21 november, 2018

Levande marmorkonst talar sitt språk

Inger är den starka människan bakom sina verk i bländande marmor, som arbetat sig igenom formen och kommit ut på andra sidan där balansakten är övervunnen, där bågen är spänd och stenen fylld till brädden.…

LÄS MER

Inger är den starka människan bakom sina verk i bländande marmor, som arbetat sig igenom formen och kommit ut på andra sidan där balansakten är övervunnen, där bågen är spänd och stenen fylld till brädden.

Där står den så fulländad, så len och så svävande. Vippar inte det minsta för tyngdlagen utan behärskas av asymmetrins gåtfulla lagar. Tidsaspekten i formen visar sig som en förskjutning som ger liv åt det fasta och förutsägbara. Ett ohanterligt kaos har tillåtits att lyfta, dra och trycka och lekfullt dansa med de tredimensionella formerna tills det hårda blivit sams med det flytande.

Skulpturen ser ut att vilja visa sig som den verkligen är, inifrån och ut och utifrån och in, av krafter skapad, inte karvad och huggen efter en i förväg färdig idé.

 

"Motståndet tvingar mig att vara långsam och att förbli i nuet."

 

Se och dröja. Verket talar till oss som verk och inte som överbringare av ett budskap. Om detta talar den tyska filosofen Hans-Georg Gadamer.

Fri från associationer i form av alla de ting den kan tyckas likna, får konstverket möjlighet att tala sitt språk, att viska sin hemlighet, att drömma sin dröm. Betraktaren måste tysta sina tusen röster för att höra, hålla sitt öga friskt.

Hur skall vi då öva vårt öga och öra, tänja och stärka våra muskler så att de kan bli det redskap med vilka vi kan uppleva konsten för konstens skull? Så att vi inte går miste om ögonblicket, inte förmår dröja där dröjsmålet har någonting åt oss?

Förmågan till lek, fantasi och förundran är barnet förunnat. De gyllene portar som öppnar nya världar gäller samma lika för vuxna när vi är medskapande med våra sinnen.

 

 

Norska konstnären Inger Sannes är skulptören som bytte bana mitt i livet. Mitt i en framgångsrik karriär på IBM åkte Inger ned till Pietrasanta i Italien och lärde sig hugga i sten av mästarna på studio Sem. Det började med ett friår tillsammans med sin man, barnläkaren och forskaren Magnus Wickman, som uppfyllde sin önskan att arbeta på en riktigt fin vingård.

Inger har alltid tecknat och har sinne för matematik, kunskaper som är till stor fördel när det handlar om proportioner och konstruktioner. Att förstora upp ett verk från en modell med hjälp av Pythagoras sats enligt den gamla hantverksmatematiska traditionen är ett tidskrävande räknestycke med precision.

Invid Klämmingens östra strand utanför Gnesta bor Inger och Magnus sedan några år, de flyttade från ett liv i Stockholm till Sörmland, där har Inger sin studio då hon inte är i Italien och arbetar med sten där marmorn skärs ut direkt från berget i Carrara.
Marmorn, denna lysande bergart finns i många olika färger och skiftningar, eller alabastern, genomskinlig och fossil efter tusentals år på havets botten. Mjuk och hård på samma gång, känslig för väder och syra i luften. Alabaster tål inte att stå ute, men i trädgården ovanför grönsaksodlingar och rabatter, tronar skulpturer i marmor med heroisk storlek, det vill säga att de är större än människan.

Eller miniatyrer som inte just därför måste vara gulliga men inbjudande att beröra.

 

 

Direkt jag kommer ned för trappan vilar en havsjungfru intill stugväggen i grönskiftande brons. Hon gäckar synen som var hon en strimma från sjön just landad för en sekund.

Längs vandringsstigen nedanför minneslunden vid Frustuna kyrka utanför Gnesta står IL PASSAGGIO, en Carraramarmorskulptur som har en öppen form med ett djup och ett hål och en räfflad, vågig yta. Väl värd ett besök!

Se även ELEMENTS i hårdare marmor från Turkiet som står vid huvudingången till SAS Institute AB i Stora Frösunda, Solna.

Ingers verk är representerade på platser spridda i världen. I offentliga parker, privata salonger och på en rad utställningar fortlöpande och efterfrågade.

Några exempel är en skulpturträdgård för barn i Söderköping i Sverige, Oslo innovation Award med en skulptur som hon under åtta år årligen skapade till de mest innovativa företagen i Norge, ”Sky Garden” en plats för kontemplation i Kowloon i Hong Kong och skulpturen SOURCE till isfestivalen ”Tusen Vintrar” i Uppsala i Sverige samt den monumentala marmorskulpturen ELEMENTS till Christopher Newport University i Virginia, USA.

Text: Anna Gran
19 november, 2018

Skrämmande syn på patienter i en läkarenkät

Patienter har alltmer förvandlats från subjekt till objekt och läkararbetet har blivit mer instrumentellt, anser överläkare Herman Holm i en debattartikel i Dagens Medicin. Han pekar på att mötet mellan läkare och patient inte sällan sker via olika frågeformulär och att patienten som människa hamnar i bakgrunden. I artikeln lyfter han fram ett skrämmande exempel på denna utveckling.…

LÄS MER

Patienter har alltmer förvandlats från subjekt till objekt och läkararbetet har blivit mer instrumentellt, anser överläkare Herman Holm i en debattartikel i Dagens Medicin. Han pekar på att mötet mellan läkare och patient inte sällan sker via olika frågeformulär och att patienten som människa hamnar i bakgrunden. I artikeln lyfter han fram ett skrämmande exempel på denna utveckling.

Det gäller en enkät till 6000 läkare, från Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Karolinska Institutet, där man undersöker läkares uppfattning om patienter som är aktuella för sjukersättning. Här finns en beskrivning av en påhittad patient som läkarna ska bedöma, men som helt tycks sakna patientens perspektiv. Enligt Herman Holm skulle det hela kunna handla om en veterinär­medicinsk beskrivning av en deprimerad, krävande och aggressiv hund.

Den knapphändiga beskrivningen av patienten ”Johanna 47 år” som har återkommande depressioner innehåller en historia av sjukhusvistelser, medicinering, ETC-behandling (el-behandling), biverkningar, sjukskrivning, arbetsförmedling osv. En pikant detalj i beskrivningen är att ”Johanna i sitt sätt kan vara krävande, oförskämd och ibland aggressiv”.

Men Herman Holm konstaterar här att vad patienten själv vill och hur hon själv beskriver sin situation lyser med sin frånvaro, liksom grundläggande saker som vilket arbete hon haft, eventuella utlösande händelser, alkoholvanor, annan hälsa med mera. I formuläret tillfrågas läkarna ändå exempelvis om patienten borde ha sjukpenning, om de tror hon överdriver sina symptom, om de är självförvållade etc.

Herman Holm pekar på att det här visserligen inte är kliniskt arbete utan ett försök till kartläggning av läkares uppfattningar. Men han ifrågasätter hur det här ska kunna ge en relevant bild av läkarkårens åsikter. Det han tycker är mest obehagligt är att det är den objektiverade människosynen i beskrivningen av Johanna som är själva utgångspunkten.

I debattartikeln påminner Herman Holm om något som Hippokrates sagt:
”Det är viktigare att veta vilken slags människa som har en sjukdom, än vilken slags sjukdom en människa har.”

I det hela ser det ut som att vi har glömt hans fokus på människan.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Källor

Dagens Medicin

17 november, 2018

”Sluta ducka för jordbrukets klimatutmaningar”

Det saknas tillräckliga insikter om vilken nyckelroll jordbruket och vår matkonsumtion har för att vi ska nå klimatmålen. Denna stora utmaning för livsmedelssektorn hamnar ofta under klimatdebattens radar, trots att det handlar om en tredjedel av vår klimatpåverkan. En ny regering behöver ta tag i detta omgående, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.…

LÄS MER

Det saknas tillräckliga insikter om vilken nyckelroll jordbruket och vår matkonsumtion har för att vi ska nå klimatmålen. Denna stora utmaning för livsmedelssektorn hamnar ofta under klimatdebattens radar, trots att det handlar om en tredjedel av vår klimatpåverkan. En ny regering behöver ta tag i detta omgående, skriver docent Artur Granstedt i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Även den senaste rapporten från FN:s klimatpanel visar att alla sektorer i samhället måste åstadkomma snabbare och större minskningar av klimatutsläppen för att vi ska nå målen.

Artur Granstedt skriver att det som krävs är en omläggning av jordbruket så att det drivs med hjälp av lokala och förnybara resurser, och en konsumtion som är mer anpassad till detta. I grund och botten handlar det här om att vi måste återskapa en balans mellan växternas fotosyntes och vår konsumtion. Det är bara genom fotosyntesen som förnybara resurser skapas. Granstedt menar att vi inte kan fortsätta med ett livsmedelssystem som förbrukar mycket mer resurser än vad fotosyntesen förmår att återskapa.

Dagens konventionella jordbruk anser han inte vara den solfångare och kolsänka det borde vara. Det drivs av fossil energi bland annat genom framställningen av konstgödsel, som inte bara ger en klimatpåverkan utan även leder till stora överskott av kväve som belastar miljön på flera sätt. Samtidigt leder vår höga konsumtion av kött till att det, via spannmåls- och soyabaserade ”djurfabriker”, uppstår både stora näringsläckage till sjöar och hav och emissioner av klimatgaser.

Ett regenerativt jordbruk däremot innebär ett kretslopp av växtnäringsämnen och kan tillsammans med en minskad köttkonsumtion minska matens klimatbelastning med 75 procent, och samtidigt återskapa bördig jord. Det förutsätter en växtföljd med vallodling med bland annat kvävebindande baljväxter, rätt antal betande djur anpassat till vallodlingen samt att växtnäring återförs till marken via djurgödseln.

Artur Granstedt anser att de svenska politiska målen om ekologisk odling är otillräckliga och att det krävs radikalare tag för att nå klimatmålen. Han skriver att vi inte har råd att fortsätta ducka för vad som faktiskt måste göras även på jordbruksområdet.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

15 november, 2018

Vår konsumtion ger störst utsläpp i andra länder

En stor del av vår konsumtions miljöpåverkan sker i andra länder, vilket återigen bekräftas av en rapport nyligen från Naturvårdsverket. Det är viktigt att vara medveten om detta när vi då och då får andra rapporter om smärre minskningar av utsläpp inom Sveriges gränser. Där inkluderas inte vår stora import, som står för två tredjedelar av den svenska konsumtionens klimatpåverkan. …

LÄS MER

En stor del av vår konsumtions miljöpåverkan sker i andra länder, vilket återigen bekräftas av en rapport nyligen från Naturvårdsverket. Det är viktigt att vara medveten om detta när vi då och då får andra rapporter om smärre minskningar av utsläpp inom Sveriges gränser. Där inkluderas inte vår stora import, som står för två tredjedelar av den svenska konsumtionens klimatpåverkan.

I rapporten Miljöpåverkan från svensk konsumtion har man tittat på miljöpåverkan både i Sverige och utomlands, bland annat när det gäller utsläpp av betydelse för luftkvalitet och klimat samt kemikalieanvändning. Den studie som ligger till grund för rapporten visar överlag att svensk matkonsumtion har stor påverkan utanför landets gränser. Särskilt tydligt är detta när det gäller kemikalier i jordbruket samt utsläpp från avskogning för att få fram mer jordbruksmark.

En vanlig uppskattning för Sverige är att vår mat står för cirka en tredjedel av vår totala klimatbelastning. Enligt Naturvårdsverkets rapport kommer nära 40 procent av den svenska matkonsumtionens klimatpåverkan från svenska utsläpp, medan större delen alltså sker i andra regioner, bland annat i andra europeiska länder, Asien och Latinamerika.

Cirka en femtedel av användningen och utsläppen av farliga kemikalier som svensk konsumtion genererar sker enligt rapporten inom Sveriges gränser. Resten sker i andra länder som vi importerar ifrån. Man har dock inte hela bilden av detta eftersom den befintliga statistiken om kemikalieanvändningen i världens jordbruk är ganska bristfällig, särskilt i utvecklingsländer.

I Naturvårdsverkets rapport nämns en av utgångspunkterna för svensk miljöpolitik – det så kallade Generationsmålet: ”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.”
Rapporten påminner också om att Sveriges riksdag tidigare (i en proposition 2010) har beslutat att det övergripande målet för svensk miljöpolitik är att förutsättningarna för att lösa miljöproblemen ska finnas på plats inom en generation, vilket tolkas som år 2020.

Så hur går det?
Inte så bra, måste man nog säga. Det övergripande miljöpolitiska målet verkar idag ganska avlägset.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

13 november, 2018

Låt naturen ge kläderna färg

Ekollon, valnötter, bark, blad, svamp, rötter, löss, matavfall och kanske en rostig skruv, i en puttrande gryta färgar textilier i naturens alla skiftande nyanser. Med lite kunskap om det nära och enkla kan man ge nya möjligheter för den fläckiga tröjan och förvandla sidennattlinnet till en makalös aftonklänning.…

LÄS MER

Ekollon, valnötter, bark, blad, svamp, rötter, löss, matavfall och kanske en rostig skruv, i en puttrande gryta färgar textilier i naturens alla skiftande nyanser.
Med lite kunskap om det nära och enkla kan man ge nya möjligheter för den fläckiga tröjan och förvandla sidennattlinnet till en makalös aftonklänning.

Intresset för produkter som säljs som one-offs ökar även i Sverige. Hög hantverksmässig kvalitet betraktas som exklusivt. I vissa kretsar lappar och lagar man, i andra surdegsbakar och mjölksyrar man, andra stadsodlar, plastbantar och containerdyker. Snart kanske vi lämnar in våra kläder till små hemmafärgerier som vi gjorde förr.

Varför inte börja med lökskalet, morotsblasten eller bönavkoket från köket och låt resten komma sen! Precis som med matlagningskonsten och konsten att hjälpa sig själv med örter och teer, varma bad och insmörjningar kan vi återta kunskapen och tilltron till att ”man kan själv”.
Kännedom om det vi bär närmast huden ger en god känsla!

 

"Naturlig färgning innebär ett utforskande av och ett ansvarsfullt förhållande till naturen."

 

Växtbaserade färger förändras efter ljus och kontakt med andra substanser, därför bör de tvättas varsamt liksom älsklingströjan som också kan bli urtvättad med tiden. Ju mer ljus och gnidhärdig färgen är ju dyrare vara. Detta gäller även med syntetiska färger.
Naturlig färgning innebär ett utforskande av och ansvarsfullt förhållande till naturen.
Som en uppföljning till tidigare publicerade artiklar här på Ytterjärna Forum, om fibrerna ull, hampa och lin, vill jag gärna berätta lite om färgen som hör till i och med att färgning inkluderats i var mans hem vid beredning och färdigställande av textilier till vardags och till fest. Denna kunskap sträcker sig långt tillbaka i Sveriges historia, från stenåldern fram till mitten av 1800-talet då de syntetiska färgerna tog över och textilindustrin satte fart.

Färg från naturen som löser sig i vatten har ingen egen substans som ett pigment har. Genom att lägga ett textilmaterial i vattnet kan färgen överföras direkt och få en förlängning i textilen innan den hastigt förflyktigar sig.

Så har man tagit tillvara och satt färg på sina kläder och så gör konsthantverkare och hobbyfärgare för att skapa unika ting där ingen är den andra lik.

I princip är gångordningen denna:

Koka växterna i en timme, låt stå över natten, sjud garnet eller tyget i avkoket en timme, skölj.

Ecoprint: Avtryck av ett blad som lindas hårt emot tyget kokas eller ångas i en timme, skölj eller låt svalna i kokvattnet före sköljning.
Banka ett avtryck av kronbladen från en blomma mellan två tyg eller måla med färgvattnet, gör reserveringar och konstfulla knytningar – möjligheterna är många.

Kunskapen om betning, PH värde, garvämnen, tanniner, koktid, temperatur, tvättning, mönster, proteinfiber eller cellulosafibrer, odling och skörd, tillkommer. Märk att man behöver beta för att färgen skall få bättre fäste. En bra bok med generösa råd och beskrivningar är Lina Sofia Lundins, Naturlig färgning, Natur och kulturs förlag 2017.

Svart
Idag är den svarta färgen den giftigaste.
Mode är den andra största miljöförstörande faktorn efter olja.
Till en vanlig nyköpt T-shirt kan upp till fyra kilo giftiga kemikalier ha använts i framställningen.
För att färga svart på naturlig väg kan man blanda rött och blått. Mörka hållfasta nyanser fås av krossade ekollon, valnötter eller galläpplen och lite rostigt järn. Järnet i färggrytan leder ut färgämnena som gärna vill förena sig med järnet.

Blått
Den blå färgen finner vi inte så lätt i naturens egna färgspektrum.
Indigo Indigofera tinctoria för djupblått är svårt att odla i Sverige. Den importerades i äldre tider.
Hemliga recept och alkemi gav en särskild attraktion kring det blåfärgade plagget. Läkeväxten Vejde Isatis tinctoria ger en blå färg med drag åt det gröna, den innehåller naturlig indigo och trivs förhållandevis bra i vårt land men liksom Indigo, lösgör sig inte färgen i vatten. Pottaska från urin eller Natriumhydrosulfid och ammoniak aktiverar den blå färgen. Fermentering är en jäsningsprocess som på naturlig väg gör den tillgänglig att överföra på ett garn eller tyg.
Våra traditionella blåmönstrade madrassöverdrag färgades från början med vejde, liksom den ursprungliga svenska flaggans blåa färg. Det gula korsets färg kom från färgreseda Reseda luteola.
Blått som färgas över med gult ger grönt.

Rött
En av de vanligaste färgväxterna är krapprötter från Rubia tinctorium som färgar varmt rött. Färgämnet Alisarin framställs även kemiskt.
Karminröd, E 120 är en kallare färg som kan spädas åt det rosa eller maximeras åt det lila, den utvinns från den krossade korschenillsköldlusen som är både ätlig och älskad av stora konstnärer som Rembrandt, vermeer, velázquez. Karmin används både i korv, godis, läsk och smink. Faktiskt är den naturliga E 120 billigare att framställa än den kemiska färgen, därför finner vi den fortfarande i mathyllorna.
En annan ätlig färg är rödbetans, E 162, som dock ej är färgbeständig.
Kärnveden från röd Bresilja. Färgämnet är döpt efter vedens röda färg, brasa och gav landet Brasilien sitt namn.
Purpursnäckan Murex lilaröda färg bars av kungar och välbeställda och krigarna i Sparta. 12 000 snäckor behövs för att framställa 1,4 gram av färgämnet.

Gult, beige och brunt
De mest förekommande växtfärgerna som vi finner i naturen går i gult, beige och ljusbrunt.
Blad och stjälkar av brännässla kan ge sandgrågröna toner. Tall och gran gråbruna toner, avokadoskalen färgar underbara rosagrå toner och har du sparade använda tepåsar kan du färga varma beigerosa toner.
Al, asp och björklöv, renfana, fänkål, lökskal, ljung och lav är några exempel på växter som färgar gult.
Färgväxter har varit handelsvara mellan länder och världsdelar genom kulturepokerna. Sverige exporterade stora mängder lav under 1700 talet.
Växtfiber är kompaktare och knepigare än proteinfiber att färga. Siden tar emot färgen bra utan betmedel.

Här ett experiment:
I ett soligt fönster eller vid kaminen ställs en glasburk med varmt vatten, en näve blad från kryddskåpet, tillexempel salvia och rosmarin eller bara lite gurkmeja, lägg i ett stycke sidenduk i ett par dagar minst. Vänd och skaka burken ibland – låt se vad som händer!

Sist hoppas jag trädgårdsmästaren och färgkännaren Kaili Maide gör om sin färgutställning i Bergianska Trädgården nästa sommar.

 

11 november, 2018

Slow är det nya svarta

Tid är en lurig grej. Den går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt, trots att en sekund alltid är exakt en sekund lång. Tid är relativt, att ha gott om tid betyder en sak för en tidsoptimist och en helt annat för en tidspessimist. Tiden går fortare och fortare ju äldre vi blir, och när man som jag passerat 40 tvingas man inte sällan räkna efter innan man kan svara på hur gammal man är. En akademisk kvart, fint folk kommer alltid försent och bättre sent än aldrig. Tiden är ständigt närvarande i våra samtal.…

LÄS MER

Maria Soxbo, är journalist och en av medgrundarna till initiativet Klimatklubben som på mindre än en månad samlat nära 20 000 följare på Instagram och facebook. Målet är att skapa en folkrörelse av engagemang för ett mer hållbart samhälle.

Tid är en lurig grej. Den går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt, trots att en sekund alltid är exakt en sekund lång. Tid är relativt, att ha gott om tid betyder en sak för en tidsoptimist och en helt annat för en tidspessimist. Tiden går fortare och fortare ju äldre vi blir, och när man som jag passerat 40 tvingas man inte sällan räkna efter innan man kan svara på hur gammal man är. En akademisk kvart, fint folk kommer alltid försent och bättre sent än aldrig. Tiden är ständigt närvarande i våra samtal.

Det finns också en aspekt av hållbarhet som handlar om tid, och som fått alldeles för lite plats i samhällsdebatten. Den stressade nutidsmänniskan är synnerligen besatt av tid. Vi drömmer om mer tid, klagar över hur lite tid vi har, tänker att den dag vi får tid ska vi göra så många saker vi inte hinner nu – för att vi har för många andra saker att göra. Vi har hamnat i ett läge där tiden styr oss, snarare än att vi styr vår egen tid. Inte konstigt att utmattning blivit något av en folksjukdom.

Kopplingen mellan hållbarhet och tid har blivit viktigare än någonsin, så här veckor efter att FN meddelat att vi har mindre än ett decennium på oss att vända Tellus-skutan rätt. Det är bråttom, bråttom att skapa en hållbar värld, och en redan gigantisk utmaning blir ännu större om vi betänker att det är när vi har ont om tid som vi fattar de sämsta besluten. Det är då vi gör oövertänkta spontanköp för att vi inte hunnit göra research. Det är då vi tar kaffet i en engångsmugg med plastlock istället för att sitta ner i fem minuter, hämta andan och dricka ur en porslinskopp. Det är då vi slänger och klickar hem nytt istället för att lämna in på lagning eller reparation. Det är då vi tar flyget istället för tåget, bilen istället för cykeln.

 

"Det första steget till ett hållbart liv för både människa och planet borde alltså vara att hitta tillbaka till tiden igen."

 

Allt detta hänger också ihop. Vi har tappat greppet om vår egen tid och då mår vi dåligt av stress. Vi släcker livsstilsbränder till höger och vänster, inte sällan genom snabb konsumtion, och sen mår vi ännu sämre av att livet plötsligt bara verkar gå ut på att köpa saker. Vi får dessutom ångest av den akuta klimatkrisen, som ironiskt nog till stor del beror på att vi ser konsumtion som problemlösning.

Det första steget till ett hållbart liv för både människa och planet borde alltså vara att hitta tillbaka till tiden igen. Att varva ner, ”ta fem”, hinna lösa problem med hjärnan istället för med plånboken. Att kunna vila i att vi faktiskt fattat bra beslut istället för bara ”beslut”. Att våga låta saker ta tid frigör märkligt nog mer tid, och plötsligt kommer vi att upptäcka att det visst finns tid att göra många av de där sakerna vi just nu inte hinner – eftersom vi har fullt upp med att må dåligt över att vi inte har … tid.

Snart drar julhandeln igång. Förra året slog vi rekord igen, 77,9 miljarder kronor landade notan på. Men tänk om julen inte handlar om de dyraste klapparna eller den största julklappshögen, utan om att få tillbringa tid med familjen?

Mitt mål i år var att handla alla julklappar secondhand. Jag började i god tid, sex veckor innan jul, för att göra det omöjligt att misslyckas. På två dagar var julklappsshoppingen avklarad, med minimalt klimatavtryck och knappt mätbar stressnivå. Det tar inte så lång tid att ta sig tid som man kan tro.

 


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Text: Maria Soxbo

7 november, 2018

Idéburen välfärd – mycket prat men lite politisk verkstad

I stort sett alla politiker säger att de vill ha in mer idéburna verksamheter i välfärden. Men i upphandlingar agerar man i praktiken ofta i motsatt riktning genom att fokusera för mycket på lägsta pris och för lite på kvalitet. …

LÄS MER

I stort sett alla politiker säger att de vill ha in mer idéburna verksamheter i välfärden. Men i upphandlingar agerar man i praktiken ofta i motsatt riktning genom att fokusera för mycket på lägsta pris och för lite på kvalitet.

Ett vanligt mönster är att upphandlingar i landsting och kommuner är så fyrkantiga i sina krav att de ger för lite utrymme för de kvalitativa och idégrundade arbetssätt som ofta kännetecknar just de idéburna välfärdsverksamheterna.

En lång rad medlemsverksamheter inom Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd – riktar i ett öppet brev i Dagens Medicin en uppmaning och inbjudan till den delvis nya majoriteten i Stockholms Läns Landsting: ”Tappa inte bort den idéburna välfärden”.
Liknande budskap skulle troligen kunna riktas till de flesta landsting och kommuner i landet.

I våras frågade Famna lokalpolitiker i hela landet hur de tycker att den idéburna delen av välfärden ska utvecklas och fick då överväldigande positiva svar. Politikerna ansåg att den delen under kommande decenniet borde bli tio gånger större än idag. I flera andra sammanhang får man liknande positiva signaler. I exempelvis Stockholms Läns Landsting har det nya styret skrivit in i sitt program att man ska gynna idéburna aktörer i syfte att öka vårdutbudet, tillgängligheten och valfriheten.

Men Famna-medlemmarna säger i det öppna brevet att man är luttrade. Politiker från höger till vänster älskar att berätta att de vill ha idéburen välfärd, och det är i sig glädjande. Men sedan slutar det ändå ofta med att privata eller offentliga aktörer tar hand om verksamheten. Om mer idéburen välfärd ska bli verklighet krävs mer än ord, påpekar undertecknarna av brevet. I en konstruktiv ton bjuder man nu in landstingsledningen i Stockholm till samtal om hur den idéburna välfärden i länet ska öka med minst 50 procent under denna mandatperiod.

presskontakt
Text: Red/Staffan Nilsson

Källor

Dagens Medicin

25 oktober, 2018

Svenska filosofer belyser andlighet bortom det religiösa

Vad är egentligen ande och andlighet? Många filosofer, både idag och från förr, beskriver andebegreppet som något allmänmänskligt, vitalt och viktigt i människors liv och föreställningsvärld. Nu finns en ny svensk antologi som belyser andebegreppet brett ur olika filosofiska perspektiv, fritt från det religiösa och mystiska.…

LÄS MER

Vad är egentligen ande och andlighet? Många filosofer, både idag och från förr, beskriver andebegreppet som något allmänmänskligt, vitalt och viktigt i människors liv och föreställningsvärld. Nu finns en ny svensk antologi som belyser andebegreppet brett ur olika filosofiska perspektiv, fritt från det religiösa och mystiska.

Boken heter just Om anden, filosofiska perspektiv på ande och andlighet. De cirka 120 sidorna innehåller texter av svenska filosofer som ”i dialog” med tidigare filosofer som Paulus, Hegel, Scheler, Steiner och Tillich försöker utforska andebegreppet. Författarna är Jonna Bornemark, Per Johansson, Gérard Lartaud, Jari Ristiniemi, Hans Ruin och Sven-Olov Wallenstein.

Förståelse av världen och tillvaron

Anden är ett begrepp som är spännande att utforska på samma sätt som andra abstrakta begrepp vi använder i vardagen, som exempelvis tanke. Andebegreppet är idag starkt färgat av det religiösa livet, men så behöver det inte vara. I boken upptäcker man att begreppet kan nyansers på många olika sätt. Ande och andlighet kan vara något som förklarar och fördjupar synen på tillvaron, säger bokens redaktör Paula Hämäläinen Karlström.

Anden som begrepp har hängt ihop med människans föreställningsvärld sedan urminnes tider och representerar något viktigt i människors liv. Det finns många olika sätt att se på detta och vilken betydelse anden eller andligheten har i olika sammanhang. Här är några få lösryckta (och hårt redigerade) axplock av de många aspekter på andebegreppet som berörs i boken:

• Andens varande kan ses som en styrande idé som bottnar i uppfattningen att all filosofi handlar om att spåra det som är gemensamt för människor.

• Andebegreppet kan ha en potential för människor att inifrån sig själva erfara något av det som tidigare varit exklusivt för den religiösa världen. Avhysningen av andebegreppet från den moderna människans liv riskerar osynliggöra en aspekt som säger något viktigt om oss själva.

• Andebegreppet kan användas som en sammansatt och verksam företeelse som möjliggör en förståelse av världen. Anden är då inget bortom världen, utan just den förstådda och begripna världen.

• I begreppet ande kan man ana en bestämning för något varaktigt som lever över tid och som synliggör det tidsligt historiska – som en fråga om det bärande och dess kraft.

• Anden ger utrymme att växa från att främst motsvara en intellektuell förståelse till att även omfatta och vara en praktik och en individuell, religiöst obunden erfarenhet. I praktisk verksamhet kan anden komma till uttryck som en dimension av att vara människa.

• Andebegreppet kan ses som en interaktion i samspel med livet och möjliggör en förståelse av tillvaron från ett mer helhetligt och andligt perspektiv. Anden blir här ett helhetsbegrepp som möjliggör en mänsklig grundhållning kännetecknad av en öppenhet för livets, eller varats djupdimensioner.

• Anden kan också kopplas ihop med begrepp som frihet och ofrihet, medvetenhet och omedvetenhet, där frihet är en förutsättning för medvetenhet, som driver en människas hela livsattityd inifrån.

Paula Hämäläinen Karlström tycker att det saknats bra svenska böcker om de här filosofiska frågorna och att den nya boken delvis fyller den luckan. Boken ges ut av Kosmos förlag och riktar sig till alla som är intresserade av anden som begrepp.

Svenska filosofer utforskar andebegreppet i en nyutgiven bok från Kosmos förlag.
presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson
23 oktober, 2018

Varför är ekovin mycket större än ekomat?

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?…

LÄS MER

Enligt försäljningsstatistik är vi betydligt mer benägna att köpa ekologiskt och biodynamiskt vin jämfört med ekologisk mat. Det verkar som om vi överlag är noga med miljö, kvalitet och omsorgsfull produktion när det gäller vin, men inte lika noga med maten. Varför är det så?

Enligt siffror från förra året är andelen ekovin (vilket får antas inkludera även många biodynamiska viner) tre gånger högre än andelen ekologiska livsmedel som vi köper i detaljhandeln. Ekoviner står för cirka 22 procent medan ekomaten står för cirka 7 procent i detaljhandeln.

Man kan fråga sig vad som är ”grejen” med ekologiska och biodynamiska viner som gör att vi i högre grad väljer det jämfört med ekologisk mat, som ju totalt sett har betydligt större betydelse för miljön. Skillnaderna i försäljningssiffrorna har troligen flera förklaringar.

Mer hantverk i eko

Vi har pratat med Coop:s tidigare och mångårige miljöchef, Mikael Robertsson, som har en lång bakgrund från många delar av livsmedelsbranschen och som på senare år även arbetat en hel del med vin. Numera är han konsult och även handelsman inom ekologiska livsmedel. Ett signum för ekoprodukter som han vill börja med att lyfta fram är att de ofta innebär mer hantverksmässig produktion än konventionella produkter.

– När man exempelvis producerar ekoviner och biodynamiska viner kan man inte fuska och ta till enkla lösningar på samma sätt som vid konventionell produktion. Enligt vinproducenter som jag pratat med kan man trixa till konventionella viner ungefär som man kan göra med många livsmedel. Men detta är svårare att göra med ekoviner och här ställs producentens kompetens på prov. I ekologisk produktion måste man göra mer som man gjorde förr, och mer utifrån sina egna sinnen, säger Mikael Robertsson.

Han tror att det är ganska vanliga vinkonsumenter som köper ekoviner. Inte alls bara ”vinkännare”, som han tycker tidigare var ganska tröga på att ta till sig ekologiska begrepp.

– Många som väljer ekoviner vet att det har betydelse och många tycker troligen också att det är trevligt att berätta att det är ett ekovin man bjuder på.

Mikael Robertsson.

Vid odling för ekologiska viner får man inte använda konstgödsel och inte heller kemiska bekämpningsmedel som verkar inifrån växten. Även själva produktionen ska vara ekologisk, inte bara odlingen. I ekovin får man inte använda lika mycket svavel för att stoppa jäsningsprocessen som i konventionella viner. För biodynamiskt vin tar man det ekologiska förhållningssättet ett steg längre, med flera krav. På vingården arbetar man i harmoni med naturen och försöker lyfta fram växtplatsens naturliga förutsättningar. Biodynamisk odling ska fungera som ett kretslopp av näringsämnen och vinet produceras utan filtrering, utan klarning, utan köpt kemisk jäst och med krav på mycket låg användning av svavel (runt 10 gånger mindre än i konventionella viner). I biodynamisk odling används också olika naturbaserade odlingspreparat för att berika jorden.

Mikael Robertsson tycker att producenterna av ekovin med tiden har blivit skickligare och att det numera finns många bra ekoviner i alla olika prisklasser. När det gäller skicklighet ser han direkta paralleller med matproduktion.

– Att exempelvis odla grönsaker och andra matråvaror utan att bespruta och konstgödsla kräver handlag och kompetens, och det skapar man genom erfarenheter år efter år. Det här har ännu inte riktigt kommit in i matindustrin, där man fortfarande ofta väljer de snabba lösningarna.

Stor tröghet hos livsmedelskedjorna

När det gäller den stora skillnaden i andelen ekologiskt för vin respektive mat pekar Mikael Robertsson inte minst på att Systembolaget är ett monopol som kan ta sortimentsbeslut på ett annat sätt, medan detaljhandeln är konkurrensutsatt och att kunderna där i hög grad bestämmer hur det går med ekovaror. Han menar också att det inom livsmedelsindustrin finns större brist på ekoråvaror. Enligt Mikael är man inom livsmedelshandelns stora kedjor rädda för tomma hyllor och därför är man försiktiga med att ta in nya ekovaror. Däremot finns mer fristående handlare som enklare kan ta in ekovaror, även sådana som är mer tillfälliga och mer lokala.

– I de stora kedjorna finns en enorm tröghet kring detta. Jag anser att man måste våga prova små ekoproducenter och ta in mer lokala produkter även om de inte kommer att finnas i alla butiker. Då gynnar man producenter som gör bra produkter och som inte kan fuska. Men det sättet att arbeta med sortiment ställer hela detaljhandelns system på prov, säger Mikael Robertsson.

"Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna."

Han menar också att det här handlar om vilka personer som arbetar med de frågorna inom detaljhandeln, vilka kunskaper de har och vad som premieras internt. Här bör man prioritera upp verkliga matkunskaper mer.

– Det behövs överlag mer av hantverksmässig produktion, vi har tappat bort mycket av det. Förutom de uppenbara miljö- och hållbarhetsfördelarna som följer av eko är det hantverkets kvalitéer som är ”grejen” med både ekovin och ekologiska livsmedel. Man kan förstås även utveckla bra tekniska metoder, men den sensoriska utvecklingen bör man hålla i själv på ett hantverksmässigt sätt.

Till konsumenter har Mikael Robertsson en enkel uppmaning kring vad man väljer i mat- och vinhyllorna:

– Köp ekologiskt, njut av maten och vinet och tänk på arbetet och omsorgen som ligger bakom produkterna. Då smakar det ännu bättre.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson

17 oktober, 2018

Skonsam odling fick Änglamarkspriset

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.…

LÄS MER

Att odla markuppbyggande baljväxter på ett skonsamt sätt och försöka påverka den svenska matkulturen i den riktningen. Det är ett koncept som gav relativt nystartade företaget Nordisk Råvara årets Änglamarkspris.

Nordisk Råvara har tagit fasta på baljväxternas markvårdande egenskaper och även att i övrigt odla så skonsamt som möjligt, med bland annat marktäckande kompletterande växter i odlingarna och ett minimum av plöjning eller annan jordbearbetning. Jordhälsa är ett nyckelord. Man menar bland annat att det är viktigt att se till att växtdelar och näring kommer tillbaka till jorden för att hålla den frisk.

Odling av matlupin i Skåne.

– Allmänt sett har vi genom jordbruket degenererat jordarna under decennier. Vi vill sträva efter att bevara och återskapa allt friskare jordar, med dess naturliga och mycket komplexa system av mikroorganismer, maskar, mykorrhiza med mera, berättar Tomas Erlandsson, som är VD på Nordisk Råvara.

Eftersträvar friskare jordar

Idag kontraktsodlar företaget i samarbete med ett 30-tal Krav-certifierade gårdar i Sverige. Samarbetet anpassas utifrån varje gårds förutsättningar och man försöker lära sig nya sätt att odla. Det som odlas är både äldre, traditionella grödor och andra grödor som vi i Sverige inte är så vana vid att odla. Några exempel är Bondböna, Gråärt, Gotlandslins, Lupinböna, vit Quinoa, Yin Yangböna med flera. Ett av målen är även att diversifiera matutbudet. Än så länge säljer Nordisk Råvara mest till storkök och livsmedelsindustri, men också direkt till konsumenter via sin webbshop och viss livsmedelshandel.

– Vi vill harmonisera det vi kan odla i Sverige med det vi äter i vårt land. Vi bör överhuvudtaget producera mer av det vi äter här i Sverige. Vårt mål är inte att få fram produkter snabbt och billigt, utan att göra det som vi vet är rätt och som ger de bästa produkterna för miljö och hälsa, säger Tomas Erlandsson.

Baljväxter viktiga för kretslopp

Baljväxter är fleråriga med relativt djupa rötter som bygger upp mullhalten och de har inte minst en särskild förmåga att fixera kväve ur luften, vilket ger en naturlig gödning till odlingsjorden. Det här gäller både baljväxter som vi människor kan äta direkt, och de för oss oätliga baljväxter som bör ingå i odling av vall (foder för betesdjur). Att på olika sätt ha med baljväxter i en växtföljd är viktigt för att åstadkomma ett naturligt kretslopp av näringsämnen i ett lantbruk. Det gör att man kan odla matgrödor utan att på sikt utarma odlingsjorden och utan att använda konstgödsel. Samtidigt binds kol i marken istället för att hamna i atmosfären.

För att åstadkomma det ekologiska kretsloppsjordbruk vi har skrivit om tidigare på Ytterjärna Forum krävs att man förutom odlingen av matgrödor även har en väl avvägd balans mellan idisslande djur och vallodling. Baljväxterna i vallodlingen och återförda näringsämnen från djurgödseln sluter här kretsloppet och bygger upp odlingsjorden. Djurgödseln i ett sådant kretslopp återför också viktiga mineralämnen till marken.

presskontakt
Text: Red./Staffan Nilsson