6 april, 2018

De vill att skolan ska lära eleverna social och emotionell kompetens

Skolgången handlar till stor del om att lära sig akademiska kunskaper och färdigheter vilket självklart är viktigt för yrkesliv och allmänbildning. Men risken finns att den emotionella och sociala kompetensen glöms bort på vägen. Det vill ett par psykologer nu förändra. Vi har pratat med en av dem, Lars Löwenborg, om varför det är så viktigt.…

LÄS MER

Skolgången handlar till stor del om att lära sig akademiska kunskaper och färdigheter vilket självklart är viktigt för yrkesliv och allmänbildning. Men risken finns att den emotionella och sociala kompetensen glöms bort på vägen. Det vill ett par psykologer nu förändra. Vi har pratat med en av dem, Lars Löwenborg, om varför det är så viktigt.

– Framgång i livet i form av att lyckas i skolan, få kamrater, kunna samarbeta med andra, bli anställd, studera vidare, bilda familj, och vara i god psykisk och fysisk hälsa, undvika missbruk och hålla sig borta från kriminalitet – allt detta hänger samman med utvecklingen av sociala och emotionella färdigheter. Forskningen är entydig om detta. De sociala och emotionella färdigheterna handlar om att kunna reglera våra känslor, tankar och beteenden, på ett positivt sätt för oss själva och för andra, förklarar Lars.

Bristande fokus i skolan

Han är psykolog och terapeut och har främst arbetat inom skola och förskola med handledningar, utvecklingsuppdrag och kursverksamhet. Han har också skrivit ett antal böcker, däribland ”Färdigheter för livet”, som handlar om just dessa frågor. Idag är han anställd som psykolog i Upplands-bro kommun. Han menar att medborgare med utvecklade sociala och emotionella färdigheter är avgörande för hållbara och mänskliga samhällen och ser det som en stor utmaning i tiden vi lever i och för den gemensamma framtiden.

– Jag och min kollega Björn Gislason upplever att det idag saknas ett medvetet och systematiskt sätt att utveckla barns och elevers sociala och emotionella färdigheter. Många lärare lägger ett stort arbete på det men det finns ingen samordning eller tydlig definition. Man famlar efter pedagogiska metoder för att lära ut dem, och Skolverket ger tyvärr ingen vägledning om hur arbetet kan och förväntas ske, berättar Lars vidare.
Han menar att fokus i skolan alltför mycket handlat om de kognitiva och akademiska färdigheterna, vilket inte räcker om vi vill utbilda hela människor.

– De årliga PISA-mätningarna med sina internationella jämförelser och massmedias ensidiga topplistor på skolors betygspoäng kopplat till en skolpolitik som mest handlat om tester, prov, betyg, ordning och reda i klassrummet, kepsar och mobiltelefoner, har inte lämnat utrymme för det sociala och emotionella lärandet. Värdegrundsämnet som ju till stor del handlade om dessa färdigheter togs bort för flera år sedan, säger han.

Lars Löwenborg.

Inga nya frågor

Det här är ingen ny tanke för Lars Löwenborg och Björn Gislason. Redan på 90-talet, när de var verksamma som skolpsykologer, började de leta efter proaktiva verktyg som skulle rusta eleverna för att klara av och hantera skolans olika utmaningar i lärandet och relationerna.

– Man tog ofta in oss då större problem uppstått för elever och pedagoger. Vi märkte att lärarna ofta behövde hjälp med att utveckla olika färdigheter hos eleverna som lyssnande, fokusering av uppmärksamhet, att förstå egna och andras känslor, kunna lugna ner starka känslor, kunna samarbeta och lösa kamratproblem, säger Lars.

Enligt Lars är det viktigt att på olika sätt påverka skolor, allmänhet och makthavare genom att upplysa dem om de sociala och emotionella färdigheternas betydelse, som man internationellt pratar alltmer om. I USA har majoriteten av landets stater infört Social and Emotional Standards – skrivningar och direktiv om vilka färdigheter eleverna förväntas lära sig inom dessa områden.

– Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD med sina 38 medlemsstater sätter sedan några år tillbaka skolans roll för det sociala och emotionella lärandet (SEL) i fokus. De betonar den avgörande vikten av detta för framtidens samhällsbyggande. De inleder nu en stor internationell studie, som ska vara klar 2020, för att skapa verktyg för att kunna mäta och följa upp detta lärande (The Study on Social and Emotional Skills). OECD:s initiativ och resultatet av detta är något som knappast kommer gå den svenska skolan förbi.

Så kan läget förändras

Sociala och emotionella färdigheter kan läras ut och skolor och förskolor är passande miljöer för det, men för att det ska fungera måste lärandet ske på ett systematiskt sätt.

– Man lär sig inte dessa färdigheter automatiskt bara genom att gå i skolan. De behöver samtalas om, de behöver genomsyra förskolans eller skolans vardag, eleverna behöver få möjlighet att träna dem och de behöver vägledning och bekräftelse av de vuxna för att integrera dem i sin personlighet. Social och emotionell kompetens behövs också hos de vuxna på skolan så att de kan verka som förebilder för sina elever, säger Lars.

Ett positivt exempel är nu på gång, nämligen det upplägg som Lars Löwenborg och hans kollega Björn Gislason är delaktiga i. Det heter ”Skolstegen” och ges nu ut i ett antal länder samtidigt, däribland Sverige. Upplägget är ett konkret material som vägleder lärare i hur de kan lära ut dessa frågor. Förlagan kommer från organisationen Committee for Children i Seattle.

– Andra goda exempel kan jag hämta från mina otaliga handledningar till lärare som fokuserar på vilka sociala och emotionella färdigheter barnet eller gruppen behöver utveckla. Då eleven har problem i skolan handlar det oftast om färdigheter barnet ännu inte lärt sig och som behövs för att klara av situationen, samt hur lärarna på olika sätt kan lära ut dem för att hjälpa barnet hantera sin situation i skolan, fortsätter Lars.

Foto: Erik Olsson
5 april, 2018

Så kan waldorf möta dagens problem och behov i skolan

Waldorfskolan, världens största friskolerörelse, har med sina nära 100 år på nacken en pedagogik som på flera sätt ligger helt rätt i tiden. Det är en inriktning som kan möta många av de utmaningar som vi ser i samhället och den svenska skolan idag, menar Cia Edsberger, som är ordförande i Waldorfskolefederationen.…

LÄS MER

Waldorfskolan, världens största friskolerörelse, har med sina nära 100 år på nacken en pedagogik som på flera sätt ligger helt rätt i tiden. Det är en inriktning som kan möta många av de utmaningar som vi ser i samhället och den svenska skolan idag, menar Cia Edsberger, som är ordförande i Waldorfskolefederationen.

