12 februari, 2019

Kultur håller oss friska längre

Kultur håller människor friska och starka längre upp i åren. Det visar en brittisk undersökning gjord över tio års tid på mer än 4500 män och kvinnor från 50-årsåldern och uppåt.…

LÄS MER

Kultur håller människor friska och starka längre upp i åren.
Det visar en brittisk undersökning gjord över tio års tid på mer än 4500 män och kvinnor från 50-årsåldern och uppåt.

Studien har mätt ”frailty”, direkt översatt svaghet eller skörhet, och visar för första gången vetenskapligt att kulturella upplevelser och engagemang håller oss starka och därmed friska längre. Frailty –  svaghet – är förknippat med åldrande och sjukdom, specifikt kopplas åldersvaghet i studien till risk för fallolyckor, förvirring, varierande rörelsehandikapp, ökat vårdbehov och ökad användning av vårdinrättningar.

Studien är den första långtidsstudien i sitt slag och genomfördes av ELSA, The English Longitudinal Study of Ageing. Deltagarna var i genomsnitt strax över 64 år gamla väl fördelade mellan män och kvinnor, med en liten övervikt, 52,7 procent, för kvinnor.
Samtliga fick lista hur ofta de deltog i någon form av kulturell aktivitet – allt från att gå på bio till teater eller konserter, konstutställningar eller museibesök.

Svaren delades in i kategorierna aldrig, mindre än en gång om året, en eller två gånger per år och någon gång i kvartalet eller oftare.

Resultatet visade att 85 procent av deltagarna i undersökningen visserligen sökte sig till kulturella upplevelser, men bara 41 procent uppgav att de gjorde det minst någon gång i kvartalet eller oftare. Det är enligt studien så ofta som vi behöver kultur för att det ska ha en effekt på vår hälsa.

Studien visar nämligen entydigt att de som upplevde någon form av kultur flera gånger om året löpte lägre risk att utveckla åldersvaghet över tid. De höll sig helt enkelt piggare, friskare och löpte mindre risk för depression.

 

"...de som upplevde någon form av kultur flera gånger om året löpte lägre risk att utveckla åldersvaghet."

 

Forskarna i projektet har inget entydigt svar på varför kulturupplevelser har de här starka positiva effekterna, men pekar på tidigare studier som har visat att hälsoeffekter av kulturella engagemang sannolikt beror på en kombination av faktorer som minskad social isolering och minskad stress, men också att kulturbesöken bryter stillasittande vanor. Det finns också studier som tyder på att svårmätbara faktorer som känslomässiga uttryck och upplevelser och en känsla av mening och mål i tillvaron också spelar in.

Forskarna kommenterar resultaten i studien med konstaterandet att medan nya multihälsocenter diskuteras och uppfinns så finns de kulturella mötesplatserna redan på plats, med över 40.000 muséer i bara Europa, USA och Canada.
”Det kan argumenteras för att dessa platser för närvarande är en underutnyttjad resurs för den allmänna hälsan, och erbjuder stora utvecklingsmöjligheter för att stödja hälsan hos äldre vuxna, eftersom de erbjuder flera hälsofrämjande faktorer i kombination ett estetiskt innehåll som motiverar besökarna till engagemang.”

Studien rekommenderar till sist att framtida studier av interventioner för förändrat beteende fokuserar på att öka det kulturella engagemanget hos äldre vuxna, framför allt de som riskerar att utveckla åldersrelaterad svaghet.

Text: Red / Maria Torshall

8 februari, 2019

Viktiga varningsflaggor om AI

Artificiell intelligens öppnar fantastiska möjligheter på många områden. Men här finns även risker och det är mycket viktigt att kritiskt reflektera över hur AI kan komma att användas och vad det egentligen innebär för oss som människor. Biskop Johan Tyrberg tar upp flera viktiga aspekter på detta i en artikel i DN Debatt nyligen. …

LÄS MER

Artificiell intelligens öppnar fantastiska möjligheter på många områden. Men här finns även risker och det är mycket viktigt att kritiskt reflektera över hur AI kan komma att användas och vad det egentligen innebär för oss som människor.
Biskop Johan Tyrberg tar upp flera viktiga aspekter på detta i en artikel i DN Debatt nyligen.

Johan Tyrberg menar att det finns en risk för att entusiasm över vad som är möjligt gör att vi glömmer att fundera över vad vi bör göra och vad vi inte bör göra med hjälp av AI. Tyrberg frågar sig bland annat vad som händer om människan konstruerar självlärande program som skulle kunna manövrera ut människor. Han lyfter också frågor om vem som i slutänden har ansvaret för vad ett AI-program gör och orsakar.

Johan Tyrberg menar att det är fullt möjligt att AI får en roll där följderna kan bli att vi skyller på datorprogram som exempelvis styr socialtjänstens beslut eller som fått ta över demokratiska beslutsfunktioner. Han jämför här med hur människor idag kan skylla på marknadskrafter för att komma ifrån sitt ansvar för den utveckling som sker, exempelvis när det gäller miljö och arbetstillfällen.

 

"...det är fullt möjligt att AI får en roll där följderna kan bli att vi skyller på datorprogram som exempelvis styr socialtjänstens beslut eller som fått ta över demokratiska beslutsfunktioner"

 

Ibland hävdas att målet för AI är att människor inte ska behöva arbeta, men det tror Tyrberg inte är något att sträva efter. Han menar att arbete är en betydande del av människovarandet. Vi behöver reflektera över vad arbete är. Och när det gäller skapande av konst och musik ställer han frågan om vi ska avstå från vår kreativitet för att en dator kan göra det bättre.

Ibland definieras AI som artificiellt liv, med bland annat självständigt reflekterande och förmåga att föröka sig. Det har väckt en del frågor om vad en människa är och vad som skiljer människan från andra livsformer. Tyrberg refererar till hur man kan se på det som teolog och landar i ett sammanhang av att ta ansvar för allt liv.

I debattartikeln pekar han också på att både ondska och godhet finns som potentiella krafter i varje människa. Här frågar han sig vilka följderna kan bli när en människa skapar liv i en mjukvara och det finns spår av människans ondska i den artificiella intelligensen.

Johan Tyrberg skriver dock att AI inte skrämmer honom, utan att han har mer framtidsoro kring människor som konstruerar maskiner, snarare än maskinerna i sig. Han anser att AI är så viktigt att fler än naturvetare och tekniker bör delta i samtalet. Inte minst alla som talar om människovärde och livet på jorden. Utan reflektion riskerar man att hamna fel.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

Källor

DN Debatt

8 februari, 2019

Kritik mot svensk giftdispens trots växande bidöd

För flera år sedan förbjöd EU tre bekämpningsmedel i gruppen neonikotinoider som anses bidra till en oroande minskning av mängden bin och andra pollinerande insekter. Nyligen gav den svenska Kemikalieinspektionen dispens för sockerbetsodlare att fortsätta använda en av dessa pesticider, vilket nu får kritik från bland annat svenska EU-politiker.…

LÄS MER

För flera år sedan förbjöd EU tre bekämpningsmedel i gruppen neonikotinoider som anses bidra till en oroande minskning av mängden bin och andra pollinerande insekter. Nyligen gav den svenska Kemikalieinspektionen dispens för sockerbetsodlare att fortsätta använda en av dessa pesticider, vilket nu får kritik från bland annat svenska EU-politiker.

 

Fredrik Federley (c) menar att dispensbeslutet är anmärkningsvärt. Jytte Guteland (s) har i EU-parlamentet sysslat med risker kring bekämpningsmedlen och säger till Sveriges Radio:

– Jag tycker det är negativt med den här typen av beslut. Jag vill inte se en utveckling där man får undantag. Vi ser i vissa medlemsländer att man systematiskt lägger undantag på varandra. Man staplar dem. Då betyder inte förbudet av de här farliga ämnena någonting när man agerar på det sättet.

Enligt forskaren Maj Rundlöf finns anledning att vara försiktig. Hon menar att pesticiderna kan stanna kvar i marken och tas upp av andra grödor som exponeras för insekter.

