Börjar vi nysta i tråden av hampa, leder den oss genom kulturepokerna bakåt 10.000 år i tiden. Ja, det är mycket möjligt att den första tråd som någonsin spunnits var av hampa.

På blommornas språk betyder hampa – öde. Öde får kanske stå för den lagbundenhet och ordning i transformationen från natur till kultur som hampan måste genomgå för att från växt bli till ett vävt föremål. Måtte vi aldrig glömma det idoga arbete och den slöjdkunskap som var grundläggande och livsviktig i vår historia och som kan vara en källa till inspiration och förnyelse för framtida utveckling.

När vi ser tillbaka på det självförsörjande Sverige, och vårt hårda arbete för att överleva i Norden, visar det sig att textilväven hampa var av större betydelse än vi riktigt förstått. Cannabis sativa var en jordbruksgröda vi odlade lokalt för allehanda textila föremål som kläder, mattor, bolstervar, segel, papper och rep.

Kunskapen om jorden och dess förutsättningar för en viss gröda var jordbrukarnas tysta kunskap som i dag gått förlorad i storproduktionssamhället. Det var odlingsjordens lokala särart och klimatet som avgjorde om man valde att odla hampa eller lin. I de områden där marken var rik på kväve, kalk och fosfor odlades hampa. Året efter var åkern så gott som ogräsfri då inget ogräs trivdes under hampans ymniga blad. Inte heller skadedjur trivs i ett hampfält och den uppluckrade jorden var ett värdefullt led i en växtföljd.

När hampa förbränns avger den inte mer koldioxid än vad den tagit upp när den vuxit i jorden. Fibrerna bryts ned när de komposteras till skillnad från plastfibrer som vi använder i så mycket kläder idag. Märk också att rena naturfiber har en längre hållbarhet medan fibrer av fossila oljor förkortar livslängden när de blandas med naturfiber så att plagget noppar sig och skavs sönder. Anledningen är att naturfibrer är runda medan kemiskt framställda fibrer är kantiga i sin form.
När bomullen kom och tog över samtidigt som spinnmaskinerna, var det dess elasticitet, goda färgupptagningsförmåga och förenklade fiberframställning som var avgörande till nackdel för all den odlingsmark som inte alls mådde bra av att ensidigt producera den vattenslukande växten. Mycken kemikalieanvändning ligger bomullen till last som ett resultat av överexploateringen.

I boken Hampa – det vita guldet (Gidlunds förlag, 2016) skriver Git Skoglund om herzog-testet, en ny analysmetod med polarisationsmikroskop. Där har man upptäckt att många av de textila föremål vi förut trodde var lin, i själva verket var av hampa. Linne är en benämning som brukades på vävda tyger av olika slag. Canvas kallas ett tättvävt tyg som från början vävdes av cannabis. Även nässla och jute är en bastväxt som liksom hampa och lin har långa upprättstående fibrer i stjälken, sammanfogade med det limämne som måste lösas upp genom rötning innan de kan separeras och förädlas till en spinnbar tråd.

De första denimjeansen, som fått så stor popularitet världen över, var vävda av ett kraftigt hamptyg med kypertteknik för maritima ändamål. Kypert är en vävteknik som skapar en diagonal struktur och ger ett fint fall. Namnet denim härleds från den lilla kuststaden Nimes i Frankrike. Materialet hampa i kläder blir mjukt när det används, är värmande och smutsavvisande, antistatiskt, slitstarkt och skrynklar ej.

Textilindustrin idag är världens tredje största industri och vi kommer aldrig ifrån att den kostar energi. Framställningen av kläder innebär alltid många komponenter och olika aktörer. Eftersom utvecklingen av nya fibrer styrs av forskningens pengastarka sponsorer, är det främst cellulosaindustrin som gör framsteg på det området. Skogsnäringen ser sig om efter nya användningsområden för trä i tider då vi förbrukar allt mindre papper. Även i hampstjälken finns det cellulosa.