I Sverige har waldorfpedagogiken funnits cirka 70 år och utvecklingen är ganska stabil idag. Särskilt stor tillströmning har man på senare tid sett inom waldorf-förskolorna.

– Jag tror det bland annat beror på att unga föräldrar idag tänker mer på hållbarhet, kreativitet och att barn ska få vara barn, säger Cia Edsberger.

Adresserar flera av dagens stora skolfrågor

Hon pekar på att waldorfpedagogiken är modern på flera sätt, och att man alltid har adresserat flera av de behov och sakfrågor som idag diskuteras alltmer i den svenska skolan. Ett exempel är lärarens roll och relationen mellan lärare och elever.

– Idag pratas det mycket om ”lärarens återkomst”, dvs att läraren ska vara ledaren i klassrummet. Hos oss har vi alltid arbetat så.

Inom waldorf betonar man bland annat betydelsen av en lärarledd undervisning. Så här står det på Waldorfskolefederationens hemsida: Läraren förmedlar stoffet muntligt och under ögonkontakt med eleverna. Det stimulerar eleverna att meduppleva och förbinda sig med innehållet och leder till att olikheter i förmågan att uppfatta stoffet blir mindre avgörande för deltagandet.

Andra typiska drag i waldorfpedagogiken som ligger väl i tiden är, enligt Cia, åldersprogressionen (anpassning till elevernas ålder och utveckling), hållbarhetstänket, förhållningssättet till naturen, kulturens betydelse med mera. Apropå modern skola nämner hon också att många Silicon Valley-föräldrar sätter sina barn i waldorfskolor, bland annat därför att de vill stimulera kreativiteten.

Om man tittar på flera av de behov och problem i samhälle och skola som diskuteras idag är det inte så svårt att se att waldorfpedagogiken kan bidra positivt. Några exempel på diskussionsteman som känns högaktuella är ojämlik skola, dåliga studieresultat, psykisk ohälsa hos unga, överanvändning av skärmar, bristande respekt för andra, arbetsmarknadens behov av kreativa människor, ökade krav på hållbarhet med mera. Flera av dessa behov passar bra med inriktningen i waldorfskolan.

– När man frågar elever vad waldorf är för dem är ett vanligt svar att man får vara den man är. Det har att göra med den sociala respekten och den hövlighet som finns här. Eleverna blir sedda och vi arbetar mycket med relationen mellan lärare och elever.

Det här uttrycks delvis också på Waldorfskolefederationens hemsida: Eleverna möter redan från första dagen en skola där alla, lärare och elever är jämlika. Klasslärarna har ett speciellt ansvar som bland annat innebär att de varje dag möter eleverna i klassrumsdörren med personlig handhälsning och individuellt bemötande. Att elever och lärare möts på samma nivå står inte i motsättning till lärarens tydliga ledarskap och ansvar gentemot klassgemenskapen och elevgruppen.

Waldorfskolor arbetar mycket med konstnärliga uttryck som del av pedagogiken, men konst är inte ett primärt ämne. Tanken är att en konstnärlig och hantverksmässig bearbetning av lärostoffet inbegriper många sidor hos eleven och gör att det blir levande på ett personligt sätt och anpassat till varje elev.

Användningen av IT och skärmar är överlag mindre betonad i waldorfskolorna jämfört med andra skolor. Man kan då fråga sig hur waldorfpedagogiken möter behoven som kommer av den ökande digitaliseringen i samhället. Cia Edsberger berättar att det i den reviderade nationella läroplanen LGR11 finns krav på att alla skolor ända från förskolan ska ha digitala inslag.

– De kraven ska vi följa, men frågan är också vad kraven innebär, exempelvis hur mycket och på vilka sätt digitala inslag ska finnas. Vi tar nu fram en plan för det. Det finns många sätt att arbeta med det digitala och inriktningen bör vara att behärska tekniken och inte tvärt om. Vi är inte emot teknik, men vi tycker detta bör utformas så att det blir åldersadekvat.

Cia Edsberger, ordförande i Waldorfskolefederationen.

Kreativa och självständiga människor

Utöver den nationella läroplanen har waldorfskolor en egen kursplan som heter En väg till frihet. Enligt Cia Edsberger bidrar den till att göra eleverna till kreativa och självständiga människor. Ett mål är att skapa livslång lust att lära genom engagemang, nyfikenhet och förundran.

– Vi arbetar mycket utifrån begreppen tanke, känsla och vilja, vilket bäddar för ökad förmåga hos eleverna att ta självständiga beslut. De får med sig flera verktyg och bredare perspektiv. Viljan och uthålligheten är svårt för studenter idag och detta är något vi övar mycket på.

När det gäller mer mätbara studieresultat hävdar sig waldorfskolor väl enligt Cia Edsberger, men sticker överlag inte ut i jämförelse med andra skolor. Tidigare forskning har visat att en jämförelsevis hög andel waldorfelever gick vidare och genomförde högre studier, oavsett social bakgrund, samt att man också var mer intresserade av samhällsfrågor än andra elever.

Framöver ser Cia Edsberger flera utmaningar för Waldorfskolefederationen att arbeta med. Liksom andra skolor känner man exempelvis av dagens stora lärarbrist och nu planerar man bland annat att genomföra ett waldorf-lärarlyft.

– Vi behöver också arbeta med att anpassa och stärka waldorfpedagogiken och vår identitet för att kunna presentera waldorfskolan på ett bra sätt. Det är viktigt att visa bland annat politiker att vi är ett bra alternativ som behövs inom pedagogiken, och här ska vi även samarbeta med andra pedagogiska inriktningar, säger Cia Edsberger.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

Källor

Waldorf.se

22 mars, 2018

Läraren som vill väcka elevernas läslust

För många elever i skolan förknippas läsning med någonting tråkigt – ett nödvändigt ont som man måste lida sig igenom. Det här ville läraren Kalle Palm i Lund ändra på genom att inleda varje lektion med en lässtund, skriver Skolvärlden. …

LÄS MER

För många elever i skolan förknippas läsning med någonting tråkigt – ett nödvändigt ont som man måste lida sig igenom. Det här ville läraren Kalle Palm i Lund ändra på genom att inleda varje lektion med en lässtund, skriver Skolvärlden.