 

"... risken för 10 procent av skörden kan ställas mot de återkommande larmen om att bin och andra pollinerande insekter försvinner samt vilka konsekvenser det kan få för vår matförsörjning."

 

Det var de svenska sockerbetsodlarnas organisation Betodlarna som ansökte om dispens för 2019 och enligt SR var orsaken att de bedömer att de annars riskerar 10 procent av skörden. Kemikalieinspektionen gav dispens på vissa villkor och pekar på att man enligt EU:s regler kan ge tillfällig dispens om odlingen är i fara och det inte finns något annat rimligt sätt att avvärja faran.

Den av sockerbetesodlarna bedömda risken för 10 procent av skörden kan ställas mot de återkommande larmen om att bin och andra pollinerande insekter försvinner samt vilka konsekvenser det kan få för vår matförsörjning. FN har varnat för att 40 procent av pollinerande insekter, särskilt bin och fjärilar, riskerar global utrotning. Neonikotinoider angriper insekternas centrala nervsystem och studier har visat att de bland annat påverkar binas fortplantning och minne.

Flera EU-länder har enligt Lantbrukets Affärstidning gett motsvarande dispens för sockerbetsodlare, de flesta är länder i Östeuropa. Trots att Sverige var med och verkade för förbudet mot neonikotinoider finns vi nu med bland de länder som ger dispens.

 

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

6 februari, 2019

Fem sinnen blir tolv för ökad förståelse av det mänskliga

De flesta av oss har lärt att vi har fem sinnen – hörsel, syn, smak, lukt och känsel. Med dem orienterar vi oss i vår omgivning. En som tänkt djupare på detta är filosofen Rudolf Steiner, upphovsmannen till antroposofin. Han menade att vi i själva verket har tolv sinnen. Några av dem hjälper oss att uppleva oss själva i vår kropp, medan våra kända sinnen också har en vidare betydelse för vår upplevelse av världen än vad vi kanske är medvetna om.…

LÄS MER

De flesta av oss har lärt att vi har fem sinnen – hörsel, syn, smak, lukt och känsel. Med dem orienterar vi oss i vår omgivning. En som tänkt djupare på detta är filosofen Rudolf Steiner, upphovsmannen till antroposofin. Han menade att vi i själva verket har tolv sinnen. Några av dem hjälper oss att uppleva oss själva i vår kropp, medan våra kända sinnen också har en vidare betydelse för vår upplevelse av världen än vad vi kanske är medvetna om.

 

– Våra tolv sinnen hjälper oss att kommunicera både med kroppen och omgivningen, liksom de hjälper oss att göra världen begriplig, säger Ursula Flatters, läkare med stor kunskap om den antroposofiska filosofin. Sinnena leder oss tillsammans till en djupare förståelse av våra mänskliga möjligheter.

Vi har träffats för att hon ska reda ut begreppen kring våra tolv sinnen, som många antroposofiskt inspirerade personer gärna relaterar till, och som väcker intresse även på många andra håll. I slutet av förra året höll Ursula till exempel föredrag på temat för en stor grupp finska studenter.

– Dessa sinnen är viktiga för hälsan och de behöver utvecklas under olika faser genom hela livet för att vi ska växa i vår mänskliga dimension, säger hon.

Ursula Flatters menar att sinnena presenterar världen för oss rikare och starkare än det vi tänker kring dem:

– En tulpan är mer för upplevelsen än när jag försöker beskriva en tulpan. Orden kan inte fånga den verkliga tulpanen och hela upplevelsen av den såsom den förmedlas av våra sinnen.

 

Våra kroppssinnen

De tolv sinnena, enligt det antroposofiska sättet att beskriva dem, formar sig i tre grupper. Till den första gruppen hör våra kroppssinnen.

– Det är egentligen de som gör att vi upplever oss själva i vår kropp och kroppen i världen, berättar Ursula. Man upplever helt enkelt sig själv med dem.

Det första kallas livssinnet eller det basala kroppssinnet. Känslan av att ”jag är en kropp” finns inte hos det nyfödda barnet. Det lilla barnet börjar finna sin identitet i sin kropp i 6-9-månadersåldern. Varseblivningen av kroppen som en enhet krävs för den senare ”jag- upplevelsen” där vi upplever oss som unika individer. Detta basala kroppssinne relaterar till det rum som vår kropp intar i omvärlden.

– Det är svårt att bara ha en ren upplevelse i detta livssinne, förklarar Ursula. De andra sinnena spelar in hela tiden.

 

"Törst och hunger upplevs med detta basala kroppssinne, men inte sjukdom."

 

Törst och hunger upplevs med detta basala kroppssinne, men inte sjukdom. Detta sinne gör att vi upplever kroppen och därmed oss själva som en helhet.

– Livssinnet förmedlas av tunna nervtrådar som finns i hela kroppen, det så kallade autonoma nervsystemet, och fungerar som en tunn inre ”hud” som gör att vi upplever denna helhetskänsla, beskriver Ursula. Sjukdom skapar känslan av att vi går sönder och gör att vi upplever delar. Sjukdom och smärta innebär mer direkta och tvingande upplevelser av kroppen, de perforerar den fina upplevelsen av kroppen som mig, som vi har genom livssinnet.

Beröringssinnet, är det andra kroppssinnet, som är en fördjupning av det vi gängse kallar känseln, utvecklas tidigt och hjälper det lilla barnet att uppleva kroppens yttre gräns, liksom olika former av beröring.

– Det viktiga med detta sinne är just att jag upplever min gräns till omvärlden liksom den mänskliga beröringens olika uttryck, berättar Ursula. God beröring är otroligt viktigt hela livet. Med den goda beröringen skapas trygghet, känslan av att den främmande världen utanför min kropp är god, medan motsatsen skapar oro och ångest.

 

Foto: Erik Olsson

 

Beröringssinnet går även utanför vår egen gräns och vi ”känner ” som spetsen på pennan mot pappret, fast vi bara håller i den, liksom vi känner var staven, vi kanske stödjer oss på, berör marken.

– Genom att beröra något ger vi också något av oss själva, säger Ursula. Vi utvidgar vårt ”rike”. Det vi berört hänger samman med oss – vår säng, våra kläder och så vidare. I Norrland säger man till exempel att man får ”främmande”. Gästerna kan ses som främmande i det berörda riket.

– Beröringssinnet är intimt, fortsätter hon. Det är också sårbart att röra vid varandras beröringsytor. Det måste ske på rätt sätt.

Beröringssinnet finns också i de inre hudsäckarna eller kapslarna, som kroppens olika organ omges av. De är därför väldigt smärtkänsliga, medan organen i sig själva inte har någon känsel.

Negativa beröringsupplevelser som barn gör att det blir svårt att uppleva trygghet som vuxen. Ofta ger sådana tidiga negativa upplevelser djup ångest.

Det tredje kroppssinnet är rörelsesinnet, där vi förnimmer vår egen rörelse. Genom detta sinne kan vi känna om en muskel är spänd eller inte och vi kan känna exakt i vilken position våra kroppsdelar befinner sig till omvärlden, liksom vi kan känna koordinationen av våra rörelser.

– Förnimmelsen av våra kroppsdelars position är väldigt exakt, medan upplevelsen av muskelspänning normalt är svagare. Rörelsen måste dock erövras oavsett om det handlar om att stå, gå, skriva, cykla, spela eller något annat. Att kunna rörelseförlopp hänger ihop med att öva och övervinna hinder. När vi övervinner en rörelseutmaning känner vi en seger, vilket är urkällan till glädje, menar Ursula.

– Man kan exempelvis träna och lära in ett stycke musik, men rätt som det är kan din kropp detta och fingrarna går av sig själva och du kan koncentrera dig på uttrycket du skapar.

 

"Ett bra utvecklat balanssinne skapar också förutsättningar för en god själslig balans"

 

Det lilla barnet har till en början bara reflexer, men börjar öva direkt och efter bara några veckor kan barnet fästa blicken och därmed börja behärska sina ögonrörelser. Samtidigt får det lite kontroll över sina ansiktsrörelser. Mimiken och ögonen är de första rörelserna som barnet lär sig behärska och genom att le första gången visar det sin glädje för oss. Därefter får barnet kontroll över huvudet och sedan händerna.

– Barnet riktigt erövrar sin kropp till stående och gående och glädjen är stor, säger Ursula.

Det fjärde kroppssinnet är balanssinnet.

– Det är ett i det närmaste esoteriskt sinne, menar hon, och det är lite hemligt.

Balanssinnet ligger i en egen liten grotta tillsammans med innerörat, som finns i höjd med där nacken övergår i skallen. Det ligger i kroppens allra hårdaste ben och är integrerat med många delar av kroppen. Balanssinnets tre små båggånger uppfattar alla nyanser av hur vi befinner oss i rummet och är hela tiden med och förstärker känslan av att ”jag är där kroppen är”.

 

Foto: Erik Olsson

 

Vi upplever med detta sinne kroppen korrekt i alla olika kroppsställningar. Står vi på huvudet vet vi ändå att huvudet sitter överst på kroppen. ”Jag är där min kropp är” oavsett i vilket läge den befinner sig.

– Det är viktigt för detta organ att det är lugnt i grottan. Vid störningar upplever vi en fruktansvärd yrsel och illamående. Det kan gå så långt att vi tappar fästet i vår kropp och orienteringen i rummet. Ett bra utvecklat balanssinne skapar också förutsättningar för en god själslig balans, säger Ursula, som jobbade mycket med detta som skolläkare.

– Att gå på lina kräver till exempel total balans och koncentration. Det klarar ofta inte hyperaktiva barn, även om de annars kan vara motoriskt skickliga. Man kan t ex inte lyssna på musik och gå på lina samtidigt. Att träna sådana saker som barn skapar förutsättningar för själslig balans och koncentration längre fram.

 

Våra perceptuella sinnen

Nästa grupp kallas de perceptuella sinnena. Genom dem upplever vi världen och alla dessa sinnen är kopplade till starka känslor. De är också ursinnen, som ska guida oss i omvärlden och ger oss därför starka emotionella påslag.

– Hit hör luktsinnet, som i en djupare mening hjälper oss att ”sträcka ut oss i världen”, berättar Ursula. Det är också kopplat till starka känslor som bland annat berättar vad som är bra och vad som är farligt för oss.

Luktsinnet hjälper oss att känna om maten är ätbar eller inte, om det brinner och så vidare. Den har också i forskning visat sig innehålla sociala incitament och guidar oss exempelvis i kärlek och i sökandet efter en partner.

– I vår tid finns en ganska stor drift att ta bort naturliga dofter och ersätta dem med andra, menar hon. Man skapar olika parfymer och kemiska doftämnen för rum som inte längre har den doft de skulle haft om de fått vara sig själva.

– Doften är också ett område där man kan påverkas på olika sätt, då den är alltifrån en ljuvlig upplevelse till en kraftansträngning för att man ska kunna stå ut med den.

Doft uppkommer i övergången till upplösningen av något. Det är när blomman är i sin höjdpunkt på väg mot sitt vissnande, som den doftar som mest. Förruttnelse skapar dem starkaste luktupplevelser och talar om att något ämne förfaller.

 

"Det viktigaste med synsinnet är kanske vad som händer när man till exempel öppnar ögonen på morgonen"

 

Smak är det andra perceptuella sinnet och vi kan med smaksinnet uppleva salt, sött, beskt och surt. Vi tar in substanser som måste lösas upp för att vi ska känna smaken. Salt smakar inte om det inte löses upp av vår saliv.

– Här finns det också starka subjektiva känslor och reaktioner, menar Ursula. Om vi smakar på något beskt upplever vissa det som obehagligt, andra som välgörande. Efter att vi löst upp substansen och tuggat sönder den är smaken också en guide till just formen av det vi ätit: söt från frukter, beskt och surt från blad, salt från rötter. Ett exempel på en frukt som inte är söt är tomat och smaken ljuger inte: det är något ”fel” med den frukten, den innehåller nämligen lite gift i form av alkaloider.

– Smak är också en fråga om smak, nämligen att vara smakfull. Vi använder helt enkelt gärna smakbegrepp för andra saker. Du är en söt flicka eller en sur gubbe. Du kan också vara en krydda, klädseln är smakfull osv, Det gör man inte med något annat sinne så tydligt och starkt.

Synen är det tredje perceptuella sinnet.

– Det viktigaste med synsinnet är kanske vad som händer när man öppnar ögonen på morgonen, fortsätter Ursula. Precis när man vaknar har man en ganska stark kroppsupplevelse i den basala bemärkelsen. Vi känner vår kropp, värmen och så vidare, men så snart vi slår upp ögonen tas vi ut i världen. Synen är så mäktig att den ibland tar oss bort från oss själva.

Vår upplevelse genom ögonen är ganska objektiv, men inte helt. Det vi ser kan fortfarande väcka olika känslor. Färger kan också upplevas olika av olika människor.

– Synsinnet har karaktär av att vilja förföra oss, menar Ursula. När man tänker tillbaka på dagen man upplevt märker man att det är väldigt mycket synintryck. Världens glans tar oss och vår uppmärksamhet ut i världen, men när det blir mörkt kommer vi tillbaka till vår kropp och vårt eget inre – njuter kanske av en stund på kvällen när vi reflekterar och inte behöver se så mycket mer. Vi kan nöja oss med att sitta över en kopp te utan att titta på något speciellt.

 

Foto: Erik Olsson

 

Det fjärde perceptuella sinnet kallas värmesinnet. Det blandas lätt ihop med beröringssinnet, men tänker man efter är det inte samma sak.

– Det är ett arbete att identifiera detta som ett sinne. Detta sinne vill hela tiden jämna ut. Ett rum kan ha en viss temperatur, men upplevs olika om man kommer dit från en varm eller kall plats. Efter en stund upplevs det dock lika oavsett var man kom ifrån. Värmesinnet skapar en sorts balans – det harmoniserar.

– Vi upplever detta också i kroppen exempelvis i blodomloppet, som sörjer för att vi har samma temperatur överallt. Så fort vi blir kalla drar kärlen ihop sig och vi får kalla händer och fötter, men vår kroppstemperatur är densamma. Det är bara på ytan som kroppen kyls ner. Blodet är igång i den här processen hela tiden.

– Filosofiskt kan man säga att värmen är något socialt. I upplevelsen av värmen av en annan person, som när vi kramas, upplever vi inte bara den fysiska utan också den själsliga värmen. Vi förbinder den också med kärlek eller avsaknaden av den med hat. Att uppleva ”stämningen” bland människor är att använda sitt värmesinne och vi använder ord som kall eller varm för att beskriver en dålig eller god stämning. Vi använder oss av vårt värmesinne både på ett fysiskt och psykiskt plan.

 

Våra konceptuella sinnen

Den tredje gruppen sinnen är de konceptuella sinnena och med dem förstår vi världen. Gemensamt för dem är att det vi förnimmer är exakt samma.

Hit hör hörselsinnet, som det också finns mycket att säga om. Vår upplevelse av en ton påverkar inte hur vi hör den, därför kan en orkester stämma sina instrument på exakt samma ton.

– Vi kan höra enstaka ljud, eller en ton – som är ett organiserat ljud – liksom vi kan uppfatta musik, men hörseln skiljer sig mycket från synen, menar Ursula. I lyssnandet kommer man till sig själv, även om det man hör är utanför. Ljuden och tonerna berättar om världen, men man möter också världens många ljud i sin egen känsla. I musiken hör vi inte bara musiken, utan vi blir berörda i oss själva.

– Vi kommer också samman i hörandet. Musik exempelvis är ett världsspråk, som alla kan ta in och uppleva. Inre balans och hörande är nära varandra. De ligger i samma lilla grotta.

Hörselsinnet kan berätta något om materialen – glas och metall klingar olika – men detta sinne säger också något om själen:

– Det är fascinerande hur lyssnandet för oss djupare inåt/utåt. Du har inget medvetande om din öronsnäcka och det är inte så klart att tonen egentligen är en rumslig företeelse. Upplevelsen är faktiskt något som står vid tröskeln av en själslig företeelse.

 

"Vi har ett sinne för språk, även om vi inte förstår ett ord av det som sägs"

 

Till de konceptuella sinnena hör också ord- eller språksinnet, som gör att vi uppfattar att det är just ett språk vi hör till skillnad från andra ljud.

– Vi har ett sinne för språk, även om vi inte förstår ett ord av det som sägs, förklarar Ursula. Vi kan uppfatta språk som språk och vet till exempel att det inte är höns som kacklar! På ett djupare plan kan vi också uppfatta formen/ljudbilden. Poeten använder sig av det i poesin. Vokaler uttrycker till exempel mycket mer stämning, medan konsonanter är mer beskrivande.

– Vi kan hela tiden utveckla vårt sinne för språk och barn är experter på detta ord – och språksinne. Det finns till exempel ett tidsfönster där barn i princip kan lära sig hur många språk som helst.

Det tredje konceptuella sinnet som Ursula beskriver är tankesinnet.

– Det är ofta ännu inte så utvecklat, menar hon, men handlar om vår förmåga att förnimma tänkande. Vi vet direkt att någon tänkt ut hur det ska se ut, när vi exempelvis ser ett hus. Utan en tanke skulle huset inte finnas. Vi förstår idén direkt.

– Det finns en tanke exempelvis med mjölkkannan på bordet. Kannan är ett objekt, men för att den ska finnas måste den tänkas ut först.

 

Foto: Erik Olsson

Hemlighetsfullt jag-sinne

I den levande världen är vi inte så vana att tala om tanken med till exempel ett äppelträd, men vi förnimmer den! Vi känner ju igen ett äppelträd, även om det kan ha många olika former och storlekar. Det finns en idé i det som vi direkt förstår. Det är intressant att öva sin uppmärksamhet på detta område och fråga sig hur det kan komma sig att man känner igen maskrosen i alla dess stadier och skepnader och kan vara så säker att det är en maskros.

– Att förstå varandra som människor har inte bara med intelligens eller utbyte av information att göra, utan handlar även om att tankesinnet finns med, menar Ursula. Det uppfattar snabbt om man förstår vad en person menar med vad den säger.

Det fjärde konceptuella sinnet, och det tolfte sinnet totalt, är det hemlighetsfulla ”jag-sinnet”, som också gör att vi uppfattar varandra som människor.

– Barnet härmar jättemycket, säger Ursula, men en dag kommer det till en punkt när det säger ”jag”. Det kan man inte härma. Innan dess pratar det i tredje person. Varifrån kommer denna unika upplevelse att ”jag” är jag? Vad har jag varseblivit?

– Jag-sinnet kan förnimma att du är en som säger ”jag” till sig själv och att du alltså är en människa, men varje människa är en stor hemlighet.

Hon fortsätter:
– Vi har mycket kläder på oss i symbolisk mening. Det handlar om uppfostran, miljö och konventioner. Det kräver uppmärksamhet att se en människa så som hon verkligen är. I sagor förvandlas ofta en yttre skepnad till en annan figur. Prinsessan blir en ful gammal gumma. Grodan blir en prins. Först efter vissa prövningar kan vi se människan – jaget – på riktigt. Uppmärksamhet utvecklar jag-sinnet och lär oss se mer av varandra.

 

Sinnen för ett rikare liv

Steiner ville med uppdelningen i dessa tolv sinnen skapa en systematik i vårt förhållande till det kroppsliga, berättar Ursula. Han ville fördjupa kunskapen om hur vi kommunicerar med omvärlden och hur vi kan uppfatta vad det är vi förnimmer. Att arbeta med dessa sinnen så att de utvecklas och förfinas, ger en rik och sann upplevelse av verkligheten. Det ger möjlighet till en djupare upplevelse av världen och människorna, men leder också till fördjupning inom vissa professionella områden, menar Ursula. De olika sinnena tydliggör vilka strängar det finns att spela på i människans kropp och psyke.

 

Ursula Flatters i sin trädgård. Foto: Erik Olsson

 

I den antroposofiska läkepedagogiken är arbetet med dessa tolv olika sinnen grundläggande, liksom i Waldorfpedagogiken, men det är också viktigt för hälso- och sjukvården.

– Där skulle vi kunna utveckla mycket mer på denna grund, menar Ursula. Varje individ kan personligen utveckla dessa sinnen även för en bättre hälsa. Tänk exempelvis på beröringssinnets betydelse för att på ett naturligt sätt lära känna först sin fysiska, och senare sin psykiska, gräns. Om beröringssinnet är välutvecklat känner man när man överskrider en gräns. På så sätt kan man undvika utmattningssyndrom, som är ett bra exempel på en gränssättningsproblematik. Även balanssinnet spelar en roll vid upplevelsen av stress: förlusten av inre ro visar sig inte sällan i problem med yrsel. Här finns intressanta infallsvinklar som också kan leda till effektiva terapeutiska åtgärder.

Ursula Flatters avslutar vårt samtal med orden:
– På basis av våra sinnen vidgar vi våra egna gränser, men lär också känna dem. Att utveckla alla sinnen är basen för livsglädje och hälsa, men också för god smak, starka kulturupplevelser med mera.

– Det är helt enkelt nyckeln till ett rikare liv.

Text: Inger Holmström
2 februari, 2019

”Vi vill påverka branschen mot ökad hållbarhet”

Tillväxt i livsmedelssektorn behöver handla mer om kvalitet, inte bara volym. Och vi måste som konsumenter vara beredda att betala mer för maten. – Det snabbaste sättet för Saltå Kvarn att påverka branschen mot ökad hållbarhet är att vi fortsätter vara en förebild som andra följer efter, säger Jonas Regnér som är ny VD på Saltå Kvarn sedan några månader tillbaka.…

LÄS MER

Tillväxt i livsmedelssektorn behöver handla mer om kvalitet, inte bara volym. Och vi måste som konsumenter vara beredda att betala mer för maten.
– Det snabbaste sättet för Saltå Kvarn att påverka branschen mot ökad hållbarhet är att vi fortsätter vara en förebild som andra följer efter, säger Jonas Regnér som är ny VD på Saltå Kvarn sedan några månader tillbaka.

Det här med kvalitetsmedvetande har han med sig ända från sin uppväxt i en blomsterhandlarfamilj i Örebro som gick emot strömmen och inte satsade på lägsta pris utan istället kvalitet, vilket också blev mycket lönsamt. Den inställningen har följt honom genom en över 30-årig karriär i livsmedelsbranschen. Först 13 år i Axfood-koncernen och sedan fem års utvecklingsarbete inom Coop. Därefter arbetade han under elva år med att lansera och utveckla konceptet Gooh! inom kvalitativ färdigmat (Lantmännen och Operakällaren), som blev både marknadsledande och lönsamt. Nu som VD på Saltå Kvarn ser Jonas Regnér intressanta möjligheter.

– Jag är väldigt värderingsstyrd och tycker att Saltå Kvarn är en sund och unik verksamhet som ligger rätt i tiden. Konkurrensen är en stor utmaning i vår bransch och vi på Saltå Kvarn väljer att satsa på att bli ännu bättre på det vi redan gör och att göra skillnad med kvalitet. Alternativet att slåss med jättarna och göra avkall på det vi står för är inte aktuellt.

 

Vill mer än eko

Jonas pekar på att Saltå Kvarn har ett stort försprång när det gäller ekologi och hållbarhet som en viktig kvalitet i vår mat. Man vill mer än eko. Det har företaget arbetat med under lång tid. Visionen är att ge makten över maten tillbaka till människor som vill göra det goda valet. Och för att få tillbaka den makten behöver människor inflytande över hur maten odlas, hur den produceras och vad den innehåller. Det här konkretiserar Saltå Kvarn på flera sätt i sin verksamhet. Förutom att alla produkter är ekologiska har man exempelvis en unik verktygslåda och poängsystem med en lång rad extra eko-åtgärder som de levererande bönderna frivilligt kan genomföra och få extra betalt för. Saltå Kvarn använder inga tillsatser i produkterna, man klimatkompenserar verksamheten och gör mycket annat i den här riktningen.

– Hela företaget är idédrivet med engagerade medarbetare som vill förändra världen. Det ger en speciell själ till företaget, och det är kärnan i varumärket.

 

"Det behövs en trovärdig spelare på marknaden som går före alla andra. Den spjutspetsen vill jag påstå att vi är."

 

Ett exempel på område som Jonas vill vidareutveckla är andelen kretsloppsjordbruk bland de ekologiska gårdar som levererar spannmål till Saltå Kvarn. Dvs jordbruk som går ett steg längre än eko. När det gäller spannmål ser han också gärna att det kommer in mer äldre kultursorter i kvarnprodukterna. För produktsortimentet generellt ser han också möjligheter att satsa ännu mer på produktförädling.

–Jag tror det är viktigt med en produktutveckling som tillfredsställer aktuella behovstrender hos kunderna. Förutom att konsumenter idag söker ekologiska värden handlar mycket idag också om enkelhet, och det är därför viktigt att titta på hur vi kan underlätta för kunderna. En annan trend att titta på idag är det ökande uteätandet och hur man kan bli en del av det. Många konsumenter söker också mellanmålslösningar, säger Jonas Regnér.

Men det här handlar inte om att byta inriktning på Saltå Kvarn. Jonas vill framförallt fortsätta med det som sedan länge är unikt för företaget och att modernisera där det behövs och ha ett affärsfokus som ger kraft att investera för framtiden. Han ser en tydlig koppling mellan affärer och ett gott syfte.

– I livsmedelsbranschen pratar man mycket om volymtillväxt, men vi kan istället satsa på ekologisk hållbarhet och kvalitet. Det behövs en trovärdig spelare på marknaden som går före alla andra. Den spjutspetsen vill jag påstå att vi är, och vi ska bli ännu tydligare med det i framtiden.

 

Vi behöver betala mer för maten

När det gäller eko och kvalitet anser Jonas att vi som konsumenter måste vara beredda att betala mycket mer för maten, framför allt den lokala, eko-producerade maten. Här menar han också att staten har ett ansvar för att sätta igång vissa processer och att det behövs mer utmanande politiska mål än de som regeringen idag har i sin livsmedelsstrategi.

– Vi måste få in miljökostnaderna i bilden. Det som har lite miljöpåverkan får inte, genom ett alltför för lågt pris, ”subventionera” det som har stor miljöpåverkan. Vi betalar för lite för mat som är eko, och alldeles för lite för mat som är dålig för miljön.

I grunden handlar hållbarhetsfrågorna, enligt Jonas, mycket om den onödiga delen av konsumtionen, och att vi har ett system som driver på denna. Det menar han är baksidan av att fokusera på volymtillväxt hela tiden. Vi måste hitta ett annat sätt att definiera tillväxt. Det räcker inte med BNP och liknande mått.

 

Lovande trender

När Jonas Regnér tittar framåt några år ser han mycket som talar för att vi som konsumenter kommer att betala mer för matens kvaliteter. Konsumenterna kommer att vara mer pålästa och medvetna. Det kommer att finnas fler alternativ att välja bland och inom vissa områden kommer sortimenten att skifta snabbare efter trender. Det blir mycket mer förädlade produkter och mindre bulkprodukter. Vi kommer att handla mer efter recept och enkelhet blir viktigt.

– En pågående trend som jag tror kommer att förstärkas är att maten är en del av din identitet. Det kan exempelvis ta sig uttryck i dieter som är mer tydligt klimatsmarta. Inom några år tror jag att de flesta produkter i handeln kommer att vara CO2-märkta och många konsumenter kommer att ha egna CO2-budgetar. Det finns strukturer för det redan idag.

Jonas Regnér tror att Saltå Kvarn även framöver har en ledande roll när det gäller naturlig kvalitet och ekologi. Ännu fler konsumenter kommer här att se ett enkelt sätt att göra gott för världen genom sin egen konsumtion.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
30 januari, 2019

Hjälpsamt: Förkylning

Förkylningar orsakas nästan alltid av virus och brukar gå över av sig själv – men det finns mycket som du kan göra för att lindra symtomen – utöver värme och vila kan fotbad, örtte och ångbad hjälpa kroppen att läka ut infektionen. Råden på Hjälpsamt vill vill inspirera och tipsa om naturlig egenvård som bygger på lång erfarenhet. Här har vi valt ut råd som lämpar sig bäst för förkylningar med snuva, det kan finnas fler som kan vara gynnsamma än som tas upp i texten.…

LÄS MER

Förkylningar orsakas nästan alltid av virus och brukar gå över av sig själv – men det finns mycket som du kan göra för att lindra symtomen.
Råden under rubriken Hjälpsamt vill inspirera och tipsa om naturlig egenvård som 
bygger på lång erfarenhet.
Här har vi valt ut råd som lämpar sig bäst för förkylningar med snuva, det kan 
finnas fler som kan vara gynnsamma än som tas upp i texten.

 

Värme och vila

I vila och värme arbetar immunsystemet bättre och kan ta hand om förkylningen, så att vila
och sova är bra som egenvård. Känn på fötterna då de ofta är kalla utan att det märks – sätt
på sockor eller tofflor, gärna i ull.

 

Mat och dryck

Drick ordentligt, gärna frukt- och grönsaksjuicer, annars kan snuva och slem bli segt och
svårt att bli av med. Ofta vill man inte äta stora och kraftiga måltider. Låt kroppen
få fokusera på att arbeta med förkylningen – ät det du vill ha och orkar, gärna frukt och
grönt. Tänk på att mjölkprodukter kan vara slembildande.

 

Fotbad

Fotbad kan lindra förkylningssymtom, som t.ex. huvudvärk, täppt näsa och täppta bihålor,
genom att verka avsvällande:

I fotbadet kan du använda:
– Citron, som är bra vid alla förkylningssymptom. Ta en ekologiskt odlad citron, skär itu den
under badvattnet och skär också i skalet så att de eteriska oljorna frigörs och tryck sedan ut
citronsaften.
– Tallbarrsbad eller granbarrsbad, som verkar värmande och ökar välbefinnandet samt är
välgörande för andningen.

1. Fyll en hink, ca 25 liter, med behagligt varmt vatten, blanda i en badtillsats.

2. Sätt dig bekvämt och sätt ner fötter och vader i hinken, om möjligt upp till under knäna.
Använd en filt och/eller en stor handduk att lägga om låren och över hinken. Sitt så länge det känns bra, ca 10-15 minuter. Du kan ha en kanna eller termos med hett vatten och fylla på i fotbadet om det känns kallt.

Låt fotbadet verka utan att sysselsätta dig med annat under tiden.

 

Inhalation

Vid besvär av snuva, täppthet eller lock för öronen kan du prova att göra en inhalation.

I ångbadet kan du använda något/några av följande:
– 1 msk kamomillblommor, som är inflammationshämmande och verkar lugnande på irriterande slemhinnor.
– 2-3 tsk pepparmyntsblad, som är kylande och därmed lindrande verkan på irriterade slemhinnor.
– 3-4 droppar eterisk pepparmyntsolja
– 3-5 droppar eterisk eukalyptusolja, som minskar svullnad i luftvägarna, antiseptisk.
– 3-5 droppar Oleum Basileum (en blandning av eteriska oljor).

1. Ta en värmetålig skål, ställ den på ett bord som du kan sitta bekvämt vid, häll i cirka 1 liter hett vatten och tillsätt örter eller eterisk olja.

2. Lägg en handduk över huvudet och skålen och andas in genom både mun och näsa. Sitt så länge du tycker det känns bra, eventuellt med pauser för att snyta dig.

3. Efteråt är det bra att inte gå ut direkt, vänta minst en timme.

 

Örtteer


Det bästa är att använda nybryggt te, speciellt vad gäller blomteer vars eteriska oljor är flyktiga och förändras efter en stund. Det märks tydligt när man jämför färg och arom i ett nybryggt te, med ett te som har stått några timmar.

Tillredning: I regel tas 1 tesked torkad ört till en kopp vatten. Häll kokhett vatten över örterna och låt dra eller sjuda under lock. Nedanstående dosering gäller för en kopp te:

Kamomill (Matricaria recutita) verkar sårläkande, inflammationshämmande och lugnande på irriterade slemhinnor.
Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Lindblom (Tilia cordata) är hosthämmande, kramplösande, motverkar förkylningar och feber.
Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Fläderblommor (Sambucus niger) används vid förkylning med feber. Svettavsöndringen aktiveras vilket kan sänka febern. Använd 1 tsk, låt dra 2-4 minuter.

Pepparmynta (Mentha x piperita) verkar kylande på irriterade slemhinnor och har en antiseptisk verkan.
Använd 1 tsk, låt dra 3-5 minuter.

Timjan (Thymus vulgaris) används vid hosta och minskad motståndskraft. Gör slemmet mer tunnflytande.
OBS: endast 1 knivsudd per kopp, låt dra 3-5 minuter.

Ingefära (Zingiber officinale) är mycket bra som förkylningste. Det stimulerar blodcirkulationen och är slemlösande och antiseptiskt.
Skala en bit färsk ingefära och skär i skivor, häll på kokande vatten. Låt dra 3-5 minuter.

Anis (Pimpinella anisum) lindrar vid hosta.
Använd 1 tsk, låt dra 3-5 minuter.

Örterna kan användas var för sig eller i valfri kombination.

 

Om Hjälpsamt

Alla råd som presenteras på Ytterjärna Forum under vinjetten Hjälpsamt är skrivna av legitimerade sjuksköterskor och granskade av legitimerade läkare. Samtliga är baserade på långvarig beprövad erfarenhet och är avstämda mot tillgänglig litteratur och forskning i ämnet.

Råden gäller för vuxna om inte annat anges. De ersätter inte annan rådgivning och vård av medicinsk personal.

Om du är osäker på om du kan använda något utav råden, på grund av medicinering, hälsotillstånd eller annat, kontakta din läkare. Hjälpsamt tillhandahålls av den ideella föreningen SAMT (Svensk förening för antroposofisk medicin och terapi).

Växter och andra ämnen som lyfts fram kan ha fler egenskaper än de vi tar upp i temat. I enstaka fall kan allergier förekomma mot det vi tar upp i våra råd, det är därför är viktigt att du själv tar ansvar för och bara använder de råd som passar för just dig.

Ursula Flatters
Läkare

27 januari, 2019

”Fokusera mer på hur maten produceras”

Det är för mycket fokus på vilken typ av mat vi ska producera och för lite på hur maten ska produceras på ett hållbart sätt. Det anser en rad sakkunniga personer som nu kritiserar delar av de argument som nyligen fått stor uppmärksamhet i media, i samband med rapporten ”Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems”. …

LÄS MER

En rad sakkunniga personer kritiserar nu delar av de argument som nyligen fått stor uppmärksamhet i media, i samband med rapporten ”Food in the Anthropocene: the EAT–Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems”.
I en replik i DN-debatt menar kritikerna att det är för mycket fokus på vilken typ av mat vi ska producera och för lite fokus på hur maten ska produceras på ett hållbart sätt.

Alla i den här debatten tycks vara överens om att det behövs en snabb omställning av hela livsmedelssystemet för ökad hållbarhet och hälsa. Men man är inte överens om metoderna när de gäller miljö, klimat och social hållbarhet. I debattrepliken, som undertecknats av bland andra Anders Wijkman, Göran Greider och flera sakkunniga in jordbruk och odling, lyfter man fram flera invändningar mot en del av det som hävdas kring rapporten.

En grundläggande kritik är att produktionssätten inte ifrågasätts. Det är exempelvis en förhastad slutsats att utgå från att alla grönsaker och nötter är bra oavsett hur de produceras, och att animalier och potatis generellt är negativt. Och de förändringar av produktionen som föreslås av forskare bakom rapporten är svepande och delvis motstridiga.

 

"...en global diet vore förödande eftersom hållbar livsmedelsförsörjning bygger på att använda och hushålla med de olika resurser och förutsättningar som finns på varje plats..."

 

Debattrepliken är också kritisk till tron att själva dieten är nyckeln till lösningen. Man skriver bland annat att en global diet vore förödande eftersom hållbar livsmedelsförsörjning bygger på att använda och hushålla med de olika resurser och förutsättningar som finns på varje plats, vilket har format olika matkulturer.

Skribenterna bakom debattrepliken håller med om att det är bekymrande att antalet arter som vi odlar blir allt färre. Här menar man dock att en global diet bara förstärker den negativa utvecklingen och i rapporten ser man inga lösningar på detta. Man saknar också en analys och ifrågasättande av den globala marknaden som har lett fram till denna enfald och ohållbara produktion.

Debattrepliken pekar också på att när det gäller matens klimatpåverkan räknar rapporten inte med lantbrukets utsläpp av koldioxid, utan bara metan och lustgas, vilket snedvrider jämförelser mellan exempelvis vegetabilier och idisslande djur.

Kritiken kring rapporten avrundas med att man bör fokusera på hur maten produceras och hur livsmedelssystemen fungerar, inte vad som produceras. En global diet är fel svar på den här svåra frågan.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson

21 januari, 2019

Falsk matematik från eko-motståndare

Artur Granstedt är docent i ekologisk odling och författare till boken Morgondagens jordbruk. Här kommenterar han de återkommande försöken att via media baktala ekologisk odling.…

LÄS MER

Artur Granstedt är docent i ekologisk odling och författare till boken Morgondagens jordbruk. Här kommenterar han de återkommande försöken att via media baktala ekologisk odling.

Påståenden att ekologiskt odlade livsmedel skulle motverka klimatmålet dyker då och då upp i media. Nu senast baserat på en studie av bland andra Staffan Wirsenius. Man påstod att lägre skördar i ekologisk odling skulle leda till att mer mark tas i anspråk och att det leder till ökad avskogningen – vilket var en slutsats som blev kraftigt kritiserad från flera håll.

Den här typen av påståenden blir som vanligt falsk matematik. Och som vanligt missar man helhetsperspektiven och att det, utöver klimatfördelar, också finns flera andra mycket viktiga miljöfördelar med ekologisk odling. Detta gäller både ur internationellt och svenskt perspektiv.

För svensk del brukar den här sortens utspel från eko-motståndare baseras på en misstolkning av det som i svensk jordbruksstatistik klassas som ekologiskt. Där räknar man in jordbruk som fortfarande är under omläggning till ekologisk odling samt gårdar som egentligen inte är särskilt ekologiska utan bara klarar minikraven på kemikaliefri odling, vilket då ger ekobidrag. Verkligt ekologiska lantbruk bygger på lokala och förnyelsebara resurser och ett kretslopp av växtnäringsämnen samt drivs utan import av kemikalier och djurfoder. Sådant jordbruk reducerar vår klimatpåverkan påtagligt. Dessutom har det en rad andra positiva effekter som minskad näringsläckage till haven, minskad giftspridning och ökad biologisk mångfald.

När det gäller det globala perspektivet måste vi lyfta blicken. Tvärt emot vad eko-motståndare brukar påstå visar omfattande studier åt FN att ekologisk odling ger betydligt högre skördar än konventionell odling särskilt på marginella jordar i tredje världen. Här gäller det att istället för konstgödsel använda kvävefixerande och samtidigt humusuppbyggande marktäckande gröngödslingsgrödor. Sådan organisk odling är helt avgörande särskilt i de allt varmare områdena för att stoppa den omfattande markförstöringen genom industriella brukningsmetoder.

