15 april, 2015

Karin Dahlberg & Albertine Ranheim: Den antroposofiska vården i relation till vårdvetenskap

Den antroposofiska vården i Sverige har på senare tid varit utsatt för en snedvriden debatt, i samband med diskussionen om komplementära läkemedel. För det första är läkemedelsdebatten alltför snäv och kritiken som förkommer är ofta direkt felaktig. Det är inte bara så att den antroposofiska vården är en självklar del av den offentliga vården i andra länder, utan det är också så att läkemedlen redan är godkända i andra EU/EES länder. …

LÄS MER

Den antroposofiska vården i Sverige har på senare tid varit utsatt för en snedvriden debatt, i samband med diskussionen om komplementära läkemedel. För det första är läkemedelsdebatten alltför snäv och kritiken som förkommer är ofta direkt felaktig. Det är inte bara så att den antroposofiska vården är en självklar del av den offentliga vården i andra länder, utan det är också så att läkemedlen redan är godkända i andra EU/EES länder. Vården på Vidarkliniken, liksom all antroposofisk vård, baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Undertecknade har själva tagit del av forskning från andra länder i Europa, främst i Tyskland och Schweiz. Jämförande kliniska studier mellan skolmedicin och antroposofisk vård och medicin visar övergripande positiva resultat gällande patienters stärkta egenvårdsförmåga, dvs. deras egen förmåga till läkning och hälsa.

För det andra är det märkligt att det i debatten bara fokuseras på läkemedlen. För oss som legitimerade och disputerade sjuksköterskor är det tydligt hur det antroposofiska perspektivet berikar vår syn på och kompetens gällande hälsa och vårdande. Som sjuksköterska arbetar man inom ett vårdvetenskapligt och humanvetenskapligt paradigm, som kompletterar det medicinska. Vi företräder således en vård av den individuella människan i sitt existentiella sammanhang, med fokus på hälsa. Här har vi mycket att lära av den antroposofiska vården, där även den medicinska delen är hälsoorienterad. Om inte läkemedlen godkänns kommer vi även att gå miste om en viktig hälsoorienterad förebild.

För det tredje är den antroposofiska vården en förebild när det gäller att utnyttja vårdrelationen samt annan humanvetenskaplig kunskap som stödjer hälsoprocesserna. Det handlar om att hjälpa patienter att känna livskraft och livsmening, trots svår och kanske obotlig sjukdom. I svensk vårdvetenskaplig forskning har detta diskuterats under många år, men det har varit svårt att få gehör för sådana inslag i vårdpraxis. I den antroposofiska vården är det ett naturligt inslag att ta sin utgångspunkt i t.ex. konst eller musik för att därigenom hitta sätt att förhålla sig till lidande och klara av att fullfölja sådana livsprojekt som ger livet mål och mening. Ingen av dessa aspekter är fullt ut mätbara och kan därför inte alltid tillmätas en statistisk signifikans, med det finns annan god kvalitativ forskning som visar hur viktiga dessa inslag i vården är.

I t.ex. en studie som genomfördes på Vidarkliniken 2011-2013 framkom som centralt för patienterna att de blev tilltalade ur ett helhetsperspektiv. Vården beskrevs vara en ”livlina” som inte utgjordes av den fragmenterade vård som de hade upplevt i konventionell vård. Upplevelsen av vården byggdes upp av vårdarnas förhållningssätt och vårdens inriktning, tillsammans med den vårdande miljön, som kännetecknas av välvald arkitektur, gott material i byggnader så väl som i sängmaterial och textiler, och t.ex. mat som grundas på ekologiskt odlade produkter.

Som sjuksköterskor står vi mitt i spänningsfältet mellan de biomedicinska och humanvetenskapliga synsätten. Medicinens fokus på sjukdom är ofta ett hinder för oss som vill vårda med helhetsfokus på människan och med hälsa som mål för vårdandet. Här sammanfaller vårdvetenskapens fokus med antroposofisk läkekonst, som har framarbetat både medel och metoder som tar just hela människan i betraktning och stödjer patientens egen förmåga till läkning. Samtidigt som en mångfald av vårdvetenskapliga studier ger evidens för det antroposofiska perspektivet för vårdande, är den antroposofiska vården en inspiratör för den konventionella och skolmedicinskt orienterade hälso- och sjukvården i Sverige.

Vi har båda djupa erfarenheter från den antroposofiska vården. En av oss har arbetat många år som sjuksköterska på Vidarkliniken, både inom slutenvården på avdelningarna och som distriktsköterska inom öppenvården. Den andra har viktiga erfarenheter som patient. Vi arbetar båda som forskare inom den offentliga vården. Erfarenheterna har vi tagit med oss till arbete inom t.ex. kommunal äldreomsorg och barnhälsovård, respektive undervisning och forskning vid högskolor och universitet. För vår del är dessa kunskaper omistliga. Vi önskar att fler professionella vårdare och fler patienter kan få del av dessa erfarenheter.

Albertine Ranheim, Leg. Sjuksköterska, Distriktssjuksköterska, Med. Dr.
Karin Dahlberg, Leg. Sjuksköterska, lärare i hälso- och sjukvård, fil.dr. i pedagogik, professor i vårdvetenskap


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

1 april, 2015

Tack, Gertrud Sigurdsen!



LÄS MER

I helgen fick jag ett sms där det stod: ”Har du läst om Tomas Tranströmer och Gertrud Sigurdsen?” Två mycket betydelsefulla personer hade precis gått bort.

Jag bad genast min fru att recitera dikten ”Romanska bågar” av Tomas Tranströmer som hon kan utantill, samtidigt som jag översatte den för våra tyska vänner som vi var hos i Wien.

”Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt”

Men även om Gertrud kanske inte stod för en lika stark kulturell impuls som Tomas, är hon kanske den som betytt allra mest för mig – med sin fantastiska klokhet har hon även verkat för hundratusentals människor genom årens lopp.

Gertrud Sigurdsen var socialdemokratisk socialminister 1985-88 och var en av dem som var med och stöttade Vidarkliniken. Gertrud ansåg att mångfald var önskvärt ur ett politiskt perspektiv och gav sig därför inte. För henne handlade det om rätten för människor att få välja fritt. Vidarkliniken hade inte varit möjlig utan Gertruds demokratiska sinnelag.

Hon berättade även för mig att hon aldrig tidigare fått så många blommor till sitt kontor i något annat ärende än efter att hon gjort det möjligt att få lov att använda antroposofiska läkemedel i Sverige.

Alla måste inte tycka att det är toppen med just antroposofisk medicin, men det är en betydande del av den svenska befolkningen som faktiskt anser att man ska ha möjlighet att få välja själv, och det här förstod Gertrud.

Vid invigningen av Kulturhuset i Ytterjärna höll hon ett vackert tal där hon bland annat sa:
”Antroposofins insatser för konst och kunskap, för en fördjupad människosyn, för den biodynamiska odlingen och jordbrukets förnyelse, för vård i livets slutskede, för läkepedagogik och socialterapi har berikat det svenska samhället och ökat livskvaliteten för tusentals medborgare.”

Inte utan dig, Gertrud.


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

18 mars, 2015

Gérard Lartaud: Lyckan är att kunna vila i sig själv

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.…

LÄS MER

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.

Jag brukar svara ungefär så här: Många ungdomar kommer till oss när det är kris, och detta trots alla människor som är engagerade i deras liv, i form av speciallärare, psykolog, kurator osv. Faktum är att krisen beror sällan på att det saknas insatser från samhällets sida, utan på att dessa ungdomar har kommit vilse i livet. Grundläggande är att de inte längre vet vem de är, vad de vill och framförallt vet de inte längre vilka förväntningar omvärlden har på dem. De möter många krav, som de varken förstår eller kan relatera sig till. Världen har helt enkelt blivit obegriplig för dem. De har ramlat ur sitt sammanhang.

Vad gör vi då när dessa ungdomar kommer till oss? Utöver att återknyta till en normal livsrytm som att sova på natten och äta mat på bestämda tider, är det viktigaste för oss att ge ungdomarna möjlighet att göra halt. Vi låter dem helt enkelt ta en paus så att de hinner komma i kapp sig själva. Detta betyder inte att vi är helt kravlösa (långt därifrån) men vi ägnar all vår energi åt att aktivt låta ungdomarna bottna i sig själva. Det ger möjlighet att få känna igen vem de är och vad de vill, utan allt för mycket yttre krav.

Denna process brukar vara olika lång för olika ungdomar men till slut, efter några månader eller ibland några år, så händer det! Den som är ständigt aktuell på olika behandlingsmöten, den som vållar så mycket huvudbry, den som ständigt hamnar i konflikt med andra, slutar undan för undan att ”höra av sig”. Efter ett tag undrar man dessutom vad det var som var problemet egentligen…

Lyckan är svårfångad och det har skrivits hyllmeter om konsten att bli lycklig. Att det behövs ett visst mått av materiellt välstånd, t.ex. att de grundläggande materiella behoven av mat, kläder och bostad är tillfredsställda, för att kunna uppleva lyckan, är oomstritt. Lika oomstritt är att ett överflöd av materiella tillgångar inte automatiskt leder till en högre lyckoupplevelse, snarare tvärtom…

Jag är övertygad om att lyckan framförallt handlar om förmågan att leva ett förnöjsamt liv, att lära känna sig själv och utgå ifrån de förutsättningar som livet har tilldelat oss. Jag är oändligt tacksam att ha ett arbete som ger mig möjlighet att, så gott som dagligen, få detta bekräftat. Vilken förmån är det inte att återkommande få uppleva hur en ungdom kan få ordning i sitt ”inre kaos” och få tag i sig själv! Att gång på gång få uppleva att lyckan, det är att bottna i sig själv, att bli vän med sig själv, att hitta det man tycker om att göra och finna sin väg i livet. Naturligtvis är förutsättningarna olika för alla (och våra ungdomar och vuxna vittnar om detta) men i grund och botten är förmånen att leva ett rikt och lyckligt liv förunnad alla, under förutsättning att man ges chansen att lära känna sig själv och ”växa in” i sig själv. Ett rikt och lyckligt liv börjar där.

Text: Gérard Lartaud, Saltå By


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Gérard Lartaud
18 mars, 2015

Varför ett samhällsprojekt?

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!…

LÄS MER

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!

Jag hade åkt till Patmos för att vara på retreat med mig själv. Jag var på jakt efter min mening – vad är väsentligt här i livet och vad är min uppgift?

Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan 60-talet, har jag varit, och är fortfarande, engagerad i en rad olika projekt och verksamheter som alla är kopplade till det samhällsprojekt som pågår i Ytterjärna. Ett naturligt steg i min tankeresa blev därför att börja fundera kring vad alla dessa verksamheter kan bidra med, vad har de gemensamt?

  • Vidarkliniken, ett sjukhus som kombinerar konventionell medicin med en holistisk syn på människa, hälsa och läkande.
  • Saltå Kvarn, det biodynamiska matföretaget som under sina 50 verksamhetsår varit med och påverkat det ekologiska jordbrukets utveckling. Från 1970 när 0,03% av Sveriges åkrar bestod av ekologisk odling, till idag när nästan en femtedel räknas som ekologiskt (18%).
  • Kulturhuset i Ytterjärna, som byggdes för möten och dialog mellan vetenskap, samhällsfrågor, konst och kultur. en plats att utveckla den fria dialogen.
  • Med mera, med mera.

Vad är det mest väsentliga i dessa verksamheter och vad är deras uppgift i ett större perspektiv? Jag kom fram till att det är de mänskliga relationerna och konstellationerna som är själva kraften och den som leder till utveckling. Att människor möts och att de är närvarande i sitt möte. Detta var någonting som framstod med väldig skärpa på Patmos. Jag blev själv lite överraskad i min lugna reflektion.

I Sverige finns en bristande allmän kunskap och dessutom många fördomar kring verksamheterna och ”antroposoferna i Järna”, men det finns även en intern kultur där man inte vill övertyga någon annan om något – alla ska få komma fram till sin mening. Detta har även inneburit att man inte lagt varken tid, intresse eller engagemang på att informera och påverka det offentliga samtalet, inläggen har varit mera reaktiva. Man kan se detta som ett bristande ansvarstagande för ett större perspektiv. Det vill jag ändra på.

Hur kan vi inspirera till fler riktigt väsentliga möten? Hur kan vi inspirera till en trovärdig samhällsförändring där det mänskliga hela tiden står i fokus?

Efter att ha fått klartecken från Vidarstiftelsen drog jag igång projektet, idag kallat för Ytterjärna Forum. Ett projekt där vi kan vara med och påverka vår framtida samhällsbild. Ett projekt där ingen har tolkningsföreträde, där varje verksamhet ansvarar för sin del men där man ser sin egen verksamhet som en del i ett samhällsprojekt. Varje individ och verksamhet företräder naturligtvis bara sig själv.

Välkommen ombord!


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.