Illustration över hur ett kretsloppsjordbruk fungerar.
31 juli, 2015

Jordbruket och maten måste lyftas högst upp i klimatdiskussionerna

Om några månader hålls FN:s klimatkonferens i Paris. Samtidigt håller dörren för klimatmålen på att stängas. Men fortfarande betonas inte jordbruket och vår matkonsumtion tillräckligt mycket i klimatpolitiken i Sverige och internationellt, trots att detta står för en mycket stor del av klimatbelastningen – och trots att lösningarna finns. …

LÄS MER

Om några månader hålls FN:s klimatkonferens i Paris. Samtidigt håller dörren för klimatmålen på att stängas. Men fortfarande betonas inte jordbruket och vår matkonsumtion tillräckligt mycket i klimatpolitiken i Sverige och internationellt, trots att detta står för en mycket stor del av klimatbelastningen – och trots att lösningarna finns.

Det menar Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk, som under lång tid har forskat kring problem och möjligheter i jordbruket och genom hela livsmedelskedjan. Inte minst har han studerat och utvärderat ekologiska kretsloppsjordbruk, som visat sig kunna minska jordbrukets och matens stora klimatbelastning radikalt.

En av de allra största klimatpåverkarna

För att undvika mer än två graders global temperaturökning krävs enligt FN:s klimatpanels (IPCC) senaste bedömning att brytpunkten, med en minskning av växthusgasutsläpp istället för en fortsatt ökning, måste inträffa inom detta årtionde och att åtgärderna för detta måste starta nu. Nettoutsläppen behöver minska med 80 procent till 2050 jämfört med dagens nivåer.

– Jordbruket och matkonsumtionen står för cirka 40 procent av klimatbelastningen om man räknar in hela matkedjan från jord till bord, inklusive den avskogning som sker till följd av dagens produktions- och konsumtionsmönster, säger Artur Granstedt.

– EU:s beslutade Climate Action, kommer att presenteras vid FNs klimatkonferens i november i Paris. Då om inte förr är det nödvändigt att på allvar lyfta fram en av de allra största källorna till den globala klimatförändringen – jordbruket och maten – och vad som krävs där för att nå klimatmålen.

Lösningar finns, men kräver förändringar

Grundproblemet är, enligt Artur Granstedt, att vi skickar ut mer koldioxid i atmosfären än vad som åter binds genom jordens växtlighet globalt. Det sker genom att vi förbränner för mycket av det växtligheten skapar, och inte minst att vi dessutom förbränner fossilt lagrad kol från en tidigare epok i jordens historia. Även jordbruket har idag blivit beroende av tillskott av fossil energi, trots att det bygger på fotosyntesen och biomassaproduktion. Man kan säga att vår mat idag produceras och konsumeras på ett sätt som förbrukar mer än vad växtligheten egentligen förmår att återskapa. Bland annat tillför man i stor skala fossilbränslekrävande konstgödsel i ett jordbrukssystem som inte längre bygger på kretslopp av naturliga näringsämnen. Odlingsjordar utarmas med tiden och dess förmåga att binda kol minskar. Dessutom gör överskottet av artificiellt kväve att den starka klimatgasen dikväveoxid adderas till problemet.

Men så här behöver det inte vara och det finns ett antal fullt möjliga och beprövade steg att ta som har potential att eliminera större delen av matens klimatpåverkan. Jordbruk kan mycket väl bedrivas som ekologiska kretslopp, med en balans mellan växtodling och djurhållning och med markvårdande växtföljder, vilket gör att är konstgödsel inte behövs. Där är mycket vunnet. Förädling och distribution av livsmedel kan också ske mer lokalt. Viktigt för klimatarbetet är också att vi minskar köttkonsumtionen.

EU-projektet BERAS (Building Ecological Recycling Agriculture and Societies) i samtliga Östersjöländer visar att matens klimatpåverkan kan minskas kraftigt genom förändringar av markanvändning, jordbruk, förädling, distribution och konsumtion. Mat från ekologiska kretsloppsjordbruk skulle genom hela produktionskedjan kunna minska klimatbelastningen med cirka 25 procent, samtidigt som läckagen av näringsämnen till mark och hav halveras. Räknar man med den uppbyggnad av markens organiska substans som ekologiska kretsloppsjordbruk ger efter minst ett växtföljdsomlopp har klimatbelastning visat sig minska med hela 55 procent. Lokal förädling och distribution minskar klimatbelastningen ytterligare, ner till 60 procent. Om vi väljer att lägga till en kraftigt minskad köttkonsumtion (minus 88 procent) kan klimatbelastningen av maten minska med totalt 75 procent, samtidigt som också det egentliga behovet av åkerareal per capita halveras. Här kan det vara bra att veta att svenskarnas köttkonsumtion har ökat med 70 procent sedan 1960. Använder man dessutom gårdsbaserad biogas (från gårdens egen gödsel) som drivmedel i jordbruken minskar klimatbelastningen med 85 procent. Det här bygger på verkliga erfarenheter från ett 50-tal ekologiska kretsloppsgårdar runt Östersjön under det senaste decenniet.

– Detta är befintliga lösningar som borde diskuteras öppet i klimatpolitiken. Hållbar konsumtion och ekologiska kretsloppsjordbruk innebär inte att man går tillbaka till gamla tiders jordbruk. Det här handlar om att med dagens teknik och kunnande ännu effektivare utveckla jordbruket och vår livsmedelsförsörjning, men mer baserat på de grundläggande ekologiska lagbundenheter som är förutsättningar för en uthållig existens på jorden, säger Artur Granstedt.

Han menar att en utveckling åt det hållet kan ske i steg. Efter ett ambitiöst förändringsarbete serverar exempelvis Södertälje kommun idag 25.000 portioner i skolor och äldreboenden varje dag baserat på en mer hållbar diet, med 60 procent ekologiskt, 35 procent mindre kött samt mer säsongsanpassade grönsaker och rotfrukter, utan att kostnaderna ökade.

Brutet kretslopp

Artur Granstedt påminner om att det är fotosyntesen hos växterna som är grunden för all verksamhet på jorden. Den fotosyntesbaserade jordbruks- och skogsproduktionen drev hela samhället, fram till helt nyligen. Historiskt har överutnyttjande av markresurserna lett till utarmade jordar och i sin tur stora kriser och folkvandringar. Med tiden har man dock lärt sig hur jordbrukets bärkraft för en växande befolkning kunde förbättras, baserat på de lokala och förnyelsebara resurserna.

I vår del av världen innebar växtföljdsjordbruket med baljväxtvallar en stor förändring. En sådd vall med kvävefixerande baljväxter som klöver eller lusern ger i storleksordningen tre gånger så stor skörd som den man får av en huvudsakligen gräsbevuxen ängsmark. Växtföljder vidareutvecklades med en balans mellan de närande, humusuppbyggande baljväxtvallarna och de ”tärande” grödorna som brödsäd och rotfrukter på åkern. På gårdarna hade man tidigare också ofta en balans mellan antalet djur och hur mycket foder man själv kunde producera, och i detta hade man alltså ett balanserat kretslopp av näringsämnen. Kring mitten av 1900-talet hade vi i Sverige ett högproduktivt jordbruk baserat på huvudsakligen egna och förnyelsebara resurser.

Därefter började konstgödsel (som uppfanns redan år 1903) få sitt genombrott i bland annat Sverige.

– Tillgången på konstgödsel var en förutsättning och en drivkraft till den snabba strukturrationaliseringen i det svenska jordbruket mellan 1950 och 1980. Det blev möjligt att driva jordbruk utan varken kvävesamlande vallar eller välfungerande kretslopp med dess återcirkulation av växtnäring via stallgödsel. Det skapades en specialisering av jordbruket som än idag går i två riktningar – vi får allt fler specialiserade växtodlingsgårdar, och djuren koncentreras till ett mindre antal specialiserade djurgårdar, berättar Granstedt.

Det här innebär att kretsloppen av näringsämnen i jordbruket är brutet. Omkring 80 procent av allt som odlas blir djurfoder till de specialiserade djurgårdarna, där det uppstår ett stort överskott av näringsämnen som läcker till mark och hav. Hos de specialiserade växtodlingsgårdarna däremot får man ett underskott av näringsämnen, som kompenseras med stora mängder klimatpåverkande konstgödsel i form av kväve, fosfor och kalium (dock kompenseras inte förlusten av flera andra s.k. mikronäringsämnen som är viktiga för oss människor). Det här brutna kretsloppet har lett till ökad klimatpåverkan, både genom framställningen av konstgödsel och genom att markernas förmåga att binda kol har försämrats. Det har också lett till att odlingsmarker blir utarmade på olika näringsämnen. De ensidigt drivna spannmålsgårdarna har även blivit allt mer beroende av kemiska bekämpningsmedel.

Vallodling helt nödvändig

Artur Granstedt betonar betydelsen av växtföljder och vallodling, dvs att varva exempelvis spannmålsodling med flerårigt gräs, klöver eller lusern. Vallodling kompenserar för huvuddelen av den nettonedbrytning av jordens humusförråd som odling av spannmål och andra ettåriga växtprodukter ger. Vallodling binder på så sätt stora mängder kol och ger en väsentligt minskad klimatpåverkan. Här har de idisslande nötkreaturen en central roll, eftersom de har förmåga att omvandla de för människor oätliga vallfoderväxterna till både näringsrika livsmedel och naturlig gödning av odlingsmarkerna.

En femårig växtföljd med tre år vall samt återförd stallgödsel ger i genomsnitt en mullhaltsökning motsvarande 1,5 ton koldioxidekvivalenter per hektar och år (kolsänka). Utan vall och stallgödsel skulle det ske en mullhaltsminskning och klimatpåverkan motsvarande mellan 500 och 1000 kg koldioxidekvivalenter per hektar och år.

– Vallodlingen som sker i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk med växtföljd är helt nödvändig för att både balansera klimatet och säkra våra odlingsjordars framtida produktionsförmåga och därmed vår livsmedelsförsörjning, säger Artur Granstedt.

Text: Red SN


Saltå Kvarn
30 juni, 2015

Ta vara på råvarornas naturliga kvaliteter

När matprodukter framställs och förädlas kan det ske på olika sätt som är mer eller mindre skonsamma för det som finns i själva råvaran. Skonsam matförädling handlar just om att i första hand värna om råvaran snarare än maximal effektivitet i en matindustriell process. Här måste man ibland välja väg.…

LÄS MER

När matprodukter framställs och förädlas kan det ske på olika sätt som är mer eller mindre skonsamma för det som finns i själva råvaran. Skonsam matförädling handlar just om att i första hand värna om råvaran snarare än maximal effektivitet i en matindustriell process. Här måste man ibland välja väg.

Vägen till en högkvalitativ matprodukt börjar förstås med odling och framtagning av råvaran. Redan här kan man göra vägval som, förutom positiva miljöeffekter, också påverkar smak och näringsinnehållet i maten. Exempelvis genom att ha ett ekologiskt, naturligt kretslopp av näringsämnen i jordbruket och att låta grödor och frukter växa och mogna på ett naturligt sätt.

Var rädd om matråvarorna

Hur råvaran tas fram och behandlas påverkar också fortsättningen – matförädlingen. Med en bra råvara minskar bland annat behovet av att göra tillsatser. Men skonsam matförädling handlar också mycket om att göra en vettig avvägning mellan vad som anses vara kostnadseffektivt och förenklande i en tillverkningsprocess, respektive vad som egentligen är kvalitet i maten. Och i förlängningen vad vi konsumenter värdesätter och vill betala för.

Ekologiska Saltå Kvarn har en tydlig linje när det gäller både råvaran och matförädlingen: ”Av det naturen ger och inget annat” är en grundslogan som man konsekvent arbetar efter.

– Vi tycker det är viktigt att ta vara på och lyfta fram allt det som finns i en naturligt framtagen råvara. Man ska inte tro att det går att ersätta allt detta på konstgjord väg i jordbruk och i livsmedelsindustri. Vi ska vara rädda om råvarorna, säger Saltå Kvarns vd Johan Ununger.

Han menar att det finns så mycket i den naturliga råvaran som är bra för oss människor på olika sätt och som utvecklats under årtusenden. Både sådant vi känner till och sådant som vi inte känner till. Här räcker det varken med smala, reduktionistiska förklaringar om enskilda molekyler eller tillsatser av artificiella näringsämnen.

– Att livsmedelsindustrin ofta har en mindre skonsam förädlingsprocess och använder en mängd tillsatser i maten som egentligen är onödiga beror inte bara på industrin. Det beror kanske främst på den prispress som dagligvaruhandeln lägger på producenterna. Men mitt i prisfixeringen finns idag också en växande motsatt trend hos konsumenterna i riktning mot mer ekologiskt, hälsosamt och premiumprodukter av hög kvalitet.

Skonsam stenmalning och bakning utan tillsatser

Ett bra exempel på vad skonsam matförädling kan innebära är hur Saltå Kvarn maler sina mjöler. Här använder man en stenkvarn – en så kallad soderkvarn. Det helt dominerande i branschen är annars stålvalsmalning. En viktig skillnad är att stenmalningen hos Saltå Kvarn görs i två steg och att den inte alstrar värme i mjölet, vilket stålvalsmalning gör genom högre tryck och hastighet. Värme har negativ påverkan på bland annat vitaminer, antioxidanter och enzymer.

– Vi vill bevara råvaran så intakt som möjligt. Vi har heller inga tillsatser i mjölet, som t ex askorbinsyra, som är det vanliga i mjöl idag. Konsumenten får här istället själv välja vad man vill använda vid bakning med mera. Vi tillsätter inte heller enzymer, men däremot kan vi använda ekologiska maltkorn för att få samma effekt, säger kvarnchef Lisa Trolle.

– Vi använder också mer av sädeskornet än vad som är vanligt. Även i vårt siktade mjöl mal vi delvis ner skaldelar eftersom de flesta näringsämnen finns nära skalet.

Den mer rivande stenmalningen ger också en annan form på mjölkornen, jämfört med stålvalsmalning, och därmed en annan struktur på mjölet som påverkar bakegenskaperna. Brödbakningen hos Saltå Kvarn är också skonsam. Den sker på ett hantverksmässigt sätt och man arbetar mycket med surdeg, fördeg, knådning för hand och långa jästider. Här görs inga tillsatser av extra gluten, emulgeringsmedel, konserveringsmedel med mera som annars är vanligt i bröd.

Undvika onödig uppvärmning

Även när det gäller matprodukter som odlas och förädlas av Saltå Kvarns leverantörer i andra länder finns många exempel på skonsam och naturlig matförädling.

– Vi väljer leverantörer som är ekologiska och värderingsstyrda, och med det kommer ofta en inställning om att smaken och kvaliteten är vägledande, inte bara priset, säger Saltå Kvarns inköpschef Sara Herza.

De färskpressade juicerna nämner hon som ett av flera exempel på skonsam matförädling. Dels pressas juicerna så nära skörd som möjligt, utan långa kylförvaringar av råvarorna. Och man går sedan förstås inte omvägen över juicekoncentrat som sedan späds ut med vatten. En viktig detalj kring Saltå Kvarns juicer är också att man minimerar pastöriseringen, både när det gäller temperaturen och tiden.

– Det vanliga är annars att man pastöriserar, dvs värmer upp, juicer för mycket och för många gånger, därför att man har valt en process i flera steg som kräver detta. Vitaminhalter, antioxidanter och inte minst smaken påverkas negativt av uppvärmning.

Det viktiga i att undvika upprepad uppvärmning av råvarorna gäller också många andra matprodukter. Förutom att det påverkar näringsämnena vet vi ju lite till mans att om man värmer upp något flera gånger tappar det smaken. Det här med uppvärmningens betydelse gäller exempelvis framställning av tomatsåser.
Det händer att samma tomater pastöriseras ett flertal gånger i en förädlingsprocess. Detta har Saltå Kvarns leverantör minimerat till en enda pastörisering. Och här används färska tomater som odlats och fått solmogna i närområdet. Solmogna tomater klarar inte alltför långa transporter och lagringstider.

Ett annat exempel på skonsam matförädling är att vid pastatillverkning låta pastan torka långsamt under svag värme, istället för snabbt under stark värme, vilket är det vanligaste. Det har bland annat betydelse för kokegenskaperna. När det gäller exempelvis torkad frukt som aprikoser, fikon med mera kan man, som Saltå Kvarn gör, välja att inte svavelbehandla dem, vilket annars är vanligt för att underlätta hanteringen eller för att behålla en viss färg även efter torkningen.

Framtagningen av smaksatta olivoljor är ytterligare ett exempel på skonsam och naturlig matförädling. Här odlar Saltå Kvarns leverantör själv både oliverna och de grödor och frukter som används för smaksättningen, exempelvis citron, basilika och mandarin. Både oliverna och den färska smaksättningsråvaran pressas tillsammans strax efter skörd. Det vanliga för smaksatta oljor är annars att man bara tillsätter en artificiell essens. Det är mer praktiskt i en industriell process, men det ger inte samma resultat.

Laga mer mat själv – på bra råvaror

– Skonsam och kvalitativ matförädling handlar överhuvudtaget om att utgå från råvaran och bevara den – och inte bara anpassa produktionen efter en viss process för att den ska vara så smidig, rationell och kostnadseffektiv som möjligt, säger Sara Herza.

Hon påminner också om att när det gäller att göra matförädlingen skonsam och bevara råvarans naturliga kvaliteter har inte minst konsumenten själv stora möjligheter att påverka. Inte bara genom att styra sina inköp åt det hållet, utan också genom att laga mer mat själv från bra råvaror och använda mindre halv- och helfabrikat. Ju mer processad maten är som man köper, desto oklarare blir det kring hur råvarorna har behandlats, samtidigt som det generellt sett också blir mer tillsatser i maten.
Foto: Erik Olsson


Källor

Saltå Kvarn

10 juni, 2015

Fira Rosens dag

Den 2 juli infaller den årliga och officiella ”rosens dag” i Sverige då rosälskare runt om i landet firar denna magiska och mytomspunna buske. I samband med dagen bjuder även Trädgårdsparken i Ytterjärna in till en fysisk Rosens dag söndagen innan, den 28 juni. På Rosens dag i Ytterjärna kan du förkovra dig i allt som har med rosor att göra – äta, dricka, dofta, lyssna… …

LÄS MER

Den 2 juli infaller den årliga och officiella ”rosens dag” i Sverige då rosälskare runt om i landet firar denna magiska och mytomspunna buske. I samband med dagen bjuder även Trädgårdsparken i Ytterjärna in till en fysisk Rosens dag söndagen innan, den 28 juni. På Rosens dag i Ytterjärna kan du förkovra dig i allt som har med rosor att göra – äta, dricka, dofta, lyssna…

– Vi människor har ofta ett speciellt förhållande till rosen. De varierande dofterna berör, de vackra blommorna i olika färger och former fascinerar, den långa kulturhistorien ger en spännande bild av vårt samhälles utveckling och omvärldssyn – från Persiens mytomspunna trädgårdar, genom romarrikets dekadens, kristendomens symbolvärld, jorden-runt-resor och växtsamlande, storproduktion, slottsträdgårdar och torparväxter, jungfrulighet och storslagenhet. Å andra sidan är det en taggig buske där vissa sorter har ett aggressivt växtsätt, är sjukdomsbenägna, skötselkrävande – en ganska jobbig och bångstyrig växt, säger Paula Pihlgren som är trädgårdsmästare för Trädgårdsparken i Ytterjärna .

På Rosens dag i Ytterjärna kommer du att kunna tillverka ditt eget rosmjöd, lära dig mer om sticklingsförökning, lyssna på sagor mitt i rosenträdgården och så klart få chansen att ställa alla dina praktiska frågor till rosexperterna.

– Det är ett samarbete mellan flera olika verksamheter här i Ytterjärna. Robyggebutiken och Hotell Kulturhuset har rabatterade priser och Järna Kafé dukar upp med en helt unik och egenkomponerad rosig lunch och fika, berättar Paula.

I rosenträdgården i Trädgårdsparken i Ytterjärna återfinns 110 olika sorters nordiska buskrosor.

– Vi fokuserar i princip bara på nordiska buskrosor, de enstaka av annan sort ska på sikt ersättas. Det gör vi dels för att vi vill visa upp en kulturskatt men även för att de är otroligt vackra även när de inte blommar, med sin form och sina näpna nypon. Just nu står de i full blom, så det är ett underbart tillfälle att uppleva blomsterprakten!

3 boktips för dig som vill lära dig mer om rosen

Rosor för nordiska trädgårdar” av Lars-Åke Gustavsson
”Lars-Åke är den viktigaste rosexperten i Sverige och det är från hans arbete som vi utgår i rosenträdgråden i Ytterjärna.” kommenterar Paula.

Rosen – kärlek, konst, doft och botanik” av Lars-Åke Gustavsson och Christina Högarth-Ihr

Kvinnorna i rosenträdgården: historierna, romantiken och äventyren bakom rosorna” av Ann Chapman
Foto: Malin Frank


8 juni, 2015

Hållbart jordbruk behöver inte kosta mer

Både jordbrukspolitiken och dess rådgivare inom forskningen tittar ofta för smalt på detaljer istället för på hela system när det exempelvis gäller att rädda Östersjön, anser en forskare vid Stockholm Resilience Centre.…

LÄS MER

Både jordbrukspolitiken och dess rådgivare inom forskningen tittar ofta för smalt på detaljer istället för på hela system när det exempelvis gäller att rädda Östersjön. De stora kostnader och målkonflikter som här målas upp – och som är de egentliga hindren i miljöpolitiken – behöver inte finnas. Det har man visat i Södertälje-regionen, med ett koncept som har potential att årligen spara 4,7 miljarder euro, menar Thomas Hahn, som är agronomie doktor och forskare i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre.

Titta på hela system

Thomas Hahn är medförfattare till en ny rapport (1) som ställer frågan om politiska åtgärder kring hållbart jordbruk i Östersjöregionen motsvarar de politiska målen. Här har man bland annat tittat på en rad olika sätt att minska övergödningen samt vilka olika jordbrukspolitiska mål som finns.

– Inom jordbrukspolitiken finns fler viktiga mål utöver att minska övergödningen, bland annat lönsamt jordbruk, tillräckligt stor matproduktion och låga matpriser. Tittar man enbart separat på vad det skulle innebära att tillräckligt minska övergödningen ser detta ut att kosta mycket stora belopp och negativa effekter på andra jordbrukspolitiska mål. Det är därför dessa viktiga miljöåtgärder inte går igenom politiskt. Men tittar man på hela system – från jord till bord – kan kalkylen se helt annorlunda ut, säger Thomas Hahn, och ger Södertälje kommun och Järna som exempel.

Här finns ett djupgående samarbete kring att åstadkomma en mer hållbar produktion och konsumtion av mat, inte minst genom konceptet Diet for a Green Planet. Prisbelönade Södertälje kommun har infört detta koncept i alla sina skolor och även andra verksamheter. Det rör sig om 4,5 miljoner portioner per år av mer Östersjövänlig mat, varav 60 procent nu är ekologisk. Detta har man åstadkommit utan att de totala kostnaderna för maten har ökat. Det man betalar mer för ekologiska råvaror uppvägs ekonomiskt av att man minskat andelen kött och att man använder mer säsongsbetonade grödor. Men framför allt lagar man mat från råvaror och slipper dyra och onyttiga hel- och halvfabrikat som mottagningsköken tidigare var beroende av.

– Det här systemet eller konceptet minskar övergödningen och har flera andra miljömässiga fördelar. Samtidigt ger det tillräcklig mängd mat, det fungerar ekonomiskt för producenterna och priset per portion är totalt sett oförändrat. Det står alltså inte i konflikt med andra jordbrukspolitiska mål.

– Andra forskare har beräknat att de åtgärder som behövs för att stoppa övergödningen och därmed rädda Östersjön skulle kosta cirka 4,7 miljarder euro per år. Detta anser tydligen våra regeringar runt Östersjön vara för dyrt, eftersom mycket få av de föreslagna åtgärderna genomförs. Om man istället ändrar sina matvanor kan målet uppnås genom anpassning utan någon egentlig kostnad alls. Detta är naturligtvis det mest kostnadseffektiva sättet att rädda Östersjön. En diet med mer grönsaker och rotfrukter tar lite längre tid att tugga men är samtidigt både god och mer nyttig och på köpet räddar vi Östersjön. Det är otroligt att inte fler forskare och beslutsfattare diskuterar dessa möjligheter nu när Södertälje visat att det faktiskt går och för detta fått pris som Bästa Skolmatskommun.

Behövs bredare syn på vad som är kostnadseffektivt

Thomas Hahn ser ett problem i att låga matpriser i sig är ett politiskt mål. Han menar att om vi ska ha en hållbar matproduktion måste vi acceptera högre priser. Matpriserna har sjunkit mycket genom åren och idag lägger vi en liten del av våra inkomster på maten. Vi behöver också minska köttkonsumtionen, som har ökat med 50 procent de senaste 25 åren. Detta både av miljö- och resursskäl. Jämfört med kött kan man producera 10 gånger mer spannmål och 100 gånger mer rotfrukter på samma markyta.

Thomas Hahn anser att det behövs bredare forskning som vägledning i politiken. Det räcker inte att bara studera vad enskilda åtgärder kostar.

– En av de allra viktigaste delarna i miljöforskningen är att beräkna kostnadseffektivitet. Det är logiskt och bra att sträva efter de åtgärder som är billigast för att uppnå ett miljömål. Men här måste man också väga in vad åtgärderna har för effekt i andra led i matkedjan och hur de bidrar till att uppfylla flera miljömål.

Thomas Hahn menar att om man bara tittar på vad det kostar att minska övergödningen genom ekologiskt jordbruk och minskning av konstgödsel kan det se ut som att detta i sig inte är kostnadseffektivt. Det blir då vägledande för politiken. Men en omställning till ekologiskt jordbruk bidrar till flera miljömål, exempelvis minskad klimatpåverkan, ökad biologisk mångfald, ökad biologisk aktivitet i jorden med mera. Det finns också hälsofrågor med i bilden.

– Här måste man naturligtvis bedöma helheten. Totalt sett kan det vara billigast att ställa om till ekologiskt. Vi måste sluta se på kostnadseffektivitet på ett så smalt och reduktionistiskt sätt.

Att titta på vad som ger mest total sett är egentligen inte kontroversiellt i forskningen – det är bara lite svårare att forska på det sättet. Thomas Hahn menar att forskningen har en tendens att göra allt enkelt därför att det då blir enklare och tydligare resultat.

– Men om politikerna, som har en mer komplex värld och olika mål att ta hänsyn till, vill ha guidning för sina beslut så räcker det inte om deras experter ger råd utifrån en smal och reduktionistisk syn. Det är viktigt att politikerna själva inser detta.

Ett annat problem är att det här området spänner över flera olika politikområden med olika budgetar. Det finns ett stuprörstänkande och för lite helhetsperspektiv, både i politiken, i företag och hos människor i allmänhet, menar Thomas Hahn.

– Det finns i praktiken alltid ett kortsiktigt intresse att av externalisera kostnader, dvs att vältra över kostnader på någon annan. Detta trots att alla egentligen är överens om principen att den som förorenar ska betala.

– Vi behöver implementera mer av den principen i politiken. Det kan göras genom att antingen ”straffa” eller subventionera. Det finns redan liknande beslut och styrmedel idag, som exempelvis kompensation för att hålla betesmark öppen.
Foto: Erik Olsson


4 juni, 2015

Paradiset för ekologiska produkter

Idag, torsdag 4 juni, slog matvarukedjan Paradiset upp dörrarna till sin 1600 kvm stora butik i Stockholm. Målet är att vara Skandinaviens största matvarukedja med ekologiska och småskaliga produkter. Ytterligare tre butiker är planerade att öppna under nästa år.…

LÄS MER

Idag, torsdag 4 juni, slog matvarukedjan Paradiset upp dörrarna till sin 1600 kvm stora butik i Stockholm. Målet är att vara Skandinaviens största matvarukedja med ekologiska och småskaliga produkter. Ytterligare tre butiker är planerade att öppna under nästa år.

I Paradiset kommer man att sälja produkter som väljs utifrån smak och hållbarhet. Butikens utbud kommer bestå av 80 procent ekologiska produkter, resten kommer från utvalda gårdar eller producenter som är noga med att inte använda artificiella smak- eller färgämnen.

– Coop hade förra året ett ekoutbud på cirka 8 procent och världens största ekokedja har ett sortiment bestående av cirka 30 procent ekologiska varor, säger Henrik Strinning, vice VD i ett pressmeddelande.

Butiken rymmer även en foodcourt där tanken är att mat med kort utgångsdatum ska kunna tillagas och säljas. Där finns även ett bageri som drivs i samarbete med Saltå Kvarn.

– Paradisets vision stämmer väl överens med våra kärnvärden och mål. Att erbjuda ett riktigt bra ekologiskt hantverksmässigt bröd bakat helt utan tillsatser och där fokus ligger på smak och kvalitet, konstaterar Per Rosengren som är försäljningschef på Saltå Kvarn i ett pressmeddelande.

Läs mer om butiken på Paradisets hemsida.
Bild: Pexels


3 juni, 2015

Viner för framtiden

Människor har ofta åsikter kring biodynamisk odling. ”Flummigt”, ”ovetenskapligt” och ”religiöst” brukar ofta eka på motståndarläktaren. Men när det kommer till de biodynamiska vinerna är plötsligt de flesta rörande överens: biodynamiska viner är i en klass för sig. Skillnaden i smak och kvalitet är alldeles för påtaglig för att viftas bort med rädsla för det främmande.…

LÄS MER

Människor har ofta åsikter kring biodynamisk odling. ”Flummigt”, ”ovetenskapligt” och ”religiöst” brukar ofta eka på motståndarläktaren. Men när det kommer till de biodynamiska vinerna är plötsligt de flesta rörande överens: biodynamiska viner är i en klass för sig. Skillnaden i smak och kvalitet är alldeles för påtaglig för att viftas bort med rädsla för det främmande.

Pia Spörndly är sommelier och har jobbat på prisbelönta restauranger som Oaxen, Mistral och Fredsgatan. Nu driver hon restaurangen Matbygget och Järna kafé ute vid Kulturhuset i Ytterjärna där de serverar vin och mat från noga utvalda producenter som jobbar småskaligt och hållbart och många av dem biodynamiskt.

– Jag hade turen att gå Grythyttans sommelierutbildning precis när partihandelsmonopolet släpptes i Sverige. Kulturen kring vin gick från att vara väldigt traditionell och lite stel till att bli mer tillgänglig och man började prata mer om hur mat och vin passade ihop, säger Pia.

En djungel av märkningar

Märkningen av viner är en djungel och att förstå skillnaden mellan ett vin gjort på ekologiskt odlade druvor, ekologiskt vin, KRAV-märkt vin, naturvin och biodynamiskt vin är inte särskilt enkelt för den vanliga konsumenten. Det underlättar inte heller att det inte finns någon lag som kräver att vinproducenterna skriver ut hur mycket svavel som tillsats eller vilka tillsatserna är.

Ett vin gjort på ekologiskt odlade druvor innebär att vinodlaren inte har använt sig av några bekämpningsmedel på själva vingården. Däremot finns det inga regleringar kring vad som sker inne i vineriet. Ett ekologiskt vin innebär enligt nya regler att tillsatserna dessutom måste vara ekologiskt odlade. Ett ekologiskt vin kan vara KRAV-märkt vilket även ställer vissa krav på socialt ansvar kring produktionen.

Begreppet naturvin innebär att vinet, förutom att druvorna inte är besprutade, även saknar tillsatser helt. Något som så klart ställer högre krav på vinproducenten. En biodynamisk vinproducent jobbar dessutom utifrån ett kretsloppstänk, använder sig av nio olika preparat för att förbättra eller ”dynamisera” jorden, och planterar och skördar druvorna i enlighet med månens och planeternas faser.

– Det finns många som har åsikter kring biodynamisk odling. Det människor inte förstår tycker de oftast inte om. Men jag ser det som en helt naturlig och självklar metod där man verkligen försöker att arbeta med jorden, ge den näring och låta den återhämta sig när det behövs. Det är ju bara att se till månens dragningskraft på vattnet som skapar ebb och flod varje dag, för att förstå att vi ingår i ett större sammanhang där även planeterna omkring oss spelar en roll, säger Pia.

”Biodynamiskt enda alternativet”

Fred Loimer är en av de framgångsrika biodynamiska vinproducenter som Pia mött och som hon uppskattar. Han är en typisk sjuttiotalist som står med båda stövlarna i myllan samtidigt som han tänker på framtiden.
– Fred sa till mig en gång att ”Pia, jag vill göra den bästa rieslingen idag, men även i framtiden. Och då är det här det enda sättet”. Han är en sådan som väljer viner till sina vinprovningar utefter hur månen och planeterna står just för dagen, berättar Pia.

Bonny Doon Vineyard i Kalifornien är en vinproducent som började som konventionell vinodlare 1983 men 2002 bestämde sig för att lägga om till biodynamiskt. ”Vi tyckte att den biodynamiska vindruvan helt enkelt smakade mycket bättre”, berättade de under mitt besök i deras vinstuga utanför Santa Cruz för några år sedan. Det behöver helt enkelt inte förklaras mer än så.

Idag jobbar nästan alla kvalitetsproducenter åtminstone ekologiskt. Pia tror att vi kommer att fortsätta se förändring där ännu fler vinproducenter börjar tänka i mer ekologiska, naturvin och biodynamiska banor. Vi måste, konstaterar hon.

– Det vanliga när man jobbar på en restaurang och frågar ”smakade maten bra”, är att man ofta får tillbaka ett ”ja”. Här i Ytterjärna blir jag dessutom ibland stoppad på vägen till köket av folk som kommer fram och bara måste få säga hur gott allting var. Det beror nog delvis på att vi som jobbar med maten har kunskap och respekt för råvarorna, men även råvarorna spelar en avgörande roll, både i maten och i vinet.

Pias 3 biodynamiska vinfavoriter

Bästa vardagsvinet: Brocards vita Chablis Vieilles Vignes
”Ett litet billigare vin men som prickar åtminstone mig direkt i smak. Komplext i sin enkelhet.”

Bästa vita festvinet: Loimers Spiegel
”Ett stort vitt vin som passar bra till maträtter där man ofta skulle valt rött om man inte visste hur stora vita viner faktiskt kan vara.”

Bästa röda festvinet: Matassas El Sarrat
”Uttrycksfullt på ett tillbakahållet sätt som lämnar eftertanke för den som dricker. Ett vin som har flera bottnar.”


Foto: Erik Olsson


27 maj, 2015

Vad skulle hända om hela världen blev vegetarianer?

”Vad spelar det för roll om lilla jag slutar äta kött?” – ibland kan klimathotet kännas som en hopplös kamp där det egna valet känns som en droppe i ett ändlöst, trögflytande hav. Men några forskare vid Netherlands Environmental Assessment Agency lekte med tanken: vad skulle hända om varenda en av oss faktiskt skulle skippa köttet helt? Vad skulle hända om jordens sju miljarders människor plötsligt skulle få för sig att bli vegetarianer?…

LÄS MER

”Vad spelar det för roll om lilla jag slutar äta kött?” – ibland kan klimathotet kännas som en hopplös kamp där det egna valet känns som en droppe i ett ändlöst, trögflytande hav. Men några forskare vid Netherlands Environmental Assessment Agency lekte med tanken: vad skulle hända om varenda en av oss faktiskt skulle skippa köttet helt? Vad skulle hända om jordens sju miljarders människor plötsligt skulle få för sig att bli vegetarianer?

I rapporten Climate benefits of changing diet konstaterar de att om hela världen skulle bli vegetarianer i morgon skulle koldioxidutsläppen orsakade av jordbruksindustrin ha reducerats med 17%, metanutsläppen med 24% och lustgasutsläppen med 21% till år 2050. Även utsläppen av växthusgaser skulle se liknande betydande minskningar.

En annan intressant faktor som forskarna konstaterar är att om vi skulle skippa kött-måltiderna skulle även risken för antibiotikaresistenta infektioner sjunka. På grund av dagens djurhållning med många djur på små ytor är det vanligt att bönder ger antibiotika för att förhindra infektioner. Det används också för att främja viktökning. Amerikanska Centres for Disease Control and Prevention har rapporterat att minst 2 miljoner amerikaner insjuknar från antibiotikaresistenta patogener varje år och konstaterat att ”en stor del av antibiotikaanvändningen för djur är onödigt och olämpligt och gör alla mindre säkra”.

Enligt forskningsinstitutet BERAS skulle det däremot räcka långt om världens alla bönder slog om till ekologiskt kretsloppsjordbruk och vi minskade vår köttkonsumtion.

– Ett ekologiskt kretsloppsjordbruk släpper inte ut lika många näringsämnen till mark och hav samtidigt som det varken kräver fossilenergikrävande konstgödseltillverkning eller import av djurfoder från andra länder. Sättet man odlar på i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk gör också att odlingsmarken binder betydligt mer kol än konventionella jordbruk, något som minskar klimatgaserna, förklarar Jostein Hertwig från Beras.

Läs mer om ekologiskt kretsloppsjordbruk.
Illustration: Anna Gran


26 maj, 2015

Ohållbart läge för matproduktionen – men lösningar finns

Odlingsjordar i hela världen, inklusive Sverige, utarmas av ohållbara kortsiktiga odlingssystem, trots att vi alla är direkt beroende av jorden för vår matförsörjning. Samtidigt finns konkreta lösningar och de kräver förändring av både produktion och konsumtion. Det är bakgrunden till den FN-stödda konferensen Soils and the food we eat som i dagarna gick av stapeln i Ytterjärna utanför Södertälje. …

LÄS MER

Odlingsjordar i hela världen, inklusive Sverige, utarmas av ohållbara kortsiktiga odlingssystem, trots att vi alla är direkt beroende av jorden för vår matförsörjning. Samtidigt finns konkreta lösningar och de kräver förändring av både produktion och konsumtion. Det är bakgrunden till den FN-stödda konferensen Soils and the food we eat som i dagarna gick av stapeln i Ytterjärna utanför Södertälje.

Konferensen är en del av det pågående temaåret International Year of Soils, som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO i år driver med ett stort antal konferenser och aktiviteter över hela världen. Att den aktivitet som sker i Sverige hamnar i Södertälje och Ytterjärna beror på att här finns bra exempel på hållbar livsmedelsproduktion, ett bra lokalt samarbete i kommunen och ett centrum för det EU-stödda projektsamarbetet BERAS International, som handlar om just hållbara system genom hela livsmedelskedjan. Eller som kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, Boel Godner, uttryckte saken: Ett perfekt ställe att samlas på, eftersom det är något av ett showroom för ekologi.

Flera av talarna påminde om att det är odlingsjorden vi alla lever av. Jostein Hertwig, vd för BERAS International, sa att 95 procent av vad vi äter kommer direkt från jorden men att situationen idag inte är så bra, med bland annat degraderade jordar. Han menar att det krävs genomgripande förändringar för att göra livsmedelsförsörjningen hållbar, och att det finns konkreta lösningar. En stor del av de förändringar som krävs finns i tre konkreta koncept som BERAS arbetar med idag: Ecological Regenerative Agriculture (ERA), Diet for a Green Planet och Sustainable Food Societies. Här kan du läsa mer om dessa koncept.

Allt kan inte lösas av marknaden

Gunnar Rundgren, som är konsult och medförfattare till en FN-rapport på temat samt författare till boken Global Eating Disorder, satte fingret på flera grundläggande systemfel. Han menar bland annat att det tar mycket lång tid att bygga upp ett bördigt toppskikt i våra odlingsjordar, men betydligt kortare tid att förstöra det. Konstgödning fungerar bara till en viss gräns, men därefter kollapsar jorden. Gunnar Rundgren poängterade att det är marknaden som bestämmer vad jordbrukaren ska göra. Detta är inte vetenskapsstyrt som många påstår, utan marknadsstyrt. Han menar att vi måste vara realistiska kring vilka typer av problem som kan lösas av marknaden. En del frågor lämpar sig bättre för ”policymakers” att avgöra. Han frågar sig exempelvis varför det är ett individuellt val för bonden att använda gifter i jordbruket.

Gunnar Rundgren pekade också på att vad vi äter styrs mycket av själva produktionen. Att vi exempelvis äter mer kyckling idag beror inte i första hand på konsumenternas preferenser, utan mer på att kycklingen föds upp på billigt foder och att produktionen är industrialiserad. Gunnar Rundgren tycker det finns anledning att ifrågasätta att marknaden är det bästa sättet att reglera hur vi förhåller oss i de här frågorna, och att vi behöver finna nya vägar. Det räcker inte med att bara justera det nuvarande industriella jordbruket. Det behövs större förändringar.

Regenerativt jordbruk ger bördig jord

Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk, redogjorde för vikten av att ha ett regenerativt ekologiskt jordbruk (ERA). Detta för att kunna återskapa bördigheten och stabiliteten i odlingsjorden. Jordens bördighet är helt beroende av växternas förmåga att ta upp kol från atmosfären. Man bevarar bördigheten bäst dels genom ekologiska kretslopp där växtnäring via djurgödsel från en anpassad djurhållning återförs till marken, och dels genom balanserade markvårdande växtföljder med humusuppbyggande flerårig vallodling.

Det här har också stor betydelse för att motverka problemen med övergödningen och klimatpåverkan. Ett regenerativt ekologiskt jordbruk ger betydligt lägre klimatpåverkan än konventionellt jordbruk. Över 40 procent av den svenska klimatpåverkan är kopplad till maten. Ska vi minska denna belastning tillräckligt krävs att vi ändrar jordbruk, matförädling och distribution samt även kraftfullt minskar köttkonsumtionen. Sedan måste motsvarande minskning även ske inom övriga sektorer om vi ska komma ned till den nivå som anses vara nödvändig för att temperaturen inte ska  stiga med över 2 grader till år 2050.

Utmaningar i andra världsdelar

Även talare från andra delar av världen anknöt till att det är jorden vi lever av och utmaningarna kring detta. Bland andra Dr. K. Perumal, koordinator för BERAS i Indien, där 60-70 procent av befolkningen är involverad i jordbruk. Den dominerande grödan i Indien är ris, och här ser man problem med utarmning av jordar. Risskördarna har minskat från 4-6 ton/ha år 1970, till 3 ton/ha idag. Andra utmaningar man står inför är torka, klimatförändring, tillgång till vatten, minskad biologisk mångfald och att små lantbruk inte är lönsamma. Han sammanfattar lösningen till flera av problemen med: healty soil = healthy crop = healthy world.

Dr. César Lopez, koordinator för BERAS i Karibien, vittnade om utmaningar med begränsad tillgång till odlingsjord och en växande befolkning. Ett problem är det han kallar slash and burn, dvs svedjebruk. Skogsmark blir jordbruk, som efter en tid blir icke bördig mark. Vattenförstöring är ett annat problem, och även i Karibien finns problem med övergödning av vattendrag. Men också här finns konkreta lösningar, bland annat med odling av olika grödor på olika höjd, och Dr Lopéz ser konceptet Diet for a Green Planet och mer lokalt producerad mat som en del av lösningen.

Konferens-lunchen förbereds enligt konceptet Diet for av Green Planet, som Södertälje kommun numera har implementerat i stor skala på sina skolor. På bilden syns Johan Andersson från Matbygget och Madeleine Eriksson, Enebyskolan.

Hållbar diet i praktiken

I Sverige har Diet for a Green Planet blivit verklighet i stor skala inom Södertälje kommuns skolor och andra verksamheter. Här serveras 24.000 portioner per dag, eller 4,5 miljoner portioner per år, enligt konceptet, och nära 60 procent är idag ekologiskt. Allt detta utan att kostnaderna ökat. Kostchef Sara Jervfors och projektledare Helena Nordlund vid kommunens kostenhet förklarade varför och hur man gjort detta.

Syftet med Södertälje kommuns satsning på Diet for a Green Planet är att vidmakthålla och förbättra jordens bördighet, rädda vattnet, gynna biologisk mångfald och minska klimatpåverkan. Inriktningen i det hela är att maten ska vara god, hälsosam och attraktiv, ekologisk, bestå av mindre kött och mer grönsaker och fullkorn, vara närproducerad och säsongsanpassad, samtidigt som matsvinnet också ska minimeras.

På Södertälje kommuns kostenhet anser man att vi äter alldeles för mycket kött i Sverige och i den rika delen av världen. Det är mycket klimatpåverkande och ett ineffektivt sätt att använda odlingsmark. På en kvadratmeter kan man antingen producera 50 gram kött, 500 gram spannmål eller 5000 gram rotfrukter. I kommunens skolor har man minskat mängden kött med 30 procent. Tillräckligt med proteiner i maten kan man få genom en kombination av grönsaker och spannmål. På kostenheten ser man dock inte soya som en lösning, eftersom den ofta är genmodifierad. När det gäller vilken typ av kött som anses bäst väger man in vad djuren äter. Helst ska djuren inte äta sådant som vi människor kan äta.

Hur har då Södertälje kommun lyckats med den här omställningen, utan extra pengar i budgeten? Man har minskat mängden färdigmat och halvfabrikat, gått ifrån stora centralkök och istället satsat på kompletta kök ute på skolorna, minst en utbildad kock på varje skola och utbildning för all personal. En viktig del i Södertäljes satsning är också att få med sig eleverna genom olika aktiviteter och att låta dem använda köken som del i utbildningen. Kalkylen för hela satsningen ser lite förenklat ut så här: Ekologiskt kostar mer, men det uppvägs av att det blir billigare med mindre kött och med mer säsongsbetonade grödor. Och maten blir godare.

Hållbara affärer

Matföretag som förädlar livsmedlen är en viktig del i en hållbar livsmedelskedja. Här är Saltå Kvarn ett bra exempel. Vd Johan Ununger gav en bild av hur man ser på det här ur företagssynpunkt. Han vänder på den vanliga utgångspunkten att det som är bra för affärerna är också bra för människorna. Han menar att det är bättre att tänka så här: det vi gör som är bra för människorna är också bra för affärerna. Vårt bidrag som företag är viktigt.

Ett grundproblem som Johan Ununger ser i dagens konventionella, specialiserade jordbruk är att de ”exporterar” näringsämnen till specialiserade djurgårdar på annan plats. Det leder till flera problem. Bland annat bidrar det till utbredningen av döda havsbottnar i Östersjön, idag motsvarande nästan två gånger Danmarks yta. Monokulturer i jordbruket ger också sjukdomar i odlingarna. För Saltå Kvarn är det grundläggande att det inte ska sprutas giftiga bekämpningsmedel på vår mat.
Johan Ununger menar också att det idag pågår mycket lite forskning i Sverige kring ekologiska produktionssystem.

För att skapa hållbara system behövs mer än dagens ekologiska regler. Saltå Kvarn har i samarbete med lantbrukare utvecklat ett system, eller en verktygslåda, med 130 olika frivilliga hållbarhetsåtgärder, utöver de ekologiska kraven, som bonden kan välja att göra och som Saltå Kvarn betalar extra för. Man har här alltså valt att inte skapa fler regler för bonden, utan istället bidra till att göra dem mer kreativa på sina gårdar.
Foto: Erik Olsson


Mjölk
22 maj, 2015

Mjölklandet Sverige

I höstas skrevs det en hel del om den ”livsfarliga mjölken” i svenska medier. Det handlade om några Uppsala-forskare som hittat samband mellan risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar och hur mycket mjölk en person drack per dag. Men är mjölk farlig? Enligt Fredrik Colting som har skrivit boken Mjölkrevolutionen är det skillnad på mjölk och mjölk.…

LÄS MER

I höstas skrevs det en hel del om den ”livsfarliga mjölken” i svenska medier. Det handlade om några Uppsala-forskare som hittat samband mellan risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar och hur mycket mjölk en person drack per dag. Men är mjölk farlig? Enligt Fredrik Colting som har skrivit boken Mjölkrevolutionen är det skillnad på mjölk och mjölk.

I Sverige dricker vi i genomsnitt 8,5 glas mjölk i veckan. Boken Mjölkrevolutionen torde därmed vara intressant läsning för de allra flesta svenskar. Fredrik fokuserar särskilt på den opastöriserade mjölken, ”naturens mest perfekta mat du inte får köpa (ännu)” som bokens undertitel säger.

Sedan 1937 är det i Sverige förbjudet att sälja mjölk som inte är pastöriserad, det vill säga upphettad till en viss temperatur i syfte att döda skadliga bakterier och öka mjölkens hållbarhetslängd. Även om opastöriserad mjölk är tillåtet att sälja i många andra länder, som till exempel Finland, Norge och Danmark, så har Livsmedelsverket alltså bestämt att det inte ens är värt risken att låta svenskarna få bestämma själva vilken mjölk de vill dricka.

Beslutet styrks genom att Livsmedelsverket under 17 år har kunnat kartlägga 20 sjukdomsfall som, för att citera Livsmedelsverket själva, har ”opastöriserad mjölk som trolig smittkälla”. Inget har dock kunnat konstateras med säkerhet. I ett tidigare förslag, om att även förbjuda att opastöriserad mjölk säljs eller skänks bort direkt på en mjölkgård, skrev Livsmedelsverket att ”risken för Ehec, som är en ganska ny smitta, är större i Sverige än i andra europeiska länder och trots att få dricker opastöriserad mjölk är det förhållandevis många som drabbats av smitta.” Och då är alltså opastöriserad mjölk redan tillåtet i många andra europeiska länder.

Men enligt Mjölkrevolutionen finns det även hälsorisker med den pastöriserade mjölken. Fredrik listar en lång rad saker som händer med mjölken i pastöriseringsprocessen, här är några exempel ur boken:

  • En större del av vitamin B6, B12, tiamin, folat, C-vitamin och D-vitamin förstörs.*
  • Laktobacillerna förstörs. Forskning tyder på att laktobaciller i själva verket hjälper till att producera enzymet laktas som laktosintolleranta lider brist på. Detta förklarar varför de flesta laktosintolleranta kan dricka opastöriserad mjölk utan problem.**
  • Laktos (mjölksocker) förvandlas till betalaktos som snabbare höjer blodsockret. Resultatet är övervikt. Till skillnad från vad man kan tro blir viktökningen kraftigare med fettsnål mjölk (det är anledningen till att skummjölk länge använts som grismat).

”Varför i hela världen har någon kidnappat vår mjölk?” skriver Fredrik i boken. Vi på Ytterjärna Forum röstar för valfrihet. Vad tycker du?
Foto: Pexels


11 maj, 2015

Är du en flexitarian?

Äter du ofta vegetariskt men gillar att lyxa med en entrecote eller korvstroganoff ibland? Då är du antagligen redan en flexitarian. Flexitarian har blivit det senaste årets mattrend och innebär helt enkelt att du avstår från att äta kött valfritt antal dagar i veckan. …

LÄS MER

Äter du ofta vegetariskt men gillar att lyxa med en entrecote eller korvstroganoff ibland? Då är du antagligen redan en flexitarian. Flexitarian har blivit det senaste årets mattrend och innebär helt enkelt att du avstår från att äta kött valfritt antal dagar i veckan.

”En rapport från universitetet i holländska Wageningen bekräftar att många konsumenter skulle vilja äta mindre kött, men att bli vegetarian på heltid upplevs av de flesta som alltför jobbigt och inte så lockande. Istället väljer många att frivilligt avstå kött ibland.” Skriver SvD-bloggaren Henrik Ennart om fenomenet.

Ordet flexitarian röstades redan år 2003 fram som det mest användbara ordet av Amerikanska dialektföreningen och deras definition av ordet är: ”En vegetarian som tillfälligtvis äter kött”. Men det är först under det senaste året som flexitarian även blivit en trend i Sverige.

Även om det för många kan verka som en självklarhet att inte äta kött tre måltider om dagen, visar statistiken på att vi svenskar trots allt skulle behöva en mer medveten köttkonsumtion. Jordbruksverkets siffror säger att vi konsumerar i genomsnitt drygt 1,6 kilo kött per vecka, nästan lika mycket som den mängd frukt och grönt vi lyckas stoppa i oss under samma period. Ungefär hälften av köttet importeras dessutom från utlandet. Med en mer vegetarisk kost skulle denna siffra dessutom kunna bli betydligt lägre. Boskapsuppfödningen är ju trots allt ett av vår tids största klimathot.

”Vi människor är mer benägna att ändra vår tro än vårt beteende” konstaterar Naturvårdsverket i sin rapport om nudging som vi tidigare skrivit om. Kanske kan flexitarian vara lösningen? Det ger åtminstone möjlighet till ett mer flexibelt förhållningssätt till köttätandet, ställer inga krav på att ”ansluta sig till vegetarianismen” och människor kan ändå agera för en bättre framtid – på sina egna villkor.
Illustration: Anna Gran

Läs mer om mat i våra tidigare artiklar:
Starkt samband mellan diet, miljö och hälsa i stor internationell studie
Dags att göra en köttfri dag till en vanlig dag?