15 februari, 2018

Waldorf 100 – nytt globalt initiativ som vill lyfta fram waldorfpedagogiken

Den första waldorfskolan startade år 1919 i Tyskland och var till för barnen till arbetarna i en cigarettfabrik. Sedan dess har waldorfpedagogiken spridits över hela världen och idag finns över 1100 waldorfskolor och nästan 2000 waldorfförskolor i över 80 länder. Det gör waldorfpedagogiken till den största friskolerörelsen i hela världen. Nästa år firar man hundra år och inför det har ett nytt initiativ tagits: "Waldorf 100".…

LÄS MER

Den första waldorfskolan startade år 1919 i Tyskland och var till för barnen till arbetarna i en cigarettfabrik. Sedan dess har waldorfpedagogiken spridits över hela världen och idag finns över 1100 waldorfskolor och nästan 2000 waldorfförskolor i över 80 länder. Det gör waldorfpedagogiken till den största friskolerörelsen i hela världen. Nästa år firar man hundra år och inför det har ett nytt initiativ tagits: ”Waldorf 100”.

Visionen med Waldorf 100 är att öka medvetenheten kring waldorfpedagogiken runt om i världen. Genom en rad olika projekt vill man belysa hur waldorfpedagogiken övervinner kulturella, ideologiska, ekonomiska och sociala gränser.

”Vi gör vårt hundraårsjubileum till ett tillfälle att vidareutveckla waldorfpedagogiken för nutiden och fokusera mer medvetet på dess globala dimensioner. Med många spännande projekt på alla kontinenter. Håll öronen och ögonen öppna. Var en del av rörelsen: 100 år är bara början!” skriver man på hemsidan.

projektets hemsida kan du bland annat följa projekten som är på gång, se events som är inplanerade under jubileumsåret och lära dig lite mer om waldorfpedagogiken. Skådespelaren Samuel Weiss är intervjuad på sidan och säger bland annat detta:

”Waldorfskolan har lyckats väcka en nyfikenhet i mig, en önskan att helt enkelt prova saker. […] I en värld som blir alltmer kallare och mer likformig, anser jag att det här är en underbar gåva.”

Filmen som haft över 250.000 visningar

Waldorf 100 har även tagit fram en film som översatts till nio olika språk. Filmen berättar om hur waldorfpedagogiken kom till, men framför allt ger den en bild av waldorf idag. I filmen intervjuas lärare från bland annat Kenya, Kina, Indien, USA, Tyskland, Israel och Brasilien.

Totalt har filmen visats över 250.000 gånger på Youtube (om man räknar ihop de olika språkversionerna). Se filmen här:

""
3 december, 2017

Okritisk IT-satsning i skolan ger sämre resultat och risk för demens

Det finns inga vetenskapliga studier som verkligen visar att digital teknik till skolelever ger bättre studieresultat. Tvärtom ger det sämre resultat och är på flera sätt särskilt skadligt för unga. De som drabbas allra mest är de som redan är svaga i skolan. Det säger den tyske professorn i psykiatri, Manfred Spitzer, som bland annat är känd för boken Digital demens. …

LÄS MER

Det finns inga vetenskapliga studier som verkligen visar att digital teknik till skolelever ger bättre studieresultat. Tvärtom ger det sämre resultat och är på flera sätt särskilt skadligt för unga. De som drabbas allra mest är de som redan är svaga i skolan. Det säger den tyske professorn i psykiatri, Manfred Spitzer, som bland annat är känd för boken Digital demens.

Han var nyligen på besök i Sverige, inbjuden av Svenska Läkarsällskapet, och gav då på Kulturhuset i Ytterjärna en ögonöppnande extra föreläsning på temat. Det han säger grundar han genomgående på vetenskapliga studier. Manfred Spitzer använder själv digital teknik på olika sätt, men han konstaterar att tekniken har effekter på hjärnan och människors utveckling. Det finns risker, men detta talas det inte mycket om idag.

Hjärnan förändras ständigt

Han börjar med att beskriva hur hjärnan är uppbyggd och fungerar. I en mänsklig hjärna finns omkring 100 miljarder neuroner (trådliknande nervceller) som, var och en, har upp emot 10.000 förbindelser med andra neuroner. Det är ett obegripligt stort och komplext nätverk för signaler i hjärnan. Här skickas bitar av information fram och tillbaka via synapser, som är kopplingar mellan neuronerna.

Ett viktigt faktum som Manfred Spitzer lyfter fram är att det här nätverket ständigt förändras. Vad vi än gör förändras hjärnan. Det skapas ständigt nya förbindelser och varje dag kan man se förändringar i enskilda neuroner. Det sker när man lär sig något. Även kontaktpunkterna, dvs synapserna, förändras och blir större när mycket information passerar dessa, medan de krymper och försvinner om de inte används. Det är enligt Manfred Spitzer en del av hjärnans jobb att förändras och bli bättre utifrån vad man lärt sig.

Allt det här gör hjärnan mycket plastisk. Exempelvis kraschar inte en hjärna på samma sätt som en dator kan göra. Manfred Spitzer menar att mer än 70 procent av neuronerna kan ha dött innan man själv börjar märka att det är något fel. Det kallas graceful degradation och han nämner parkinsons sjukdom som exempel.

Foto: Peter de Voto

Bädda för mer inlärning och ett bättre liv – eller motsatsen

Kapaciteten i hjärnan fungerar inte som kapaciteten i datorer. Här betonar Manfred Spitzer något viktigt: Ju mer man har i hjärnan, desto mer nytt kan man lära sig. Ju mer förbindelser man har mellan neuronerna desto lättare är det att lära sig mer. Det är exempelvis lättare att lära sig ett nytt språk om man redan kan flera språk. Om man däremot inte har lärt sig så mycket är det svårare att lära sig nya saker. Visserligen lär sig barn snabbare än vuxna, men det beror på andra omständigheter. Inlärningskurvan sjunker med stigande ålder. Men det behöver man enligt Manfred Spitzer inte vara deprimerad över som äldre, eftersom det å andra sidan som sagt är lättare att lära om man redan vet mycket.

