Madeleine Söderström
14 maj, 2020

Grandmothers för en hållbar framtid

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.…

LÄS MER

Organisationen ”Council of European Grandmothers”, som arbetar för en välmående jord att lämna vidare till kommande generationer, planerar att hålla ett rådslag i Ytterjärna, söder om Stockholm över midsommar. Lördagen och söndagen den 20 och 21 juni blir det ett öppet råd för intresserade i Sverige, som vill vara med i samtalet om framtiden.

– Coronapandemin har förändrat förutsättningarna för mötet, säger Madeleine Söderström, svensk Grandmother. Det blir nu ett delvis digitalt och delvis fysiskt möte, anpassat till omständigheterna med Coronapandemin. 

”Council of European Grandmothers” bildades för fem år sedan med inspiration från ”International Council of Thirteen Indigenous Grandmothers” – en sammanslutning av 13 kvinnor från olika ursprungsbefolkningar i världen, där representanter från Europa saknades.

"Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga"

Den europeiska organisationen formades i Italien 2015 och initierades av Grandmother Agnes Baker Pilgrim, en av de äldsta i den ursprungliga organisationen.

Idag ingår 14 europeiska länder och 24 Grandmothers. Madeleine blev Grandmother 2017.

– Man representerar inte sitt land specifikt, berättar hon, men man blir tillfrågad om man vill vara en del av gruppen och verka för våra frågor i det egna landet. Vi träffas var nionde månad för att inspirera, låta oss inspireras och bibehålla kraften i vår mission om en välmående jord att lämna över till kommande generationer med stolthet.

– Ekosystemet håller på att kollapsa och försvagningen av vår livsmiljö sker nu i ökande takt. Sverige har en roll i den förändring världen behöver. Södertälje och Järna har en lång tradition av att leda okonventionellt och hitta medvetna långsiktiga lösningar. Därför ska vi hålla till i Ytterjärna denna gång.

– Rådsmötet ska handla om att tillsammans sätta ljus, förstoringsglas och fokus på det som är viktigast att göra just nu för klimat, näringsliv, djur, natur och människor – för allt liv på jorden! ”Liv” är också temat för rådslaget! Vi behöver ta beslut för flera generationer framåt bortom årsbudgetar och mandatperioder!

Olika uppgifter i olika länder

De olika Grandmothers som är med, bidrar utifrån egen kapacitet i sina respektive länder. Var och en har sin personliga väg och uppgift i att förverkliga missionen utifrån den inspiration som rådslagen bidrar med.

– Vi menar att vår tid kräver att vi är omtänksamma, omsorgsfulla, bestämda och tydliga, säger Madeleine. Vi behöver se till att jorden räcker till dig, mig och alla som kommer efter. Det gör man om man låter sin ”moderlighet” ta plats! Den finns även hos mannen att ta fram och använda sig av.

Grandmother Tina Lindhart från Spanien är forskare och psykoterapeut. Soizig Paget från Österrike jobbar med örter och håller utbildningar i biodynamisk odling. Irene Keller Gubler från Schweiz arbetar med personlig utveckling och Mary Grant, en av de äldsta från Irland, jobbar med trauman i sin hemstad Dublin vid sidan av författarskap, etc.

– Våra ”grandmothers” har en härlig bred spridning, säger Madeleine. Irland och Norge representeras av individer från ursprungsbefolkningen, men genomgående är man invald utifrån sina gärningar, sin ”visdom” och den person man är.

Madeleine har i sitt eget yrkesliv arbetat med beteendefrågor, individ/samhälle, samtal, grupper, utbildningar, chock och trauma.

– Jag har rört mig mellan den alternativa och klassiska världen och ser tydligt att det finns en gemensam yta där vi kan vara samtidigt och tillsammans. Det finns mycket att lära av varandra inom dessa idag skilda fält.

Hon är också med och bygger om en utbildning på Stensunds folkhögskola för socialpedagoger.

– Jag är lärare där och det är en livsmission, som även den nu fått titeln ”Grandmother”, säger Madeleine. Många kommuner har förstått socialpedagogernas viktiga roll även i de vanliga skolorna. Det ser jag som en väldigt positiv samhällsutveckling, som jag vill bidra till i min roll.

– Jag representerar också vår europeiska Grandmother organisation i olika sammanhang inom hållbarhetsområdet i Sverige. Jag intresserar mig för naturens rättigheter, även om jag inte varit så offentlig med den delen.

I samband med rådsmötet tar Madeleine ett steg framåt inom detta område.

– Jag vill vara med och ställa de frågor som behöver ställas. Det behöver inte vara krångligare än så.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Förberedande workshop i arrangörsgruppen Edda Tribe.

Möte var nionde månad

The Council of European Grandmothers håller rådslag var nionde månad med olika teman i olika länder. Den svenska grupp som bjuder in till rådslaget i Sverige, marknadsför och representerar The Council of European grandmothers här, heter Edda Tribe. Uppdraget är att skapa förevents, samverkansgrupper, studiegrupper med dialog och bygga en stabil plattform inför rådsmötet.

– Vi vill öppna upp nya samarbeten, lyfta vår region, medvetandegöra händelsen och förstärka lokala relationer inför mötet, säger Madeleine.

Madeleine berättar också att den tidiga internationella gruppen, med de 13 kvinnorna från olika ursprungsbefolkningar, också hade målet att stödja och förstärka kunskapen om och kontakten med den naturliga visdom som finns i varje människa.

– De träffade Dalai lama, mötte påven, hade olika sammankomster och var väldigt aktiva under en period. De är nu i 80-90-årsåldern och fortfarande verksamma.

– I vår europeiska cirkel arbetar vi på ett lite annat sätt utifrån våra förutsättningar, men det är en stor ära att komma ur detta internationella nätverk, som har en väldigt hög status och gör ett fantastiskt arbete, menar Madeleine.

– Vi lägger numera upp våra rådslag som samtal med olika medborgare i de olika länderna och försöker stötta det som finns i landet. Vi försöker också ge stöd till varandra så att man kan åka hem och hålla kvar den inspiration som rådsmötena ger.

Att årets rådslag skulle hållas i Sverige beslöts förra året.

– Vi fick frågan då det bland annat är väl känt att Sverige ligger långt fram vad gäller kvinnors möjligheter att föra talan och bli lyssnade på, menar Madeleine. Midsommar är också en tid när solen står som högst och livet är i full blom. Då finns ljus och kraft här att möta det nya.

Årets rådslag inleds med ett ”Internt rådsmöte” den 18 – 19 juni. Därefter hålls det ett öppet råd 20 – 21 juni dit allmänheten är välkommen. Utöver temat ”Liv” finns en övergripande rubrik för hela rådslaget, som är ”The Female principal leadership”.

– Det innebär bl a att vi inte har bestämt vilket budskap vi ska lämna efter oss, säger Madeleine. Den samlade intelligensen kommer fram till det i processen.

– Tanken att det skulle handla om ”Liv” kom tidigt. Vi behöver ett gemensamt tema, som gör att flera frågeställningar kan mötas och som lockar tillräckligt många. Nu känns temat ännu mer centralt än vad vi visste då!

Ekonomiska medel skapas till varje enskilt rådsmöte. Värdlandet tar ansvar för kostnaderna i det egna landet. Kommunerna där rådslaget hålls brukar vara med och subventionera. I år finns det även sponsorpaket på mellan 10 000 och 100 000 SEK för den person eller organisation som vill stödja rådsmötet. De utländska gästerna betalar själva, liksom även de svenska volontärerna.

Det planerade rådsmötet

Gästerna anländer på torsdag kväll den 18 juni. På fredagen öppnar den interna delen av rådsmötet, då det som ska ske på lördagen förbereds.

– De som är på plats då kommer att vara med på midsommarfirandet i parken i Ytterjärna, berättar Madeleine, men i övrigt blir det olika möten för våra Grandmothers och de nätverk de har med sig till Sverige t ex föreläsare, deltagare i kvinnocirklar eller yrkesnätverk från respektive land. Totalt ett 50-tal personer. Alla är inkvarterade i Ytterjärna på hotell och vandrarhem. Lika många ambassadörer från olika delar av vårt land deltar också.

"The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till"

Klockan 13 lördagen den 20 juni öppnar den publika delen. Då börjar ett arbete i olika grupper som fördjupar områden som naturen, mat/odling, näringsliv, barn, vatten etc. Varje område har en föreläsare och/eller ett projektstöd, som håller i en workshop på temat.

Målet är att hitta de nycklar som behövs för att ta hand om de aktuella frågeställningarna.

– På söndagen förs allt samman till ett gemensamt uttryck och en gemensam skörd, som går vidare till en central dialog, berättar Madeleine. Vi vet från tidigare erfarenheter att det blir gemensamma områden man kommer att prata om i de olika grupperna och utifrån de olika frågeställningarna.

– Genom detta arbetssätt hittar vi vad som är centralt att arbeta med framåt. Varje Grandmother tar sedan med sig det hon tycker är viktigt för henne själv och hennes hemland. Därigenom blir det en utkomst av detta i hela Europa.

Lokala förmågor håller i processarbetet och allmänheten kan välja om de vill vara med båda dagarna eller bara lördagen eller söndagen. Klockan 17 på söndagen är det tänkt att de 24 Grandmothers ska bilda en panel på scenen i Kulturhuset i Ytterjärna och tydligt visa vilken bredd och kapacitet som finns.

– De ska kliva fram och säger att nu får det vara nog! The female principle är en urkunskap, som även vi som inte är naturfolk behöver förhålla oss till. Vi har inte råd att vara egocentriska. Vår jord kan räcka till alla. Vi vet egentligen hur vi borde leva och vår nuvarande livsstil skapar en inre konflikt, som gör att vi inte mår bra.

– Vi kan inte prata oss tillbaka till ett hållbart liv. Vi måste leva på helt andra sätt, avslutar Madeleine.

Foto: Erik Olsson

Text: Inger Holmström
Illustration: Anna Gran
7 maj, 2020

Malört, Artemisia absinthium asteraceae

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.…

LÄS MER

Ljust guldgul hälsodryck av silvergrön bitterört. En bägare bjöds till vinnaren av kapplöpningsspelen i det antika Grekland för en god hälsa skattades högt. Med en krans av gudinnan Artemis malörtskvist kröntes den utkårade.

I kanske den sista moderskulten i templet på Efesos härskade Artemis, modern till allt levande som vakade över skog, jakt och unga kvinnor, kyskhetens och dygdernas hetlevrade gudinna, tvillingsyster till Apollon, dotter av Zeus. Naturkrafterna låg i gudinnan Artemis händer och den vördnad hon skänktes lönades med balans och harmoni mellan natur, människa och kultur. 

Artemes betyder frisk på grekiska och absinthium var romarnas namn på malörten. I en fransk örtabok från 1400-talet står att läsa: ”Är du grön som en lövgroda, mager som en poppel, minskar du dagligen i vikt, och kastar du slutligen ingen skugga mer, så tag din tillflykt till malörten”.

Malört är en av våra allra äldsta läkeörter. Denna ludna halvbuske, både älskad och ratad är en riktig flamma. Plinius sade att vandrare, som gå med malörtsblad i skorna, ej känna någon trötthet, även om de gå aldrig så långt. Sniglarna i rabatten lär sky den, en födande kvinna välkomnar den för hjälpen att dra samman och rena livmodern medan den gravida ej ens skall smaka den och 1800-tals konstnärsbohemer fördrack sig på den.

Den sorgligt beryktade franska absinten, en kombination av anis, malört och sprit är numera förbjuden där men Italien har sitt vermutvin och vi våra bäska droppar som får somliga att grina illa vid snapsbordet. I tungroten sitter smaklökarna för det bittra. Vår nyförlösta finullstacka fick malörtste i vattenspannet emot sin bubbliga mage!

"Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp"

Att uppskatta de lite bittra smakerna förstår man sig på i medelhavsländerna medan vi här uppe i Norden kanske tänker på malörten som den glädjedödande droppen som sprider misstämning i ett sällskap. Ordspråket lyder: Kunskapens rötter är bittra men dess frukt söta.

Med största försiktighet bör man närma sig den, för mycket av det bittra blir till gift i kroppen. Det fatala ämnet är den flyktiga oljan thujon som verkar maskdödande och kan ge alvarliga skador på kropp och nervsystem. Absintin är det huvudsakliga bitterämnet och cinol som har en kramplösande effekt har man använt till att göra epilepsimedicin av.

Ett te på malört skall dra ej mer än en minut i kokhett vatten och endast en nypa ört till en kopp. Om morgonen är det en uppfriskande brygd som skingrar huvudvärk, magproblem och sätter igång en serie av impulser till salivutsöndringen och vätskorna i organen som skall ta hand om maten vi äter. En förbättrad nedbrytning av maten ger ett bättre näringsupptag. Det är några av anledningarna till att en kur med malörtste en halv timme före maten kan stärka immunförsvaret och väcka våra sinnen till liv.

Om sommaren skördas grenspetsar med små ljusgula blomkorgar som torkas och förvaras i burk med tättslutande lock.

Gråbo, Artemisia vulgaris

Gråbo kallas i folkmun för örternas moder. Vulgaris betyder vanlig på latin. Alla har vi sett den stå dyster och ståtlig i åkerkant och längs vägren ända upp till Norrland. Hög och rak med gröna blad som är vitt filthåriga undertill, rödlupna stjälkar och blommor. När den sprider sitt pollen måste varje allergiker gå och snyta sig.

Liksom malörten var gråbo en trollört. Englands gamla berömda ”Song of the nine magic herbs” nämner först gråbon med följande ord:

Una heter du, den äldsta av örter;

du har makt mot 3 och 30,

du har makt mot gikt och smitta,

du har makt mot det onda, som väller

fram över världen.

Gråbo har en försonligare smak än malört och passar till krydda av fet mat, att strö över sallad och i soppor. Ett te på gråbo till fotbad efter en arbetsam dag sägs verka särskilt välgörande. Skörd sker just innan blommorna slår ut och enligt gammal sed på själva midsommardagen.

Åbrodd, Artemisia abrotanum 

Åbrodd har en saltig citronliknande, uppfriskande doft, smaken är mer varm än bitter. Som flerårig växt är den vacker i trädgården och står sig bra heta somrar med sina fjäderliknande, tunna blad. I Norden uppnår den sällan blom så hela kvistar skördas.

Åbrodd sägs vara utmärkt som hårvatten och vattendrivande medel. Förr i tiden hörde den till kvinnornas kyrkbuketter som stammar från en än äldre sed att föra en vigvattenbukett med starkt doftande örter till kyrkan vid Marie Himmelfärdsdag.

Dragon Artemisia dracunculus

Dragon härstammar från Sibirien, Ostasien. Dragon är en upprätt kal ört med linjära, smalt eliptiska, helbrädade blad. Den får hängande gulaktiga diskblommor på spridda skaft. Smaken är en aning anisartad och används som smaksättare i vinäger och i såser. En gång avslöjade farbror Pär hemligheten med sin vidunderligt goda sås; en gnutta dragon! Enbart bladen skördas.

Hippokrates, även kallad läkekonstens fader, budskap lyder: ”Era livsmedel skall vara läkemedel och era läkemedel skall vara mat”.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

28 april, 2020

Kulturbygge tar form



LÄS MER

Nu sjösätts satsningen på ett samlat centrum för hållbarhet och mänsklig utveckling – Ytterjärna Kulturbygge. Det är en sammanslagning av Kulturhuset, Trädgårdsparken, hotell, konferens, restaurangen med flera verksamheter i Ytterjärna. Det hela presenteras på den nya hemsidan kulturbygge.nu, tillsammans med en rad andra av traktens verksamheter, besöksmål och utbildningar.

Visionen är att utveckla Ytterjärna med omnejd till ett hållbart samhälle, campus och ett av Sveriges mest attraktiva besöksmål. På den nya hemsidan kan man läsa om ett 25-tal konkreta aktiviteter och besöksmål i och omkring Ytterjärna. Här beskrivs också platsens historia och den idémässiga grunden i hela satsningen. Den handlar helt kort om människans fria möjlighet att utveckla och ta ansvar för sig själv, samhället och miljön.

– Vi som verkar här har en gemensam värdegrund, säger Staffan Jonsson, vd för Kulturbygge. Vi arbetar alla för ett hållbart samhälle och vill samarbeta för att nå ut med detta.

– I Ytterjärna-trakten finns plats för både själen och sinnena. Här finns härliga miljöer både inom- och utomhus, mat av de bästa råvaror du kan hitta, samt övernattning och goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter. Kulturbygge håller öppet även nu i coronatider.

Paula Pihlgren
24 april, 2020

Trädgårdsparken med många dimensioner

Nu våras det i Trädgårdsparken i Ytterjärna. Havsluften blandas med naturens jordiga dofter. Tiderna är bråda. Parken förbereds för natursugna besökare. – Vår park är alltid öppen. Många älskar att vandra här. Parken inbjuder vid sidan av allt det vackra, också till det introspektiva – att sitta i fred, i lugn och ro med sig själv, säger Paula Pihlgren, trädgårdsmästare och vd för Frötallen AB, som förvaltar och utvecklar Trädgårdsparken …

LÄS MER

Nu våras det i Trädgårdsparken i Ytterjärna. Havsluften blandas med naturens jordiga dofter. Tiderna är bråda. Parken förbereds för natursugna besökare.

– Vår park är alltid öppen. Många älskar att vandra här. Parken inbjuder vid sidan av allt det vackra, också till det introspektiva – att sitta i fred, i lugn och ro med sig själv, säger Paula Pihlgren, trädgårdsmästare och vd för Frötallen AB, som förvaltar och utvecklar Trädgårdsparken

 Trädgårdsparken i Ytterjärna ligger i ett område fem mil söder om Stockholm, vackert beläget vid Järnafjärden och omgivet av ekologiska kretsloppsgårdar, sörmländska skogar och öppna slätter.

 – Vår park är unik genom att den så medvetet är uppbyggd utifrån just den här platsen, berättar Paula. Den är intimt förknippad med vår historia och platsens naturliga förutsättningar. Här finns bara sådant som naturligt hör hemma i det sörmländska, kustnära landskapet.

– Det viktigaste mötet – det med dig själv – finns i den personliga upplevelsen av parken, men du kan också vara mer interaktiv och dynamisk – upptäcka gömda stigar, bygga kojor, springa i spännande labyrinter, spana efter humlor och fjärilar i Fjärilsträdgården eller doppa tårna i Järnafjärden.

Ytterjärna som plats, skapades utifrån en människosyn, som sedan mitten av 60-talet påverkat estetik, arkitektur, trädgårdar, kulturutbud, utbildningar och andra verksamheter i det omgivande samhället. Här finns idag ett stort utbud av kultur, konst och mat tillsammans med goda konferens-, utbildnings- och rekreationsmöjligheter.

– Hela vårt område är alltid under utveckling med fortsatt stora satsningar inom dessa områden, berättar Paula. Grunden för skapandet av platsen var den antroposofiska inspirationen – ett andligt arv som vi också vill förvalta och utveckla. För mig är Trädgårdsparken som en parallell till att vara människa med de frågor vi alla lever med. Vad står jag i? Vad kan jag göra med det jag har, mina förmågor och erfarenheter? Vår intention är både att välkomna besökare, men också att kultivera oss själva tillsammans med trädgården.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

Parken växer fram

För drygt 100 år sedan bodde konstnären Bruno Liljefors här och hämtade inspiration till flera av sina kända naturbilder från det då vilda naturområdet i Ytterjärna. Han lade första handen vid dagens park genom att bl a plantera en lund med björkar och en granhäck – båda idag magnifika. Nils Erik Nilsson, som tog över efter Bruno Liljefors, lade grunden till själva parkanläggningen med gångar, frilandsodlingar och växthus.

Den största förändringen ägde rum under 60-talet, då trädgården omformades varsamt under ledning av konstnären Arne Klingborg. Han arbetade med ett antroposofiskt inspirerarat formspråk kombinerat med andra konsthistoriska impulser.

– Arne Klingborgs arbete präglar den park vi ser idag, menar Paula. Det var nydanande och har bidragit med stor inspiration till utvecklingen av trädgårdsrörelsen i Sverige. Grundläggande för gestaltning och funktion har hela tiden varit helhetssynen – människan och kulturen i samspel med naturen. Hållbarhet, kreativitet, lekfullhet och goda möten får stort utrymme.

Parken har varit en förebild bl a för Rosendals trädgård på Djurgården och Wij trädgårdar i Ockelbo. Det var också här den kände trädgårdsmästaren Lars Krantz lärde sig grunderna från bl a just Arne Klingborg.

– Det känns väldigt viktigt att vi tar hand om Arne Klingborgs idéarv, säger Paula. Det är gediget och genomarbetat. Vi jobbar med att upprätthålla dynamiken i detta arv som också innebär att intressera sig för sin samtid och framtid. Rent konkret kan det innebära att vi inte för in några främmande växter. Här hittar du inga citrusträd! I våra rabatter kan man visserligen finna kultiverade former av växter, men de har alla ett vilt ursprung från det här kustnära sörmländska området.

Denna nöjets och nyttans trädgård fortsätter att utvecklas. Nya utrymmen skapas för sociala möten liksom för enskilda initiativ och kontemplation. En del parkmotiv har under årens lopp bytts ut eller tagits bort. En trädgård är ju alltid i rörelse, den består av levande material.

 

"Vår trädgårdspark befinner sig i en gränstrakt mellan odling och konst"

 

– Arne Klingborgs idé om att en trädgård är något utöver själva betraktandet lever kvar, menar Paula. Här ska människor mötas och få syn på sig själva och sitt livssammanhang.

Ytterjärna trädgårdspark använder också det biodynamiska sättet att odla på.

– En grönsaksodling eller ett jordbruk har ju lättare att driva det biodynamiska fullskaligt än vad en park har. För jordbruket finns det tydligt beskrivet.

–  Jag vill påstå, säger Paula, att vår trädgårdspark befinner sig i en gränstrakt mellan odling och konst. Vi odlar och kultiverar naturen som biodynamiska trädgårdsmästare, men samtidigt arbetar vi med estetik och rumslighet som genomgår en undersökande, skapande, pedagogisk impuls. Parken är en kulturyttring!  Vi jobbar med de grundläggande principerna som finns i biodynamisk odling som tex att sträva efter ett hållbart självförsörjande lokalsamhälle, att använda kompostpreparaten, människosynen. Vi tittar på hur naturen beter sig innan vi gör någonting.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

Trädgårdsmästardröm

Paula har sin egen bakgrund inom kultur och konst, men det har alltid funnits en dröm, om än romantisk, att arbeta med trädgård och i ett krisläge i livet realiserades drömmen. Det finns också en tydlig länk till morföräldrarna och en släkt bestående av jordbrukare och grönsaksodlare i Österbotten i Finland.

– Därifrån har jag många doft- och smakminnen, men det har jag också från den lilla villaträdgården, som fanns under min uppväxt, berättar hon. Min romantiska bild av vad det är att vara trädgårdsmästare, gjorde att jag började leta efter en utbildning och hamnade på Skillebyholm, egentligen utan att jag kände till särskilt mycket om odling eller antroposofi, men jag fick en omedelbar känsla av att här ska jag vara.

Det var 20 år sedan och de senaste snart tio åren har Paula jobbat med Trädgårdsparken.

– Något som fastnat hos mig kom från en trädgårdsmästarkollega, som fick beröm för sina tomater, berättar Paula. Han sa då: Det är inte för de goda tomaternas skull jag odlar. Det är för att bli en bättre människa!

– Det låter kanske pretentiöst, men jag tycker verkligen att jag i mitt trädgårdsmästeri får möjlighet att tampas med mig själv. Det blir en självkännedom, som nästan oundvikligt kommer in i det hela. När jag gör en rabatt, sköter om en växt eller klipper en buske blir det en länk också till mig där jag är. Trädgårdsarbetet är ett redskap för mig att förstå saker om mig själv och min omvärld. Parken blir en av alla relationer som skapas på den här platsen. Den får i ibland större tyngd än alla människomöten.

Variationsrik miljö

Trädgårdsparken i Ytterjärna är full av olika trädgårdsrum, motiv och händelser. En del framträdande, andra mer subtila och lite gömda. Här finns Rosenträdgården och Fruktträdgården vid sidan av mer subtila rum som Gläntan, Näktergalens trädgård och den idag uppvuxna björklunden, som Liljefors planterade. Här finns också ett antal perennrabatter varav fyra med färgteman – den Gula, Blå och Röda rabatten samt den Vita trädgården.

Nedanför det gamla boningshuset finns en terrasserad rabatt som kallas Monetrabatten, en plantering i blått med inslag av orange och rosa, likt en målning av en solnedgång av den impressionistiske konstnären. Paulas egen favoritplats i trädgården är Näktergalens trädgård.

– Det är just en plats dit man går själv. Där finns ytterst lite traditionellt trädgårdsmästeri. Vi städar på sin höjd och det är knappt skött – så nära natur man kommer till att det inte är park längre.  Jag tycker också mycket om skärningspunkterna i parken, säger hon, en gång möter ett dike, som möter ett skogsbryn etc. Jag älskar också kanterna i rabatterna.

Trädgårdsparken i Ytterjärna är medlem i Swedish Gardens, en sammanslutning av Sveriges främsta offentliga parker och trädgårdar. Nätverket arbetar för att informera, utveckla och stärka kunskapen kring det svenska trädgårdskulturarvet. I nätverket finns medlemmar från norr till söder, till exempel Umeås parker, Wij trädgårdar i Ockelbo, Rosendals trädgård i Stockholm, Göteborgs botaniska trädgård, Norrviken Båstad och Malmö slottsträdgård.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

Utveckling

– Jag vill se vår trädgård som ett rum – ett uterum, som man kan vara i och göra i stort sett samma saker, som man kan göra inomhus, säger Paula. Här ska vi kunna lyssna på musik, dansa, konferera och äta förstås.

Paula vill skapa mer funktionella mötesplatser med bord, stolar och annat, som gör det lättare att använda ”rummet” på nya sätt.

– Vi har också planer på större projekt, som till exempel en pir där båtar kan lägga till – både båtar i linjetrafik och privatbåtar, berättar hon. Fler platser för barn att leka på planeras redan till sommaren samt en boulebana!

Sverige har en omfattande trädgårdsrörelse och i Ytterjärna trädgårdspark finns alla möjligheter till inspiration. I området brukar det också säljas plantor bl a genom föreningen Förädlad liksom även på Skillebyholm.

– Vi samarbetar kring sådant i området, men en dröm vore att ta fram unika och mer riktade produkter för Trädgårdsparken. Kanske en särskilt framodlad Ytterjärnaros eller en Kulturbyggeros, menar Paula.

Intresset inom den svenska trädgårdsrörelsen för utbildning är också stort.

– Skillebyholm står för största delen utbildningarna i området, berättar hon, medan vi tar emot praktikanter så mycket vi kan, liksom en del volontärer. Vi har också själva haft en del kortare kurser i t ex rosbeskärning när det är dags och vi har också många visningar.

Gott om idéburna verksamheter

Ytterjärna med omgivningar genomkorsas också av promenadvägar och vandringsleder. Ekoleden binder samman Ytterjärna med närliggande trädgårdar, jordbruk, skogar och med Östersjöns kustområde. Den bjuder på badmöjligheter, vackra skogspartier och utblickar över kor och andra djur på nära håll på strandängarna. Nibblerundan är ett kortare alternativ till Ekoleden, som tar dig runt i området kring Kulturbygge och Nibble gård. Kustleden är en annan vandringsled utmed kusten mellan naturreservaten Farstanäs och Yttereneby. Mellan Ýtterjärna trädgårdspark och Yttereneby gård går Kustleden parallellt med Ekoleden.

I närområdet ligger Skillebyholm och Skilleby trädgård, centrum för biodynamisk odling i Sverige. Här finns utbildningar, restaurang, café och gårdsbutik. Några kilometer åt andra hållet ligger Saltå kvarn, ekologiskt matföretag, som också är en egen destination med café och butik.

I Ytterjärnaområdet finns dessutom många biodynamiska kretsloppsgårdar, liksom verksamheter för funktionsnedsatta t ex Mikaelgården och Saltå by. Här verkar också Ekobanken, vars idé är att ställa kapital till förfogande för den omställning som samhället behöver nu och framöver – ekologiskt, socialt och kulturellt. Ekobanken är medlem i den internationella Sustainable Banking-rörelsen. I forskningsprojektet BERAS, med säte i Ytterjärna, har stora kunskaper byggts upp kring hur konventionella jordbruk kan ställas om till ekologiska kretsloppsjordbruk. Centralorten Järna har också caféer, restauranger och butiker med rötter i samma idéburna ideal.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

”Kloaken som ville bli en lustgård”

Konstnären Arne Klingborg insåg tidigt i arbetet med trädgården, att det fanns möjligheter att på plats ta hand om det egna avloppsvattnet och rena det på ett naturligt, biologiskt vis. Liksom i det övriga arbetet med parken skapade man former och funktioner utifrån det platsspecifika.

Arne Klingborg såg en möjlighet att skapa en dammpark av avloppsvattnet, funktionen formades till något vackert och Claude Monets näckrosdammar blev en förebild.

Dammarna byggdes till, den ena efter den andra, vartefter området växte. Ett samarbete med den engelske skulptören och uppfinnaren John Wilkes gav dammparken de karakteristiska vattentrapporna. Dessa så kallade ”Flow forms” skapar en typisk rörelse i skålarna, som bidrar till syresättning av vattnet, som i sin tur är en väsentlig del av reningsprocessen.

Stora krav ställs på anläggningarna så att framförallt fosfor och kväve inte släpps ut i den känsliga Östersjön. På senare år har därför anläggningarna försetts med slamavskiljare och kemfällning, som kompletterar den biologiska reningen i dammarna.

Anläggningen blev ett framgångsrikt pilotprojekt och en källa för inspiration och kunskapsutveckling om biologiska reningsprocesser även på andra ställen i landet. Utvecklingen av biologiska, lokala avloppslösningar har idag blivit allt vanligare. Dammarna i Ytterjärna är ett unikt exempel på forskning i praktiken, där skönheten är en lika viktig del som de tekniska och biologiska aspekterna. Dammanläggningen sköts idag av Frötallen AB.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

Många trädgårdsrum

Kring den gamla Vidarkliniken finns också vackra trädgårdsrum, som är värda ett besök – en buskträdgård med en storslagen vy över hagmarkerna, en vacker innergård med spännande skulpturer samt den fina skogsträdgården vid James Turells konstverk Skyspace. Där finns dessutom ett stort runt bord, som är tänkt att användas för en picknick i samband med besök i konstverket.

Frilandet i Trädgårdsparken arrenderas ut till andelsodlingen ”Förädlad”, ett initiativ där grönsakerna som odlas förädlas till smakrika och nyttiga fermenterade produkter som levereras till medlemmarna. Här genomförs också olika odlingsprojekt, bland annat försöksodling av ätbara perenner i samarbete med Jordbruksverket.

Rosenträdgården I Ytterjärna, som är en av de största i Sverige, består av en yttre och en inre del. Den yttre delen, Robygge rosenträdgård, finns vid Robyggehuset och den inre labyrintlika Rosenknoppsträdgården ligger hemligt dold innanför en tät oxelhäck och spaljé. I rosensamlingen hittar man 120 olika sorters rosor och ca 150 buskar. Det är framförallt en samling av engångsblommande nordiska buskrosor och klätterrosor.

– Den blommande höjdpunkten sker kring midsommar och det firar vi varje år med Rosens dag, berättar Paula.

Innan dess ska dock mycket annat hinnas med.

– Nu vill jag välkomna besökare i vår park, säger Paula. Vår nyöppnade restaurang i Kulturhuset i Ytterjärna säljer picknickpåsar, som gör det enkelt att när som helst ta sig ut i trädgården eller vandra längs lederna och njuta av den spirande våren. Inte minst i dessa coronatider är parken den lunga vi behöver. Här behöver man inte trängas!

Foto: Erik Olsson

Läs mer om Trädgårdparken här!

Text: Inger Holmström
Illustration: Anna Gran
11 april, 2020

Viol, viola tricolor

I gult vitt och blått blommar de första vårblommorna och när solen riktigt värmer backen kommer violerna i klungor tätt inpå marken, milda som en sänghimmel i färgen blå.…

LÄS MER

I gult vitt och blått blommar de första vårblommorna och när solen riktigt värmer backen kommer violerna i klungor tätt inpå marken, milda som en sänghimmel i färgen blå.

 

”Inte som en blyg viol,” lyder ordspråket när det används för att rättfärdiga någon. Inte som en blyg viol är den som rakryggat står fram som sig själv, som modigt och självsäkert tror på sin sak, sitt bidrag i världen.

En aktiv viljehandling när människan förmår gestalta, höja och lyfta jordbunden natur till upphöjd kultur är motsatsen till att låta naturen ha sitt förlopp och följa dess självgenerande lagar där frukt faller till marken för att förena sig med de krafter som låter frön spira och gro emot solens varma ljus i ett ostört kretslopp.

Att inte vara en blyg viol är att bära ett ansvar, ett ansvar i att samarbeta med de stora sammanhangen och verka med dem som en hjälpare i det goda. Detta kan människan, kulturutövaren.

För är inte sann kultur ett försök att samarbeta med visheten som formar världen?

 

En blomma för sinne, kropp och själ

Styvmorsviolen är en av 400 till 500 arter i familjen violaceae.

Styvmorsviol, luktviol, skogsviol och ängsviol är några och penséer hör till samma familj och alla kan vi äta, lukta och glädja oss åt i kruka, åkerren eller skogsbryn.

Vill man testa om en vätska är sur eller basisk kan man få svar av en violblomma. Blir den gul är den basisk, blir den röd är den sur.

Att kandera både blommor och blad till smakligt pynt görs genom att doppa dem först i lättvispad äggvita så i socker för att sedan få torka på bakplåtspapper.

Hela växten innehåller saponiner, salicylbindningar och flavonoider.

 

"Att inte vara en blyg viol är att bära ett ansvar, ett ansvar i att samarbeta med de stora sammanhangen och verka med dem som en hjälpare i det goda."

 

Sedan lång tid tillbaka använde man violens olika växtdelar som infusion för att badda hudutslag, klåda och akne både in och utvärtes, som drog till att behandla katarrer och reumatism samt som te för att lindra eller förbättra vattenstockningar, torr rethosta, luftrörskatarr och febertillstånd.

Företaget Weleda grundades 1921 med mottot ”i samklang med människa och natur” för läkemedel och hudvårdsprodukter där substanser och processer från naturen får verka. Den mångfaldigt prisbelönade hudvårdssalvan Skin food med extrakt av just styvmorsviol viola tricolor, rosmarin, kamomill och ringblomma, håller sig fortfarande gott på marknaden och passar bra att smörja händerna med där tvål och vatten torkar ut dem.

De unika lenande egenskaperna hos viol var känd redan under medeltiden, se den bruna munkkåpan som bakgrund till den violetta blå i den örtkunniges av köld så nariga hand när marken ännu mörk av mull låter violaceae slå ut.

Ett ställe i Rudolf Steiners bevarade texter beskriver violen som en av de växter som kommer att kunna förvandla sig och tillpassa sig in i framtiden medan andra och särskilt giftiga växter dör ut.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
11 mars, 2020

Harsyra, oxalis acetosella

Harsyreplantan håller sig skir grön året om, som om den inte vill bli större än en evig grodd. Oxalis har traditionellt en roll att spela som läkeväxt eftersom syran stöttar den kemiska ämnesomsättningen. Men oxalsyra i för stora dosor är giftigt och kan ge symptom som kräkningar, diarré, yrsel samt svårighet att andas – och njursvaga ska vara försiktiga.…

LÄS MER

Harsyreplantan håller sig skir grön året om, som om den inte vill bli större än en evig grodd. Oxalis har traditionellt en roll att spela som läkeväxt eftersom syran stöttar den kemiska ämnesomsättningen. Men oxalsyra i för stora dosor är giftigt och kan ge symptom som kräkningar, diarré, yrsel samt svårighet att andas – och njursvaga ska vara försiktiga.

 

Där skogen är djup och mossan len under trädens lummiga himmel finner vi oxalis, harsyran med sina ljusgröna, perfekt hjärtformade blad sammankopplade i en treklöverformation. De släta bladen ser på ett vis robusta och samtidigt späda och flyktiga ut på en rosa trådställning fästa på en krypande jordstam. De vecklar ihop sig som en bok då vädret är hårt eller regn i annalkande. I folkmun kallas de för skogens barometer.

Oxalis har sitt namn efter grekiska oxal som betyder skarp, sur.

När vi ser lite noga på harsyreplantan som håller sig skir grön året om,  som om den inte vill bli större än en evig grodd, ser vi hur bladets huvudåder är tillbakahållen till skillnad från de flesta andra blad där mittådern brukar sträcka sig allra längst ut till bladets spets. Hjärtformationen breder ut sig grön på var sida och den omvända spetsen möter upp de andra två i mitten. Den vita blomman som slår ut i maj – juni har rosa nerver, övriga små knoppar slår aldrig ut och så sprätter de iväg sina frön flera meter. En hel liten matta av harsyra kan spreta lågt över marken på nästan osynliga stjälkar från samma jordstam.

 

Sätter igång ämnesomsättningen

Utefter stigen kan vi plocka dem och smaka på syran som sätter igång magsyrorna på samma sätt som citron och omogen frukt. Barnen låter sig lätt förtjusas.

Men; iakttag försiktighet vid njursvaghet! Oxalsyra i för stora dosor är giftigt och kan ge symptom som kräkningar, diarré, yrsel samt svårighet att andas. Motgiftet är kalk, kalciumsalt binder oxalsyra så att giftet försvinner ut ur kroppen med avföringen. Detta visste samerna som använde harsyra till att syra mjölk.

 

"Att tugga några harsyreblad om våren kan hjälpa oss att övervinna de av vintern framkallade stockningar i vår organism."

 

Christian Osika, en av läkarpionjärerna på det dåvarande Vidarkliniken, beskriver i Falkbladet nr 4, 1989 hur oxalis som läkeväxt representerar det stadium i växternas fruktbildning där syraprocesserna djupt förankrar den kemiska ämnesomsättningen.

Det är just vid stockningar och kramper i bukområdet som en insmörjning på magen med oxalis-salva kan stimulera till bättring.

”Att tugga några harsyreblad om våren kan hjälpa oss att övervinna de av vintern framkallade stockningar i vår organism”.

Vi vet ju att vid chock eller nervositet kan magen börja krångla, samma då, en liten extraskjuts från naturens egna sura skapar en balans där beska rötter och bittra lavar överväger. Så var det nog under de tider vi främst åt den årstidbaserade föda som fanns helt i vår närhet. En utmärkt smaksförbättrare och källa till C-vitamin är oxalissyra som vi även finner i ängssyra, rabarber, spenat och kardborrerot. Vid kokning mildras syran, ta vara på några blad från en skogspromenad och strö i salladen eller soppan eller som ett surrogat för citron i en drink så som fransmännen gjort.

 

Uppfriskande lemonad

 

Här följer ett recept på en uppfriskande

Lemonad

6 citroner

½ liter kallt vatten

1 ½ dl socker

isbitar

2 nävar färska harsyreblad

Dela citronerna i två och pressa ut saften.

Blanda med vatten och socker och rör tills allt socker löst upp sig.

Servera med isbitar och harsyreblad.

Receptet är hämtat från Naturens spiskammer.

 

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
22 februari, 2020

Mossor och lav, lichen och bryophyta

Vi har ett tusental arter av mossa i Sverige och dubbelt så många arter av lavar. Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter. Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.…

LÄS MER

Vi har ett tusental arter av mossa i Sverige och dubbelt så många arter av lavar.
Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter.
Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.

 

Vore jag en liten tomte som stövlade iväg över berghällar, klättrade över stubbar och väjde för stenar, bodde under trädens rötter där håligheter ger skydd för världens stormar och oseende ögon, skulle mossorna vara mitt rike och barr och kvistar mina hinder på vägen.

Liksom mossor och lav skulle jag vistas rotlöst närmast intill markens och mineralernas gräns för djupare ner tränger de större växterna ned för att fästa sig stadigt och sträcka sig högre och det som var mitt rätta element var en miniatyr av dem alla.

Tiden skulle gå långsamt och långsamt växer mossa och lav. Obekymrad lätt, men känslig för atmosfärens nedfall, uppfångande allt som vi sprider ut i vår luft, skulle tomten snart tvingas fly till gästvänligare trakter. Det är föroreningar som mest hotar det mjuka livet i skogens lägsta nivå ovan jord. Det sägs att tomtarna flyttar norröver undan människornas oväsen och oförstånd, så gör även skägglaven på träden för ren luft är en
förutsättning för dem. Kanske ändå kan vi med våra oseende ögon föreställa oss en liten grå figur i en färgsprakande mosse dricka till bords ur en bägare som vi kallar tomteglas. – Skål, kära tomte, må du leva länge än som om tiden stod still och vi människor slutade med vårt vårdslösa spill!

 

"Det är föroreningar som mest hotar det mjuka livet i skogens lägsta nivå ovan jord."

 

 

Man skiljer på mossor och lav. Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är så kallade primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter. Lager på lager av vitmossa på myrmark blir till mångtusenårig, meterdjup torv.

Ibland kallas lav för mossa, den vita dekorationsmossan till jul är i själva verket en fönsterlav liksom islandsmossa är en lav. Mossor räknas till runt 1000 arter i Sverige och lavarna till ca 2000. Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.

Lavar är rika på lavstärkelse. Förutom essentiella aminosyror, jod, B12 och selen, har lav medicinska effekter framför allt när man kokar te på dem.

Många lavar kan användas som alger i maten men innan de kan äts måste de lakas ur med aska eller lut för att bli av med de bittra lavsyrorna. Dessa syror bryter långsamt ned berget de växer på så att de kan tillgodogöra sig mineraler. Naturfolk har länge ätit lavar och i den nordiska vildmarken utgör de en viktig överlevnadsväxt. Även som extrafoder åt boskapen tjänade lavar om vintern.

 

Islandsmossa

På Island serveras fortfarande islandsmossa i sallader. En busklik broskartad växt, oregelbundet flikad, blekt grågrön till färgen och brungrön i topparna som växer allmänt i glesa skogar, på skogsberg och tallhedar. Som läkeväxt har den en lång tradition vid lungsjukdomar och astma. I folkmun även kallad lungmossa, brömossa och renhorn. Till exempel kunde man göra ett grötomslag med islandslav och lägga på halsen under natten. Weledas Flechtenhonig mot hosta med smak av anisolja innehåller fyra sorters lav: Islandslav, lichen islandicus, renlav, cladonia, skägglav, usnea barbata, lunglav, sticta, den är så god!

 

Navellavar

I en enda punkt fäster sig navellavarna på sten eller berg, likt fjäll täcker de stenens yta och breder ut sina ibland stora kronblad med vågiga kanter skiftande i grått när de torkar och mörkare då de blir
våta.

Navellavar innehåller mycket lite lavsyra och kan därför beredas till mat utan att först lakas ur. Tusclav växer främst i Götaland och Svealand på klippor längs kuster och sjöstränder medan andra navellavar är vanligast i fjälltrakterna. Tuschlav har sitt namn efter bruket att tillverka tusch för att skriva med. De avger en kraftfull lila färg som lämpar sig väl till växtfärgning men färgen är känslig för ljus och bleknar med långa tider av slitage och tvätt.

Så länge lavar skördas varsamt och med måtta med hänsyn till sin långsamma återväxt och restriktionen att de kan innehålla bland annat secium på vissa utsatta platser, torde de kunna bli ett bra komplement även i den moderna kosthållningen.

 

Slemlösande

Från naturens apotek i boken om huskurer av Gunilla Boman kommer den här beskrivningen av hur man bereder ett slemlösande medel av islandslav:
Blötlägg drogen i kallt vatten några timmar.

Blötläggningsvattnet hälls bort och 1 liter nytt vatten hälls på.

Koka tills hälften av vattnet återstår.

Sila och drick under dagens lopp i små klunkar.

 

Lavbröd

Detta recept kommer från Pelle Holmbergs Vanliga vilda växter till mat, hälso-och kroppsvård:
Tag 1 dl målarsoda till 10 l kokande vatten. Lägg ner laven och låt den ligga i blöt ett par timmar.

Skölj noga i 4-5 vatten. Mal den fuktiga laven, torka den. Eller: torka den först och mixa sedan den torkade laven.

Tag 2 dl mixad, torkad lav till en deg på 5 dl degspad. Häll kokande vatten över laven och låt svalna till fingerljummet.

Tillsätt:

50 g jäst

1 tsk salt

2 msk olja

Mjöl till rätt konsistens.

Jäs i bunken 30 min. Baka ut till 2 limpor, jäs dem på plåt 30 min.

Grädda i 200 grader i 30 min.

Läs även

Text och bild: Anna Gran

8 februari, 2020

Flera faktorer bakom digitala medias effekter på hur unga mår

Sambanden mellan hur unga mår och användandet av digital teknik är inte helt enkla. Bland annat handlar sambanden om hur mycket tid man lägger på digitala media och vad man gör där, enligt en forskningsbaserad, nordisk kunskapssammanställning från den ideella föreningen Mind.…

LÄS MER

Sambanden mellan hur unga mår och användandet av digital teknik är inte helt enkla. Bland annat handlar sambanden om hur mycket tid man lägger på digitala media och vad man gör där, enligt en forskningsbaserad, nordisk kunskapssammanställning från den ideella föreningen Mind.

 

Flera rapporter visar, inte helt oväntat, att fler unga idag upplever psykiska besvär och samtidigt har konsumtionen av antidepressiva läkemedel ökat. Men Mind konstaterar också att förekomsten av allvarliga psykiska sjukdomar är oförändrad.

Det talas idag mycket om ungas psykiska ohälsa – men det finns också kritik mot hur en delvis skev bild av detta sprids och inte minst hur användandet av psykofarmaka har exploderat. (Läs mer om detta i denna artikel.)

Samband med nedlagd tid

I Minds rapport har man tittat närmare på kopplingen mellan ungas välbefinnande och tid ägnad åt digitala media generellt, samt mer specifikt sociala media och datorspelande. Bland unga som ägnar en begränsad tid med digitala media är sannolikheten att man rapporterar gott välbefinnande högre än bland unga som inte alls gör detta. Men bland dem som tillbringar mer tid åt detta är det vanligare med sämre välbefinnande. Det är, enligt rapporten, dock svårt att se vad som är orsak och verkan. Faktorer som sömn, motion med mera spelar också in här. Bakgrundsfaktorer som tycks ge förhöjd risk är kvinnligt kön (främst i kopplingen till sociala medier), lägre ålder, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och socioekonomisk utsatthet.

 

Sårbarhetsfaktorer

Barn och unga som tillbringar mycket tid på sociala media tenderar att må sämre, men effekten är liten, enligt rapporten. Påverkan kan hänga ihop med mindre sömn och större risk för trakasserier. Man pekar också på skillnader mellan aktivt och passivt användande av sociala media, som man tidigare sett hos vuxna. Skillnaden är att passivt användande verkar spä på avundsjuka och nedstämdhet, med aktivt användande kan stärka relationer. Bland unga ser man i rapporten också en del bakomliggande sårbarhetsfaktorer. Användare av kvinnligt kön, med låg självkänsla och som jämför sig själva med andra eller redan känner sig nedstämda påverkas mer negativt än andra.

 

När det gäller datorspelande tycks detta i sig, enligt rapporten, inte vara en betydande faktor för ungas välbefinnande. Det finns positiva aspekter på spelande, och dess påverkan på välmående verkar bero på motivet till att man spelar. Det finns enligt forskning risk för negativa effekter på sikt om man spelar för att undvika livsproblem. Och risken för att utveckla gaming disorder är större för personer med vissa sårbarhetsfaktorer, exempelvis svårigheter med känslohantering, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, svårigheter i skolan, social exkludering och bristande föräldrastöd.

 

Sammanfattningsvis menar författarna till rapporten att digitala medias påverkan på hur unga mår beror på vem man är, hur och hur mycket man använder dessa media samt hur livet ser ut i övrigt. Man måste se till helhetsperspektivet för varje individ för att se vilka åtgärder som kan stärka välbefinnandet. Och det är framför allt viktigt att främja de ungas grundläggande mänskliga behov.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

Mind

29 januari, 2020

Världen vi skapar – från Big Bang till våra dagar

–Vår turbulenta tid med globalisering, klimatkris, migration, Trump, Brexit och så vidare är i själva verket uttryck för en enda underliggande metakris – vår kollektiva oförmåga att hantera den ökande komplexiteten i vår värld. Det säger Tomas Björkman, fysiker, finansman och numera filantrop. Han har gjort det till sin livsutmaning att stödja och skapa förutsättningar för den process som han tror är nödvändig för en positiv framtid för vår planet. …

LÄS MER

– Vår turbulenta tid med globalisering, klimatkris, migration, Trump, Brexit och så vidare är i själva verket uttryck för en enda underliggande metakris – vår kollektiva oförmåga att hantera den ökande komplexiteten i vår värld.
Det säger Tomas Björkman, fysiker, finansman och numera filantrop.
Han har gjort det till sin livsutmaning att stödja och skapa förutsättningar för den process som han tror är nödvändig för en positiv framtid för vår planet.

 

– Vi måste som så många gånger förr i vår i historia uppdatera den ”kulturella mjukvara” som utgör grunden i det samhälle vi har, menar han. Vi behöver återigen utvidga vårt kollektiva medvetande och bli medskapare till den värld vi vill se.

Tomas Björkman är född 1958. Han växte upp på en bondgård, där det på den tiden varken fanns TV eller fast telefon.

– Det var ett helt annat liv, men på några få decennier är vi nu på väg in i ett globalt samhälle med AI, Internet of Things, internationella kontaktnät och allt annat som kan ge oss en fantastisk framtid i en värld av överflöd, ökat välstånd, fred med mera, säger han. Eller om vi misslyckas – kaos och intet.

För Tomas står det helt klart att framtiden blir en stor utmaning, men lika övertygad är han också om att vi människor har framtiden i vår hand och kan göra något riktigt bra av den.

 

Stiftelsen Ekskäret

För lite mer än tio år sedan – efter att Tomas sålt sin bankverksamhet – startade han därför Stiftelsen Ekskäret, med ändamålet att bidra till en mer medveten och hållbar värld där människor skapar välmående både åt sig själva, varandra och samhället. Ön Ekskäret och mötesplatsen Klustret Ekskäret i Stockholms centrum, är två arenor som Tomas skapat för att inspirera till samtal om framtidens utmaningar och möjligheter. Här träffas olika generationer från hela världen under olika former för egen personlig utveckling och ökad förståelse för varandras perspektiv.

2017 kom hans bok ”Världen vi skapar”. Det är en imponerande skrift på över 500 sidor. I bokens första del finns en omfattande exposé över mänsklighetens utveckling utifrån biologiska, idéhistoriska, kulturella och ekonomiska perspektiv eller med hans egna ord: ”Vi får följa utvecklingen av det komplexa självorganiserade system, som skapades vid Big Bang fram till våra dagar”.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Tomas Björkman är fysiker, finansman och numera filantrop.

 

 Ökande komplexitet

Hans poäng är att människan alltid historiskt tvingats hantera stora utmaningar. Komplexiteten ökar visserligen för varje nytt steg, men det viktiga är att förstå att väldigt lite av den tillvaro vi lever i är givet. Mycket av vår mänskliga värld är möjligt att utveckla eller förändra, men med den ökande komplexiteten krävs nya förhållningssätt. Vi måste utvecklas som människor, parallellt med att vi utvecklar våra samhällen.

– Jag har själv förändrat mitt liv totalt flera gånger – först från akademiker med ambitionen att satsa allt på fysik. Jag ändrade mig efter en period 180 grader och gick in i affärsvärlden. Studerade ekonomi en tid och fann ett väldigt begränsat och ytligt tänkande i den världen.

– Det sättet att tänka dominerar fortfarande våra institutioner, utbildningar etc och cementerar de gamla upplysningsidéerna. Tankarna är baserade på en människosyn, där vi människor hela tiden är rationella, vet vilka vi är och bara tänker på vår egen nytta i världen. Och så är det inte!

 

Ansvar för mänskligheten

– Nu kommer nya, fräscha idéer – Nobelprisbelönade – som har en helt annan syn på oss människor som ”ekonomiska agenter” för vår värld. Synen på människans roll i samhällsutvecklingen blir en helt annan ur dessa nya perspektiv.

Tomas menar att större fält av samhörighet behöver skapas, samtidigt har vi som människor och individer har svårt att sträcka ut vår empati och medkänsla. Han anser också att vi behöver nya berättelser, som kan hjälpa oss att navigera i världen och i sökandet efter nya förhållningssätt. Nyckeln ser han som den livslånga personliga utveckling vi alla måste ägna oss åt.

– Det lilla barnet kan bara identifiera sig med sin grupp, men som mogna vuxna måste vi kunna se bortom vår familj, våra vänner, vår grupp och vår nation. Vi måste kunna ta ett ansvar för mänskligheten i en vid mening och även för kommande generationer.

– Idag utgörs världens ekonomiska elit av mindre än en procent. Vi accepterar det för att vi tror att marknaden är ett naturligt fenomen, men den är bara skapad av människor i ett socialt kontrakt. Den fria marknaden existerar inte!

 

 

"Vi måste också börja fundera över våra demokratier. Demokrati är en fantastisk idé, men behöver återuppfinnas för att fungera i en framtida värld."

 

 

Tomas ser en värld framför sig som inte längre bygger på dagens tänkande om ”brist” på det mesta – alltifrån mat till arbetskraft.

– När kostnaden för produkter närmar sig noll och när alla inte längre behöver arbeta 40 timmar i veckan, kommer våra myndigheter och institutioner att behöva omformas, säger han.

– Det måste vi börja fundera över nu, för den framtiden närmar sig snabbt. Vi måste också börja fundera över våra demokratier. Demokrati är en fantastisk idé, men behöver återuppfinnas för att fungera i en framtida värld.

– En del av svårigheten ligger dock i att den teknik som kommer att påverka samhället om ett par decennier inte ens har uppfunnits ännu!

Hans tanke är att det enda som kan ta oss framåt är att odla processer, som framförallt berör dessa centrala områden – marknaden och demokratin – parallellt med att vi odlar vårt eget inte växande för att kunna hantera mer och mer komplexa frågeställningar och sträcka ut vår empati till allt vidare cirklar.

 

Industrialisering och demokratibygge

Ett konkret, framgångsrikt exempel som Tomas gärna lyfter fram, är den samhällsomvälvande utmaning som industrialiseringen och demokratibygget i de skandinaviska länderna, i slutet av 1800-talet, innebar.

– Det var en omfattande social och teknisk tid av utveckling, jämförbar med dagens, säger han. Våra länder var extremt fattiga, icke-demokratiska bondesamhällen. Levnadsförhållandena var usla och 25 procent av den arbetande befolkningen emigrerade till USA under andra hälften av 1800-talet.

– Bara några decennier senare, redan före andra världskriget, hade länderna i denna del av världen förvandlats till några av de rikaste och lyckligaste i världen. Vi hade på denna korta tid lyckats bli väldigt stabila demokratier.

– Även jämfört med andra länder, i både Europa och resten av världen, måste man säga att utvecklingen var extremt framgångsrik.

Hur kunde detta hända? Hur kunde det gå så snabbt och smidigt? Och vad kan vi lära av den tiden, när vi nu står inför en minst lika omfattande transformation från industriella nationalstater till en del i en digitalt sammankopplad global värld?

Tomas tillskriver denna framgång de extremt visionära ledare vi hade i Skandinavien vid den tidpunkten – t ex Hjalmar Branting, Karl Staff och Ellen Key i Sverige.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Demokrati är en fantastisk idé, men behöver återuppfinnas för att fungera i en framtida värld, säger Thomas Björkman.

 

Folkhögskolor för inre utveckling

– De visste att det enda sättet att bygga en stark demokrati var att bygga den från grunden, säger han.

– Dessa visionärer ville skapa förutsättningar för en stor del i befolkningen, inte bara för någon elit eller förtrupp, att delta i den nya sociala ordning som skulle förverkligas.

– För detta ändamål skapades ”retreatcenters” över hela Skandinavien. De första i Danmark på 1860-talet. De växte snabbt och vid förra sekelskiftet var de hundratals i Danmark, Norge och Sverige.

Det Tomas pratar om är våra folkhögskolor. De hade från början uppgiften att vara just statligt finansierade ”retreatcenters” eller läger för personlig utveckling. Där kunde den tidens unga vuxna med bara ett par års yrkeserfarenhet, huvudsakligen med jordbruks- eller arbetarbakgrund, få tillbringa upp till sex månader med det uttalade syftet att – utan att bli politiskt indoktrinerade – hitta sin egen inre kompass.

– De skulle bli motståndskraftiga mot ”sirenernas sång” eller fundamentalistiska religioner och auktoritärt ledarskap, säger Tomas. De skulle lära sig att hantera komplexiteten i en snabb samhällsförändring och bli medvetna medskapare i den nya sociala ordning som växte fram.

Under ungefär hundra år deltog ungefär tio procent av befolkningen i Skandinavien i dessa internat eller kurser arrangerade av folkhögskolorna.

– Förutom att hjälpa de unga till egen inre utveckling, fick de lära sig om den senaste teknologiska utvecklingen inom hantverk och jordbruk. De fick en känsla för sin egen plats i historia och kultur. De fick också egna verktyg för att driva opinionsbildning och medborgarrörelser.

 

Idéer från Tyskland

Dessa, även för nutiden, radikala idéer kom från Tyskland, från tänkare som Schiller, Goethe, von Humboldt, Herder och andra idealistiska filosofer.

– Dessa filosofer menade att upplysningens syn på vår hjärna som en rationell beslutsmaskin var helt felaktig, säger Tomas. De påpekade – vilket också vetenskapen idag har visat – att vårt medvetande är inbäddat i vår kropp och sammanflätat i vår kultur. Vårt medvetande är alltså ett komplext, organiskt system, som utvecklas under hela livet. Det blir aldrig ”klart”.

Dessa tyska filosofer levde, tänkte och skrev under åren efter den franska revolutionen. De kom till slutsatsen att det enda sättet att undvika framtida politiska blodbad, var att en stor del av befolkningen kom så pass långt i sin inre utveckling att de blev grundade i sina egna värderingar och inte beroende av externa auktoriteter för att veta vad de skulle tycka och tänka.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Ön Ekskäret är en av två arenor som Tomas skapat för att inspirera till samtal om framtidens utmaningar och möjligheter. Här träffas olika generationer från hela världen under olika former för egen personlig utveckling och ökad förståelse för varandras perspektiv.

 

 

Det blev dock i Skandinavien som idéerna om kopplingen mellan inre utveckling och demokratiutveckling, kom att implementeras i stor skala. Idag har vi glömt denna fascinerade historia om hur vi byggde vår demokrati här hemma.

Folkhögskolorna finns ju än idag, men efter andra världskriget gick deras fokus på inre utveckling och demokratibygge förlorat. Idag används de för ordinär vuxenutbildning. Vi har börjat ta demokratin för given.

– Vi är nu åter vid en tidpunkt i historien då vi kunde av nytta av insikterna från Schiller och Goethe, som var så grundläggande när man byggde upp de svenska demokratierna, menar Tomas. Idag bekräftar både hjärnforskningen, utvecklingspsykologin och beteendeekonomin att de gamla idéerna om det rationella medvetandet eller ”ekonomimänniskan” har stora brister.

– Detta gamla, mekanistiska synsätt på vårt sinne kan t o m på ett farligt sätt underminera både vårt samhälle och våra demokratier. Det skyndar att än en gång fundera över den livslånga utvecklingen av vår inre värld. Vi måste återigen fokusera på utvecklingen av vårt medvetande.

 

Acceptans av vår inre värld

Tomas menar alltså att de gamla sätten att agera och tänka är bakgrunden till den megakris vi ser olika tecken på omkring oss.

– Vi måste gå från synsättet att vi ska skapa materiellt välstånd och lycka för oss själva till att fokusera på mening och större syfte. Varför är jag här och vad ska jag bidra med i vår värld?

– Vi måste som individer bli värderingsstyrda på riktigt. På det sättet kan vi också styra vår egen livshistoria på ett mycket djupare plan och därmed bidra till det nya framtidsbygget, men det är en process som kräver hårt inre arbete, reflexion och dialog.

– De utmaningar vi möter som mänsklighet idag måste göra oss ödmjuka. Den industriella revolutionens framgång byggde på nyfikenhet och att vi accepterade att vi var okunniga om vår omvärld och ville lära mer. Det var denna acceptans och nyfikenhet, som fick oss att upptäcka nya kontinenter och sätta den första människan på månen.

– Vår tids revolution handlar också om acceptans, men nu handlar det om acceptans av vår okunnighet om vår inre värld. Den acceptansen och de upptäckter som kommer att följa av den, blir det stora steget för mänskligheten i vårt århundrade.

På Ekskäret försöker Tomas skapa den trygga och tillitsfulla miljö som krävs för att denna process ska bli till.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
2017 kom Thomas Björkmans bok ”Världen vi skapar” – en imponerande skrift på över 500 sidor i vars första del finns en omfattande exposé över mänsklighetens utveckling utifrån biologiska, idéhistoriska, kulturella och ekonomiska perspektiv.

Läs även

, ,

Text: Inger Holmström

Illustration Anna Gran
23 januari, 2020

Nypon, Rosa Canina, Rosaceae

Vintern igenom kan hela nyponbusken vara full av nypon och glittra med frusna droppar från sin nästipp, ibland kan nyponen sitta kvar till våren då nya knoppar sväller. Erkänt är att nypon motarbetar vårtrötthet och ökar motståndskraften mot infektionssjukdomar. …

LÄS MER

Vintern igenom kan hela nyponbusken vara full av nypon och glittra med frusna droppar från sin nästipp, ibland kan nyponen sitta kvar till våren då nya knoppar sväller.
Erkänt är att nypon motarbetar vårtrötthet och ökar motståndskraften mot infektionssjukdomar.

 

Svart våt bark, grå dag, pärlemorskyar och en skymt av himlen blå ibland.

– Men se på nyponen som är röda än! Den lilla pricken av färg överraskar: ”Så vit som snö, så röd som blod och så svart som ebenholts.” Sagans tre färger är nyckeln till drottningens högsta önskan, att få ett litet barn och Snövit skall hon heta…

En ros så skön, en ros för kärleken som fullkomnar livet blev drottningens efterlängtade barn.

Under blomman bildas nyponet. Nyponen kan användas hos alla våra vilda rosor.

Vintern igenom kan hela nyponbusken vara full av nypon och glittra med frusna droppar från sin nästipp, ibland kan nyponen sitta kvar till våren då nya knoppar sväller men då de rosaskimrande rosenblommorna slår ut ser vi bara dem och doftar gör de.

Stenrosens nypon orangeröda och blanka om hösten håller sig stadigt fast i sin buske och mjuknar med åldern, lite skrynkliga och några alldeles svarta, faktiskt kan man plocka dem ändå. Skalet håller om nyponkrämen som blir en pytteliten munsbit när man suger ut den ur fruktens skaftfäste, låt kärnorna och klifjunen bli kvar eller spotta ut. Plocka fler och torka i ugn med luckan på glänt, mortla och mal till mjöl om ni har en sädeskvarn, för ett helnyponpulver är särdeles nyttigt. Kärnorna är tio gånger så vitaminrika som skalen – men de är stenhårda så en vanlig mixer klarar inte av att finfördela dem. Av nyponmjöl eller av torkade blötlagda och mixade nyponskal kan ni bereda en soppa – helst utan att koka. Värm först en redning med äppelmust och stärkelse.

Rulla också små syrliga bollar med kokosolja, havregryn och lite honung.

Eller bered en ansiktsmask med 1 tsk nyponpulver, 3 tsk mandelmjöl och 3 tsk kokosolja tipsar Evelinas ekologiska på Femina.

 

"...mammas hemmagjorda nyponsoppa som kliade i halsen är inte bara ett smakminne, det är också en bild av mor med sjalett i nyponsnåren..."

 

Godisfruktband gör du genom att mosa snoppade mjuka nypon med en gaffel. Älta med sked genom en finmaskig sil, blanda med lite äppelmos och bred ut på bakplåtspapper. Torka i ugn ett par timmar på 50 grader och klipp till remsor.

Nypon betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.

Rosornas frukt är en hängande klase nötter inneslutna i en skenfrukt. En stiftkrans springer ut ur blombottens rör till den lustiga diskringen på fruktens topp, ibland omgärdad av kvarsittande flikiga foderblad. Buskens grenar har utstickande spetsar, en slags epidermifjäll omsluter själva veden likt kakelplattor där några har utväxta vassa krokar.

Bladen, oftast parvisa och spridda över busken, har sågtandad eller ojämnt tandad, glandelsågad kant och små rörlika spröt vid skaftfästet, så kallade stipler.

Näringen i nypon är vida omtalad, C-vitamininnehållet är viktigt och det behöver vi måna lite extra om nu som förr.

Nypon bidrar även till att bilda kollagen i benstommen och hålla våra leder rörliga. Karoten och lykopen verkar antioxidativt i blodplasman samt skyddar och stärker huden.

Citronsyra och äppelsyra, socker och slemämnen är några fler ämnen som nypon innehåller, garvämnen i bladen ger vackra avtryck på tyg.

Erkänt är att nypon motarbetar vårtrötthet och ökar motståndskraften mot infektionssjukdomar.

Te på nypon med lite honung och citron minner oss om sommarens skira blommor som lyfter både de bedrövade och de vemodiga i solskensdagarna de blida!

Jag tror på att det man förmår göra själv har en vidare verkan än att köpa färdiga soppor med främmande tillsatser och mycket socker. Min mammas hemmagjorda nyponsoppa som kliade i halsen är inte bara ett smakminne, det är också en bild av mor med sjalett i nyponsnåren och en lustig min i min brors ansikte snett över matbordet.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran