Illustration: Anna Gran
31 maj, 2019

Storlom, Gavia arctica

En mystisk Loch Ness med näbben i våg, en hals så nådigt krökt, ett rutmönster på ryggen som kunde göra skam på det mest utsökta designertyg, det är storlommen så flyktig och skygg att den omärkligt sjunker och är borta för den som kommer för nära.…

LÄS MER

När ytan är blank och glimmande svart på insjö eller tjärn, bildas ring på ring runt storlommens glidande kropp. En mystisk Loch Ness med näbben i våg, en hals så nådigt krökt, ett rutmönster på ryggen som kunde göra skam på det mest utsökta designertyg, det är storlommen så flyktig och skygg att den omärkligt sjunker och är borta för den som kommer för nära.

 

En mästerlig långdykare är lommen och lågt i vattnet under det vakande kikarsiktet synes den lika hemlighetsfull som en främmande ubåt. I morgonsolen reflekteras ljuset i den vita halsen och akterfläcken skymtas på avstånd, blickstill må hen vara som lyckas komma den närmare än så.

Med ett kvack höjer den sig och smäller med vingspetsarna så sammetsvattnet krusas av ett V-format långt streck, över vattnet flyger lommen, varvar sjön och stiger så för att flyga till nästa sjö, strax följd av sin vän och livskamrat.

I Sörmlands näringsfattiga spegelsjöar där skogen står tät runt om trivs storlommen, där är gott om småfisk och där ekar ljudet om kvällen när lommen ropar ut sitt lockrop. I en utdragen ton som går upp emot en dalkullas kulning för att sedan falla och avslutas med en låg knarrning.  Från tidig vår fram till midsommar ropar och svarar lommarna varandra mellan sjöarna. Så uråldrigt är det lätet att tid står still och blott lyssnandet finns till, lyssnandet till ren och klar natur.

Namnet lom betyder rop och ljuda, vi känner igen det från ordet lomhörd. Men kanske har lommen fått sitt namn efter ordet lomma som betyder att släpa sig fram, lommen är inte snabb på land då fötterna sitter väldigt långt bak på kroppen. Sommardräkten är mer kontrastrik än vinterdräktens utjämnade färger i vitt, grått och svart. Ögonen är röda.

 

"Nordens egen Loch Ness personifierar med sitt utdragna lockrop ”kuik-kåå” naturens outgrundliga djup."

 

I Norden längre norrut hålls smålommen som ser lite annorlunda ut och inte alls har samma läte. Om vintern drar storlommen söderut, till Svarta havet eller till nedre delen av Östersjön där förhållandena kan vara ödesdigra med oljeläckage och havsbaserade vindkraftsparker samt gas och oljeutvinning. Naturskyddsföreningen värnar om lommens hotade bestånd och insatser med att kalka försurade insjöar och sprida uppmärksamhet kring problemet med kvicksilverbelastning, (abborrar med hög kvicksilverhalt), vattenreglering och blyspridning via sportfisket, av projektet Lom har gjort att lommen börjat återhämta sig.

Ett lompar håller för det mesta samman livet ut och delar på uppgiften att vakta boet och mata ungarna som är en eller två till antalet. De återvänder till samma häckningsplats år efter år. Ibland företar de sig gemensamma jaktceremonier med andra storlommar, det är oklart vilken social betydelse detta har. Oftast ser vi en eller ett par av dem i taget.

Nordens egen Loch Ness personifierar med sitt utdragna lockrop ”kuik-kåå” naturens outgrundliga djup. En försommarnattsstämning vid en stilla sjö.

Text och illustration: Anna Gran
Foto: Stefan Tell
16 maj, 2019

Våra hjärnor är inte skapta för ett liv med skärmar

”Vi är inte utvecklade för dagens värld” konstaterar Anders Hansen tidigt i boken ”Skärmhjärnan: hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Men vad är det som gör att vi känner ett sådant sug efter vår mobiltelefon att vi måste kolla den var tionde minut och röra vid den 2600 gånger per dag? Kan detta ha någon koppling till att nästan en miljon svenskar över 16 år idag äter antidepressiva och att sömnstörningarna ökat bland unga med 500% sedan 2007 – året då iphone lanserades?…

LÄS MER

Vi är inte utvecklade för dagens värld” konstaterar Anders Hansen tidigt i boken Skärmhjärnan: hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Men vad är det som gör att vi känner ett sådant sug efter vår mobiltelefon att vi måste kolla den var tionde minut och röra vid den 2600 gånger per dag? Kan detta ha någon koppling till att nästan en miljon svenskar över 16 år idag äter antidepressiva och att sömnstörningarna ökat bland unga med 500% sedan 2007 – året då iphone lanserades?

 

Anders Hansen är läkare vid Karolinska institutet, överläkare i psykiatri och civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm. Han har skrivit böckerna Hjärnstark och Hälsa på recept och över 2000 artiklar om medicinsk forskning och läkemedel. Just nu är han aktuell med boken Skärmhjärnan, en bok om en tid som sprungit om och ifrån vår egen evolutionära utveckling.

”Varje minut skickas 187 miljoner mejl och 38 miljoner textmeddelanden. Under samma minut laddas 400 timmar material upp på Youtube. Därtill görs 3,7 miljoner Googlesökningar och en halv miljon tweets, medan en miljon Tinderbilder svajpas åt höger eller vänster. Och det går bara fortare och fortare för varje dag. Men hjärnan som ska hantera flodvågen av digital information är densamma som för tiotusen år sedan.” skriver Hansen i boken.

Om man slår ihop alla generationer som någonsin levt på vår planet, så har majoriteten av dem levt som jägare och samlare. Det är bara en ytterst liten procentandel av alla generationer som är uppväxta med smartphones och Facebook. Vår hjärna är därför till stor del fortfarande anpassad för ett liv på savannen, och reagerar starkt därefter. ”Den som stod kvar för länge och funderade på om han skulle attackera eller springa ifrån ett lejon åkte förmodligen snabbt ut ur genpoolen.” som Hansen konstaterar. Stress var helt enkelt avgörande för vår överlevnad.

Idag är det inte lurande lejon i buskarna som överraskar och stressar vår hjärna, istället tenderar vi att utsätta den för stress under lång tid. Något vår hjärna alltså inte alls är anpassad för.

 

Vad gör egentligen mobilen med oss människor?

Människan är i grunden en kunskapstörstande varelse. Genom att våra förfäder lärde sig mer om sin omvärld, ökade deras förutsättningar att överleva. För att motivera dem till att ge sig ut och upptäcka nya platser där de eventuellt kunde hitta mat, utsöndrades dopamin i hjärnan.

Det är emellertid varken pengar, mat, sex, bekräftelse eller nya upplevelser som drar igång belöningssystemet som mest utan förväntan om dessa.”

Hjärnan utsöndrar fortfarande dopamin på samma sätt, bara det att den idag har fått många fler anledningar att göra det. Så fort mobilen plingar till så utsöndras dopaminet för vad som ”kanske” är ett viktigt sms. Vi tar genast upp mobilen för att kolla.

 

"Idag använder vart fjärde spädbarn i Sverige internet, och häften av alla tvååringar gör det varje dag."

 

Faktum är att vi i genomsnitt rör mobilen så många gånger som 2600 ggr/dag och kollar på den var tionde minut. En av tre kollar till och med sin mobil även mitt i natten.

”Det finns platser där man gör klokt i att vara särskilt försiktig med mobiler: i klassrum och föreläsningssalar” skriver Hansen.

 

Multitasking – vår tids största myt?

De allra flesta multitaskar någon gång – eller alltid – på jobbet och i plugget. Man har på musik i bakgrunden, kanske TV:n, facebookchatten i mobilen och mejlnotifikationerna på datorn. Men i boken får vi lära oss att konsten att ”multitaska” egentligen är obefintlig. Vår hjärna kan bara fokusera på en sak i taget. När vi tror att vi multitaskar så handlar det istället om att vi snabbt flyttar fokus fram och tillbaka mellan olika saker. Hjärnan belönar oss dessutom med dopamin när vi multitaskar, eftersom det historiskt sett varit viktigt att snabbt kunna flytta fokus för att överleva.

För att inte bli störd av mobilen och för att kunna hålla sitt fokus, är det många som sätter den på ljudlös eller vänder den upp och ned på bordet framför sig. Men forskning har visat att inte ens det räcker. Vi behöver fysiskt lämna mobilen i ett annat rum för att det ska göra skillnad. Eftersom vår hjärna är så van vid att kicka in med dopamin med en påminnelse om att där ”kanske finns ett nytt spännande meddelande”, så fortsätter den göra det så länge vi har den bredvid oss, och vi måste alltså konstant intala oss själva att vi ”inte ska titta på mobilen” – något som tar kraft från vår hjärna och flyttar vårt fokus från det vi egentligen håller på med.

 

Lek på recept

Att vi vuxna är storanvändare av mobilen kan vi snabbt konstatera av att läsa boken. Men hur ser det ut för våra barn och barnbarn? Generationen som faktiskt tillhör den där miniprocenten som inte vet något annat liv än det med en smartphone i sin hand. Hur har den digitala språngmarschen påverkat dem?

Hansen går även in på detta. Idag använder vart fjärde spädbarn i Sverige internet, och häften av alla tvååringar är uppkopplade varje dag. Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska Institutet, är i boken kritisk till att läsplattor skulle göra barnen smartare, och menar att det istället finns belägg för att särskilt små barn utvecklas långsammare av det. Istället behöver barnen leka, anser han. Amerikanska barnläkarakademin har tagit det så långt att de rekommenderar andra läkare att skriva ut lek på recept för att vuxna faktiskt ska ta sig tid att leka med sina barn.

Hansen lyfter det intressanta med att många kända tech-personer som Steve Jobs och Bill Gates själva är väldigt restriktiva med hur de låter sina barn använda produkterna de själva utvecklat.

Han [Steve Jobs] verkar ha legat steget före alla andra, inte bara när det gäller att utveckla tekniken utan också när det gäller förståelsen för hur den påverkar oss.”

 

Varför ska vi gå i skola när vi har hela världen i fickan?

Att läsa böcker och lära sig skriva för hand kan tyckas föråldrat och rentutav onödigt i en värld där vi har hela Google några knapptryck bort i fickan. Vad ställer det här för krav på skolan idag?

Genom forskningsundersökningar har man konstaterat att man lär sig mer om man antecknar för hand med penna och papper, jämfört med om man gör det på en dator. Exakt vad detta beror på kan man inte säga säkert, men forskarna spekulerar i om det har att göra med att med en penna skriver man långsammare vilket gör att man tvingas prioritera vad man ska skriva ned, något som gör att man måste processa informationen och därför tar den till sig bättre.

”Hos barn i förskoleåldern har försök visat att den motoriska förmågan att skriva för hand – alltså med penna på papper – är nära knuten till förmågan att läsa”

Samma resultat har man fått när man jämfört med att läsa information från papper vs. läsplatta. Man tror att förklaringen har att göra med att hjärnan är så van vid att få ständiga dopaminkickar i form av sms, notiser, och mejl från en digital platta att den omedvetet måste koncentrera sig på att ignorera dem. Något som resulterar i att man lär sig mindre.

 

Vad kan vi göra för framtiden?

Är allt bara dystopi och mörker, eller finns det något vi kan göra åt saken? Förutom bra nattsömn så lyfter Hansen vikten av motion som lösningen på det mesta. Bara lite rörelse hjälper mycket, det minskar stressen, risken för depression, och får oss att sova bättre.

Som han även konstaterar i boken: ”Forskarnas slutsats är enkel: För att barn ska fungera så bra som möjligt behöver de röra på sig minste en timme varje dag, sova mellan nio och elva timmar och använda mobilen max två timmar per dag.” Bara fem procent uppfyller detta idag.

Boken innehåller sist men inte minst en mycket konkret punktlista över saker att göra för att minska ditt – och dina eventuella barns – mobilanvändande.

Text: Sofia Zetterqvist

Från utställningen av Hilma af Klint på KUMU i Tallinn, Estland, våren 2015. Foto: Ulf Wagner.
7 maj, 2019

Hilma af Klint slog rekord på Guggenheim

Guggenheims omtalade utställning av den svenska konstnären Hilma af Klints verk är avslutad – och museet har slagit nytt publikrekord. Hilma af Klint – Paintings for the future är med över 600 000 besökare den mest besökta utställningen i Guggenheim museets 60-åriga historia.…

LÄS MER

 

Guggenheims omtalade utställning av den svenska konstnären Hilma af Klints verk är avslutad – och museet har slagit nytt publikrekord.
Hilma af Klint – Paintings for the future är med över 600 000 besökare den mest besökta utställningen i Guggenheim museets 60-åriga historia.

 

Solo-utställningen av den svenska konstnärens verk öppnade i oktober förra året och har prisats av kritiker världen över. Utställningen slår förutom rekordet i antal besökare också rekord i antal sålda program – 30 000 ex – och har bidragit till 34 procents ökning av antalet medlemmar i museet.

Vad Hilma af Klint själv skulle ha tyckt om uppståndelsen kan vi bara spekulera kring. I sitt testamente meddelade hon att hennes verk inte skulle få visas förrän tidigast 20 år efter hennes död, som inträffade 1944. En stiftelse med hennes namn bildades 1970 och knöts till antroposofernas verksamhet i Järna, som Hilma hade stark anknytning till, inte minst genom sina kontakter med Rudolf Steiner.

I Järna fanns också Åke Fant, den främste kännaren av hennes konst, som redan i början av 1980-talet publicerade en artikel som kom att väcka intresse för hennes konst internationellt.

Hon visades därefter första gången på en utställning i Los Angeles 1986 kallad The spiritual in art 1890-1985. Där jämställdes Hilma af Klints måleri med stora konstnärers, som Kandinsky, Malevitj och Mondrian.

 

 

Konstverk åter till Sverige

 

Åtskilliga år senare, 2013, inleddes de senaste årens triumftåg på Moderna museet med en omfattande retrospektiv utställning av konstnären med ca 230 verk. Efter Stockholm fortsatte utställningen som vandringsutställning i Europa och sågs av långt över en miljon människor under den internationella turnén.