Kalle Palm – lärare i matematik, fysik och filosofi – ville få gymnasieeleverna att läsa på ett lustfyllt sätt, så nu inleds varje lektion på skolan där han jobbar med 10-15 minuters läsning. Eleverna väljer själva vad de vill läsa och det är helt utan krav – de läser i sin egen takt och utan uppgifter kopplade till läsningen. Det är en viktig aspekt av projektet, för att kunna väcka den egna lusten att läsa. I Skolvärldens artikel säger Kalle Palm:

”I en tid präglad av korta stimulis från mobiltelefonerna ville jag få eleverna att vara i nuet med ett mer djupgående fokus.”

Lärarna på skolan har förlängt projektet en bit in på våren eftersom de upplever att koncentrationen bland eleverna har blivit bättre och att färre sneglar på sina mobiler under lektionerna. Även eleverna meddelar att de får mer gjort tack vare projektet. Nu rekommenderar de fler skolor att göra samma sak.

15 februari, 2018

Waldorf 100 – nytt globalt initiativ som vill lyfta fram waldorfpedagogiken

Den första waldorfskolan startade år 1919 i Tyskland och var till för barnen till arbetarna i en cigarettfabrik. Sedan dess har waldorfpedagogiken spridits över hela världen och idag finns över 1100 waldorfskolor och nästan 2000 waldorfförskolor i över 80 länder. Det gör waldorfpedagogiken till den största friskolerörelsen i hela världen. Nästa år firar man hundra år och inför det har ett nytt initiativ tagits: "Waldorf 100".…

LÄS MER

Den första waldorfskolan startade år 1919 i Tyskland och var till för barnen till arbetarna i en cigarettfabrik. Sedan dess har waldorfpedagogiken spridits över hela världen och idag finns över 1100 waldorfskolor och nästan 2000 waldorfförskolor i över 80 länder. Det gör waldorfpedagogiken till den största friskolerörelsen i hela världen. Nästa år firar man hundra år och inför det har ett nytt initiativ tagits: ”Waldorf 100”.

Visionen med Waldorf 100 är att öka medvetenheten kring waldorfpedagogiken runt om i världen. Genom en rad olika projekt vill man belysa hur waldorfpedagogiken övervinner kulturella, ideologiska, ekonomiska och sociala gränser.

”Vi gör vårt hundraårsjubileum till ett tillfälle att vidareutveckla waldorfpedagogiken för nutiden och fokusera mer medvetet på dess globala dimensioner. Med många spännande projekt på alla kontinenter. Håll öronen och ögonen öppna. Var en del av rörelsen: 100 år är bara början!” skriver man på hemsidan.

projektets hemsida kan du bland annat följa projekten som är på gång, se events som är inplanerade under jubileumsåret och lära dig lite mer om waldorfpedagogiken. Skådespelaren Samuel Weiss är intervjuad på sidan och säger bland annat detta:

”Waldorfskolan har lyckats väcka en nyfikenhet i mig, en önskan att helt enkelt prova saker. […] I en värld som blir alltmer kallare och mer likformig, anser jag att det här är en underbar gåva.”

Filmen som haft över 250.000 visningar

Waldorf 100 har även tagit fram en film som översatts till nio olika språk. Filmen berättar om hur waldorfpedagogiken kom till, men framför allt ger den en bild av waldorf idag. I filmen intervjuas lärare från bland annat Kenya, Kina, Indien, USA, Tyskland, Israel och Brasilien.

Totalt har filmen visats över 250.000 gånger på Youtube (om man räknar ihop de olika språkversionerna). Se filmen här:

""
3 december, 2017

Okritisk IT-satsning i skolan ger sämre resultat och risk för demens

Det finns inga vetenskapliga studier som verkligen visar att digital teknik till skolelever ger bättre studieresultat. Tvärtom ger det sämre resultat och är på flera sätt särskilt skadligt för unga. De som drabbas allra mest är de som redan är svaga i skolan. Det säger den tyske professorn i psykiatri, Manfred Spitzer, som bland annat är känd för boken Digital demens. …

LÄS MER

Det finns inga vetenskapliga studier som verkligen visar att digital teknik till skolelever ger bättre studieresultat. Tvärtom ger det sämre resultat och är på flera sätt särskilt skadligt för unga. De som drabbas allra mest är de som redan är svaga i skolan. Det säger den tyske professorn i psykiatri, Manfred Spitzer, som bland annat är känd för boken Digital demens.

Han var nyligen på besök i Sverige, inbjuden av Svenska Läkarsällskapet, och gav då på Kulturhuset i Ytterjärna en ögonöppnande extra föreläsning på temat. Det han säger grundar han genomgående på vetenskapliga studier. Manfred Spitzer använder själv digital teknik på olika sätt, men han konstaterar att tekniken har effekter på hjärnan och människors utveckling. Det finns risker, men detta talas det inte mycket om idag.

Hjärnan förändras ständigt

Han börjar med att beskriva hur hjärnan är uppbyggd och fungerar. I en mänsklig hjärna finns omkring 100 miljarder neuroner (trådliknande nervceller) som, var och en, har upp emot 10.000 förbindelser med andra neuroner. Det är ett obegripligt stort och komplext nätverk för signaler i hjärnan. Här skickas bitar av information fram och tillbaka via synapser, som är kopplingar mellan neuronerna.

Ett viktigt faktum som Manfred Spitzer lyfter fram är att det här nätverket ständigt förändras. Vad vi än gör förändras hjärnan. Det skapas ständigt nya förbindelser och varje dag kan man se förändringar i enskilda neuroner. Det sker när man lär sig något. Även kontaktpunkterna, dvs synapserna, förändras och blir större när mycket information passerar dessa, medan de krymper och försvinner om de inte används. Det är enligt Manfred Spitzer en del av hjärnans jobb att förändras och bli bättre utifrån vad man lärt sig.

Allt det här gör hjärnan mycket plastisk. Exempelvis kraschar inte en hjärna på samma sätt som en dator kan göra. Manfred Spitzer menar att mer än 70 procent av neuronerna kan ha dött innan man själv börjar märka att det är något fel. Det kallas graceful degradation och han nämner parkinsons sjukdom som exempel.

