Spannmål som idag inte ens duger som djurforder och morötter som bara innehåller en fjärdedel av en viktig mineral jämfört med för några decennier sedan. Mängden näringsämnen i många av våra matråvaror har minskat betydligt. Vad är det som hänt? Och vad kan man göra åt saken?

En viktig orsak till det minskade näringsinnehållet är att det konventionella industrijordbruket länge varit alltför ensidigt inriktat på kortsiktig maximering av skördarna, medan odlingsjordarna utarmas alltmer. Det finns idag en viss enighet om detta. Men att åtgärda detta systemfel är en hetare potatis.

Det finns en rad studier som visar stora minskningar av näringsämnen i maten och att detta har pågått under lång tid. Det gäller både spannmål, frukt och grönsaker. En allvarlig följd av detta är att människor måste äta mer mat för att få i sig de näringsämnen kroppen behöver, vilket bland annat bidrar till ökad fetma.

Behövs mer kretslopp av viktiga näringsämnen

Med ekologiska, markvårdande kretsloppsjordbruk skulle vi inte ha problem med näringsfattiga matråvaror. Genom att ha både växtodling med en god växtföljd och en djurhållning som motsvarar den egna foderproduktionen får man här ett naturligt kretslopp av alla viktiga näringsämnen. Men i de specialiserade konventionella spannmålsjordbruk som dominerar idag för man kontinuerligt bort stora mängder näringsämnen från markerna, i form av foder till specialiserade djurgårdar där ett stort överskott av näringsämnen istället hamnar i sjöar och hav. En del av spannmålsjordbrukens näringsförlust kompenserar man med energikrävande och klimatpåverkande konstgödsel. Detta istället för att hålla jorden naturligt bördig och rik på allsidigt växtnäring med hjälp av den djurgödsel som finns inom lantbruket och med verkligt markvårdande växtföljder (med bland annat djuprotad flerårig baljväxtvallodling).

Konstgödsel kompenserar för förlusten av så kallade makronäringsämnen, som kväve, fosfor och kalium. Men det finns många andra helt livsnödvändiga mikronäringsämnen som gradvis försvinner från konventionella odlingsmarker, och som är mycket viktiga för människans kroppsfunktioner och hälsa. Exempelvis järn zink, koppar och molybden.

– Vi ser att minskningen av dessa viktiga näringsämnen beror på det konventionella odlingssättet, säger Artur Granstedt, som är docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk samt koordinator för Östersjöprojektet BERAS.

Resultat från långliggande jämförande odlingssystemförsök i Skåne har visat att halterna av viktiga mineralämnen är mellan 15 och 50 procent högre i brödsäd från kretsloppsbaserad naturligt gödslad odling, jämfört med konventionell. Samtidigt var halterna av skadliga tungmetaller lägre.

– Dessutom gav den ekologiska kretsloppsodlingen högre halter av essentiella aminosyror och därmed mer högvärdigt protein. Aminosyrorna är livsnödvändiga men nämns inte så mycket i debatten, och proteinsammansättningen är ofta undervärderad.

– I andra studier har det också visat sig att ekologisk odling gett betydligt mer antioxidanter. Det är olika former av vitaminer som är viktiga för människors hälsa och motståndskraft mot sjukdom. Näringsriktig mat handlar inte bara om näringsvärden i sig utan också om att främja hälsa.

I frukt och grönt har internationell forskning visat betydande minskningar av bland annat järn, kalcium, magnesium och c-vitamin under loppet av några decennier. Det finns uppgifter om att man idag exempelvis måste äta fyra morötter för att få i sig den mängd magnesium som fanns i en enda morot på 1940-talet.

Hållbara system med högre biologisk aktivitet i odlingsmarkerna

För några år sedan varnade forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet om att halterna av bland annat järn och koppar i svenskt vete från konventionella konstgödslade åkerjordar är så låga att spannmålet inte ens duger som djurfoder, utan att berikas. Det sker en urlakning av odlingsjordarna som också lett till att skördar har stagnerat. Intressant är att de här varningarna har lyfts fram av forskare som kan betecknas som eko-motståndare. Som lösning har de föreslagit att odlingsjorden ska berikas med näringsämnen som fattas. Alltså, ännu mer industriellt framställd gödning, istället för att göra något åt det konventionella jordbrukets uppenbara systemfel, som både har skapat problemet med låga näringsvärden och kraftigt bidrar till klimatbelastningen och övergödningen av Östersjön.

– Det som behövs är att vi tillämpar hållbara system inom lantbruket, och inte bara kortsiktigt och fläckvis försöker täppa till de hål och brister som ett ohållbart system ger, menar Artur Granstedt.

– Det här handlar i grunden om att bevara och även öka odlingsmarkernas bördighetsegenskaper på ett naturligt sätt. Det gör man bäst genom ekologiska kretslopp där växtnäringen, via djurgödsel från en anpassad djurhållning, återförs till marken samt genom balanserade växtföljder med humusuppbyggande flerårig vallodling på åtminstone en tredjedel av arealen.

Bördigheten och tillgången på mineralämnen har direkt att göra med hur mycket biologisk aktivitet det finns i jorden. I ekologiska kretsloppsjordbruk finns betydligt mer biologisk aktivitet än i konventionella jordbruk. Upprepade fältförsök visar exempelvis att mängden daggmaskar är dubbelt så stor i ekologiskt kretsloppsjordbruk jämfört med konventionellt. Daggmask har en viktig roll i att få loss växtnäringsämnena i mineralpartiklarna och är en viktig indikator på biologisk aktivitet, som även omfattar en rad andra organismer i marken. Lantbrukare som lägger om till ekologiskt kretsloppsjordbruk utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel vittnar ofta om att man även ovan mark ser tecken på odlingsjordens ökade biologiska aktivitet, exempelvis i form av fler måsar, fjärilar och spindlar.

– Har man en balanserad växtföljd och hög biologisk aktivitet i marken får man också ett odlingssystem som klarar skadeinsekter och sjukdomar utan att använda kemiska bekämpningsmedel. Det är väl belagt i forskningen. Detta skyddar både miljön och konsumenterna, säger Artur Granstedt.
Illustration: Anna Gran