En vacker historia är den högtstående kultur som nomadfolket från Altaibergen visat eftervärlden. I deras gravar fann man utsökt tovade svanar av ull. De klädde sig i hampa redan 5000 f. kr. I Kirgizistan tovar man ännu jurtor och rikt mönstrade mattor. I jurtans tak täpptes hålet i toppen till av ett stycke canvas.

I Sverige har hampa odlats i stor utsträckning sedan järnåldern, århundradena efter Gustav Wasas tid då Sverige var en stormakt ökade importen för att förse makthavarnas behov av råmaterialet.

Sedan början av 70-talet är all hampodling för hemmabruk förbjudet enligt lag som ett resultat av det rusmissbruk som etablerade sig bland ungdomar. Industrihampa är dock tillåten för de odlare som har en tydlig slutprodukt. Tyvärr duger den inte till fina tyger, dessa odlas av det allra bästa slag i Kina. Det psykoaktiva ämnet THC finns i höga halter den indiska hampan i blad, blommor och knoppar men inte i frö, stjälk eller fiber.

Frön från hampa är egentligen en frukt som bildar en nöt som innesluter ett litet frö. Hampfröolja innehåller ett 3:1 förhållande av fettsyrorna omega-6 (linolsyra) och omega-3 (alfa-linolensyra) vilket är den rätta kombinationen för människokroppens celluppbyggnad. Detta förhållande finns inte i andra vegetabiliska oljor.
Munkarna odlade hampa för medicinskt bruk under medeltiden liksom de odlade humle och andra örter och grönsaker i sina klosterträdgårdar.

”Så det kan hampa sig” hette det i gammalt bondespråk när något oförutsett inträffade. Från växt till färdig textil var det många arbetsmoment som alla behövde den yppersta teknik och kunskap för ett gott resultat. Att avlöna en skicklig kvinnas fingerfärdighet var dock ringa tilltaget, en skål köttspad kunde vara hennes enda lön.

I dagens moderna samhälle har vi ett enormt stort utbud av kläder att konsumera, av textil till inredning, isolering, ljudabsorbenter, filtar m.m. Vi ställs inför valmöjligheter som utmanar oss att lära oss mer om fiberkunskap.
Med lite mer av den kunskapen kan vi lättare få fatt i den rätta tråden.

Torvmarkerna upptar bara totalt tre procent av jordens yta och har hittills varit ganska försummade. Men nu höjer klimatforskare sina röster och lyfter fram torvmarkerna som en potentiell klimatförbättrare som verkligen bör tas tillvara på, rapporterar Aktuell hållbarhet.

Torvmarkernas stora potential ligger i att de, trots sin marginella plats på jorden, lagrar hela 20 procent av den markbundna kolen. Något som är viktigt och bra för klimatet.
Däremot om man börjar bryta torv eller dränera torvmarken går den från att vara en kolsänka till att bli en kolkälla, som alltså istället ökar mängden koldioxid i atmosfären. Kolet som finns lagrat i torvmarker bör alltså stanna där.

Forskarna bakom en ny studie från SLU anser att dessa torvmarker ofta glöms bort när man diskuterar eventuella klimatåtgärder. De menar att man ofta pratar om att öka kolinlagringen i jordbruksmark, men glömmer vikten av att bevara världens torvmarker. Detta trots att bevarandet av torvmarker involverar en betydligt mindre del av jordens yta än att satsa stort på ökad inlagring av kol i jordbruksmark. En av forskarna, Lorenzo Menichetti, uttalar sig i Aktuell hållbarhets artikel:

”Den enklaste åtgärden för klimatet som jag kan komma på är att skydda de torvmarker som fortfarande är intakta i dag. Det kol som redan finns lagrat i torvmarker bör stanna där.”

Läs också:

Eko-gården som vill bli koldioxidnegativ

Fler och fler sparare, ungefär var fjärde person, väljer att investera i hållbara fonder. Det visar en undersökning på uppdrag av Fondbolagens förening, skriver Miljö & Utveckling. Man konstaterar också att det främst är kvinnor som gör detta val.

När svenskar ska välja fonder för privat sparande eller i pensionssystemet så blir hållbarhet en allt viktigare aspekt. Undersökningen visar att tre av tio kvinnor väljer en hållbar fond idag, och två av tio män. Kvinnorna som satsar på hållbart säger att de gör det för att de inte vill placera pengar i verksamheter, branscher eller bolag som de uppfattar som oetiska. Fyra av tio män som väljer hållbart uppger att de gör det för att de ser att placeringen har en positiv effekt på miljö, arbetsvillkor och mänskliga rättigheter. Vissa tror att det ger bättre avkastning att investera i en sådan fond.

I Miljö & Utvecklings artikel uttalar sig Fredrik Nordström, vd på Fondbolagens förening:

”Vi kan se att intresset för fonder med hållbar inriktning är stort bland spararna, och att män och kvinnor väljer fonder av delvis olika skäl”, säger han.

Det finns även banker som jobbar hållbart. Vi har skrivit en hel del om det här och angränsande ämnen. I en artikel i januari i år beskriver Staffan Nilsson hos oss värderingsbaserade banker såhär:

”Kännetecknande för värderingsbaserade banker är att de genom finansiering vill bidra till hållbar utveckling ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Man riktar sig ofta till företag och individer som har liknande hållbarhetsmål. De här bankerna verkar främst i det man kallar för den reala ekonomin, till skillnad från den del av bank- och finanssystemet som sysslar med finansiella placeringar. Man ser inte vinst som ett slutmål utan snarare som ett resultat av varaktighet och tillväxt i den reala ekonomin i sunda samhällen. Den svenska Ekobanken är ett exempel på en sådan bank, som också är medlem i GABV.”

Vid årsskiftet trädde en ny lag i kraft. Den innebär att spararna får information om fondernas hållbarhetsarbete, för att enklare kunna göra medvetna val.

Här är fler artiklar vi tidigare skrivit på ämnet:

• Värderingsbaserade banker presterar bättre
• Storbankernas hållbarhet: Lite bättre riktlinjer men fortsatta brister i att hålla löften
• Därför har bankerna lågt förtroende hos kunderna

I årtusenden har de himmelsblå linfälten klätt oss, närt oss och försörjt oss. Lång och mödosam var vägen från frö till lätta svala sommarkläder, från strå till tråd att spinna. Gången är: Så, skörda, torka, repa, röta, bråka, häckla, skäckla, spinna, sticka eller väva för att slutligen komma till produkten ”linne”.

Att fylla linneskåpet med kallmanglade blanka, blekta dukar i damast och generöst tilltagna servetter och lakan och örngott med krusade band och broderade emblem var de välbeställdas stolthet. Under 1700-talet exporterades de vackraste dukarna till Europas hov från svenska fabriker. Rikt mönstervävda i vitt på vitt med långa texter eller rosenbårder och motiv av mytiska scener och bataljer medan grovt och tagligt vardagslinne vävdes i hemmen.
Före bomullens tid här i Norden klarade vi oss bra med ull, lin och hampa. Ullen från djurriket står för värme och hölje i ett utmärkt komplement till linets förmåga att avleda fukt och svalka skönt emot huden. Slitstarkt och draghållfast är linet, denna ljusstrålande långdagsväxt.

