23 mars, 2015

Saltå Kvarn – konsumentfavorit

Varje år genomför Sustainable Brand Insight en varumärkesundersökning där de frågar konsumenterna vilket varumärke de anser är mest hållbart. Förra året vann Lantmännen, den 23 mars 2015 delades priset ut till Saltå Kvarn.…

LÄS MER

Varje år genomför Sustainable Brand Insight en varumärkesundersökning där de frågar konsumenterna vilket varumärke de anser är mest hållbart. Förra året vann Lantmännen, den 23 mars 2015 delades priset ut till Saltå Kvarn.

– Vi är jätteglada, stolta och lite yra i huvudet – och det tackar vi våra konsumenter för, sa Johan Ununger, vd för Saltå Kvarn i sitt tacktal på prisutdelningen på Nalen.

I undersökningen deltog totalt 253 varumärken och 9500 konsumenter. Genom djupintervjuer och webbenkäter har man mätt hur hållbara dessa varumärken uppfattas utifrån global påverkan, miljöansvar och socialt ansvarstagande.

– Saltå Kvarn har skapat ett varumärke som attraherar den dedikerade konsumenten som vill vara säker på att företag och produkter lever upp till vad de lovar. Eftersom många konsumenter har en stark kärlek till varumärket är det inte förvånande att Saltå Kvarn tar över första platsen i år, säger Erik Hedén, vd för Sustainable Brand Insight i ett pressmeddelande.

På plats nummer två kom Coop, trea Lantmännen och fyra IKEA – företag med betydligt större marknadsföringsbudgetar än Saltå Kvarn.

– Det är inspirerande att se att konsumenterna uppfattar och uppskattar vårt hållbarhetsarbete. Uppenbarligen är det så att konsekvent och konkret handling belönas av konsumenterna. Vi gillar att prata med våra konsumenter istället för att basunera ut våra budskap i en megafon, säger Johan.

Läs mer om Saltå Kvarns bakgrund och vad som tog dem hela vägen till Sveriges mest hållbara varumärke i vår artikel ”Så blev Saltå Kvarn Sverige mest hållbara varumärke”.


19 mars, 2015

Hur kan antroposofisk medicin bidra till samhällsutvecklingen?

Antroposofisk medicin har funnits i snart 100 år. Antroposofiska läkemedel förskrivs av 15000 legitimerade läkare runtomkring i Europa varje dag. Trots det saknar vi fortfarande en lagstadgad registrering av dem i Sverige. Varför behövs antroposofisk medicin i Sverige och på vilket sätt kan den bidra till en positiv samhällsutveckling? Vi frågade Ursula Flatters, utbildningschef och läkare på Vidarkliniken som är ett sjukhus där man kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst.…

LÄS MER

Antroposofisk medicin har funnits i snart 100 år. Antroposofiska läkemedel förskrivs av 15 000 legitimerade läkare runtomkring i Europa varje dag. Trots det saknar vi fortfarande en lagstadgad registrering av dem i Sverige. Varför behövs antroposofisk medicin i Sverige och på vilket sätt kan den bidra till en positiv samhällsutveckling? Vi frågade Ursula Flatters, utbildningschef och läkare på Vidarkliniken som är ett sjukhus där man kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst.

Kostnaderna för svensk hälso- och sjukvård är större än någonsin, det finns en stark tilltro till läkemedelsforskningen i Sverige samtidigt som kostnaderna för läkemedelsbiverkningar uppgår till 15 miljarder kronor varje år och läkemedelsskadorna är den tredje främsta dödsorsaken i västvärlden.
– Det finns ett stort behov av sjukvårdsmodeller som fokuserar på friskfaktorerna – metoder där man övervinner sin sjukdom, inte enbart medicinerar bort den. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bör detta vara högst intressant, säger Ursula Flatters.

Enligt Ursula handlar det om att verkligen förstå vad begreppet hälsa betyder. Att se hälsa som någonting aktivt (välbefinnande) istället för passivt (biologiskt befinnande). I Sverige beskriver Socialstyrelsen hälsa enligt WHO:s definition: ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej enbart frånvaro av sjukdom eller handikapp”.
– Det handlar alltså inte bara om att inte vara sjuk, utan om att också uppleva meningsfullhet. Antroposofisk medicin har som uppdrag att ta detta på fullaste allvar och att bidra med verktyg för hur den enskilda individen ska förstå och förhålla sig till hälsa i just hennes liv. Det är en fråga om respekt för individen, säger Ursula.

Inom den antroposofiska medicinen arbetar man utifrån ett så kallat empatiskt förhållningssätt, vilket innebär att man försöker förstå patienten i sin kontext och ser kontexten som avgörande för hur sjukdomen får fäste. Eftersom detta förhållningssätt oftast saknas inom den konventionella sjukvården har det, enligt Ursula, orsakat stora folkhälsoproblem.
– Istället för att se individen i sitt sammanhang fokuserar man enbart på att medicinera bort den specifika åkomman. Det saknas ett helhetsperspektiv där man ser att det kroppsliga, själsliga, andliga och sociala i varje människa är lika avgörande för vår hälsa. All medicin som bortser från detta bör betraktas som ofullständig.

Antroposofisk medicin – en fråga om jämställdhet?

Stressrelaterade sjukdomar, långvarig smärta och psykisk ohälsa är några av vår tids mest växande diagnoser, framför allt bland kvinnor. Det är även områden som har låg status inom medicinen och som det forskas betydligt mindre på eftersom de inte kan botas med piller. Dagens vetenskapliga forskning äger ju till största delen rum inom läkemedelsföretagen och är därmed fokuserad på att ta fram nya läkemedel. Vetenskapliga metoder som utvecklas där lämpar sig bättre för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar som procentuellt sett oftare drabbar män. För att dra det till sin spets skulle man kunna säga att vi har en forskning och ett sjukvårdssystem som till största delen är utformad av män, för män.
– Kvinnor har en tendens att i större utsträckning vilja förstå sin sjukdom, de vill veta varför och vad de kan göra åt den. Något som inte passar in i det sjukvårdssystem vi har idag men som många upplever att de kan få hjälp med hos oss på Vidarkliniken. Majoriteten av våra patienter är kvinnor, säger Ursula.

Inom den antroposofiska medicinen pågår ett ständigt arbete med att bidra till mer komplexa forskningsmodeller som gör det möjligt att inte bara forska på effekter, utan även på nyttan som en behandling gör för att patienten skall uppnå en bättre hälsa.
– Sett ur ett större perspektiv är det en fråga om jämställdhet, säger Ursula.

”Självläkning är den enda läkningen, allt annat är åtgärder.”

Att stärka självläkning och hjälp till egenvård ligger sällan högst upp på läkemedelsbolagens att göra-listor, däremot borde det vara intressant för samhället som helhet. Inom den antroposofiska medicinen strävar man just efter att öka kunskapen kring självläkning som ett komplement till skolmedicinen.
– Det råder något slags kollektivt bristande självförtroende gentemot våra egna iakttagelser och upplevelser. ”Kan jag veta någonting själv?” verkar allmänt vara något man tvivlar på idag. Detta trots att patienten ofta är väldigt informerad.

Som exempel berättar Ursula om hur vi ofta behandlar människor som har feber. I tiotals år har det vedertagna tipset varit att man ska kyla ner någon som har feber; ”ta bort varma täcken, öppna fönster och dörrar”. Men man har i detta egenvårds-råd helt förbisett skillnaden mellan stigande och fallande feber. Vid stigande feber fryser man och behöver precis det som våra instinkter säger oss: en filt att värma sig under, det är först när febern börjar går ner igen som vi svettas och som det kan vara relevant att kylas ner.
– Rent sunt förnuft som husmödrarna visste för 100 år sedan men som verkar ha försvunnit någonstans på vägen. Folk vet inte hur de ska bete sig längre när de blir sjuka, speciellt inte när det gäller vård av sjuka barn, konstaterar Ursula.

”Tänk om döden är det finaste som finns?”

Hur känns det att dö och vad händer efteråt? En viktig del i den antroposofiska medicinen är, berättar Ursula, att bidra med erfarenhet och kunskap kring människans olika livsstadier. Att tillföra reflektioner kring resonemangen om födelse och död.
– Eftersom vi inte kan ha kontroll över döden har vi en förmåga att förtränga den. Men det är viktigt att fundera kring den, vårt förhållningssätt till döden definierar hur vi uppfattar oss som människa, hur vi ser på till exempel meningsfullhet och etik. Döden utmanar förståelsen och erfarenheten av vår andliga existens. En sådan förståelse är en stark drivkraft för samhälle och kultur – medvetet eller omedvetet! Att möta döden – det kanske är det finaste som finns?

På samma sätt ser man det som viktigt att försöka förstå livets början. Vad är en födelse och varifrån kommer vi? Det handlar inte om att ge konkreta svar utan om att nyfiket utforska livet.
– Jag skulle även vilja lyfta fram den antroposofiska medicinens bidrag till förståelsen för hur barn med funktionsnedsättningar bör tas omhand. Inom omsorgssektorn har den antroposofiska medicinens strävan att utgå från det friska i människan verkligen spelat stor roll, avslutar Ursula.