 

"Verkligt ekologiska lantbruk bygger på lokala och förnyelsebara resurser och ett kretslopp av växtnäringsämnen samt drivs utan import av kemikalier och djurfoder."

 

Det industriella jordbruket driver på fortsatt avskogning som enligt en färsk FN-rapport, och trots uppsatta mål, fortsatt ligger på närmare 15 miljoner hektar per år. Det gäller nu att vända den utvecklingen och gynna vegetation och mångfald både i odlingsmarken och i världens skogar. Fotosyntesen i den gröna växten är den enda naturliga vägen att åter binda kol ur atmosfären. Genom förbättrade odlingsjordar i ekologiskt odling förbättras även vattenhushållningen och överhuvudtaget möjligheten till överlevnad.

Sverige och världen står inför ett uppenbart klimathot. Det framgick senast av klimatkonferensen Katowice i Polen. I Sverige står maten och jordbruket för en tredjedel av konsumtionens klimatbelastning. Produktion och konsumtion måste på kort tid reformeras i grunden. Detta bör vara av högsta prioritet för den tillträdande regeringen.

En omläggning till verkligt ekologiskt kretsloppsjordbruk skulle enligt genomförda gårdsstudier inom Östersjöprojektet BERAS* kunna halvera matens klimatbelastning och samtidigt förverkliga centrala miljömål. Effektiva kretslopp, upphörd användning av kemiska insatsmedel och ökad bindning av kol i marken genom växtföljder med baljväxtvallar på alla gårdar skulle göra detta möjligt. Det gäller att återcirkulera organiskt material och växtnäring samt att ha en djurhållning som är anpassad till den egna odlingen. Ett sådant jordbruk ökar markens organiska substans, bördighet och produktion utan att tära på naturresurserna. Det här visar långliggande jämförande odlingssystemstudier både i Sverige och internationellt. Genom biogasproduktion på återcirkulerat organiskt material kan jordbruket dessutom bli helt fossilfritt även i sin maskinanvändning.

För att klara klimatmålet måste vi också kraftigt minska vår köttkonsumtion, särskilt från djur som äter spannmål och importerade fodermedel som sojaprotein, vilka leder till fortsatt avskogning. Den svenska konsumtionen av livsmedel baseras till 40 procent på import både av livsmedelsprodukter och indirekt via foder till det konventionella lantbrukets kött- och mjölkproduktion. Det är inte hållbart. Däremot en kött- och mjölkproduktion baserad på enbart gräs och baljväxter skulle minska arealbehovet för vår mat till 2000 kvadratmeter person. Med en arealanvändning på den nivån får vi globalt fram den mat vi behöver till alla människor på vår jord, baserad på de resurser jorden själv kan förnya.

Det är viktigt att vi alla är vaksamma när förespråkare för intensifierat, industriellt jordbruk hävdar att ekologiskt jordbruk är sämre för miljön. Sådana utspel bygger i regel på missvisande tolkningar av noga utvalda uppgifter utan helhetssyn, och blir därför falsk matematik.


Vill du också gästblogga här? Skicka din idé till gastblogg@ytterjarnaforum.se.

Text: Artur Granstedt
Docent i ekologisk odling
16 januari, 2019

Järnört, verbena officinalis

Mig tycks det vila en viss melankoli och samtidigt en livskraft över denna fleråriga läkeört som sägs ha vuxit på Golgataberget då Kristus korsfästes. Enligt legenderna användes järnört för att badda Kristi sår och kallades herba sacra av prästerna som använde den som offergåva. …

LÄS MER

Mig tycks det vila en viss melankoli och samtidigt en livskraft över denna fleråriga läkeört som sägs ha vuxit på Golgataberget då Kristus korsfästes. Enligt legenderna användes järnört för att badda Kristi sår och kallades herba sacra av prästerna som använde den som offergåva.

Järnört var en välsignad ört som ingick i altarväxterna för att rena och smycka altaret hos romarna och andra antika folk. Helgad åt Afrodite ingick den i olika kärleksbrygder. De keltiska druiderna använde järnörtsvatten i kultiska profetiska ritualer. Ett starkt beskydd tillskrivs järnört i historien. Små ljust lila blommor på långa vediga stråax, lite spretiga dovt mörkgröna blad, grovtandade med djupa flikar, inte överjordisk eller gudaskön vid det första ögonkastet.

De torkade tebladen doftar ej och smakar inte som citronverbena av aromatisk citron, och är inte heller släkt med den. Järnört är en mer allvarligt sinnad läkeväxt och trolldomsväxt som är så kraftfull att den inte får säljas som te i lösvikt i de norska hälsokostbutikerna. Så drick den med andakt och måtta för självhjälp som kan lindra menssmärtor och ha en sammandragande effekt på livmodern.

Järnört innehåller garvämnen som verkar sårläkande, slemämnen som kan lindra vid halsinfektioner och bitterämnen som gynnar matsmältningen. Några fler nedtecknade användningsområden för järnört är tillexempel vid depression, sömnlöshet, huvudvärk, nervspänning, särskilt i nacke och för att stimulera produktionen av bröstmjölk. Järnört anses ha en renande verkan men skall inte intas under graviditet.

 

"Drick den med andakt och måtta för självhjälp som kan lindra menssmärtor och ha en sammandragande effekt på livmodern."

 

Att dricka dess te under en period för dem som har tröttnat på teer som smakar mynta och lakrits är ett sätt att pröva järnörtens egenskaper. Låt inte dra för länge så det blir för beskt. Ett andra vätskeutdrag blir mildare i smaken.

Att strö blomstänglar och blad på golvet vid fest kanske friskar upp gästernas humör. Att lägga en kvist under huvudkudden kanske ger sköna drömmar och att bjuda sin hjärtanskär en brygd kanske gynnar den spirande kärleken…

Av örtens forna anseende finns idag inte mycket kvar. Vi finner den främst i medelhavsområdet och i våra örtagårdar och hos välsorterade tehandlare och någon enstaka gång förvildad. Sitt svenska namn järnört har den fått för sin rostbruna stjälk och i folktron förmågan att skydda emot att bli sårad av järn i strid och göra orm oskadlig.

Från antik grekisk tid lever namnet verbena kvar. Då användes benämningen som betyder ”helig ört” på ett flertal örter som brukades till altartjänst, dit hör också myrten och lager. Officinalis betyder verkstad, apotek på latin och syftar på artens användning som läkeväxt och att den sålts på apotek.
Läkeverbena kallas den fortfarande idag och tack för att vi har den än!

Anna Gran

11 januari, 2019

”Gör som Norge – öppna upp för mer helhetssyn i vården”

Den norska sjukvården har betydligt större möjligheter än den svenska att samarbeta med terapeuter som ger komplementära behandlingar. Ett viktigt steg i Norge var att olika yrkesgrupper i en bred utredning helt enkelt lärde sig mer om olika vårdformer och därefter kunde enas kring ett förslag till politikerna. Samarbetet i norsk sjukvård ger idag mer helhetssyn på patienten och gör att fler patienter lättare kan få rätt hjälp, anser Stina Helmersson som beskriver det norska exemplet i en ny bok.…

LÄS MER

Den norska sjukvården har betydligt större möjligheter än den svenska att samarbeta med terapeuter som ger komplementära behandlingar. Ett viktigt steg i Norge var att olika yrkesgrupper i en bred utredning helt enkelt lärde sig mer om olika vårdformer och därefter kunde enas kring ett förslag till politikerna. Samarbetet i norsk sjukvård ger idag mer helhetssyn på patienten och gör att fler patienter lättare kan få rätt hjälp, anser Stina Helmersson som beskriver det norska exemplet i en ny bok.

Stina Helmersson är journalist, författare och föreläsare och boken hon nu släppt heter Hälsovinsten – den norska hälsovågen.

– Över hälften av befolkningarna i både Norge och Sverige använder redan komplementära vårdmetoder som massage, akupunktur, kiropraktik, mindfulness med mera. Jag vill visa att även den svenska sjukvården på ett patientsäkert sätt skulle kunna öppna upp mer för detta, ungefär som man gjort i Norge.

Stina Helmersson tycker det är anmärkningsvärt att man inom sjukvården i Sverige är så mycket mer försiktiga med detta. Hon pekar på att det finns väldigt stora folksjukdomar och kroniska sjukdomar som är utbredda folkhälsoproblem och där det finns väldigt mycket positivt att hämta från den komplementära medicinen.

Bredare samarbete tillåtet

En viktig skillnad mellan Sverige och Norge är, enligt Stina, att det enligt lag sedan 14 år tillbaka är tillåtet för norsk legitimerad sjukvårdspersonal att samarbeta med komplementära och alternativa terapeuter utan att riskera att bli av med sin yrkeslegitimation. Norsk sjukvårdspersonal kan också själva vidareutbilda sig inom komplementära metoder och använda den kunskapen. Men man måste samtidigt ha en öppenhet och kunna motivera vad man gör. Och har patienten någon allvarlig sjukdom ska terapeuter ha dialog med läkare om det. I Norge är komplementära behandlingar också ofta momsbefriade och avdragsgilla.

– Allt det här handlar om att stärka patienternas valfrihet och möjlighet att kombinera olika behandlingar. Då är det inte minst viktigt att man som läkare har ett hum om vad olika alternativ innebär, säger Stina Helmersson.

Stina Helmersson. Foto: Ewa Stackelberg

Mer direkt samarbete kring patienten

Hon berättar också att det i Norge visserligen fanns vissa farhågor om att en del patienter skulle undvika att söka vanlig sjukvård om komplementär medicin blir mer tillgänglig. Men hon menar att den oron efter några år har visat sig vara obefogad.

Stina Helmersson ger exempel på hur samarbetet i sjukvården idag kan se ut i delar av den norska primärvården. Det finns vårdcentraler som har många olika professioner, både skolmedicinska och komplementära. Förutom allmänläkare och sjuksköterskor kan det exempelvis finnas utbildade terapeuter inom akupunktur, kinesisk medicin, psykologisk expertis osv. De olika professionerna samarbetar och vet vad de andra kan.

– På en vårdcentral jag besökte tyckte alla att det var väldigt bra att man kunde samarbeta direkt på plats kring patienten. Det gav breda kunskaper och perspektiv på hälsa och det gick snabbare för patienten att få hjälp. Man kunde exempelvis först säkerställa att patienten inte har någon livsfarlig sjukdom för att sedan gå igenom livssituation, kost med mera och kanske börja med en lämplig komplementär behandling istället för att medicinera direkt. Om det inte var tillräckligt kunde man sätta in lite tyngre behandlingar, berättar Stina Helmersson.

Mer kunskaper ledde till enighet

För att sådant samarbete ska bli verklighet är det viktigt att olika vårdprofessioner och specialister vet någonting om vad andra specialister och terapeuter gör. Att Norge har fått en inställning och lagstiftning som är mer öppen till komplementär vård jämfört med Sverige beror delvis just på att man utbytt kunskaper.

På politisk nivå började det med att man ville möta den norska befolkningens önskemål om att få tillgång till komplementära behandlingar även inom den vanliga vården (vilket är ett önskemål som även finns i Sverige). En utredning tillsattes för att se hur man skulle öppna upp för detta. I utredningen fanns en kommitté med mycket stor bredd av vårdprofessionella och annan kompetens. Förutom läkare och sjuksköterskor var det specialister inom komplementära metoder, farmaceuter, forskare, antropologer, sociologer, statsvetare med flera. Till en början hade man inom kommittén mycket olika syn på sakfrågan.

– En viktig del i utredningen var att de här specialisterna även fick som uppgift att sätta sig in i de olika områden som de själva inte var insatta i. Det hela blev lite av en utbildning och detta bidrog till att man kunde komma fram till ett nästan enhälligt förslag till Stortinget om hur man skulle öppna upp mer för komplementära metoder i vården. Bredden i den här kommittén var också viktig för att få fram en stabil lösning och lagstiftning, säger Stina Helmersson.

 

"Jag vill visa att även den svenska sjukvården på ett patientsäkert sätt skulle kunna öppna upp mer"

 

Mer kunskaper är tydligen en väg framåt när det gäller att åstadkomma bredare samarbete i sjukvården. Stina menar att det finns många inom skolmedicinen som är öppna för att ta till sig kunskaper från den komplementära medicinen, medan andra är mer kunskapsresistenta. Hon tror att det tidigare inte har varit så stor skillnad på hur sjukvårdspersonalen i Norge och Sverige sett på detta. Men efter utredningen och lagstiftningen år 2004 blev fler i Norge positiva, och många som redan tidigare varit positiva kunde öppet visa det.

Krav som gynnar läkemedelsindustrin

– Att det, trots stora likheter i övrigt, finns betydande skillnader mellan Norge och Sverige när det gäller komplementär vård tror jag har flera orsaker. Delvis kan det bero på vilka personer som har fattat besluten och vad de har för inriktning. Sådana strukturer är inte så lätta att se, säger Stina Helmersson.

Vinjar Fønnebø är en norsk professor i förebyggande medicin med bland annat WHO-uppdrag och är en av många som intervjuas i Stina Helmerssons bok. Han säger att man i Norge tolkar lagtexten mer öppet än man hittills gjort i Sverige och att det svenska motståndet mot alternativ medicin påminner om debatten man hade i Norge för 25 år sedan. Som bakgrund pekar han också på att framhävandet av den evidensbaserade medicinen och dess krav på bland annat blindtester från början var en sund reaktion och rörelse som uppstod på 1970-talet. Men detta har utvecklats till något som i vissa länder helt har tagit över styrningen av all medicin och behandling. Kontroller och studier läggs upp på ett sätt som framför allt passar för att undersöka skolmedicinens läkemedel och det har i sin tur, enligt Vinjar Fønnebø, främst gynnat läkemedelsindustrin. Han menar att det är väldigt få aktörer som har resurser att åstadkomma godkända randomiserade studier och han anser att man noga måste tänka igenom hur icke-farmakologiska behandlingar kan utforskas och värderas på ett sätt som tillfredsställer kraven på dokumentation.

Stina Helmersson konstaterar att det finns ett behov av olika former av terapier och behandlingar för kropp och själ. Hon anser att ett bredare samarbete och mer helhetssyn på hälsa inom den svenska sjukvården skulle få positiva effekter på både folkhälsan och samhällsekonomin. Hon tror också att det skulle kännas mer meningsfullt för de som arbetar i vården.

– Inom svensk sjukvård behöver vi öppna upp mer och inte vara så rädda för komplementära och traditionella metoder, som ju är stora i världen sedan länge. Sjukvårdspolitiker och sjukvårdspersonal behöver lära sig mer om det, och komplementära terapeuter behöver lära sig mer om skolmedicin. Det gäller att vara öppen och lite fri från sina egna övertygelser och åtminstone se sig omkring på hälso- och sjukvårdsområdet, säger Stina Helmersson.

 

Fotnot. Ljusakupunktur (stora bilden) med ultraviolett ljus (singulett oxygen), utvecklades av svenske forskaren Tony van der Valk i Göteborg under 1980-1990-talen. Metoden användes av bland andra den norske läkaren Vilhelm Schjelderup (som startade Norska läkares förening för akupunktur 1980). Schjelderup genomförde en forskningsstudie på 130 astmasjuka barn som inte fick hjälp inom ramarna för den skolmedicinska sjukvården. Schjelderup presenterade sin studie med mycket goda resultat – hela 80 procent av barnen blev helt bra eller betydligt bättre – vid en läkarkongress i Edinburgh 2002. Numera använder bl a terapeuten och akupunktören Susan Thorkildsen ljusakupunktur vid sin klinik i Oslo.

Stina Helmerssons nya bok Hälsovinsten – den norska hälsovågen finns i bokhandeln, bland annat på Adlibris och Bokus.
presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson