Organic Sweden är en branschorganisation som jobbar för att försäljningen och exporten av ekologiska livsmedel ska öka. Deras filosofi är att det viktigaste är hur ett livsmedel produceras, inte var. Vi har pratat med verksamhetschef Charlotte Bladh André, nu när organisationen tar utvecklingen till nästa nivå.

– Vi är en organisation som riktar oss till alla aktörer på ekomarknaden. Vi vill verka för att fler ekologiska lantbruk och förädlingsföretag både ska växa här i Sverige och få tillgång till andra intressanta marknader med sina råvaror och produkter. Det tror vi också gör fler lantbruk intresserade av att lägga om till ekologiskt. Idag har vi hela livsmedelskedjan representerad bland Organic Swedens medlemmar och samlar även flera organisationer som jobbar mot samma mål, som KRAV och Ekologiska Lantbrukarna, säger hon.

Just nu genomgår organisationen en förändring. Helt nyligen valdes Johan Ununger, VD på Saltå Kvarn, till ny ordförande. Charlotte Bladh André övergick till att bli verksamhetschef – en ny roll som organisationen tillsatt för att växla upp.

Idag importerar vi 60 procent av alla ekologiska livsmedel vi konsumerar i Sverige, även produkter som vi skulle kunna odla och producera själva. Där finns en potential att ta vara på för svenska producenter. Ett sätt att försöka uppmärksamma det är Organic Swedens arrangemang Ekologiska Framtidsdagen, berättar Charlotte.

– Ekologiska Framtidsdagen är ett konkret exempel på hur vi arbetar. Vi genomförde precis dagen tillsammans med Södertälje-projektet MatLust. I år hade vi temat ”Hållbara partnerskap i en hållbar livsmedelskedja” med fokus på hur samarbeten mellan handel och producenter, offentlig sektor och entreprenörer, mellan små och stora aktörer kan gynna alla parter. Genom att visa på goda exempel vill vi inspirera fler till att jobba med lösningar som fleråriga kontrakt, garanterade volymer, gemensam produktutveckling och andra typer av partnerskap som kan leda till trygghet och ekonomisk stabilitet och därmed lägga grund för både omställning och tillväxt.

Viktigt även med export

Charlotte berättar att de ibland får frågan om varför de verkar för ökad export när det ofta är brist på ekologiska råvaror i Sverige. Hon menar att det finns flera förklaringar till det, bland annat att det varierar vilka råvaror det är brist på.

– Ibland är det underskott på en viss råvara och ibland överskott på densamma. Det är en trygghet för producenter att kunna få avsättning för sina produkter även om den inhemska efterfrågan periodvis minskar. Det gör marknaden stabilare för producenterna. Dels önskar de flesta företag sälja så mycket som möjligt av sina produkter ¬– inte inom ett visst geografiskt område – utan till alla som har en efterfrågan. Det finns också flera exempel på svenska ekologiska produkter som har ett mycket högre marknadsvärde i andra länder. Svensk ekologisk mjölk i Hongkong är ett exempel.

Att Organic Sweden väljer att fokusera på just den ekologiska maten, snarare än att maten ska vara närproducerad har sin förklaring. De menar att det viktiga är hur maten produceras snarare än var den produceras.
– Jag tycker att begreppet ”närbesprutat” ger en tankeställare. Bara för att något är producerat nära är det inte självklart det vi vill ha. Organic Sweden verkar för att det svenska ekologiska lantbruket ska växa sig starkare. Samtidigt är det också viktigt att stödja ekologiska lantbrukare oavsett var i världen de befinner sig. Många grödor kan vi inte odla på våra breddgrader och då ska vi ju främja en hållbar produktion där kaffe, kakao, te, ris, bananer, annans och andra råvaror odlas som vi sedan importerar. Schyssta villkor för arbetarna ligger i det ekologiska konceptet och det stöder vi naturligtvis liksom övriga kriterier, säger Charlotte.

Ekologiskt borde vara det enda rimliga

Organic Sweden jobbar mycket medvetet och aktivt med sin kommunikation. Dels försöker de finnas på plats och medverka i seminarier och debatter, dels genom att sprida nyheter i sina egna kanaler. De skapar också event kring frågor de vill lyfta och tar fram material till politiker och beslutsfattare.

