbruk ger 280 procent ökad kolinlagring i skogen.

Enligt Mikael Karlsson innebär en omställning till ekosystembaserat skogsbruk en tillfälligt minskad avverkning under en övergångsperiod, under tiden som skogen växer till sig. Det blir minskat råvaruflöde för industrin i volym räknat, men för skogsägare behöver det inte innebära mindre lönsamhet, eftersom flera kostnader sjunker samtidigt som skogens värde ökar. Till detta kommer att blandskog av olika trädslag står betydligt stadigare när det stormar. När det gäller produktion poängterar han också att det är viktigt att klargöra vilken typ av produktion vi talar om.

– Nu pratar man enbart om virkesproduktion, men det är egentligen bara en av flera ekosystemtjänster som en skog kan generera. Andra ekosystemtjänster är inlagring av kol, biologisk mångfald, skydd mot skogsskador, miljö för rekreation med mera. Här ger kalhyggen abrupta avbräck, medan ekosystembaserat skogsbruk däremot möjliggör produktionen av fler ekosystemtjänster, säger Mikael Karlsson.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

2 oktober, 2018

Ekologisk odling gynnar insekter på flera sätt

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.…

LÄS MER

En ny svensk studie visar att populationerna av humlor verkligen stabiliseras i ekologisk odling och att sådan odling kan bidra till att hejda den pågående förlusten av pollinerande insekter, genom minskad användning av växtskyddsmedel och en ökad tillgång till blommor med nektar och pollen.

Resultatet är kanske inte så förvånande, eftersom minskningen av insekter i jordbruksmiljöer ofta förknippas med både giftspridning och monokulturer. Man vet sedan tidigare att fält med ekologisk odling innehåller större mångfald av pollinerande insekter än fält med konventionell odling.

De här välkända skillnaderna skulle dock kunna bero på att ekologiska fält lockar pollinatörer från andra miljöer i landskapen. Men den nya studien visar för första gången att ekologiska odlingsmetoder verkligen har en stabiliserande effekt på mångfalden av pollinerande insekter i jordbrukslandskapet.

Konstgödsel minskar mångfalden

Studien är gjord av Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet. Forskarna har under tre år samlade humlor, fjärilar och blommande växter under hela växtsäsongen på tio ekologiska och nio konventionella gårdar i Skåne. Man såg att ekologisk odling har positiva effekter på stabiliteten i blomsterresurser och förekomsten av humlor. Även på landskapsnivå såg man motsvarande stabilitet, som här också inkluderade fjärilar.

Resultaten visar bland annat att åtgärder som ökar förekomsten av blommor med nektar och pollen kan bidra till en återhämtning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det gäller även på konventionella gårdar.

I studien pekar man också på att det är känt att användandet av konstgödsel i konventionellt jordbruk minskar mångfalden av växter, vilket i sig kan minska förekomsten av insekter. Variationerna i mångfalden av insekter som man också såg över tid i konventionellt jordbruk kan, enligt studierapporten, hänga ihop med att olika bekämpningsmedel används olika år och för olika grödor.

 

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Illustration Anna Gran.
28 september, 2018

Kärleksört, hylotelephium telephium

Två kärleksört hänger uppochned över sängen och sträcker sig emot varandra eller ifrån varandra under natten, var och en representerar de en av parterna i en kärleksrelation. Så spådde man i kärlek i midsommartid inför framtiden med den man höll kär. …

LÄS MER

Två kärleksört hänger uppochned över sängen och sträcker sig emot varandra eller ifrån varandra under natten, var och en representerar de en av parterna i en kärleksrelation.
Så spådde man i kärlek i midsommartid inför framtiden med den man höll kär.

Kärleksört fortsätter att växa om man plockar den med roten, även utan vatten eller näring. Trinda, blanka blad förser den med det den behöver och därför gör rosenroten sig vacker och ny länge efter den plockats.

En sommar varm som denna klarar den sig utmärkt mot torka och sol tack vare sina vattenfyllda, blågröna blad som är läskande goda i sallad. Krossade blad har använts på dåligt läkande sår och emot brännskador och gikt.

I naturligt framställd hudvård har kärleksörten vitaliserande och stärkande verkan på skadad och irriterad hud. Rotknölen innehåller 10 % kolhydrater vilket gör att den räknas som en av de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation. Roten bör kokas för att mildra beskan innan de skall ätas på senhösten, medan bladen är som bäst hela sommaren från att de knoppar upp i sandiga skrevor och steniga slänter.

På hösten blommar kärleksörten när andra blommor vissnat. Gulaktig blommar den ursprungliga kärleksörten i våra trakter men i rabatter och som snittblommor gör sig tillexempel Hylotelephium Matrona vackert. Allt från grönt, gult, rosa, lila och brunrött prunkar kärleksörten frodigt. Många är arterna inom crassulaceae fetbladiga växter.

