Officiellt har Sverige integrerat alla personer med funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden, men det stämmer inte med verkligheten. Målet att integrera alla kan i många fall få negativa konsekvenser. Det framgår av ett samtal med Axel Willenberg, som är verksamhetschef för en stor tysk icke vinstdrivande omsorgsverksamhet och driver branschfrågor nationellt och på EU-nivå. Svensk och tysk omsorg visar sig ha mycket att lära av varandra.

Integration kan bli en ”rätt” till arbetslöshet och isolering

Just nu engagerar sig Axel Willenberg bland annat i en grupp av representanter från omsorgsverksamheter i ett antal länder, däribland Sverige. Gruppen, som heter Intressegruppen Europa, vill motverka ett europeiskt förslag som man menar delvis är direkt dåligt för många personer med intellektuell funktionsnedsättning. Paradoxalt nog kommer de här idéerna från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Där har man kommit fram till att det är diskriminerande att ha särskilda arbetsplatser för personer med funktionsnedsättning. Därför tycker man att den typen av arbetsplatser ska bort och att alla ska vara ute på den öppna arbetsmarknaden.

Men många som arbetar med personer med funktionsnedsättningar ser att det här delvis kommer i konflikt med verkligheten och att det för många av dessa personer i praktiken skulle leda till en ”rätt” att vara arbetslös och isolerad. Man menar att integrering på den öppna arbetsmarknaden är möjlig för många, men inte för alla. För vissa grupper kan idén om en generell integrering, i syfte att få bort diskriminering, i praktiken innebära en annan mer subtil form av diskriminering. Den grupp som Axel nu engagerar sig i vill bland annat försvara rätten till arbete i skyddad form för personer med funktionsnedsättningar.

– Man kan inte utgå ifrån att alla med funktionsnedsättning har samma önskemål och behov som alla andra människor. Så är det inte. Och förutsättningarna är olika. Vilken arbetsgivare på den öppna marknaden ska exempelvis ta emot en person som är extremt lågproduktiv? Det här gäller också idén om att alla ska ha egna lägenheter ute i samhället. Idén är i grunden god men man kan inte blunda för att för många innebär det också ensamhet och alla följdproblem som kommer av det, säger Axel Willenberg.

Axel vet vad han pratar om. Han är chef för företagsgruppen Marli i Lübeck med arbetsplatser och boende för 1.400 personer med funktionsnedsättning. Han är också ställföreträdande ordförande i branschförbundet BAG WfbM som organiserar liknande arbetsplatser för omkring 300.000 människor och är här även engagerad på EU-nivå.

– Det finns en risk för att man tolkar deklarationen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning alltför bokstavligt och försöker genomföra en integration genom att exempelvis ta bort alla skyddade arbetsplatser. Det passar bra för vissa politiker som då kan få stöd för uppfattningen att det här inte ska kosta något.

I Tyskland och i flera andra länder har man, enligt Axel, fått en lite skev bild av den svenska integrationen av personer med intellektuell funktionsnedsättning.

– Det officiella budskapet utåt från svenska politiker ger intrycket att man nu har integrerat dessa grupper i samhället, och vi har i Tyskland varit lite förundrade över detta. Men när jag är på besök här ser jag att den bilden egentligen inte stämmer.

Han syftar bland annat på de verksamheter som bedrivs här i Sverige enligt LSS under benämningen Daglig verksamhet, och som delvis motsvarar de särskilda skyddade arbetsplatser som man har i Tyskland.

LSS-lagen viktig skillnad

Det finns dock betydande skillnader mellan den svenska och den tyska omsorgen för personer med psykisk funktionsnedsättning. Bland annat i lagstiftningen, och här ser Axel den svenska LSS-lagen (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) som något mycket positivt. Här talar man om goda levnadsvillkor, medan det i Tyskland handlar om skäliga levnadsvillkor.

– I Sverige tycks det finnas en samhällsinställning som gör att man är beredd att lägga pengar på den här gruppen. Personaltätheten är också mycket högre jämfört med Tyskland. Även när det gäller boende för personer med funktionsnedsättning har man kommit betydligt längre och nått en högre standard än i Tyskland.

Axel har ett regelbundet erfarenhetsutbyte med företrädare för bland annat Solåkrabyn och Saltå By i Järna. Man har mycket att lära av varandra. Han är inspirerad av det han under sina många Sverigebesök sett hos de socialterapeutiska och läkepedagogiska verksamheterna.

