Det är mycket som talar för att vi i Sverige står inför ett gradvis skifte av proteinkällor i maten, från kött – särskilt rött kött – till andra proteinkällor, främst vegetabiliska men också animaliska. Det är också hög tid att dämpa dagens protein-hype som fått för stort genomslag, menar Tove Lindgren på konsultföretaget Macklean, som tagit fram en rapport med titeln Proteinskiftet.

Många krafter bakom ett kommande paradigmskifte

Rapporten grundar sig på konsumentundersökningar, statistik om vad vi äter, en enkätundersökning bland 100 aktörer i livsmedelsbranschen och samtal med ett stort antal branschaktörer samt med forskare och studenter.

– Den viktigast övergripande slutsatsen är att någon form av paradigmskifte är på gång när det gäller proteinkällor i vår mat. Det handlar inte om att köttet försvinner helt och alla blir veganer, utan snarare om att allt fler ser på proteiner på ett annat sätt och att främst vegetabiliska proteiner kommer mer i fokus. I dag kan man säga att köttet har en status och position som den självklara proteinkällan, som en sorts norm. Men detta kommer att ifrågasättas, säger Tove Lindgren.

Hon menar att det är många drivkrafter som drar åt det här hållet samtidigt som det hela handlar om frågor om hälsa och hållbarhet, som många människor påverkas av och tycker är viktiga. Därför kommer den här utvecklingen att få stor spridning. Enligt rapporten säger exempelvis 85 av 100 branschaktörer i en enkät att de upplever ett proteinskifte som innebär minskad köttkonsumtion till förmån för andra proteiner från både växt- och djurriket.

– Det finns väldigt stor enighet om att det är åt det här hållet vi ska gå. Många företag i branschen tar nu position i den här frågan. Livsmedelsföretag breddar sina produktportföljer, skapar nya samarbeten och handeln börjar positionera sig kring framtidens sortiment. Coop:s kampanj ”Kära köttbit” är ett exempel på det.

– Även den offentliga sektorn, Livsmedelsverket och en stor del av forskningen är inne på samma linje, medan politiker dock har lite mer blandad syn. Om konsumenterna vill ha det här och producenterna tar fram det och dessutom offentliga aktörer agerar så kan det här gå ganska snabbt.

Stort konsumentintresse

När det gäller konsumenterna beräknas det finnas en stor grupp på omkring 40 procent av befolkningen som värderar en livsstil av hälsa och hållbarhet och som är beredda att betala mer för det (de brukar kallas LOHAS – Lifestyle of Health and Sustainability). En annan grupp, förmodligen delvis överlappande, är s.k. flexitarianer som delvis äter vegetarisk kost. Omkring 45 procent av svenskarna uppger att de äter vegetariskt en eller flera gånger i veckan. Flera undersökningar visar att var fjärde konsument tänker dra ner på sin köttkonsumtion.

Enligt Tove Lindgren finns en viss övervikt på yngre konsumenter som vill vara med på det här tåget. Det finns också många utrikesfödda som är mer benägna att äta vegetariskt, därför att det är mer vanligt förekommande i många andra matkulturer. Men det är inte frågan om en typisk storstadstrend, menar Tove. Det här är mycket större. Ett verkligt prov på potentialen i den här utvecklingen gavs vid ett panelsamtal nyligen anordnat av Organic Sweden. Max Hamburgares hållbarhetschef Kaj Török berättade då att lansering av en vegoburgare nyligen blev den mest framgångsrika lanseringen i företagets historia. Den tycks ha gått bra i många olika delar av landet.

Utveckling i steg

Tittar man på den totala svenska köttkonsumtionen idag så har den inte minskat. Nötkött har legat på en stabil nivå de senaste åren efter att ha ökat under många år. Griskött har minskat något, medan fågelkött har ökat. Kan man då tala om ett proteinskifte?

– Proteinskiftet har inte riktigt tagit fart än, men det finns idag många drivkrafter som verkar i den riktningen. När kött tappar sin status som den tydliga proteinnormen och när vegetabiliska proteiner anses lika fint kan det här slå igenom snabbt, säger Tove Lindgren.

– Det är svårt att veta i detalj hur stegen i utvecklingen mot andra proteinkällor blir, bland annat beroende på i vilken takt produkter och värdekedjor utvecklas. Nu närmast kommer vi att se ett skifte från nöt- och griskött mot mer kyckling och fisk, och på sikt allt mer vegetabiliskt i form av mer baljväxter, frön, spannmål med mera. Fler konsumenter kommer att lära sig att det finns protein i många olika livsmedel, inte bara kött. Forskning pågår också kring odlat kött, insekter och olika former av svampproteiner, men detta ligger troligen längre fram i tiden.

– Intressant är att se vad vi kan göra här i Sverige. Vi har möjlighet att vara föregångare inom alternativa proteinkällor. Det gäller att vara tidigt på bollen och se vad som fungerar här med bland annat våra traditionella spannmål och rotfrukter osv. Exempelvis Lantmännen satsar mycket på att odla mer baljväxter.

Överdriven protein-hype

Tove Lindgren är kritisk till den protein-hype som idag fått så stort genomslag. Det finns en del missuppfattningar om proteiner som behöver redas ut. Enligt rapporten Proteinskiftet behöver vi i vårt land egentligen inte äta mer proteiner. En medelaktiv medelålders kvinna behöver 53–106 gram protein om dagen och motsvarande man något mer. Vid träning ökar behovet endast med cirka 10–20 gram. Det kan jämföras med den genomsnittliga proteinkonsumtionen som för ett par år sedan var 110 gram per person och dag. Kött som proteinkälla är också övervärderad, även om den idag är den största enskilda proteinkällan i den svenska kosten. Köttet står bara för 16 procent av proteinet vi äter och korv för ytterligare 3 procent. Proteiner finns alltså i väldigt mycket annat som vi äter.

– Vi behöver ändra på den förenklade uppfattningen att kolhydrater är dåligt och proteiner bra, samt att animaliska proteiner är bättre än vegetabiliska. Det viktiga är att vi äter en varierad kost.

Tove Lindgren betonar också att en viktig framgångsfaktor för ett proteinskifte är att det inte sker med pekpinnar. Det bör istället vara en inkluderande trend där allt fler känner att det är intressant, och där maten är lätt att laga och går i linje med matvanor vi har idag. Hon tror att livsmedelsbranschen har stor makt när det gäller att driva utvecklingen. Bland annat genom att vara med i primärproduktionen och att ta fram hållbara, attraktiva vegetariska produkter med visst fokus på protein. Det blir också viktigt att informera konsumenter på ett inspirerande och lustdrivet sätt.

– Livsmedelshandeln har också en viktig roll när det gäller sortiment som premieras. Här kan man behöva ge nya typer av produkter längre tid på sig att bevisa sin plats i sortimentet. Även myndigheter har en viktig roll i ett proteinskifte, genom att förenkla en del regelverk som idag är anpassade efter traditionella råvaror och produktionssätt.

Järna Mejeris helmjölk skapar under december julstämning i butikshyllorna. Helmjölken är en av mejeriets storsäljare och för oss tillbaka till gamla tiders julbord.

I sina produkter använder Järna Mejeri enbart mjölk från biodynamiska kretsloppsgårdar där korna får äta det gräs och hö som odlas på gården och som är naturligt för korna – inte inköpt och importerad majs och foderkoncentrat som annars är vanligt. Kretsloppet på gårdarna har inte minst stora miljöfördelar. Det minskar läckaget av näringsämnen till mark och vattendrag, det ökar mullhalten och bördigheten i marken och minskar jordbrukets klimatpåverkan avsevärt. På de biodynamiska gårdarna har man också överlag en god djurhållning. Bland annat får korna större utrymmen än vad som är vanligt, de får behålla sina horn och de får beta mycket utomhus.

– Vi anser att en produktion som är skonsam och naturlig för djuren, och som hanterar mjölkråvaran och dess näringsämnen på ett skonsamt sätt ger bättre och godare mejeriprodukter. Det finns också mycket viktiga ekologiska och etiska aspekter på det här. Vi bär ett ansvar för allt levande omkring oss, säger Hans Petter Sveen som är en av initiativtagarna till Järna Mejeri.

Citatet ovan är från en artikel som vi på Ytterjärna Forum tidigare skrivit om Järna Mejeri. Läs den gärna här i sin helhet.  Julmjölken säljs för fullt hos Järna Mejeris vanliga återförsäljare som du hittar på jarnamejeri.se.

Vi har tidigare skrivit på Ytterjärna Forum om bin och hur viktiga de är för världens produktion av mat, bland annat i vår intervju med biodlaren Peter Schneider Vingesköld. Bina fortsätter dock att minska. I en artikel berättar Miljö & Utveckling om tio nya förslag som en forskargrupp har tagit fram för att rädda pollinatörerna. Åtgärderna publicerades i senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Science, och bygger på en rapport från den nya globala plattformen för ekosystemtjänster och biologisk mångfald, IPBES.

Enligt Riccardo Bommarco, en av experterna i utredningen och professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, är rapporten en milstolpe och ger bra kunskapsunderlag för beslutsfattare och för samhället i stort.

De tio punkterna för att rädda bina – alltså pollinatörerna – innebär bland annat att man ska ta hänsyn till indirekt och icke-dödlig påverkan vid riskvärdering av genmodifierade grödor. Man uppmanar till en striktare reglering av bekämpningsmedel på global nivå. Man menar också att pollinering måste erkännas som en resurs i lantbruket.

Vidare finns bland punkterna en uppmaning till att utveckla försäkringssystem som skyddar lantbrukare som använder ekosystemtjänster i stället för kemikalier i sitt lantbruk. Man uppmanar beslutsfattare till att bevara och återskapa grön infrastruktur i både odlade och urbana landskap, samt att stötta lantbruk som satsar på ett diversifierat lantbruk med många olika grödor.

Alla de tio punkterna hittar du här, i artikeln av Miljö & Utveckling.

Överanvändning av antibiotika på djur är en viktig orsak till ökningen av antibiotikaresistenta bakterier. Grundproblemet är ekonomiskt där en prispressad, maximerad produktion överlag ger sämre djurhållning med mer sjukdom och antibiotika som följd. Det industriella produktionssättet fungerar helt enkelt inte på levande varelser, säger veterinär Wilbert Beyer.

”Man vill klämma ur kreaturen så mycket som möjligt”

Den mycket stora användningen av antibiotika i djurproduktion har på senare tid fått ökad uppmärksamhet därför att den bidrar till ett allvarligt hot mot oss människor och den moderna sjukvården. Det är illa nog. Men det här är dessutom inte bara en medicinsk ödesfråga för människor. I den bakomliggande orsaken finns uppenbart också en etisk fråga om hur vi behandlar våra djur i livsmedelsproduktionen.

– Den mest pådrivande faktorn för sjukdomar hos djuren är att man maximerar produktionen. Man vill klämma ur kreaturen så mycket som möjligt. Det finns ett klart samband mellan avkastning och sjukdomsförekomst hos djuren, säger Wilbert Beyer. Som veterinär har han lång erfarenhet av arbete med djurhälsa, tidigare genom organisationen Växa Sverige som arbetar för lantbrukare.

– I den intensiva djurhållningen får allt färre människor ta hand om allt mer, med allt mer sofistikerade tekniska lösningar. Tiden man kan ägna åt ett enskilt djur blir allt kortare. Det hela hänger också ihop med internationell konkurrens, EU-medlemskap och nedtryckta priser där bönder inte får ut vad det egentligen kostar.

– Det har skapats en överproduktion som har snedvridit alla priser, och sedan måste man subventionera sina bönder, plus att man får djur som blir sjuka. Man har överfört det industriella tänkandet på det biologiska och det fungerar inte. En maskin kan man trimma, men för levande varelser får en sådan maximering konsekvenser, menar Wilbert Beyer.

Att djurhälsan blir sämre av en allt mer maximerad produktion ser man bland annat på att livslängden på djuren blir kortare. Den höga produktion som krävs tär på djuren. Exempelvis en svensk ko mjölkas idag i genomsnitt på dubbelt så mycket mjölk jämfört med på 1960-talet och lever ungefär 5 år i genomsnitt. Tidigare levde korna omkring 10-13 år. Wilbert Beyer berättar att ekologiska gårdar ofta har mindre sjukdomar i sina djurbesättningar, även om det också finns sämre gårdar som är ”eko light”. Särskilt på biodynamiska gårdar ser han bättre djurhälsa.

– Där har man bland annat bestämt sig för att använda det för kon naturliga foder som gården kan ge – inget kraftfoder – och att inte mjölka korna mer än de klarar av. Avkastningen är lite lägre, men det går. Det handlar generellt mycket om viljeinriktningen och kunskaperna hos den som driver gården. Dock kan tidigare gjorda investeringar och ekonomin kring detta ibland vara ett hinder.

Bra djurhållning viktigast för att minska antibiotika

Enligt Wilbert Beyer är det allra viktigaste sättet att få ner antibiotikaanvändningen på djur att arbeta förebyggande för god djurhälsa. Då är det viktigt att inte pressa och stressa djuren och att de får producera vad de klarar av på ett naturligt sätt med ett naturligt foder. Utfodra exempelvis inte en ko som en gris. Det är också viktigt att ta hänsyn till djurens beteendemönster och instinkter, att varje djurart får bete sig naturligt inom ramen för vad som är möjligt. För en ko kan det exempelvis vara att få gå ute och beta och att få vara med sin kalv, för grisar att få böka och bygga egna bon och för höns och andra fjäderfän att de får komma ut och beta grönt, äta insekter etc.

Inom Sveriges gränser ligger lantbruket bra till i internationell jämförelse vad gäller användningen av antibiotika och djurskötsel, vilket är två områden som hänger ihop. Men det återstår en hel del att göra och det finns stora skillnader inom Sverige. Ett grundläggande problem för båda områdena är stordriften och industrialiseringen av djurhållningen.

– De mindre gårdarna i Sverige försvinner och de flesta gamla familjejordbruken är i avtagande. De enda som ökar i antal är besättningar på över 50 kor och över 300 kor. Inom fjäderfä och grishållning har industrialiseringen och massdjurhållningen gått längre under lång tid, säger Wilbert Beyer.

– I Sverige är det exempelvis tillåtet att ge slaktkycklingar förebyggande behandling med coccidiostatika, som är ett antibiotikum som hämmar tarmparasiter och vissa tarmbakterier, fram till några dagar före slakt. Det finns regler om antal kycklingar på en viss yta, men om man med hjälp av antibiotika kan visa att man har bra djurhälsa kan man pressa upp antalet ytterligare. Belöningen för till synes bättre djuromsorg är alltså att de får ha det lite sämre, vilket är absurt.

Oroande fakta

Enligt Världshälsoorganisationen WHO används globalt mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Det beror främst på att antibiotika ges till hela grupper av djur för att få snabbare tillväxt och/eller för att förebygga sjukdom. Enligt WWF:s köttguide ges i de flesta länder ungefär 90 procent av all antibiotika som gruppbehandling i foder eller vatten. I Sverige är motsvarande siffra drygt 10 procent. Enligt samma källa räknar man med att det här kommer att öka kraftigt globalt till följd av att man går över till intensiv djurhållning i medelinkomstländer för att försörja växande marknader med kött.

Samtidigt pågår på många håll också ett arbete för att minska antibiotikaanvändningen på djur. I Sverige och i EU får man idag inte använda antibiotika för att öka djurens tillväxt, vilket dock är tillåtet i många andra länder i exempelvis Nord- och Sydamerika. Sverige är det EU-land som använder minst antibiotika på djur. Inom EU finns dock, trots vissa gemensamma regler, mycket stora skillnader i antibiotikaanvändning. Till viss del beror det på skillnader i djurslag och typer av antibiotika. Tyskland använder 16 gånger mer antibiotika på djur än Sverige, och i Italien och Cypern rör det sig om 25-30 gånger mer. I EU-länder som Holland och Tyskland säljs en del av antibiotikan av veterinärer som på så sätt får en del av sin inkomst från detta. De stora skillnaderna inom EU menar Wilbert Beyer delvis beror på att det är vanligt med förebyggande antibiotikabehandlingar i grupper av djur.

– Man utnyttjar möjligheten att hålla patogener borta med hjälp av antibiotika och då behöver man inte göra så mycket med miljön. Man kan ha dålig djurskötsel i produktionen och ändå få fram djuren till slakt.

I Danmark använder man betydligt mer antibiotika på djur än i Sverige, främst i grisproduktionen. Enligt ett SVT-reportage nyligen är 63 procent av landets viktiga avelsgrisar smittade med multiresistenta MRSA-bakterier. Den spridningen har skett sedan 2008, och under lång tid undlät myndigheter att se till att det togs prover på avelsgrisarna, enligt reportaget av hänsyn till ekonomiska branschintressen. MRSA-bakterierna sprider sig nu till människor. Under samma period har antalet danskar som bär på detta gris-MRSA ökat kraftigt från ett fåtal till totalt 12.000.

Vår import av griskött från Danmark har minskat under senare år. Men enligt tidigare uppgifter från SVT har importen av fläskkött istället ökat kraftigt från länder som använder betydligt mer antibiotika än Danmark – främst Tyskland och Polen. Andra länder som vi importerar mycket kött ifrån är bland annat Irland, som ligger ungefär i nivå med Danmark i antibiotikaanvändning, samt Brasilien som enligt uppgifter är stor användare av antibiotika i foder.

Avkastningskrav och lägsta pris ställs mot djurhälsa

Hela problemet med överanvändning av antibiotika och dålig djurhållning tycks bero på en dålig balans mellan avkastningskrav och god djurhälsa, där djuren överlag är förlorare. Ett stort ansvar ligger här förstås även på alla konsumenter av animalprodukter, eftersom vi i praktiken kan välja mellan att uppmuntra lägsta pris eller bättre djurhälsa. Så länge vi väljer att konsumera enbart utifrån lägsta pris bidrar vi generellt till maximerad produktion, sämre djurskötsel och antibiotikaanvändning.

– Har man möjlighet ska man som konsument vara uppmärksam på var produkterna kommer ifrån och stödja de bönder och verksamheter som man tycket arbetar vettigt, och betala vad detta kostar. Så länge man exempelvis säljer ägg för 1 krona styck är det inte bra djurskötsel, de bör kosta åtminstone runt 3 kronor, säger Wilbert Beyer.

Även med god djurskötsel och bra förebyggande arbete kan djur bli sjuka, och även då finns möjligheter att undvika antibiotika. Det finns enligt Wilbert Beyer växtbaserade medel och även homeopatiska medel som fungerar utmärkt.

– Det finns också en EU-förordning som säger att man på ekologiska gårdar helst ska använda växtbaserade och homeopatiska medel för att undvika att använda för mycket antibiotika. Men det har Sverige satt sig emot med krav på vetenskapliga effektbevis utöver den beprövade erfarenhet som finns.

När det gäller användande av växtbaserade och homeopatiska medel betonar Wilbert Beyer att man då ska veta att man inte samtidigt kan driva exempelvis en mjölkko till maximal produktion. Då har kon inga reservkrafter som hon kan aktivera, vilket han menar är centralt i sådana behandlingar. De kan alltså inte ersätta antibiotikan rakt av utan att man också har en bra djurhållning.