Manfred Spitzer redogjorde för vad han kallar en inlärnings- och demenskurva, från barndom till hög ålder. Det är en kurva som normalt stiger brant genom barndom, ungdom och fortsätter stiga i vuxenlivet, men som viker av neråt mot demens vid helt olika stadier i livet beroende på vad livet innehåller under hela resan. Unga människors överanvändning av bland annat TV och datorspel, att ständigt vara uppkopplad samt stress och multitasking får den här kurvan att vika av neråt tidigare i livet. Det som hos unga istället får inlärnings- och demenskurvan att stiga högre upp, för att sedan plana ut vid en senare punkt i livet, är saker som tvåspråkighet, att använda händerna, musik, sport och teater. Och närmare vuxenlivet är de positiva faktorerna bland annat familj, anknytning och meningsfullt arbete. I högre åldrar påverkas inlärnings- och demenskurva positivt av exempelvis aktivt engagemang i barnbarn, frivilligarbete, dans, sång och skratt.

Ju högre upp man är på kurvan och ju mer man lärt sig, desto längre tid tar färden neråt. Manfred Spitzer berättar exempelvis att förmåga att tala två språk genomsnittligt ger fem år mer utan demens. Att använda händerna i mer sensmotorisk inlärning har liknande effekt. Han betonar också att det är klart att små barn lär sig på ett bättre sätt genom att känna fysiskt på saker, jämfört med att göra monotona rörelser på en skärm. Han inflikar här även att nobelpristagare lekte mer med blockleksaker än andra när de var små.

Det särskilt allvarliga i Manfred Spitzers resonemang kring inlärnings- och demenskurvan tycks vara det som en överanvändning av digital teknik i barndom och ungdom leder till. Bland annat koncentrationssvårigheter, skolproblem, brister i utbildning, sömnproblem och beroende. I ett längre perspektiv kan den vikande inlärnings- och demenskurva som detta ger leda till arbetslöshet, sjukdom, ensamhet, depression, demens och tidigare död. God inlärning där hjärnan verkligen används tycks alltså vara mycket viktigt av fler skäl – det bäddar för ännu mer inlärning och ett bättre, hälsosammare liv. Överanvändning av digital teknik tycks bädda för motsatsen.

Foto: Erik Olsson

Studier visar många nackdelar med överanvändning av digital teknik

Hur påverkas då inlärningen av att använda mycket digital teknik? Manfred Spitzer menar att det inte finns en enda oberoende, väl utförd studie som visar fördelar med digital informationsteknologi i lärande och utbildning. Ändå pratas det mycket ensidigt om att satsningar på IT är bra i utbildning och det är idag svårt att få gehör för kritiska synpunkter mot detta. Här pekar Manfred Spitzer på att de stora IT-företagen är mycket resursstarka, betydligt starkare än exempelvis tobakslobbyn som på sin tid betalade forskare för att säga positiva saker om rökning. I exempelvis Tyskland finns idag hela institutioner som betalas av IT-företagen. Politikerna vill enligt Manfred Spitzer överlag framstå som positiva till en digital framtid, men de är oinformerade och vill mest rida på den vågen tills nästa våg kommer. Skolorna å sin sida är delvis påverkade av att desinformerade föräldrar efterfrågar digital teknik hos skolorna, därför att de är oroliga för att deras barn ska halka efter i utbildningen.

Manfred Spitzer radar upp flera exempel på vetenskapliga studier som visar nackdelarna med att använda för mycket digital teknik i utbildning. OECD-data under 10 år visade inga förbättringar i studieresultat i länder som investerat mycket i IT för utbildning. Teknologin hjälpte heller inte att överbrygga skillnaderna mellan gynnade och missgynnade elever.

Om man exempelvis delar ut smartphones i skolan får man enligt Manfred Spitzer sämre studieresultat. När man i en flerårig mätning däremot förbjöd smartphones i skolan fick man bättre resultat redan första året och följande år ökade effekten. Det var då särskilt de barn som tidigare hade haft sämst resultat som förbättrade sina resultat mest. Manfred Spitzer menar att informationsteknologin i skolan inte utjämnar elevernas chanser. Ju sämre elever ligger till desto mer skada gör teknologin.

När det gäller smartphones i skolan berättade han att enligt en studie sjunker både uppmärksamheten och förmågan att minnas till omkring hälften när telefonen ringer. En studie visade att även om den bara ligger på bordet utan att ringa påverkar det koncentrationen. Man blir störd av sådant. Manfred Spitzer berättade också att det har gjorts jämförande IQ-tester som gav 10 ”poäng” lägre resultat när de testade var uppkopplade, jämfört med när de inte var det. Användning av smartphones har också visat sig ha negativt samband med akademiska resultat, men positivt samband med ångest, och båda dessa återverkar på livstillfredsställelsen. En annan stor studie har enligt Manfred Spitzer visat att man blir mer deprimerad och mindre tillfreds med livet av att använda facebook, vilket ofta sker på smartphones.

När det gäller tillgången på datorer i utbildningen ser man liknande resultat. I en studie tittade man på vad elever i en datoriserad kurs egentligen gjorde med datorerna. 34 procent av kurstiden vid datorerna visade sig handla om annat än utbildningen, och uppmärksamheten gick ner. Att ha datorn tillgänglig på bordet reducerade tiden man ägnade åt utbildningen. I en annan studie vid militärhögskolan West Point i USA såg man 20 procent sämre resultat för studenter som hade fått tillgång till dator, jämfört med studenter som inte hade det. I en annan studie säger studenter att de minns och fokuserar bättre om de läser på papper. Att anteckna med penna är också kraftfullare än att göra det på tangentbord, menar Manfred Spitzer. Han berättar också att i Australien införde man 2008 en lag om elevernas tillgång till datorer i skolan, men man tog bort den 2016 därför att studieresultaten blev sämre.

Enligt Manfred Spitzer resonerar förespråkare för mer IT i skolan ibland om att man kan ”outsourca” mental aktivitet till teknologin så att man har mer kapacitet över i hjärnan att lära sig mer. Men detta är nonsens, menar Spitzer. Det har betydelse hur man använder hjärnan. Om man inte lär sig i hjärnan får det konsekvenser. Använder man exempelvis bara automatisk stavningskontroll lär man sig inte stava. Allt man inte själv vet blir ett hinder. Och omvänt, ju mer man har lärt sig desto mer nytt kan man lära sig.

Manfred Spitzer säger också att Google är det sämsta mediet när det gäller lärande.
Man behöver redan innan ha kunskaper i det aktuella ämnet om man ska kunna använda Google på ett vettigt sätt, och dessa förkunskaper får man inte genom Google. Ett likande förhållande gäller onlinekurser. De fungerar ofta inte om man inte redan kan mycket. Det har bland annat visat sig i jämförelser mellan olika högt utvecklade länder. Och i en tidigare satsning på onlinekurser från Stanford University blev andelen misslyckanden 90 procent. Enligt Manfred Spitzer hjälper det alltså inte att bara sprida onlinekurser för att jämna ut kunskapsnivåer.

Överanvändning av digital teknik har enligt Manfred Spitzer en lång rad hälsorisker och bieffekter för både kroppen och sinnet. Alltifrån övervikt, diabetes, sömnsvårigheter och stress, till ångest, koncentrationsproblem, depression, minskad empati, demens med mera. En kanske mindre känd men allvarlig nackdel med överanvändning av digital teknik bland unga är att synen försämras. Barns ögon växer enligt Manfred Spitzer tills fokuspunkten hamnar längst bak i ögat. Men om barnen tittar för mycket på skärmar på nära håll blir ögat längre och de blir då närsynta. Det här är mycket vanligt i exempelvis Kina och Sydkorea där 80 respektive över 90 procent av unga under 20 år är närsynta. Det gäller att minska ”dosen” av skärmtittande för barn, säger Manfred Spitzer.

Högt blodtryck är ännu en negativ hälsoeffekt som kan kopplas till överanvändning av informationsteknologi. En mätning bland friska tonåringar visade ett klart samband mellan förhöjt blodtryck och hur mycket man använder internet. Vid 25 timmar internetanvändning under en vecka hade nära 20 procent av de testade förhöjt blodtryck.

Fortsätt vara kritiska och säg nej

Så vad ska man göra åt allt detta? Manfred Spitzer menar att det är viktigt att så många som möjligt lyfter fram de här aspekterna. Fortsätt prata om det och skriv till politiker. Alla som på något sätt är ansvariga för barnen – både föräldrar, skoladministratörer med flera – kan säga nej till ökad användning av digital teknik i skolan.

Även om det idag kan vara svårt att vara kritisk är Manfred Spitzer delvis optimistisk inför framtiden. Det kommer fram allt mer fakta som stödjer det han säger. Han hoppas också att näringslivet kommer att upptäcka de här problemen. Man vill ju inte ha dåligt utbildade unga människor som anställda. Det kan man inte låta hända.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

10 november, 2017

Skolkritik i USA: Ökad tid vid skärmar är dåligt för barnen

Överanvändning av skärmteknik i skolan försämrar våra barns fokusering, kunskaper, kritiska tänkande och sociala förmåga. Det här varnar man för i den nya boken Screen Schooled, skriven av två erfarna amerikanska lärare, Joe Clement och Matt Miles, som också driver bloggen paleoeducation.com. …

LÄS MER

Överanvändning av skärmteknik i skolan försämrar våra barns fokusering, kunskaper, kritiska tänkande och sociala förmåga. Det här varnar man för i den nya boken Screen Schooled, skriven av två erfarna amerikanska lärare, Joe Clement och Matt Miles, som också driver bloggen paleoeducation.com.

Ger kognitiva och sociala brister

De beskriver hur skola och hem som är genomsyrade av skärmar skapar en rad kognitiva och sociala brister hos unga människor. I skolan har man idag bråttom att dela ut laptops och pads, men man frågar sig inte vad som är bäst för eleverna.

Författarna är inte teknikfientliga, men de pekar på flera problem i skolan som konsekvens av fokuseringen på skärmteknologi. Bland annat mentalt frånvarande barn som är ofokuserade, dåligt förberedda och osociala, samt lärare som är maktlösa inför distraherande mobiltelefoner. Istället för att bli bättre på att lösa problem vänder sig barnen till Google för svaren. Istället för att fördjupa elevernas intellektuella nyfikenhet blir utbildningsteknologin alltför ofta besvärlig, distraherande och något som förlänger tiden med hemläxor. Samtidigt är skoladministratörer ofta påverkade av tveksam vetenskap som är sponsrad av företag som förser oss med tekniken.

Den nya bokens fullständiga titel är: Screen Schooled: Two Veteran Teachers Expose How Technology Overuse Is Making Our Kids Dumber. Du hittar den bland annat på Adlibris. Den innehåller inte bara kritik mot överanvändning av skärmteknologi. Författarna ger även konstruktiva tips till föräldrar om hur man kan kräva förändring och de beskriver hur ett enklare och effektivare lärande kan se ut.

Silicon Valley-föräldrar verkar inse problemet

Det är intressant att konstatera att två av de största teknologiprofilerna i modern historia, Bill Gates och Steve Jobs, satte gränser för hur mycket deras egna barn fick använda den teknik som de själva var med och utvecklade. Joe Clement och Matt Miles menar att välbeställda Silicon Valley-föräldrar verkar förstå den beroendeframkallande kraften som finns i smartphones, paddor och datorer. De tycks förstå detta bättre än allmänheten. Det finns en rad specialiserade Silicon Valley-skolor som är mycket mer low-tech än övriga skolor. Här använder man exempelvis svarta tavlan och vanliga pennor, och lär sig mjuka förmågor som kreativitet, samarbete och respekt. Ett exempel är Waldorfskolan.

Det finns enligt Joe Clement en växande mängd vetenskaplig forskning som visar på nackdelarna med överanvändning av skärmar. Han ger i en artikel flera exempel på resultat från forskning i USA. Två studier visar att ökande skärmtid leder till försämrade akademiska resultat. Flera forskare och institutioner har i olika studier kommit fram till att ökad tid med digital skärmteknik leder till minskat engagemang i klassrummet, sämre matematikresultat, ökad mobbing, minskad fysisk aktivitet med mera. Studier har också kopplat ökad skärmtid till flera störningar som minskad empati, ökad ångest och sömnproblem.

Joe Clement menar att forskning från olika institutioner och discipliner pekar på samma sak: ökad skärmtid är dåligt för barn. Ända driver skolor på den utvecklingen till en punkt där det inte spelar någon roll vilka gränser man sätter som förälder. Det är helt enkelt inte ok, menar han.

Försämrade förmågor hos elever

Joe Clement, som är prisbelönad lärare, skriver på sin blogg paleoeducation.com att han själv kan se hur hans elever har försämrats av den teknologiska miljön. Det är försämringar som han beskriver i fyra kategorier:
• Försämrat fokus. Unga som använder många former av teknik tror att de blir bra på ”multitasking”. Men ”multitasking” är till stora delar en myt och unga födda på 2000-talet är t.o.m. sämre på detta än äldre generationer. Överstimulansen som skapas av tekniken har minskat ungas förmåga att fokusera på en enda sak som är mindre stimulerande.
Försämrade kunskaper. Unga har blivit beroende av sökmotorer för att få kunskaper och den gränslösa tillgången till information har dämpat deras intellektuella nyfikenhet.
Försämrat kritiskt tänkande. De områden i hjärnan som behövs för tänkande på högre nivå underutnyttjas, vilket leder till förlorad kognitiv förmåga. Detta kombinerat med avsaknad av taktil inlärning från erfarenheter har minskat förmågan att uttrycka djupare tankar.
Försämrade sociala förmågor. Sociala media har ersatt riktig face-to-face- interaktion med kommunikation som är mindre dynamisk och självinvolverande.

Skillnad på användbar och skadlig teknologi

Joe Clement skriver att det här inte handlar om att all teknik är dålig. Det handlar om att unga människor genomsnittligt lägger omkring 9 timmar per dag på passiv konsumtion av underhållningsmedia och att detta påverkar deras kognitiva och sociala utveckling. Den period av livet som är mest kritisk för den mentala tillväxten ägnar hela generationer av unga åt tanklös underhållning.

Enligt Joe Clement finns det självklart många tillfällen då det är bra att använda teknologin och han menar att det finns en klar skillnad mellan användbar och skadlig teknologi. Men han hävdar också att det genomsnittliga barnet är en teknologimissbrukare som inte kan lägga missbruket åt sidan närhelst de vill. Missbruket av den skadliga sidan av teknologin gör också att de inte inser fördelarna med användbar teknologi.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Foto: Erik Olsson
12 oktober, 2017

Järna akademi – ett nytt forum för lärande och utveckling

Järna Akademi är ett nybildat utbildnings- och bildningsinitiativ, som sätter kunskapen om människan och hennes förhållande till sin omvärld i centrum. Järna Akademi anknyter till en lång bildnings- och utbildningstradition i Ytterjärna, som med inspiration från det antroposofiska tänkandet har gett upphov till en rad praktiska verksamheter inom sjukvård, pedagogik, kultur m.m. En hemsida, med information om pågående kurser och utbildningar, finns nu på nätet www.jarnaakademi.se och kursutbudet utvecklas hela tiden.…

LÄS MER

Järna Akademi är ett nybildat utbildnings- och bildningsinitiativ, som sätter kunskapen om människan och hennes förhållande till sin omvärld i centrum.
Järna Akademi anknyter till en lång bildnings- och utbildningstradition i Ytterjärna, som med inspiration från det antroposofiska tänkandet har gett upphov till en rad praktiska verksamheter inom sjukvård, pedagogik, kultur m.m. En hemsida, med information om pågående kurser och utbildningar, finns nu på nätet www.jarnaakademi.se och kursutbudet utvecklas hela tiden.

Olika yrkesgrupper

Järna Akademi vänder sig till alla människor och olika yrkesgrupper. Vi erbjuder både kurser som syftar till individuell utveckling liksom utbildningar och fördjupningskurser för olika professioner. Några utbildningar och kurser kommer att ske på högskole- och yrkeshögskolenivå i samarbete med andra etablerade utbildningsinstitutioner, andra kommer att vara mera yrkesinriktade och kommer inte att kräva tidigare akademiska meriter.

Järna akademi eftersträvar ett brett utbud av utbildningar och kurser inom till exempel pedagogik och specialpedagogik, medicin, samhälle och ekonomi, odling och näringsfrågor samt inom konstens område. Det kommer också att finnas kurser som huvudsakligen behandlar allmänmänskliga existentiella frågor. Dessa kan inriktas på bestämda yrkesgrupper, vara tvärprofessionella eller vända sig till allmänheten.

Järna Akademi vill vara ett forum för lärande och utveckling, där människan, genom att upptäcka och fördjupa sin potential i dialog med andra, kan bidra till berikandet av sitt yrkesliv och samhället i stort. Järna Akademi erbjuder och utvecklar utbildningar, kurser och fortbildningar där både den inre och den yttre människans behov tillgodoses.

Om du vill komma i kontakt eller veta mer maila till info@jarnaakademi.se.

29 september, 2017

Omsorgen – en viktig del av förskolans verksamhet

Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan. …

LÄS MER

Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan.

– Senaste decenniet har förskolan fokuserat alltmer på lärandefrågor. Både i och med att utbildningen till förskollärare blivit allt mer akademiskt präglad och att läroplanerna har reviderats. 2011 förtydligade man lärandemålen i förskolan och skapade många fler, samt att förskolan togs in i utbildningssystemet och började lyda under skollagen. Det innebar en starkare betoning på utbildning och förskolan som den första skolformen för barnen, säger Bim Riddersporre.

Omsorg på efterkälken

Medan man tidigare hade pratat om omsorg, lärande och utveckling började man nu allt mer prata om undervisning och det stärkta kunskapsuppdraget. I och med att de här frågorna var nya hamnade fokus naturligt på dem i fortbildning och samtal. När all energi och alla satsningar går åt ett håll hamnar det som inte ryms i den riktningen på efterkälken. I det här fallet blev det omsorgen, menar Bim.

– Det finns en risk att kunskapen om omsorg stagnerar för att man inte pratar eller intresserar sig för den. Jag och ett antal personer såg det här som bekymmersamt. Bland medarbetarna i förskolan varierar åsikterna. Vissa håller med, medan andra betraktar begreppet omsorg som något som påminner dem om tidigare låg status för yrket. Som att det skulle räcka att vara en snäll människa och passa barn, medan förskolan idag är något helt annat. Idag tänker man mer expertis och undervisning, säger hon. Det man missar är att omsorg kräver minst lika mycket kompetens att utöva som undervisning gör.

Det blev en bok

Ord som omsorgsträsket har florerat som en negativ beteckning på arbetsuppgifter i den gamla tidens förskolor. Men Bim och ett antal personer såg och ser omsorg som något grundläggande, en del av mänsklig samhörighet. Omsorg vilar också på en tung vetenskaplig grund, till skillnad från didaktiken i förskolan som är en relativt ny vetenskap. Utifrån dessa insikter föddes idén om den bok som gavs ut i fjol, ”Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund”.

