Vardagen börjar så sakteliga återgå till det normala för de flesta av oss efter det terrordåd som tog oss alla med chock och förstämning för några dagar sedan.

Kl 15.00 den dagen satt jag på avslutningen av årsmötet i EKO banken och gladde mig åt en lysande verksamhet som bl.a. erhållit 99 procent – i stort sett full pott – i poängsättningen som Sveriges mest hållbara bank 2016.

Jag återvände till mitt arbetsrum och förberedde mig på lugn helg då jag nåddes av meddelandena om en lastbil som gjort en vansinnesfärd på Drottninggatan, mejat ner människor och kört in i Åhléns city.

Jag kommer alltid att minnas var jag befann mig när Sverige blev måltavla för denna terrorhandling precis som jag vet precis var jag befann mig när jag nåddes av nyheten om mordet på Olof Palme eller när World trade center attackerades.

En del samhällshändelser har karaktären av att skaka om och beröra på ett dramatiskt och oförglömligt sätt. Dådet på Drottninggatan är ett av dem och ett tydligt uttryck för detta var den stora manifestationen på Sergels torg där uppslutningen från alla håll i samhället var imponerande. Den sammanhållning och den mänsklighet som kom till uttryck där och i anslutning till hela händelsen inger hopp.

Något som fastnat i mig från flödet av rapporteringar, vittnesmål och försök att belysa det som inträffat är en undersökning som Maciej Zaremba skrev om i DN – ”Det är upp till oss att bevara tilliten”.

Forskningsinstitutet ”Commission nationale consultative des droits de l´homme”, mäter fortlöpande hur tolerans respektive rädsla för främlingar förändras över tid och hur det tar sig uttryck i rasism och annan särbehandling.

I dessa mätningar visar det sig genomgående att hot mot muslimer och antalet fransmän som tycker att invandrarna är för många etc tydligt sjunker undan för undan. Enligt mätningarna från forskningsinsititutet tycker fler och fler av de tillfrågade – idag ca 80 procent – att de inflyttade ”är fransmän som andra.” Dessa attitydförändringar är mest markanta bland de unga, men sprider sig. Med tanke på de många terroristattacker Frankrike genomlidit under mätperioden är detta en oerhört intressant och hoppfull utveckling som speglar något som sällan kommer fram i mediabevakningen.

Tilliten mellan människor med olika bakgrund har tilltagit i tider av hot istället för tvärtom!

Det ser ut som om samma sak är på väg att hända i Sverige och när sorgen efter attacken lagt sig kommer jag framförallt att ta med mig de uttryck för gemenskap och tillit som också blev så tydliga här och låta dem skapa hopp om en framtid där vi tillsammans kan stå enade mot ondskan.

I höstas hade vi besök av Arthur Zajonc i Ytterjärna. Han har verkat som professor i fysik en stor del av sitt liv vid olika universitet i USA och Europa och är idag professor emeritus i fysik vid Amherst collage i Massachusetts, USA. Han är också föreläsare och författare till en lång rad böcker om det mänskliga medvetendet, andligheten och vetenskapen.

Under några dagar fick jag tillsammans med några kollegor möjlighet att reflektera kring den världsbild som följer av de lagbundenheter som forskats fram inom kvantfysikens område, som bl a Arthur varit med om att utveckla.

Det primära inom kvantfysiken är relationen mellan tingen – eller ännu mer konkret – mellan mig och det jag iakttar, inte jag som individ eller tinget jag ser, utan just relationen mellan oss. Inom kvantfysiken är mellanrummen det essentiella.

Att tänka i den dimensionen skapar en radikalt annorlunda förståelse för världen än den vi är vana vid, där ett bord är ett bord oberoende av vilket sammanhang det befinner sig i. Bordet ska ju inte påverkas beroende på vem som iakttar det!

I kvantfysikens värld påverkas dock bordets storlek beroende av varifrån en betraktare ser det och denna världsbild låter sig också matematiskt bevisas och fungerar även när man omsätter den i praktiken!

Under Arthurs ledning fick vi möjlighet att under några dagar erfara många olika aspekter på hur människan står inne i världen och hur vår förståelse av den kan utvidgas genom att se den utifrån olika perspektiv och utgångspunkter.