Till hösten återvänder en del av den svenska konstnärinnans konstverk till Stockholm och Millesgården på Lidingö, där hennes verk ska visas i utställningen Måleri och andlighet, tillsammans med verk av konstnärinnorna Tyra Kleen och Lucie Lagerbielke.
– Vi hade en otrolig tur som lyckades planera utställningen och skriva kontrakt innan varken vi eller omvärlden kände till succén i New York, säger Millesgårdens museichef Onita Wass till Svenska Dagbladet.

Måleri och andlighet – Hilma af Klint, Tyra Kleen och Lucie Lagerbielke visas på Millesgården mellan den 5 oktober 2019 till den 9 februari 2020.

Läs även


Illustration: Anna Gran
4 maj, 2019

Ek, Quercus robur

Fram till 1700-talet var eken kronans egendom och de bönder som vågade såga ned eken på sin mark straffades hårt. Idag ser vi fortfarande stora orörda ekar i närheten av slott och herresäten. Månne det vara så, att sitta under sin korkek som tjuren Ferdinand och låta sig inspireras till saktmod och kraft, gör att vi bättre kan stå emot livets alla skadeangrepp uppe i det ymnigt gröna.…

LÄS MER

Eken växer lugnt uppåt och utåt i sin egen takt, i nya vinklar riktar den sent sina vårskott medan grenspetsen dör, därav kommer den att med tiden få tvära riktningar i sin teckning. Hos väldigt unga ekar som syns spridda som sticklingar planterade av nötskrikor och ekorrar, sitter bladen kvar vissnade och bruna hela vintern. Får eken stå i fred ett par hundra år och ha fri rymd att breda ut sig kan den bli väldigt stor och tung med tjock stam och inge trygghet i en värld som står under ständig förvandling. Artnamnet robur kommer av latinets robustus. Bladen är vackert skurna som klippta i grönt läder av en skicklig körsnär.

 

Först efter 30–40 år går eken i blom.
Ekollonen, barken och bladen är rika på tanniner, garvsyra som är giftigt bittert men användbart till växtfärgning och tillsammans med järnvatten kan bli stålgrå eller lilasvart färg.
Genom att släppa döda grenar till marken håller den sin krona luftig. På riktigt gamla ekar är det svårt att räkna årsringarna eftersom den kan murkna inuti stammen och småningom bli ihålig.

Ekollon kan ätas om de först skalas för hand eller i ugn på 50 grader med luckan på glänt tills skalet släpper och kokas av i omgångar tills det beska gått ur, därefter kan de mixas med vatten för att blanda i bröddegen eller torkas och malas till mjöl och till kaffesurrogat. Utförligare recept på ekmjölsberedning finns på ”Dags att plocka”.

Förr samlades stora mängder ekollon varje sensommar till svinfoder. Detta var under långa tider en viktig resurs från skogarna. Liksom andra nötter är ekollon rikt på vitaminer, fett, protein och kolhydrater. Ekbark som smaksättare skördas från yngre träd med slätare bark när bladen är som musöron. Detta i spånform gavs till korna för att dryga ut fodret.

 

 

"Eken tillskrevs styrka behärskad av starka Gudar som Tor och Zeus."

I forntiden hade människan stark tillit till trädens undergörande förmåga. Eken tillskrevs styrka behärskad av starka Gudar som Tor och Zeus. Det sägs att eken spelade en roll när Sverige kristnades för genom att såga ned ekarna upphörde de hedniska kulterna. Senare lärde man sig att garvsyra gjorde eken användbar inom medicinen, förutom att den brukades till garvning av läder. Ekblad lades direkt på sår, te på ekbark och bad och tarmsköljningar vid tjocktarmskatarr och vätskande hudsjukdomar och där den kunde ha en antiseptisk, antiinflammatorisk och sammandragande effekt.

 

I beredning av det biodynamiska kompostpreparatet förstärker man de upplösande och förhårdnande processerna genom att lossa skrovlig, kalciumrik bark från äldre ekar om hösten som grävs ned i höljet av en koskalle i fuktig slamjord och plockas upp om våren för att berika komposten med kvaliteter som stärker balansen mellan det vegetativa och det formande i naturen och profylaktiskt förebygga växtsjukdomar. Se ”Biodynamiska preparat” av Thomas Lüthi & Berit Löfström. I Weledas husapotek ingår quercus tillsammans med conchae, snäckskal i Kalk 2.

 

Fram till 1700-talet var eken kronans egendom och de bönder som vågade såga ned eken på sin mark straffades hårt. Virket användes till att bygga slott, kyrkor och skepp. Till ett linjeskepp gick det åt 2000 fullvuxna ekar. Idag ser vi fortfarande stora orörda ekar i närheten av slott och herresäten. Ett hus byggt av ekvirke är segt nog att stå emot en jordbävning eller en tornado, virket är lika starkt som stål och säkrare vid husbrand.

Ekvirke användes till att bygga bronsålderns största teknologiska uppfinning hjulet. I milor brände man träkol av ek. Det gick åt mycket träkol till att bearbeta bly, koppar, brons, järn, tenn, guld och silver. Ekspån som spills på golvet kan ge variga fläckar, även på marmor- och stengolv.

Under 1800-talet användes ek till allt från byggnader, transporter och uppvärmning, färgning, emballage och till att härbärgera miljontals liter öl, vin och sprit. Inte undra på att denna värdefulla resurs höll på att ta slut men i perioder av minskad folkmängd kunde ekens bestånd något reparera sig. Fram emot slutet av 1800-talet började skeppsvarven använda järn och senare stål istället till fartygen.

Nordeuropas äldsta träd finns på Norra Själland, en kungsek på 1500 år. Månne det vara så, att sitta under sin korkek som tjuren Ferdinand och låta sig inspireras till saktmod och kraft, gör att vi bättre kan stå emot livets alla skadeangrepp uppe i det ymnigt gröna.

Läs även

Text: Anna Gran

16 april, 2019

Fysikern Max Tegmark om möjligheter och risker med modern teknik

Tekniken ska vara vår tjänare och kan enligt fysikern Max Tegmark bidra till att lösa många av vår tids stora problem. Men för att det ska vara möjligt behöver vi formulera en gemensam, positiv framtidsvision och dra en tydlig gräns för vad som är acceptabelt.…

LÄS MER

Tekniken ska vara vår tjänare och kan enligt fysikern Max Tegmark bidra till att lösa många av vår tids stora problem. Men för att det ska vara möjligt behöver vi formulera en gemensam, positiv framtidsvision och dra en tydlig gräns för vad som är acceptabelt.

”Teknik är inte ond eller god, utan ett verktyg som ger oss möjlighet att göra bra eller dåliga saker”, det sade fysikern och kosmologen Max Tegmark som även kallar sig aktivist i sitt uppskattade sommarprat i radions P1 förra året.

Tekniken han syftar på i programmet är främst AI eller artificiell intelligens, som ses av många som både människans frälsning och ett allvarligt hot – hur det blir beror på oss. Hur vi väljer att styra utvecklingen och vad vi vill ha den till.

”Det är något vi måste bestämma oss för nu”, säger Max, när han är på besök i Stockholm och ger en föreläsning för ett fullsatt Stockholm city conference center i Folkets hus en kylig aprilafton.

 

Utvecklingen går snabbt

För utvecklingen går snabbt, väldigt snabbt. Möjligheterna finns att AI ska kunna hjälpa oss att i princip leva paradiset på jorden där AI är i vår tjänst. Men Max ser också en risk för ett skräckscenario:

”Den kan användas för att bota sjukdomar och lyfta alla ur svält och fattigdom eller för att öka inkomstklyftorna, manipulera människor och starta kapprustning med mördarrobotar.”

Många anser att besluten om AIs utveckling ska överlåtas åt experter och Max Tegmark har fått kritik för att han ibland annat i sin senaste bok ”Liv 3.0: att vara människa i den artificiella intelligensens tid” utgiven på Volante förlag (2017) väcker frågan om vilka som ska få vara med och bestämma.
Max Tegmark är en svensk fysiker uppvuxen i Bromma utanför Stockholm, verksam som professor vid den prestigefyllda institutionen för fysik vid Massachusetts Institute of Technology – MIT i Boston, USA.

Han har nått nästan rockstjärnestatus här hemma i Sverige och har fått tunga namn som Teslas Elon Musk och en av Skypes grundare att finansiera den ideella satsningen ”Future of life institute” som arbetar för att undersöka och förebygga riskerna med AI, för, som Max säger, kan vi inte längre arbeta efter modellen att lära av våra misstag.

 

Kan AI börja tänka själv?

Med en så kraftfull teknologi som vi idag utvecklar krävs att vi ligger inte bara ett steg före, utan flera. Vi behöver vinna vad han kallar ”vishetsracet”, och bland annat skapa stabil teknologi som inte riskerar hänga sig eller krascha när till exempel en självkörande bil är ute på vägarna.

Säkerhet och kvalitet är en sak, minst lika viktigt eller kanske ännu viktigare är att säkerställa att AI har samma mål som vi, och inte utvecklar egna intressen som går i strid med mänsklighetens, det är då det kan gå riktigt illa.

Men finns det verkligen risk för det? Kan AI verkligen börja tänka själv? Ja, i det närmaste menar Max. Vi är på väg att utveckla superintelligens som är mycket smartare än vi själva är, så kallad AGI, kort för Artificial general intelligence. Enligt Max Tegmark har vi människor en lång historia av att underskatta vår förmåga att bygga kraftfull teknik – till slut blir kraften så stor att det går över en gräns.

 

Styra utvecklingen

Därför har han varit med att ta fram 23 principer för hur utvecklingen ska styras som över 1000 AI-forskare men även ledare för AI-företag undertecknat. Under föredraget redogör Max för några av dem:

Först och främst är det viktigt att dra en linje mellan vad som är acceptabelt och vad som inte är acceptabelt. Som exempel på en vetenskap som lyckats bra med den gränsdragningen nämner Max biologin där man tydligt sagt nej till och förbjudit biologiska vapen, något Max menar att man även behöver göra gentemot bland annat det han kallar mördarrobotar. Ett massförstörelsevapen i budgetklassen som gör att få kan ta mångas liv och som enligt Max riskerar få spridning inom en relativt snar framtid. Många länder har gått ut och tagit avstånd, bland annat Japan, Belgien och Tyskland – dock inte Sverige.

"Oavsett vad man väljer, leder utvecklingen av AI till att allt fler jobb kommer skötas av robotar eller någon form av AI, och en fråga är förstås då vad människan ska försörja sig på"

 

När Max var tonåring vaknade han upp för riskerna med kärnvapen, han engagerade sig i Svenska freds- och skiljedomsföreningen och skrev vid 17-års ålder för föreningens tidning Pax. Och engagemanget sitter i, som fysiker tar han hotet från kärnvapen personligt och kritiserar Sverige hårt för att inte skriva under FN:s konvention för förbjud mot kärnvapen. I Sverige har man istället noga undersökt vilka risker det skulle medföra att skriva under berättar Max – samtidigt som man blundar för riskerna med vätebomber.
”En liten detalj vi glömt”, skämtar han på föredraget och får applåder.

 

Yrken försvinner

I publiken sitter många killar i skolåldern med sina pappor och det känns nästan lika mycket som ett yrkesvägledningsmöte som en föreläsning om AI. Och Max Tegmark tar också upp vilka yrken man bör satsa på för att inte riskera att stå utan jobb om några år, eller kanske snarare vilka man bör undvika. Vilka som kommer bli kvar är lite svårare att sia om, men han visar en karta där yrken som programmerare som länge ansetts vara säkra kort ligger förvånansvärt illa till och snabbt riskerar att hamna under vattenytan allt eftersom AI vinner mark. Medan konst, författande, filmskapande och musik ser ut att sitta mer säkert uppe i bergstopparna.

Det är områden som yrkesvägledare knappast brukar rekommendera unga att välja, det gör å andra sidan inte Max heller. Han bara pekar på att det är de som är svårast för AI att bli bättre på än vi människor är. Oavsett vad man väljer, leder utvecklingen av AI till att allt fler jobb kommer skötas av robotar eller någon form av AI, och en fråga är förstås då vad människan ska försörja sig på när arbete för många är det enda sättet. Risken är att de ekonomiska klyftorna fortsätter öka med enorm ojämlikhet som följd.

 

Ökad ekonomisk ojämlikhet

Även om den solidariska tanken är det dominerande argumentet mot stora ekonomiska klyftor är ett starkare argument enligt Max att en ökad ekonomisk ojämlikhet utgör ett hot mot demokratin, då de allra rikaste helt enkelt kan köpa politiker. Som exempel nämner han hur flera amerikanska myndigheter är allierade med starka ekonomiska intressen. Och forskning visar att ju mer ojämlikt ett land är ekonomiskt, ju större är också korruptionen.

Det borde därför, enligt Max, räcka som argument att vilja ha ett land som är demokratiskt och inte korrupt för att vara mot ökande klyftor och för en rättvis fördelning av välfärden. Samtidigt som han poängterar att det inte handlar om att ta från de rika, utan att vi måste sträva efter att alla ska få det bättre, vilket är den andra principen av de 23 som Max tar upp under kvällen.

Oron för att AI ska ta våra jobb brukar ofta bemötas med att de kommer ersättas av nya sorters jobb som inte finns ännu, men historiskt sett har det visat sig inte stämma förklarar Max. Den industriella revolutionen gjorde att många utbildade sig och gick från att arbeta med sina muskler till att jobba med hjärnan – vilket dessutom var bättre betalt – något som bidrog till att driva den ekonomiska utvecklingen framåt. Utvecklingen med artificiell intelligens har istället lett till att de som förlorar jobbet på grund av AI generellt får jobb som betalar sämre, något som bidrar till den växande ojämlikheten. När man byter ut människor mot maskiner går pengarna som tidigare skulle gå till löner istället som vinst till de som äger maskinerna, vilket ökar på inkomstklyftorna förklarar Max.

 

”Sverige kan gå i bräschen”

Han påtalar även att vi på lång sikt behöver ändra vår syn på arbete. Argumenten för att vi ska arbeta brukar vara att vi ska ha inkomst, mening och gemenskap och även om Max aldrig tar ordet medborgarlön eller basinkomst i sin mun menar han att det inte behöver vara en katastrof om många jobb försvinner. Så länge vi har ett styre som vill allas bästa och får in skattepengar så att alla kan få en rimlig inkomst och alla känner att de har något meningsfullt att göra.

Här menar han att vi i Sverige har en möjlighet att gå i bräschen och hänvisar till hur vi tidigare lett utvecklingen inom välfärd och social trygghet. Max avlutar sin föreläsning med att skicka hem åhörarna med uppmaningen att fundera på vilken framtid vi vill ha. Han sammanfattar kvällen med att AI har stor potential att bidra till att lösa många av vår tids stora problem med både klimatet och ekonomiska orättvisor. Men för att det ska vara möjligt behöver vi formulera en positiv framtidsvision som alla kan stäva mot och dra den där gränsen för vad som är acceptabelt.

”Då kan vi skapa en fantastisk framtid, inte bara på jorden utan också i resten av universum”.

Läs även

Nina Törmark

Annika Laurén, vd på Ekobanken.
8 april, 2019

”Bankskandalerna beror på systemfel”

Det finns inbyggda systemfel i börsnoterade storbanker som bidrar till de bankskandaler vi ser idag. Men det finns andra sätt att bedriva bankverksamhet skriver Ekobankens VD Annika Laurén i en debattartikel i Göteborgs-Posten.…

LÄS MER

Det finns inbyggda systemfel i börsnoterade storbanker som bidrar till de bankskandaler vi ser idag. Men det finns andra sätt att bedriva bankverksamhet skriver Ekobankens VD Annika Laurén i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

De skandaler hon syftar på är alltifrån att man hjälpt företag att på ett tvivelaktigt sätt undvika skatt, till att nu senast möjliggöra omfattande penningtvätt. Dessförinnan hade vi också den senaste finanskrisen där staten och skattebetalarna fick ta stora kostnader för att rädda det finansiella systemet.

Annika Laurén pekar på att börsnoterade storbanker har blivit för stora och anonyma och att trycket att leverera ökade vinster till ägarna leder till ökade risker. Det finns hela tiden en inbyggd press att ta lite större risker och att röra sig lite ut i gråzonerna där de stora intäkterna finns. Det här är ett strukturellt problem som hon menar rimmar illa med de viktiga funktioner banker har i samhället – bland annat att stå för säker förvaring av kapital och att transformera sparande till samhällsnyttiga investeringar i produktion. Samtidigt framstår politikernas verktyg och åtgärder hittills mest som behandling av symptom snarare än de mer grundläggande problemen.

Egentligen är frågan, enligt Laurén, om det är så optimalt med börsnoterade bankers ägarstruktur för att lösa bankers viktiga samhällsuppgifter. Den ägarmodellen tenderar dessutom att göra bankerna ännu större, vilket skapar en stor systemrisk.

Alla banker är dock inte lika och det behövs en mer differentierad banksektor. Laurén pekar exempelvis på bankerna inom Global Alliance for Banking on Values, som både är transparenta och sätter sina långsiktiga samhällsuppgifter och ansvar i förgrunden. Sverige har en lång tradition av kund- eller medlemsägda finansiella verksamheter. Så det finns alternativ till storbankerna.

Annika Laurén menar att kunder och medborgare bör ges bättre möjlighet att bli involverade i de så viktiga bankverksamheterna, som på så sätt knyts närmare samhället. Bästa sättet att åstadkomma det och undvika nya skandaler är att bankerna blir mer transparenta och att kunderna har möjlighet att ställa krav på vad banken gör med deras pengar.

Läs även

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Illustration: Anna Gran
5 april, 2019

Björk, Betula

Att tappa björksav till dricka är en vårlig rit och en omtyckt dryck enligt gammal tradition i Skandinavien. Den innehåller många mineraler, bland annat vitamin C, Kalium, Kalcium och magnesium. Att björken kan ha en utjämnande verkan på det som är förhårdnat efter vinterns ansträngningar har människor förstått sig på i långa tider.…

LÄS MER

En ljummen vårvind drar igenom björkhagen och svepande kjolar vajar och susar under ranka stammar som glimmar i vitt. En och annan en och rönn inemellan hör hagen till. Saven stiger yr av iver att nå upp till knoppändarna för att veckla ut sina ljusgröna blad. Det är ett sug och en kraft och en sång om Venus som viskas. Skrovlig, mossig och ömsom len och slät är barken som höljer det vatten som björken dricker när tjälen lämnar marken. Någon har broderat Japansk sashiko med trockeltråd på stammen och någon har skurit svarta fåror medan en annan har smekt dess lena fjun, sådan är björken, vän och fin men stark och tålig. Så tålig och envis att den klättrar ända upp till trädgränsen på fjäll och berg. Den böjliga nävern, väl ägnad till flätning och sulor och kärl, svepask är ett utsökt exempel, är ett ämne för slöjd.

Att tappa färsk björksav till dricka är en vårlig rit och en nyttjad dryck enligt gammal tradition i Skandinavien. Den innehåller många mineraler, bland annat vitamin C, Kalium, Kalcium och magnesium. Allemansrätten tillåter inte fri tappning av sav eller plockning av nötter, ekollon eller granskott, så markägaren måste alltid frågas om lov.

 

"Skrovlig, mossig och ömsom len och slät är barken som höljer det friska vatten som björken dricker ur markens fukt."

 

Inte oftare än vartannat år bör en björk tappas. Från mitten av mars tills bladen slår ut i april kan en fingerstjock nedåtpekande gren snedkapas och en flaska träs på, knyt fast med ett snöre och vänta ett par timmar, en natt eller två tills det upphört att droppa. Färsk björksav håller sig några dagar i kylen och kan pastöriseras, frysas, kokas ned till sirap eller mjölksyras för längre lagring. Den kan också användas till gröt och brödbak, eller tillsättas malt och jäst och bryggas till öl.

Björksläktet har omkring 60 arter varav tre förekommer i Sverige. Vårtbjörk (Betula pendula) med hängande grenar och glasbjörk (Betula pubsecens) med slätare stam och dvärgbjörk (Betula nana), fjällbjörk är en underart av glasbjörk. Det finns en mängd användningsområden för björken som resurs. Växtfärgning, björksocker, (xylitol), pottaska, tvättmedel, lim, ryssolja, brasvärme, näverslöjd, svarvarämne, fanér, pappersmassa och möbelvirke. Björkris till kvastar samlas i skogen innan björken slår ut. Att koka saft på nyutslagna björklöv ger en dryck för rening och vitaliserande boost. En risbastu med en björkriska att stänka ångande vatten över ryggen både tvagar och lyfter sinnet.

Under vinterhalvåret kan knopparna ätas, råa eller kokta. Björk ingår i listan på de 14 vildväxande överlevnadsväxterna.

Från slutet av april fram till början av juni utgör björkpollen stora besvär för pollenallergiker.

Björkblad till te plockas mellan pingst och midsommar. För medicinskt bruk, till bad och till kurer har björkens lövgrönska och vita bark använts och används än idag emot förkalkning av leder och muskler, ödem och för att lösa upp slaggprodukter och bakterieansamlingar i tillexempel urinvägarna. Björkens saponiner och eteriska oljor stimulerar njurarna, den höga halten av C-vitamin stärker kroppens försvar och skapar en basisk miljö.

Ett starkt utrensande te på björkblad kan drickas 2–3 gånger per dag under 1–2 veckor enligt Pelle Holmberg i ”Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- och kroppsvård”.

Björkbark används utvärtes vid eksem och hudutslag enligt ”Huskurer” av Gunilla Boman.
I den Antroposofiska medicinen finns tillexempel björkkoltabletter (Carbo Betulae comp) med indikationen akuta matsmältningsbesvär med diarré, magknip och gaser.
Att björken kan ha en utjämnande verkan på det som är förhårdnat efter vinterns ansträngningar har människor förstått sig på i långa tider.
”Björklaka samlar man i fullmånaden, den rensar blåsan, njuren, lungan, levern och mjältan, skall ock förtaga fläckar, om man tvår av ansiktet därmed”. – Alfred Kämpe i svenska allmogens frihetsstrider, volym 2, s 198.
Under den senaste hungersnöden i Sverige, 1867, kallades björken för ”fattig mans ko”.

 

 

Läs även

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
13 mars, 2019

Salix, sälg, vide, pil

Familjen videväxter Salicaceae är en stor familj allt från viden, sälg, pil, aspar, popplar och örtlika dvärgbuskar. Många arter är böjliga och tåliga och är det främsta materialet för korgbindning. Med plastens framtida utfasning kan de gamla kunskaperna åter komma i bruk genom konsthantverkare och skickliga slöjdare.…

LÄS MER

”Silverglänsande tussar klättrar uppför ranka vidjor, vilande tryggt i knoppskal blickande tårögd ut i den kala världen — Inte ett grönt blad har slagit ut.”

Ingen har som Elsa Beskow och Zachris Topelius bättre skildrat denna bild!

”Grafiskt avtecknar sig trädens skepnad och vi känner igen de typiska särdragen för ek, lönn, björk och ask, men riset i vägkanten på vars kvist vi ser den allra första vårens signum glittra, är vi helt säkra; videung!

Hanblommornas brandgula pollen och doftande nektar är viktig näring för alla humlor, bin och andra insekter i den tidiga vår då vintern dröjer kvar och andra blommor slumrar än.”

Familjen videväxter Salicaceae är en stor familj allt från viden, sälg, pil, aspar, popplar och örtlika dvärgbuskar. Många arter är vattenälskande och snabbväxande, är böjliga och tåliga och är det främsta materialet för korgbindning. 1900-talets accelererande plastförbrukning ersatte det traditionella korghantverket men med plastens framtida utfasning kan de gamla kunskaperna åter komma i bruk genom konsthantverkare och skickliga slöjdare.

Försök med att odla energiskog med salix-sorter på odlingsmark som inte används kan leda till ett biobränsle som alternativ till fossil olja.

”Med hjälp av fotosyntesen tar gröna blad upp koldioxid ur luften och ju tjockare stam desto mer koldioxid lagras. Alla växter binder kol fönyelsebart men genom ”flerårigheten” så lagrar de kolet i koldioxiden under en längre tid och är därmed ännu bättre för klimatet än ettåriga.” skriver Artur Granstedt i sin bok

Rotsystemet renar jorden från kadmium och överflödiga näringsämnen och tungmetaller från åkerjord och binder mark där jorden lätt sköljs bort.

Videung och sly i åkerrenar och diken gynnar mångfalden och hör till landskapsbilden och måste inte genast rensas bort för prydlighetens skull.

 

"...riset i vägkanten på vars kvist vi ser den allra första vårens signum glittra, är vi helt säkra; videung!"

 

Salicylsyra i salix


Vitpilens (Salix alba) läkande förmåga var känd i hundratals år och att tugga sälgbark var i äldre tider ett sätt att bota huvudvärk.

Upptäckten av salicylsyra i slutet av 1800-talet ledde till upphovet av läkemedlet aspirin som effektivt medel emot smärta, feber, inflammation samt en blodförtunnande effekt. Aspirin blev snabbt den mest använda drogen i världen. Flera salix-arter, popplar och älggräs innehåller salicylsyra.

Älggräs (Filipendula ulmaria) som vi kan se utefter fuktiga vägkanter även känt som mjödört då det användes för att smaksätta öl, har gett namn till aspirin då det tidigare kallades Spirea enligt det gamla släktnamnet och bokstaven a från ”acetyl”. Te på älggräs smakar sommaräng och blombuketten sprider en rofylld doft i rummet.

Idag framställs smärtstillande medicin på syntetisk väg.

Korgvide (Salix viminalis) är särdeles snabbväxande och lämplig till energiskog. Den känns igen på sina långa smala lansettlika blad med nedvikt kant och unga skott som är gröna eller gula. Dessa slanor är böjliga och sega och har använts till större korgar och till tunnringar. Enligt den virtuella floran kommer artnamnet viminalis av Latinets vimen som betyder ”lämplig till flätning”.

Flätade korgar av flera pilearter håller för att användas i många decennier.

Jolster (Salix pentandra) en annan videbuske lyser vit om senhösten med ymnigt ulliga bollar när frökapslarna spricker upp. Under frihetstiden, den kärva perioden efter Karl Xll, togs inhemska råvaror på alla upptänkliga sätt tillvara som naturliga hjälpkällor, försök att väva tyg lyckades inte så bra, men väl till stoppning, vadd och ljusvekar. Därav har jolster sitt dialektiska namn Vekarpil.

Barken användes även till växtfärgning.

När jag var barn täljde vi sälgpipor av färska grenar av sälg eller annat stycke kvistfri lövgren när saven steg om våren. De är enkla att tillverka med en morakniv som enda verktyg.

Läs även

Anna Gran

Illustration: Anna Gran
19 februari, 2019

Vänderot Valeriana officinalis

Valerianapreparat av vänderot är ett välbeprövat medel för att lindra sömnproblem. Den bör inte tas tillsammans med andra lugnande medel eller antidepressiva medel. Vänderot bör heller inte tas om man skall köra bil på grund av dess sövande effekt.…

LÄS MER

Valerianapreparat av vänderot är ett välbeprövat medel för att lindra sömnproblem. Den bör inte tas tillsammans med andra lugnande medel eller antidepressiva medel. Vänderot bör heller inte tas om man skall köra bil på grund av dess sövande effekt.

 

Under en slöja av violetta gardiner i lugn sömn sover den som låter sig vyssas av valerianas milda hand. Med förtröstan till den mest himmelsvända ljusa färgen lila som inger frid i sinnet, kan vi förnimma den rofulla verkan av valerianans kraft. Örtens rosa till vita blomsterkvastar med små, små rörlika blommor i klasar på raka stjälkar och parallella flikiga blad har en rot med själva himlen i sin famn.

Valeriana sägs ha fått sitt namn efter valere – förmå att vara frisk eller valor som betyder förmåga och kraft. Det svenska namnet vänderot har Linné givit den, växten som kan vända allt ont till gott, fördriva häxor och lugna ett oroligt hjärta, roten som vänder sig i jorden. Det är jordstammen och birötterna som doftar så starkt när de torkat och som används till medicinska teer, kosttillskott och tinktur.

Blommorna pressas och syras till beredning av de biodynamiska kompostpreparaten. Av kompostpreparatens sex växter är valeriana den som står närmast den kosmiska inverkan medan rölleka står närmast den jordiska. Hur vänderot behärskar phosphorprocesserna i jorden och hur vänderot omsluter växtlivet med en värmemantel beskriver Manfred Klett i Agrikultur som konstart. Vidare hur man i den biodynamiska odlingen kan stänka utspätt valerianavatten över växterna när temperaturen sjunker, för att förhindra frostskador.

 

"...hankatter vältrar sig i lycksalig fröjd när de kommer till en plats med vildväxande vänderot."

 

I fuktiga kustområden, sanka sluttningar, skogskanter och i steniga diken växer vänderoten. I motsats till flertalet örter som föredrar antingen en torr eller fuktig växtplats, är vänderoten utbredd i hela Europa på platser där den trivs, en perenn som återkommer från år till år.

Det finns över 200 arter. Valeriana officinalis odlas för medicinskt bruk för dess korta rotstock som är ett av världens äldsta och mest brukade läkemedel. Andra året skördas roten efter blomningen för att genast torkas i 40°C. Doften håller sig lika stark i 30—40 år och drar till sig katters intresse. Det sägs att särskilt hankatter vältrar sig i lycksalig fröjd när de kommer till en plats med vildväxande vänderot.

Även foreller lär vara förtjusta i denna lukt, för enligt en äldre tradition lät man betet i form av daggmaskar ligga i en blecklåda med vänderot för en rik fångst.

Min far berättade en historia om hur en liten flaska med vänderrotsdroppar spilldes ut av en passagerare i en tågvagn och hur denna kupé aldrig mer blev sig riktigt lik…

Högt upp i det karga Lofoten har jag sett valeriana höja sig över gräset med sin vitrosa plym. Kanske odlad även där en gång och förvildad sedan – eller kanske var det en av dess underarter som är svår att särskilja. I halvmörkret är den fosorrika valerianan en ljusbärare.

Läs även

Text: Anna Gran

Foto: Erik Olsson
17 februari, 2019

Det andliga hos Steiner

I en nyligen utkommen bok ”Om anden – Filosofiska perspektiv på ande och andlighet” reflekterar ett antal forskare, knutna till olika svenska högskolor och lärosäten, över vad betydande filosofer genom historien har tänkt och uttryckt kring ande och andlighet, som en del av människans tillvaro. En av uppsatserna har rubriken ”Rudolf Steiner och andens praktik” och där ger Gérard Lartaud oss sin bild av människan Rudolf Steiner, mannen bakom antroposofin och dess praktiska tillämpningar.…

LÄS MER

I en nyligen utkommen bok ”Om anden – Filosofiska perspektiv på ande och andlighet” reflekterar ett antal forskare, knutna till olika svenska högskolor och lärosäten, över vad betydande filosofer genom historien har tänkt och uttryckt kring ande och andlighet, som en del av människans tillvaro.
En av uppsatserna har rubriken ”Rudolf Steiner och andens praktik” och där ger Gérard Lartaud oss sin bild av människan Rudolf Steiner, mannen bakom antroposofin och dess praktiska tillämpningar.

 

– För att förstå Steiner måste man förstå honom som en sökande människa, säger Gérard Lartaud, när vi ses för att samtala kring hans essä.
– Steiner är en komplex personlighet, visst har han grundat antroposofin och pratat mycket om ande och andlighet, men han var också en vetenskapligt sinnad person. I unga år utbildade han sig på Wiens motsvarighet till KTH och han var matematiskt begåvad. Han ville förhålla sig vetenskapligt till andliga fenomen.

Gérard Lartaud, som har en filosofie masterexamen från sitt hemland Frankrike, verkar idag efter 25 år som verksamhetschef på Saltå by i Järna, som utbildare och föreläsare. Han har publicerat artiklar och essäer inom olika områden och intresserar sig främst för antroposofi, vetenskapsfilosofi och psykologi.

– När jag först kom i kontakt med antroposofin, tyckte jag det var rappakalja, säger han. Jag fick till en början inte ihop teori och praktik. När jag så småningom gick in i det blev det överväldigande och nästan övermäktigt. Idag har jag fått bättre distans till antroposofin och jag förstår det Steiner säger utifrån erfarenheter i mitt eget liv och då ser jag hur rikt hans bidrag är.

Gerard menar att Steiner egentligen inte utmärker sig särskilt inom filosofin och han väcker inte heller något större akademiskt intresse idag. Hans verk inom det området har gått ganska spårlöst förbi. Det han är känd för är antroposofin och dess olika praktiska tillämpningar.

 

Gérard Lartaud. Foto: Erik Olsson
"När jag först kom i kontakt med antroposofin, tyckte jag det var rappakalja"

– Det finns något av en paradox hos Steiner som filosof och Steiner som antroposof. Visst finns det en kontinuitet, men det finns även en motsägelse, som jag tycker att man behöver adressera för att få bättre grepp om honom som sökande människa. Denna motsägelse uttrycker sig bland annat genom hans förändrade uppfattning av begreppet ande och andlighet över tid. Det är det som jag försökt beskriva i min essä.

– Man måste förstå att det andliga för Steiner inte är spekulativt utan framförallt är ett erfarenhetsfält. För att förhålla sig forskande till det andliga området krävs att man skapar sig ett eget förhållande till det, ett förhållande som måste bygga på en egen aktiv meditativ praktik.

För Steiner räcker det alltså inte att tala om anden i allmänna ordalag. Den ska ”utövas” på ett sätt som ska leda till ett fördjupat, och inte förminskat, intresse för omvärlden.

– Här slutar det andliga att enbart bli en filosofisk fråga och blir istället en individuell utvecklingsfråga, fortsätter Gerard. Här uppstår ett spänningsfält. Hur gör man för att få ihop det?

Steiner beskriver det själv så här: ”Anden är aktivitet, är alltid verksamhet. Anden är skapande. Anden är det absolut produktiva.”

 

Tilltro till vetenskapen

Gérard understryker i sin essä hur viktiga Steiners tidiga spirituella upplevelser i barndomen varit för honom. Steiner försöker hela sitt liv på olika sätt förstå sina spirituella upplevelser ur ett vetenskapligt, forskande perspektiv. Genom att förhålla sig kunskapande till dessa upplevelser, leder de honom till en större förståelse för människans ställning i världen.

Steiners tid hade en stor tilltro till vetenskapens förmåga att övervinna de stora mänskliga problemen. Pastörisering, vaccin, maskiner som tog över monotona sysslor – allmän teknisk utveckling var framtiden. Vetenskapen stod för modernitet, framåtanda och befrielse från föråldrade och förtryckande tankemönster. De progressiva krafterna var ofta de vetenskapliga krafterna. De var därför ofta också antikyrkliga.
Steiner var en del av detta tänkande och hade också ett starkt socialt engagemang. Han undervisade till exempel regelbundet på Berlins Arbetarinstitut och blev mycket uppskattad. Han stod nära socialisterna och anarkistiska kretsar – mitt i smältdegeln till en ny värld. Den nya världen var inte direkt antispirituell, men starkt präglad av avstånd från metafysik och avstånd från kyrkan. Sådant stod för det förgångna.

Steiner gillade exempelvis inte den känslomässiga delen i mystiken. Han ville att hjärnan skulle få vara med. Steiner ville något modernt och nyskapande, men han ville samtidigt inte förneka det spirituella i människan.

Steiner blev kontroversiell när han överraskade sin omvärld och gick över till teosoferna 1902 och dessutom blev ordförande för Teosofiska Sällskapet i Tyskland. Teosoferna hade ett spirituellt förhållningssätt till verkligheten, vilket lockade Steiner, men samtidigt var det mycket han inte gillade hos dem, såsom deras alltför okritiska förhållande till indiska läror.

Han lämnade teosoferna efter tio år och kom aldrig riktigt överens med dem, men de var villiga att lyssna på honom, vilket betydde mycket.

 

De praktiska tillämpningarna

I anslutning till att han lämnade teosoferna startade Steiner Antroposofiska Sällskapet och där började arbetet med de praktiska delarna inom antroposofin.

– Det unika med Steiners antroposofi är de praktiska tillämpningarna, säger Gerard. Där är han helt enastående!

Den senare Steiner vill nå bortom den filosofiska förståelsen av anden för att istället nå fram till en direkt upplevelse av det andliga i en skapande meditativ verksamhet. Steiner ser inte detta arbete med sig själv som ett världsfrånvänt ”självförverkligande”, utan som ett arbete som ytterst har som mål att komma närmare livet. Därmed flyttar Steiner fokus från det filosofiska sökandet till det praktiska meningsskapandet.

Gerard berättar också att ingenting av det praktiska har kommit till utan att det ställts en fråga till Steiner om exempelvis utbildning, medicin, läkepedagogik och så vidare, som han velat besvara.

– Några präster frågade också Steiner om man kunde förnya arbetet inom kyrkan. Det sa han ja till och då grundades Kristensamfundet. Detta var väldigt kontroversiellt även inom den antroposofiska rörelsen, berättar Gerard. Tanken var inte att bilda en kyrka för antroposofer utan att initiera en religiös förnyelse, något som skulle vara skilt från arbetet inom det Antroposofiska Sällskapet.

Gerard menar att det finns utmaningar med praktikerna också. De grundar sig ofta på esoterik, som är svår att ta till sig och det är en grundproblematik.

 

Ett ålderdomligt språk

– Du kan inte bortse från esoteriken hos Steiner, säger han. Allt grundar sig på den. Man ser att det blir bra, men det är svårt att förklara hur! Preparaten exempelvis i den biodynamiska odlingen låter ju som hokus pokus, men icke desto mindre kan man vetenskapligt belägga effekterna av dem! Biodynamiska viner uppskattas av konsumenterna, vilket gör att producenter av ”stora” viner har övergått till biodynamisk odling – även om de inte bekymrar sig särskilt mycket om tankarna bakom biodynamisk odling.

– Men tänker man efter är det ändå inte så konstigt att vi står i ett förhållande till kosmos och dess krafter, fortsätter han. Tänk bara på ebb och flod och fullmånens dokumenterade inflytande på oss. Likafullt är det svårt att ta till sig och acceptera.

 

"Människan är också en spirituell varelse och att bli människa fullt ut är att acceptera och bejaka sin spirituella sida."

 

– Det något ålderdomliga språket i Steiners verk är en annan av utmaningarna med antroposofin, menar Gerard. Begrepp som människans eterkropp, en nivå av biologiskt betingad livsenergi, och astralkroppen, det psykiska och känslomässiga skiktet, utöver den fysiska kroppen och ”jaget”, som håller ihop personligheten hos människan, kan jag se och relatera till dagligen i min läkepedagogiska verksamhet, men beskriver det hellre med mina egna ord.

Gerard påtalar också att endast ca 10 procent av de verk som Steiner lämnat efter sig i form av skrivet material är skapat, skrivet eller redigerat av honom. Merparten av hans samlade verk är nertecknade av andra utifrån hans framträdanden och föredrag.

– Om man vill försöka tränga in i Steiners tankar ska man helst läsa något av det han skrivit själv, till exempel Frihetens filosofi, eller den lilla skriften Filosofi och antroposofi, råder Gérard.

 

Antroposofin och framtiden

Frågan som reser sig, givet utmaningarna, är om antroposofin som idé överlevt sig själv eller om den har en framtid?

På det har Gerard ett tydligt svar:
– Steiners största förtjänst ligger kanske i betoningen av det individuella ansvaret för upprätthållandet av ett mänskligt samhälle och det kan vi uppleva som mer angeläget än någonsin. Människan är också en spirituell varelse och att bli människa fullt ut är att acceptera och bejaka sin spirituella sida. I vår rationella, tekniska och digitala värld vill alltför många göra människan till enbart en biologisk, fysisk varelse.

– Antroposofin kommer att spela en roll om den lever hos människor, som har gjort den till sin och som vill utvecklas som människor i denna anda. Ingen äger de antroposofiska idéerna. Man kan för övrigt inte äga idéer, det gäller att skapa ett levande förhållande till dem.

– Ytterst handlar antroposofi om människokunskap och att förstå att de inre processerna i människan hänger ihop med de yttre skeendena, avslutar han. Och det skulle vara synd om den kunskapen försvinner.

Till sist frågar jag Gérard varför boken Om anden kommer ut just nu. Ska man se det som ett tecken av något slag i vår tid?

– Rent konkret kommer boken ur en idé, som redaktören Paula Hämäläinen Karlström hade för några år sedan, att göra en liten antologi kring begreppet ande. Men visst kan man se det som ett tecken att boken har mött ett mycket positivt gensvar. Det visar att människor idag längtar efter ett nytt förhållande till det andliga, ett modernt förhållande förvisso, men likväl är det ett äkta behov. Det kan man inte bortse ifrån och det tycker jag är glädjande!

 

Läs Gérard Lartauds uppsats ”Rudolf Steiner och andens praktik” i sin helhet i boken Om Anden, redaktör Paula Hämäläinen-Karlström, KOSMOS förlag.

Gérard Lartaud har även skrivit boken ”En orientering i antroposofins filosofiska grunder”, även den utgiven på KOSMOS förlag.

 

Möt författaren!

Torsdagen den 14 mars kommer kl 18 arrangerar förlaget Kosmos en kväll med författarsamtal utifrån boken Om anden med underrubriken Filosofiska aspekter på begreppet ande och andlighet på Kulturhuset i Ytterjärna.
Jonna Bornemark, Per Johansson, Jari Ristiniemi, Sven-Olov Wallenstein, Gérard Lartaud med flera kommer att medverka.

Pris: 100 kronor – soppa ingår.

Ingen föranmälan krävs.

Läs även

Text: Inger Holmström