3 december, 2017

Okritisk IT-satsning i skolan ger sämre resultat och risk för demens

Det finns inga vetenskapliga studier som verkligen visar att digital teknik till skolelever ger bättre studieresultat. Tvärtom ger det sämre resultat och är på flera sätt särskilt skadligt för unga. De som drabbas allra mest är de som redan är svaga i skolan. Det säger den tyske professorn i psykiatri, Manfred Spitzer, som bland annat är känd för boken Digital demens.

Han var nyligen på besök i Sverige, inbjuden av Svenska Läkarsällskapet, och gav då på Kulturhuset i Ytterjärna en ögonöppnande extra föreläsning på temat. Det han säger grundar han genomgående på vetenskapliga studier. Manfred Spitzer använder själv digital teknik på olika sätt, men han konstaterar att tekniken har effekter på hjärnan och människors utveckling. Det finns risker, men detta talas det inte mycket om idag.

Hjärnan förändras ständigt

Han börjar med att beskriva hur hjärnan är uppbyggd och fungerar. I en mänsklig hjärna finns omkring 100 miljarder neuroner (trådliknande nervceller) som, var och en, har upp emot 10.000 förbindelser med andra neuroner. Det är ett obegripligt stort och komplext nätverk för signaler i hjärnan. Här skickas bitar av information fram och tillbaka via synapser, som är kopplingar mellan neuronerna.

Ett viktigt faktum som Manfred Spitzer lyfter fram är att det här nätverket ständigt förändras. Vad vi än gör förändras hjärnan. Det skapas ständigt nya förbindelser och varje dag kan man se förändringar i enskilda neuroner. Det sker när man lär sig något. Även kontaktpunkterna, dvs synapserna, förändras och blir större när mycket information passerar dessa, medan de krymper och försvinner om de inte används. Det är enligt Manfred Spitzer en del av hjärnans jobb att förändras och bli bättre utifrån vad man lärt sig.

Allt det här gör hjärnan mycket plastisk. Exempelvis kraschar inte en hjärna på samma sätt som en dator kan göra. Manfred Spitzer menar att mer än 70 procent av neuronerna kan ha dött innan man själv börjar märka att det är något fel. Det kallas graceful degradation och han nämner parkinsons sjukdom som exempel.

Foto: Peter de Voto

Bädda för mer inlärning och ett bättre liv – eller motsatsen

Kapaciteten i hjärnan fungerar inte som kapaciteten i datorer. Här betonar Manfred Spitzer något viktigt: Ju mer man har i hjärnan, desto mer nytt kan man lära sig. Ju mer förbindelser man har mellan neuronerna desto lättare är det att lära sig mer. Det är exempelvis lättare att lära sig ett nytt språk om man redan kan flera språk. Om man däremot inte har lärt sig så mycket är det svårare att lära sig nya saker. Visserligen lär sig barn snabbare än vuxna, men det beror på andra omständigheter. Inlärningskurvan sjunker med stigande ålder. Men det behöver man enligt Manfred Spitzer inte vara deprimerad över som äldre, eftersom det å andra sidan som sagt är lättare att lära om man redan vet mycket.

Manfred Spitzer redogjorde för vad han kallar en inlärnings- och demenskurva, från barndom till hög ålder. Det är en kurva som normalt stiger brant genom barndom, ungdom och fortsätter stiga i vuxenlivet, men som viker av neråt mot demens vid helt olika stadier i livet beroende på vad livet innehåller under hela resan. Unga människors överanvändning av bland annat TV och datorspel, att ständigt vara uppkopplad samt stress och multitasking får den här kurvan att vika av neråt tidigare i livet. Det som hos unga istället får inlärnings- och demenskurvan att stiga högre upp, för att sedan plana ut vid en senare punkt i livet, är saker som tvåspråkighet, att använda händerna, musik, sport och teater. Och närmare vuxenlivet är de positiva faktorerna bland annat familj, anknytning och meningsfullt arbete. I högre åldrar påverkas inlärnings- och demenskurva positivt av exempelvis aktivt engagemang i barnbarn, frivilligarbete, dans, sång och skratt.

Ju högre upp man är på kurvan och ju mer man lärt sig, desto längre tid tar färden neråt. Manfred Spitzer berättar exempelvis att förmåga att tala två språk genomsnittligt ger fem år mer utan demens. Att använda händerna i mer sensmotorisk inlärning har liknande effekt. Han betonar också att det är klart att små barn lär sig på ett bättre sätt genom att känna fysiskt på saker, jämfört med att göra monotona rörelser på en skärm. Han inflikar här även att nobelpristagare lekte mer med blockleksaker än andra när de var små.

Det särskilt allvarliga i Manfred Spitzers resonemang kring inlärnings- och demenskurvan tycks vara det som en överanvändning av digital teknik i barndom och ungdom leder till. Bland annat koncentrationssvårigheter, skolproblem, brister i utbildning, sömnproblem och beroende. I ett längre perspektiv kan den vikande inlärnings- och demenskurva som detta ger leda till arbetslöshet, sjukdom, ensamhet, depression, demens och tidigare död. God inlärning där hjärnan verkligen används tycks alltså vara mycket viktigt av fler skäl – det bäddar för ännu mer inlärning och ett bättre, hälsosammare liv. Överanvändning av digital teknik tycks bädda för motsatsen.

Foto: Erik Olsson

Studier visar många nackdelar med överanvändning av digital teknik

Hur påverkas då inlärningen av att använda mycket digital teknik? Manfred Spitzer menar att det inte finns en enda oberoende, väl utförd studie som visar fördelar med digital informationsteknologi i lärande och utbildning. Ändå pratas det mycket ensidigt om att satsningar på IT är bra i utbildning och det är idag svårt att få gehör för kritiska synpunkter mot detta. Här pekar Manfred Spitzer på att de stora IT-företagen är mycket resursstarka, betydligt starkare än exempelvis tobakslobbyn som på sin tid betalade forskare för att säga positiva saker om rökning. I exempelvis Tyskland finns idag hela institutioner som betalas av IT-företagen. Politikerna vill enligt Manfred Spitzer överlag framstå som positiva till en digital framtid, men de är oinformerade och vill mest rida på den vågen tills nästa våg kommer. Skolorna å sin sida är delvis påverkade av att desinformerade föräldrar efterfrågar digital teknik hos skolorna, därför att de är oroliga för att deras barn ska halka efter i utbildningen.

Manfred Spitzer radar upp flera exempel på vetenskapliga studier som visar nackdelarna med att använda för mycket digital teknik i utbildning. OECD-data under 10 år visade inga förbättringar i studieresultat i länder som investerat mycket i IT för utbildning. Teknologin hjälpte heller inte att överbrygga skillnaderna mellan gynnade och missgynnade elever.

Om man exempelvis delar ut smartphones i skolan får man enligt Manfred Spitzer sämre studieresultat. När man i en flerårig mätning däremot förbjöd smartphones i skolan fick man bättre resultat redan första året och följande år ökade effekten. Det var då särskilt de barn som tidigare hade haft sämst resultat som förbättrade sina resultat mest. Manfred Spitzer menar att informationsteknologin i skolan inte utjämnar elevernas chanser. Ju sämre elever ligger till desto mer skada gör teknologin.

När det gäller smartphones i skolan berättade han att enligt en studie sjunker både uppmärksamheten och förmågan att minnas till omkring hälften när telefonen ringer. En studie visade att även om den bara ligger på bordet utan att ringa påverkar det koncentrationen. Man blir störd av sådant. Manfred Spitzer berättade också att det har gjorts jämförande IQ-tester som gav 10 ”poäng” lägre resultat när de testade var uppkopplade, jämfört med när de inte var det. Användning av smartphones har också visat sig ha negativt samband med akademiska resultat, men positivt samband med ångest, och båda dessa återverkar på livstillfredsställelsen. En annan stor studie har enligt Manfred Spitzer visat att man blir mer deprimerad och mindre tillfreds med livet av att använda facebook, vilket ofta sker på smartphones.

När det gäller tillgången på datorer i utbildningen ser man liknande resultat. I en studie tittade man på vad elever i en datoriserad kurs egentligen gjorde med datorerna. 34 procent av kurstiden vid datorerna visade sig handla om annat än utbildningen, och uppmärksamheten gick ner. Att ha datorn tillgänglig på bordet reducerade tiden man ägnade åt utbildningen. I en annan studie vid militärhögskolan West Point i USA såg man 20 procent sämre resultat för studenter som hade fått tillgång till dator, jämfört med studenter som inte hade det. I en annan studie säger studenter att de minns och fokuserar bättre om de läser på papper. Att anteckna med penna är också kraftfullare än att göra det på tangentbord, menar Manfred Spitzer. Han berättar också att i Australien införde man 2008 en lag om elevernas tillgång till datorer i skolan, men man tog bort den 2016 därför att studieresultaten blev sämre.

Enligt Manfred Spitzer resonerar förespråkare för mer IT i skolan ibland om att man kan ”outsourca” mental aktivitet till teknologin så att man har mer kapacitet över i hjärnan att lära sig mer. Men detta är nonsens, menar Spitzer. Det har betydelse hur man använder hjärnan. Om man inte lär sig i hjärnan får det konsekvenser. Använder man exempelvis bara automatisk stavningskontroll lär man sig inte stava. Allt man inte själv vet blir ett hinder. Och omvänt, ju mer man har lärt sig desto mer nytt kan man lära sig.

Manfred Spitzer säger också att Google är det sämsta mediet när det gäller lärande.
Man behöver redan innan ha kunskaper i det aktuella ämnet om man ska kunna använda Google på ett vettigt sätt, och dessa förkunskaper får man inte genom Google. Ett likande förhållande gäller onlinekurser. De fungerar ofta inte om man inte redan kan mycket. Det har bland annat visat sig i jämförelser mellan olika högt utvecklade länder. Och i en tidigare satsning på onlinekurser från Stanford University blev andelen misslyckanden 90 procent. Enligt Manfred Spitzer hjälper det alltså inte att bara sprida onlinekurser för att jämna ut kunskapsnivåer.

Överanvändning av digital teknik har enligt Manfred Spitzer en lång rad hälsorisker och bieffekter för både kroppen och sinnet. Alltifrån övervikt, diabetes, sömnsvårigheter och stress, till ångest, koncentrationsproblem, depression, minskad empati, demens med mera. En kanske mindre känd men allvarlig nackdel med överanvändning av digital teknik bland unga är att synen försämras. Barns ögon växer enligt Manfred Spitzer tills fokuspunkten hamnar längst bak i ögat. Men om barnen tittar för mycket på skärmar på nära håll blir ögat längre och de blir då närsynta. Det här är mycket vanligt i exempelvis Kina och Sydkorea där 80 respektive över 90 procent av unga under 20 år är närsynta. Det gäller att minska ”dosen” av skärmtittande för barn, säger Manfred Spitzer.

Högt blodtryck är ännu en negativ hälsoeffekt som kan kopplas till överanvändning av informationsteknologi. En mätning bland friska tonåringar visade ett klart samband mellan förhöjt blodtryck och hur mycket man använder internet. Vid 25 timmar internetanvändning under en vecka hade nära 20 procent av de testade förhöjt blodtryck.

Fortsätt vara kritiska och säg nej

Så vad ska man göra åt allt detta? Manfred Spitzer menar att det är viktigt att så många som möjligt lyfter fram de här aspekterna. Fortsätt prata om det och skriv till politiker. Alla som på något sätt är ansvariga för barnen – både föräldrar, skoladministratörer med flera – kan säga nej till ökad användning av digital teknik i skolan.

Även om det idag kan vara svårt att vara kritisk är Manfred Spitzer delvis optimistisk inför framtiden. Det kommer fram allt mer fakta som stödjer det han säger. Han hoppas också att näringslivet kommer att upptäcka de här problemen. Man vill ju inte ha dåligt utbildade unga människor som anställda. Det kan man inte låta hända.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson