15 september, 2017

Därför vill Svenskt Vatten förbjuda kemiska bekämpningsmedel nära våra vattentäkter

De flesta vattentäkter är idag oskyddade mot kemikalier och det är ganska aningslöst, särskilt nu när vi kan få brist på dricksvatten av helt andra skäl som exempelvis klimatförändringen. Vi vill ha generella förbud mot spridning av farliga kemikalier och kemiska växtskyddsmedel närmast vattenuttagen, säger miljöexperten Peter Sörngård på branschorganisationen Svenskt Vatten.…

LÄS MER

De flesta vattentäkter är idag oskyddade mot kemikalier och det är ganska aningslöst, särskilt nu när vi kan få brist på dricksvatten av helt andra skäl som exempelvis klimatförändringen. Vi vill ha generella förbud mot spridning av farliga kemikalier och kemiska växtskyddsmedel närmast vattenuttagen, säger miljöexperten Peter Sörngård på branschorganisationen Svenskt Vatten.

Livsviktig råvara

Han pekar på att skyddet av vårt dricksvatten är ett väldigt starkt allmänintresse. Vi är alla helt beroende av dricksvattnet varje dag.

– När det är torka pratas det allmänt om att vi inte har tillgång till dricksvatten. Men det här handlar inte bara om volym utan också om kvalitet. Om en vattentäkt förstörs spelar det ingen roll om det finns stora volymer att pumpa upp.

Sverige har cirka 1.700 kommunala vattentäkter. För de s.k. primära skyddszonerna närmast vattenuttagen i dessa vill Svenskt Vatten ha regleringar på central nivå, med förbud mot att sprida farliga kemikalier och kemiska bekämpningsmedel, inklusive spridning av slam från reningsverk.

– Det kan inte få vara frågan om att vi ska riskera att enskilda aktörer förstör så stora värden som vattentäkterna utgör, säger Peter Sörngård.

Han pekar också på att vattentäkterna är som råvarulager för dricksvattenproducenterna, som dock inte har möjlighet att ha kontroll över vad alla aktörer omkring en vattentäkt sysslar med, vilket är ett av flera skäl till att det behövs centrala regleringar.

– Dricksvattenproducenterna är helt beroende av sina råvaror på samma sätt som andra livsmedelsproducenter, och man skulle ju aldrig tillåta vem som helst att gå in i ett råvarulager för livsmedel och göra vad som helst där.

Rester av bekämpningsmedel hittas i dricksvattentäkter

Enligt Peter Sörngård har vi bra dricksvattenkvalitet i Sverige, men han menar också att tillgången på täkter för dricksvatten är mycket känslig och att det gäller att blicka framåt. Svenskt Vatten konstaterar att i flera vattentäkter finns problem med kemiska bekämpningsmedel redan idag.

– Vi har sett rester av bekämpningsmedel i främst grundvattentäkter där det kan ligga kvar i decennier eller i hundratals år. Förorenade grundvattentäkter är särskilt allvarligt, eftersom man inte kan komma åt dem och åtgärda problemet.

Sveriges Geologiska Undersökningar och Länsstyrelsen i Skåne har gjort olika studier av förekomsten av kemiska bekämpningsmedel i grundvattentäkter. I grundvatten har man bland annat hittat ämnen som varit förbjudna länge och även ämnen som är tillåtna, vilket Peter Sörngård tycker är oroande.

– Jag vill inte peka ut jordbruket specifikt. Men vi vill peka på att vi har ett växande kemikaliesamhälle som jordbruket är en del av. Generellt har vi idag inte koll på vårt kemikaliesamhälle. Det finns en ovarsamhet, kunskaperna är för låga och det är i stort sett fritt fram att sätta nya kemiska ämnen på marknaden om man bara har registrerat dem. Bekämpningsmedel måste godkännas men i övrigt är det i huvudsak en öppen marknad.

Att skydda vattentäkterna handlar förstås inte bara om jordbruket. Kemikalier som hamnar i skyddszoner kan komma från en rad olika källor, exempelvis industrier och vägar och järnvägar i närheten. De allvarligaste problemen har hittills handlat om andra kemikalier än bekämpningsmedel men de visar att skyddet är för svagt.

Regeringen prioriterar inte vattenskyddet

När regeringen tidigare i år gick ut med sin nya livsmedelsstrategi fick den kritik av Svenskt Vatten för att den saknar förslag om förbättrat skydd av dricksvattnet – vårt allra viktigaste livsmedel. Livsmedelsstrategin handlar huvudsakligen om ökad produktion av mat i Sverige och det antas leda till ökad användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket, vilket innebär en ökad risk för dricksvattnet. Här vill Svenskt Vatten se skärpta regler och en bättre balans mellan ökad livsmedelsproduktion och vattenskydd.

Men regeringen tycks istället gå åt motsatt håll. Förutom att livsmedelsstrategin inte innehåller något om vattenskydd luckras reglerna upp.

– Livsmedelsstrategin vill släppa in växtskyddsmedel som andra länder godkänt men som vi inte haft i Sverige. Man vill öka tillgängligheten till växtskyddsmedel, säger Peter Sörngård.

Redan tidigare i Vattenskyddsutredningen luckrade regeringen upp reglerna kring spridning av bekämpningsmedel nära våra vattentäkter. Utredningen kom fram till att de centrala reglerna skulle plockas bort och att de frågorna skulle beslutas lokalt, berättar Peter Sörngård.

– Men kunskaperna och den internationella forskningen kring kemikalier och vattenskydd finns på central nivå och de kunskaperna uppdateras ständigt.
Om de här frågorna ska bestämmas lokalt kring var och en av våra 1.700 vattentäkter kan det i princip innebära lika många nya beslut om varje substans och sakfråga. Och det är beslut som dessutom snabbt kan bli inaktuella. Det behövs mer centrala regleringar kring de här frågorna. Kommunerna har ansvar för att skydda vattentäkterna, men de måste få hjälp med detta.

När det gäller spridning av kemiska bekämpningsmedel kan Peter Sörngård se att det delvis handlar om en intressekonflikt och en avvägning mellan jordbrukets intresse att producera mat och dricksvattenproducenternas intresse att skydda vattentäkterna (det gäller dock inte det ekologiska jordbruket eftersom man där inte använder kemiska bekämpningsmedel / reds anm). Med ökad livsmedelsproduktion och varmare klimat skärps troligen den här målkonflikten, liksom konkurrensen om det rena vattnet.

– Man bör tänka på att tillgången på rent vatten påverkar även livsmedelsindustrin och alla led i livsmedelskedjan efter jordbruket, inte bara hushållen. Rent vatten handlar därför också om att bonden ska kunna få avsättning för sina produkter via en industri som är trovärdig.

– Riskerna för vårt dricksvatten ökar. Vi måste vara rädda om det vatten vi har och vi behöver vara extra noga inom skyddszonerna kring våra vattentäkter, säger Peter Sörngård.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

11 september, 2017

Järna Mejeri nominerade till Svenska Designpriset 2017

Nomineringarna till Svenska Designpriset 2017 har presenterats och Järna Mejeris mjölkförpackningar har nominerats inom kategorin ’Identitet - förpackningar’. …

LÄS MER

Nomineringarna till Svenska Designpriset 2017 har presenterats och Järna Mejeris mjölkförpackningar har nominerats inom kategorin ’Identitet – förpackningar’. Förra veckan berättade vi om att Ytterjärna Forums magasin också har nominerats.

Svenska Designpriset utser Sveriges främsta alster inom formgivning och design och juryn som utser nomineringarna består av några av landets främsta designers och strateger. Juryn har nominerat bidragen till den prestigefyllda tävlingen, men det är allmänheten som utser en vinnare genom röstning.

– Vi är självklart stolta över nomineringen och får också ofta positiv feedback på designen från våra kunder, säger mejerichef Karin Arkbåge. Vi sticker ut med vår avskalade design och det gör att många har lagt märke till oss.

Det är inte första gången Järna Mejeris avskalade design utmärker sig, tidigare har den uppmärksammats av bland annat den internationella designbloggen the Dieline för den stilrena formgivningen.

Omröstningsprocessen, som är öppen för alla, pågår den 11-17 september, där även bidragen kan ses i sin helhet. Den slutliga vinnaren presenteras på en gala i Göteborg den 19 oktober. Här kan du gå in och rösta om du vill!

Foto: Erik Olsson
5 september, 2017

”Kultur är att uppleva nuet och utvecklas”

I en bra föreställning eller konsert blir man helt fri att uppleva nuets ögonblick. Kultur är en källa till inre tillväxt och mening som vi knappast kan leva utan. Det säger Peter de Voto, VD för det unika Kulturhuset i Ytterjärna, som nu fyller 25 intressanta år. …

LÄS MER

I en bra föreställning eller konsert blir man helt fri att uppleva nuets ögonblick. Kultur är en källa till inre tillväxt och mening som vi knappast kan leva utan. Det säger Peter de Voto, VD för det unika Kulturhuset i Ytterjärna, som nu fyller 25 intressanta år.

Peter var med från början när Kulturhuset skapades och har under alla år ansvarat för programmet av musik, dans, performance, teater, berättande och mycket annat. Här har man bjudit på en stor bredd av både världsberömda, Sverigekända och även mindre kända föreställningar och artister. Det gemensamma är först och främst att de håller hög kvalitet och att de speglar något av det som lever i tiden idag, både klassiskt och modernt. Det har genom åren varit allt ifrån Kungliga Filharmonikerna, en rad toppsolister, Cullbergbaletten och Cirkus Cirkör till artister som Laleh, CajsaStina Åkerström och komiker som Sissela Kyle och Carl Einar Häckner.

Kultur är en plats för frihet och inre tillväxt

Vad vill du att åskådaren ska uppleva?
– Jag vill att man ska bli gripen och ryckas med och att nuet blir det väsentliga. Vi människor är alltid på väg någonstans och varje person har sin egen historia i bagaget. Men att uppleva själva ögonblicket och vara öppen för vad som händer just nu ger möjlighet att vara totalt fri. Kulturen är en plats för frihet, säger Peter de Voto, och citerar några ord ur Harry Martinsons Aniara: ”… en tankemängd som kunnat rädda oss om den i tid fått vara med i odlandet av anden…”

Det här anknyter till syftet med Kulturhuset och den ännu större frågan om varför kultur är så viktigt för människor och samhälle. Enligt Peter handlar det om grundläggande saker som meningen med livet och att utvecklas som människa.

– Att i nuet få upplevelser som går utöver livet och vardagen är som att glänta på och titta in i en värld som inte är av denna värld… eller som Edit Södergran skrev: ”Jag längtar till landet som icke är”. Redan att lyssna på musik är en så otroligt icke-världslig sak. Trots att det bara är svängningar i luften kan vi uppleva musiken så starkt och realt och bli så berörda. Skulle man kunna leva utan musik och annan kultur? Knappast. Det skulle vara som att inte få luft, säger Peter.

Han menar också att man genom kultur i olika former kommer i kontakt med sitt inre och att det kan vara en del av att utveckla och förändra sig själv och lära sig nytt. Det kräver en viss ansträngning av åskådaren att ta emot intryck och vara öppen för det, vilket Kulturhuset försöker uppmuntra till.

– Vi vill bidra till en inre tillväxt hos människor, snarare än ekonomisk tillväxt. Det kan också leda fram till odlandet av en sorts medkänsla eller altruism, dvs motsatsen till egoism. Kulturen innehåller förstås också ett element av skönhet och att få in det vackra i livet.

Edsbergs kammarorkester. Foto: Erik Olsson

Inget riktigt samhälle utan kultur

Kultur är inte något som bara görs på en scen, i film eller böcker, menar Peter. Vi människor drömmer och fantiserar hela tiden och egentligen gör vi ständigt kultur själva på ett diffust sätt. Men på exempelvis en scen blir det hela mer tydligt och förklarande. När det gäller kulturens betydelse gör han en liknelse med brödbakning.

– Kulturen är för samhället vad jästen är för brödet. Utan kultur blir det inget riktigt samhälle. Det finns förstås även populärkultur, som då mer är att jämföra med bakpulver. Det kan absolut vara trevligt och gott med ett snabbjäst bröd också, men man behöver även Brahms och surdegsbröd.

– I storheter som Brahms, Mozart, Strindberg, Bergman och väldigt många andra kan man upptäcka något nytt varje gång och på så sätt är det något som går framåt hela tiden och gör livet ännu mer värt att leva. De har också alla skapat något som förändrar världen.

Cirkus Cirkör och Västmanlandsteater presenterar föreställningen UNDER, på Kulturhuset i Ytterjärna den 8, 9 och 10 december 2017. Foto Mats Bäcker.

Blev uppskattad scen i etablerad kulturbygd

Att det sedan ett kvarts sekel finns ett livaktigt kulturhus i Ytterjärna är egentligen inte så förvånande, även om det också är en bedrift. Den antroposofiska impulsen och alla olika antroposofiskt inspirerade verksamheter som finns i Järna-takten är starkt präglade av just kultur i ordets vidare bemärkelse. Det är exempelvis kultur som stärkande och läkande kraft i vården, kultur som pedagogiskt verktyg, kultur kring maten och odlingskultur i lantbruket.

När Kulturhuset i Ytterjärna skapades började det med ett önskemål om att man skulle bygga en teater för eurytmi, för att sprida denna rörelsekonst. Sedan tidigare fanns också planer på någon form av samlingslokal på platsen. Peter de Voto undervisade själv i eurytmi och var med i den mycket tvärprofessionella brainstorminggrupp med Arne Klingborg och många andra som under några år finslipade planerna.

På gräset på platsen där Kulturhusets scen nu finns ställde sig 19 eurytmister i en cirkelformation för att arkitekterna skulle se hur stor scenen behövde vara och för att kunna mäta upp det hela på plats. Det skulle senare visa sig ge en scen med proportioner som uppskattats av många danskompanier som framträtt på Kulturhuset genom åren. Ambitionerna med Kulturhuset växte under processens gång. Antalet sittplatser ökades till 500 och både foajén och caféet tillkom i planerna. Kulturhuset skulle både vara en samlingsplats och en scen för fler ändamål.

Själva byggstarten invigdes av Kungen och Drottningen. Bygget, som bekostades genom gåvor, blev en mycket dynamisk process, berättar Peter. Trots att olika grupper arbetade med olika delar av huset blev helheten mycket genomtänkt. Arkitekten Erik Asmussen sa lite skämtsamt att han brukade komma och titta på hur man byggt och sedan rita om efter det. En av ambitionerna man hade var att väggarna skulle ha liv genom vinklar, skulpturer, färg och det skulle vara målningar i taken. Fritz Fuchs färgsatte Kulturhuset.

Kulturminister Birgit Friggebo invigde Kulturhuset 1992 och snart spred sig nyheten i musik-Sverige att det fanns en ny konsertscen med fin akustik. Sveriges Radio gjorde en konsert med Esa-Pekka Salonen och Konserthuset gjorde en inspelning med dirigenten Sixten Erling, som senare återkom många gånger. Genom kontakter med grundaren av Dansens Hus, Jan Zetterberg, fick man en del dansföreställningar till Kulturhuset som snart blev känt även som dansscen. Bland många kända danskompanier som varit här märks bland andra Cullbergbaletten och Batsheva Dance Comapany.

Den japanska gruppen Sankai Juku. Foto: Erik Olsson.

Svettigt minne

När det gäller dans och performance har Peter de Voto ett av sina svettigare minnen som ansvarig för programmet på Kulturhuset. Den japanska gruppen Sankai Juku med fem vitsminkade herrar som dansade s.k. Butho-dans, med mycket långsamma kontrollerade rörelser och mycket speciella (och dyra) arrangemang på scenen. Bland annat rinnande sand, rinnande vatten och en stor vattendamm där ljuset skulle reflekteras på ett speciellt sätt när de rörde sig där. Gruppen var väldigt noga och bestämda med perfektionen i detaljerna. Bland annat skulle vattnet i dammen håll minst 35 grader, annars ställde de in föreställningen. Peter hade hyrt in en tankbil som fyllde dammen, men vattnet visade sig vara rostigt och japanerna stoppade det hela. Det var utsålt och publiken strömmade till. Nu fick medarbetarna på Kulturhuset kämpa hårt för att lyckas fylla dammen med tillräckligt varmt vatten från husen omkring. Det var osäkert om föreställningen skulle bli av och när japanerna till slut sa ok hade det hunnit bli ångande varmt och fuktigt i salen. Men det blev en mycket stark och lyckad föreställning som folk pratar om än idag.

Artister som vill något mer

Även i år har Kulturhuset ett intressant program med mycket sång och musik av hög kvalitet och inte minst en ny föreställning av Cirkus Cirkör. För framtiden drömmer Peter om att få möjlighet att göra egna produktioner av sceniska verk, exempelvis opera. En annan idé är att göra en spetsföreställning med den bästa dansen som finns i världen. Han hoppas också att publiken ska få följa nya unga talanger som kommer fram. Nästa år fortsätter man exempelvis med Järna Festival Academy under en vecka med unga toppmusiker från hela världen som här sponsras av bland andra Anders Walls stiftelse.

– Vad vi gör i framtiden beror också mycket på vad artisterna vill med sina framträdande. Hos oss ska de helst inte bara göra konserter och ta betalt, de ska vilja något mer, säger Peter de Voto.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

4 september, 2017

Ytterjärna Forums magasin nominerat till Svenska Designpriset och Publishingpriset

Vi är glada att kunna berätta att vårt magasin – som bland annat innehåller ett urval av artiklarna vi har publicerat här på sajten – har blivit nominerat till både det prestigefyllda Svenska Designpriset 2017 och Publishingpriset. …

LÄS MER

Vi är glada att kunna berätta att vårt magasin – som bland annat innehåller ett urval av artiklarna vi har publicerat här på sajten – har blivit nominerat till både det prestigefyllda Svenska Designpriset 2017 och Publishingpriset.

I Svenska Designpriset utses landets främsta alster inom design och formgivning. Tävlingsjuryn har alltså nominerat byrån Prioritys design av Magasinet för Ytterjärna Forum. Jan Vana är creative director på Priority och säger:

”Det är hedrande att juryn har uppmärksammat vår avskalade design. Magasinet handlar om att skapa en förhöjd kommunikativ upplevelse genom kreativ design som möter en hög redaktionell nivå”

Samtidigt har Priority Group också nominerats för vårt magasin till Publishingpriset i den årliga utmärkelsen för ”lovvärd redaktionell kommunikation och marknadskommunikation”, kategorin ”Infomagasin”.

Rösta gärna på oss

Omröstningsprocessen för Svenska Designpriset inleds idag och kommer att pågå fram till den 11 september. På en gala i Göteborg den 19 oktober presenteras de slutgiltiga vinnarna. Från och med idag går det att rösta på Ytterjärna Forums Magasin i kategorin Redaktionell Design. Vi skulle bli så tacksamma om ni ville gå in och rösta redan idag, vilket görs enkelt här!

Har du inte läst Magasinet än? Beställ gärna ditt exemplar för 50 kronor genom att mejla Julia på Priority.

29 augusti, 2017

Succé när den lokala gymnasiesärskolan och matbutiken samarbetar

I år firar Saltå By i Järna 75 år. Samtidigt firar också den lokala Icabutiken ett jubileum, nämligen 100 år. För att uppmärksamma detta har de båda verksamheterna slagit ihop sina firanden och tagit fram den gemensamma kampanjen: ”Här växer vi tillsammans”. En succé bland både särskolans elever och Icas medarbetare – och hela Järnas lokalbefolkning! …

LÄS MER

I år firar Saltå By i Järna 75 år. Samtidigt firar också den lokala Icabutiken ett jubileum, nämligen 100 år. För att uppmärksamma detta har de båda verksamheterna slagit ihop sina firanden och tagit fram den gemensamma kampanjen: ”Här växer vi tillsammans”. En succé bland både särskolans elever och Icas medarbetare – och hela Järnas lokalbefolkning!

Här växer vi tillsammans är en kampanj där man vill belysa vikten av mångfald på arbetsplatser, och lyfta dem som sällan får stå i rampljuset. Kampanjen går ut på att varje tisdag under hela läsåret praktiserar en elev från Saltå Bys gymnasiesärskola i den lokala Icabutiken. Skolan har 43 elever, så det blir en tisdag per elev.

– Vi har sedan tidigare samarbetat med Ica här i Järna vad gäller praktikplatser, men i år satsade vi lite extra genom att låta alla elever få varsin Icadag, berättar Helena Just Knutsson, studie och praktiksamordnare på Saltå Bys gymnasiesärskola. Det har blivit succé!

Miranda Sälgström Holmberg är en av eleverna från Saltå Bys gymnasiesärskola som har spenderat en tisdag som praktikant bland mathyllorna i Icabutiken. Hon går i årskurs tre på gymnasiesärskolas program för Estetiska Verksamheter och drömmer om att bli keramiker.

– Det var jättekul. Jag fick bland annat fronta, det betyder att man flyttar fram produkterna på hyllorna så att de aldrig blir tomma. Ett oändlighetsjobb, skrattar Miranda och fortsätter: Jag var även på barnavdelningen, djuravdelningen, och bland kaffet och läsken. Roligast var nog att fronta läsken för då fick jag jobba tillsammans med Icabutikens chef Tomas. Han sa att det var det finaste han någonsin sett när jag hade frontat kaffet.

Anna Lindberg är butiksägare tillsammans med Tomas och var den som inledde samtalet med Saltå Bys gymnasiesärskola om samarbetet.
– Vi ville, i och med ICA 100 år, göra en fördjupad och hållbar satsning. Så vi pratade med Helena på Saltå By och kom överens om att alla elever, oavsett funktionsnedsättning, skulle få möjlighet att arbeta en dag på ICA, berättar Anna Lindberg.

Konceptet och kommunikationsmaterialet utvecklades sedan av Järna Kommunikation som bland annat tog fram en gemensam payoff: Här växer vi tillsammans.

En dag i Icabutiken

När eleverna kommer till Icabutiken klockan nio så börjar arbetsdagen med en genomgång av Daniel, en elev som tidigare gått på Saltå Bys gymnasiesärskola men som numera jobbar som trainee fyra dagar i veckan på Ica. Varje elev får en tröja där det står ”Här växer vi tillsammans” på ryggen. De får öva sig på att ta med matlåda och att lämna mobilen i skåpet medan de jobbar.

– Inställningen hos personalen på Ica är helt fantastisk. Personalen där är verkligen toppen och vi har aldrig haft några problem, berättar Helena Just Knutsson.

I entrén till Ica så har man målat upp ett stort träd där det står ”Här växer vi tillsammans”. Där gör varje elev som har genomfört sin praktikdag ett handavtryck på någon av grenarna ihop med en medarbetare från Ica. Trädet är ungefär halvfullt – projektet kommer att fortsätta även i höst och resten av året. Helst även efter det.

– Det har varit ett jättekul projekt och ett stort lyft för vår skola. Det har varit så spännande att följa eleverna, man kan se att det är någonting som händer med dem efteråt. Jag har sett många elever växa av att de märkt att de kan klara av arbetsuppgifterna i en butik. Glädjen av att växa med uppgiften är tydlig.

Har fått stor uppmärksamhet

Kampanjen har redan fått stor uppmärksamhet även om det är ett halvår kvar. Länstidningen i Södertälje har skrivit om projektet och det kommer även att vara med som en del i en kommande jubileumsbok som Ica planerar.

– Vi har kommunicerat projektet i våra sociala medier, i vårt skyltfönster och i butiken och har fått mycket positiv respons från både personal och kunder, säger Anna Lindberg. Helena Just Knutsson fyller i:
– Att folk engagerar sig, kommenterar och ger våra elever uppmärksamhet har gjort många glada. Våra ungdomar får sällan uppmärksamhet på detta sätt.

Önskar att fler vågade ta emot elever från en särskola

Helena Just Knutsson jobbar dagligen som studie och praktiksamordnare och med att hitta praktikplatser inom ramen för APL (arbetsplatsförlagt lärande). Hon tycker det är synd att det tyvärr fortfarande är såpass många företag som är rädda för att ta emot elever från en särskola.

– Min största utmaning är att hitta företag som är beredda att ta emot elever på APL. Jag önskar att det var fler företag som förstod vad de kan få ut av att ta emot våra elever. Tyvärr är många rädda. Jag önskar att fler vågade prova.

Anna Lundberg, som har lång erfarenhet av att ta emot APL-praktikanter från Saltå Bys gymnasiesärskola, uppmanar andra att just våga!
– Våga prova och säg inte nej direkt. Skolan hjälper alltid till i inskolningen och finns med om det är något vi undrar över. Vi har en nära kontakt med Helena Just Knutsson från Saltå By som handleder både personal och elever.

Kampanjen kommer att fortsätta året ut, och förhoppningsvis även nästa år. Om du följer Saltå By och Ica Järna på Facebook så får du uppdateringar om vad som händer.

Bildkälla: TED talks
27 augusti, 2017

3 intressanta TED talks från augusti

Genom TED talks kan man vidga sina vyer en aning och ta del av nya och ofta intressanta perspektiv. Idag tipsar vi om 3 intressanta TED talks från senaste månaden – om vilka positiva saker det kan innebära att vara uttråkad, hur din hjärna bestämmer vad som är vackert och vad molnen kan innebära i klimatförändringarna.…

LÄS MER

Genom TED talks kan man vidga sina vyer en aning och ta del av nya och ofta intressanta perspektiv. Idag tipsar vi om 3 intressanta TED talks som postats under den senaste månaden – om vilka positiva saker det kan innebära att vara uttråkad, hur din hjärna bestämmer vad som är vackert och vad molnen kan innebära i klimatförändringarna.

1. Manoush Zomorodi: Att vara uttråkad kan leda dig till dina bästa idéer

I dagens samhälle behöver vi sällan vara uttråkade – har vi inte ett mejl att svara på så har vi en spännande teveserie att följa eller sociala medier-flöde att scrolla. Manoush Zomorodi leker här med tanken på vad det kan innebära att vara uttråkad och enligt forskare är det när vi dagdrömmer som hjärnan intar sitt grundläge. Vi tänker bortom medvetandet och går inte längre på autopilot, som vi gärna gör i vardagliga bestyr. Det i sin tur leder till nya kopplingar i hjärnan, vilket kan skapa nya idéer!

 

2. Anjan Chatterjee: Så bestämmer din hjärna vad som är vackert

Anjan Chatterjee funderar på ett mycket tankeväckande sätt kring vad skönhet är och varför vissa attribut uppfattas som mer attraktiva än andra. Det har antagligen en koppling till artens överlevnad. Exempelvis uppfattas personer med blandade attribut som mer attraktiva – de representerar olika befolkningar och har antagligen bättre genetisk variation och anpassning till omgivningen. Den andra faktorn som bidrar till skönhet är symmetri. Vidare handlar det om kvinnliga och manliga hormoner, bland mycket annat.

""

3. Kate Marvel: Kan molnen ge oss mer tid att lösa klimatförändringarna?

Kate Marvel forskar kring klimatförändringarna. Här berättar hon om hur molnen täcker två tredjedelar av jordens yta och ändå är det så mycket forskarna inte vet om dem. Vad man vet är att de spelar en stor och dubbel roll i klimatsystemet – låga moln skuggar solen och kyler planeten och höga moln fungerar som ett växthus och värmer planeten. Olika klimatmodeller försöker förstå sig på molnen och vet ännu inte vilken roll de kan komma att spela i den globala uppvärmningen. De skulle kunna ge oss mer tid att hitta en lösning – eller göra det värre.

""
11 augusti, 2017

Så pratar träden med varandra

Suzanne Simard är skogsekolog och forskar kring skogens komplexa och symbiotiska nätverk. I sitt TED talk pratar hon om hur skogen är så mycket mer än träden vi ser. Under marken finns en hel värld av oändliga biologiska mönster som binder samman träden och gör så att de kan kommunicera med varandra. Hon menar att det påminner om en sorts intelligens.…

LÄS MER

Suzanne Simard är skogsekolog och forskar kring skogens komplexa och symbiotiska nätverk. I sitt TED talk pratar hon om hur skogen är så mycket mer än träden vi ser. Under marken finns en hel värld av oändliga biologiska mönster som binder samman träden och gör så att de kan kommunicera med varandra. Hon menar att det påminner om en sorts intelligens.

I föreläsningen berättar Simard om hur hon sedan barnsben fascinerats av skogen och att intresset aldrig försvann. Hon blev nyfiken på hur träd i en skog kunde dela information med varandra under marken. Till en början var många skeptiska till hennes teori men så småningom fick hon forskningsmedel för att undersöka saken och upptäckte mycket riktigt att vissa trädsorter kunde kommunicera på det sättet. Alltså samarbeta, snarare än att tävla med varandra.

De upptäckte att moderträd kunde skicka mer kol till sina ”släktträd” och till och med reducera sina egna rötter för att skapa mer plats för de yngre träden. När moderträden var döende eller skadade skickade de meddelanden med kunskap och visdomar till nästa generations träd. På så sätt har man kunnat se att träden byggt upp en beredskap mot framtida hot och därmed haft större chans att överleva.

Suzanne Simards förhoppning var till en början att den här vetskapen om att träd kommunicerar i hög grad skulle förändra hur man skövlar och hanterar skogen – att man skulle börja använda mer holistiska och hållbara metoder som var mer praktiska och billiga – för att bevara det komplexa underjordiska kommunikationssystemet. Dock fick hon inse att det inte skulle bli så, åtminstone inte än. Hon menar att skogen har en enorm kapacitet att läka på egen hand men att vi människor måste ge den rätt förutsättningar och bevara den och dess kunskap i så hög utsträckning som möjligt.

Lyssna gärna på hela föreläsningen här.

7 augusti, 2017

Ängar för biologisk mångfald

Jordbruksverket och Naturvårdsverket står bakom en strategi kring ökad biologisk mångfald i odlingslandskapet. En av rekommendationerna i strategin är att ersätta kortklippta gräsmattor med ängar, enligt en artikel på Sveriges Radio.…

LÄS MER

Jordbruksverket och Naturvårdsverket står bakom en strategi kring ökad biologisk mångfald i odlingslandskapet. En av rekommendationerna i strategin är att ersätta kortklippta gräsmattor med ängar, enligt en artikel på Sveriges Radio.

Strategin väntas bli klar till årsskiftet. Hasse Berglund, biolog på Naturvårdsverket, säger i Sveriges Radios artikel:
”Tätortsnära gräsmarker är en sådan tillgång som man skulle kunna sköta just för att bevara sådana värden, se till att det blir fler blommor, mindre tråkigt gräs och mycket mer bin och fjärilar.”

I en Sifo-undersökning frågade Naturvårdsverket allmänheten hur viktigt det är att det finns humlor och bin i Sverige – 91 procent svarar att det är mycket viktigt. I Naturvårdsverkets artikel om undersökningen nämns att humlor, bin och blomflugor tillsammans har en nyckelroll för större och jämnare skördar. Utan pollinering från olika arter blir exempelvis bären deformerade och svåra att sälja. Hela 90 procent av den C-vitamin som människan äter kommer från grödor som är beroende av insektspollinering.

77 procent av personerna som deltog i undersökningen tyckte att det var mycket viktigt att beslutsfattare tar hänsyn till naturvärden (luft, vatten och klimat) när bostäder och vägar ska byggas. Det finns alltså en stor medvetenhet om dessa frågor hos allmänheten.

Humlor och bin trivs bättre i ängar än på gräsmattor, som oftast bara innehåller en eller några få arter enligt Sveriges Radios artikel. Ängar behöver inte underhållas på samma sätt som gräsmattor. Både lantbruket och offentliga gräsmattor kommer att spela en viktig roll i strategin för biologisk mångfald. Hasse Berglund menar att färre djur och växter ska hotas till utrotning ett antal år fram i tiden om gräsmarkerna tas om hand på ett bättre sätt.


3 augusti, 2017

Att bada i skog

Nu på sommaren när de flesta kanske har lite mer tid för fritidsaktiviteter kan vi inte låta bli att dela med oss av den här fina filmen, som handlar om det japanska begreppet Shinrin-yoku. Det betyder ungefär att bada i träd eller skog, alltså att utan stress eller prestation vistas i en sådan miljö för lugn och välbefinnande. …

LÄS MER

Nu på sommaren när de flesta kanske har lite mer tid för fritidsaktiviteter kan vi inte låta bli att dela med oss av den här fina filmen, som handlar om det japanska begreppet Shinrin-yoku. Det betyder ungefär att bada i träd eller skog, alltså att utan stress eller prestation vistas i en sådan miljö för lugn och välbefinnande.

Det är vetenskapligt bevisat att detta har en positiv effekt på människors hälsa, såväl fysiskt som psykiskt. 1982 lanserade Japan företeelsen som ett nationellt hälsoprogram. Företeelsen har spridit sig även till Sverige, här hittar du som är nyfiken Shinrin-Yokus svenska Facebooksida.

29 juli, 2017

Med fokuset inställt på Hilma af Klint

Anna Laestadius Larsson har alltid fascinerats av historia och har flera historiska romaner bakom sig. Den senaste i raden handlar om Hilma af Klints liv. Den gåtfulla Hilma af Klint som gömde alla sina konstverk, fick budskap av andar och senare i livet inspirerades av antroposoferna. Och som blev upptäckt först många år efter sin död. …

LÄS MER

Anna Laestadius Larsson har alltid fascinerats av historia och har flera historiska romaner bakom sig. Den senaste i raden handlar om Hilma af Klints liv. Den gåtfulla Hilma af Klint som gömde alla sina konstverk, fick budskap av andar och senare i livet inspirerades av antroposoferna. Och som blev upptäckt först många år efter sin död.

– Intresset för historia uppstod vid ett väldigt specifikt tillfälle. Som barn samlade jag på souvenirdockor. När jag var nio år var jag i Paris och fick en docka som föreställde Marie-Antoinette. Jag frågade vem hon var och fick svaret att hon varit en vacker ung drottning som blev halshuggen av folket. Där började mitt historiska intresse! Jag ville veta allt om henne. Senare läste jag historia på universitetet och jag har alltid köpt biografier över olika intressanta historiska personer. Att kunna kombinera mitt feministiska engagemang med historieintresset i mina romaner passade därför väldigt bra. Jag har alltid älskat att läsa böcker som för mig till en annan tid och en annan värld, säger Anna.

Anna Laestadius Larsson har varit verksam som journalist i många år, med fokus på jämställdhetsfrågor. Hon drömde om att skriva romaner men tyckte inte att hon hade så mycket att berätta. När hon en gång besökte Drottningholms slott fick hon slumpmässigt syn på ett bröllopsporträtt. Personen på porträttet blev huvudperson i trilogin med böckerna Barnbruden, Pottungen och Rävhonan.

– Plötsligt kände jag att jag visst hade något att tillföra. Jag ville skriva kvinnornas historia men på ett skönlitterärt sätt, så att jag också fick friheten att fantisera. Medan jag jobbade med de böckerna var jag i Malaga på skrivresa för att få miljöombyte. Jag satt på solkusten och tyckte att det var riktigt hjärndött med bara golf och sol. Så jag åkte in till staden i Malaga och där hängde en Hilma af Klint-utställning på Picasso-museet. Det var ett starkt och omvälvande möte. Redan då bestämde jag mig för att jag ville skriva om henne och att det skulle bli mitt nästa romanprojekt.

Gåtan Hilma af Klint

Undertiteln till Annas sprillans nya roman Hilma är ”en roman om gåtan Hilma af Klint”. Men vad är det egentligen som gör henne så gåtfull? Dels är förstås ett intressant faktum att hon höll sina många konstverk hemliga under sin levnad.

– Hon trodde inte att samtiden skulle förstå dem. Hon såg det här som ett kall, en mission som hon hade fått från den andliga världen. Och hon ansåg att det var viktigt att konstverken presenterades för världen i en tid när världen kunde förstå dem, annars var allt jobb bortslösat. Sen tror jag att hon hade en personlig fruktan för hur de skulle mottas och för vad som kunde drabba henne. Kvinnliga konstnärer hade en svår situation, de häcklades och vissa hamnade på mentalsjukhus. Normen var att man helst skulle måla landskap och porträtt – inte vara den första i världen att måla abstrakt konst!

Hilma af Klint kom från en adlig sjöofficersfamilj som var välbeställd men inte förmögen. Hon föddes i Karlbergs slott eftersom hennes pappa undervisade sjökadetterna där, men senare flyttade familjen till en våning i stan. När pappan dog fick Hilma själv ta hand om mamman eftersom hon var den enda ogifta av syskonen. Då hade de det inte lika välbeställt. Hon var en särling på många sätt och gick emot normen för vad en kvinna skulle göra. Hon gifte sig inte, levde med kvinnor och målade på sitt sätt. Samtidigt valde hon bort vänskap för sitt kall – något vi känner igen från många av de stora manliga konstnärerna menar Anna Laestadius Larsson.

Efter Hilma af Klint finns 26 000 kryptiska anteckningar som hon skrivit för hand. Anna Laestadius Larsson beskriver att man måste dechiffrera texten och får ont i huvudet av att försöka förstå den.
– I anteckningarna refererar hon till vad andarna säger till henne och försöker förstå det. Man kan tro att hon är galen men hennes liv var superstrukturerat. Andarna sa ibland åt henne att ta en paus i några veckor från målandet och andevärlden för att hon inte skulle bli sjuk. Det var förstås hennes egna tankar men hon tog omvägen via andarna. Hon hade väl sett att t ex den samtida konstnären Ernst Josephsson började kommunicera med andevärlden och så småningom blev helt galen. Hon försökte hålla sig förankrad i den verkliga världen.

En annan gåtfull detalj är att extremt lite privat finns efterlämnat från Hilma af Klints liv. Hon hade i princip inga privata anteckningar. Det finns inga vykort eller brev. Folk sparade brev förr och det borde därmed finnas men Anna har inte hittat någon som sitter på några brev. Det verkar som om hon har bett folk att förstöra sådant material.

– Kanske tänkte hon att bara verken skulle tala efter hennes död. Hon är nog inte jätteglad för min bok med tanke på det, mitt kall har varit att hitta människan Hilma! Och delvis har jag gjort det. Jag har fått en förståelse. Genom att titta på tiden hon levde i, människorna hon umgicks med och försöka ringa in allt så är jag nog i alla fall på god väg, även om det sista ordet inte är sagt om Hilma i och med min roman.

Nyandlighet och antroposofi

Nyandlighet var mycket populärt i slutet av 1800-talet. Spiritismen och teosofin och antroposofin, som en reaktion mot den strikta kristna kyrkan som uppfattades som lite förlegad. Samtidigt var folk väldigt religiösa och gick i kyrkan varje söndag.

– Det var inte bara några få konstiga personer som höll på med nyandligheten. Många från överklassen var intresserade och trenden var stor. Hilma var intresserad redan från ungdomen och hade haft andliga upplevelser så det var ingenting konstigt för henne. Hon var med i flera olika grupper, bland annat De fem, berättar Anna.

De fem bildades som en utbrytning ur Edelweiss-förbundet, då De fem ville gå ännu djupare i andligheten. De träffades minst en gång i veckan och hade seanser där de bad någon bön, försänktes i meditativ stämning och tog emot budskap från andarna. Ibland i form av automatisk skrift men även automatiska teckningar.

– Man har kunnat se att vissa av dem påminner om mönster som återkommer i Hilmas målningar sedan. Man trodde mycket på att få andarnas kloka budskap via telepati. Det här var i en tid när telefonen var ny och mycket ny teknik dök upp, säger Anna.

Rudolf Steiner var en betydelsefull person för Hilma af Klint. Hon sökte hans uppskattning men fick den inte såsom hon önskat. Han förstod inte hennes konst, vilket var en stor sorg för henne. Hon forskade efter hans död i det antroposofiska arkivet och försökte förstå andarna som talade till henne.
– Så småningom inspirerades hon även av den antroposofiska målartekniken vått i vått som Steiner förespråkade, och gick ifrån sin geometriska stil.

Konstnären ville inte att man skulle visa hennes konst förrän tidigast 20 år efter hennes död. Man tror att den tanken var inspirerad av Steiners uttalande om att det skulle dröja minst 50 år innan världen kunde förstå vad de gjort, och årtalen överensstämmer ungefär.

– Hon ville att antroposoferna skulle ta hand om hennes verk efter hennes död, men de var inte intresserade av det till en början. Så småningom var det därför hennes brorson Erik som fick ärva de 1300 konstverken. Det dröjde ett par år extra men 1966 packade hennes brorson och hans son upp tavlorna och tog bilder av dem. De sökte upp Moderna museet och Nationalmuseum som dock inte var intresserade av konsten. Då tog de kontakt med antroposoferna i Järna och i och med det startades Hilma af Klint-stiftelsen. Än idag är det så hennes konst förvaltas!