Fetknopp, sedum, ett eget växtsläkte inom familjen fetbladsväxter känner vi från naturtak, bergiga hällar och torra kullar. Suckulenter är tåliga vattensamlande växter som finns i många olika arter över hela världen. Namnet suckulent kommer från latinets succus som betyder saft eller vätska.

Rosenrot, Rhodiola rosea den nordiska ginsengen är också den en art inom familjen fetbladiga växter. Den växer vilt i fjällen. Som små prinsar och prinsessor med gyllene kronor vandrar de obekymrade i den karga naturen. Det finns alltid dem som är extra begåvade med rikedom och glans bland oss andra grå och medelmåttor– Ros luktar det om dess fot!

Om rosenrotens många fördelar för vårt välbefinnande talas det om för tusende år sedan. I Gula Kejsarens bok omnämns den som en av de högst rankade läkeväxterna.

40 (!) aktiva beståndsdelar som varierar beroende på växtplats sägs kunna motverka ett fyrtiotal olika åkommor och krämpor. Grekerna menade att den botade huvudvärk, samerna åt den mot skörbjugg, kineserna använde den som afrodisiakum och i nutid tas rosenrot som kosttillskott emot alla former av stress. Det är ovanligt med ett medel som både tillskrivs förmågan att verka rogivande och uppväckande av hjärnan och vitaliserande av kroppen på samma gång.

Gott gör det oss att se till det som ger kärlek och glädje utöver arbete, frid och vila. Genom en kärlekslek fick kärleksörten sitt namn.

 

Text: Red./Anna Gran
24 september, 2018

Återupprätta korna som klimathjältar

Kor är rena klimathjältarna när de får vara en viktig del av ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. Köttkonsumtionen måste minska, men det är en total missuppfattning att kor och nötkött i sig skulle vara dåligt för klimatet, eller att gris och kyckling är bättre. Det beror helt på vilket system korna ingår i, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Expressen.…

LÄS MER

Kor är rena klimathjältarna när de får vara en viktig del av ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. Köttkonsumtionen måste minska, men det är en total missuppfattning att kor och nötkött i sig skulle vara dåligt för klimatet, eller att gris och kyckling är bättre. Det beror helt på vilket system korna ingår i, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Expressen.

Han menar att det i grunden handlar om att åstadkomma kretslopp av näringsämnen i lantbruket, så att man inte behöver fossilenergikrävende konstgödsel och importerat djurfoder som påverkar klimatet. Det här är ett kretslopp som dessutom ger ökad biologisk mångfald och kan rädda Östersjön.

Maten står för en tredjedel av klimatbelastningen från all konsumtion i Sverige och jordbruket har en nyckelroll när det gäller att rädda klimatet. Man måste återställa balansen mellan utsläpp och återbindning av koldioxid, vilket enligt Artur Granstedt egentligen bara kan ske genom växternas fotosyntes.

Så kan kor bli klimatpositiva

En viktig del i att återställa denna balans är ekologiskt kretsloppsjordbruk som binder kol i marken och minskar fossilberoendet. Det finns två viktiga förutsättningar för att kunna åstadkomma ett riktigt kretslopp av näringsämnen. Dels ska antalet kor motsvara hur mycket vall (foder) man kan odla, dels ska man ha en mångsidig växtföljd av bland annat djuprotade klöverväxter på minst en tredjedel av odlingsmarken. Det bygger upp mullförrådet och bördigheten i marken och gör jordbruket självförsörjande på kväve genom biologisk kvävefixering. I ett sådant kretsloppsjordbruk kan korna vara klimatpositiva – dvs de binder mer klimatgaser än de släpper ut, skriver Artur Granstedt.

När kor utmålas som negativa för klimatet beror det på att man då bara tittar på konventionellt lantbruk, där korna inte har en viktig roll i ett kretslopp. I det konventionella lantbruket – som till stora delar består av specialiserade djurgårdar respektive specialiserade spannmålsgårdar åtskilda från varandra – är kretsloppet av näringsämnen i stort sett brutet. Det är detta som enligt Artur Granstedt är det stora miljö- och hållbarhetsproblemet. Det gör lantbruket beroende av konstgödsel, importerat djurfoder och kemiska bekämpningsmedel, vilket både förbrukar fossil energi och skadar miljön.

Han pekar på att det unika med kor och idisslande djur är att de kan äta vallgrödor som vi människor inte kan äta och sedan omvandla det till sådant vi kan äta, och dessutom producera gödsel för odlingsjorden. Den förmågan har inte grisar och kycklingar och därför kan de inte ha samma roll i ett kretslopp. Grisar och kycklingar äter mest sådant som människor själva kan äta. Att 70 procent av vår köttkonsumtion idag baseras på spannmål är ohållbart, anser Artur Granstedt.