Foto: Peter de Voto

Bädda för mer inlärning och ett bättre liv – eller motsatsen

Kapaciteten i hjärnan fungerar inte som kapaciteten i datorer. Här betonar Manfred Spitzer något viktigt: Ju mer man har i hjärnan, desto mer nytt kan man lära sig. Ju mer förbindelser man har mellan neuronerna desto lättare är det att lära sig mer. Det är exempelvis lättare att lära sig ett nytt språk om man redan kan flera språk. Om man däremot inte har lärt sig så mycket är det svårare att lära sig nya saker. Visserligen lär sig barn snabbare än vuxna, men det beror på andra omständigheter. Inlärningskurvan sjunker med stigande ålder. Men det behöver man enligt Manfred Spitzer inte vara deprimerad över som äldre, eftersom det å andra sidan som sagt är lättare att lära om man redan vet mycket.

Manfred Spitzer redogjorde för vad han kallar en inlärnings- och demenskurva, från barndom till hög ålder. Det är en kurva som normalt stiger brant genom barndom, ungdom och fortsätter stiga i vuxenlivet, men som viker av neråt mot demens vid helt olika stadier i livet beroende på vad livet innehåller under hela resan. Unga människors överanvändning av bland annat TV och datorspel, att ständigt vara uppkopplad samt stress och multitasking får den här kurvan att vika av neråt tidigare i livet. Det som hos unga istället får inlärnings- och demenskurvan att stiga högre upp, för att sedan plana ut vid en senare punkt i livet, är saker som tvåspråkighet, att använda händerna, musik, sport och teater. Och närmare vuxenlivet är de positiva faktorerna bland annat familj, anknytning och meningsfullt arbete. I högre åldrar påverkas inlärnings- och demenskurva positivt av exempelvis aktivt engagemang i barnbarn, frivilligarbete, dans, sång och skratt.

Ju högre upp man är på kurvan och ju mer man lärt sig, desto längre tid tar färden neråt. Manfred Spitzer berättar exempelvis att förmåga att tala två språk genomsnittligt ger fem år mer utan demens. Att använda händerna i mer sensmotorisk inlärning har liknande effekt. Han betonar också att det är klart att små barn lär sig på ett bättre sätt genom att känna fysiskt på saker, jämfört med att göra monotona rörelser på en skärm. Han inflikar här även att nobelpristagare lekte mer med blockleksaker än andra när de var små.

Det särskilt allvarliga i Manfred Spitzers resonemang kring inlärnings- och demenskurvan tycks vara det som en överanvändning av digital teknik i barndom och ungdom leder till. Bland annat koncentrationssvårigheter, skolproblem, brister i utbildning, sömnproblem och beroende. I ett längre perspektiv kan den vikande inlärnings- och demenskurva som detta ger leda till arbetslöshet, sjukdom, ensamhet, depression, demens och tidigare död. God inlärning där hjärnan verkligen används tycks alltså vara mycket viktigt av fler skäl – det bäddar för ännu mer inlärning och ett bättre, hälsosammare liv. Överanvändning av digital teknik tycks bädda för motsatsen.

Foto: Erik Olsson

Studier visar många nackdelar med överanvändning av digital teknik

Hur påverkas då inlärningen av att använda mycket digital teknik? Manfred Spitzer menar att det inte finns en enda oberoende, väl utförd studie som visar fördelar med digital informationsteknologi i lärande och utbildning. Ändå pratas det mycket ensidigt om att satsningar på IT är bra i utbildning och det är idag svårt att få gehör för kritiska synpunkter mot detta. Här pekar Manfred Spitzer på att de stora IT-företagen är mycket resursstarka, betydligt starkare än exempelvis tobakslobbyn som på sin tid betalade forskare för att säga positiva saker om rökning. I exempelvis Tyskland finns idag hela institutioner som betalas av IT-företagen. Politikerna vill enligt Manfred Spitzer överlag framstå som positiva till en digital framtid, men de är oinformerade och vill mest rida på den vågen tills nästa våg kommer. Skolorna å sin sida är delvis påverkade av att desinformerade föräldrar efterfrågar digital teknik hos skolorna, därför att de är oroliga för att deras barn ska halka efter i utbildningen.

Manfred Spitzer radar upp flera exempel på vetenskapliga studier som visar nackdelarna med att använda för mycket digital teknik i utbildning. OECD-data under 10 år visade inga förbättringar i studieresultat i länder som investerat mycket i IT för utbildning. Teknologin hjälpte heller inte att överbrygga skillnaderna mellan gynnade och missgynnade elever.

Om man exempelvis delar ut smartphones i skolan får man enligt Manfred Spitzer sämre studieresultat. När man i en flerårig mätning däremot förbjöd smartphones i skolan fick man bättre resultat redan första året och följande år ökade effekten. Det var då särskilt de barn som tidigare hade haft sämst resultat som förbättrade sina resultat mest. Manfred Spitzer menar att informationsteknologin i skolan inte utjämnar elevernas chanser. Ju sämre elever ligger till desto mer skada gör teknologin.

När det gäller smartphones i skolan berättade han att enligt en studie sjunker både uppmärksamheten och förmågan att minnas till omkring hälften när telefonen ringer. En studie visade att även om den bara ligger på bordet utan att ringa påverkar det koncentrationen. Man blir störd av sådant. Manfred Spitzer berättade också att det har gjorts jämförande IQ-tester som gav 10 ”poäng” lägre resultat när de testade var uppkopplade, jämfört med när de inte var det. Användning av smartphones har också visat sig ha negativt samband med akademiska resultat, men positivt samband med ångest, och båda dessa återverkar på livstillfredsställelsen. En annan stor studie har enligt Manfred Spitzer visat att man blir mer deprimerad och mindre tillfreds med livet av att använda facebook, vilket ofta sker på smartphones.

När det gäller tillgången på datorer i utbildningen ser man liknande resultat. I en studie tittade man på vad elever i en datoriserad kurs egentligen gjorde med datorerna. 34 procent av kurstiden vid datorerna visade sig handla om annat än utbildningen, och uppmärksamheten gick ner. Att ha datorn tillgänglig på bordet reducerade tiden man ägnade åt utbildningen. I en annan studie vid militärhögskolan West Point i USA såg man 20 procent sämre resultat för studenter som hade fått tillgång till dator, jämfört med studenter som inte hade det. I en annan studie säger studenter att de minns och fokuserar bättre om de läser på papper. Att anteckna med penna är också kraftfullare än att göra det på tangentbord, menar Manfred Spitzer. Han berättar också att i Australien införde man 2008 en lag om elevernas tillgång till datorer i skolan, men man tog bort den 2016 därför att studieresultaten blev sämre.

Enligt Manfred Spitzer resonerar förespråkare för mer IT i skolan ibland om att man kan ”outsourca” mental aktivitet till teknologin så att man har mer kapacitet över i hjärnan att lära sig mer. Men detta är nonsens, menar Spitzer. Det har betydelse hur man använder hjärnan. Om man inte lär sig i hjärnan får det konsekvenser. Använder man exempelvis bara automatisk stavningskontroll lär man sig inte stava. Allt man inte själv vet blir ett hinder. Och omvänt, ju mer man har lärt sig desto mer nytt kan man lära sig.

Manfred Spitzer säger också att Google är det sämsta mediet när det gäller lärande.
Man behöver redan innan ha kunskaper i det aktuella ämnet om man ska kunna använda Google på ett vettigt sätt, och dessa förkunskaper får man inte genom Google. Ett likande förhållande gäller onlinekurser. De fungerar ofta inte om man inte redan kan mycket. Det har bland annat visat sig i jämförelser mellan olika högt utvecklade länder. Och i en tidigare satsning på onlinekurser från Stanford University blev andelen misslyckanden 90 procent. Enligt Manfred Spitzer hjälper det alltså inte att bara sprida onlinekurser för att jämna ut kunskapsnivåer.

Överanvändning av digital teknik har enligt Manfred Spitzer en lång rad hälsorisker och bieffekter för både kroppen och sinnet. Alltifrån övervikt, diabetes, sömnsvårigheter och stress, till ångest, koncentrationsproblem, depression, minskad empati, demens med mera. En kanske mindre känd men allvarlig nackdel med överanvändning av digital teknik bland unga är att synen försämras. Barns ögon växer enligt Manfred Spitzer tills fokuspunkten hamnar längst bak i ögat. Men om barnen tittar för mycket på skärmar på nära håll blir ögat längre och de blir då närsynta. Det här är mycket vanligt i exempelvis Kina och Sydkorea där 80 respektive över 90 procent av unga under 20 år är närsynta. Det gäller att minska ”dosen” av skärmtittande för barn, säger Manfred Spitzer.

Högt blodtryck är ännu en negativ hälsoeffekt som kan kopplas till överanvändning av informationsteknologi. En mätning bland friska tonåringar visade ett klart samband mellan förhöjt blodtryck och hur mycket man använder internet. Vid 25 timmar internetanvändning under en vecka hade nära 20 procent av de testade förhöjt blodtryck.

Fortsätt vara kritiska och säg nej

Så vad ska man göra åt allt detta? Manfred Spitzer menar att det är viktigt att så många som möjligt lyfter fram de här aspekterna. Fortsätt prata om det och skriv till politiker. Alla som på något sätt är ansvariga för barnen – både föräldrar, skoladministratörer med flera – kan säga nej till ökad användning av digital teknik i skolan.

Även om det idag kan vara svårt att vara kritisk är Manfred Spitzer delvis optimistisk inför framtiden. Det kommer fram allt mer fakta som stödjer det han säger. Han hoppas också att näringslivet kommer att upptäcka de här problemen. Man vill ju inte ha dåligt utbildade unga människor som anställda. Det kan man inte låta hända.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

10 november, 2017

Skolkritik i USA: Ökad tid vid skärmar är dåligt för barnen

Överanvändning av skärmteknik i skolan försämrar våra barns fokusering, kunskaper, kritiska tänkande och sociala förmåga. Det här varnar man för i den nya boken Screen Schooled, skriven av två erfarna amerikanska lärare, Joe Clement och Matt Miles, som också driver bloggen paleoeducation.com. …

LÄS MER

Överanvändning av skärmteknik i skolan försämrar våra barns fokusering, kunskaper, kritiska tänkande och sociala förmåga. Det här varnar man för i den nya boken Screen Schooled, skriven av två erfarna amerikanska lärare, Joe Clement och Matt Miles, som också driver bloggen paleoeducation.com.

Ger kognitiva och sociala brister

De beskriver hur skola och hem som är genomsyrade av skärmar skapar en rad kognitiva och sociala brister hos unga människor. I skolan har man idag bråttom att dela ut laptops och pads, men man frågar sig inte vad som är bäst för eleverna.

Författarna är inte teknikfientliga, men de pekar på flera problem i skolan som konsekvens av fokuseringen på skärmteknologi. Bland annat mentalt frånvarande barn som är ofokuserade, dåligt förberedda och osociala, samt lärare som är maktlösa inför distraherande mobiltelefoner. Istället för att bli bättre på att lösa problem vänder sig barnen till Google för svaren. Istället för att fördjupa elevernas intellektuella nyfikenhet blir utbildningsteknologin alltför ofta besvärlig, distraherande och något som förlänger tiden med hemläxor. Samtidigt är skoladministratörer ofta påverkade av tveksam vetenskap som är sponsrad av företag som förser oss med tekniken.

Den nya bokens fullständiga titel är: Screen Schooled: Two Veteran Teachers Expose How Technology Overuse Is Making Our Kids Dumber. Du hittar den bland annat på Adlibris. Den innehåller inte bara kritik mot överanvändning av skärmteknologi. Författarna ger även konstruktiva tips till föräldrar om hur man kan kräva förändring och de beskriver hur ett enklare och effektivare lärande kan se ut.

Silicon Valley-föräldrar verkar inse problemet

Det är intressant att konstatera att två av de största teknologiprofilerna i modern historia, Bill Gates och Steve Jobs, satte gränser för hur mycket deras egna barn fick använda den teknik som de själva var med och utvecklade. Joe Clement och Matt Miles menar att välbeställda Silicon Valley-föräldrar verkar förstå den beroendeframkallande kraften som finns i smartphones, paddor och datorer. De tycks förstå detta bättre än allmänheten. Det finns en rad specialiserade Silicon Valley-skolor som är mycket mer low-tech än övriga skolor. Här använder man exempelvis svarta tavlan och vanliga pennor, och lär sig mjuka förmågor som kreativitet, samarbete och respekt. Ett exempel är Waldorfskolan.

Det finns enligt Joe Clement en växande mängd vetenskaplig forskning som visar på nackdelarna med överanvändning av skärmar. Han ger i en artikel flera exempel på resultat från forskning i USA. Två studier visar att ökande skärmtid leder till försämrade akademiska resultat. Flera forskare och institutioner har i olika studier kommit fram till att ökad tid med digital skärmteknik leder till minskat engagemang i klassrummet, sämre matematikresultat, ökad mobbing, minskad fysisk aktivitet med mera. Studier har också kopplat ökad skärmtid till flera störningar som minskad empati, ökad ångest och sömnproblem.

Joe Clement menar att forskning från olika institutioner och discipliner pekar på samma sak: ökad skärmtid är dåligt för barn. Ända driver skolor på den utvecklingen till en punkt där det inte spelar någon roll vilka gränser man sätter som förälder. Det är helt enkelt inte ok, menar han.

Försämrade förmågor hos elever

Joe Clement, som är prisbelönad lärare, skriver på sin blogg paleoeducation.com att han själv kan se hur hans elever har försämrats av den teknologiska miljön. Det är försämringar som han beskriver i fyra kategorier:
• Försämrat fokus. Unga som använder många former av teknik tror att de blir bra på ”multitasking”. Men ”multitasking” är till stora delar en myt och unga födda på 2000-talet är t.o.m. sämre på detta än äldre generationer. Överstimulansen som skapas av tekniken har minskat ungas förmåga att fokusera på en enda sak som är mindre stimulerande.
Försämrade kunskaper. Unga har blivit beroende av sökmotorer för att få kunskaper och den gränslösa tillgången till information har dämpat deras intellektuella nyfikenhet.
Försämrat kritiskt tänkande. De områden i hjärnan som behövs för tänkande på högre nivå underutnyttjas, vilket leder till förlorad kognitiv förmåga. Detta kombinerat med avsaknad av taktil inlärning från erfarenheter har minskat förmågan att uttrycka djupare tankar.
Försämrade sociala förmågor. Sociala media har ersatt riktig face-to-face- interaktion med kommunikation som är mindre dynamisk och självinvolverande.

Skillnad på användbar och skadlig teknologi

Joe Clement skriver att det här inte handlar om att all teknik är dålig. Det handlar om att unga människor genomsnittligt lägger omkring 9 timmar per dag på passiv konsumtion av underhållningsmedia och att detta påverkar deras kognitiva och sociala utveckling. Den period av livet som är mest kritisk för den mentala tillväxten ägnar hela generationer av unga åt tanklös underhållning.

Enligt Joe Clement finns det självklart många tillfällen då det är bra att använda teknologin och han menar att det finns en klar skillnad mellan användbar och skadlig teknologi. Men han hävdar också att det genomsnittliga barnet är en teknologimissbrukare som inte kan lägga missbruket åt sidan närhelst de vill. Missbruket av den skadliga sidan av teknologin gör också att de inte inser fördelarna med användbar teknologi.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
12 oktober, 2017

Järna akademi – ett nytt forum för lärande och utveckling

Järna Akademi är ett nybildat utbildnings- och bildningsinitiativ, som sätter kunskapen om människan och hennes förhållande till sin omvärld i centrum. Järna Akademi anknyter till en lång bildnings- och utbildningstradition i Ytterjärna, som med inspiration från det antroposofiska tänkandet har gett upphov till en rad praktiska verksamheter inom sjukvård, pedagogik, kultur m.m. En hemsida, med information om pågående kurser och utbildningar, finns nu på nätet www.jarnaakademi.se och kursutbudet utvecklas hela tiden.…

LÄS MER

Järna Akademi är ett nybildat utbildnings- och bildningsinitiativ, som sätter kunskapen om människan och hennes förhållande till sin omvärld i centrum.
Järna Akademi anknyter till en lång bildnings- och utbildningstradition i Ytterjärna, som med inspiration från det antroposofiska tänkandet har gett upphov till en rad praktiska verksamheter inom sjukvård, pedagogik, kultur m.m. En hemsida, med information om pågående kurser och utbildningar, finns nu på nätet www.jarnaakademi.se och kursutbudet utvecklas hela tiden.

Olika yrkesgrupper

Järna Akademi vänder sig till alla människor och olika yrkesgrupper. Vi erbjuder både kurser som syftar till individuell utveckling liksom utbildningar och fördjupningskurser för olika professioner. Några utbildningar och kurser kommer att ske på högskole- och yrkeshögskolenivå i samarbete med andra etablerade utbildningsinstitutioner, andra kommer att vara mera yrkesinriktade och kommer inte att kräva tidigare akademiska meriter.

Järna akademi eftersträvar ett brett utbud av utbildningar och kurser inom till exempel pedagogik och specialpedagogik, medicin, samhälle och ekonomi, odling och näringsfrågor samt inom konstens område. Det kommer också att finnas kurser som huvudsakligen behandlar allmänmänskliga existentiella frågor. Dessa kan inriktas på bestämda yrkesgrupper, vara tvärprofessionella eller vända sig till allmänheten.

Järna Akademi vill vara ett forum för lärande och utveckling, där människan, genom att upptäcka och fördjupa sin potential i dialog med andra, kan bidra till berikandet av sitt yrkesliv och samhället i stort. Järna Akademi erbjuder och utvecklar utbildningar, kurser och fortbildningar där både den inre och den yttre människans behov tillgodoses.

Om du vill komma i kontakt eller veta mer maila till info@jarnaakademi.se.

29 september, 2017

Omsorgen – en viktig del av förskolans verksamhet

Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan. …

LÄS MER

Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan.

– Senaste decenniet har förskolan fokuserat alltmer på lärandefrågor. Både i och med att utbildningen till förskollärare blivit allt mer akademiskt präglad och att läroplanerna har reviderats. 2011 förtydligade man lärandemålen i förskolan och skapade många fler, samt att förskolan togs in i utbildningssystemet och började lyda under skollagen. Det innebar en starkare betoning på utbildning och förskolan som den första skolformen för barnen, säger Bim Riddersporre.

Omsorg på efterkälken

Medan man tidigare hade pratat om omsorg, lärande och utveckling började man nu allt mer prata om undervisning och det stärkta kunskapsuppdraget. I och med att de här frågorna var nya hamnade fokus naturligt på dem i fortbildning och samtal. När all energi och alla satsningar går åt ett håll hamnar det som inte ryms i den riktningen på efterkälken. I det här fallet blev det omsorgen, menar Bim.

– Det finns en risk att kunskapen om omsorg stagnerar för att man inte pratar eller intresserar sig för den. Jag och ett antal personer såg det här som bekymmersamt. Bland medarbetarna i förskolan varierar åsikterna. Vissa håller med, medan andra betraktar begreppet omsorg som något som påminner dem om tidigare låg status för yrket. Som att det skulle räcka att vara en snäll människa och passa barn, medan förskolan idag är något helt annat. Idag tänker man mer expertis och undervisning, säger hon. Det man missar är att omsorg kräver minst lika mycket kompetens att utöva som undervisning gör.

Det blev en bok

Ord som omsorgsträsket har florerat som en negativ beteckning på arbetsuppgifter i den gamla tidens förskolor. Men Bim och ett antal personer såg och ser omsorg som något grundläggande, en del av mänsklig samhörighet. Omsorg vilar också på en tung vetenskaplig grund, till skillnad från didaktiken i förskolan som är en relativt ny vetenskap. Utifrån dessa insikter föddes idén om den bok som gavs ut i fjol, ”Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund”.

– Vi tänkte att omsorgen skulle få en förnyad tyngd om vi kunde visa att den vilar på en minst lika solid grund som allt annat, och inte bara är ett vardagligt begrepp som handlar om att vara snäll. Vi samlade ihop människor med olika perspektiv och förståelser kring omsorg. Boken, när den väl var klar, togs tacksamt emot och verkar ha satt ämnet omsorg på förskolornas och förskollärarutbildningarnas agenda igen, vilket var precis vad vi ville. Barnskötare har hört av sig och sagt att de har känt sig sedda när frågor om omsorg börjat lyftas på förskolorna och i samtal.

Undervisningen i förskolan är dock inte lika hård som det kan låta för en utomstående. Ingen kräver att undervisningen i förskolan ska bedrivas på samma sätt som i grundskolan. Bim är inte emot den utvecklingen, så länge man inte glömmer just omsorgen. Hon menar att det inte finns någon motsättning mellan att barnen är små och att de erbjuds ett lärande som är planerat. Det kan även handla om att ta barnets lärande vidare utifrån vad de är nyfikna på.
– För mig är förskolans tjusning att de här sakerna finns intrasslade i varandra samtidigt. Men som pedagog måste man ha kunskap om de olika aspekterna, medvetet och med en idé och tanke som vilar på kunskap. Egentligen är det inga konstigheter men frågorna är laddade.

Med hela barnet i fokus

I boken nämns att en bra förskollärare bryr sig om hela barnet. Det handlar, enligt Bim Riddersporre, om att förstå och bry sig om hur barnet har det i livet och utanför förskolan. Kanske att ge extra stöd till föräldrarna om det behövs. Men det kan också handla om att man är lika engagerad i att lugna och trösta ett barn som man är i att undervisa. Det är självklarheter egentligen men de kan gå förlorade om fokus bara ligger på ämnesinnehåll.

– Om man tappar bort blicken på barnets perspektiv ser man inte hela barnet, utan mer den pedagogiska processen än barnet som ska vara en del av den. Ett barn som inte mår bra är till exempel inte så nyfiket på att lära sig något nytt. Man har allt att vinna på att barnen mår bra och är trygga i sig själva. Därför är det tråkigt att peta isär begreppen och ställa dem emot varandra, säger Bim.

Olika perspektiv

I boken skriver olika personer om omsorg utifrån olika vetenskapliga perspektiv. Bim Riddersporre nämner ett kapitel där en läkare och en professor i pedagogik skriver ett kapitel tillsammans, trots att deras discipliner normalt sett är väldigt uppdelade. De för samman två perspektiv och skapar något nytt i en text om att omsorg inte ägs av någon situation eller ämnesområde och exemplifierar för att visa att omsorgen finns som en del av livet hela tiden.

– Ett annat exempel jag gärna lyfter fram är Barbro Bruces kapitel om småprat. Där skriver hon om vikten av småprat i förhållande till barn. Man pratar när man klär på ett barn, byter en blöja, för att visa att man finns där och ser barnet. I vuxenlivet kallas det kallprat, Barbro Bruce väljer att kalla det varmprat när man gör det med barn. Hon fångar något oerhört centralt där. Det att vi finns här tillsammans och att det betyder något att vi gör det. Det här är förstås bara några av alla intressanta perspektiv som framkommer i boken, säger Bim Riddersporre.

Förhoppningen framåt är att omsorgsaspekten i förskolan ska kunna få ett lika nyfiket och rikt språk som det börjar bli när det gäller de mer kunskapsinriktade målen. Bim tror på att bidra till en balans mellan olika aspekter så att de får samverka tillsammans för barnens bästa.

Foto: Erik Olsson
23 september, 2017

Förslag om mer likvärdig skola kan ge alltför likriktad skola

De idéburna skolorna i Sverige är oroliga för att vissa av Skolkommissionens utredningsförslag om ökad statlig styrning av skolan ska leda till minskat inflytande för professionella pedagoger. Konsekvensen kan bli en alltför stark likriktning av skolan och därmed en minskning av den verkliga valfriheten för elever och föräldrar. Det menar Idéburna Skolors Riksförbund i sitt remissvar till regeringen. …

LÄS MER

De idéburna skolorna i Sverige är oroliga för att vissa av Skolkommissionens utredningsförslag om ökad statlig styrning av skolan ska leda till minskat inflytande för professionella pedagoger. Konsekvensen kan bli en alltför stark likriktning av skolan och därmed en minskning av den verkliga valfriheten för elever och föräldrar. Det menar Idéburna Skolors Riksförbund i sitt remissvar till regeringen.

Statlig styrning som lösning på alla problem

– Det finns flera bra förslag i utredningen, men vi tycker att man är för ensidigt inriktade på förstärkt statlig styrning som lösning på alla problem i skolan. Här finns en motsägelse mot det utredningen själv säger om att åstadkomma ett skolsystem där de professionella pedagogerna får ökat inflytande över skolans utveckling, säger Håkan Wiclander, ordförande i Idéburna Skolors Riksförbund.

Han menar att man genom en rad regelstyrningar och kontroller driver på en likformighet i skolan. Det kan undergräva den pedagogiska mångfalden som är en förutsättning för verklig valfrihet för elever och föräldrar. Valfriheten kan då mest komma att handla om vem som driver skolan, inte så mycket om innehåll och pedagogisk inriktning.

Waldorfskolorna är en av de inriktningar som ryms inom Idéburna Skolors Riksförbund. I ett remissvar från Waldorfskolefederationen och Waldorflärarhögskolan finns liknande kritik mot Skolkommissionens förslag. Man anser att utredningen inte tillräckligt adresserar det grundläggande spänningsförhållande som finns mellan likvärdig skola och pedagogisk mångfald. Här pekar man också på det som kommissionen själv säger om att ”ett likvärdigt skolsystem inte innebär att utbildningen behöver utformas på samma sätt överallt… likvärdighet innebär inte likformighet…”. Waldorfskolorna vill bland annat se ett skydd mot negativ påverkan på de alternativa pedagogiska inriktningarnas förutsättningar att möjliggöra en reell pedagogisk mångfald.

Nya regionala skolmyndigheter skapar mer byråkrati

Idéburna Skolors Riksförbund vänder sig särskilt emot Skolkommissionens förslag om att inrätta regionala statliga skolmyndigheter.

– Vi håller med om att styrningen av den svenska skolan har blivit alltför fragmentiserad. Men vi tror inte det är en bra idé att skapa nya myndigheter och därmed lägga till ytterligare ett byråkratiskt tjänstemannaskikt för att styra upp detta. Det här kan man istället komma åt genom riktig målstyrning, utrymme för pedagogerna och förstärkning av lärarhögskolorna, säger Håkan Wiclander.

Han tror att ett inrättande av regionala statliga skolmyndigheter leder till att skolan tappar resurser, både i pengar och tid. Pengar som skulle kunna gå till förstärkning av skolor går istället till nya myndigheter. Och både rektorer och lärare kommer att få lägga mer tid på det kontrollsystemet istället för på sin kärnuppgift.

– Regionala skolmyndigheter kommer att arbeta styrande och jag uppfattar det som att det handlar om att inordna olika huvudmän och pedagogiska inriktningar i en likformig struktur. Här finns en oro. Det är viktigt att förstå att de olika pedagogiska inriktningarna är något som våra idéburna skolor och många andra skolor behöver för att kunna utföra uppdraget på sitt sätt.

Foto: Nicklas Gustafsson

Kan försämra för skolor som fungerar bra

Skolkommissionen tillsattes för att föreslå hur man kan uppnå högre kunskapsresultat, förbättra kvaliteten i undervisningen och öka likvärdigheten i den svenska skolan. Det handlar om en rad problem kring skolan som diskuterats mycket på senare år. Man kan då fråga sig: Kan en för stark betoning på statlig styrning som lösning på alla problem leda till försämringar i skolor och pedagogiska inriktningar som idag fungerar bra?

– Ja, menar Håkan Wiclander. Vi har upplevt det här under många år. Det finns många bra skolhuvudmän och skolor som belastas med skikt efter skikt av kontroller, styrning, administration osv så att man får allt mindre tid till själva kärnuppdraget. Och det är ett kärnuppdrag som kan utföras på många olika sätt.

Flera bra förslag men man undviker skolmarknaden som grundorsak

Idéburna Skolors Riksförbund är dock positivt till att flera av Skolkommissionens förslag är inriktade på stöd och stimulans snarare än kontroll. Bland annat tycker man förslag om förstärkt nationell finansiering av skolan är bra. Håkan Wiclander menar att det idag finns en bristande likvärdighet i den svenska skolan med stora socioekonomiska orsaker, och då kanske man måste arbeta även med ekonomiska styrmedel. Men han menar också att det även finnas andra sätt att kompensera för sådana brister.

Han tycker överlag att Skolkommissionens intentioner är seriösa och tydliga och att man går igenom den svenska skolan på ett tydligt sätt. Det gäller inte minst fragmentiseringen av skolan, men sedan tar utredningen inte riktigt tag i det problemet.

– Vi tycker att Skolkommissionen undviker grundproblemet att den svenska skolan blivit en marknad med många olika huvudmän och att det starkt har bidragit till att skolan blivit fragmentiserad, säger Håkan Wiclander.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

20 september, 2017

Går det att inkludera alla i skolan – och hur funkar det?

På 90-talet fattade en kommun beslutet att genomföra en hundraprocentig inkludering mellan barn från särskolan och den reguljära skolan – med en tanke om att skapa en skola för alla. Man lät helt enkelt eleverna dela klassrum och lärare i stället för att separera dem. Resultatet blev mycket positivt. …

LÄS MER

På 90-talet fattade en kommun beslutet att genomföra en hundraprocentig inkludering mellan barn från särskolan och den reguljära skolan – med en tanke om att skapa en skola för alla. Man lät helt enkelt eleverna dela klassrum och lärare i stället för att separera dem. Resultatet blev mycket positivt.

Inkluderingsprojektet började med att lärare på en skola i kommunen lät eleverna från särskolan och de reguljära skolklasserna gå emellan de olika grupperna ibland. Efter att ha sett positiva resultat av detta togs beslutet på kommunnivå att låta eleverna i särskolan integreras helt och lärarna fick den nödvändiga utbildningen. Det var inte fritt från kritik men efter den initiala tveksamheten från vissa lärare märkte de flesta hur bra det funkade.

Avhandling om projektet

Inga-Lill Matson är specialpedagog och adjunkt vid Stockholms universitet. Hon följde kommunens arbete under många år, skriver Skolvärlden i en artikel. Hon började med att intervjua tjänstemän och politiker om deras uppfattning kring projektet och därefter gjorde hon detsamma med lärare och föräldrar. I år kom hennes avhandling där hon samlar resultaten från undersökningarna. Avhandlingen heter Grus i maskineriet?: Några kommunala tjänstemäns, politikers, föräldrars och lärares syn på en skola för alla.

Det hon har kunnat se är att lärarna var eniga om att projektet var lyckat, medan föräldrarna var antingen väldigt nöjda eller väldigt missnöjda. De positiva föräldrarna såg det som att barnen fick positiva förebilder och skapade fler resurser i klassrummet – när en elev behövde extra stöd kunde ju andra också få ta del av den möjligheten. De missnöjda föräldrarna menade att inkluderingen inte funkade i praktiken, och att det ändå skulle behövas mindre grupper för vissa elever. Men överlag har det alltså gett positiva resultat. Inga-Lill Matson säger:

”Jag tror att inkludering måste börja i skolan om vi ska kunna tala om inkludering i samhället. Segregation är ett negativt ord men om vi har särskilda skolformer, så är det en form av segregering. Om vi vill ha det måste vi våga stå för det, menar jag, och inte samtidigt säga att vi ska ha en skola för alla.”

Hon menar vidare att det absolut kan finnas elever som har behovet av att vara i ett mindre sammanhang i stället för en stor skolklass, men i så fall tycker hon inte att det ska vara någonting permanent. Hon menar att även den elev med särskilt behov som kanske behöver gå iväg och jobba enskilt ibland kan få inkluderas i klassens gemenskap.