– De är individanpassade, med både verksamhet och eget boende som samtidigt ger tillgång till en gemenskap. I skoldelen anpassar man utbildningen och lärandet till varje individ och övergången från skola in i yrkes- och arbetsliv har man förberett noga. Det finns en fast struktur som ändå ger tillgång till individanpassning. Även byggnaderna är mycket genomtänkt anpassade till verksamheterna här, säger Axel Willenberg.

– Jag tar med mig mycket av detta till Tyskland, men det är samtidigt svårt att genomföra där. Vår verksamhet sorterar under socialtjänsten och där sparar man in på mycket. Man gör bara det allra nödvändigaste.

Tyskarna åstadkommer mycket med små medel

Vad kan vi i Sverige då lära av Tyskland? När det gäller arbete för personer med funktionsnedsättning finns en tysk lag som innebär att varje arbetsplats med minst 20 anställda ska ha minst 5 procent anställda med någon form av funktionsnedsättning. Annars får man betala en sorts straffskatt, alternativt ge arbetsuppgifter till verkstäder för personer med funktionsnedsättning. Men det här gäller inte personer med svår funktionsnedsättning. Det finns ett organ som bedömer vilken kategori varje person tillhör. De som inte kan arbeta minst tre timmar per dag måste istället skyddade arbetsplatser ta emot.

Som nyss nämnts satsar Tyskland mindre pengar på de här grupperna jämfört med Sverige. Det har dock samtidigt fört med sig att man inom sitt system åstadkommer mycket med små medel och hittar kreativa lösningar. I Tyskland har också de skyddade arbetsplatserna större krav på sig att producera.

En annan skillnad är att medarbetare inom arbete för personer med funktionsnedsättning överlag har klart högre utbildningsnivå än i den svenska, där man ligger ganska lågt även i en nordisk jämförelse. I Tyskland finns väsentligt bättre och mer differentierad utbildning på området och man har krav på tilläggsutbildning.

I ljuset av den svenska debatten om vinster i välfärden är det också intressant att notera att de skyddade arbetsplatserna i Tyskland ofta drivs i en särskild bolagsform med begränsat vinstuttag. Det är bolag som är skattebefriade och betalar lägre moms. Det ställs dock en hel del krav på att få verka i den bolagsformen. Detta är alltså en modell som finns och fungerar i Tyskland. Det hade kanske varit en intressant modell att titta på för utredaren Ilmar Reepalu innan han lade fram sitt ganska hårt kritiserade förslag till vinstbegränsning i den svenska välfärden.

Supermiljöbloggen skriver om att Schweiz efter en folkomröstning ska satsa på en förnybar framtid. Resultatet från omröstningen är nämligen bindande och innebär att landets energipolitik ska stöpas om.

Folkomröstningen ägde rum i slutet av maj och handlade om att väljarna fick tycka till om regeringens förslag för ett förnybart energisystem. 58,2 procent röstade för lagen som kommer träda i kraft redan i början av nästa år.

Lagen handlar om att minska förekomsten av fossila bränslen, förbjuda ny kärnkraft och framförallt att öka subventionerna till vind-, sol- och vattenkraft. Vi ser det här som en hoppfull nyhet och hoppas förstås att fler länder går i samma spår framöver.

BRÄNNÄSSLA, URTICA DIOICA

Det berättas om mannen som kröp ut ur sin stuga om våren för att finna rätt på några gröna blad och gick sen upprätt hem. Något av det allra första som spirar om våren är nässlan. Som en bestämd liten grön rosett täckt med brännhår dyker den upp intill ladugårdsväggen där snön smält bort. Till glädje för tanken på allt det andra gröna som förhoppningsfullt snart vill våga sig upp! Och till välsignelse för människan som i gamla tider såg sin möjlighet till kraft återvända efter vinterns torftiga föda.

Lite mystisk är nässlan också – i folktron knuten till trolldom. Inte lite respektingivande heller, så stickig och sträng. De runda nässeldungarna i hagen ratas av fåren (slagna nässlor äter de gärna) och växer snabbt till sig och befolkas av rakryggade eminenser med ordnade proportioner, skrattrynkor i ögonvrårna och lååånga mustascher. Ymnigt breder nässlan ut sig i spåren av människan, den gillar att vara där vi är, där vi kastar vårt avfall och järnskrot och gör jorden fet och full av kväve. Järn och kväve binder den i sitt rotsystem som verkar utjämnande på jorden. Detta förstår människan att dra nytta av när vi tillexempel strör nässelpulver över vår mat som ett ypperligt vitamintillskott. Rik på klorofyll, C-vitamin och mineraler som järn, kalcium, fosfor, kisel, mangan och svavel för att nämna några aktiva ämnen.

Även i hudvård och i hårvård används nässlan. Weledas läkemedel Anaemodoron innehåller blommande nässlor och smultronfrukter. Combudoron för utvärtes bruk innehåller Urtica urens, etternässla och Arnika.

Nässlans användningsområden förutom till kraft och hälsa är till spånad, färgning och växtgödning. Nässelfibrer från stjälken beredda som lin genom rötning, torkning, bråkning, skäktning och häckling till spinnfärdiga tågor, detta var en gång husmans kunskap. Under andra världskriget försökte man i Sverige återskapa processen i syfte att bevara denna metod som en reserv men man fick fel bakterier vid rötningen och när det äntligen lyckades var kriget slut. Nässelgarn är silkesliknande, levande och starkt och lämpade sig särskilt till knypplade spetsar. Den berömda nättelduken var utmärkt till handdukar. Rami eller Kinagarn av en annan nässelväxt kunde till och med användas till förfalskning av siden.

Nässelvatten till vår odling och nässlor i vår kompost

Att lägga nässlor i vatten att dra för att vattna på odlingarna är också ett sätt att göda växterna under tillväxtperioden så att den kan bli så jämn som möjligt. I biodynamisk odling är ett av preparaten gjort på nässlor som tillsätts i komposten.

Nässlans förmåga att omvandla näringsrikt material och djurgödsel till mullrik jord gör den till en verksam medarbetare. Rotsystemet har en förmåga att genomtränga den mark den står i. Med sin högt utvecklade vishet balanserar den järnprocesserna i jorden. Om detta finns en vetenskap att utforska och Hans eminens Nässla hedras med en egen dag första söndagen i maj.

Vattenbaserade s.k. plastfärger som vi målar med inomhus innehåller i regel en hel del fossiloljebaserade ingredienser och en rad kemikalier. Det kan vara problematiskt ur miljö- och hälsosynpunkt. Men nu finns en ny typ av inomhusfärg som förutom mineraler baseras på förnyelsebara råvaror och är helt fri från konventionella konserveringsmedel som kan orsaka allergier.

Vill bidra till hållbart samhälle och minska hälsorisker

Det är färgtillverkaren Färgbygge som efter ett omfattande arbete med produktutveckling och tester nu kan sägas gå före i branschen med en ny generation miljö- och hälsoinriktad färg. Man gör det i nära samarbete med Sveriges största färgfackhandelskedja Colorama och en rad nischade färgbutiker, vilket innebär att färgen finns tillgänglig över hela landet.

– Vi vill driva utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle och minska kända hälsorisker kring färg. Därför har vi nu utvecklat en lättanvänd färg som ska ge minimal påverkan på hälsa och miljö, utan fossiloljebaserade råvaror och med minskad och mycket selektiv kemikalieanvändning, säger Färgbygges VD Markus Zoffmann.

De nya färgerna innehåller bland annat ett egenutvecklat bindemedel som består av förnyelsebara råvaror som cellulosa, mjölkprotein, linolja, solrosolja, schellack och naturlatex. En del av råvarorna i färgen är t.o.m. livsmedelsklassade. Förutom de mineraliska råvarorna som exempelvis pigment och fyllnadsmedel är färgen helt nedbrytbar av naturen. Men färgrester ska förstås ändå inte slängas i naturen.

Allergiframkallande konserveringsmedel vanligt enligt forskning

Färgbygge är också noga med att undvika kemikalier som kan vara allergiframkallande eller hormonstörande. Exempelvis är färgerna man utvecklat fria från mjukgörande ftalater (som är vanliga i plaster) och konserveringsmedlen MI, BIT, CIT och MIT.

Enligt forskning vid Karolinska Institutet innehåller vanliga inomhusfärger allergiframkallande konserveringsmedel som kan ge besvär för målare och konsumenter både vid hudkontakt och när man vistas i nymålade lokaler eller slipar målade ytor. Även en studie från Karlstads universitet pekar på att bland annat vattenbaserade färger i bostaden bidrar till ökade risk för allergier.

Enligt Markus Zoffmann används konventionella konserveringsmedel i vanliga vattenbaserade färger för att de ska hålla i oöppnade burkar i omkring fem år. Man kan dock fråga sig om det verkligen är nödvändigt eller särskilt viktigt för användaren. Det här har Färgbygge löst på annat sätt utan den typen av konserveringsmedel, och med en kortare hållbarhet på 1,5 år.

– Varför ska färgen egentligen hålla så lång tid som fem år i burkarna? Jag anser inte att det är värt det när det innebär att färgen då innehåller allergiframkallande konserveringsmedel, säger Markus.

Viktigt att färg är nedbrytbar

En viktig del i Färgbygges nytänkande, förutom en selektiv och minskad användning av kemikalier, är att man använder en hel del förnyelsebara råvaror, och inga fossiloljebaserade råvaror. Det menar Markus Zoffmann är ett bidrag till ett fossilfritt samhälle. En väsentlig fördel med det är också att färgen är nedbrytbar, och här kommer Markus in på något som det nästan inte alls pratas om idag.

– I stort sett alla ytskikt i våra hem, på våra arbetsplatser och i offentliga miljöer målas. Om vi då använder plastfärger innebär det i princip att vi plastar in alla dessa miljontals kvadratmeter yta, samtidigt som det inte finns några fungerande processer för att återvinna materialen när målade ytor ska rivas. De målade materialen går då bara till deponi, och plasterna i färgen lakas med tiden ut och hamnar i mark och vatten.

Det här tycker Markus känns oansvarigt, ungefär som att flyga utan att betala för de verkliga miljökostnaderna som följer av det. Därför är det särskilt viktigt för Färgbygge att kunna erbjuda en färg med ett bindemedel som är helt nedbrytbart i naturen.

– Målet för oss är att ge både konsumenter och yrkesmålare tillgång till ett färgval som enligt vår mening är ansvarsfullt, säkert och funktionellt.

På burkarna redovisar Färgbygge tydligt vad färgen består av, och ännu mer detaljerat i särskilda byggvarudeklarationer. Man har hela tiden strävat efter att göra färgen så enkel och naturlig som möjligt, inte minst när det gäller antal ingredienser. Däremot är själva processen att tillverka färgen ganska komplicerad, hantverksmässig och kunskapskrävande.

Lång tradition

För Färgbygge handlar färg förstås inte ”bara” om miljö och hälsa, utan i hög grad också om att försköna. Det estetiska har alltid varit viktigt. De nya färgerna man tagit fram ger en matt yta där ljus och pigmentfärger reflekteras på ett sätt som enligt Markus ger ett varmt och behagligt intryck. Den bildar inte en ”film” på ytan och stänger inte in fukt. Det här är färger som, liksom andra färger, kan bryts (blandas) hos färghandeln till önskad kulör och nyans enligt NCS-systemet eller enligt Färgbygges färgkarta.

Färgbygge har lång tradition av naturnära produktutveckling och startade redan 1979. Tidigare var deras färger, enligt Markus, ganska komplicerade och krävde en del specialkunskaper för att använda. Idag har företaget en vidare inriktning, andra ägare och mer resurser i ryggen som gjort en mångmiljonsatsning på nya färger möjlig. Nu riktar man sig till den breda marknaden, men med samma omsorg om miljö och hälsa som tidigare.

För Markus Zoffmann började intresset för målning när han som skoltrött yngling började praktisera på Färgbygge i början av 90-talet. Då handlade det mycket om lasyrmålning på uppdrag i Sverige och runt om i Europa. Markus blev fascinerad och ville lära sig mer, och han drev under ett antal år ett eget måleriföretag. Han utbildade sig sedan i byggteknik och ekonomi och kom att arbeta i andra större företag och andra branscher. Mitt under den karriären fick han erbjudandet att ta över och göra något bra av Färgbygge, som då hade gått i konkurs. Markus köpte företaget 2007 och sedan dess har flera delägare och finansiärer kommit in och man har under 10 års tid utvecklat de nya färger man nu lanserar.