När vi nu behöver dra ner på köttkonsumtionen menar han att det logiska vore att minska den industriella produktionen av gris och kyckling. Och inte minst att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk, där kon blir en klimathjälte som samtidigt bidrar till ökad bördighet och biologisk mångfald.

Artur Granstedt, som är docent i växtodling och ekologiskt lantbruk, är författare till boken Morgondagens jordbruk. Den har nu kommit ut i ny upplaga som snart finns tillgänglig på Adlibris och Bokus. I boken redogör han bland annat för hur ekologiska kretsloppsjordbruk kan minska matens klimatpåverkan och bidra till att rädda Östersjön.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

18 september, 2018

Utan kalhyggen och monokulturer får vi mindre sårbara skogar

Sommarens katastrofala skogsbränder är inte bara en väckarklocka i klimatfrågan. De påminner oss återigen om att dagens granplantage och monokulturer i skogen är känsligare för både bränder och andra påfrestningar, jämfört med mer naturlig blandskog. Det är ytterligare ett av många skäl att börja ställa om från konventionellt kalhyggesskogsbruk till ekosystembaserat skogsbruk, menar skogsexperten Mikael Karlsson. …

LÄS MER

Sommarens katastrofala skogsbränder är inte bara en väckarklocka i klimatfrågan. De påminner oss återigen om att dagens granplantage och monokulturer i skogen är känsligare för både bränder och andra påfrestningar, jämfört med mer naturlig blandskog. Det är ytterligare ett av många skäl att börja ställa om från konventionellt kalhyggesskogsbruk till ekosystembaserat skogsbruk, menar skogsexperten Mikael Karlsson.

Skogsbruk baserat på monokulturer och kalhyggen dominerar stort i svenska skogar idag – men nu ökar intresset gradvis för ekosystembaserat skogsbruk helt utan kalhyggen. Det är ett annat sätt att bedriva skogsbruk där naturen själv optimerar genom att se till att de träd som växter på varje plats är just de träd som passar bäst just där. Och då blir det inte granplantage eller andra monokulturer, utan naturliga blandskogar med en naturlig biologisk mångfald som är väldigt viktig.

I ekosystembaserat skogsbruk brukar man skogen – samtidigt som man har skogen kvar. Det finns en mängd fördelar med den typen av skogsbruk både för skogsägare och andra som nyttjar skogarna, miljömässiga men också ekonomiska.

Tål mer påfrestningar

En av fördelarna med ekosystembaserat skogsbruk är att naturliga blandskogar har större resiliens. De är mer motståndskraftiga mot en rad störningar och kan återhämta sig bättre, jämfört med monokulturer med i stort sett enbart träd av samma trädslag och i samma storlek och ålder. Det handlar om påtagliga och allvarliga risker som bränder, torka, stormskador, insektsangrepp, rotröta och minskad biologisk mångfald.

– Med kalhyggen och ensidiga trädplantage gör man naturen mer sårbar. Däremot ett ekosystembaserat skogsbruk, där skogen finns kvar, ger bland annat skydd för nya trädplantor som kommer upp och även för andra växter och djur. Ett kalhygge är mer exponerat och en av konsekvenserna av det är att det lättare torkar ut, säger Mikael Karlsson.

Mindre brandrisk

Han pekar på att begränsade bränder egentligen är en naturlig del av skogsekosystemet, särskilt i mellersta och norra Sverige. Det som avgör hur lätt en skog brinner är tillgången på brännbart material på marken och i trädkronorna. Med mer lövträd i skogen sprids inte elden lika lätt via trädkronorna. I en blandskog finns det dessutom träd kvar även efter en brand, exempelvis äldre tallar.

På kalhyggen blir det under några år stark solbelysning och mycket gräsväxt, vilket enligt Mikael skapar förutsättningar för eldstormar. Han berättar att vi i Sverige hugger cirka 200.000 hektar skog varje år, vilket betyder att stora arealer är just den typen av exponerade marker. I ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen är skogarna tätare, vilket gör att det växer mindre gräs och ris på marken. På många marker brinner då skogen inte lika lätt.

 

"Ekosystembaserat skogsbruk är egentligen det enklaste som finns. Naturen jobbar dygnet runt, året runt."

 

Det är också ett välkänt faktum att monokulturer i skogen är känsligare för både rotröta och insektsangrepp och att en skog med mångfald av trädslag har större motståndskraft.

– Insekter är, liksom bränder, inte något nytt i skogens ekosystem. Det som däremot är nytt är de stora sammanhängande monokulturerna, ofta i form av granplantage.

Det finns insekter som är specialiserade på att äta ett visst trädslag och samtidigt finns andra insekter som i sin tur är specialiserade på att äta dessa insekter, men som bor i andra trädslag. Med kalhyggesbruk och monokulturer av ett enda trädslag skapar man alltså en miljö där det finns massor av mat för de förstnämnda insekterna – men inga fiender, säger Mikael Karlsson.

Mikael Karlsson.

Han berättar att även risken för stormfällningar är större i konventionellt skogsbruk med monokulturer. Där skapar man plantageliknande skogar med likåldriga träd som då blir känsligare för stormskador än naturligt skiktade blandskogar. I blandskogar finns i regel även lövträd vilket ytterligare minskar risken för stormskador eftersom många stormar sker under en tid på året då löven fallit.

– Efter stormen Gudrun 2005 kom man fram till att en av de viktigaste parametrarna eller orsakerna till om en skog blåste ner eller inte var om det fanns mycket lövträd.

Skogsstyrelsen ger liknande råd när det gäller att klimatanpassa skogsbruket. Man skriver bland annat att det blir viktigare att försöka sprida riskerna på fler trädslag än tidigare, att blandskogar ger ökad säkerhet om ett trädslag skulle drabbas av omfattande skador och att större inslag av lövskog kan vara ett sätt att minska brandrisken. Även Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI skriver om detta och tar upp de flesta risker som nämns i den här artikeln. Man skriver också att kalhyggesbruk som domineras av tall- och granplanteringar, tillsammans med igenväxning, är de faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige.

Hugger bort biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden som finns i naturlig blandskog har utvecklats under mycket lång tid på varje plats. Denna mångfald hotas vid konventionellt skogsbruk, menar Mikael Karlsson.

– När man hugger ner naturlig blandskog och ersätter den först med ett kalhygge och sedan ett plantage med samma sorts träd och i samma ålder har man tagit bort förutsättningarna för biologisk mångfald. Då saknas de fysiska förutsättningarna för en stor del av den biologiska mångfalden som tidigare fanns i skogen. Det som behövs är skog med en mångfald av olika trädslag i olika storlekar och i olika åldrar.

Mikael Karlsson betonar också att det finns en viktig klimataspekt på hur skogsbruk bedrivs. En del av det globala klimatproblemet bottnar i att vi har huggit ner en stor del av världens skogar som binder enorma mängder koldioxid ur atmosfären. En kubikmeter virke motsvarar ungefär ett ton koldioxid.

– Om vi tänker oss att hela skogsbruket i Sverige ­skulle vara ekosystembaserat kan vi minst fram till 2050 årligen lagra in 2-3 gånger mer koldioxid än hela transportsektorn släpper ut, och man får snabbt effekt när man börjar ställa om.

Men att även få en ökad inlagring av kol i våra skogar förutsätter väl också att vi totalt sett tar ut mindre råvara ur skogarna?

– Om vi ställer om till ekosystembaserat skogsbruk behöver man avverka mindre medan skogarna växer till sig. Man kommer att kunna fortsätta att hugga timmer och vi behöver inte dra ner på användningen av trävirke, men för pappersmassaindustrin blir det totalt sett mindre råvara. Cirka 80 procent av det som avverkas idag används till pappersmassa och bioenergi. Och visst, om vi ska nå stora resultat inom hållbarhet behövs också stora förändringar.

Intresset växer 

Man kan fråga sig varför det inte görs mer åt de risker och problem som det konventionella skogsbruket och dess kalhyggen och monokulturer för med sig. Idag tittar man på olika klimatanpassningar av skogsbruket och det är, enligt Mikael Karlsson, i första hand skogsindustrin som gör detta och som även finansierar en stor del av forskningen på skogsbruksområdet.

– Men man tittar då främst på vilken typ av trädplantage som kan stå sig bättre i ett varmare klimat. Det handlar om en anpassning ur ett produktionsperspektiv som utgår från det råvaruflöde som dagens konventionella skogsbruk ger. Men det handlar inte om att lösa den stora frågan.

Sakta växer dock intresset för ekosystembaserat skogsbruk, bland annat hos kommuner som ofta äger mycket skog. De vill ha avkastning från sina skogsbruk, men ser också andra värden i skogen. Exempelvis har Göteborgs Stad idag slutat med kalhyggen. Även bland enskilda skogsägare väcks intresse för ekosystembaserat skogsbruk när de inser att man både kan hugga och ha skogen kvar och dessutom slipper en hel del kostnader för bland annat markberedning, plantering och röjning på kalhyggen. Det här och mycket annat utvecklar Mikael närmare i sin bok Konsten att hugga träd och ha skogen kvar.

– Ekosystembaserat skogsbruk är egentligen det enklaste som finns. Naturen jobbar dygnet runt, året runt, för det som är det naturliga för platsen. Här finns en uppenbar möjlighet att återfå verkligt levande och tåliga skogar med stor biologisk mångfald, och samtidigt böja ner utsläppskurvan för klimatet. Inom skogsbruket behöver vi bara samarbeta mer med naturen, säger Mikael Karlsson.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson