Civilsamhällets lösningar på lokala och globala problem blir allt proffsigare och starkare, men i många länder ökar samtidigt det politiska trycket mot sådana initiativ. En annan trend är att makthavare ofta försöker lösa problem med samma resonemang som har orsakat problemen. Det menar Ole von Uexkull som är chef för Right Livelihood-stiftelsen.

Ibland kallas Right Livelihood-priset det Alternativa Nobelpriset. Syftet med utmärkelsen är att hedra och stötta modiga människor och organisationer som på ett visionärt och föredömligt sätt arbetar för att lösa globala problem. Ofta utifrån ett lokalt sammanhang. Hittills har 166 pristagare från 68 länder uppmärksammats för sina insatser. Utmärkelsen, som har sitt säte i Stockholm, har fått sitt namn efter det buddistiska konceptet Right livelihood, som uppmuntrar människor att leva på ett etiskt sätt med respekt för både människor och miljö. Det speglar ganska väl vad detta handlar om.

De holistiska lösningarna är ofta bäst

De problem- och lösningsområden som kan vara aktuella för Right Livelihood-priset spänner över ett brett fält. Det kan röra sig om allt ifrån mänskliga rättigheter, fred och demokrati till miljö, hälsa och hållbar utveckling. Årets utmärkelser handlar lite förenklat om humanitärt arbete i krig (Syrien), kvinnors rättigheter (Egypten), migranters rättigheter (Ryssland) och journalisters yttrandefrihet (Turkiet).

– Med våra helt öppna nomineringar ställer vi egentligen en fråga till hela världen om var de största problemområdena finns och var man ser bra praktiska lösningar på dessa. Ofta är det just de som tar sig an problem på ett praktiskt sätt som får fram de bästa lösningarna. Sådana lösningar täcker ofta också in flera aspekter på problemen. Exempelvis kan ett projekt mot fattigdom i Indien även komma in på frågor om naturresurser, vilket också kan göra det till ett politiskt projekt och ett antikorruptionsprojekt, säger Ole von Uexkull.

Civilsamhällets lösningar allt starkare, men politiska inskränkningar ökar

De många nomineringarna till Right Livelihood-priset och de breda internationella kontakter stiftelsen har är även intressant som global temperaturmätare för olika problemområden på vägen mot en bättre värld. Ser man några viktiga trender här?

– En oroväckande trend de senaste åren är att sådant som tidigare setts som frågor om exempelvis miljö och hälsa numera ofta möter liknande motstånd som tidigare bara var typiskt för direkt politiska initiativ. Handlingsutrymmet för civilsamhället har blivit mindre och mindre i många länder, bland annat genom lagar som begränsar utländsk finansiering av icke-statliga organisationer.

Sådana s.k. NGO-lagar och liknande politiskt tryck finns exempelvis i Ryssland, Egypten, Turkiet och Indien. Flera av årets pristagare arbetar under svåra förhållanden och har staten emot sig i frågor som enligt Ole von Uexkull inte borde vara så känsliga. En av årets pristagare, Mozn Hassan som arbetar för kvinnors rättigheter och mot sexuellt våld, har av egyptiska myndigheter belagts med reseförbud. Det är därför ännu oklart om hon kan komma till ceremonin för att ta emot priset som planerat.

– Allt mer av civilsamhällets aktiviteter ses i flera länder som ett politiskt hot mot makthavare. Detta är samtidigt också ett tecken på att sådant arbete har effekt, säger Ole, och pekar på en positiv mottrend.

– Civilsamhällets lösningar växer sig allt starkare och bättre. Fler aktivister börjar arbeta även med juridiska instrument, utöver det praktiska arbetet. De tar fajten att förbättra rättsliga principer och tar därmed diskussionen på en högre nivå.

Fler falska problemlösningar

Miljöfrågor är ett område som varit stort ända sedan Right Livelihood-priset startade. Inom flera miljöfrågor är man idag mer överens om problemformuleringarna än tidigare. Där handlar det nu mer om en kamp om lösningarna, anser Ole von Uexkull. I detta ser han en annan huvudtrend när det gäller problemlösningar: Det blir vanligare med vad han kallar falska lösningar.

– Det finns många oärliga förslag som ser ut som lösningar men där man egentligen mest vill fortsätta som tidigare, enligt det gamla system som har skapat problemet. Allt som försöker se grönt ut är inte grönt. Även Albert Einstein sa att det är omöjligt att lösa ett problem med samma tänkande som skapade problemet.

Jordbruket är ett ämnesområde där Ole tycker att man, till skillnad från andra miljörelaterade frågor, inte är överens om problemformuleringarna. Här reagerar starka intressen också mycket känsligt på sådant som ifrågasätter deras monopolartade syn på hur jordbruk ska bedrivas. Något som också bidrar till problem kring jordbruket är att företagskoncentrationen och företagens kontroll av sektorn gått för långt.

– Det är många som verkar för teknologiska lösningar i en sorts ingenjörisering av jordbruket, där man försöker förändra naturens funktionssätt. Men det är egentligen småbönderna och småjordbruken som försörjer de flesta människorna och som binder mest kol i marken. Det småskaliga erbjuder ofta de bästa lösningarna, men tyvärr är det inte så attraktivt i den politiska sfären.

Ekonomiska intressen hänger många gånger ihop med politiska. De ekonomiska intressena har länge varit välorganiserade och har blivit alltmer sofistikerade. Men det har glädjande nog även civilsamhället blivit, menar Ole. Samtidigt finns det också journalister och parlamentariker som granskar lobbyisterna.

Priset gör konkret skillnad

Right Livelihood-priset gör stor nytta på flera sätt. Utmärkelsen uppmärksammar bra lösningar på viktiga problem som angår oss alla globalt. Den bidrar till debatten inom olika problemområden. Pristagarna får ofta helt nya möjligheter att gå vidare med sina initiativ och sprida lösningarna. I situationer och i länder där det finns ett tryck och ibland hot från den etablerade makten kan Right Livelihood-priset ge ett konkret skydd för pristagarna, eftersom deras arbete då uppmärksammas internationellt.

– Vi har ett dokument på ett 80-tal sidor med exempel på sådant som förändrats på grund av den uppmärksamhet som Right Livelihood-priset ger. I exempelvis Demokratiska Republiken Kongo ville regeringen lägga ner en miljöorganisation, men efter att grundaren René Ngongo fått utmärkelsen ordnade regeringen istället en mottagning för pristagaren och organisationen. Pristagaren kunde sedan också hjälpa andra hotade organisationer och medverka till att 60 miljöaktiva som varit häktade friades. Det finns många exempel där vår utmärkelse bidragit till verkliga förbättringar för många människor, berättar Ole.

Hur kan man stödja det här arbetet?

– Man kan sprida budskapen, skänka pengar och nominera kandidater till Right Livelihood-priset. Och inte minst kan man fortsätta med sitt eget goda arbete i den här andan, exempelvis mycket av det som görs i Järna. Vi ser priset som en inspiration för hela civilsamhället. Det handlar om att stödja ändamålet snarare än oss, säger Ole von Uexkull.

Årets priser kommer att delas ut vid en ceremoni på Vasamuseet i Stockholm den 25 november. För pristagarna blir det i Sverige även möten med riksdagsledamöter och utrikesminister Margot Wallström, men den mångåriga traditionen att hålla prisceremonin i riksdagen har nu brutits efter beslut av talmannen i våras. Skälet uppgavs vara lokalbrist, men kritiker menar att beslutet beror på uppståndelsen när Edward Snowden fick priset 2014.

– Vi ser mycket fram emot att ha prisceremonin på världsunika Vasamuseet, det kommer bli en fantastisk inramning där. Samtidigt beklagar vi att talmannen inte har tagit till sig av den massiva kritik som kommit från riksdagsledamöter, det svenska civilsamhället och FN:s särskilda rapportör för mötes- och föreningsfrihet angående beslutet att stoppa utdelningen av priset i riksdagen, säger Ole von Uexkull.