Jordbruket och maten har erkänt mycket stor klimatpåverkan och här finns lovande möjligheter och betydande potential att rädda klimatet. Men den svenska regeringen tycks inte vilja ta tag i den delen av problemet.
Om vi använder jordbruksmetoder som ökar mullhalten i odlingsmarkerna och därmed kolhalten med 4 promille per år skulle det uppväga hela den globala ökningen av klimatbelastningen från koldioxid. Samtidigt skulle den naturliga bördigheten öka. Det s.k. fyrapromille-initiativet kommer från Frankrike och undertecknades bland andra av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i samband med klimatkonferensen i Paris förra året. Men sedan dessa har inga åtgärder i den riktningen synts till i Sverige. Matens stora klimatpåverkan fortsätter man att tala märkligt tyst om i politiken och i utredningar.
Maten tung klimatpåverkare
Den breda internationella uppslutningen bakom fyrapromille-initiativet visar att jordbruksmetoder som lagrar mer kol i jorden officiellt erkänns som en viktig del i arbetet med att hejda klimatförändringarna. Man pratar allt mer om ett regenerativt jordbruk. Det här rimmar dock inte särskilt bra med det helt dominerande konventionella, konstgödslade jordbruket.
– Om man på allvar vill arbeta i linje med fyrapromille-initiativet innebär det en massiv omställning till ekologiska kretsloppsjordbruk. I Sverige har jag inte sett några som helst åtgärder för att förverkliga det. Jag undrar om landsbygdsministern är medveten om vad som krävs för det som Sverige ställt sig bakom, säger Artur Granstedt som är docent i växtnäringslära och koordinator för Östersjöprojektet Beras.
Maten står för en stor del av klimatpåverkan. Det finns en ganska bred enighet om det, även om man rör sig med olika siffor mellan cirka 25 och 50 procent, beroende på vad man väljer att inkludera. Om man i Sverige, utöver själva jordbruket, även räknar med den avskogning i andra delar i världen som vår nuvarande matkonsumtion och matproduktion orsakar, samt livsmedelsförädlingen och transporterna rör det sig om cirka 40 procent av vår totala klimatbelastning. Den höga andelen beror till största del på hur maten produceras och vad vi äter.
Politisk förnekelse
Trots matens uppenbart stora klimatpåverkan tycks man från politiskt håll inte vilja ta i detta, utan väljer att fokusera på andra klimatpåverkande sektorer som transporter, bostäder och processindustri. I det som regeringen nyligen stolt lanserade som en historisk klimatbudget finns såvitt vi kan se inte ett ord om jordbruket och maten. Och i den rykande färska regeringsförklaringen nämns ordet klimat 21 gånger, men jordbruket nämns knappt alls, annat än vid en svepande formulering om att konsumenternas ökade efterfrågan på ekologiska produkter ska mötas.
– Det finns i praktiken en utbredd politisk förnekelse kring matens klimatpåverkan och vad som faktiskt behöver göras åt saken. I utredningar ligger man också lågt med detta, troligen pga de politiska direktiv man får, säger Artur Granstedt.
I exempelvis Miljömålsberedningen, som presenterades i somras, fokuserar man mycket på transporterna. När det gäller jordbruket talas också kort och i ganska allmänna ordalag om några tänkbara åtgärdsområden, men inte om systemfel eller större omställningar. Och när regeringens klimatförslag inför höstbudgeten sedan kom var som sagt inte jordbruket och maten med alls.
Den politiska oviljan att på allvar göra något åt matens klimatpåverkan märks också i en del uttalanden, som exempelvis när landsbygdsministern nyligen sa att han inte ser något problem med den ökade köttkonsumtionen. Även om han ansåg sig missförstådd i media kan man här se en ganska tydlig signal som, enligt Artur Granstedt, går rakt emot vad en hel forskarvärld säger – att vi särskilt i västvärlden måste minska köttkonsumtionen för att klara klimatmålen, och att det dessutom är viktigt för folkhälsan. Den höga köttkonsumtionen menar Granstedt är en del av det stora systemfel i matproduktionen som bidrar starkt till klimatförändringen och övergödningen.
– Att politiskt inte ta upp matens stora klimatpåverkan är detsamma som att säga att man inte klarar av klimatmålen som man har skrivit under på i Paris, säger Artur Granstedt. När det gäller maten är det också viktigt att inte enbart skjuta in sig på köttfrågan utan också att förändra odlingssystemen, även om detta är ännu mer kontroversiellt. Och inom jordbruket räcker det inte med att begränsa klimatarbetet till en fråga om förnybara drivmedel, även om det är bra i sig.
Omfattande markförstöring
Fyrapromille-initiativet som undertecknats av Sverige (vid sidan av den stora klimatöverenskommelsen i Paris) sätter egentligen fingret på ett stort systemfel i det konventionella jordbruket, inte minst i vårt land. Vi har till största del ett konstgödselberoende jordbruk med en uppdelning i geografiskt åtskilda och allt större spannmålsgårdar respektive djurgårdar. Det har lett till ett brutet kretslopp av växtnäringsämnen. Enligt Artur Granstedt saknas här också i regel tillräckligt markvårdande och mångsidiga växtföljder med fleråriga vallgrödor som är så viktiga för att bygga upp mullen i marken. Detta gör att mullhalten och kolbindningen i marken fortlöpande minskar på svenska åkrar.
– Det pågår en omfattande markförstöring och utarmning av odlingsmarker både globalt och i Sverige, och vi måste till att börja med hejda den. I Sverige visar resultat från långliggande bördighetsförsök att på ensidiga konventionella spannmålsodlingar, vilka motsvarar 2/3 av landets odlingsareal, minskar kolhalten i marken med 100-200 kilo per hektar och år. Man bryter helt enkelt ner mer mull än man bygger upp, säger Artur Granstedt.
– Enligt en internationell metastudie publicerad i vetenskapstidskriften Nature ökar nedbrytningstakten av odlingsmarkernas organiska substans och nyligen har det rapporterats att i storleksordningen 12 miljoner hektar odlingsjord degraderas varje år i världen. Det är enligt FN ett allvarligt hot mot livsmedelstryggheten.
Går att öka mull- och kolhalten
Är fyrapromille-initiativet realistiskt?
– Att 4 promilles ökad kolinlagring snabbt förverkligas genom ändrade jordbruksmetoder samtidigt över hela världen är ganska utopiskt, det här handlar mer om en viktig inriktning. Men att lokalt på varje plats öka mull- och kolhalten i odlingsjorden är i högsta grad realistiskt. I exempelvis fleråriga försök med ekologiskt kretsloppsjordbruk på vår försöksgård Skilleby i Sverige ökade kolhalten med 7 promille, eller 400 kilo kol per hektar och år. I försök i Rodale i USA åstadkom man en ännu mycket större ökning av mull- och kolhalten i marken, motsvarande omkring 1 ton kol per hektar och år, berättar Artur Granstedt.
Mull består till mer än hälften av kol. Ambitionen med fyrapromille-initiativet är alltså att öka mängden inlagrad kol i världens jordar med 4 promille per år. Odlingsmarkerna är en nyckel i klimatfrågan. I jordarna finns mer kol än i all växtlighet och i atmosfären tillsammans. Enligt beräkningar finns globalt 1.600 miljarder ton kol bundet i all världens jordar, i all växtlighet 550 miljarder ton och i atmosfären 780 miljarder ton kol. Genom människans påverkan ökar idag atmosfärens kolhalt med 3 miljarder ton per år, dvs närmare 4 promille per år. Detta är den årliga nettobelastningen på klimatet av kol utöver övriga växthusgaser, som man alltså kan motverka genom lika stor kolinlagring i odlingsmarkernas mullförråd. Men det som sker idag är, enligt Granstedt, i stort sett raka motsatsen, mycket beroende på konventionella, kortsiktiga jordbruksmetoder.
Ökad mullhalt ger även ökad bördighet
– En ökad mullhalt och inlagring av kol i odlingsmarken handlar inte bara om klimatfrågan. Den ökar också bördigheten och motverkar utarmningen av marken. Den här effekten är allra störst under torrare odlingsförhållanden, där ekologiskt jordbruk i regel ger betydligt högre skördar är konventionellt jordbruk, säger Artur Granstedt.
Han förklarar bördighetens olika delar:
- Biologisk bördighet, genom daggmaskar och andra organismer, svampar etc.
- Kemisk bördighet, dvs de för växterna tillgängliga mineralerna i marken.
- Fysikalisk bördighet, främst markens vattentålighet och luckerhet.
Högre mullhalt i ekologiskt jordbruk ökar markens vattenhållningsförmåga, får igång markvittringsprocesser och står emot olika påfrestningar bättre. Den högre mullhalten innebär att marken innehåller mer levande organismer och det har avgörande betydelse för bördigheten, samtidigt som mark och grödor blir mer motståndskraftiga mot skador och sjukdomar. Resistensen mot skadeinsekter ökar genom att organismerna som finns i mullen konkurrerar med varandra.
När mineraler i marken frigörs och blir tillgängliga för växterna så är det ett resultat av just den biologiska aktiviteten i marken, genom daggmaskar, svampar och bakterier etc. Det handlar om mineraler som fosfor, kalium, kalcium, kalk, järn, magnesium, selen med mera. Det är, enligt Granstedt, essentiella spårämnen i våra matgrödor som är helt livsavgörande för oss, och som det finns mer av i grödor odlade i ekologiskt kretsloppsjordbruk, jämfört med konventionellt jordbruk.
Hur ökar man då mullhalten? Artur Granstedt menar att det sker bäst genom ett ekologiskt jordbruk baserat på lokalt kretslopp av naturliga växtnäringsämnen, via idisslande djur som kor och får. I sådant jordbruk är det också mycket viktigt att varva den marktärande odlingen av matgrödor med fleråriga humusuppbyggande vallgrödor med inslag av baljväxter som klöver och lucern, därför att de tillför det kväve som behövs. Granstedt förklarar att baljväxtbakterierna lever i symbios med baljväxterna, som ger den energi som behövs för den biologiska fixeringen av kväve ur luften och som också gör jordbruket oberoende av konstgödsel.
Politiska styrmedel behövs
Vad är det första vi borde göra i mat-Sverige för att gå i linje med klimatmålen och fyrapromille-initiativet?
– Det behövs politiska styrmedel både för att ändra konsumtionen och att ställa om jordbruket. Återinför en direkt och tillräckligt hög skatt på konstgödsel. Då skulle det bli mer intressant för fler att återcirkulera naturgödsel i ett kretslopp. Detta istället för att via dagens alltför stora djurgårdar skapa stora överskott av växtnäringsämnen som bidrar till övergödningen av haven. Använd skatteinstrumentet även för annat som belastar miljön.
– När det gäller att lägga om kosten finns många konkreta förslag, från exempelvis Naturvårdsverket. Bland annat måste vi förstås minska vår höga konsumtion av kött och då särskilt kött av kyckling och svin, som inte äter vallgrödor och därför inte bidrar till kretsloppet och mulluppbyggnaden i marken, säger Artur Granstedt.
Källor
Regeringskansliet, om klimat- och miljöbudget
Regeringsförklaringen 2016
Regeringskansliet, om Miljömålsberedningen
Debattartikel i Göteborgs-Posten
The Guardian: Our best shot at cooling the planet might be right under our feet
Miljömagasinet: Fyra promille kan rädda klimatet
Beras-Projektet
Rodale institute: Reversing climate change achievable by farming organically
Boken Morgondagens jordbruk samt bilaga, Artur Granstedt