Ärendet kring de antroposofiska läkemedlen ligger just nu på Socialdepartementets bord. Ett beslut om en långfristig reglering ska inlemmas i den svenska läkemedelslagen. Det behövs en stark politisk vilja för att läkemedlen i slutändan ska bli tillgängliga. Ärendet är på remiss och beslut väntas under våren 2016.
Foto: Erik Olsson


19 mars, 2015

En modern syn på antroposofi

Ytterjärna Forums policy: ”Ytterjärna Forum har låtit sig inspireras av antroposofi, men gör inga anspråk på att representera antroposofin som helhet. Vi gör en egen tolkning av vad vi menar att den moderna antroposofin står för idag.” Men vad menar vi då med antroposofi idag? Anders Kumlander, initiativtagare till samhällsprojektet Ytterjärna Forum har arbetat i antroposofiskt inspirerade verksamheter i över 40 år och berättar vilka tankar som ligger bakom projektet. …

LÄS MER

Ytterjärna Forums policy: ”Ytterjärna Forum har låtit sig inspireras av antroposofi, men gör inga anspråk på att representera antroposofin som helhet. Vi gör en egen tolkning av vad vi menar att den moderna antroposofin står för idag.” Men vad menar vi då med antroposofi idag? Anders Kumlander, initiativtagare till samhällsprojektet Ytterjärna Forum har arbetat i antroposofiskt inspirerade verksamheter i över 40 år och berättar vilka tankar som ligger bakom projektet. 

– För mig är antroposofi ett sätt att förhålla sig till sig själv och världen. Det handlar om fördjupad sak- och fackkunskap som kräver att hela människan är involverad och där det intressanta är själva metoden man använder för att komma till den här fördjupningen, förklarar Anders.

I dagens resultatfokuserade samhälle blir antroposofin ett bidrag till andra perspektiv på livet. Perspektiv där den ständiga nyfikenheten och utforskandet av vad det innebär att vara människa är själva målet i sig – med visionen att skapa ett bättre samhälle där egoism och darwinism inte anses vara den enda drivkraften till samhällsbyggnad och mänsklig verksamhet.

– Vi behöver hitta en annan utgångspunkt för människan, ett annat fokus för att få ett hållbart samhälle som kan fungera in i framtiden. För mig är antroposofi en sorts mänsklig mognad och ett andligt, existentiellt perspektiv som är meningsbärande och som till stor del saknas i samhällslivet idag. Det råder ett fantastiskt högmod där människan tror att hon redan vet allt. Antroposofi handlar för mig om att hela tiden hålla sig nyfiken och ödmjuk inför sig själv och sin omvärld.

Antroposofi är inte enbart filosofi och teori utan omsätts även i praktiken. Tillämpningen har resulterat i en rad olika verksamheter; Sveriges första sjukhus där man kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst, ett jordbruk som är hållbart för människan, havet, jorden och klimatet och som dessutom används av Sveriges stjärnkockar, en pedagogik som vill fostra våra yngsta medborgare till självständiga, kritiskt tänkande individer – med mera, med mera.

”Det handlar om att ta fram metoder som fungerar effektivt i större skala. Det kallar jag för antroposofiskt – eller bara vettigt.”

Mellan åren 1986 och 2008 var Anders antingen ordförande eller generalsekreterare för det Antroposofiska Sällskapet i Sverige. Han berättar om utmaningarna som fanns, och fortfarande finns, i och med människors tendens att vilja dela in sin omgivning i olika fack. ”Antroposoferna i Järna” har blivit ett begrepp. Men vem är egentligen en antroposof?

– Jag anser inte att det motsvarar ett modernt medvetande att identifiera sig med en grupp. Det är sällan man hör människor identifiera sig själva som i första hand kristen, socialdemokrat eller hammarbysupporter. Jag kan aldrig vara någon annan än mig själv och på samma sätt kan jag inte heller ta ansvar för allt som sker i antroposofins namn. Jag är inspirerad av Steiners tankar men även av andra kloka tänkare.

Ytterjärna Forum är alltså i första hand ett samhällsprojekt samtidigt som det är ett projekt för människor som vill utveckla sig själva. Det är inte på något sätt begränsat till antroposofi eller Ytterjärna som ort utan finns, dessbättre: överallt!

– Ytterjärna Forum handlar inte om vad Rudolf Steiner sa på något föredrag för snart 100 år sedan, utan om att se hur detta ansvarstagande för en ständigt utvidgad förståelse för människan och samhället kan utvecklas och fungera idag. Det jag skulle vilja kalla levande antroposofi. På så sätt blir det även aktuellt för samhället i övrigt, säger Anders.
Foto: Erik Olsson

Läs även:

Anders blogginlägg om samhällsprojektet
Vidarstiftelsens hemsida

19 mars, 2015

Kulturhuset i Ytterjärna – en drömscen för artister från hela världen

Det finns många kulturhus runtomkring i Sverige men få är de som ligger mitt ute på landet och lockar toppartister från hela världen. Vad är det som gör Kulturhuset i Ytterjärna så speciellt? Varför väljer artister som Laleh, Sankai Juku, Barbara Hendricks, James Turell och Batsheva Dance Company att om och om igen återkomma till detta färgglada konstverk?…

LÄS MER

Det finns många kulturhus runtomkring i Sverige men få är de som ligger mitt ute på landet och lockar toppartister från hela världen. Vad är det som gör Kulturhuset i Ytterjärna så speciellt? Varför väljer artister som Laleh, Sankai Juku, Barbara Hendricks, James Turell och Batsheva Dance Company att om och om igen återkomma till detta färgglada konstverk?

En vacker dag i augusti 1992 stod det blå–lila–rosa– Kulturhuset i Ytterjärna klart att invigas. En bucklig byggnad mitt på den sörmländska slätten, omgiven av åkrar och kor.

Peter de Voto var en av eldsjälarna bakom kulturhuset och den vars huvuduppgift det blev att fylla det med kultur. En enorm utmaning kan tyckas, för den som någon gång själv svängt av E4:an, avfart Järna, och tagit landsvägen in i den sörmländska landsbygden.

”Här möts naturen som vi har att vårda och kulturen som vi har att skapa och utveckla”

– Vi ville bli en mötesplats och en smältdegel för skapande och tänkande – ett aktionscentrum som såg till helheten och människan som positiv kraft i världen, berättar Peter de Voto, vd och initiativtagare till Kulturhuset i Ytterjärna.

En del av kulturhusets varande ligger i själva arkitekturen. Det måttas och mäts en hel del vid ett husbygge, men i slutänden handlar det om arkitektens förmåga att sätta liv i en byggnad. Färgsättningen, takmålningen i stora salen och idén om att människan alltid ska vara i centrum lämnar få besökare oberörda. 2001 tilldelades Kulturhuset i Ytterjärna silvermedalj i tävlingen ”Sveriges mest omtyckta moderna byggnad”.

– Huset i sig inbjuder till vidgade vyer. Vår arkitekt Erik ”Abbi” Asmussen var ett geni som var övertygad om att arkitektur påverkade vårt sätt att tänka – så han undvek det fyrkantiga, berättar Peter de Voto.

En viktig del i Peters jobb är att ta hand om de artister som kommer. Varje artist ska känna att kulturhuset är deras hus så fort de stiger innanför dörren.
– Artistens önskan är vår lag, kan man säga. Vill japanska Sankai Juku ha en speciell kvartssand på scenen, som de ville vid ett av sina besök, så gör vi allt som står i vår makt för att de ska få det, berättar Peter.

Dansaren Virpi Pahkinen är en annan artist som återkommit till Ytterjärnas scen många gånger genom åren. I ett pressmeddelande med anledning av kulturhusets tjugoårsjubileum skrev hon att: ”Kulturhuset i Ytterjärna är en unik plats dit man gärna återvänder för att titta på folk genom logefönstret, låta Järnaglassen tina vid brasan och testa knarret på scengolvet. Här får den stora konsten plats, Sankai Yuko, James Turrell, Hilma af Klint. Det är hisnande”

”Konsten kan inspirera oss, vetenskapen kan upplysa oss, men enbart vi själva kan förändra oss”

Men vad är egentligen Kulturhuset i Ytterjärnas funktion sett ur ett större perspektiv, vad är kulturens uppgift i samhället?

– Kultur är som en slags skolning där man utvecklar sig själv i upplevelsen. Kultur behöver inte nödvändigtvis bara vara underhållande. En del tycker till exempel att det är svårt med modern konstmusik. Musik som kräver en egen inre ansträngning från lyssnaren för att man ska komma åt dess puls och nerv, dess själ – det krävs att man blir medskapande. Men är man beredd att göra det, kan det också finnas möjlighet till helt nya upplevelser och utveckling av ens egna förmågor. Det blir kunskap – en fördjupad kunskap som vidgar vår själ till att kunna förstå den ordlösa kunskap som är konstens språk. Det blir till ett inre samtal där vi utvecklar förmågor vi knappt anade att vi hade.

”Att skapa något som inte ännu blivit till och att skapa en kultur som inspirerar till liv är avgörande idag för människans framtid”

Men egentligen, menar Peter, är det emot konstens väsen att redan ha en färdig idé. Det skulle vara döden för kultur om man hade en idé som skulle förkroppsligas i det materiella. Det handlar om att göra precis tvärtom – att lyfta det jordiska till en översinnlig nivå – höjd över allt förnuft, för himmelsk för att begripa (som Gullberg formulerar det) och likväl det som höjer oss över det triviala och alldagliga. Som ger oss nya perspektiv och genomskakande känslor.

– Konsten förutsätter total frihet, samtidigt som den paradoxalt lyder under oerhört starka lagar. Där varje verk är sitt eget universum med sina egna lagar – precis som varje människa. För att citera en av vår tids stora koreografer Mats Ek: ”När jag börjar med ett nytt verk är det som om det får ett eget liv och en egen vilja och jag har bara att följa med dess utveckling och hjälpa dess tillblivelse”.

Att sätta fingret på orsaken till varför Kulturhuset i Ytterjärna fortfarande, efter 23 år, står som ett blomstrande centrum mitt bland de biodynamiska åkrarna är med andra ord inte lätt. Var det arkitekten? Artisterna? Publiken? Maten & kaféet? Trädgården? Himlen? Solnedgången?

Säkert upplever alla det olika, men klart är att upplevelsen är mycket mer än bara en konsert eller en och annan kulturupplevelse. Det är en upplevelse av skönhet och magi som är svår att sätta ord på – något som bara kan upplevas. Och det är det många som vill göra, om och om igen.

– Även artisterna lever upp och känner detta nuets medryckande förtrollning. Till och med jag, som sett detta hus varje morgon i två decennier drar efter andan varje gång det stiger fram i morgonljuset, avslutar Peter.

Läs även


18 mars, 2015

Gérard Lartaud: Lyckan är att kunna vila i sig själv

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.…

LÄS MER

Som ansvarig på Saltå By, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykiska funktionsnedsättningar, har jag ofta haft glädjen att få uppleva den positiva utvecklingen som t.ex. många ungdomar genomgår hos oss. Jag har lika ofta fått frågan om vad vi gör för att lyckas med detta, vilka våra metoder är.

Jag brukar svara ungefär så här: Många ungdomar kommer till oss när det är kris, och detta trots alla människor som är engagerade i deras liv, i form av speciallärare, psykolog, kurator osv. Faktum är att krisen beror sällan på att det saknas insatser från samhällets sida, utan på att dessa ungdomar har kommit vilse i livet. Grundläggande är att de inte längre vet vem de är, vad de vill och framförallt vet de inte längre vilka förväntningar omvärlden har på dem. De möter många krav, som de varken förstår eller kan relatera sig till. Världen har helt enkelt blivit obegriplig för dem. De har ramlat ur sitt sammanhang.

Vad gör vi då när dessa ungdomar kommer till oss? Utöver att återknyta till en normal livsrytm som att sova på natten och äta mat på bestämda tider, är det viktigaste för oss att ge ungdomarna möjlighet att göra halt. Vi låter dem helt enkelt ta en paus så att de hinner komma i kapp sig själva. Detta betyder inte att vi är helt kravlösa (långt därifrån) men vi ägnar all vår energi åt att aktivt låta ungdomarna bottna i sig själva. Det ger möjlighet att få känna igen vem de är och vad de vill, utan allt för mycket yttre krav.

Denna process brukar vara olika lång för olika ungdomar men till slut, efter några månader eller ibland några år, så händer det! Den som är ständigt aktuell på olika behandlingsmöten, den som vållar så mycket huvudbry, den som ständigt hamnar i konflikt med andra, slutar undan för undan att ”höra av sig”. Efter ett tag undrar man dessutom vad det var som var problemet egentligen…

Lyckan är svårfångad och det har skrivits hyllmeter om konsten att bli lycklig. Att det behövs ett visst mått av materiellt välstånd, t.ex. att de grundläggande materiella behoven av mat, kläder och bostad är tillfredsställda, för att kunna uppleva lyckan, är oomstritt. Lika oomstritt är att ett överflöd av materiella tillgångar inte automatiskt leder till en högre lyckoupplevelse, snarare tvärtom…

Jag är övertygad om att lyckan framförallt handlar om förmågan att leva ett förnöjsamt liv, att lära känna sig själv och utgå ifrån de förutsättningar som livet har tilldelat oss. Jag är oändligt tacksam att ha ett arbete som ger mig möjlighet att, så gott som dagligen, få detta bekräftat. Vilken förmån är det inte att återkommande få uppleva hur en ungdom kan få ordning i sitt ”inre kaos” och få tag i sig själv! Att gång på gång få uppleva att lyckan, det är att bottna i sig själv, att bli vän med sig själv, att hitta det man tycker om att göra och finna sin väg i livet. Naturligtvis är förutsättningarna olika för alla (och våra ungdomar och vuxna vittnar om detta) men i grund och botten är förmånen att leva ett rikt och lyckligt liv förunnad alla, under förutsättning att man ges chansen att lära känna sig själv och ”växa in” i sig själv. Ett rikt och lyckligt liv börjar där.

Text: Gérard Lartaud, Saltå By


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Ytterjärna Forum
Text: Gérard Lartaud
18 mars, 2015

Varför ett samhällsprojekt?

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!…

LÄS MER

Det var där någonstans i frottébadrocken, med blicken ut över Medelhavet, som idén till alltihop föddes. Att kommunciera ett samhällsprojekt större än fysiska platser. Ett samhällsprojekt som vågar!

Jag hade åkt till Patmos för att vara på retreat med mig själv. Jag var på jakt efter min mening – vad är väsentligt här i livet och vad är min uppgift?

Sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan 60-talet, har jag varit, och är fortfarande, engagerad i en rad olika projekt och verksamheter som alla är kopplade till det samhällsprojekt som pågår i Ytterjärna. Ett naturligt steg i min tankeresa blev därför att börja fundera kring vad alla dessa verksamheter kan bidra med, vad har de gemensamt?

  • Vidarkliniken, ett sjukhus som kombinerar konventionell medicin med en holistisk syn på människa, hälsa och läkande.
  • Saltå Kvarn, det biodynamiska matföretaget som under sina 50 verksamhetsår varit med och påverkat det ekologiska jordbrukets utveckling. Från 1970 när 0,03% av Sveriges åkrar bestod av ekologisk odling, till idag när nästan en femtedel räknas som ekologiskt (18%).
  • Kulturhuset i Ytterjärna, som byggdes för möten och dialog mellan vetenskap, samhällsfrågor, konst och kultur. en plats att utveckla den fria dialogen.
  • Med mera, med mera.

Vad är det mest väsentliga i dessa verksamheter och vad är deras uppgift i ett större perspektiv? Jag kom fram till att det är de mänskliga relationerna och konstellationerna som är själva kraften och den som leder till utveckling. Att människor möts och att de är närvarande i sitt möte. Detta var någonting som framstod med väldig skärpa på Patmos. Jag blev själv lite överraskad i min lugna reflektion.

I Sverige finns en bristande allmän kunskap och dessutom många fördomar kring verksamheterna och ”antroposoferna i Järna”, men det finns även en intern kultur där man inte vill övertyga någon annan om något – alla ska få komma fram till sin mening. Detta har även inneburit att man inte lagt varken tid, intresse eller engagemang på att informera och påverka det offentliga samtalet, inläggen har varit mera reaktiva. Man kan se detta som ett bristande ansvarstagande för ett större perspektiv. Det vill jag ändra på.

Hur kan vi inspirera till fler riktigt väsentliga möten? Hur kan vi inspirera till en trovärdig samhällsförändring där det mänskliga hela tiden står i fokus?

Efter att ha fått klartecken från Vidarstiftelsen drog jag igång projektet, idag kallat för Ytterjärna Forum. Ett projekt där vi kan vara med och påverka vår framtida samhällsbild. Ett projekt där ingen har tolkningsföreträde, där varje verksamhet ansvarar för sin del men där man ser sin egen verksamhet som en del i ett samhällsprojekt. Varje individ och verksamhet företräder naturligtvis bara sig själv.

Välkommen ombord!


Kontakta Anders via e-post: anders@ytterjarnaforum.se eller Twitter: @AndersKumlander.

18 mars, 2015

Vad innebär ett rikt liv?

Antarktis svämmar över, regnskogarna skövlas och jordarna utarmas som ett resultat av vår livsstil. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan i Sverige, vi verkar vara olyckligare än någonsin trots att vi toppar listorna över välfärdsländer.…

LÄS MER

Antarktis svämmar över, regnskogarna skövlas och jordarna utarmas som ett resultat av vår livsstil. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan i Sverige, vi verkar vara olyckligare än någonsin trots att vi toppar listorna över välfärdsländer.

Vi står inför ett paradigmskifte där synen på välstånd måste ändras. Vad innebär egentligen ett rikt liv? Och vad är lycka?

