11 oktober, 2019

Stegen mot välbefinnande och behovet av inre utveckling

– Många av de problem vi har, inte minst klimatproblemen, hör ihop med överkonsumtion. Denna överkonsumtion hänger samman med att vi tror att vi kan lösa våra behov av välbefinnande genom att konsumera. Orden är Ted Harris, präst i svenska kyrkan med rötter i Barbados och ett förflutet i Storbritannien. – De kommande decennierna skulle jag vilja se mer tid och kraft i vårt samhälle ägnat åt inre utveckling, säger författaren till den nyutkomna boken ”Vägar till välbefinnande”.…

LÄS MER

– De kommande decennierna skulle jag vilja se mer tid och kraft i vårt samhälle ägnat åt inre utveckling, säger Ted Harris, präst och författare bland annat till en nyutkommen bok med titeln ”Vägar till välbefinnande”.
– Många av de problem vi har, inte minst klimatproblemen, hör ihop med överkonsumtion. Denna överkonsumtion hänger samman med att vi tror att vi kan lösa våra behov av välbefinnande genom att konsumera.

 

Jag träffar Ted en vacker höstdag i hans bostad alldeles invid Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Han är präst, teologie doktor och har också fördjupat sig i den danske filosofen och teologen Søren Kierkegaards tänkande. Ted är även medlem av Franciskus tredje orden och anordnar regelbundet pilgrimsresor bland annat till Assisi, Franciskus hemstad.

– Jag menar att vi människor har en inneboende förmåga att ta hand om varandra och att kunna känna samhörighet med hela tillvaron, säger han. Omsorg är inbyggt i våra hjärnor, men måste kultiveras och utvecklas.

– Den största utmaningen för oss i väst är mötet med en väldigt militant, materialistisk och reduktionistisk grundsyn. Det finns ett sökande efter livsmening, som inte vetenskapen kan tillfredsställa och det finns en subtil dimension hos oss människor, som inte heller nödvändigtvis får sin tillfredsställelse via religion.

Men hur öppnar vi upp för den här subtiliteten, där man kan säga att det känns gott att vara med i livets flöde?

 

Tillitsfull

Ted Harris är född i en religiös familj på Barbados, när han var 13 år emigrerade familjen till Storbritannien. Till Sverige kom han för första gången i början på 1970-talet och sedan 1977 har varit en del av det svenska samhället och präst i svenska kyrkan.

– Mina föräldrar var bokstavstrogna, berättar han. De läste bibeln och tolkade allt som stod i bibeln ordagrant, men särskilt min mamma hade också en hjärtats tro. Hon var väldigt tillitsfull och kände sig buren av Gud. Jag växte upp med det och vill hävda att jag har den känslan kvar.

– Jag vill skilja mellan religion och andlighet och använder inte så mycket ordet Gud, fortsätter han, men jag har en grundläggande tillit till livet. Jag känner att livet vill mig väl. Bokstavstolkning har jag lämnat bakom mig. Himlen är inte en plats, utan mer av ett tillstånd i mig. Gud är inte en person, utan mer som livskraften.

Ted känner inte heller någon bundenhet vid traditioner och ritualer.

– Det som präglar det mänskliga livet är förändringar. I vår tid har vi våra egna utmaningar, som vi måste hantera på ett vettigt sätt. Jag tror inte att, låt oss säga de tio budorden – om man nu tror att Moses fick dem för 3500 år på Sinai – ska ha samma bärkraft idag. Det är lite svårt.

 

Behovet av visdom

Sedan upplysningstiden har västvärlden inriktat sig på en förståelse av den yttre, fysiska världen, menar Ted.

– Det är helt fantastiskt, säger han. Det har producerat kunskaper som är helt enastående inom medicinen, teknologin etc. Men kunskap räcker inte. Vår utmaning idag är istället hur vi ska odla visdom! Vi har kämpat sedan mitten av 1800-talet med att bygga skolor för att alla ska få en utbildning och kunna läsa, skriva och räkna. Idag behöver vi något liknande när det gäller visdomsskapande.

– Vi har klarat av att ge alla mat och tak över huvudet i vårt land, nu ska vi hjälpa människor att fylla det inre livet med positiv livskraft – godhet i stället för hat, solidaritet istället för själviskhet. Jag tror vi är på väg dit, men det tar tid!

Men vad är då vi människor kapabla till? Vad behöver vi för att utnyttja vår kapacitet?

– Vi människor bär inom oss olika strukturer som är i kamp med varandra, menar Ted. Hur vi ska få alla dessa olika delar av vår existens att hitta en balanserad integration är väldigt svårt. Man brukar säga att människor inte är mogna förrän de är 18/20 år därför att vi behöver tid att få saker och ting att komma på plats. När det väl är på plats, måste man ändå fortsätta odla det. Det är ofta först när man är 50/60/70 år som man fått lite vishet.

– Dessutom är det som var visdom för tretusen år sedan inte dagens visdom. Visdom tar utgångspunkt i sin tid och varje tid är en annan känsla. Kvinnans situation eller de fattigas situation på 1700-talet är helt annorlunda – åtminstone i Sverige – än vad det är idag. Vi har svårt att leva oss in i en situation där kanske 2-3 procent av befolkningen har allt och kan göra allt och resten är urfattiga. Det är svårt att smaka på det tillståndet.

Olika kulturer har olika syn på människor och utifrån det byggs olika samhällen. Hur ser ditt idealsamhälle ut?

– Jag kan följa Maslows idé om vårt fysiologiska behov av mat och vårt behov av trygghet, liksom vårt behov av kunskap, av att kunna förstå och hantera vår omvärld. Maslow talar också om vårt behov av det han kallar livsmening och självtrancendens, det vill säga vårt behov av att känna oss delaktiga i det stora. Detta synsätt är basen i min människosyn.

– Kan man få alla dessa grundläggande behov tillfredsställda når man det jag kallar välbefinnande. Alla samhällen experimenterar kring hur kan man skapa möjligheter för detta och det finns ingen patentlösning. Det är mycket ”trial and error”. Jag tror att både individen och kollektivet vill må bra, men alla dessa behov måste kunna tillfredsställas i ett samhälle.

 

Medvetande

Teds senaste bok om Vägar till välbefinnande kommer ur en känsla av att vi människor, trots att vi lyckats skaffa oss tillförlitliga kunskaper om materiens och livets strukturer och funktioner, saknar motsvarande kunskaper om medvetandet och självmedvetandet.

– Även denna senaste bok bygger mycket på Søren Kierkegaard, berättar Ted. Han i sina skrifter har försökt att hörsamma Sokrates uppmaning ”Känn dig själv”.

– Huvudfrågan är hur jag kommer fram till en positiv känsla av livets meningsfullhet.

– Kierkegaard har pekat ut vissa grunddrag i denna process, t ex självreflexion, att ta sig tid att stanna upp och försöka förstå vem man är. Men det är tyvärr inte många människor som tar halvtimme eller en timme varje dag, för att stanna upp och lära känna sig själva.

Ted menar att ett sådant arbete kan ta formen av meditation, av ett samtal eller kanske bara att man läser texter om självreflektion. Det viktiga är att det sker en utveckling mot en större förståelse av vem man faktiskt är.

 

 

"Vi har klarat av att ge alla mat och tak över huvudet i vårt land, nu ska vi hjälpa människor att fylla det inre livet med positiv livskraft..."

 

 

Teds son är hjärnforskare och Ted beskriver med stor insikt hur vetenskapen idag nästan i detalj kan kartlägga hela processen kring vår varseblivning – från stunden när vi nås av ett nytt intryck, vägen genom hjärnans olika delar tills synintrycket i omgivningen uppfattas. Man kan inte bara beskriva en atom utan även dess kärna, kropp, kvarkar liksom vibrerande, dynamiska processer.

– Det är fantastiskt, säger Ted, men är vi människor en organisation av elektrokemiska processer? Nej, jag tror det är mer! Filosofins kanske största fråga idag är frågan om vad medvetande är och hur det subjektiva och subtila uppstår ur kvarkarnas vibrationer. Det vet vi inte, men vi vet att vi är bärare av inre kvaliteter som kärlek, empati etcetera.

– Vi måste börja ägna mer tid åt hur en stark känsla av meningsfullhet uppstår i en människa. Hur processen för meningsskapande ser ut.

Ted är också kritisk till högmässan, som i princip är det enda andliga sammanhang som svenska kyrkan erbjuder.

– Kyrkan kunde vara en plats där man odlar andlighet, men jag tror tyvärr inte att svenska kyrkan med högmässorna på söndagar skapar detta sammanhang. Det som vi erbjuder är att sjunga psalmer och läsa bibeltexter. Jag tror inte att många upplever det som meningsfullt på samma sätt som man kanske gjorde för hundra eller tvåhundra år sedan.

– I det gamla Grekland fanns Platons akademi, Aristoteles Lyséeum och stoikernas trädgård – platser där den inre utvecklingen kunde kultiveras. Sådana platser saknar vi idag!

 

Stegen mot välbefinnande

I sin bok pekar Ted ut olika steg på vägen till det han kallar välbefinnande. Han skiljer på det han kallar det sekulära välbefinnandet och det religiösa välbefinnandet.

– I det sekulära välbefinnandet beskriver jag det första steget som just ”självreflexion” och steg två som ett ”meningsskapande”, där jag väljer att tillskriva mitt liv och livet i sig självt betydelse och signifikans, berättar han. Det tredje steget är ”rimlighet” dvs frågan om den bild som jag väljer att tillskriva mig själv och livet är rimlig? Den bilden ska inte strida mot vetenskap, men den kan gå bortom vetenskap.

Ted menar att vi i vår fantasivärld kan simulera olika möjliga bilder av hur våra liv ska se ut, men finns flera möjliga bilder måste vi välja en av dem. Vi kan inte ha alla.

– Det fjärde steget mot välbefinnande är valet eller det jag kallar ”relevans”. Av tre eller fyra möjliga framtidsbilder är bara en relevant. Det femte steget är sedan ”handling” – där jag gestaltar eller förverkligar den bild som jag väljer.

Ted ser på motsvarande sätt fem steg mot det religiösa välbefinnandet.

– Livet visar att en del människor kan, låt oss säga, gå till en högre dimension, förklarar han. Jag talar om självtrancendens, där man går bortom sitt individuella jag och ser sig själv som en del av något större.

 

Ökat medvetande

– Jag öppnar upp mig själv på något sätt och då talar jag om förundran – livet blir plötsligt större. Horisonten öppnar sig och jag kan se livet ur ett annat perspektiv med ett ökat medvetande.

– Är den känslan tillräckligt stark kan man som Franciskus välja att utforska det. Då måste man på något sätt släppa sig själv och ge sig hän åt det nya man anar framför sig.

Det första steget i den religiösa, eller kontemplativa, vägen kallar Ted för ”förundran” den andra kallar han för att ”släppa mig själv”, öppna sig själv för något som är större och den tredje kallar han för ”inspiration”.

Det fjärde steget illustrerar Ted med berättelsen av Moses, som befinner sig i öknen. Han är ute i det okända och ser plötsligt en brinnande buske. Ett samtal börjar då mellan Gud och Moses och Moses ställer frågan – vem är du? Den brinnande busken svarar: Jag är livets grund, jag är själva existensen.

– Bara den känslan av att man är i tillvarons mitt i en medveten relation till ”Gud” som tillvarons grund kan leda till en inre förvandling, menar Ted.

Detta fjärde steg kallar han också följdriktigt för ”förvandling”.

– Mitt möte med kärleken gör att jag kommer att bli Gud lik, det vill säga lik den villkorslösa kärleken och den förvandlingen måste sedan gestaltas i kärlek.

”Gestaltningen” blir alltså även här det femte steget

Ted berättar att man i den engelsktalande världen idag brukar man tala om ”The meaning crisis”, frånvaron av meningsfullhet som många upplever i vår tid.

 

Existentiell ohälsa

– Jag undrar om inte mycket av samtalet i Sverige om ohälsa är kopplad till existentiell ohälsa.

– Man känner inte livsglädjen i själen. Man kan må bra rent fysiskt, man kan ha ett jättebra jobb och tillräckligt med pengar, men ändå sakna upplevelsen av mening i livet och en dynamik som gör skillnad.

– Omsorgen om varandra visar sig på olika sätt och vissa kulturer har utvecklat fasta strukturer och det har man också när det gäller andlighet.

– Jag tror vi behöver lyfta samhällsdebatten till en annan nivå, avslutar han. Det gäller alla ungdomar om de är kristna, muslimer eller buddister. I en kultur där allt bara är materiellt blir det svårt för alla unga människor att lyfta blicken.

 

Ted Harris bok Vägar till välbefinnande är gratis och kan beställas på spiritualfuture@gmail.com

 

Läs även

Text: Inger Holmström

Illustration: Anna Gran
30 september, 2019

Jord

Om hösten flyr livet ur det levande gröna och frukten faller till marken. Först när det blivit helt stilla i marken kan vi kalla jorden för materia för sten och mineral är mångtusenårig, komprimerad, stelnad materia. Läs Anna Grans informativa och vackra betraktelse över elementet jord.…

LÄS MER

Vår jordskorpa är så fint ett tyg, så sprött och tunt på sina håll och så kraftig och mustig som den kostbaraste matta på somliga platser. Det lager jord som låter träd och växter gro är som en arena för hela det vidunderliga kretslopp vi står inställda i, som ger näring via miljontals och åter miljontals små rötter till den mat vi lever av och syre till den luft vi andas.
Allt vi ser och gläder oss åt om sommaren är bara halva sanningen, halva delen av ett kretslopp. Den andra sanningen finns i jorden, i mötet mellan luftig materia i rörelse och den underliggande mineralens vilande ro. Liksom det vackra måste födas ur smärta, konstnärens höga konst ur kamp, måste grödor gro ur mörka myllan och bonden han gödslar sin åker. Det är en livets världsprincip lika sann som att i ögats svarta pupill speglas världens ljusa avbild.

Morän är Sveriges vanligaste jordart, den täcker 75 procent av landets yta och bildades när inlandsisen rörde på sig och drog med sig små och stora stenar och bitar av berggrunden. Vi har många namn för jordart och jordmån, mager jord, mullrik jord, trädgårdsjord, barrskogsjord, mineraljord, sedimentära jordar, listan kan göras väldigt lång.

Om hösten flyr livet ur det levande gröna och frukten faller till marken. Först när det blivit helt stilla i marken kan vi kalla jorden för materia för sten och mineral är mångtusenårig, komprimerad, stelnad materia. I markens organiska del, i det lager som vi kan kalla den levande fonden har vi humus i form av mull, torv, mår och dy. Humus är färsk jord som ännu inte blivit tung och kompakt, som nästan känns studsig i handen, den beskrivs som nedbrutna djur och växtdelar i förnan som inte längre går att urskilja med blotta ögat. Humus är basisk, den jord som omvandlats av brunrötesvampar och mjukrötesvampar och bearbetas av mikroorganismer och daggmaskar till en finfördelad massa.

Åkerjord med en mullhalt på 3 procent i det översta matjordslagret på 20 centimeter innehåller en blandning av organisk substans som bildas i markytan och som vi människor har blandat om med den underliggande mineraljorden som kan bestå av lera eller sand med hjälp av hacka, spade eller plog i samspel med markens levande organismer. I naturmarken är det enbart maskarna och andra markdjur som svarar för omblandningen mellan den organiska substans som ansamlas av fallande löv och vissnande växter och som dras ned av daggmaskarna och blandas med markens fasta partiklar och mullskiktet ansamlas helt på ytan.

Matjorden består av de fasta partiklarna av mineraler och mull och utrymmet mellan dem som kallas för porer och som är fyllda med luft och vatten. De fasta partiklarna består av organiskt bundna ämnen som kol, kväve, fosfor och svavel och mineraliskt bundna ämnen och spårämnen. På
partiklarnas yta är bundet för växterna tillgängliga vattenlösliga ämnen som kväveföreningar, kalium, fosfor, svavel, kalk och viktiga spårämnen. Den ständigt nedbrytande processen måste balanseras av att nya mull bildande ämnen tillförs. I marken med dess organiska substans, humusen, pågår en samverkan mellan rötter, daggmaskar, olika andra markdjur, svampar, bakterier med en uppbyggnad och nedbrytning och utbyte av näringsämnen, det finns en omfattande litteratur som beskriver detta. Artur Granstedt, forskare i biodynamiskt kretsloppsjordbruk pekar på att dessa processer förbereds i kons mage när gräs och klöverväxter ombearbetas till gödsel för grödan och till mjölk. När bonden plöjer åkern blandas den underliggande mineraljorden med det övre skiktet för en gynnsam näringsfördelning i marken.

Humuspreparatet

Om två polariteter som kan ses som ett konstnärligt och förinnerligat arbete i förhållande till jorden, kosmos och det levande handlar de biodynamiska preparaten med humus 500 och kisel 501. Om hösten grävs humuspreparatet ned i form av kogödsel i ett kohorn att långsamt och fint förmultna under den tid då det yttre livet drar in i jorden och lite gåtfullt, blir som mest levande. I samband med vårbruket grävs kohornet upp och humuspereparatet används som ett extra belivande komplement när jorden förberedas för sådd.

Kiselpreparatet bereds i jorden under sommarens aktiva månader då jorden är mera vilande och flyttar ut sin verksamhet ovan jord i luftens ljusa sfär. I själva beredningen potentieras preparatet utrört i vatten. Vattnets rörelse i två motsatta strömmar har en förbindande, mottagande gest inför alla de sfärer som en vattenvirvel kan ta emot.
Liksom bonden förädlar sitt kultiverande av jorden, målaren skolar sin blick, musikern stämmer sin gaffel och bagaren förfinar sitt bröd, kan vi kanske se en bildlig glimt av vad de biodynamiska preparaten vill tillföra, vill sammanklinga med för sammanhang för vår näring, vår mognad och växt.
Välsmakande är det bröd som fått jäsa länge och bakas med omsorg, välljudande den musik som spelas under en musas inflytande. Ja, bonden är också han en konstnär med spade i hand.

 

Läs även

Anna Gran

Greta Thunberg, Davi Kopenawa, Guo Jianmei och Aminatou Haidar Illustrationer: Anna Albert
25 september, 2019

Greta och tre människorättskämpar får Alternativa Nobelpriset

I år när Right Livelihood-priset firar 40-årsjubileum är Greta Thunberg en av pristagarna, vid sidan om tre kvinnor som kämpar för mänskliga rättigheter i Brasilien, Kina och Västsahara. Alla på olika sätt högaktuella i vad man kan kalla modig kamp för rättvisa och hållbarhet.…

LÄS MER

I år när Right Livelihood-priset firar 40-årsjubileum är Greta Thunberg en av pristagarna, vid sidan om tre kvinnor som kämpar för mänskliga rättigheter i Brasilien, Kina och Västsahara. Alla på olika sätt högaktuella i vad man kan kalla modig kamp för rättvisa och hållbarhet.

 

Priset kallas sedan länge även för Alternativa Nobelpriset. I år vill man hedra, stötta och även skydda praktiska visionärer vars ledarskap har inspirerat miljoner människor att kräva sina grundläggande rättigheter och kämpa för en hållbar värld för alla. Förutom Greta Thunberg är årets pristagare Davi Kopenawa och organisationen Hutukara Yanomami Association (Brasilien), Guo Jianmei (Kina) och Aminatou Haidar (Västsahara).

Greta Thunberg får Right Livelihood-priset “för att med utgångspunkt i vetenskapliga fakta inspirera till och stärka politiska krav på omedelbara åtgärder mot klimatförändringarna.” Right Livelihood-stiftelsen menar bland annat att hon ger röst åt en generation som kommer att tvingas bära konsekvenserna av vår tids politiska oförmåga att stoppa klimatförändringarna. Och att hennes beslutsamhet att inte acceptera passiviteten har inspirerat miljoner jämnåriga att kräva omedelbara åtgärder.

Ett annat högaktuellt område som berör både hållbarhet och mänskliga rättigheter är utvecklingen i Brasilien, där Davi Kopenawa (som tillhör ursprungsfolket Yanomami) och organisationen Hutukara Yanomami Association för sin kamp.
De får Right Livelihood-priset för sitt ”outtröttliga och modiga arbete med att skydda Amazonas skogar och biologiska mångfald, liksom ursprungsfolkens landområden och kultur”.

Kopenawa spelar en central roll i att förena olika grupper av ursprungsfolk och motverka exploateringen från gruvindustri, ranchägare och andra aktörer som hotar deras existens.

Den kinesiska advokaten Guo Jianmei får priset ”för sitt banbrytande och ihärdiga arbete med att säkra kvinnors rättigheter i Kina”. Hon har under lång tid, och under vad hon beskriver som svåra omständigheter, arbetat för detta och även för att främja demokrati och rättssäkerhet i Kina.
En av fyra gifta kvinnor i Kina har upplevt någon form av våld i hemmet, och könsdiskriminering på arbetsplatsen är enligt Right Livelihood-stiftelsen mycket omfattande. Jianmei har grundat flera organisationer för kvinnors rättigheter, drivit tusentals rättsfall och påverkar kvinnorättsfrågorna på nationell nivå.

Aminatou Haidar får priset ”för sin orubbliga ickevåldskamp för självständighet och rättvisa åt Västsaharas folk, trots tortyr och förföljelse”.
Bakgrunden är att Västsahara annekterades 1975 av Marocko när Spanien övergav området som kolonialmakt. Haidar har under 30 år fört en fredlig kamp för sitt hemlands självständighet och kallas ibland ”Västsaharas Gandhi”. Ursprungsbefolkningen sahrawierna har fler gånger lovats självbestämmande, men detta har inte infriats och världssamfundet har förhållit sig passivt i frågan.

 

En miljon kronor var

De fyra pristagarna får en miljon kronor vardera – pengar som är avsedda att användas i deras arbete, inte för personligt bruk. Förutom detta erbjuder Right Livelihood-stiftelsen pristagarna långvarigt stöd och särskilda insatser för att skydda de pristagare vars liv eller frihet hotas. Själva prisutdelningen sker den 4 december i år i Stockholm. Hittills har 178 personer och organisationer från 70 länder mottagit priset under dess 40-åriga historia. Greta Thunberg blir den tredje svenska pristagaren, efter Astrid Lindgren (1994) och organisationen Kvinna till Kvinna (2002).

Läs även

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Illustration: Anna Gran
2 september, 2019

Kisel, silicium

Kisel finns i hela jordskorpan och är det näst mest förekommande elementet efter syre. Rent kisel är mörkt och hårt och påminner om kol. I naturen förekommer kisel alltid förenat med andra ämnen, kvarts är en förening av kisel och syre likaså är många olika kristaller och vanlig sand en kiseldioxidförening med olika metaller. …

LÄS MER

Kisel finns i hela jordskorpan och är det näst mest förekommande elementet efter syre. Rent kisel är mörkt och hårt och påminner om kol. I naturen förekommer kisel alltid förenat med andra ämnen, kvarts är en förening av kisel och syre likaså är många olika kristaller och vanlig sand en kiseldioxidförening med olika metaller.

 

Ordet kristall kommer av det grekiska ordet Krystallos och betyder ”för alltid fruset vatten”.
Trollsländans vingar glänser och skimrar genomskinligt sköra men stilla stadigt håller de trollsländans lite otympliga kropp. Gurkan grön och vattenfylld har ett skal som höljer, likaså äpplet rött och axet som böjer sig och reser sig i åkern. Det är kisel som ger styrka och spänst, som bär och glänser, som blir vitt pulver när vi slår en hammare i berget.

Inom livsmedelsindustrin betecknas kiseldioxid (kisel och syre) med E-nummer E-551, till exempel som klumpförebyggande medel. Kisel finns i hela jordskorpan och är det näst mest förekommande elementet efter syre. Rent kisel är mörkt och hårt och påminner om kol. I naturen förekommer kisel alltid förenat med andra ämnen, kvarts är en förening av kisel och syre likaså är många olika kristaller och vanlig sand en kiseldioxidförening med olika metaller. Anledningen till att kisel kan förena sig med så många ämnen är kiselatomens förmåga att bindas till syreatomer och bilda en fyrsidig tetraederformad silikatmolekyl som likt en klätterställning lätt binder ihop sig med andra ämnen.

I konstruktionssammanhang som stödjevävnader för hållfasthet och styrka i till exempel legeringar inom bilindustrin och i glas, keramik och cement används kisel i industrin.

I natur och människa, men i mindre grad hos djur, är kisel en byggsten som hjälper till att hålla form och spänst i snabbväxande celler så som hud, hår och naglar, ja, i alla membran och i varje cell. Ögonen är våra egna glänsande kiselstenar som släpper igenom ljus och själens ständiga föränderliga uttryck och låter hela kosmos intelligenta vishet spegla sig.

Mig slår en tanke att just där det är en spricka i berget vill kvartskristaller gärna glimma.

 

"Ögonen är våra egna glänsande kiselstenar som släpper igenom ljus och själens ständiga föränderliga uttryck..."

 

När vi föds är kiselhalten i vår kropp som allra störst, när huden blir slapp och ögat slött avtar kislet.

I naturen står kisel emot nedbrytning och svampangrepp och de växter som bevarar sitt kisel ned genom mull och långa tider blir till fossil. Myrullens förvedade rotstam står fast i syrefattiga mossor och kärr genom årtusenden och som skördades i behövande tider som torv till allehanda husbehov.

I Blå Lagunen utanför Reykjavik på Island kan man bada i en hälsokälla med lava, mineraler och silica i kolloidal form, kiselsyra, en förening av kisel, syre och vatten.

Inom skönhet och hälsa brukar man tala om att kisel är som ett klister för våra kroppsvävnader.

Här några exempel på livsmedel som innehåller kisel som basalt ämne:
Åkerfräken, bambuskott, selleri, kål, lök, bladgrönsaker, nässlor, paprika, rödbetor, nötter, frön, råris och fullkornsprodukter…
Dock försvinner ju en del av näringsämnena vid kokning.

I det biodynamiska jordbruket kallas kiselpreparatet för 501. Just i mognadsfasen besprutas alla grödor med kisel som är nogsamt förberett för att på ett hälsobringande sätt stödja de egenskaper hos växten som bonden vill låta kislets inneboende kvaliteter främja. I Rudolf Steiners lantbrukskurs beskrivs hur kisel förstärker ljusupptagningsförmågan. Vidare om kisel och kalk som polariteter.

Kiselpreparatet har till uppgift att stabilisera växternas ämnesomsättning och att förhöja fruktbildningens kvalitetsutveckling.

 

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
8 augusti, 2019

Daggkåpa, Alchemilla vulgaris

Daggkåpan är en kvinnoört, en Marias mantel, en sköld med mjuk och luden kant, ett alkemistiskt mysterium som är lätt att finna i både gräsmattor, ängar och rabatter, en växt i familjen rosväxter. Daggkåpans klara droppe är inte vanligt vatten, inte dagg och inte uppfångat regn i så grön en skål. Nej, droppen är daggkåpans egen pärla som bildas av en process som kallas ”guttation”, vatten som sugits upp under natten utsöndras och svävar fritt, buren av de fina hår som täcker daggkåpans blad.…

LÄS MER

I en värnande höljande gest bär Maria sin ädlaste skatt, sin himmelvända ögonsten. Hennes kjol är av sammet och stolt och egenrådig är hon, för ingen lyfter sin hatt mer värdigt än hon. Ett ystert kluster av gulgröna stjärnor höjer sig som en plym över mantel, tillika hatt och sköld. En kvinnoförsvarare och trösterik beskyddare är daggkåpan med avsikt att hjälpa en ilsken svettig kvinnas humör och stilla flödigt blod. Utan att för ett ögonblick glömma sitt lilla droppbarn på armen.

 

Daggkåpan är en kvinnoört, en Marias mantel, en sköld med mjuk och luden kant, ett alkemistiskt mysterium som är lätt att finna i både gräsmattor, ängar och rabatter, en växt i familjen rosväxter.

Visste ni att daggkåpans klara droppe inte är vanligt vatten, inte dagg och inte uppfångat regn i så grön en skål? Nej droppen är daggkåpans egen pärla som bildas av en process som kallas ”guttation”, vatten som sugits opp under natten utsöndras och svävar fritt buren av de fina hår som täcker daggkåpans blad.

 

"Både vild och odlad daggkåpa är ätlig och har en lång tradition inom örtmedicin och hudvård."

 

Daggdroppen var en viktig ingrediens för medeltidens berömda alkemister när de försökte framställa guld:

”De trodde sig i den stora, likt en ädelsten glittrande daggdroppen funnit det från himmelen kommande vatten som förmådde förvandla järn till guld”.

Det latinska namnet Alchemilla har troligen sitt ursprung av arabiska: al kemelyeh som betyder kemi.

 

Användning

Både vild och odlad daggkåpa är ätlig och har en lång tradition inom örtmedicin och hudvård. Späda blad är goda i sallad och soppor… Bladen kan bankas och läggas som omslag på sår eller kokas till te. Utdraget kan baddas på narig hud, som ansiktsvatten eller drickas som te emot nattliga klimakteriesvettningar, för att hämma riklig mens eller hjälpa bukmusklerna att dra sig samman efter förlossningen, ja för kvinnliga humörsvängningar även har daggkåpan rekommenderats som hjälpande ört.

Detta kommer sig av att daggkåpan är rik på garvämnen som stärker vävnaderna och drar samman huden. Cellerna ”garvas” samman. Tekniskt går det till så att med garvämnenas hjälp fälls protein ut, vilket får cellernas membran att gå tätt samman och bilda en olöslig förening. Detta vävnadsöverdrag verkar som en barriär emot infektioner och irriterande ämnen. Garvämnenas sammandragande effekt kan också leda till att blödningar minskar, diarré avtar och acne läker.

När proteiner fälls ut kan matsmältningen försvåras, därför är det viktigt att inte dricka daggkåpe-te i samband med maten. En halvtimme timme före eller två timmar efter maten rekommenderas.

När östrogenhalten i kroppen minskar kan ett östrogenliknande ämne som kallas fytoestrogen hjälpa besvären som uppstår. Daggkåpa ingår i en rad av ”kvinnoörter” som innehåller detta ämne.

Daggkåpan är även en välkänd färgväxt som ger textilier en gulaktig ton och tillsammans med järn färgar grönt. Särskilt väl fäster sig färgen på proteinfiber som ylle och siden.

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
5 juli, 2019

Kamomill, Matricaria recutita

Studsiga gula små kuddar löser upp sig i teet som färgas ljust gröngult, goda att tugga och behagligt rogivande att dricka, det är kamomill med sitt erkända rykte om sig att vara bra för både nervsystemet och glatt muskulatur.…

LÄS MER

Studsiga gula små kuddar löser upp sig i teet som färgas ljust gröngult, goda att tugga och behagligt rogivande att dricka, det är kamomill med sitt erkända rykte om sig att vara bra för både nervsystemet och glatt muskulatur.

 

Cyklar eller går man längs vägen får man glädjen att betrakta dikesrenens alla blommor, att känna dofter stiga och ana pollinerarnas ihärdiga arbete.
På soliga platser, på kulturmarker och i den magra jorden mellan asfalten och dikets gräns kan kamomill växa i kolonier. Kamomill känns igen på sin finhet, de ihåliga upphöjda blomfästena och, till skillnad från baldersbrå som inte har någon medicinsk egenskap alls, doftar den kryddigt sött. I varje stjälkände, en knopp eller blomma med tunna, rent vita strålblad och liten grönska, ja, bladen är mest som nerver och den vediga roten biter sig fast i den hårda jordskorpan.

Själva blomman är som ett koncentrat av solkraft och hälsa – med förmåga till lindring vid onda magar och trötta sinnen! Om inget annat örtte än kamomill finns att uppbringa i ett skafferi så välj den om du befinner dig i ett överansträngt mood.
En vän på besök bad om en kopp örtte istället för kaffe, jag har kamomill, sade jag då. Nej tack, då somnar jag…

Kamomill är ettårig och finns både som odlad och vild, men i rågåkern där den gärna skulle vara, har den motats bort med bekämpningsmedel. Då är det dikesrenen och åkerkanten som återstår, för längs landsvägarna blomstrar alla de vackra sommarblommor som kommer fram när gräset slås och näringen forslas bort.

 

 

"Själva blomman är som ett koncentrat av solkraft och hälsa – med förmåga till lindring vid onda magar och trötta sinnen!"

 

 

Så var det med ängen som det talas så mycket om nu, det mogna gräset fyllde vinterförråden åt djuren, varpå nya blommor fick njuta sol och besökas av humlor, baggar och bin. Där näringen är riklig i dikets djupa fåra ser vi horder av nässlor, ryssgubbe och älggräs ta över. På gårdstun och parkeringsplats kan man finna gatkamomill, Matricaria matricarioides, som invandrade från Nordamerika i mitten på 1800-talet. Den är knubbigare, kortare och saknar trålblad men doftar än godare än vår chamomilla! Gatkamomill till glass med bär eller till potatisen kan serveras av innovativa kockar, ta några i handen och smaka!

 

Etymologi

Moderört kallades kamomill eftersom vi gärna behandlade det käraste vi har – barnen – med kamomillte. Under antiken användes den som lindringsmedel vid födelsesmärtor. Om detta skriver Nils Hewe i Välsignade växter. Artepitetet recutita betyder studsa tillbaka, trubbig, flådd. Släktnamnet Matricaria kommer av den gamla benämningen Matrix som betyder livmoder.

Det latinsk-grekiska chamomilla är sammansatt av chamai som betyder vid jorden och melon som betyder äpple.
Som ett ädelt äpple doftar kamomillblomster – särskilt om vi gnuggar dem i händerna.

 

Skörd

I bondesamhällets Sverige uppmanades folket att samla in örter till apotekens förbrukning och i utförliga växtbeskrivningar angavs vikten av att plocka kamomill under soligt, torrt väder, att genast breda ut dem på rensopat stugugolv eller loft och att packa dem helt torra i luftiga lådor.
”Med tummen och pekfingret i ett litet knips (pekfingret förs hastigt nedåt) avbrytas skaftet omedelbart. Omkring ½ kg färska blomkorgar kan insamlas per timme och 5 kg färsk vara lämna 1 kg torkad.”

 

Tillämpning

Kamomill såsom ”växternas läkare” odlades nära växter som såg vissna och sjuka ut.

Ett te på bittra örter vid klen mage rådes till bot av örtkännare. Kamomillte är ett te där den bittra smaken är omtyckt och mild.
Teet skall inte koka utan dra i hett vatten ett par minuter så det inte blir för beskt. För utvärtes bruk kan det vara lite starkare.
Den eteriska oljan tillsammans med flavonglykosiderna är de mest aktiva ämnena i örten, speciellt vid kramptillstånd, inflammationer och sår.
Bitterämnena stimulerar matsmältningskörtlarna som i sin tur kan reglera obalansen i körtelfunktionen. För hälso-och kroppsvård används kamomill till hårkurer för blont hår, till behandling av variga ögon och såra småbarnsstjärtar utvärtes och lindring av menssmärtor och ångbad vid luftrörsproblem invärtes.

Alla örtens ämnen men framförallt kumarinämnena samverkar för en lugnande verkan.
Det korgblommiga växtsläktet kan i enstaka fall orsaka allergiska reaktioner hos särskilt känsliga personer. Detta uppmanas att tänka på i Vanliga växter till mat, krydda hälso-och kroppsvård av Pelle Holmberg och Marie-Louise Eklöf.

Text: Anna Gran
Lennart Koskinen, biskop emeritus i svenska kyrkan, författare och medlem i The Elijah Board of World Religious Leaders.
3 juli, 2019

Människosynen – grunden i alla samhällsbyggen

– Jag tror på tanken att om man förstår andras bevekelsegrunder – vilket inte är detsamma som att man accepterar allting – kan man med denna förståelse möta den andre respektfullt. Det säger Lennart Koskinen, biskop emeritus i svenska kyrkan, författare och medlem i The Elijah Board of World Religious Leaders, som samlar företrädare för världens åtta största religioner. Gruppen har som mål att lära känna varandras traditioner i teori och praktik, utan att blanda ihop dem, berättar han.…

LÄS MER

 

– Jag tror på tanken att om man förstår andras bevekelsegrunder – vilket inte är detsamma som att man accepterar allting – kan man med denna förståelse möta den andre respektfullt.
Det säger Lennart Koskinen, biskop emeritus i svenska kyrkan, författare och medlem i The Elijah Board of World Religious Leaders, som samlar företrädare för världens åtta största religioner.
Gruppen har som mål att lära känna varandras traditioner i teori och praktik, utan att blanda ihop dem, berättar han.

Jag träffar Lennart Koskinen en solig sommardag i hans vackra hem i Nacka, där han numera bor med sin hustru Birgitta. Det vi ska prata om är just olika sätt att se på människan i olika kulturkretsar och religioner.

– Det går inte att förstå en kultur om man kopplar bort religionen, säger Lennart. I de tre stora abrahamitiska religionerna – bokens religioner – kristendomen, judendomen och islam, är det gemensamma att vi är beroende av en högre makt, som vi kallar lite olika saker.

– Vi är inte utkastade i världen, utan det finns en relation till ett större Något, som vi är beroende av och som dessutom har gett oss vissa riktlinjer kring hur vi ska agera och inte – både en livshållning och en slags etik helt enkelt.

– Samtidigt finns ett liberalt synsätt där människan anses har en stor frihet – men också ett stort ansvar – ansvar för vad hon gör av sin frihet. Utformningarna ser lite olika ut. I kristendomen och judendomen finns en moralisk naturlag på samma sätt som det finns en biologisk naturlag – om du ljuger, dödar eller förstör slår tillvaron tillbaka mot dig. Jag har inte bara ett ansvar mot mig själv som individ. När jag gör fel drabbar det också andra. Islam är lite annorlunda eftersom man delar upp män och kvinnor som man gör.

Det indiska kastsystemet, med sin människosyn, har vuxit fram ur en tradition som låg före både buddismens och hinduismens framväxt.

 

Cirkulär syn på tiden

– Det uppstod ur en insikt att vi människor har kommit olika långt i vår utveckling. Man har en cirkulär syn på tiden. Man ser tid som en slags kedja där varje länk i kedjan består av mindre länkar och varje större länk är delar av en större kedja, som bara är en länk i en ännu större. Det går både uppåt och nedåt.

– Människan är bestämd av hur långt hon har kommit i sin mänskliga utveckling. Tanken är att det finns en reinkarnation och att man återföds från den punkt där man är och i följande liv kan man arbeta sig upp mot nästa länk i sin kedja.

I buddismen har man tagit det ett steg längre.

– Det yttersta målet där är total befrielse från de här länkarna, säger Lennart, samma i hinduismen, där återfödelsens mål är befrielse.

– De som kommit längst utgjorde den högsta kasten och de skulle återfödas dels som människor och dels på en ännu högre nivå, medan de kastlösa hade kommit en väldigt kort bit på väg och de kunde återfödas som ett djur eller något annat. På det sättet kom de – även om de såg ut som människor – att jämföras med en groda och i bästa fall kunde de i nästa liv bli en hund.

Så småningom institutionaliserades detta och kasten blev till sociala kaster som fick en funktion som blev i hög grad politisk.

– Idag har man som tur är avskaffat kastväsendet samtidigt som det lever kvar – i bästa fall som en insikt att vi alla är på väg någonstans och att det är en utmaning hur jag hanterar mitt liv för att kunna växa, utvecklas och mogna.

 

 

"I det Kina vi ser idag har man ersatt kejsaren med partiet. Partitoppen har definitionsmässigt rätt."

 

 

Det konfucianska utgör en kollektivistisk syn med kejsaren i toppen. Det är en hierarki. Där är det inte länkar utan istället en stege. Där kommer påbud från kejsaren som är högst upp och de som är längre ner har bara att inordna sig.

– Den är extremt kollektivistisk, menar Lennart. I det Kina vi ser idag har man ersatt kejsaren med partiet. Partitoppen har definitionsmässigt rätt. De är ofelbara och går inte att ifrågasätta. Individen har egentligen inget egenvärde. Individens uppgift är att bidra till kollektivet.

 

Olika nivåer i människosynen

Människosynen har olika nivåer. En nivå är individualismen kontra kollektivism och alla former däremellan, där man kan tänka en individualism, som är kombinerad med grupptillhörighetstanken eller klantillhörighet.

– I Sverige har vi en alldeles egen form, som man skulle kunna kalla statsindividualism. Alla undersökningar visar att vi ligger på topp när det gäller individualism och självförverkligande, samtidigt som vi under lång tid har vant oss vid att det är staten och politikerna som har ansvaret för oss, medan vi själva inte har ansvar för staten.

– Vi gör våra egna val, men när det går illa, vi gör bort oss, blir fattiga eller sjuka är det statens ansvar. Då blir jag istället offer.

– Det är en extremt destruktiv människosyn. Den tappar bort både det kollektiva ansvaret och ansvaret för kollektivet, men faktiskt också individens ansvar.

– Vi ser också en polarisering. Antisemitismen ökar. Islamofobin ökar. Synen på invandrare med annan hudfärg blir mera synligt destruktiv. Det växer fram en människosyn där man är sig själv närmast. Vi kan se att den är kopplad till extrem individualism, där de som är annorlunda än vi själva ska bort.

Lennart menar att det i grunden finns några olika generella sätt att se på människan. Ett synsätt är den mekanistiska människosynen, där man ser människan mer eller mindre som en maskin.

Den främste företrädaren för den mekanistiska människosynen är B.F. Skinner, amerikansk psykolog, beteendevetare och social filosof, född i början av förra seklet.

– Skinner var i ropet på 70-talet, berättar Lennart. Det var input och output. Man skulle inte bry sig om det som hände inne i människan, utan bara hur hon reagerade utifrån de stimuli man utsatte henne för. Det kallades behaviorism.

– Han utsattes för mycket kritik, men i praktiken lever mycket av Skinner och behaviorismen kvar i den här mekanistiska människosynen, framförallt inom vården.

 

Objekt för läkarvetenskapen

Människan blir ett objekt för läkarvetenskapen. Läkaren och vårdgivaren är det aktiva subjektet. Vårdtagaren det passiva objektet. Vilket leder till att människan själv inte har något stimuli att bidra med någonting. Man blir ett offer och väntar sig att vården ska ta hand om en.

– Denna människosyn är farlig och när den också har förts in i New Public Management och blivit ett ekonomiskt system, får det ett sådant oerhört genomslag. Hela det offentliga upphandlingssystemet är ju så fyrkantigt och därmed så kontraproduktivt.

– Kroppen är ju väldigt självläkande och med detta synsätt pressas människans egna läkandeförmåga, helandeförmåga och livskraft ner.

Ett annat värdigare synsätt i vården är patienten som det egna autonoma subjektet, som lider av både ”illness” och ”disease”. ”Disease” är det observerbara, medan ”illness” är känslan och upplevelsen av sjukdom.

– Problemet är sjukdomen. Det är objektet. Patienten, som autonomt subjekt, får vägledning till en förståelse för hur problemet ser ut och inser att hon behöver hjälp. Ett andra subjekt kan vara läkaren som stöttar mig och min läkande förmåga och ger behandlingar. Sedan kan det finnas ett tredje subjekt, som kan var en sköterska, ett subjekt fyra kan vara en sjukgymnast. Därefter kanske en dietist eller en meditationslärare. Alla jobbar i första hand för helande och med att stärka subjektets motstånd mot det primära objektet – sjukdomen

– Det är en helt avgörande skillnad mellan en objektsyn eller en subjektsyn – det paternalistiska eller det autonoma. Det senare skulle jag kalla för en holistisk eller existentiell människosyn.

 

Människan som biologisk varelse

En mjukare variant av den mekanistiska människosynen är ett biologistiskt, evolutionärt synsätt, där man i första hand ser människan som en biologisk varelse.

– Man försöker förstå människan i evolutionära termer, säger Lennart, varför vi reagerar som vi gör och vilka behov vi har utifrån vår månghundratusenåriga historia.

Lennart berättar om fynden efter Homo Heidelbergiensis, som levde för ca 400 000 år sedan i Nordafrika och som uppvisar de första kända tecknen på att vara lika oss med sin DNA-struktur och sitt sätt att leva.

– Det finns tre kännetecken som man menar tillhör människan, säger han. Den första är att hon kan bruka och skapa eld, vilket ledde till att vi kunde tillreda mat och tillgodogöra oss näringsämnen, som fick hjärnan att växa. Elden skyddade oss också så vi kunde bli fler och fungera bättre tillsammans. Det bidrog till våra sociala förmågor och att vi kunde utveckla samarbete.

– Det andra är att man begraver sina döda. Vi vet nu med säkerhet att de för 400 000 år sedan gjorde det. De hade behov av att ta avsked, att minnas på ett sätt som inga djur gör, vilket förutsätter rätt välutvecklade frontallober.

– Det tredje är att det finns ett altare eller en offerplats. Man har en aning om att tillvaron är större än man själv och man försöker kommunicera med detta större.

 

 

"Jag tror på en respektfull pluralism, där vi ser att vi är olika, där det finns en styrka i dessa olika traditioner."

 

 

Några hundra tusen år senare skedde en mutation och vi blev Homo sapiens.

– När hjärnan växte började man reflektera över gott och ont, rätt och fel. Man började reflektera över sig själv. Det blev ett avstånd till skapelsen. Man ställde sig utanför. Då var man inte bara en del av ett omedvetet sammanhang.

– Vi kan lära oss mycket av våra förfäder, förstå varför vi reagerar som vi gör. Varför är det så viktigt att samarbeta? Jo, det har sina evolutionära skäl. Varför ska vi respektera egendom? Varför ska vi hålla oss till sanningen? Det har varit evolutionärt positivt och har lett till överlevnad och utveckling.

– Ska man förstå rasismen ur ett evolutionärt perspektiv hänger det samman med när vi levde i små grupper och plötsligt kom det främlingar som såg annorlunda ut. De var ett hot. De ville ta vår grotta. De ville ta våra kvinnor. De ville ta våra liv. Vi vet att när vi möter någon som är annorlunda än vi så reagerar amygdala i vår hjärna med rädsla och när man rationaliserar rädslan kan det bli rädsla för andra raser.

– Vi kan förstå, men inte acceptera den reaktionen och då blir det så mycket viktigare med den andra evolutionära perspektivet, nämligen att frontalloberna har utvecklats. Där kan vi ju ha föreställningar om alla människors lika värde, rätt och fel och ha en medveten människosyn. Vi kan alltså hantera vår besvärliga amygdala och behöver inte reagera så negativt.

 

Den kristet, humanistiska människosynen

Ytterligare en variant på människosyn, som Lennart tar upp, är den kristet humanistiska – idén om alla människors lika värde. Den allra äldsta beskrivningen, finns dokumenterad i skapelseberättelsen: ”Gud skapade människan till sin avbild. Till man och kvinna skapade han dem.”

– Om avbilden består av man och kvinna måste man tänka sig förebilden som bärare av både manligt och kvinnligt, menar Lennart. Om förebilden består av en helhet måste det speglas i avbilden, som också består av både manligt och kvinnligt, som i bilden av Ying och yang.

Paulus skriver i Kolosserbrevet. ”Nu är här inte längre jude eller hedning, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ett.”

– Det uttalades i en tid där rangordningen av människor var enorm. Utifrån denna nya syn växer så småningom den antika humanismen fram. Det fanns hos några tidiga grekiska filosofer tankar i den riktningen, men det blir sedan väldigt tydligt när kristendomen blir statsreligion på 300-talet. Då kommer den här tanken att bli en del av hela teologin och har haft en enorm betydelse.

– Den finns exempelvis inte i konfucianismen och inte heller i islam. Islam växte i ett samhälle tydligt segregerat mellan män och kvinnor. Muhammed själv gav kvinnorna vissa rättigheter. De fick till exempel halv arvsrätt. Före honom hade de ingen alls. Han gav också kvinnan rätt att skilja sig om mannen betedde sig illa. Det var en klar förbättring jämfört med hur det var tidigare, men inte alls på samma grunder som i kristendomen och den humanistiska traditionen.

– Sedan fick vi ju en profan humanistisk tradition, som gick parallellt med den kristna. Den är ju tydligast i FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna. Grunden är ändå intressant och den hittar man alltså hos Paulus.

 

Människan som medel

Den sista modellen hänför Lennart till, den polske filosofen och idéhistorikern Kolakowsky.

– Han är den som har drivit detta i modern tid. Det är människan som instrumentell. I den humanistiska människosynen är människan ett mål i sig själv. I den instrumentella människosynen är hon ett medel.

– Det är allra tydligast i den socialistiska, kollektivistiska synen. Människan, individen, har inget värde i sig. Individen är till för kollektivet, för att bygga samhället och framtiden. Individen är till för de andra. Instrumentell, kollektivistisk människosyn är egentligen en socialistisk människosyn.

Det finns en annan variant på den instrumentella synen och det är den ekonomistiska, det vill säga ditt värde är bara det du bidrar med till företaget.

– Det har ju präglat väldigt mycket av den industriella arbetsmarknaden och är fortfarande förhärskande, menar Lennart. Ditt värde räknas i vad du gör och vad du åstadkommer och inte i vem du är. Man har från fackligt håll lyckats skapa vissa skyddsåtgärder i form av arbetsrätt och strejkrätt och så vidare, men själva värdet ligger i vad du presterar och det har i sin tur bidragit till vår västerländska, individualistiska syn.

 

 

"Mångfald är bättre än enfald och att faktiskt tillåta mångfald och se att det är rikedom är för mig väldigt avgörande."

 

 

Vartannat år har The Elijah Board of World Religious Leaders ett stort möte någonstans i världen. Senast var de i Sevilla i Spanien, där kristna, judar, muslimer och araber under flera hundra år levde tillsammans i samförstånd.

– I Sevilla behöll de sina egna kulturella traditioner. Jag tror det är lösningen, säger Lennart. Jag tror på en respektfull pluralism, där vi ser att vi är olika, där det finns en styrka i dessa olika traditioner. Ett första steg i att leva tillsammans är att vi lär känna varandra.

– Utifrån det evolutionära synsättet är främlingen farlig, men när jag lär känna dig ser jag också att jag kan lära något av dig. Alla har något att ge. Det behöver inte innebära att vi blir likadana.

– Iden om integration som är assimilation är jag absolut emot. Den är livsfarlig. Egentligen använder vi ordet fel. Det är samhället som behöver integrera alla i sig, och inte individen som skall tvingas till likriktning. Samhället behöver ha en integrativ självbild, där det finns utrymme för olikheter inom vissa ramar.

– Vissa saker är inte förhandlingsbara, som svensk lagstiftning, synen på våld, kvinnan, hennes sexuella rättigheter och så vidare. Det måste vi vara tydliga med.

– Alla människors lika värde är fundamentalt. I vår kultur ligger det oerhört djupt. Världen måste manifesteras i rättigheter och skyldigheter, frihet och ansvar. Mångfald är bättre än enfald och att faktiskt tillåta mångfald och se att det är rikedom är för mig väldigt avgörande, avslutar han.

Text: Inger Holmström

Illustration: Anna Gran
4 juni, 2019

Maskros, taraxacum officinale

Maskros växer nästan överallt där ingen kunde tro att något kunde gro! Även på grönsaksmarknader nere i Europa finner vi den bland sallad och primörer för liksom rucolan är den omtyckt för sin beska smak.…

LÄS MER

Maskros växer nästan överallt där ingen kunde tro att något kunde gro!
Även på grönsaksmarknader nere i Europa finner vi den bland sallad och primörer för liksom rucolan är den omtyckt för sin beska smak.

Glatt och oförtrutet lyser maskrosen upp vår gräsmatta. Har du den där kan du se det som en gest av naturen att bjuda till bords! De späda bladen är godast. Hacka fint i sallad, pesto eller såser. Med olja, äppelcidervinäger, honung, peppar och örtsalt och lite vatten blir bladen en uppfriskande försommarsallad som är bra för matsmältningen. Här finns järn, kalcium samt A-, B-, C- och D-vitamin. Små groblad, feta sedum och krispiga röllekablad om de växer intill är också gott att blanda i. Skär ner lite ost eller ett stekt ägg så har du en lätt lunch nästan gratis!

Maskrosknopparna kan fräsas i smör och till exempel blandas i en omelett, stjälkarna till outslagna blommor kan kokas som nudlar, noppade kronblad till pynt och hela blomkorgar kan jäsas till vin. Roten, den allra mest beska, kan hackas och torkas till te och fattigmanskaffe.

De grövre bladen blir väldigt skarpa i smaken, men låt dem dra i saltat vatten en kvart så mildras de och bakterier och annan förorening dör.

Detta är ett bra tips när man plockar vilda växter till mat som inte skall kokas. En annan sak att vara noga med är att inte plocka växter och bär intill vägar och stigar.

Fram till midsommar kan maskros ätas varje dag som en vårkur, blad som växer i skuggan och är lite blekare smakar mindre beskt.

Se upp för stängelns mjölksaft som ger bruna fläckar på kläder. De går inte att tvätta bort!

 

"Maskrosens uppmärksamhet spänner mellan frönas luftiga höjder och pålrotens kraftiga förankring i jorden."

 

Maskros växer i rosettformation och knopparna göms i dess mitt, ett par vackra dagar reser sig blomman och slår ut helt gul över sin gröna korg. När blomman vissnar, stänger den sig liksom den gör varje kväll men denna gång skjuter den sitt ihåliga skaft i höjden för att i förvandlad form öppna sig för en kupol av frön som flyger med sitt paraply över långa sträckor i vinden. Kvar står de bredflikiga lansettbladen och stjälken med sin lustiga kala topp, för bladflikighetens skull kallas de lövetann, lejontand på Norska.

Maskrosen har en enastående förmåga att anpassa sig efter omgivningen. Klipper du gräsmattan, ja då håller den sina blomskaft korta, regnar det så stänger blomman sig och på en äng blommar maskrosen i lagom höjd för att få det ljus den behöver.

Hela växten har stor användbarhet inom örtmedicinen.

Indikationerna beskrivs som leverstärkande, njur och gallfunktionsstärkande, ödem, eksem och hudproblem beror ofta på nedsatt funktion i lever och njurar, två av kroppens stora utsöndringsorgan. Huden är vårt största utsöndringsorgan och kallas ibland för ”tredje njuren”.
(Se Pelle Holmberg: Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso-och kroppsvård.)

Bitterämnet taraxin är det främsta aktiva ämnet i maskros.

I de biodynamiska kompostpreparaten tas de vilda läkeväxternas kvaliteter tillvara. Maskrosens uppmärksamhet spänner mellan frönas luftiga höjder och pålrotens kraftiga förankring i jorden, lyhörd för ljus och mörker och den omgivande naturen.

Detta är egenskaper hos maskrosen som i en essens kan inspirera kulturväxternas mer matnyttiga funktion till en sund helhet.

Text och illustration: Anna Gran
Illustration: Anna Gran
31 maj, 2019

Storlom, Gavia arctica

En mystisk Loch Ness med näbben i våg, en hals så nådigt krökt, ett rutmönster på ryggen som kunde göra skam på det mest utsökta designertyg, det är storlommen så flyktig och skygg att den omärkligt sjunker och är borta för den som kommer för nära.…

LÄS MER

När ytan är blank och glimmande svart på insjö eller tjärn, bildas ring på ring runt storlommens glidande kropp. En mystisk Loch Ness med näbben i våg, en hals så nådigt krökt, ett rutmönster på ryggen som kunde göra skam på det mest utsökta designertyg, det är storlommen så flyktig och skygg att den omärkligt sjunker och är borta för den som kommer för nära.

 

En mästerlig långdykare är lommen och lågt i vattnet under det vakande kikarsiktet synes den lika hemlighetsfull som en främmande ubåt. I morgonsolen reflekteras ljuset i den vita halsen och akterfläcken skymtas på avstånd, blickstill må hen vara som lyckas komma den närmare än så.

Med ett kvack höjer den sig och smäller med vingspetsarna så sammetsvattnet krusas av ett V-format långt streck, över vattnet flyger lommen, varvar sjön och stiger så för att flyga till nästa sjö, strax följd av sin vän och livskamrat.

I Sörmlands näringsfattiga spegelsjöar där skogen står tät runt om trivs storlommen, där är gott om småfisk och där ekar ljudet om kvällen när lommen ropar ut sitt lockrop. I en utdragen ton som går upp emot en dalkullas kulning för att sedan falla och avslutas med en låg knarrning.  Från tidig vår fram till midsommar ropar och svarar lommarna varandra mellan sjöarna. Så uråldrigt är det lätet att tid står still och blott lyssnandet finns till, lyssnandet till ren och klar natur.

Namnet lom betyder rop och ljuda, vi känner igen det från ordet lomhörd. Men kanske har lommen fått sitt namn efter ordet lomma som betyder att släpa sig fram, lommen är inte snabb på land då fötterna sitter väldigt långt bak på kroppen. Sommardräkten är mer kontrastrik än vinterdräktens utjämnade färger i vitt, grått och svart. Ögonen är röda.

 

"Nordens egen Loch Ness personifierar med sitt utdragna lockrop ”kuik-kåå” naturens outgrundliga djup."

 

I Norden längre norrut hålls smålommen som ser lite annorlunda ut och inte alls har samma läte. Om vintern drar storlommen söderut, till Svarta havet eller till nedre delen av Östersjön där förhållandena kan vara ödesdigra med oljeläckage och havsbaserade vindkraftsparker samt gas och oljeutvinning. Naturskyddsföreningen värnar om lommens hotade bestånd och insatser med att kalka försurade insjöar och sprida uppmärksamhet kring problemet med kvicksilverbelastning, (abborrar med hög kvicksilverhalt), vattenreglering och blyspridning via sportfisket, av projektet Lom har gjort att lommen börjat återhämta sig.

Ett lompar håller för det mesta samman livet ut och delar på uppgiften att vakta boet och mata ungarna som är en eller två till antalet. De återvänder till samma häckningsplats år efter år. Ibland företar de sig gemensamma jaktceremonier med andra storlommar, det är oklart vilken social betydelse detta har. Oftast ser vi en eller ett par av dem i taget.

Nordens egen Loch Ness personifierar med sitt utdragna lockrop ”kuik-kåå” naturens outgrundliga djup. En försommarnattsstämning vid en stilla sjö.

Text och illustration: Anna Gran
Foto: Stefan Tell
16 maj, 2019

Våra hjärnor är inte skapta för ett liv med skärmar

”Vi är inte utvecklade för dagens värld” konstaterar Anders Hansen tidigt i boken ”Skärmhjärnan: hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Men vad är det som gör att vi känner ett sådant sug efter vår mobiltelefon att vi måste kolla den var tionde minut och röra vid den 2600 gånger per dag? Kan detta ha någon koppling till att nästan en miljon svenskar över 16 år idag äter antidepressiva och att sömnstörningarna ökat bland unga med 500% sedan 2007 – året då iphone lanserades?…

LÄS MER

Vi är inte utvecklade för dagens värld” konstaterar Anders Hansen tidigt i boken Skärmhjärnan: hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda”. Men vad är det som gör att vi känner ett sådant sug efter vår mobiltelefon att vi måste kolla den var tionde minut och röra vid den 2600 gånger per dag? Kan detta ha någon koppling till att nästan en miljon svenskar över 16 år idag äter antidepressiva och att sömnstörningarna ökat bland unga med 500% sedan 2007 – året då iphone lanserades?

 

Anders Hansen är läkare vid Karolinska institutet, överläkare i psykiatri och civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm. Han har skrivit böckerna Hjärnstark och Hälsa på recept och över 2000 artiklar om medicinsk forskning och läkemedel. Just nu är han aktuell med boken Skärmhjärnan, en bok om en tid som sprungit om och ifrån vår egen evolutionära utveckling.

”Varje minut skickas 187 miljoner mejl och 38 miljoner textmeddelanden. Under samma minut laddas 400 timmar material upp på Youtube. Därtill görs 3,7 miljoner Googlesökningar och en halv miljon tweets, medan en miljon Tinderbilder svajpas åt höger eller vänster. Och det går bara fortare och fortare för varje dag. Men hjärnan som ska hantera flodvågen av digital information är densamma som för tiotusen år sedan.” skriver Hansen i boken.

Om man slår ihop alla generationer som någonsin levt på vår planet, så har majoriteten av dem levt som jägare och samlare. Det är bara en ytterst liten procentandel av alla generationer som är uppväxta med smartphones och Facebook. Vår hjärna är därför till stor del fortfarande anpassad för ett liv på savannen, och reagerar starkt därefter. ”Den som stod kvar för länge och funderade på om han skulle attackera eller springa ifrån ett lejon åkte förmodligen snabbt ut ur genpoolen.” som Hansen konstaterar. Stress var helt enkelt avgörande för vår överlevnad.

Idag är det inte lurande lejon i buskarna som överraskar och stressar vår hjärna, istället tenderar vi att utsätta den för stress under lång tid. Något vår hjärna alltså inte alls är anpassad för.

 

Vad gör egentligen mobilen med oss människor?

Människan är i grunden en kunskapstörstande varelse. Genom att våra förfäder lärde sig mer om sin omvärld, ökade deras förutsättningar att överleva. För att motivera dem till att ge sig ut och upptäcka nya platser där de eventuellt kunde hitta mat, utsöndrades dopamin i hjärnan.

Det är emellertid varken pengar, mat, sex, bekräftelse eller nya upplevelser som drar igång belöningssystemet som mest utan förväntan om dessa.”

Hjärnan utsöndrar fortfarande dopamin på samma sätt, bara det att den idag har fått många fler anledningar att göra det. Så fort mobilen plingar till så utsöndras dopaminet för vad som ”kanske” är ett viktigt sms. Vi tar genast upp mobilen för att kolla.

 

"Idag använder vart fjärde spädbarn i Sverige internet, och häften av alla tvååringar gör det varje dag."

 

Faktum är att vi i genomsnitt rör mobilen så många gånger som 2600 ggr/dag och kollar på den var tionde minut. En av tre kollar till och med sin mobil även mitt i natten.

”Det finns platser där man gör klokt i att vara särskilt försiktig med mobiler: i klassrum och föreläsningssalar” skriver Hansen.

 

Multitasking – vår tids största myt?

De allra flesta multitaskar någon gång – eller alltid – på jobbet och i plugget. Man har på musik i bakgrunden, kanske TV:n, facebookchatten i mobilen och mejlnotifikationerna på datorn. Men i boken får vi lära oss att konsten att ”multitaska” egentligen är obefintlig. Vår hjärna kan bara fokusera på en sak i taget. När vi tror att vi multitaskar så handlar det istället om att vi snabbt flyttar fokus fram och tillbaka mellan olika saker. Hjärnan belönar oss dessutom med dopamin när vi multitaskar, eftersom det historiskt sett varit viktigt att snabbt kunna flytta fokus för att överleva.

För att inte bli störd av mobilen och för att kunna hålla sitt fokus, är det många som sätter den på ljudlös eller vänder den upp och ned på bordet framför sig. Men forskning har visat att inte ens det räcker. Vi behöver fysiskt lämna mobilen i ett annat rum för att det ska göra skillnad. Eftersom vår hjärna är så van vid att kicka in med dopamin med en påminnelse om att där ”kanske finns ett nytt spännande meddelande”, så fortsätter den göra det så länge vi har den bredvid oss, och vi måste alltså konstant intala oss själva att vi ”inte ska titta på mobilen” – något som tar kraft från vår hjärna och flyttar vårt fokus från det vi egentligen håller på med.

 

Lek på recept

Att vi vuxna är storanvändare av mobilen kan vi snabbt konstatera av att läsa boken. Men hur ser det ut för våra barn och barnbarn? Generationen som faktiskt tillhör den där miniprocenten som inte vet något annat liv än det med en smartphone i sin hand. Hur har den digitala språngmarschen påverkat dem?

Hansen går även in på detta. Idag använder vart fjärde spädbarn i Sverige internet, och häften av alla tvååringar är uppkopplade varje dag. Hugo Lagercrantz, professor i barnmedicin vid Karolinska Institutet, är i boken kritisk till att läsplattor skulle göra barnen smartare, och menar att det istället finns belägg för att särskilt små barn utvecklas långsammare av det. Istället behöver barnen leka, anser han. Amerikanska barnläkarakademin har tagit det så långt att de rekommenderar andra läkare att skriva ut lek på recept för att vuxna faktiskt ska ta sig tid att leka med sina barn.

Hansen lyfter det intressanta med att många kända tech-personer som Steve Jobs och Bill Gates själva är väldigt restriktiva med hur de låter sina barn använda produkterna de själva utvecklat.

Han [Steve Jobs] verkar ha legat steget före alla andra, inte bara när det gäller att utveckla tekniken utan också när det gäller förståelsen för hur den påverkar oss.”

 

Varför ska vi gå i skola när vi har hela världen i fickan?

Att läsa böcker och lära sig skriva för hand kan tyckas föråldrat och rentutav onödigt i en värld där vi har hela Google några knapptryck bort i fickan. Vad ställer det här för krav på skolan idag?

Genom forskningsundersökningar har man konstaterat att man lär sig mer om man antecknar för hand med penna och papper, jämfört med om man gör det på en dator. Exakt vad detta beror på kan man inte säga säkert, men forskarna spekulerar i om det har att göra med att med en penna skriver man långsammare vilket gör att man tvingas prioritera vad man ska skriva ned, något som gör att man måste processa informationen och därför tar den till sig bättre.

”Hos barn i förskoleåldern har försök visat att den motoriska förmågan att skriva för hand – alltså med penna på papper – är nära knuten till förmågan att läsa”

Samma resultat har man fått när man jämfört med att läsa information från papper vs. läsplatta. Man tror att förklaringen har att göra med att hjärnan är så van vid att få ständiga dopaminkickar i form av sms, notiser, och mejl från en digital platta att den omedvetet måste koncentrera sig på att ignorera dem. Något som resulterar i att man lär sig mindre.

 

Vad kan vi göra för framtiden?

Är allt bara dystopi och mörker, eller finns det något vi kan göra åt saken? Förutom bra nattsömn så lyfter Hansen vikten av motion som lösningen på det mesta. Bara lite rörelse hjälper mycket, det minskar stressen, risken för depression, och får oss att sova bättre.

Som han även konstaterar i boken: ”Forskarnas slutsats är enkel: För att barn ska fungera så bra som möjligt behöver de röra på sig minste en timme varje dag, sova mellan nio och elva timmar och använda mobilen max två timmar per dag.” Bara fem procent uppfyller detta idag.

Boken innehåller sist men inte minst en mycket konkret punktlista över saker att göra för att minska ditt – och dina eventuella barns – mobilanvändande.

Text: Sofia Zetterqvist