I varje klotrund frökapsel finns fem små rum med två frön. 10 glatta frön per kapsel blir till 200 000 till 250 000 frön på ett kilo. De är relativt billiga på marknaden och innehåller fibrer och är rika på omega-3-fettsyror. Matoljan är en särdeles nyttig olja. Linfrön användes i ransoneringstider till att blanda ut mjölet tillsammans med tallbark. Numera populära i bröd och müsli. Ett geléämne bildas när linfrön blötläggs, vilket gör att de glider lätt genom tarmarna och har en laxerande effekt. Livsmedelsverket rekommenderar att äta dem hela och inte mer än en matsked om dagen eftersom överdosering kan orsaka andnöd på grund av att ämnet linaria bildar vätecyanid när det bryts ned av kroppen.
Kokt linolja är basen i vår traditionella färgberedning och kan användas till impregnering och rostskydd, fernissa och såpa.

En enda dag. Spånadslinet växer rank och spröd med stora blå blommor som avlöser varandra och fyller ett helt fält med blått flera veckor i juni-juli fast varje blomma endast slår ut ett par timmar en enda dag. Stjälken är ihålig och vedig, innanför ytterhuden sitter de långa starka fibrer som vi måste spjälka för att komma åt. 6 ton orepad linhalm krävs för att få fram 300 kg lingarn. Våra långa ljusa och gärna lite fuktiga nätter i Norden utgör ett ypperligt klimat för linodling. Lin är inte så näringskrävande och lämpar sig bra i ekologisk odling. Hälsingland, linlandet även kallat, har linet som landskapsblomma. För 150 år sedan odlades 270 000 hektar spånadslin i Sverige, idag nästan ingenting.

Allt togs tillvara. Vedspill, fröskal och kortare blånor som föll ut vid spinning användes till bränsle, djurfoder och tätningsmassa. Linnehalm och linnelump användes också för tillverkning av papper, sedel, bibel, arkiv och cigarrettpapper. Postsäckar och brandslangar lämpade sig linet till eftersom det inte antänder så lätt.
Man knöt sina fiskenät av lingarn. Man bäddade med linne i en sjuksäng för långliggande patienter emot fukt för en god kroppsventilering och värmebortledning.

Linnets våtstyrka uppgår till 40–50 %. I hållbarhetstest har linne klarat 900 tvättar, detta är mer än dubbla antalet jämfört med ett parti bomull. Därför är de bästa handdukarna och trasorna vävda av lin. Dessutom har linne hög tolerans mot solens nedbrytande effekt och åldras långsammare än andra vävnader. Den ljusbruna naturliga färgen bleks av solen och tidens många tvättar. Fibrernas längd gör att de inte smutsas så lätt och att smutsen lossnar vid tvätt. Linet luddar ej. I det forna Egypten visste man allt detta när man lindade sina mumier med linne! Till nackdelarna hör dock att linne har låg töjbarhet och skrynklar sig lätt, vid upprepad vikning bryts fibrerna av.

Tyvärr tog i modern tid syntetiska fibrer över textilmarknaden. 1966 stängde det sista linberedningsverket i Sverige och därmed ansågs den energikrävande och arbetsamma förädlingsprocessen förlegad och gammeldags. Men med gröna vågen på 70-talet vaknade åter intresset för lin och linberedning.

Det är många miljömedvetna textilare och konstvävare idag, lekt som lärd, som menar att den vattenslukande och giftångande bomullens tid nu torde uppfyllt sitt syfte och vill låta det förträffliga linet återta mark och textilt värde.
Se dock upp för marknadens alla falska nostalgiprofileringar som går under benämningen Greenwashing, det vill säga att de ger sig ut för att vara mer naturliga än de är!

Carl von Linné tog pulsen på ämnet när han gav linet namnet usitatissimum som betyder ”det allra mest användbara” eller ”det högst nyttiga linet”.

Idylliskt belägen utanför Nyköping ligger Lindeborgs eco retreat, som drivs av paret Lindeborg – Carl och Julia. De erbjuder retreats, kurser, föreläsningar och en lugn miljö. Men vad som skiljer dem från andra ekogårdar är deras strävan mot att bli koldioxidnegativa. Vi har pratat med Carl Lindeborg om vad det här innebär och hur de går tillväga för att nå dit.