Vad kännetecknar till exempel ljus? Det skapar rum, verkar utvidgande och upplysande när det träffar materia. Ljuset skapar yta och är motsatsen till materia som kännetecknas av täthet och mörker.

Ett annat perspektiv är kvantfysikens syn på materia som ”fields of vibrations” i olika nivåer. Vi kom in på det som skapar talförhållanden, polariteter och symmetrier. Något som vi kan iaktta som delande och ordnande, som skapar ”lätthet” – ett fält av ”världsform”. Motsatsen till tyngdkraft, tröghet och massa.

Det tillkom ytterligare en dimension i vårt reflekterande, som innebär att det finns en princip som faktiskt skapar organismer – växter, djur och individer – individuella helheter som fungerar i tiden, som omsätter sin materia samtidigt som de väsentliga gestaltningsprinciperna kvarstår. Alla celler i oss människor byts ut kontinuerligt samtidigt som vi förblir desamma under en livstid – en process som samtidigt kan verka läkande för allt levande. Motsatsen till detta ”fält av naturligt världsliv” är den onaturliga, mekaniskt verkande kraften som kan förstöra gestalt, volym och fasthet. Dess ytterlighet är atomkraften som har egenskapen att upplösa eller förinta den ovanstående lagbundenheten.

En av de stora utmaningar mänskligheten står inför idag kan sägas vara att hitta en relation till vårt eget sammanhang som innebär att vi förmår värna vår jord och skydda den från övergrepp, som alltför ofta är sprungna ur en icke värderingsstyrd teknik- och vetenskapssyn.

Det måste vara de mänskliga, humanistiska behoven som står för drivkraft och riktning i samhällsutveckling och kunskapande. Om vi förlorar det perspektivet riskerar vi på sikt hela vår existens.

Tidigare generationer kämpade mot naturens krafter. Nu behövs istället fokus på att skydda naturen från manipulativt beteende och ensidig vinstmaximering som allena rådande princip.

Regeringen fattade den 30 juni beslut att antroposofiska läkemedel skall kunna registreras i Sverige. Tidsfristen sattes till 5 år innan detta skall vara genomfört.

Vidarkliniken är Nordens enda antroposofiska sjukhus och vi sätter forskning och utvärdering av vår verksamhet högt. Ett antal forskningsprojekt har genomförts på kliniken avseende cancerrehabilitering, smärta, stress och allergier. Kvalitativ forskning om vården har visat hur patienterna ofta kommer in i en positiv hälsospiral. Omvårdnaden har blivit allmänt erkänd och har även av de argaste kritikerna fått goda vitsord.

Just nu pågår ett par forskningsprojekt gällande patienter med smärtdiagnos samt en jämförande studie mellan Stockholms läns landsting (SLL) och vården på Vidarkliniken vad gäller vårdens effekt på sjukskrivningstalen. Alla studier har hittills visat goda, ja ibland provocerande goda resultat, till Vidarklinikens fördel i jämförelsen med landstinget.

Tvärt emot regeringens hållning och tidsfristen på fem år för läkemedlen, önskar nu SLL och Västra Götalandsregionen (VGR), som utgjort Vidarklinikens två största samarbetspartners, inte längre förlänga sina samarbeten med Vidarkliniken. Motiven i Stockholm är att man har kapacitet att hand om t ex stress- och smärtdiagnoser själva, trots att man i praktiken inte har något motsvarande att erbjuda. Från patienternas sida är intresset för integrativ vård mycket stort (skolmedicin med kompletterande terapier), vilket är vad Vidarkliniken haft uppgiften att erbjuda. Dessutom hänvisar SLL till att man funnit brister i journalföringen. Dessa är dock nu omhändertagna och åtgärdade.

Patienterna är upprörda och i dagsläget är det mer än 12.000 mejl som gått till de berörda politikerna med krav på fortsatt tillgänglighet för Vidarklinikens vård.

Hotet om nedlagt samarbete rimmar också illa med talet om att stärka patienternas ställning och valfrihet. Både i Stockholm och Västra Götalandsregionen är det bisarrt nog alliansen som är i majoritet – de partier som talar mest om valfrihet i vården.

En ansvarsfull anpassning av Vidarklinikens verksamhet till de nya förutsättningarna, när de största avtalsparterna säger upp sina avtal, blir i det närmaste omöjlig. Den svenska arbetslagstiftningen tillåter inte den relativt korta framförhållning som uppsägningarna innebär. Det första varslet av medarbetare har redan genomförts och konkurs kan inte uteslutas.

Konsekvensen är att våra patienter – framförallt kvinnor – inte längre kan få del av den integrativa vård som kommit att betraktas som ett föredöme i Sverige och där efterfrågan sedan länge varit större än möjligheterna att tillmötesgå dem.

En mycket stor del av befolkningen får inte möjlighet till den vård de efterfrågar.

Varför har denna situation uppstått?

Efter att de senaste åren följt och stått inne i debatten om Vidarkliniken och dess läkemedel är det min slutsats att det framförallt är företrädare för föreningen Vetenskap och Folkbildning (del av skeptikerrörelsen),som har ett stort ansvar för den polarisering som ägt rum. Debattörer som har en annan mening förlöjligas och misstänkliggörs av föreningens företrädare (dock utan att deras anknytning till föreningen anges) eller deras sympatisörer. Delvis används rena personangrepp och nivån är bedrövligt låg.

Det innebär tyvärr att mer seriösa aktörer drar sig för att yttra sig i dessa frågor. Det drabbar Vidarkliniken hårt, då vi trots ett omfattande starkt stöd för vår verksamhet utanför strålkastarljuset, står mycket ensamma i mediedebatten.

Journalister verkar inte heller våga bryta sig ut ur kollektivet och ifrågasätta grunderna för olika påhopp eller politiska ställningstaganden. Många politiker följer sedan efter det man uppfattar som den allmänna meningen.

Heder åt regeringens beslut om en femårig tidsfrist, som respekterar demokratin före läkemedelsindustrins och lobbyisternas intressen.

Nu är det upp till politikerna i landstingen att likaså respektera patienternas valfrihet. Det brådskar. Därefter kan man gärna inom en 5 års period utvärdera vad integrativ vård skulle kunna bidra med för patienterna i Sverige.

I tidningen Vårdfokus redogörs nyligen för en ny studie som visar att mer än hälften av patienterna blir sjuka av sina läkemedel och att kostnaderna för samhället är högre än vad man tidigare trott. Hälso -och sjukvårdens kostnad för läkemedelsrelaterad sjuklighet beräknas till 63 miljarder kronor per år.

Slutsatsen är att det är ett stort problem som kostar landstingen enorma summor.

Den totala läkemedelsförsäljningen uppgår i Sverige till ca 37 miljarder kronor per år. På bara fem år ser utgifterna för sjukpenning ut att fördubblas, från 16 miljarder 2010 till nästan 32 miljarder 2015. I dessa uppgifter ingår sjukpenning, assistansersättning och föräldrapenning. En minst sagt alarmerande utveckling!

Den 10 april 2015 uttalar sig Anna Starbrink, Hälso o sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm i sin blogg att ”landstinget bör säga nej till användandet av homeopatiska o antroposofiska läkemedel. Sådana preparat hör inte hemma i hälso- o sjukvården. Som patient ska man kunna lita på att de behandlingar som ges bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”.

Den 30 juni meddelar Stockholms läns landsting att avtalet med Vidarkliniken ej kommer att förlängas och att ingen ny upphandling kommer att ske.

Den 29 juni presenterar Dagens medicin sin årliga maktlista där Anna Starbrink är på plats 16. Man skriver följande: ”det är ingen tvekan om att Anna Starbrink är den som bestämmer över sjukvårdspolitiken i Stockholm”.

Under de senaste åren har några forskningsrapporter publicerats som jämfört Vidarklinikens patienter med Stockholms läns landstings patienter. En studie gäller patienter med kronisk smärta, tre månader efter behandling på Vidarkliniken har läkemedelsförbrukningen gått ner till hälften. Efter samma tidsperiod hade läkemedelsförbrukningen fördubblats för Landstingspatienterna.

Nästa studie som hade samma jämförande upplägg gällde kroniska stresspatienter. Där var skillnaden ännu större. Man har i studien alltså jämfört vilket resultat som kommer ut av två olika vårdkoncept, det konventionella och Vidarklinikens integrativa. En forskare nämnde som jämförelse att om samma resultat erhållits som följd av två olika mediciner hade den sämre omedelbart stoppats av etiska skäl. Preliminära resultat gällande sjukskrivningstal avseende diagnosen kronisk stress visar i stort på mycket stora skillnader till Vidarklinikens fördel.

Den integrativa vården på Vidarkliniken är helt enkelt provocerande överlägsen Stockholm läns landstings vård gällande åtminstone dessa diagnoser. Vi har i kontakten med både Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionens tjänstemän och även hos politiker upplevt att man inte är intresserad att ta in fakta som underlag för sina beslut.

Naturligtvis är Vidarklinikens integrativmedicinska verksamhet försvinnande liten i förhållande till den konventionella sjukvården men det ser ut som om den kan ge ett stort bidrag till ett hållbart vårdsystem, ekonomiskt, miljömässigt och inte minst socialt.

Intresset för integrativ medicin är mycket stort hos allmänheten, över hälften av alla svenskar har provat, 8 av 10 är nöjda. 76% av alla kvinnor anser att alla läkare skulle ha kunskap om integrativ vård. Men det finns bara ett sjukhus för integrativ vård i Sverige, Vidarkliniken. Tänkandet som leder till 63 miljarder i läkemedelsrelaterade kostnader behöver snarast kompletteras.

Jag har under de senaste åren haft uppgiften att delta i styrelsearbetet i Vidarkliniken, nordens enda integrativmedicinska sjukhus, där ”skolmedicin” kompletteras med läkemedel hämtade ur naturen och därtill bl.a. konstnärliga terapier och tillika en vård som blivit något av ett föredöme i Sverige.

En aspekt som varit aktuell det senaste dryga året är den s.k. läkemedelsfrågan. Sedan 30 år har kliniken genom särskilda försäljningstillstånd, som meddelats av regeringen, kunnat ha tillgång till antroposofiska läkemedel. Nu kräver EU att dessa läkemedel antingen skall integreras i svensk lagstiftning eller förbjudas.

Inom EU klassas dessa läkemedel på annat sätt än konventionella. Det som krävs är att de skall vara patientsäkra, biverkningsfria och av god kvalité – och inte om de har en vetenskapligt dokumenterad verkan – vilket naturligtvis inte innebär att de inte har det. Läkemedel med substanser från naturen kan icke patenteras och därmed är de inte av intresse för läkemedelsindustrin.

På Ytterjärna forum har vi redovisat vetenskapliga studier där Landstingets och Vidarklinikens behandling av kronisk smärta resp stress har jämförts och visat näst intill provocerande skillnader till klinikens fördel. Preliminära data gällande sjukskrivningstal visar samma tendens och vidare forskning pågår.

WHO har i sitt strategidokument för 2014-2023 rekommenderat medlemsstaterna att inrätta särskilda expertkommissioner för integrativ medicin då kunskapen bedöms som bristfällig hos beslutsfattare och i professionen. Sverige har undertecknat detta dokument.

När socialdepartementet sände ut Läkemedelsverkets förslag på hur de antroposofiska läkemedlen skulle kunna integreras var de flesta remissinstanser negativa till att tillåta registrering. Samtidigt finns ett mycket stort intresse i befolkningen av just integrativ medicin. I en NOVUS undersökning nyligen uppgav 76% av kvinnorna att de önskade att alla läkare skulle ha kunskap om integrativ medicin. 8 av 10 var nöjda med de integrativa behandlingar de fått. I den nya patientlagen betonas vikten av att patienterna själva skall få en starkare ställning och delaktighet.

Varför är det då ett problem att införa ett till dessa läkemedel adekvat regelsystem i Sverige? Dels pga de – enligt min bedömning oinformerade – remissinstansernas svar. Dels tror jag att den demokratiska aspekten av frågan ännu inte tillfullo beaktats. Statens uppgift borde vara att värna om valfrihet för medborgarna och inte ta ställning för någon specifik vetenskaplig åskådning och riktning. Detta så länge man kan garantera patientsäkerhet och god kvalité på produkterna.

Det kräver dock en viss reflektion över, och relation till, politikens och den demokratiska statens uppgift.

Det finns starka lobbyister som inte önskar att integrativa vårdformer skall vara tillgängliga i Sverige och som bedriver en medveten desinformation bl a i media. Delvis på en mycket låg och förlöjligande nivå.

Det nuvarande försäljningstillståndet går ut den 30 juni. Vidarklinikens verksamhet är hotad. Just nu väntar många patienter och även ca 150 anställda på Vidarkliniken på det politiska ställningstagandet. Vilket beslut kommer regeringen att fatta?

Idag, fredag 18 mars 2016, är det exakt ett år sedan vi lanserade hemsidan Ytterjärna Forum och började fylla den med innehåll. Med en vision om att inspirera till nytänkande och att samtidigt bli en aktör i det offentliga rummet. 163 168 gånger har våra inlägg visats sedan dess, och totalt har 87 610 olika personer varit inne och läst. Tack till varenda en av er!

Ytterjärna Forum är mer än bara den här hemsidan, vi är ett kommunikationsprojekt med ambitionen att, tillsammans med andra i kultur- och samhällslivet, öka kunskapen om en fördjupad humanism. Det kan handla om antroposofi, men det kan också handla om helt andra filosofier eller initiativ i Sverige. Vi vill vara det bidrag som vi själva hittills saknat i den offentliga debatten inom områden som pedagogik, mat och odling, samt vård och omsorg.

Förutom de artiklar vi har publicerat här, har vi varit med och tagit fram ett antal debattartiklar som har publicerats i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs Posten och Dagens samhälle.  Vi har även haft en rad möten med olika beslutsfattare och samhällsaktörer inom våra ämnesområden. Det handlar om ett vidgat ansvarstagande.

En tredje del har handlat om att utveckla ett språk som känns modernt och i tiden. Som talar till människor här och nu. Vi vill inte bara vara en outsider, utan kliva in och vara en deltagare. Det har inte i första hand handlat om att kritisera andra, och även om vi haft radikal civilisationskritik på vissa punkter, så har vi alltid försökt vara konstruktiva och lyfta fram lösningar på problemen.

Ytterjärna Forum är bara början på vad man kan hämta för bidrag till en hållbarare och mänskligare värld. Vi har bara snuddat vid en liten, liten del än så länge. Jag ser fram emot ett fortsatt bra samarbete och skapande inför kommande år, och hoppas ni följer med oss även då!

Anders tre artikelfavoriter från året som gått

1. Steiner i ett idéhistoriskt perspektiv – 8 artiklar av Gerard Lartaud.
2. ”Mindre psykofarmaka och bättre hälsa efter vård på Vidarkliniken”
3. ”Poängen med biodynamisk odling”

En blind systemtro lägger det egna omdömet åt sidan och överlåter ansvaret att tänka åt någon annan.

Som ni kanske läst ordinerade professor Karin Dahlbergs mer humaniora och vetenskapsteori för en bredare, mer nyanserad och öppnare syn på vetenskap och vård (se ”Smal syn på vetenskap lämnar många utan vettig vård”). Till saken hör att Karin Dahlberg långtifrån är den enda som ser hur bristen på humaniora, filosofi och en bredare bildning får kusliga konsekvenser för den etik som ligger till grund för vårt samhälle.

Exakt samma analys kom också från Hans Ruin, verksam vid Södertörns Högskola, när han förra veckan gav sig in i debatten om Paolo Macchiarini och Karolinska Institutets akademiska kultur.

De flesta har väl hört historien nu: KI, Sveriges mest välrenommerade medicinska lärosäte, har sedan länge både professorer i medicinsk etik och ett etiskt råd som ska granska och godkänna forskning och försök som pågår där. Och ändå: hur kommer det sig att denna högteknologiska jätteinstitution med 5233 anställda, komplett med etiskt råd, professorer i etik och tydliga ansvarsfördelningar anställer en kirurg på falska meriter, tillåter att han opererar in konstgjorda luftstrupar på patienter (något som inte ens är teoretiskt möjligt!) och sedan sopar igen spåren efter honom när det visar sig att han förfalskat resultaten av operationerna och att patienterna dog under stora kval?

Personligen tror jag liksom Hans Ruin att svaret ligger i den djupare samhällstrenden som går mot en gradvis ytligare, snävare och fundamentalt sett omänskligare syn på vetenskap. Och den trånga och filosofiskt ogrundade synen på vetenskap kommer sedan att i allt högre grad diktera villkoren för våra liv.