– Ett av mina mål är att bevisa att det även rent marknadsekonomiskt och med modern teknik går att göra och sälja lättanvända färger som har minimal påverkan på miljö och hälsa. Jag vill bana väg för detta. Andra i branschen kommer att följa efter när de ser att det fungerar kommersiellt, säger Marus Zoffmann.

Malaria är fortfarande en sjukdom som drabbar miljontals människor varje år. I ett intressant reportage skriver BBC om hur en forskargrupp från Lunds universitet undersöker frekvensen i insekters vingslag i Tanzania för att försöka bekämpa just malaria. De studerar hur myggorna förhåller sig till ljus och när de ger sig ut på jakt efter mat (och därmed kan smitta människor).

Metoden fungerar mycket förenklat så att forskarna på plats i Tanzania placerar en laserstråle mellan två punkter. När insekter passerar genom strålen reflekteras ljus från dem tillbaka in i olika teleskop – därifrån får forskarna data att studera. De kan se exakt information om rörelsemönstret och vingslagsfrekvensen hos malariamyggor och andra skadliga insekter. Forskarteamets system tar 4000 bilder per sekund. I ett senare skede ska de använda en algoritm för att ta sig igenom och sortera informationen från bilderna. I en tid när insektsburna sjukdomar och särskilt malaria drabbar hundratals miljoner människor varje år, varav en halv miljon dör, kanske den här metoden skulle kunna förbättra och rädda många liv.

Forskarteamet hoppas kunna studera hur myggorna förhåller sig till solljuset och när de är som mest aktiva. Utifrån det kanske de kan hitta någon metod att skapa ett botemedel, även om de ännu inte vet exakt hur. Studien befinner sig fortfarande på ett tidigt stadie.

På senare år har forskare konstaterat att insekter har hörsel (tidigare trodde man att de var döva) och sjunger för varandra. Under de senaste åren har studierna av deras vingslag också genomgått en renässans, särskilt i koppling till människors hälsa. Man har insett att parningssången inte skapas av vokala ljud utan flaxande vingar, och att vingslagen kan variera i frekvens vid olika tidpunkter. Alla flygande insekter har helt enkelt unika vingslagsfrekvenser – som blir som ett slags fingeravtryck.

Befolkningen i Lupiro i Tanzania – platsen där forskningsexperimentet i BBC:s reportage äger rum – lever främst på ris. Risfälten kräver vatten och där frodas malariamyggor. I vissa delar av Tanzania har malarian sjunkit drastiskt men vissa myggor har blivit resistenta mot bekämpningsmedlen. Myggnäten hjälper till att hålla myggorna borta nattetid men de anpassade sitt beteende och började bita i gryningen och skymningen i stället, när människorna inte är skyddade.

Utöver malaria ökar även andra insektsburna sjukdomar. Insekterna påverkar även jordbruket. I BBC:s reportage nämns att insekter förstör en fjärdedel av de globala skördarna. Om världens bönder hade en bättre metod för att kontrollera smitthärdarna skulle de alltså kunna mata miljontals fler människor. De existerande bekämpningsmedlen reducerar skadorna men om man överanvänder dem kan de skada även människor eller ta död på insekter vi behöver, som bin och fjärilar.

Förhoppningar framöver

Några månader efter sitt reportage i Tanzania ringer journalisten upp forskarteamet igen. Då har de konstaterat att informationen de fått var svårtolkad men de kunde se en högre aktivitet i vingslagsfrekvensen runt lunch. Det kan vara ett tecken på att myggorna använder solljuset som ett tecken på att det är dags att börja leta efter mat (och därmed eventuellt bita människor och smitta dem med malaria)

FaunaPhotonics, som forskargruppen vid Lunds universitet heter, kommer i samarbete med sina partners försöka få fram sambanden mellan ljus, laser och myggor. Därefter ska de försöka visa att studien av vingslagsfrekvens kan hjälpa människan kontrollera även andra sjukdomar än malaria, och insekter som förstör skördar.

I reportaget får vi följa forskarteamet och får veta mer om deras metod och förhoppningar. Vi får även träffa lokalbefolkning och veta mer om hur forskningen kring vingslag har sett ut historiskt. Den här notisen är bara ett litet smakprov. Här finns reportaget i sin helhet.

Läs även gärna vår text om nobelpristagaren Youyou Tu som har utvecklat mediciner mot malaria.