– Tidigare jobbade jag som strategikonsult på ett amerikanskt konsultbolag. Då började jag fundera över företags roll i världen och jag tyckte att det var roligt att befinna mig i sammanhang där företag också tog ett ansvar för helheten och ville bidra positivt. Att de inte bara hade sina aktieägares bästa i åtanke utan också samhället i stort. Jag klev av konsultbolaget 2004 och har drivit egen verksamhet med det här i åtanke sedan dess, säger Carl.

Får energi av att inspirera andra

Både Carl och hans fru får energi av att inspirera sig själva och andra till bättre beslut för helheten i samhället och världen. När de för åtta år sen blev föräldrar växte deras oro för världen med tanke på att alla kurvor pekade åt fel håll. De ville göra en liten skillnad och ge ett litet bidrag till att vända situationen.

Gården erbjuder idag kurser, yogaretreats och konferensmöjligheter inom vitt skilda ämnen ämnen som ledarutveckling, ekologisk trädgårdsskötsel och hur man tar hand om sin energi. De jobbar främst med plantbaserad mat för att även där sträva efter ett så litet avtryck som möjligt. Tanken är att skapa en helhetsupplevelse, alltifrån när man sitter i ekoladan byggd av mycket naturmaterial till när man går i ekosystemen runtomkring.

– Vi skapar också spännande biotoper som är både diversifierade, vackra och hållbara. Det kan handla om till exempel en damm-miljö som vi har återställt – en damm på 200 kvadratmeter för att skapa livsmiljöer för insekter, vattenväxter och fåglar. Vi har även återställt slåtterängar där vi slår med lie, där vissa utrotningshotade insekter trivs. Och så har vi perenna odlingar där vi blandar grönsaker och fruktträd enligt ett visst system. I vår ska vi skapa en naturstig med information om de olika biotoperna för den nyfikna, berättar Carl Lindeborg.

Strävan efter att bli koldioxidnegativ

Att mänskligheten har släppt ut för mycket koldioxid är ett faktum. Det är en situation som det tar många år att bromsa och som det ser ut nu kommer det fortsätta att öka. Det räcker inte att vi blir koldioxidneutrala utan vi måste bli koldioxidnegativa – alltså plocka bort koldioxid ur atmosfären. Carl förklarar hur de gör:

– Vi fick reda på att man genom biokolproduktion, och något som kallas en pyrolysprocess, kan värma alla byggnader här på gården och samtidigt göra det på ett koldioxidnegativt sätt. Alltså stoppa tillbaka kol ner i jorden så att den blir som en kolbank. Idag har vi en anläggning i drift som räcker till alla hus här på gården. Vi har den i en panncentral.

Träden drar ner koldioxid som omvandlas genom fotosyntesen. Normalt sett när man eldar någonting så frisätter man tillbaka koldioxiden så att det blir plus/minus noll. Här tar de in biomassa från skogen i form av träpellets in i biokolmaskinen och då sker den process som kallas pyrolys.

– Mängden syre är begränsad så träpellets ligger och förkolnar långsamt som i en gammaldags kolmila. Det gör att en stor del av koldioxiden aldrig frisätts utan är bunden i kolet som kommer ut ur maskinen. Processen tar totalt tre timmar från det att man lägger in träpelletsen i maskinen tills det kommer ut som kol. Det vill man sedan få ner i jorden, där kolen håller koldioxiden bunden i tusentals år. Kolet har också en jordförbättrande effekt. I Järna vet jag att man har gjort försök att odla med biokol och i Stockholms stad planteras alla träd i en tredjedel biokol. Den koldioxid som var bunden i atmosfären är nu bunden i jorden, berättar Carl.

En företeelse som växer

Tanken om biokol har funnits i tusentals år – man har hittat terapreta-jordar i Amazonas som är helt svarta – men maskinerna som nu kommer ut på marknaden är ganska nyutvecklade. Idag får alltfler lantbruk upp ögonen för metoden, men än så länge är företeelsen i sin linda, säger Carl.