Hans Ruin (den yngre) säger det såhär:
”Vi håller på att förvandlas till en kultur utan minne och historia, och till sist utan ansvar, där vi överlåter till den ena upphandlade experten efter den andra att lösa det ena eller andra problemet.”

Hans Ruin (den äldre) intresserar sig också för samma fråga uttrycker det så här i en essä från 50-talet:
”Det är sant att också det förutsättningslösa sanningssökandet ofta kan gömma ett omänsklighetsfrö. När tanken brytes ut ur sitt sammanhang med själslivets andra element och överlämnas helt åt sig själv vandrar den lätt ut i en snövärld av abstraktioner. Obeboeliga rymders kyla slår emot oss. Intellektet ensamt når aldrig fram till en människa, skapar aldrig kontakt, ännu mindre liv. Vad intellektet umgås med är tankar, föreställningar, begrepp, där livets omedelbara kvaliteteter till sist försvinner i vetenskapliga scheman och diagram. Intellektet i logisk renodling leder ofta till hårdhjärtad rationalism, där man skriver lagar för människorna som de aldrig kan följa, emedan de inte är enbart förstånds- eller förnuftsvarelser, utan skapade av kött och blod.”

Genom att ersätta vår egen omdömesförmåga med vetenskapligt skolade expertutlåtanden, som vi sedan kallar för objektiva, evidensbaserade och vetenskapligt bevisade, fråntar vi oss själva det kanske mest värdefulla vi har: vårt eget tänkande och vårt eget ansvar.

En blind systemtro, vare sig det är på vetenskapen, på idén om den ”överlägsna rasen” eller på det kommunistiska manifestets ofelbarhet, är någonting av det farligaste och det svåraste vi som människor har att förhålla oss till. Helt enkelt för att den lägger det egna omdömet åt sidan och överlåter ansvaret att tänka åt någon annan.
Har vi riktigt tur innebär Macchiarinimisären därför ett tillfälle till skärskådning. Där, kan man hoppas, får vi till slut syn på inte först och främst en psykopatisk kirurg och en dysfunktionell akademisk institution, utan vad som händer när vi överlåter vårt omdöme och vårt ansvar till en vetenskap baserad på intellektet i logisk renodling utan hänsyn till att vi inte är enbart förstånds- eller förnuftsvarelser, utan skapade av kött och blod. Därför behöver vi en mänskligare vetenskap. Vi behöver humaniora, filosofi och antroposofi.

Goda nyheter! Under klimatmötet COP21 i Paris togs för första gången, glädjande nog, jordbrukets roll i klimatsammanhang upp. I korthet handlar det om hur jordbruksmetoder som är regenerativa kan bidra till att lagra kol i marken i stället för att släppa ut det i atmosfären och faktiskt inte bara sänka jordbrukets negativa klimatpåverkan utan också göra det till en positiv kraft.

Initiativet kallas för 4/1000 (fyra promille-initiativet) och syftar till att det behövs så lite som en fyra promilles ökning per år av matjorden i världens åkermark för att öka jordbördigheten, motverka jorderosion, säkra bönders framtid och framförallt kraftigt bidra till att nå målet om en global uppvärmning på maximalt 2 grader. Som det mesta av dagens högintensiva jordbruk ser ut i dag utarmas jorden gradvis på näringsämnen och organiskt kol och innebär att runt 12 miljoner hektar bördig åkermark varje år förstörs till följd av jorddegradering. Här skulle det alltså räcka om vi genom att byta odlingsmetoder istället kunde återföra fyra promille av jordens organiska kol årligen till matjorden. Med så mycket kol återfört till marken skulle vi dessutom, precis som 4/1000-initiativet påpekar, ha åtgärdat stora delar av problemet med utsläpp av växthusgaser.

Det enda som ska till är alltså en storskalig omställning av dagens smärtsamt utarmande, miljökatastrofala och klimatpåfrestande jordbruk av monokulturer och gifter.

Det är också glädjande att det sedan 50-talet pågått forskning i Järna på sådant regenerativt jordbruk, och där en ekologisk kretsloppsodling (läs: biodynamisk) har visat sig kunna lagra upp till 1500kg kol/hektar per år! Försöken har bedrivits b.la. på Skilleby gård, och resultaten visar att markens mullhalt ökar med denna typ av odling. Skilleby är förresten också hemort till Skilleby trädgård som odlar och förädlar grönsaker med så fin kvalitet att Stockholms bästa restauranger står på kö för att köpa dem.

Om vi ser Skilleby som en modellgård för ett regenerativt jordbruk i Sverige ser vi att:

• Det idag i Sverige finns runt 67000 jordbruk som tillsammans odlar på runt 2,6 miljoner hektar.
• Om alla dessa jordbruk skulle lägga om till regenerativ odling á la fyra promille-initiativet och lagra runt 1500 kg organiskt kol/ha och år, skulle vi kunna plöja ned ca 4 miljoner ton CO² i ökad jordbördighet istället för att skjutsa upp det i atmosfären och elda på klimatförändringarna.
• Regionala skillnader gör att lagringen av kol är mer eller mindre effektiv beroende på breddgrad etc., men ändå: kolet bör hamna i jorden istället för i atmosfären.

4/1000-initiativet har, såvitt jag vet, inte fått någon nämnvärd medial spridning. Sverige har tillsammans med 99 andra aktörer skrivit under en överenskommelse om att att implementera det i praktiken. Så vi kan ju bara hoppas att LRF och våra politiker inser vad som ska till för att genomdriva en omställning i jordbruket. Egentligen är det nog inte svårare än att vi konsumenter ser till att köpa och efterfråga mat som kommer från hållbara kretsloppsgårdar så eldar vi på klimatfrågan i en riktning mot en bördigare jord istället för en osäkrare framtid.

Här kan du läsa mer om fyra promille-initiativet:

http://newsroom.unfccc.int/lpaa/agriculture/press-release-lpaa-focus-agriculture-at-cop21/
http://jordling.blogspot.se

Den 18 mars 2015 såg onlinemagasinet Ytterjärna Forum för första gången offentlighetens ljus. Med ambitionen att bidra till en modernare syn på antroposofin; Vad är antroposofi idag i praktiken? Samtidigt som vi ville vidga perspektiven: vad finns det för initiativ runtomkring oss med samma ambition som vi – att vilja inspirera till nytänkande på olika sätt?

Ett år har passerat, eller knappt 10 månader för att vara exakt.

Sedan vi startade har totalt 66 516 olika människor varit inne och läst på Ytterjärna Forum och totalt har vi haft över 125 000 sidvisningar.

De artiklar som har blivit mest lästa under 2015 är:

#1. Vad är det vi smörjer in vår hud med egentligen?
#2. Smärtartikel internationellt prisad
#3. Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro
#4. Systemfel i jordbruket ger näringsfattigare mat
#5. Ekologiskt viktigare än närodlat och svenskt

Jag ser fram emot ett nytt år, fyllt med nya utmaningar och initiativ. Att ständigt försöka vara öppen för det som känns nytt eller främmande är idag kanske viktigare än någonsin. Att inspirera till nytänkande är därför Ytterjärna Forums huvudsyfte, och vi hoppas kunna bidra med det under 2016.

Gott nytänkande år, käre läsare, önskar hela Ytterjärna Forums redaktion!

Julen; En tid för återhämtning, reflektion och en och annan ny idé. En tid att vila ut och att hitta den där nyfikenheten igen.

Jag tänker på Mumintrollen som av misstag vaknar upp yrvakna mitt i vintern i Tove Janssons magiska ”Granen”. För första gången möter de julen.

”Mamma, vakna, sa Mumintrollet förskräckt. Nånting hemskt har hänt. De kallar det jul.”

En barnslig nyfikenhet jag tycker vi alltför ofta underskattar, nedvärderar eller bara glömmer bort att använda oss av. Konsten att inte ta för givet – att kunna se på vardagliga saker med nya ögon och vara nyfiken på sin omvärld.

”Mat till julen, upprepade Mumintrollet förundrad. Äter den också?”

En tänkvärd och vacker – men också väldigt rolig – saga att lyssna på så här vid juletid. Här kan du lyssna på när självaste Tove Jansson själv läser Granen:

Jag och hela Ytterjärna Forums redaktion önskar just dig en riktigt god och nyfiken jul!