Enligt Svenskt Kvalitetsindex ställer bankkunder allt högre krav på att bankerna tar samhällsansvar och den senaste mätningen visar ganska låg kundnöjdhet för de stora bankerna. En tidigare högt uppsatt bankchef vi talat med säger att det låga förtroendet för banker är ett stort problem, att man mest verkar vara till för ägarna och misslyckas med att visa att man står på kundernas sida.

Lågt betyg till bankbranschen

Svenskt Kvalitetsindex mäter kundnöjdhet i en rad olika branscher. I sin senaste mätning i bankbranschen konstaterar man att sambandet mellan samhällsengagemang och kundnöjdhet blir allt starkare. ”Bankkunden vill göra affärer med en bank som upplevs som schysst, ansvarstagande och lokalt engagerad. Kunderna ställer allt högre krav och det räcker inte längre med symbolhandlingar och formuleringar om hållbarhet i olika strategidokument…” I årets mätning fick bankerna en genomsnittlig kundnöjdhet på 63 (av 100).

– Det är ett lågt branschgenomsnitt, säger Johan Parmler som är vd och chefsanalytiker på Svenskt Kvalitetsindex.

Här analyserar man bland annat underliggande drivkrafter bakom kundnöjdheten och hur den förändras. Johan förklarar att bankernas kundnöjdhet var högre tidigare när den tekniska utvecklingen kring banktjänster hade hög prioritet för både bankerna och kunderna. Idag är många av de tjänsterna självklara.

– Nu är det sämre med de personliga kundrelationerna och mjuka värden blir mer signifikanta för kundnöjdheten. Vi är mer distanserade till våra banker relationsmässigt, men inte funktionsmässigt, säger Johan Parmler.

Nischbanker har överlag högre kundnöjdhet och Johan Parmler säger att de adresserar de rätta frågorna. Han menar också att vi som kunder generellt identifierar oss mer med våra leverantörer idag.

Ytterjärna Forum har pratat med en nischbank som har samhällsansvar som tydlig profil och frågat vad de själva ser av de här trenderna. Ekobanken är en hållbarhetsinriktad, mindre bank som inte ingår i Svenskt Kvalitetsindex mätningar, men som i Fair Finance Guide får toppbetyg för de hållbarhetskrav banken ställer.

–Vi tycker resultaten i Svenskt Kvalitetsindex bekräftar att vi är inne på rätt spår. Vårt syfte är att använda banken för att skapa ett hållbart samhälle, både miljömässigt och socialt, och det tycks allt fler kunder vara intresserade av. Det är också viktigt att banker är bra lokala aktörer där folk jobbar och bor, säger Kristoffer Lüthi, som är vice vd på Ekobanken.

Tidigare bankchef: ”Folk litar inte på bankerna”

En person som har mycket god inblick i storbankvärlden och vilka frågor man brottas med där är Bengt-Olof Lalér, som idag ansvarar för större krediter på Ekobanken. Han var tidigare vice vd på Skandiabanken och dessförinnan hade han chefsbefattningar i bland annat SBAB, HSB Bank och Swedbank. Han menar att det finns en brist på förtroende och en misstänksamhet mot banker.

– Det är just bristande förtroende som är bankernas största problem, dvs att folk inte litar på dem, vilket inte är bra när man vill hålla någon i handen ekonomiskt, säger Bengt-Olof Lalér.

Han tycker det här beror på många faktorer, inte minst att bankerna inte varit tillräckligt transparenta. Det gäller exempelvis hur man sätter bolåneräntor, vilket varit en stor diskussion under många år. Bengt-Olof ger flera exempel på sådant som undergräver förtroendet för bankerna.

– Man erbjuder fonder som inte är etiska, det finns en hel del diskussion om de höga löner som direktörer har i bankerna och man har stora problem att förklara varför man måste göra så stora vinster.

Men han påpekar också att egentligen är bankernas marginaler inte så stora om man jämför med vad aktieägare i andra bolag kräver. Om exempelvis ett skogsbolag gör samma vinster så har man som konsument ingen direkt relation där, men om banken gör stora vinster tänker man att där har ju jag mina lån.

– Bankerna misslyckas med att visa att de står på kundernas sida. Det hela är ett hopkok av imageproblem där bankerna ser ut att vara till för ägarna och inte för kunderna, säger Bengt-Olof Lalér.

Går att bygga starkt förtroende för en bank

Så här behöver det inte vara. Bengt-Olof berättar om ett bra exempel från sin tid i en annan bank. Där hade man en bankfilial som var mycket populär därför att de var konsekvent transparenta med vad de gjorde. För varje villkor och produkt de tog fram testade man först om det var bra för kunderna, personalen och ägarna. Om man fick ett nej från någon av de intressentgrupperna så genomfördes inte det man testade. Kunderna involverades också på ett transparent sätt i utveckling av nya produkter och system. På så sätt byggde bankfilialen upp ett mycket starkt förtroendekapital som attraherade fler och fler kunder.

– Jag tror att flera storbanker är dåliga på att veta vad folk vill ha. Transparens och förtroende är det som kunder efterlyser alltmer idag. Jag upplever också att man pratar mycket om hållbarhet, men att det inte är så många som vet vad som menas med det inom bank och finans, och hur man agerar för att nå hållbarhet. Det blir lätt en ganska abstrakt diskussion, säger Bengt-Olof Lalér.

Han menar att många människor vill göra något bra och han tycker det vore intressant om bankerna kunde möta den viljan och kommunicera mer om hur man kan bidra till en hållbar värld. Ekobanken är ett exempel på bank som visar detta på ett mycket konkret och transparent sätt. Banken redovisar öppet vad spararnas pengar används till i utlåningen, och de lånas bara ut till verksamheter och projekt som är ekologiskt, socialt eller kulturellt hållbara. Pengarna hamnar inte på en anonym finansmarknad där de skulle kunna användas till i princip vad som helst.

Växande intresse för hållbara finanser

Människors ökade intresse för hållbara finanser tror Ekobankens Kristoffer Lüthi beror på en mängd faktorer, bland annat larmrapporter om både miljöproblem och dåliga sociala förhållanden.

– Det första uppsvinget för hållbarhetsfrågor kom på matsidan, där man kommit längst. Även inom andra varor och produkter som exempelvis kläder och el har man kommit en bit. Nu är det dags för ökad hållbarhet inom bank- och finanstjänster, som ju har stor påverkan på hur både världen och det lokala samhället faktiskt utvecklas.

Utöver de basala banktjänsterna på nätet är det enligt Kristoffer Lüthi viktigt för Ekobankens kunder att banken tar ett samhällsansvar. Han säger att det för många även är viktigt med den mänskliga kontakten.

– Man vill ha en bankpartner som man kan prata med och som man har förtroende för. Vi har exempelvis många lånekunder som vill prata med oss om sina projekt och idéer.

Det här går i linje med vad Svenskt Kvalitetsindex kan se om att bankkunder ställer ökade krav på samhällsansvar, förtroende, lokalt engagemang och att tillgängligheten och de personliga relationerna har betydelse.

En ökande efterfrågan på ansvarstagande banker ser man också inom den globala impuls man brukar kalla social banking, där Ekobanken är ett exempel. Social banking är en lång rad värderingsbaserade banker som kännetecknas av transparens och inriktning på hållbarhet. De växer idag stadigt över hela världen.

Vi har tidigare skrivit om att såväl Järna Mejeri som Ytterjärna Forums eget magasin nominerats i Svenska Designpriset 2017. Igår delades priset ut och Järna Mejeri tog hem guldmedaljen för sina förpackningar!

Under prisutdelningen igår i Göteborg valde juryn och de röstande alltså att ge Järna Mejeris förpackningsserie toppositioner och den slutgiltiga förstaplatsen. Så här löd juryns nominering: ”För att ”less” alltför sällan tillåts vara ”more” och för en självsäkert förpackad uppvisning av ärlighet som varar längst.” Juhani Selvani, ordförande på Järna Mejeri, om vinsten:

”Vi är väldigt stolta och glada över att vår design uppmärksammas i sådan här namnkunnig konkurrens. Våra livsmedel håller redan högsta klass, nu kan vi dessutom säga att förpackningarna är bäst i Sverige. Nu fortsätter arbetet med att utveckla både förpackning och innehåll och ge möjlighet för svenskarna att köpa mejeriprodukter av hög kvalitet, genom hållbar produktion med djur och natur i fokus.”

Mejeriets förpackningar togs fram av byrån Priority och har tidigare uppmärksammats internationellt i designsammanhang. Den här gången var förpackningarna nominerade i kategorin Identitet – Förpackning, tillsammans med 22 andra varumärken.

– Här har vi design i världsklass, en dynamisk analys av kundens affärsmässiga identitet och behov och ett praktiskt kommunikativt verktyg i samverkan. Det är Prioritys affärsidé och något som går igen i nästintill alla våra kundrelationer. Vi är väldigt glada, men inte förvånade, att det uppmärksammas, säger Jan Vana som är Creative Director på Priority.

Ytterjärna Forums magasin kom på delad fjärde plats i sin nominerade kategori.

Här kan du se alla vinnare i årets omgång av Svenska Designpriset.

Vi vet idag en del om utsläpp av mikroplaster men kunskapen och medvetenheten behöver definitivt öka. För att åstadkomma detta har Naturvårdsverket i en rapport tidigare i år identifierat vilka källor som står för de största utsläppen av mikroplast i Sverige och föreslagit hur man skulle kunna förbättra det hela.

I rapporten konstateras att de största källorna till utsläppen och de som bör åtgärdas i första hand är bl a slitage av däck och vägar, konstgräsplaner, industriell produktion och hantering av primärplast, tvätt av syntetfibrer, båtbottenfärg och nedskräpning.

Mikroplasterna sprids till hav, sjöar och vattendrag. Men det finns en brist på data och en osäkerhet. Därför är kunskapsuppbyggnaden ett viktigt förslag från Naturvårdverket – att alltså få bukt med de kunskapsluckor som finns och öka medvetenheten. Det kan göras genom att jobba aktivt med vägledning, dialog och informationsinsatser. Det krävs också fortsatt arbete i EU och internationellt. Eftersom Sverige har byggt en fungerande avfallshantering – vilket är ett stort problem internationellt och en källa till mikroplast i världshaven – kan vi inspirera fler länder till att göra samma sak.

I Naturvårdsverkets eget pressmeddelande om rapporten säger Ingela Hiltula, som är biträdande chef för Samhällsavdelningen på Naturvårdsverket:

”Mikroplaster är ett miljöproblem som berör alla. (…) Det pågår redan en rad frivilliga aktiviteter runtom i Sverige och vi på Naturvårdsverket jobbar med olika insatser för att förebygga och reducera utsläppen.”

Du skulle kanske också gilla: Fler och snabbare åtgärder behövs för att rädda Östersjön

Färgtillverkaren Färgbygge har utvecklat en ny typ av inomhusfärg som har betydande miljö- och hälsofördelar. En god nyhet tycker nog de flesta. Men färgtillverkarnas branschorganisation stämmer nu företaget för deras marknadsföring, och hela historien kan tolkas som ett försök att tysta ner nyheten.

Viktigt allmänintresse

Den nya färgen består huvudsakligen av mineraler och förnyelsebara, biologiskt nedbrytbara råvaror. Färgbygge använder inte fossiloljebaserade råvaror, tillsätter inte mjukgörande ftalater och inte heller den typ av konserveringsmedel som är vanlig i färg och som enligt forskning kan orsaka allergier. Det här är ett nyutvecklat sätt att tillverka färg som innebär avsevärda miljöfördelar och undvikande av välkända hälsorisker kring färg.

– Detta är rena fakta som är av stort allmänintresse både för konsumenter och för målare, men som färgtillverkarnas branschorganisation Sveff uppenbarligen vill hindra oss från att prata om, säger Färgbygges VD Markus Zoffmann.

Målareförbundet har tidigare ställt krav på färgtillverkarna att de ska anstränga sig för att utveckla färger som inte ger allergier och fackförbundet är berett att gynna den tillverkare som kan förse målarna med den minst hälsoskadliga färgen.

Det är färgtillverkarnas branschorganisation Sveff (Sveriges Färg och Lim Företagare) som via sitt servicebolag stämmer Färgbygge för budskap om faktiska miljö- och hälsofördelar i den nya färgen. Sveff ingår i organisationen Kemisk Tekniska Företagen. Där ingår även Svenskt Växtskydd, branschföreningen för företag som levererar växtskyddsmedel, som nyligen stämde Coop för en reklamfilm om en familj som fått i sig mindre bekämpningsmedel genom att äta mer ekologiskt.

Försök till munkavle

Den nu aktuella historien började med ett hot om stämning från Sveff, där man försökte förmå Färgbygge att skriva under ett munkavle-liknande avtal som i stort sett skulle förbjuda företaget att berätta om de väl belagda miljö- och hälsofördelar som innehållet i den nya färgen har. Det kunde Färgbygge förstås inte gå med på. Däremot gjorde man flera ändringar i sin marknadsföring och upphörde med vissa formuleringar som eventuellt skulle kunna vara missvisande enligt marknadsföringslagen. Man bjöd även in Sveff till diskussion, men fick inget svar. Sveff valde istället att stämma Färgbygge. Detta trots att Sveffs egna medlemsföretag i flera fall själva använder liknande formuleringar i sin marknadsföring som man nu stämmer Färgbygge för.

– Att färgtillverkarnas branschorganisation nu så aggressivt går till storms mot oss kan vi bara tolka som att de helt enkelt vill stoppa eller fördröja en helt tidsenlig hållbarhetsutveckling, där de själva ligger långt efter. Tidigare var det helt tyst om detta från deras håll, men nu när vår färg finns ute i ett par hundra butiker blir vi tydligen ett hot och då stämmer de oss, säger Markus Zoffmann.

Färgbygge kan idag anses ha en ganska återhållsam, saklig och icke-aggressiv marknadsföring kring miljö- och hälsofördelarna i deras färg. De budskap man går ut med kan man underbygga med mycket fakta och forskning och företaget kommer att stå upp för rätten att kommunicera detta.

– Vi tycker det är självklart att konsumenter och målare måste kunna få kännedom om nya produkter som innebär verkliga miljöfördelar och ett undvikande av flera kemikalier som man sedan länge vet kan påverka hälsan, säger Markus Zoffmann.

Tydliga miljö- och hälsofördelar

Vad är det då för miljö- och hälsofördelar det rör sig om i den nya färgen? Det Färgbygge har gjort är att man utvecklat ett nytt sätt att göra vattenbaserad inomhusfärg, som skiljer sig en hel del från vanlig vattenbaserad s.k. plastfärg. Bindemedlet i den nya färgen består av förnyelsebara råvaror som cellulosa, mjölkprotein, linolja, solrosolja och schellack. Flera av råvarorna i färgen är t.o.m. livsmedelsklassade.

Att Färgbygge inte använder fossiloljebaserade råvaror gör att innehållet i den nya färgen, förutom mineralerna, är helt nedbrytbart av naturen, vilket har betydelse både på kort och lång sikt. När vi använder vanliga plastfärger innebär det, enligt Markus, att vi i princip plastar in miljontals kvadratmeter yta hemma, på arbetsplatser och i offentliga miljöer. Idag finns i praktiken inga fungerande processer för att återvinna materialen när målade ytor ska rivas. Det går till deponi där plasten med tiden lakas ur och hamnar i mark och vatten.

En av de viktigaste hälsofördelarna i Färgbygges färger är att man inte använder konventionella konserveringsmedel. Det vanliga i branschen är att använda konserveringsmedel som innehåller isothiazolinoner, t ex MIT, BIT, CIT med flera, som enligt forskning och flera rapporter visat sig vara allergiframkallande. Det här är ett problem som är välkänt i målarbranschen. Färgbygge tillsätter inte heller mjukgörande ftalater som idag är starkt ifrågasatta ur hälsosynpunkt. Inga ämnen som misstänks vara hormonstörande är heller tillsatta. Tester av de nya färgerna visar även att de från en målad yta släpper ifrån sig mycket lite lättflyktiga organiska ämnen (s.k. VOC-ämnen) till rumsluften.

De uppenbara miljö- och hälsofördelar som Färgbygge kan påvisa vill man också kunna kommunicera till marknaden. Men här menar man att branschorganisationen Sveff alltså försöker sätta upp hinder.

– Ur ett större perspektiv kan man ana en stark kemilobby som vi anser nu använder marknadsföringslagen för att skydda sina egna intressen och arbeta emot hållbart nytänkande och många konsumenters och målares intressen, säger Markus Zoffmann.

– Vår ambition är att vara en aktör som driver utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle och vi vill minska kända hälsorisker kring färg. Det arbetet kommer vi att fortsätta med.

Har du varit nyfiken på Ytterjärna men aldrig kommit iväg? Eller kanske ätit lunch där någon gång och vill lära dig mer? Då har du chansen nu på torsdag 5 oktober. Då anordnar nämligen föreningen Ytterjärna Nätverk en öppet hus-dag tillsammans med de lokala verksamheterna.

Oavsett om du vill äta gott, prova att måla, upptäcka smultronställen, gå en guidad tur på Vidar Rehab, lyssna på överraskningsmusik eller veta mer om platsen i sin helhet så är det här ett utmärkt tillfälle. Anna Hast jobbar på uppdrag av föreningen och är en av dem som står bakom Öppet hus-dagen, och menar att det finns något för de flesta.

– Vi anordnar dagen för att visa att Ytterjärna är öppet för alla, alltid, som vilket besöksmål som helst. Butiker, caféer, restauranger och Trädgårdsparken kommer att ha öppet som vanligt på torsdag, och har olika specialerbjudanden. För att man ska förstå var man har hamnat erbjuder vi guidade visningar där vi berättar om platsen och arkitekturen. Vi kommer att prata både historiskt – hur platsen kom till – men också titta framåt. 12:12 blir det en hemlig artist på Kulturhuset och i foajén där blir det en mini-mässa med verksamheter som finns på platsen och i omnejden, säger Anna Hast.

Hon poängterar att Ytterjärna är en unik plats med det ekologiska och hållbara tänket som går som en röd tråd genom allt – och den unika arkitekturen. Hon ser dagen som en möjlighet för personer i olika åldrar att se vad som erbjuds och ställa frågor.
– Hit kan man komma nästan oavsett vilka behov man har. Vill man gå en vandringsled, konferera med sina kollegor, leka med barnen i en park eller äta fantastisk mat – allt det här och mycket mer finns på den här platsen och det vill vi påminna om! säger Anna Hast.

Dagen äger rum nu på torsdag, den 5 oktober, klockan 11-15.
Här hittar du programmet i sin helhet.

Pepparrot ingick i provianteringen på fartygens långresor som erkänt medel emot skörbjugg. Till Sverige och Norge blev pepparroten förd av munkarna som medicinalväxt till klosterträdgårdarna under medeltiden. Troligen härstammar den från Ryssland, kom så småningom över till Tyskland där den användes som krydda i stället för senap. Idag används den flitigt i mat och naturmedicin.

Pepparroten känns igen på de långa tungformiga bladen med oregelbundet tandad kant och med vita små blommor på en tunn stängel. Ibland syns den förvildad på gammal näringsrik kulturmark, i mataffären som den lilla avhuggne rotgrönsaken i specialhyllan.

Pepparroten är en flerårig korsblommig örtartad växt som bildar knoppar, adventivknoppar, på rotstock och rotbitar. Detta gör att vi kan finna den förvildad i gamla köksträdgårdar. Vi bör placera den på en egen plats för härdiga köksväxter, precis som sparris, jordärtskockor och rabarber där den kan övervintra och inte ingå i andra grödors växelbruk. Det sägs att odlas den nära potatisen, avvärjer den sjukdomar men på grund av sidorötternas strålor skall vi helst undgå att låta den växa in i övriga odlingar för där blir den fort en outrotlig prydnadsväxt! Pepparroten skördas både höst och vår, förvaras i sand över vintern som man gjorde förr eller i kyl med lite plast runt eller riven fryst, riven torkad, inlagd eller fermenterad.

Precis som släktingen wasabi piggar den upp som tillbehör i såser och dressingar, på brödet, till fisk, rökt kött och rotgrönsaker.
Pepparrot skall alltid serveras färsk och ej uppvärmd då de eteriska oljorna förflyktigar sig snabbt. Att ”gråta finska” är ett uttryck förbundet med att riva en pepparrot, med sin skarpa brännande smak retar den ögonens och näsans slemhinnor. Det i sig är inte så dumt om man behöver öppna upp en täppt näsa — andas in!
Hildegard av Bingen rekommenderade den redan på sin tid mot en lång rad sjukdomar. Till exempel förgiftning, inälvsmask, blodstockningar, hosta, astma, ischias och reumatism, huvudvärk och urindrivande medel emot ödem och gikt. Den drar rodnaden från de angripna områdena och förhindrar svullnad samt lindrar smärtan och förbereder tillfrisknandet. Men magra människor skall äta av den bara mycket måttligt, skrev den benediktinska nunnan — ej heller vid magsår, njursjukdomar eller till barn under fyra år.

Konstaterat är att vid högt blodtryck har växtens totala sammansättning en sänkande verkan. Pepparrotens bitterämnen stimulerar en nedsatt matsmältning och zink har en gynnsam inverkan på insulinproduktionen. Den höga halten av C-vitamin, senapsolja och antibiotiska ämnen har gett den smeknamnet ”naturens eget penicillin”.
Värt att prova för att dämpa influensavirus: Riv en tesked pepparrot, häll över varmt vatten, låt dra i 10 minuter, sila och drick. Eller blanda lite nypressad pepparrotssaft med honung mot hosta och utvärtes mot svårläkta sår.

Några små tips ur ”vår örtabok” av Lesley Bremness:

Vid så kallat ”värmepåslag”, gör ett kataplasm, ett utvärtes grötomslag för att öka genomblödningen i huden. Riv pepparrot, lägg emot det onda blott så länge att huden ej blir bränd.

För hunden. Finhacka blad av pepparrot och blanda i hundmaten emot mask och för god vigör.

Till växtfärgning. Koka bladen till en starkt gul färg.

Till besprutning av äppelträd. Koka roten, späd med 4 delar vatten.

Skönhetsmedel.
Hudlotion. Skiva pepparrot, låt dra i mjölk.
Blekning av fräknar. Pressa riven pepparrot, blanda vätskan med ättika.

Pepparroten skall användas med urskiljning eftersom den har en starkt retande verkan både invärtes och utvärtes.

Skydd av dricksvatten, avslöjande av korruption och kamp för mänskliga rättigheter ger 2017 års Right Livelihood-pris, även kallat ”alternativa nobelpriset”, till fyra pristagare från USA, Indien, Azerbajdzjan och Etiopien.

Megafon och skydd för pristagarna

Priset stöttar och hedrar modiga människor och organisationer som arbetar för att lösa globala problem, ofta utifrån ett lokalt sammanhang. Det är människor som ofta möter mäktigt motstånd och ibland hot. Exempelvis får pristagaren från Azerbajdzjan inte lämna landet för att ta emot priset. Förra året var det på samma sätt med en pristagare från Egypten. Men det är också vanligt att pristagare får ett erkännande i hemlandet. En viktig poäng med Right Livelihood-priset är att det ger internationell uppmärksamhet, ökade möjligheter att nå ut och därmed även ett visst skydd för pristagarna.

– Vi vill vara megafoner och sköldar för våra pristagare, sa chefen för Right Livelihood-stiftelsen Ole von Uexkull under ett seminarium för en tid sedan. Om årets pristagare säger han så här:

– Med sitt modiga arbete för mänskliga rättigheter, folkhälsa och god samhällsstyrning tar pristagarna sig an några av världens mest angelägna utmaningar. I en tid av alarmerande bakslag för demokratin visar deras framgångar vägen mot en rättvis, fredlig och hållbar värld för alla.

I en intervju med Ytterjärna Forum förra året berättade Ole att allt mer av civilsamhällets aktiviteter i flera länder ses som ett politiskt hot mot makthavare, men att detta samtidigt också är ett tecken på att sådant arbete har effekt. Civilsamhällets lösningar växer sig allt starkare och bättre.

Modigt arbete som påverkar många

Årets pristagare visar upp ett ganska brett spektrum av goda exempel på modigt och konkret arbete med stora problem och lösningar som påverkar väldigt många människor.

Robert Bilott är en framstående miljöjurist i USA som får årets hederspris “för att ha avslöjat utsläpp av miljögifter som pågått under decennier, vunnit rättvisa för drabbade och skapat prejudikat för en effektiv reglering av hälso- och miljöfarliga ämnen”. Han har under en mycket lång rättsstrid mot det kemisk-tekniska företaget DuPont (numera DowDupont) företrätt 70.000 invånare som fått sitt dricksvatten förorenat av ett ämne inom gruppen högfluorerade ämnen (PFAS), som inte bryts ner naturligt och som är mycket vanligt förekommande idag. Enligt Right Livelihoods pressinformation resulterade det i ett stort skadestånd från Dupont och att kunskaperna om den här typen av hot mot folkhälsan har ökat. Robert Bilott fortsätter att kräva hårdare regleringar av giftiga ämnen.

Tre pristagare delar på tre miljoner kronor i prispengar:

Colin Gonsalves är människorättsjurist i Indien som får priset ”för sin oförtröttliga och innovativa juridiska kamp under tre decennier för att Indiens mest marginaliserade och sårbara invånares mänskliga rättigheter ska respekteras”.
 Han är bland annat grundare av Human Rights Law Network (HRLN), ett nationellt indiskt juristnätverk som driver rättsprocesser i allmänhetens intresse. Colin Gonsalves representerar Indiens mest sårbara människor som ofta inte får del av de rättigheter som lagarna i landet egentligen ger. I högsta domstolen har han bland annat vunnit ”Right to Food-fallet” som gav gratis måltider till alla skolbarn och billigare spannmål för 400 miljoner indier som lever under fattigdomsgränsen. Han har även bidragit till att den indiska försvarsmakten förlorat sin åtalsimmunitet, vilket lett till färre utomrättsliga avrättningar i nordöstra Indien.

Khadija Ismayilova är undersökande journalist i Azerbajdzjan och får priset “för sina modiga avslöjanden om korruption på högsta politiska nivå genom enastående grävande journalistik med fokus på transparens och ansvarsutkrävande”. Enligt Right Livelihood-stiftelsen har hon bland annat avslöjat korrupta affärsverksamheter där landets president Aliyeves familjemedlemmar varit inblandade, liksom multinationella företag som TeliaSonera. Khadija Ismayilova har också rapporterat om kränkningar av mänskliga rättigheter och att pengar som förs ut ur landet bland annat används för att påverka europeiska politiker att inte kritisera detta. Hon har utsatts för smutskastningskampanjer och tillbringat ett och ett halvt år i fängelse, men låter sig inte tystas.

Yetnebersh Nigussie är en människorättsjurist och aktivist från Etiopien som får priset “för sitt inspirerande arbete med att främja rättigheter för, och inkludering av, personer med funktionsnedsättning så att alla kan nå sin fulla potential och samhällets attityder förändras”.
 Hon verkar bland annat också för kvinnors och flickors rättigheter och för en skola för alla. Yetnebersh Nigussie är själv blind och en framträdande förespråkare för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Hon har bidragit till att ändra synen på funktionsnedsättningar. Ett av hennes budskap är: ”Fokusera på personen, inte funktionsnedsättningen. Vi har en nedsatt förmåga, men 99 andra förmågor att bygga på!” Idag är hon senior rådgivare på organisationen Light for the World och fortsätter kämpa för de cirka 15 procent av världens befolkning som har någon typ av funktionsnedsättning.

Prisutdelningen sker den 1 december på Vasamuseet, efter ett stort seminarium i riksdagen. Förra året fick Right Livelihood inte traditionsenligt hålla till i riksdagen, efter beslut av talmannen. Många menade att beslutet berodde på uppståndelsen när Edward Snowden fick priset 2014. Men nu är man alltså tillbaka i riksdagen efter inbjudan av sju riksdagsgrupper.

De flesta vattentäkter är idag oskyddade mot kemikalier och det är ganska aningslöst, särskilt nu när vi kan få brist på dricksvatten av helt andra skäl som exempelvis klimatförändringen. Vi vill ha generella förbud mot spridning av farliga kemikalier och kemiska växtskyddsmedel närmast vattenuttagen, säger miljöexperten Peter Sörngård på branschorganisationen Svenskt Vatten.

Livsviktig råvara

Han pekar på att skyddet av vårt dricksvatten är ett väldigt starkt allmänintresse. Vi är alla helt beroende av dricksvattnet varje dag.

– När det är torka pratas det allmänt om att vi inte har tillgång till dricksvatten. Men det här handlar inte bara om volym utan också om kvalitet. Om en vattentäkt förstörs spelar det ingen roll om det finns stora volymer att pumpa upp.

Sverige har cirka 1.700 kommunala vattentäkter. För de s.k. primära skyddszonerna närmast vattenuttagen i dessa vill Svenskt Vatten ha regleringar på central nivå, med förbud mot att sprida farliga kemikalier och kemiska bekämpningsmedel, inklusive spridning av slam från reningsverk.

– Det kan inte få vara frågan om att vi ska riskera att enskilda aktörer förstör så stora värden som vattentäkterna utgör, säger Peter Sörngård.

Han pekar också på att vattentäkterna är som råvarulager för dricksvattenproducenterna, som dock inte har möjlighet att ha kontroll över vad alla aktörer omkring en vattentäkt sysslar med, vilket är ett av flera skäl till att det behövs centrala regleringar.

– Dricksvattenproducenterna är helt beroende av sina råvaror på samma sätt som andra livsmedelsproducenter, och man skulle ju aldrig tillåta vem som helst att gå in i ett råvarulager för livsmedel och göra vad som helst där.

Rester av bekämpningsmedel hittas i dricksvattentäkter

Enligt Peter Sörngård har vi bra dricksvattenkvalitet i Sverige, men han menar också att tillgången på täkter för dricksvatten är mycket känslig och att det gäller att blicka framåt. Svenskt Vatten konstaterar att i flera vattentäkter finns problem med kemiska bekämpningsmedel redan idag.

– Vi har sett rester av bekämpningsmedel i främst grundvattentäkter där det kan ligga kvar i decennier eller i hundratals år. Förorenade grundvattentäkter är särskilt allvarligt, eftersom man inte kan komma åt dem och åtgärda problemet.

Sveriges Geologiska Undersökningar och Länsstyrelsen i Skåne har gjort olika studier av förekomsten av kemiska bekämpningsmedel i grundvattentäkter. I grundvatten har man bland annat hittat ämnen som varit förbjudna länge och även ämnen som är tillåtna, vilket Peter Sörngård tycker är oroande.

– Jag vill inte peka ut jordbruket specifikt. Men vi vill peka på att vi har ett växande kemikaliesamhälle som jordbruket är en del av. Generellt har vi idag inte koll på vårt kemikaliesamhälle. Det finns en ovarsamhet, kunskaperna är för låga och det är i stort sett fritt fram att sätta nya kemiska ämnen på marknaden om man bara har registrerat dem. Bekämpningsmedel måste godkännas men i övrigt är det i huvudsak en öppen marknad.

Att skydda vattentäkterna handlar förstås inte bara om jordbruket. Kemikalier som hamnar i skyddszoner kan komma från en rad olika källor, exempelvis industrier och vägar och järnvägar i närheten. De allvarligaste problemen har hittills handlat om andra kemikalier än bekämpningsmedel men de visar att skyddet är för svagt.

Regeringen prioriterar inte vattenskyddet

När regeringen tidigare i år gick ut med sin nya livsmedelsstrategi fick den kritik av Svenskt Vatten för att den saknar förslag om förbättrat skydd av dricksvattnet – vårt allra viktigaste livsmedel. Livsmedelsstrategin handlar huvudsakligen om ökad produktion av mat i Sverige och det antas leda till ökad användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket, vilket innebär en ökad risk för dricksvattnet. Här vill Svenskt Vatten se skärpta regler och en bättre balans mellan ökad livsmedelsproduktion och vattenskydd.

Men regeringen tycks istället gå åt motsatt håll. Förutom att livsmedelsstrategin inte innehåller något om vattenskydd luckras reglerna upp.

– Livsmedelsstrategin vill släppa in växtskyddsmedel som andra länder godkänt men som vi inte haft i Sverige. Man vill öka tillgängligheten till växtskyddsmedel, säger Peter Sörngård.

Redan tidigare i Vattenskyddsutredningen luckrade regeringen upp reglerna kring spridning av bekämpningsmedel nära våra vattentäkter. Utredningen kom fram till att de centrala reglerna skulle plockas bort och att de frågorna skulle beslutas lokalt, berättar Peter Sörngård.

– Men kunskaperna och den internationella forskningen kring kemikalier och vattenskydd finns på central nivå och de kunskaperna uppdateras ständigt.
Om de här frågorna ska bestämmas lokalt kring var och en av våra 1.700 vattentäkter kan det i princip innebära lika många nya beslut om varje substans och sakfråga. Och det är beslut som dessutom snabbt kan bli inaktuella. Det behövs mer centrala regleringar kring de här frågorna. Kommunerna har ansvar för att skydda vattentäkterna, men de måste få hjälp med detta.

När det gäller spridning av kemiska bekämpningsmedel kan Peter Sörngård se att det delvis handlar om en intressekonflikt och en avvägning mellan jordbrukets intresse att producera mat och dricksvattenproducenternas intresse att skydda vattentäkterna (det gäller dock inte det ekologiska jordbruket eftersom man där inte använder kemiska bekämpningsmedel / reds anm). Med ökad livsmedelsproduktion och varmare klimat skärps troligen den här målkonflikten, liksom konkurrensen om det rena vattnet.

– Man bör tänka på att tillgången på rent vatten påverkar även livsmedelsindustrin och alla led i livsmedelskedjan efter jordbruket, inte bara hushållen. Rent vatten handlar därför också om att bonden ska kunna få avsättning för sina produkter via en industri som är trovärdig.

– Riskerna för vårt dricksvatten ökar. Vi måste vara rädda om det vatten vi har och vi behöver vara extra noga inom skyddszonerna kring våra vattentäkter, säger Peter Sörngård.

Nomineringarna till Svenska Designpriset 2017 har presenterats och Järna Mejeris mjölkförpackningar har nominerats inom kategorin ’Identitet – förpackningar’. Förra veckan berättade vi om att Ytterjärna Forums magasin också har nominerats.

Svenska Designpriset utser Sveriges främsta alster inom formgivning och design och juryn som utser nomineringarna består av några av landets främsta designers och strateger. Juryn har nominerat bidragen till den prestigefyllda tävlingen, men det är allmänheten som utser en vinnare genom röstning.

– Vi är självklart stolta över nomineringen och får också ofta positiv feedback på designen från våra kunder, säger mejerichef Karin Arkbåge. Vi sticker ut med vår avskalade design och det gör att många har lagt märke till oss.

Det är inte första gången Järna Mejeris avskalade design utmärker sig, tidigare har den uppmärksammats av bland annat den internationella designbloggen the Dieline för den stilrena formgivningen.

Omröstningsprocessen, som är öppen för alla, pågår den 11-17 september, där även bidragen kan ses i sin helhet. Den slutliga vinnaren presenteras på en gala i Göteborg den 19 oktober. Här kan du gå in och rösta om du vill!

I en bra föreställning eller konsert blir man helt fri att uppleva nuets ögonblick. Kultur är en källa till inre tillväxt och mening som vi knappast kan leva utan. Det säger Peter de Voto, VD för det unika Kulturhuset i Ytterjärna, som nu fyller 25 intressanta år.

Peter var med från början när Kulturhuset skapades och har under alla år ansvarat för programmet av musik, dans, performance, teater, berättande och mycket annat. Här har man bjudit på en stor bredd av både världsberömda, Sverigekända och även mindre kända föreställningar och artister. Det gemensamma är först och främst att de håller hög kvalitet och att de speglar något av det som lever i tiden idag, både klassiskt och modernt. Det har genom åren varit allt ifrån Kungliga Filharmonikerna, en rad toppsolister, Cullbergbaletten och Cirkus Cirkör till artister som Laleh, CajsaStina Åkerström och komiker som Sissela Kyle och Carl Einar Häckner.

Kultur är en plats för frihet och inre tillväxt

Vad vill du att åskådaren ska uppleva?
– Jag vill att man ska bli gripen och ryckas med och att nuet blir det väsentliga. Vi människor är alltid på väg någonstans och varje person har sin egen historia i bagaget. Men att uppleva själva ögonblicket och vara öppen för vad som händer just nu ger möjlighet att vara totalt fri. Kulturen är en plats för frihet, säger Peter de Voto, och citerar några ord ur Harry Martinsons Aniara: ”… en tankemängd som kunnat rädda oss om den i tid fått vara med i odlandet av anden…”

Det här anknyter till syftet med Kulturhuset och den ännu större frågan om varför kultur är så viktigt för människor och samhälle. Enligt Peter handlar det om grundläggande saker som meningen med livet och att utvecklas som människa.

– Att i nuet få upplevelser som går utöver livet och vardagen är som att glänta på och titta in i en värld som inte är av denna värld… eller som Edit Södergran skrev: ”Jag längtar till landet som icke är”. Redan att lyssna på musik är en så otroligt icke-världslig sak. Trots att det bara är svängningar i luften kan vi uppleva musiken så starkt och realt och bli så berörda. Skulle man kunna leva utan musik och annan kultur? Knappast. Det skulle vara som att inte få luft, säger Peter.

Han menar också att man genom kultur i olika former kommer i kontakt med sitt inre och att det kan vara en del av att utveckla och förändra sig själv och lära sig nytt. Det kräver en viss ansträngning av åskådaren att ta emot intryck och vara öppen för det, vilket Kulturhuset försöker uppmuntra till.

– Vi vill bidra till en inre tillväxt hos människor, snarare än ekonomisk tillväxt. Det kan också leda fram till odlandet av en sorts medkänsla eller altruism, dvs motsatsen till egoism. Kulturen innehåller förstås också ett element av skönhet och att få in det vackra i livet.

Inget riktigt samhälle utan kultur

Kultur är inte något som bara görs på en scen, i film eller böcker, menar Peter. Vi människor drömmer och fantiserar hela tiden och egentligen gör vi ständigt kultur själva på ett diffust sätt. Men på exempelvis en scen blir det hela mer tydligt och förklarande. När det gäller kulturens betydelse gör han en liknelse med brödbakning.

– Kulturen är för samhället vad jästen är för brödet. Utan kultur blir det inget riktigt samhälle. Det finns förstås även populärkultur, som då mer är att jämföra med bakpulver. Det kan absolut vara trevligt och gott med ett snabbjäst bröd också, men man behöver även Brahms och surdegsbröd.

– I storheter som Brahms, Mozart, Strindberg, Bergman och väldigt många andra kan man upptäcka något nytt varje gång och på så sätt är det något som går framåt hela tiden och gör livet ännu mer värt att leva. De har också alla skapat något som förändrar världen.

Blev uppskattad scen i etablerad kulturbygd

Att det sedan ett kvarts sekel finns ett livaktigt kulturhus i Ytterjärna är egentligen inte så förvånande, även om det också är en bedrift. Den antroposofiska impulsen och alla olika antroposofiskt inspirerade verksamheter som finns i Järna-takten är starkt präglade av just kultur i ordets vidare bemärkelse. Det är exempelvis kultur som stärkande och läkande kraft i vården, kultur som pedagogiskt verktyg, kultur kring maten och odlingskultur i lantbruket.

När Kulturhuset i Ytterjärna skapades började det med ett önskemål om att man skulle bygga en teater för eurytmi, för att sprida denna rörelsekonst. Sedan tidigare fanns också planer på någon form av samlingslokal på platsen. Peter de Voto undervisade själv i eurytmi och var med i den mycket tvärprofessionella brainstorminggrupp med Arne Klingborg och många andra som under några år finslipade planerna.

På gräset på platsen där Kulturhusets scen nu finns ställde sig 19 eurytmister i en cirkelformation för att arkitekterna skulle se hur stor scenen behövde vara och för att kunna mäta upp det hela på plats. Det skulle senare visa sig ge en scen med proportioner som uppskattats av många danskompanier som framträtt på Kulturhuset genom åren. Ambitionerna med Kulturhuset växte under processens gång. Antalet sittplatser ökades till 500 och både foajén och caféet tillkom i planerna. Kulturhuset skulle både vara en samlingsplats och en scen för fler ändamål.

Själva byggstarten invigdes av Kungen och Drottningen. Bygget, som bekostades genom gåvor, blev en mycket dynamisk process, berättar Peter. Trots att olika grupper arbetade med olika delar av huset blev helheten mycket genomtänkt. Arkitekten Erik Asmussen sa lite skämtsamt att han brukade komma och titta på hur man byggt och sedan rita om efter det. En av ambitionerna man hade var att väggarna skulle ha liv genom vinklar, skulpturer, färg och det skulle vara målningar i taken. Fritz Fuchs färgsatte Kulturhuset.

Kulturminister Birgit Friggebo invigde Kulturhuset 1992 och snart spred sig nyheten i musik-Sverige att det fanns en ny konsertscen med fin akustik. Sveriges Radio gjorde en konsert med Esa-Pekka Salonen och Konserthuset gjorde en inspelning med dirigenten Sixten Erling, som senare återkom många gånger. Genom kontakter med grundaren av Dansens Hus, Jan Zetterberg, fick man en del dansföreställningar till Kulturhuset som snart blev känt även som dansscen. Bland många kända danskompanier som varit här märks bland andra Cullbergbaletten och Batsheva Dance Comapany.

Svettigt minne

När det gäller dans och performance har Peter de Voto ett av sina svettigare minnen som ansvarig för programmet på Kulturhuset. Den japanska gruppen Sankai Juku med fem vitsminkade herrar som dansade s.k. Butho-dans, med mycket långsamma kontrollerade rörelser och mycket speciella (och dyra) arrangemang på scenen. Bland annat rinnande sand, rinnande vatten och en stor vattendamm där ljuset skulle reflekteras på ett speciellt sätt när de rörde sig där. Gruppen var väldigt noga och bestämda med perfektionen i detaljerna. Bland annat skulle vattnet i dammen håll minst 35 grader, annars ställde de in föreställningen. Peter hade hyrt in en tankbil som fyllde dammen, men vattnet visade sig vara rostigt och japanerna stoppade det hela. Det var utsålt och publiken strömmade till. Nu fick medarbetarna på Kulturhuset kämpa hårt för att lyckas fylla dammen med tillräckligt varmt vatten från husen omkring. Det var osäkert om föreställningen skulle bli av och när japanerna till slut sa ok hade det hunnit bli ångande varmt och fuktigt i salen. Men det blev en mycket stark och lyckad föreställning som folk pratar om än idag.

Artister som vill något mer

Även i år har Kulturhuset ett intressant program med mycket sång och musik av hög kvalitet och inte minst en ny föreställning av Cirkus Cirkör. För framtiden drömmer Peter om att få möjlighet att göra egna produktioner av sceniska verk, exempelvis opera. En annan idé är att göra en spetsföreställning med den bästa dansen som finns i världen. Han hoppas också att publiken ska få följa nya unga talanger som kommer fram. Nästa år fortsätter man exempelvis med Järna Festival Academy under en vecka med unga toppmusiker från hela världen som här sponsras av bland andra Anders Walls stiftelse.

– Vad vi gör i framtiden beror också mycket på vad artisterna vill med sina framträdande. Hos oss ska de helst inte bara göra konserter och ta betalt, de ska vilja något mer, säger Peter de Voto.