– Egentligen borde det inte alls vara svårt att få fler att tycka att eko är det enda rimliga. Det orimliga är ju en produktion som innebär att kemiska bekämpningsmedel används på maten vi ska äta, på åkrar och fält så att bin, humlor, fjärilar och andra viktiga pollinerare dör. Och på plantager på andra sidan planeten där lantbrukare blir sjuka när de arbetar med bananer och andra grödor vi importerar. Det orimliga är ju en produktion som använder stora mängder konstgödsel som utarmar våra jordar och en djurhållning som inte tar hänsyn till djurens naturliga behov. Det orimliga är produkter som får kallas ”functional food” när de endast består av en lång rad onödiga tillsatser. De ekologiska alternativen borde vara norm – det rimliga. Även om eko inte har svaret på allt och att det självklart alltid finns behov av utveckling även inom den ekologiska produktionen, säger Charlotte.

När det gäller den eko-boom det har pratats så mycket om förhåller sig Charlotte sval. Hon menar att det stämmer att försäljningen av ekologiskt har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt påminner hon om att över 90 procent av allt vi äter och dricker i Sverige fortfarande är o-ekologiskt.

– Den ekologiska andelen är fortfarande liten och vi behöver agera utifrån den positionen snarare än att slå oss tillbaka och tänka att marknaden kommer att fortsätta växa oavsett vad vi gör. Det finns en risk att många tänker och tror att vi kan börja ägna uppmärksamhet åt annat. Men vi har mycket kvar att göra och därför ser jag verkligen fram emot att jobba vidare med Organic Sweden för att fortsätta verka för ökad försäljning så att ekologiska lantbruk och ekoföretag i Sverige kan växa, ta allt större marknadsandelar och därmed bidra till allt från mer hälsosamma produkter till ett mer hållbart lantbruk, avslutar Charlotte.

Vad kan vi göra mot falska eller överdrivna nyheter om exempelvis hälsoeffekter, ”superdieter”, ”superbär” och mycket annat kring vår mat? Ett problem är att kost och hälsa är ett mycket komplext område som kräver mycket kunskap, medan både media och många människor har en faiblesse för enkla lösningar.

Det här var en av de aspekter som framkom under det återkommande arrangemanget Gastronomisk Debatt nyligen, denna gång på temat Falska nyheter i matvärlden. I panelen fanns journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson som skrivit flera kritiska böcker kring matfrågor, Eva Sundberg som är kostekonom på Livsmedelsverkets kompetenscentrum och Anna K Sjögren som är kostvetare och frilansskribent.

På moderatorn Per Styregårds fråga om vad som är den största matbluffen just nu svarade Mats-Eric Nilsson att det är så utbrett att det är svårt att svara på. Han pekade på svårigheten att vara konsument med det underläge man har gentemot producenter, som han tycker duckar för kritik och undviker debatten.

Det vi kan kalla för falska nyheter är inte något nytt inom matområdet, menade
kostvetare Anna K Sjögren och refererade till något som för många år sedan kallades ”flygvärdinnedieten” som skulle ta en vecka att klara av. Den här typen av nyheter handlar mycket om vad vi ska äta för att bli de vi vill vara, att det ska gå snabbt och de innehåller ofta näringsmässiga felaktigheter.

Eva Sundberg från Livsmedelsverket sa att många vill förenkla vad som är bra mat och att man inte sätter in det i ett sammanhang. Kost och hälsa är mycket komplext, men många orkar inte läsa komplex information.

För lite motkrafter och research hos media

När det gäller problemet med falska nyheter på matområdet sa Mats-Eric Nilsson att det inte har funnits någon ordentlig motkraft. Inte heller inom media, trots att det uppenbart är viktigt att granska matindustrin som så många är beroende av varje dag. Han pekade också på att det görs för lite research på området. Det är lätt att göra ”klickmonster” exempelvis om vad som bränner fett eller om glassarna som är bäst för din vikt osv. Det blir sedan återkommande teman och det är vanligt med ganska ovetenskapliga presentationer av fakta.

Mats-Eric Nilsson sa också att media är i symbios med dietindustrin och nämnde som exempel dieten att äta rätt efter sin blodgrupp. Om någon kommer till t ex TV4:s morgonsoffa med en sådan nyhet så kommer inte en kritisk fråga, menade han. Man bara sväljer den, och sedan blir den en bra nyhet för tidningarna också. De människor som sedan ska testa alla olika dieter, och alla nya varianter av dessa som också dyker upp, blir till slut något av ”dietvrak”. När vi blir närsynta i matfrågor är det mycket lätt att ta till sig av nya dieter etc. Den närsyntheten är inte bra, sa Mats-Eric Nilsson.

Apropå genomslag i media vittnade Eva Sundberg om att Livsmedelsverkets kostråd är svåra att sälja in i morgonsofforna på TV. Det verkar upplevas som tråkigt och ointressant. Rent allmänt menar hon också att många har tappat bort grundkunskaperna om mat och att de kunskaperna även saknas i många utbildningar. Folk verkar vara väldigt ängsliga om vad de ska äta, sa hon och inflikade ett enkelt råd: ät varierat, lagom mycket och rör på dig.

Anna K Sjögren skiljde på objektiv och subjektiv kunskap kring mat. Hon menade att det ibland bara är de subjektiva fallen som kommer fram, exempelvis någon som gått ner i vikt med hjälp av en diet, men alla de som inte nått samma resultat med dieten syns inte. Hon framhöll här att exempelvis Livsmedelsverket sysslar mer med objektiv kunskap.

Vem står bakom forskningen?

Mats-Eric Nilsson pekade på att många vill läsa nyheter som man gillar. Han gav ett exempel där en amerikan gått ut med en forskningsrapport kring mörk choklad och lågkolhydratkost där man bara hade undersökt 16 personer, men som 30 medier ändå skrev om. Han menar att när det skrivs om studier i tidningen kan man som läsare bland annat fråga sig: Är studien gjord på djur eller människor? Är det en stor eller liten studie? Vem har gjort studien, vem ligger bakom? Har vi brist på det näringsämne man påstås få i sig mycket av och är det överhuvudtaget möjligt att tillgodogöra sig det?

På frågan om vem som tjänar på människors osäkerhet kring maten menade Eva Sundberg att det är marknadskrafter det handlar om, man vill sälja produkter. Mats-Eric Nilsson tog upp så kallade superbär och superfrukter som exempel. Där finns en hel industri bakom och forskning. Det hela resulterar i att folk får köpa produkterna till högre priser, men det finns ofta inget som säger att de är bättre än blåbär och lingon.

Under diskussionen verkade det råda enighet om att frågor kring mat och hälsa är väldigt komplexa. Det är svårt att sätta sig in i vilken forskning som finns och dessutom är det oklart och svårt att mäta vad det innebär att må bra, menade Anna K Sjögren. Mats-Eric Nilsson pekade på det komplexa samspelet mellan näringsämnen som vi idag känner till och den egna kroppen, och exemplifierade komplexiteten med att enbart ett timjanblad innehåller 35 antioxidanter.

En fråga kring människors osäkerhet blev då: Varför inte bara följa Livsmedelsverkets råd och slappna av? Eva Sundberg från Livsmedelsverket tyckte inte helt oväntat att man kan förlita sig på vad myndigheten säger, men att det inte finns några quick fix på matsidan. Mats-Eric Nilsson pekade dock på att Livsmedelsverket har ett ”arv” och att många kan tycka att det finns lite för mycket detaljreglering. Han pekade också på att det finns många motsvarande myndigheter runt om i världen, och de ger mycket olika rekommendationer. I exempelvis Brasilien handlar de till stor del om helt andra saker, exempelvis vikten av att sitta ner och äta tillsammans (hur vi äter är för övrigt något Mats-Eric fokuserar på i sin senaste bok Måltidens magi).

Vi ger Mats-Eric Nilsson sista ordet från hela debatten: Myter kring mat är förbrukningsvaror som skapar en allmän oro och ångest hos människor, och det är inte de enskilda påståendena som är problemet, utan hela snurren.

Vilka vilda växter kan man använda i matlagningen, hur känner man igen dem, hur smakar de, är de näringsrika och hur kan man använda växterna i recept? Nu finns det en praktisk och vackert illustrerad bok – Vildvuxet – som ger svar på de här frågorna och mer om cirka 90 växter. Det här är en bok som kan öppna upp det vilda skafferiet för alla.