– Vi tänkte att omsorgen skulle få en förnyad tyngd om vi kunde visa att den vilar på en minst lika solid grund som allt annat, och inte bara är ett vardagligt begrepp som handlar om att vara snäll. Vi samlade ihop människor med olika perspektiv och förståelser kring omsorg. Boken, när den väl var klar, togs tacksamt emot och verkar ha satt ämnet omsorg på förskolornas och förskollärarutbildningarnas agenda igen, vilket var precis vad vi ville. Barnskötare har hört av sig och sagt att de har känt sig sedda när frågor om omsorg börjat lyftas på förskolorna och i samtal.

Undervisningen i förskolan är dock inte lika hård som det kan låta för en utomstående. Ingen kräver att undervisningen i förskolan ska bedrivas på samma sätt som i grundskolan. Bim är inte emot den utvecklingen, så länge man inte glömmer just omsorgen. Hon menar att det inte finns någon motsättning mellan att barnen är små och att de erbjuds ett lärande som är planerat. Det kan även handla om att ta barnets lärande vidare utifrån vad de är nyfikna på.
– För mig är förskolans tjusning att de här sakerna finns intrasslade i varandra samtidigt. Men som pedagog måste man ha kunskap om de olika aspekterna, medvetet och med en idé och tanke som vilar på kunskap. Egentligen är det inga konstigheter men frågorna är laddade.

Med hela barnet i fokus

I boken nämns att en bra förskollärare bryr sig om hela barnet. Det handlar, enligt Bim Riddersporre, om att förstå och bry sig om hur barnet har det i livet och utanför förskolan. Kanske att ge extra stöd till föräldrarna om det behövs. Men det kan också handla om att man är lika engagerad i att lugna och trösta ett barn som man är i att undervisa. Det är självklarheter egentligen men de kan gå förlorade om fokus bara ligger på ämnesinnehåll.

– Om man tappar bort blicken på barnets perspektiv ser man inte hela barnet, utan mer den pedagogiska processen än barnet som ska vara en del av den. Ett barn som inte mår bra är till exempel inte så nyfiket på att lära sig något nytt. Man har allt att vinna på att barnen mår bra och är trygga i sig själva. Därför är det tråkigt att peta isär begreppen och ställa dem emot varandra, säger Bim.

Olika perspektiv

I boken skriver olika personer om omsorg utifrån olika vetenskapliga perspektiv. Bim Riddersporre nämner ett kapitel där en läkare och en professor i pedagogik skriver ett kapitel tillsammans, trots att deras discipliner normalt sett är väldigt uppdelade. De för samman två perspektiv och skapar något nytt i en text om att omsorg inte ägs av någon situation eller ämnesområde och exemplifierar för att visa att omsorgen finns som en del av livet hela tiden.

– Ett annat exempel jag gärna lyfter fram är Barbro Bruces kapitel om småprat. Där skriver hon om vikten av småprat i förhållande till barn. Man pratar när man klär på ett barn, byter en blöja, för att visa att man finns där och ser barnet. I vuxenlivet kallas det kallprat, Barbro Bruce väljer att kalla det varmprat när man gör det med barn. Hon fångar något oerhört centralt där. Det att vi finns här tillsammans och att det betyder något att vi gör det. Det här är förstås bara några av alla intressanta perspektiv som framkommer i boken, säger Bim Riddersporre.

Förhoppningen framåt är att omsorgsaspekten i förskolan ska kunna få ett lika nyfiket och rikt språk som det börjar bli när det gäller de mer kunskapsinriktade målen. Bim tror på att bidra till en balans mellan olika aspekter så att de får samverka tillsammans för barnens bästa.

Foto: Erik Olsson
23 september, 2017

Förslag om mer likvärdig skola kan ge alltför likriktad skola

De idéburna skolorna i Sverige är oroliga för att vissa av Skolkommissionens utredningsförslag om ökad statlig styrning av skolan ska leda till minskat inflytande för professionella pedagoger. Konsekvensen kan bli en alltför stark likriktning av skolan och därmed en minskning av den verkliga valfriheten för elever och föräldrar. Det menar Idéburna Skolors Riksförbund i sitt remissvar till regeringen. …

LÄS MER

De idéburna skolorna i Sverige är oroliga för att vissa av Skolkommissionens utredningsförslag om ökad statlig styrning av skolan ska leda till minskat inflytande för professionella pedagoger. Konsekvensen kan bli en alltför stark likriktning av skolan och därmed en minskning av den verkliga valfriheten för elever och föräldrar. Det menar Idéburna Skolors Riksförbund i sitt remissvar till regeringen.

Statlig styrning som lösning på alla problem

– Det finns flera bra förslag i utredningen, men vi tycker att man är för ensidigt inriktade på förstärkt statlig styrning som lösning på alla problem i skolan. Här finns en motsägelse mot det utredningen själv säger om att åstadkomma ett skolsystem där de professionella pedagogerna får ökat inflytande över skolans utveckling, säger Håkan Wiclander, ordförande i Idéburna Skolors Riksförbund.

Han menar att man genom en rad regelstyrningar och kontroller driver på en likformighet i skolan. Det kan undergräva den pedagogiska mångfalden som är en förutsättning för verklig valfrihet för elever och föräldrar. Valfriheten kan då mest komma att handla om vem som driver skolan, inte så mycket om innehåll och pedagogisk inriktning.

Waldorfskolorna är en av de inriktningar som ryms inom Idéburna Skolors Riksförbund. I ett remissvar från Waldorfskolefederationen och Waldorflärarhögskolan finns liknande kritik mot Skolkommissionens förslag. Man anser att utredningen inte tillräckligt adresserar det grundläggande spänningsförhållande som finns mellan likvärdig skola och pedagogisk mångfald. Här pekar man också på det som kommissionen själv säger om att ”ett likvärdigt skolsystem inte innebär att utbildningen behöver utformas på samma sätt överallt… likvärdighet innebär inte likformighet…”. Waldorfskolorna vill bland annat se ett skydd mot negativ påverkan på de alternativa pedagogiska inriktningarnas förutsättningar att möjliggöra en reell pedagogisk mångfald.

Nya regionala skolmyndigheter skapar mer byråkrati

Idéburna Skolors Riksförbund vänder sig särskilt emot Skolkommissionens förslag om att inrätta regionala statliga skolmyndigheter.

– Vi håller med om att styrningen av den svenska skolan har blivit alltför fragmentiserad. Men vi tror inte det är en bra idé att skapa nya myndigheter och därmed lägga till ytterligare ett byråkratiskt tjänstemannaskikt för att styra upp detta. Det här kan man istället komma åt genom riktig målstyrning, utrymme för pedagogerna och förstärkning av lärarhögskolorna, säger Håkan Wiclander.

Han tror att ett inrättande av regionala statliga skolmyndigheter leder till att skolan tappar resurser, både i pengar och tid. Pengar som skulle kunna gå till förstärkning av skolor går istället till nya myndigheter. Och både rektorer och lärare kommer att få lägga mer tid på det kontrollsystemet istället för på sin kärnuppgift.

– Regionala skolmyndigheter kommer att arbeta styrande och jag uppfattar det som att det handlar om att inordna olika huvudmän och pedagogiska inriktningar i en likformig struktur. Här finns en oro. Det är viktigt att förstå att de olika pedagogiska inriktningarna är något som våra idéburna skolor och många andra skolor behöver för att kunna utföra uppdraget på sitt sätt.

Foto: Nicklas Gustafsson

Kan försämra för skolor som fungerar bra

Skolkommissionen tillsattes för att föreslå hur man kan uppnå högre kunskapsresultat, förbättra kvaliteten i undervisningen och öka likvärdigheten i den svenska skolan. Det handlar om en rad problem kring skolan som diskuterats mycket på senare år. Man kan då fråga sig: Kan en för stark betoning på statlig styrning som lösning på alla problem leda till försämringar i skolor och pedagogiska inriktningar som idag fungerar bra?

– Ja, menar Håkan Wiclander. Vi har upplevt det här under många år. Det finns många bra skolhuvudmän och skolor som belastas med skikt efter skikt av kontroller, styrning, administration osv så att man får allt mindre tid till själva kärnuppdraget. Och det är ett kärnuppdrag som kan utföras på många olika sätt.

Flera bra förslag men man undviker skolmarknaden som grundorsak

Idéburna Skolors Riksförbund är dock positivt till att flera av Skolkommissionens förslag är inriktade på stöd och stimulans snarare än kontroll. Bland annat tycker man förslag om förstärkt nationell finansiering av skolan är bra. Håkan Wiclander menar att det idag finns en bristande likvärdighet i den svenska skolan med stora socioekonomiska orsaker, och då kanske man måste arbeta även med ekonomiska styrmedel. Men han menar också att det även finnas andra sätt att kompensera för sådana brister.

Han tycker överlag att Skolkommissionens intentioner är seriösa och tydliga och att man går igenom den svenska skolan på ett tydligt sätt. Det gäller inte minst fragmentiseringen av skolan, men sedan tar utredningen inte riktigt tag i det problemet.

– Vi tycker att Skolkommissionen undviker grundproblemet att den svenska skolan blivit en marknad med många olika huvudmän och att det starkt har bidragit till att skolan blivit fragmentiserad, säger Håkan Wiclander.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

20 september, 2017

Går det att inkludera alla i skolan – och hur funkar det?

På 90-talet fattade en kommun beslutet att genomföra en hundraprocentig inkludering mellan barn från särskolan och den reguljära skolan – med en tanke om att skapa en skola för alla. Man lät helt enkelt eleverna dela klassrum och lärare i stället för att separera dem. Resultatet blev mycket positivt. …

LÄS MER

På 90-talet fattade en kommun beslutet att genomföra en hundraprocentig inkludering mellan barn från särskolan och den reguljära skolan – med en tanke om att skapa en skola för alla. Man lät helt enkelt eleverna dela klassrum och lärare i stället för att separera dem. Resultatet blev mycket positivt.

Inkluderingsprojektet började med att lärare på en skola i kommunen lät eleverna från särskolan och de reguljära skolklasserna gå emellan de olika grupperna ibland. Efter att ha sett positiva resultat av detta togs beslutet på kommunnivå att låta eleverna i särskolan integreras helt och lärarna fick den nödvändiga utbildningen. Det var inte fritt från kritik men efter den initiala tveksamheten från vissa lärare märkte de flesta hur bra det funkade.

Avhandling om projektet

Inga-Lill Matson är specialpedagog och adjunkt vid Stockholms universitet. Hon följde kommunens arbete under många år, skriver Skolvärlden i en artikel. Hon började med att intervjua tjänstemän och politiker om deras uppfattning kring projektet och därefter gjorde hon detsamma med lärare och föräldrar. I år kom hennes avhandling där hon samlar resultaten från undersökningarna. Avhandlingen heter Grus i maskineriet?: Några kommunala tjänstemäns, politikers, föräldrars och lärares syn på en skola för alla.

Det hon har kunnat se är att lärarna var eniga om att projektet var lyckat, medan föräldrarna var antingen väldigt nöjda eller väldigt missnöjda. De positiva föräldrarna såg det som att barnen fick positiva förebilder och skapade fler resurser i klassrummet – när en elev behövde extra stöd kunde ju andra också få ta del av den möjligheten. De missnöjda föräldrarna menade att inkluderingen inte funkade i praktiken, och att det ändå skulle behövas mindre grupper för vissa elever. Men överlag har det alltså gett positiva resultat. Inga-Lill Matson säger:

”Jag tror att inkludering måste börja i skolan om vi ska kunna tala om inkludering i samhället. Segregation är ett negativt ord men om vi har särskilda skolformer, så är det en form av segregering. Om vi vill ha det måste vi våga stå för det, menar jag, och inte samtidigt säga att vi ska ha en skola för alla.”

Hon menar vidare att det absolut kan finnas elever som har behovet av att vara i ett mindre sammanhang i stället för en stor skolklass, men i så fall tycker hon inte att det ska vara någonting permanent. Hon menar att även den elev med särskilt behov som kanske behöver gå iväg och jobba enskilt ibland kan få inkluderas i klassens gemenskap.


8 september, 2017

Att lära sig på hästryggen

Projektet Lärande med elev och häst i samspel låter eleverna träna både kroppen och hjärnan – på hästryggen! Projektet riktar sig till elever i grund- och gymnasiesärskolor och består av en kunskapsslinga i skogen i Skövde, skriver SLA. …

LÄS MER

Projektet Lärande med elev och häst i samspel låter eleverna träna både kroppen och hjärnan – på hästryggen! Projektet riktar sig till elever i grund- och gymnasiesärskolor och består av en kunskapsslinga i skogen i Skövde, skriver SLA.

Projektet, som tidigare hade namnet ”Projekt häst”, låter en del av undervisningen äga rum ute i naturen. Tanken med projektet är att göra barn med funktionshinder delaktiga i samhället och ge dem en meningsfull fritid. Initiativtagarna Anita Jakobsson och Merja Repo är elevresurser i Skövde kommun, där projektet äger rum. Projektet har fått stor uppmärksamhet och uppskattning lokalt, och även belönats med ett pris.

Kunskapsslingan, som ska fortsätta att växa, är uppbyggd så att eleverna får öppna luckor i skogen med olika uppdrag inom matematik, läsning och historia. Uppdragen är framtagna av pedagogerna och anpassade till de olika elevernas nivåer. De kan därmed variera ganska mycket. Barn med funktionsnedsättningar har sedan länge ordinerats ridterapi men att själva skolundervisningen sker samtidigt som de sitter till häst är något nytt.

Under slingan kan barnen till exempel få i uppdrag att lära sig om riddare, för att sedan få klä ut sig till detsamma. Ett annat exempel på hur en uppgift kan se ut är att eleven ska se hur mycket klockan innanför luckan är, för att sedan rida vidare till en klocka uppsatt på ett träd där visarna visar samma klockslag.

”Genom att använda oss av hästen som motivation i en pedagogisk ute- och innemiljö knyter vi an till skolämnena på ett lustfyllt sätt”, säger en av pedagogerna i artikeln.


Foto: Erik Olsson
23 augusti, 2017

100-åriga tankar om pedagogik högst relevanta idag

Engagemang, helhetssyn på människan och en anpassning till hur barn utvecklas i olika åldrar kan man tycka bör vara vägledande för pedagogiken i skolan. Det här är några bärande delar i de idéer som bland andra Rudolf Steiner utvecklade redan för ett sekel sedan och som främst förverkligades genom waldorf-pedagogiken. Idéerna är högst relevanta även idag, men får inte tillräcklig plats i dagens skola, menar professor Bo Dahlin.…

LÄS MER

Engagemang, helhetssyn på människan och en anpassning till hur barn utvecklas i olika åldrar kan man tycka bör vara vägledande för pedagogiken i skolan. Det här är några bärande delar i de idéer som bland andra Rudolf Steiner utvecklade redan för ett sekel sedan och som främst förverkligades genom waldorf-pedagogiken. Idéerna är högst relevanta även idag, men får inte tillräcklig plats i dagens skola, menar professor Bo Dahlin.

Inre aktivitet behövs i lärandet

Han är forskare och professor emeritus i pedagogik vid Karlstad universitet och har skrivit en ny bok: Rudolf Steiner, The relevance of waldorf education. Det är en del i det tyska förlaget Springers serie om tongivande tänkare inom utbildning. I boken går Bo Dahlin igenom vad Steiner sa om pedagogik och han kan där se många kopplingar och överensstämmelser med senare tiders tankar om pedagogik.

Bland annat gäller det Steiners kunskapsfilosofi. Han var tidigt inne på den s.k. konstruktivistiska kunskapssynen, som betonar att människor själva skapar och konstruerar kunskap i interaktion med omvärlden. Det är ett synsätt som varit populärt ganska länge, men som också kritiserats av personer som tycker skolan är flummig.

Ett viktigt drag i Steiners kunskapsfilosofi är, enligt Bo Dahlin, att han betonade subjektets aktivitet, dvs jagets aktivitet i lärandet.

– Det måste finnas ett aktivt intresse, ett engagemang för att man ska kunna tillägna sig kunskaperna på ett meningsfullt sätt. Det här är också framträdande i flera kunskapsfilosofier som pedagoger tar upp idag.

– Inom en del kunskapsfilosofier talar man om deltagande, eller participatorisk kunskapsutveckling, som handlar om att man lär genom att delta i aktiviteter. Det intressanta och speciella med Steiner är här att han poängterade det inre deltagandet. Det räcker inte att bara vara med och göra saker, utan det behövs också en andlig aktivitet, säger Bo Dahlin.

Ordet ”andlig” känns för många troligen lite främmande, och ordet missförstås ofta (reds anm). I det här pedagogiska sammanhanget menar Bo Dahlin att det handlar mycket om jaget och medvetandet. Andra ord man kan använda är individualiteten, den inre identiteten eller den unika kärnan i varje människa. Där finns också en nyckel till att verkligen kunna se det individuella hos eleverna. Bo Dahlin menar att det inom pedagogiken behövs utvecklade tankar kring detta om det ska bli mer än en god ambition.

För tidigt fokus på det kognitiva går emot utvecklingspsykologin

Härifrån kommer man osökt in på människosynen i pedagogiken, där det finns en del att lära av Steiner och waldorf-inriktningen. Den s.k. pedagogiska antropologin var generellt ett stort tema för några decennier sedan och man talade då mycket om människosyn inom pedagogiken, men det har idag försvunnit, menar Bo Dahlin.

– Det handlar om en helhetssyn på människan där det gäller att förstå att både det kroppsliga, själsliga och andliga är realiteter i hur vi utvecklas. Centralt är också att känslan och viljan är lika viktiga som tanken i lärandet. Dagens skola är mycket fokuserad på tanken och det kognitiva, medan känsla- och viljefunktionerna blivit relativt utarmade. Skolan börjar idag också med de kognitiva funktionerna i för tidig ålder.

Den här frågan hänger direkt ihop med utvecklingspsykologin, som också tillmättes större betydelse tidigare inom pedagogiken, men som enligt Bo Dahlin allt mer har marginaliserats. Bland tongivande kunskapsteoretiker hade bland andra Piaget liknande syn som Steiner när det gäller att man bör vänta med att arbeta med abstrakta begrepp till högre upp i skolåldern.

– Nu verkar det som att det är hjärnforskningen kring hjärnans plasticitet som styr. Man får då utgångspunkten att hjärnan är mer utvecklingsbar ju yngre man är och att man därför ska börja tidigt med allt. Men det är inte bra och går tvärt emot utvecklingspsykologin, menar Bo Dahlin.

Han nämner bland annat en engelsk undersökning där man under lång tid följde skolelever upp i vuxen ålder. Tidig skolstart visade sig då ha negativa effekter på vissa områden när man blev vuxen, bland annat hälsan. Man fann också att tidig skolstart inte hade starka samband med akademiska meriter.

Skolan har mycket att lära av waldorf

I sin nya bok går Bo Dahlin också igenom principer för hur en läroplan enligt waldorf bör se ut. Här finns likheter med den vanliga skolan, men det finns mycket som skiljer sig från hur det i praktiken ser ut i skolan idag.

Han berättar om en utvärdering som gjordes i England för att se vad den vanliga skolan kan lära av waldorf. Här framtonade framför allt omsorgen om barnen och helhetssynen på barnens utveckling. Man betonade också betydelsen av att tala på ett levande sätt och lägga sin själ i det för att få barnens uppmärksamhet, vilket Steiner också var inne på. Det konstnärliga i lärandet lyftes också fram i utvärderingen. Ytterligare en intressant aspekt är rytmen i waldorf-undervisningen, som enligt Bo Dahlin inte alls finns i vanliga skolan, där scheman mer läggs upp utifrån administrativa grunder. Även betydelsen av lärarnas personlighet betonas i waldorf, liksom en bra arkitektur i skolan.

– Undersökningar visar att waldorf-elever trivs bättre i sin skola än andra elever. Jag tror det beror på hela upplägget i waldorf-pedagogiken och att eleverna känner sig sedda, säger Bo Dahlin.

Hög trivsel är troligen positivt för ordningen och disciplinen i skolan, som ju diskuteras mycket i dag. Det som får anses dominera skoldebatten idag är diskussionen om bristande resultat i skolan och Pisa-mätningar. Här tycker Bo Dahlin att man bör fråga sig vilka kunskaper som egentligen mäts. Han menar också att normerna för vad eleverna ska kunna är utformade med för lite hänsyn till ålder och barns utveckling. Angående resultaten från waldorfskolor har Bo Dahlin tidigare forskat kring hur det gått för eleverna. Bland annat visade det sig då att en jämförelsevis hög andel waldorf-elever genomförde högre studier, oavsett social bakgrund. Man var också mer intresserade av samhällsfrågor än andra elever.

Råd till politiker

Om du fick ge politiker några råd och uppmaningar om dagens skola, vad skulle du vilja säga?

– Lyssna mer på pedagogisk forskning utan förutfattade meningar. Tyvärr tar politikerna i regel bara till sig sådant som bekräftar det man själv tycker och som stödjer den egna politiken. Jag vill också uppmana dem att i lärarutbildningen lägga större vikt vid kunskaper om barns utveckling. Lägg också större vikt vid de praktiskt-estetiska ämnena och låt dessa få större plats i skolorna. Inse hur de hänger samman med de kognitiva ämnena, säger Bo Dahlin.

Bo Dahlins nya bok – Rudolf Steiner, The relevance of waldorf education hittar du här.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
Foto: Erik Olsson
1 augusti, 2017

Waldorf på frammarsch i Kina

Den första waldorfskolan i Kina startade år 2004 i den så kallade "Hibiskusstaden" Chengdu. Utvecklingen har sedan dess gått – åtminstone med svenska mått mätt – i rasande tempo. Idag finns det inte mindre än 600 waldorfskolor och waldorfförskolor i Kina. Vad är det som gör att waldorfpedagogiken mottas så bra i Kina?…

LÄS MER

Den första waldorfskolan i Kina startade år 2004 i den så kallade ”Hibiskusstaden” Chengdu. Utvecklingen har sedan dess gått – åtminstone med svenska mått mätt – i rasande tempo. Idag finns det inte mindre än 600 waldorfskolor och waldorfförskolor i Kina. Vad är det som gör att waldorfpedagogiken mottas så bra i Kina?

Under vårterminen spenderade trettiofem kinesiska waldorflärare flera månader i Ytterjärna för att lära sig mer om waldorfpedagogiken. När intervjun görs är det lärarnas sista dag på Järna kulturcentrum i Ytterjärna och vi får en pratstund med Shi Min från Shanghai, och Liu Yangan och Wang Chunlong som båda kommer från Xi’an Natural School i staden Xi’an, Kina.

Waldorfskolornas utveckling i Kina har fått internationell uppmärksamhet de senaste åren. År 2014 skrev till exempel New Yorker att ”Waldorf model is “quickly becoming one of the most influential countercultures in China”. Men enligt Wang Chunlong är waldorfpedagogiken fortfarande i sin linda i Kina.

– Problemet är att många har hört talas om ”waldorf” och ”antroposofi” men få vet vad det är. Många av våra waldorflärare har kommit i kontakt med waldorfpedagogiken genom att de låtit sina barn gå där. Men de saknar ofta en djupare kunskap kring waldorfpedagogiken.

Därför valde man att ordna vårens lärarkonferens ute i Ytterjärna. Under konferensen har sextio waldorflärare från hela Europa engagerat sig och arrangerat olika workshops för de kinesiska lärarna. Man har även arrangerat studiebesök till waldorfskolor och waldorfsärskolor i Järna och Stockholm.

– En stor skillnad mellan waldorfskolorna här och där hemma är att waldorfskolorna här skiljer sig ganska mycket från varandra. De har alla sin speciella karaktär. I Kina är alla waldorfskolor nästan identiska. De är mer strukturerade och alla följer exakt samma linje. Jag tror inte det är så bra när allt blir identiskt, vi skulle behöva göra mer som i Sverige, förklarar Shi Min.

Likheter med den klassiska kinesiska kulturen

En anledning till att antroposofi och waldorfpedagogik har kunnat växa så snabbt i Kina är likheterna med den traditionella kinesiska kulturen.

– Det finns många likheter och jag tror det är därför vi kunnat ta till oss filosofierna ganska enkelt. Tai Chi och Chi Gong har till exempel vissa likheter med eurytmi och bothmergymnastik. Även meditation och filosofi har länge varit en naturlig del i vår kultur vilket gjort att man även kunnat ta antroposofin till sig, berättar Wang Chunlong.

Foto: Erik Olsson

En positiv framtid

En utmaning man står inför i Kina nu är att dels få wadorfskolorna certifierade av regeringen, men också att utbilda föräldrarna lite mer och få dem att förstå vad mänsklig utveckling innebär.
– De senaste decennierna har Kinas ekonomi utvecklats enormt vilket förstås varit jättebra för både landet och waldorfskolornas möjlighet till att växa i antal. Men det har även skapat ett mer materialistiskt sätt att tänka på bland människor, där de mer spirituella värderingarna allt oftare glöms bort.

Överlag är lärarna dock väldigt optimistiska inför waldorfpedagogikens framtid i landet. Även den traditionella skolpedagogiken håller på att utvecklas och Kinas regering har nyligen beslutat att konst och musik är väsentliga ämnen att lära sig vilket innebär att de numera ingår som ämnen i den obligatoriska studentexamen.

– Det här är förstås väldigt bra även för waldorfskolorna eftersom det är tankar som linjerar med waldorfpedagogiken. Vi är väldigt positiva till framtiden!