Bhutan, även kallat Lyckoriket, är ett mycket litet land uppe bland Himalayas toppar, inklämt mellan Indien och Kina. Där har kungen bestämt att man ska börja mäta landets välstånd i form av bruttonationallycka (BNL) istället för den klassiska bruttonationalprodukten (BNP).

Det nya lyckoindexet mäter nio olika faktorer:

  • psykiskt, fysiskt och andligt välbefinnande
  • tidsutnyttjande
  • social vitalitet
  • samhällelig vitalitet
  • ekologisk mångfald
  • kulturell mångfald
  • levnadsstandard
  • utbildning
  • god samhällsstyrning

Utifrån resultatet kan sedan regeringen kategorisera befolkningen i två grupper: antingen lyckliga eller inte-ännu-lyckliga (Gillar så mycket att de valt att kalla dem för inte-ännu-lyckliga istället för olyckliga red. anm.) Regeringen använder sig sedan av detta för att identifiera områden som innehåller lite för många inte-ännu-lyckliga och se till så att de också får lite mer av det där som gjort de lyckliga lyckliga. Frågor som ”vad skapar mening i en människas liv” blir plötsligt högst relevanta i en politisk debatt.

”Strävan efter lycka är kollektiv, även om den kan upplevas djupt personligt” kan man bland annat läsa i rapporten om BNL som getts ut av The Centre of Bhutan StudiesSydsvenskan har publicerat en intressant text av Peter Singer, en australisk filosof och professor i praktisk etik, som även belyser problematiken kring omöjligheten med att hitta ett objektivt mått på lycka. Singer väljer dock att citera John Maynard Keynes: ”Jag har hellre ungefär rätt än exakt fel.” För oavsett utvecklingspotential: visst känns det som att Bhutan är på väg åt ett mer hållbart håll än vi?

Bhutan har blivit som ett paradexempel för resten av världen på hur man faktiskt kan förändra ett helt samhälle. Genom att omsätta hållbar utveckling i praktiken har landet dessutom fått en av Sydostasiens snabbast växande ekonomier. FN har plockat upp idén och diskuterar hur man kan utveckla det vidare. Även den svenska regeringen har givit i uppgift att utreda liknande mätmetoder för att mäta svenskarnas lycka, med deadline 1 juni 2015. Fortsättning följer med andra ord…!

I väntan på regeringen kan du kolla in dokumentären Korrespondenterna i Bhutan på SVT Play.


18 mars, 2015

Kultur på recept

Allt fler forskningsrapporter pekar på att kultur inte bara får folk att må bra, det kan även lindra sjukdomar. En av rapporterna visar till exempel att ”kulturupplevelser stimulerar sinnena och ger goda effekter på hälsan”. …

LÄS MER

Allt fler forskningsrapporter pekar på att kultur inte bara får folk att må bra, det kan även lindra sjukdomar. En av rapporterna visar till exempel att ”kulturupplevelser stimulerar sinnena och ger goda effekter på hälsan”.

På flera håll runt om i Sverige börjar man nu leta efter en modell som gör det möjligt för läkare att skriva ut kultur på recept. Skåne och Södermanland har redan infört det, nu hakar Jönköpings län på, tätt följda av Stockholms läns landsting som precis kört en testperiod och under våren planerar ta fram en rapport för att utvärdera.

Vidarkliniken i Järna har man sedan starten för 30 år sedan arbetat med att både ordinera och själva erbjuda ett stort utbud av konstnärliga terapier som ett komplement till den traditionella skolmedicinen. På sjukhuset ges till exempel möjlighet att måla, modellera, musicera, sjunga eller tova. Även  kulturevenemang som konserter, dansföreställningar och storytelling är en del i det kulturella utbudet. Intresserade patienter har möjlighet till kulturella terapier 4-5 gånger per vecka.

– För att kunna hjälpa en sjuk människa måste vi först och främst förstå begreppet hälsa. Vad är det att vara frisk? Det innebär att vi inte kan vara nöjda förrän individen känner att den kan leva sitt liv, sina projekt, sina relationer, och sina initiativ fullt ut. Det handlar om att ha en humanistisk syn på medicin där vi inte kan vara nöjda förrän vi hjälpt människan, säger Ursula Flatters, läkare på Vidarkliniken.

Text: Red. SZ
Illustration: Anna Gran


18 mars, 2015

Andligt underhåll pågår hos Quirky

Quirky är ett amerikanskt företag som uppfinner, producerar och säljer innovativa produkter. Och det verkar som att deras interna företagskultur är minst lika banbrytande.…

LÄS MER

Quirky är ett amerikanskt företag som uppfinner, producerar och säljer innovativa produkter. Och det verkar som att deras interna företagskultur är minst lika banbrytande. För att måna om sina anställdas kreativitet har företaget infört en veckas betald ledighet i början av varje kvartal för ”mental service och andligt underhåll” – utöver den vanliga semestern.

Deras företagsbeskrivning lyder: ”Vi är Quirky. Vi gör uppfinningar åtkomliga. Vi tror inte att världens bästa idéer finns ute i världen – de är inlåsta i människors huvuden. Vi finns till för att lösa det problemet.”

Det nya konceptet för personalvård kallar de för ”blackout” och förklarar det med att alla maskiner då och då måste fyllas på och underhållas – detta gäller även ”människans maskin”. Därför stänger de ner hela maskineriet en hel vecka varje kvartal för att låta personalen fylla på med vad de själva upplever saknas.

”På Quirky, vet vi att fantastiska saker kan hända på de mest okonventionella sätten, en mentalitet som från första början fick oss att bygga detta företag. Vår tes är att Blackout kommer att leda till större effekt, fler vackra produkter, och ett sundare arbetslag.” skriver Quirky själva på sin hemsida.

Är ett inre andligt rum det nya gymmet 2015?

 

Ytterjärna Forum
Text: Red / SZ.

18 mars, 2015

Dags att göra en köttfri dag till en vanlig dag?

Enligt en forskningsrapport från FNs livsmedel- och jordbrukscenter är boskapsuppfödningen ett av vår tids största klimathot. Skulle vi äta 80% mindre kött skulle vår klimatpåverkan minska drastiskt. Samtidigt rapporterar Jordbruksverket att vi svenskar konsumerar i genomsnitt drygt 1,6 kilo kött - per vecka. Det är nästan lika mycket som den frukt vi lyckas stoppa i oss (1,8 kg per vecka).…

LÄS MER

Enligt en forskningsrapport från FNs livsmedel- och jordbrukscenter är boskapsuppfödningen ett av vår tids största klimathot. Skulle vi äta 80% mindre kött skulle vår klimatpåverkan minska drastiskt. Samtidigt rapporterar Jordbruksverket att vi svenskar konsumerar i genomsnitt drygt 1,6 kilo kött – per vecka. Det är nästan lika mycket  som den frukt vi lyckas stoppa i oss (1,8 kg per vecka).

”Rör inte min söndagsstek” ryter den rädde, ”Människan har ätit kött i alla tider” påpekar den vardagslistige. Men kan vi ens skylla på våra förfäder när det kommer till dagens köttkonsumtion? Det verkar inte så, i alla fall inte om vi läser vidare i Jordbruksverkets rapport, där konstateras nämligen att vi idag äter nästan dubbelt (40%) så mycket kött jämfört vad vi åt 1990. Alltså: fyrtio procent mer kött på tjugofem år! Och det var tyvärr inte heller bättre förr, Jordbruksverkets statistik visar ännu deppigare siffror: från 1960 till 2006 ökade svenskarnas köttkonsumtion med hela 70% per person.

Är det då en realistisk plan att förlita sig på att svennebananerna, dvs du och jag, börjar att ta vårt ansvar och går till halloumihyllan istället för köttdisken? Som Naturvårdsverket lyfter fram i sin rapport om Nudging: Nja, människan är mer benägen att ändra sin tro än sitt beteende. Grönland svämmar över och Östersjön dör. Det är onekligen bråttom. Är det inte dags att lyfta frågan på en politisk nivå?

En köttfri dag i varje svensk skola skulle till exempel inte bara minska vår klimatpåverkan, det skulle även fungera som ett pedagogiskt exempel för våra framtida beslutsfattare; En måltid måste inte innehålla kött för att vara fullständig. Köttfri mat kan också vara god.

I Södertälje kommun har man drivit projektet ”Diet for a clean Baltic” som handlar om att just äta på ett sätt som inte förstör vår planet, eller i det här fallet specifikt Östersjön. Inom kommunens verksamheter serverar man sammanlagt drygt sju miljoner måltider per år, och genom projektet har Södertäljes politiker tillsammans med forskningsinstitutet BERAS Implementation tagit fram en strategi för mer miljö- och klimatvänlig kost inom kommunens verksamheter. I projektet ingår även en köttfri dag i kommunens alla skolor.

Södertälje används nu som ett praktexempel när projektet tas vidare inom EU och blir ”Diet for a green planet” i tre europeiska städer. 30% av Sveriges kommuner har infört en köttfri dag i sina skolor, men vi saknar alltså fortfarande 70%. Är det inte dags att vi återigen lär oss laga riktigt god vegetarisk mat så att fler köttfria dagar blir ett attraktivt val?