Boken är skriven av Lisen Sundgren som är författare till flera böcker, föreläsare, herbalist och receptutvecklare. Med Vildvuxet har hon gjort det här ämnet och intresset ännu mer tillgängligt, både för nybörjare och för dem som redan kan en del.

Mycket matnyttigt

Merparten av bokens 256 sidor är en uppslagsdel med tydlig och systematisk genomgång av växterna, inklusive mycket detaljerade, stora och vackra akvarell-illustrationer av varje växt och dess olika delar. Illustratör och konstnär är Nadia Nörbom, som även är verksam som florist på Rosendals Trädgård.

Uppslagsdelen (och hela boken) är välstrukturerad och samtidigt trevligt och ledigt skriven. Här kan man för varje växt läsa om kännetecken, eventuella förväxlingsrisker, växtplats, hur och vad man skördar, doft och smak, näringsinnehåll, hur man kan använda växten i köket, hur man bevarar den, och för vissa växter hur man kan använda dem i husapoteket. På ett 50-tal sidor bjuder Lisen Sundgren också på olika typer av recept där vilda växter kan passa. Det är för- och huvudrätter, såser och smaksättningar samt sött.

– När jag är ute och föreläser ser jag att många som är intresserade känner sig osäkra på hur man identifierar växterna, vad som är giftigt och hur man kan använda de ätliga växterna. Jag vill med den här boken ge ett praktiskt verktyg att komma igång med eller vidareutveckla intresset för att skörda och använda vilda växter, som vi ju alla har tillgång till, säger Lisen Sundgren.

Lustfylld skörd

På det här sättet vill hon också locka ut fler att umgås med och upptäcka mer av naturen. Där ser hon den verkligt stora ”huskuren” i att skörda vilda växter.

– Jag tycker många idag använder naturen med sikte på någon sorts prestation. Det ska ofta vara fantastiska upplevelser eller så handlar det om motion, många gånger med stegräknare och musik i öronen. Men då missar man ju hela naturupplevelsen. Min erfarenhet är att det är bättre att röra sig i lugn och ro, och att verkligen hinna uppfatta detaljerna för att få hälsoeffekterna av naturen.

Att plocka vilda växter, menar Lisen, ger just en närvaro och en uppmärksamhet på detaljer, samtidigt som man gärna även kan lägga märke till annat som händer i naturen. Det här är lustfyllt, och hon varnar lite skämtsamt för att det kan bli vanebildande. Lisen manar också till ansvar när det gäller hur man skördar vilda växter.

– Ta inte allt du ser av en växt. Plocka 20–25 procent och lämna resten. Det ska räcka till andra djur och för pollinering med mera. Annars tar ju den här fina resursen slut.

Kom igång och prova själv

Lisen ser många goda skäl att ägna sig åt det här intresset, förutom att man kommer ut i naturen och mår bra. Det finns stor tillgång på ätliga vilda växter, de ger betydligt större bredd av grönt än det som finns i matbutikerna, de ger en kraftigt förlängd skördesäsong, de är nyttiga, man kan variera kosten mer och få tillgång till en bred palett av intressanta smaker och dofter.

– Om man är nybörjare kan man enkelt komma igång och prova själv i närområdet, även om man bor i stan. Börja med några växter du känner igen, exempelvis nässla, kirskål och maskros. Sedan kan man gå vidare och testa olika delar av växterna och hur de förändras över en säsong, och bit för bit lära sig känna igen och använda allt fler växter, säger Lisen. Lyft gärna också blicken uppåt och upptäck till exempel lönnblommor, den goda almfrukten och björklöv nu på våren. Allt det går att använda i maten.

Intresset för vilda växter i köket växer starkt, berättar Lisen. Som föreläsare möter hon en stor bredd. Det är allt ifrån lärare och krögare till allmänt matintresserade, många som bor i stan och en hel del unga. Lisen tycker det är viktigt att man inte ser det här intresset som en sorts prestation.

– Börja inte med att försöka lära dig allt, och sedan bli frustrerad. När det gäller recept med vilda växter vill jag uppmana alla att prova själva. Det är inte så svårt. Man kan exempelvis börja med att byta ut vissa grönsaker i recept som man redan kan. Och prova gärna att använda växterna på flera olika sätt.

Lisen Sundgrens nya bok Vildvuxet ges ut av Bonnier Fakta. Den finns nu i bokhandeln och kan även beställas på nätet hos Adlibris och Bokus.