– Uppfinnarens vision är att var och varannan villa ska ha en sådan här panna i framtiden och i vissa kommuner har man en sådan här anläggning som är ansluten till fjärrvärmenätet. Det funkar extra bra på våra breddgrader där vi har mycket biobränsle och skog. Om det här växer kan det bidra till ett stort uttag av koldioxid i atmosfären. Just nu är det här den bästa metoden som finns tillgänglig och som skulle kunna göra stor skillnad.

Nästa plan för gården är att försöka koppla på Sterling-motorer på anläggningen som man kan köra rökgaserna genom för att få ut koldioxidnegativ elektricitet.

– Det är ett innovativt projekt som ligger ett par år framåt i tiden. Många dagar är det nämligen inte så kallt att hela effekten av anläggningen går åt till uppvärmning, och då skulle man kunna göra elektricitet på plats. Det hade varit väldigt kul, avslutar Carl.

Ytterjärna Forum har tidigare skrivit om mikroplaster och problemen som kommer av det. Nu ska FN äntligen undersöka hur stort problem det är att flaskvatten innehåller mikroplaster, skriver Dagens Nyheter.

I en undersökning på initiativ av det internationella journalistnätverket Orb Media undersöktes kran- och flaskvatten i höstas för att se hur mycket mikroplaster det innehöll. Resultatet blev att man hittade höga halter av mikroskopiska plastpartiklar nästan överallt, bland annat i buteljerat vatten. Än så länge vet ingen hur det påverkar hälsan. Just därför ska WHO ta reda på vilka plastmängder vi får i oss från flaskvattnet och vad det innebär.

I DN:s artikel säger WHO:s vatten- och sanitetssamordnare Bruce Gordon bl a att enstaka liter inte påverkar, men att större mängder eventuellt kan ge en hälsoeffekt:

”Normalt anger vi ett säkert gränsvärde, men för att kunna definiera ett sådant behöver vi förstå om dessa partiklar är farliga och vid vilka koncentrationer.”

Han påpekar också att ingen behöver bli rädd och att det förorenade vattnet som miljontals i fattiga länder tvingas dricka är ett betydligt större problem. Samtidigt ser de vikten i att ha kunskap om mikroplasterna.

Läs också:

Så kan vi minska utsläppen av mikroplaster

Fler och snabbare åtgärder behövs för att rädda Östersjön

Artnamnet aestivum kommer av latinets aestas (sommar) och betyder ”blommar på sommaren”.

Finns väl en bättre bild för Påsken än det spirande gröna gräset? Ur fröet som fallit till marken och legat länge livlöst spirar plötsligt en grodd som sträcker sig upp emot ljuset och fyller luftrummet ovan jord med en ren, livgivande grön färg! Samtidigt, vad vi inte ser, växer rötterna än längre ned i jorden och tar upp den näring som ytterligare berikar gräset.

I människans ämnesomsättning ser vi en liknande process av död som blir till nytt liv. När maten vi äter bryts ner till oigenkännlighet kan substanser frigöra sig och tas upp av kroppen och livnära den.
Låt oss se på vetegräset och vad det kan tillföra vår kost.

Klorofyllet fyller vetegräs till 70 % och är en blodbyggare, det hjälper till med produktionen av röda blodkroppar som i sin tur ökar syreproduktionen i kroppen. Det ger oss mer ork och klarare tankar. Stärkelsen ger oss energi. Proteinet bidrar till att behålla muskelmassa. Basiska mineraler som kalcium och kalium skapar en bra PH balans i kroppen. 8 essentiella aminosyror, selen och enzymer stödjer matsmältningen. Dessutom innehåller vetegräs antioxidanter, vitaminer och spårämnen som vi behöver. Vårt immunförsvar får hjälp och kroppen renas från toxiner och dålig lukt. Blodsockernivåerna stabiliseras och hjärnans appestat stängs. Appestat är funktionen i hypotalamus som går igång när kroppen behöver mer näring och vi förblir hungriga. Vetegräs tas upp fort eftersom det behövs lite energi att ta upp näringen. Infertila kor sätter man på vetegräsdiet.

En veteåker är vackert grön att se med silvervit ton. Rågåkrar är tydligt grågröna och åkrar med korn har en guldglänsande färg. Vete har sedan 1950-talet hybridiserats som följd av marknadens vilja att föda var man med vitt bröd som tidigare var förbehållet de mer välbeställda. Gluteninnehållet har då kraftigt förändrats jämfört med äldre kulturveten.
Vete sås både på hösten och våren och används till kreatursfoder, vetemjöl, vetekross och framställning av alkohol och drivmedel.

Odla vetegräs:

Vetegräspulver finns att köpa men varför inte odla eget färskt spannmålsgräs att använda i juicepressen till din valfria dryck.

Bötlägg hela vetekorn ett dygn, skölj och strö ut över ett par cm ekologisk jord för bästa näringsupptag. Fröna kan också gro som groddar i en sil men tänk på vad jorden har att ge av mineraler och kraft.

Vattna. Täck med en tidning eller kökshandduk ett par dar tills fröna börjat gro i mörker. Vattna varje dag. Låt stå och växa i dagsljus men ej i direkt solljus.

Efter 8-10 dagar är det dags att skörda när vetegräset är 10-15 cm högt och har börjat splitta sig. Splittning innebär att ett andra grässtrå börjat växa ut ur det första. Klipp av gräset vid roten. Odlingen kan stå kvar för att växa upp på nytt.
Skördade vetegräs håller sig bra i kylskåp i ca en vecka.

Forskning visar en dramatisk minskning av fågelbestånden i Frankrike, främst därför att insekterna har minskat kraftigt, skriver The Guardian. Orsaken anses vara den intensiva användningen av kemiska bekämpningsmedel samt ökningen av monokulturer.

En lång rad fågelarter har minskat med en tredjedel, och vissa med två tredjedelar under en period av bara 17 år, menar forskare i två studier.

– Situationen är katastrofal. Vår landsbygd håller på att bli en veritabel öken, säger en av medförfattarna till en av studierna, Benoit Fontaine.

Man gör bland annat mätningar av bestånden för ett hundratal fågelarter i 160 zoner på 10 hektar vardera och man tittar där också på andra delar av ekosystemet som växter och insekter etc. Senaste data från dessa forskningsprogram visar att många fågelarter minskar i alla habitat, men deras antal befinner sig i fritt fall i jordbruksområden.

Insekterna försvinner

Problemet är inte att fåglarna blir förgiftade utan främst att insekterna försvinner, och därmed en viktig föda för fåglarna. Det finns knappt några insekter kvar och det är det främsta problemet, enligt ekologen Vincent Bretagnolle. Forskning har visat liknande trender i övriga Europa och det uppskattas att flygande insekter har minskat med 80 procent på 30 år.

Något som är verkligt alarmerande är, enligt Vincent Bretagnolle, att alla fåglar i jordbruksmiljö minskar lika snabbt, vilket också gäller ”generalister” som även trivs i andra miljöer. Det visar att den generella kvaliteten i jordbrukens ekosystem försämras.

I Frankrike planerar regeringen att halvera användningen av kemiska bekämpningsmedel till år 2020, skriver The Guardian. Men trots det ökar försäljningen av bekämpningsmedlen stadigt enligt EU-siffror.

Minskningen av fågelbestånden beror enligt forskarna också på flera saker utöver utarmningen av fåglarnas huvudsakliga föda. Något som påverkar är även frånvaron av mark som ligger i träda och inte minst ökningen av stora monokulturer som förstör naturliga habitat för insekter och fåglar.

Tiden springer och plötsligt har det gått tre år sedan vi publicerade den första artikeln på Ytterjärna Forum den 16 mars 2015. Aldrig hade vi kunnat ana att vi skulle få så många engagerade läsare. Ni är idag 276 929 olika personer som varit inne och kikat på våra artiklar totalt 492 266 gånger.

– Det har varit kul att se ett så stort intresse för att läsa om frågor som till exempel integrativ vård och ekologiska initiativ som vi bland annat skriver om. Nu ser vi fram emot att få diskutera och dela med oss av många fler artiklar framöver, säger Anders Kumlander, initiativtagare till projektet.

Ta gärna tillfället i akt på vår födelsedag och botanisera bland äldre material, där finns gott om spännande intervjuer, reportage och notiser för den nyfikna. Vill du ha lite hjälp på vägen? Här är våra mest lästa artiklar sedan starten:

#1. En mer nyanserad bild av gluten

#2. Positivt besked för Vidarkliniken

#3. Risk för onödig mineralbrist i skuggan av proteinskiftet

#4. Göran Rosenberg om jakten på det evidensbaserade livet

#5. Kampen om hälsoparadigmet – en viktig dokumentärserie

#6. Så ger en humanistisk människosyn livskvalitet för funktionsnedsatta

#7. Vad är det vi smörjer in huden med egentligen?

#8. Smärtartikel internationellt prisad

#9. Mer balans och kommunikation mot stress och ångest

#10. Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro

Från Amerika kommer pampen i rabatten som tillhör familjen gurkväxter, cucurbitaceae. Där har den använts av urbefolkningen i runt 10 000 år. Inte bara till mat och dekoration men också skålar och musikinstrument duger frukten till.

En vacker virrpanna är pumpan som breder ut sig och tar plats i det horisontella. Med kringellockar griper den tag och drar sig fram och låter bladen ståta i breda gröna flarn. Så lätt och så tung av vatten är växten, att när den vissnar blir nästan ingenting kvar. Blomman underbart gul, lämnar hastigt sin fägring när den svällande frukten tar vid. Rötterna är små och behöver mycket vatten och näring, då kan den växa sig riktigt stor, ja över 100 kilo tung kan pumpan bli. I Sverige odlar vi den allt mera gärna.

Pumpans blomma ingår i kompositionen av Weledas Kalk 1.
Frön från pumpa innehåller näringsämnen som är byggstenar i manligt hormon.
Curbicin heter ämnet som verkar ansvällande i samband med bland annat prostataförstoring. Detta kan man läsa om på hälsosidor och inom naturläkemedel.
Zink är det mineral som främjar fertiliteten hos män.
Pumpafrön är rik på zink och järn och kalium, antioxidanter i form av vitamin E, magnesium och fleromättade fetter. Proteinhalten hör till de högsta bland frön och liksom andra frön verkar de renande på tarmarna och drar med sig slagg på sin väg genom magen. Tänk på att då även näringsämnen följer med och kommer till nytta längre ned.
Samma funktion för tarmsystemets transporthjälp har fiberrik råkost.

I pumpafröets gröna kärna finns så mycket gott vi kan få till oss om vi strör dem på filen, glassen, salladen eller i brödet. Nyttigast är de råa men allra trevligast att rosta i ugn eller stekpanna tills de ”poppar” och stänka över sojasås och röra om – godis!
Kokt te på pumpakärnor är dessutom bra mot inälvsparasiter.
Förvara dem svalt efter öppnad förpackning så håller de längre.

Glutenfritt knäcke

1 dl pumpakärnor
1 dl solrosfrön
2 dl majsmjöl
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl hela linfrön
1 tsk salt
2 dl kokande vatten
0,5 dl rapsolja

Blanda torra ingredienser.
Tillsätt olja och vatten.
Bred ut mellan två bakplåtspapper och kavla ut tunnt.
Lyft det övre pappret, salta och skåra.
Grädda i ugnen på 150 grader i ca 1 timme.