18 mars, 2015

Gérard Lartaud: Lyckan är att kunna vila i sig själv

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.…

LÄS MER

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.

Jag brukar svara ungefär så här: Många ungdomar kommer till oss när det är kris, och detta trots alla människor som är engagerade i deras liv, i form av speciallärare, psykolog, kurator osv. Faktum är att krisen beror sällan på att det saknas insatser från samhällets sida, utan på att dessa ungdomar har kommit vilse i livet. Grundläggande är att de inte längre vet vem de är, vad de vill och framförallt vet de inte längre vilka förväntningar omvärlden har på dem. De möter många krav, som de varken förstår eller kan relatera sig till. Världen har helt enkelt blivit obegriplig för dem. De har ramlat ur sitt sammanhang.

Vad gör vi då när dessa ungdomar kommer till oss? Utöver att återknyta till en normal livsrytm som att sova på natten och äta mat på bestämda tider, är det viktigaste för oss att ge ungdomarna möjlighet att göra halt. Vi låter dem helt enkelt ta en paus så att de hinner komma i kapp sig själva. Detta betyder inte att vi är helt kravlösa (långt därifrån) men vi ägnar all vår energi åt att aktivt låta ungdomarna bottna i sig själva. Det ger möjlighet att få känna igen vem de är och vad de vill, utan allt för mycket yttre krav.

Denna process brukar vara olika lång för olika ungdomar men till slut, efter några månader eller ibland några år, så händer det! Den som är ständigt aktuell på olika behandlingsmöten, den som vållar så mycket huvudbry, den som ständigt hamnar i konflikt med andra, slutar undan för undan att ”höra av sig”. Efter ett tag undrar man dessutom vad det var som var problemet egentligen…

Lyckan är svårfångad och det har skrivits hyllmeter om konsten att bli lycklig. Att det behövs ett visst mått av materiellt välstånd, t.ex. att de grundläggande materiella behoven av mat, kläder och bostad är tillfredsställda, för att kunna uppleva lyckan, är oomstritt. Lika oomstritt är att ett överflöd av materiella tillgångar inte automatiskt leder till en högre lyckoupplevelse, snarare tvärtom…

Jag är övertygad om att lyckan framförallt handlar om förmågan att leva ett förnöjsamt liv, att lära känna sig själv och utgå ifrån de förutsättningar som livet har tilldelat oss. Jag är oändligt tacksam att ha ett arbete som ger mig möjlighet att, så gott som dagligen, få detta bekräftat. Vilken förmån är det inte att återkommande få uppleva hur en ungdom kan få ordning i sitt ”inre kaos” och få tag i sig själv! Att gång på gång få uppleva att lyckan, det är att bottna i sig själv, att bli vän med sig själv, att hitta det man tycker om att göra och finna sin väg i livet. Naturligtvis är förutsättningarna olika för alla (och våra ungdomar och vuxna vittnar om detta) men i grund och botten är förmånen att leva ett rikt och lyckligt liv förunnad alla, under förutsättning att man ges chansen att lära känna sig själv och ”växa in” i sig själv. Ett rikt och lyckligt liv börjar där.

Text: Gérard Lartaud, Saltå By


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Gérard Lartaud
18 mars, 2015

Varför ett samhällsprojekt?

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!…

LÄS MER

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!

Jag hade åkt till Patmos för att vara på retreat med mig själv. Jag var på jakt efter min mening – vad är väsentligt här i livet och vad är min uppgift?

Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan 60-talet, har jag varit, och är fortfarande, engagerad i en rad olika projekt och verksamheter som alla är kopplade till det samhällsprojekt som pågår i Ytterjärna. Ett naturligt steg i min tankeresa blev därför att börja fundera kring vad alla dessa verksamheter kan bidra med, vad har de gemensamt?

  • Vidarkliniken, ett sjukhus som kombinerar konventionell medicin med en holistisk syn på människa, hälsa och läkande.
  • Saltå Kvarn, det biodynamiska matföretaget som under sina 50 verksamhetsår varit med och påverkat det ekologiska jordbrukets utveckling. Från 1970 när 0,03% av Sveriges åkrar bestod av ekologisk odling, till idag när nästan en femtedel räknas som ekologiskt (18%).
  • Kulturhuset i Ytterjärna, som byggdes för möten och dialog mellan vetenskap, samhällsfrågor, konst och kultur. en plats att utveckla den fria dialogen.
  • Med mera, med mera.

Vad är det mest väsentliga i dessa verksamheter och vad är deras uppgift i ett större perspektiv? Jag kom fram till att det är de mänskliga relationerna och konstellationerna som är själva kraften och den som leder till utveckling. Att människor möts och att de är närvarande i sitt möte. Detta var någonting som framstod med väldig skärpa på Patmos. Jag blev själv lite överraskad i min lugna reflektion.

I Sverige finns en bristande allmän kunskap och dessutom många fördomar kring verksamheterna och ”antroposoferna i Järna”, men det finns även en intern kultur där man inte vill övertyga någon annan om något – alla ska få komma fram till sin mening. Detta har även inneburit att man inte lagt varken tid, intresse eller engagemang på att informera och påverka det offentliga samtalet, inläggen har varit mera reaktiva. Man kan se detta som ett bristande ansvarstagande för ett större perspektiv. Det vill jag ändra på.

Hur kan vi inspirera till fler riktigt väsentliga möten? Hur kan vi inspirera till en trovärdig samhällsförändring där det mänskliga hela tiden står i fokus?

Efter att ha fått klartecken från Vidarstiftelsen drog jag igång projektet, idag kallat för Ytterjärna Forum. Ett projekt där vi kan vara med och påverka vår framtida samhällsbild. Ett projekt där ingen har tolkningsföreträde, där varje verksamhet ansvarar för sin del men där man ser sin egen verksamhet som en del i ett samhällsprojekt. Varje individ och verksamhet företräder naturligtvis bara sig själv.

Välkommen ombord!


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.