3 oktober, 2017

Upplev Ytterjärna – öppet hus på torsdag

Har du varit nyfiken på Ytterjärna men aldrig kommit iväg? Eller kanske ätit lunch där någon gång och vill lära dig mer? Då har du chansen nu på torsdag 5 oktober. Då anordnar nämligen föreningen Ytterjärna Nätverk en öppet hus-dag tillsammans med de lokala verksamheterna. …

LÄS MER

Har du varit nyfiken på Ytterjärna men aldrig kommit iväg? Eller kanske ätit lunch där någon gång och vill lära dig mer? Då har du chansen nu på torsdag 5 oktober. Då anordnar nämligen föreningen Ytterjärna Nätverk en öppet hus-dag tillsammans med de lokala verksamheterna.

Oavsett om du vill äta gott, prova att måla, upptäcka smultronställen, gå en guidad tur på Vidar Rehab, lyssna på överraskningsmusik eller veta mer om platsen i sin helhet så är det här ett utmärkt tillfälle. Anna Hast jobbar på uppdrag av föreningen och är en av dem som står bakom Öppet hus-dagen, och menar att det finns något för de flesta.

– Vi anordnar dagen för att visa att Ytterjärna är öppet för alla, alltid, som vilket besöksmål som helst. Butiker, caféer, restauranger och Trädgårdsparken kommer att ha öppet som vanligt på torsdag, och har olika specialerbjudanden. För att man ska förstå var man har hamnat erbjuder vi guidade visningar där vi berättar om platsen och arkitekturen. Vi kommer att prata både historiskt – hur platsen kom till – men också titta framåt. 12:12 blir det en hemlig artist på Kulturhuset och i foajén där blir det en mini-mässa med verksamheter som finns på platsen och i omnejden, säger Anna Hast.

Hon poängterar att Ytterjärna är en unik plats med det ekologiska och hållbara tänket som går som en röd tråd genom allt – och den unika arkitekturen. Hon ser dagen som en möjlighet för personer i olika åldrar att se vad som erbjuds och ställa frågor.
– Hit kan man komma nästan oavsett vilka behov man har. Vill man gå en vandringsled, konferera med sina kollegor, leka med barnen i en park eller äta fantastisk mat – allt det här och mycket mer finns på den här platsen och det vill vi påminna om! säger Anna Hast.

Dagen äger rum nu på torsdag, den 5 oktober, klockan 11-15.
Här hittar du programmet i sin helhet.

2 oktober, 2017

Pepparrot – Armoracia rusticana

Pepparrot ingick i provianteringen på fartygens långresor som erkänt medel emot skörbjugg. Till Sverige och Norge blev pepparroten förd av munkarna som medicinalväxt till klosterträdgårdarna under medeltiden. Troligen härstammar den från Ryssland, kom så småningom över till Tyskland där den användes som krydda i stället för senap. Idag används den flitigt i mat och naturmedicin.…

LÄS MER

Pepparrot ingick i provianteringen på fartygens långresor som erkänt medel emot skörbjugg. Till Sverige och Norge blev pepparroten förd av munkarna som medicinalväxt till klosterträdgårdarna under medeltiden. Troligen härstammar den från Ryssland, kom så småningom över till Tyskland där den användes som krydda i stället för senap. Idag används den flitigt i mat och naturmedicin.

Pepparroten känns igen på de långa tungformiga bladen med oregelbundet tandad kant och med vita små blommor på en tunn stängel. Ibland syns den förvildad på gammal näringsrik kulturmark, i mataffären som den lilla avhuggne rotgrönsaken i specialhyllan.

Pepparroten är en flerårig korsblommig örtartad växt som bildar knoppar, adventivknoppar, på rotstock och rotbitar. Detta gör att vi kan finna den förvildad i gamla köksträdgårdar. Vi bör placera den på en egen plats för härdiga köksväxter, precis som sparris, jordärtskockor och rabarber där den kan övervintra och inte ingå i andra grödors växelbruk. Det sägs att odlas den nära potatisen, avvärjer den sjukdomar men på grund av sidorötternas strålor skall vi helst undgå att låta den växa in i övriga odlingar för där blir den fort en outrotlig prydnadsväxt! Pepparroten skördas både höst och vår, förvaras i sand över vintern som man gjorde förr eller i kyl med lite plast runt eller riven fryst, riven torkad, inlagd eller fermenterad.

Precis som släktingen wasabi piggar den upp som tillbehör i såser och dressingar, på brödet, till fisk, rökt kött och rotgrönsaker.
Pepparrot skall alltid serveras färsk och ej uppvärmd då de eteriska oljorna förflyktigar sig snabbt. Att ”gråta finska” är ett uttryck förbundet med att riva en pepparrot, med sin skarpa brännande smak retar den ögonens och näsans slemhinnor. Det i sig är inte så dumt om man behöver öppna upp en täppt näsa — andas in!
Hildegard av Bingen rekommenderade den redan på sin tid mot en lång rad sjukdomar. Till exempel förgiftning, inälvsmask, blodstockningar, hosta, astma, ischias och reumatism, huvudvärk och urindrivande medel emot ödem och gikt. Den drar rodnaden från de angripna områdena och förhindrar svullnad samt lindrar smärtan och förbereder tillfrisknandet. Men magra människor skall äta av den bara mycket måttligt, skrev den benediktinska nunnan — ej heller vid magsår, njursjukdomar eller till barn under fyra år.

Konstaterat är att vid högt blodtryck har växtens totala sammansättning en sänkande verkan. Pepparrotens bitterämnen stimulerar en nedsatt matsmältning och zink har en gynnsam inverkan på insulinproduktionen. Den höga halten av C-vitamin, senapsolja och antibiotiska ämnen har gett den smeknamnet ”naturens eget penicillin”.
Värt att prova för att dämpa influensavirus: Riv en tesked pepparrot, häll över varmt vatten, låt dra i 10 minuter, sila och drick. Eller blanda lite nypressad pepparrotssaft med honung mot hosta och utvärtes mot svårläkta sår.

Några små tips ur ”vår örtabok” av Lesley Bremness:

Vid så kallat ”värmepåslag”, gör ett kataplasm, ett utvärtes grötomslag för att öka genomblödningen i huden. Riv pepparrot, lägg emot det onda blott så länge att huden ej blir bränd.

För hunden. Finhacka blad av pepparrot och blanda i hundmaten emot mask och för god vigör.

Till växtfärgning. Koka bladen till en starkt gul färg.

Till besprutning av äppelträd. Koka roten, späd med 4 delar vatten.

Skönhetsmedel.
Hudlotion. Skiva pepparrot, låt dra i mjölk.
Blekning av fräknar. Pressa riven pepparrot, blanda vätskan med ättika.

Pepparroten skall användas med urskiljning eftersom den har en starkt retande verkan både invärtes och utvärtes.

Text: Red. / Anna Gran
29 september, 2017

Omsorgen – en viktig del av förskolans verksamhet

Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan. …

LÄS MER

Omsorg kan låta som en självklarhet för förskolornas verksamhet. Hur skulle någon kunna glömma en så viktig aspekt för barnens välmående? Men allt eftersom förskolan gått alltmer mot lärandefrågor kan den här frågan glömmas bort ibland. Det menar Bim Riddersporre som är lektor i psykologi på Malmö Högskola och forskar om förskolan.

– Senaste decenniet har förskolan fokuserat alltmer på lärandefrågor. Både i och med att utbildningen till förskollärare blivit allt mer akademiskt präglad och att läroplanerna har reviderats. 2011 förtydligade man lärandemålen i förskolan och skapade många fler, samt att förskolan togs in i utbildningssystemet och började lyda under skollagen. Det innebar en starkare betoning på utbildning och förskolan som den första skolformen för barnen, säger Bim Riddersporre.

Omsorg på efterkälken

Medan man tidigare hade pratat om omsorg, lärande och utveckling började man nu allt mer prata om undervisning och det stärkta kunskapsuppdraget. I och med att de här frågorna var nya hamnade fokus naturligt på dem i fortbildning och samtal. När all energi och alla satsningar går åt ett håll hamnar det som inte ryms i den riktningen på efterkälken. I det här fallet blev det omsorgen, menar Bim.

– Det finns en risk att kunskapen om omsorg stagnerar för att man inte pratar eller intresserar sig för den. Jag och ett antal personer såg det här som bekymmersamt. Bland medarbetarna i förskolan varierar åsikterna. Vissa håller med, medan andra betraktar begreppet omsorg som något som påminner dem om tidigare låg status för yrket. Som att det skulle räcka att vara en snäll människa och passa barn, medan förskolan idag är något helt annat. Idag tänker man mer expertis och undervisning, säger hon. Det man missar är att omsorg kräver minst lika mycket kompetens att utöva som undervisning gör.

Det blev en bok

Ord som omsorgsträsket har florerat som en negativ beteckning på arbetsuppgifter i den gamla tidens förskolor. Men Bim och ett antal personer såg och ser omsorg som något grundläggande, en del av mänsklig samhörighet. Omsorg vilar också på en tung vetenskaplig grund, till skillnad från didaktiken i förskolan som är en relativt ny vetenskap. Utifrån dessa insikter föddes idén om den bok som gavs ut i fjol, ”Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund”.

– Vi tänkte att omsorgen skulle få en förnyad tyngd om vi kunde visa att den vilar på en minst lika solid grund som allt annat, och inte bara är ett vardagligt begrepp som handlar om att vara snäll. Vi samlade ihop människor med olika perspektiv och förståelser kring omsorg. Boken, när den väl var klar, togs tacksamt emot och verkar ha satt ämnet omsorg på förskolornas och förskollärarutbildningarnas agenda igen, vilket var precis vad vi ville. Barnskötare har hört av sig och sagt att de har känt sig sedda när frågor om omsorg börjat lyftas på förskolorna och i samtal.

Undervisningen i förskolan är dock inte lika hård som det kan låta för en utomstående. Ingen kräver att undervisningen i förskolan ska bedrivas på samma sätt som i grundskolan. Bim är inte emot den utvecklingen, så länge man inte glömmer just omsorgen. Hon menar att det inte finns någon motsättning mellan att barnen är små och att de erbjuds ett lärande som är planerat. Det kan även handla om att ta barnets lärande vidare utifrån vad de är nyfikna på.
– För mig är förskolans tjusning att de här sakerna finns intrasslade i varandra samtidigt. Men som pedagog måste man ha kunskap om de olika aspekterna, medvetet och med en idé och tanke som vilar på kunskap. Egentligen är det inga konstigheter men frågorna är laddade.

Med hela barnet i fokus

I boken nämns att en bra förskollärare bryr sig om hela barnet. Det handlar, enligt Bim Riddersporre, om att förstå och bry sig om hur barnet har det i livet och utanför förskolan. Kanske att ge extra stöd till föräldrarna om det behövs. Men det kan också handla om att man är lika engagerad i att lugna och trösta ett barn som man är i att undervisa. Det är självklarheter egentligen men de kan gå förlorade om fokus bara ligger på ämnesinnehåll.

– Om man tappar bort blicken på barnets perspektiv ser man inte hela barnet, utan mer den pedagogiska processen än barnet som ska vara en del av den. Ett barn som inte mår bra är till exempel inte så nyfiket på att lära sig något nytt. Man har allt att vinna på att barnen mår bra och är trygga i sig själva. Därför är det tråkigt att peta isär begreppen och ställa dem emot varandra, säger Bim.

Olika perspektiv

I boken skriver olika personer om omsorg utifrån olika vetenskapliga perspektiv. Bim Riddersporre nämner ett kapitel där en läkare och en professor i pedagogik skriver ett kapitel tillsammans, trots att deras discipliner normalt sett är väldigt uppdelade. De för samman två perspektiv och skapar något nytt i en text om att omsorg inte ägs av någon situation eller ämnesområde och exemplifierar för att visa att omsorgen finns som en del av livet hela tiden.

– Ett annat exempel jag gärna lyfter fram är Barbro Bruces kapitel om småprat. Där skriver hon om vikten av småprat i förhållande till barn. Man pratar när man klär på ett barn, byter en blöja, för att visa att man finns där och ser barnet. I vuxenlivet kallas det kallprat, Barbro Bruce väljer att kalla det varmprat när man gör det med barn. Hon fångar något oerhört centralt där. Det att vi finns här tillsammans och att det betyder något att vi gör det. Det här är förstås bara några av alla intressanta perspektiv som framkommer i boken, säger Bim Riddersporre.

Förhoppningen framåt är att omsorgsaspekten i förskolan ska kunna få ett lika nyfiket och rikt språk som det börjar bli när det gäller de mer kunskapsinriktade målen. Bim tror på att bidra till en balans mellan olika aspekter så att de får samverka tillsammans för barnens bästa.

27 september, 2017

Avslöjanden och kamp för rättvisa belönas med alternativa nobelpriset

Skydd av dricksvatten, avslöjande av korruption och kamp för mänskliga rättigheter ger 2017 års Right Livelihood-pris, även kallat ”alternativa nobelpriset”, till fyra pristagare från USA, Indien, Azerbajdzjan och Etiopien. …

LÄS MER

Skydd av dricksvatten, avslöjande av korruption och kamp för mänskliga rättigheter ger 2017 års Right Livelihood-pris, även kallat ”alternativa nobelpriset”, till fyra pristagare från USA, Indien, Azerbajdzjan och Etiopien.

Megafon och skydd för pristagarna

Priset stöttar och hedrar modiga människor och organisationer som arbetar för att lösa globala problem, ofta utifrån ett lokalt sammanhang. Det är människor som ofta möter mäktigt motstånd och ibland hot. Exempelvis får pristagaren från Azerbajdzjan inte lämna landet för att ta emot priset. Förra året var det på samma sätt med en pristagare från Egypten. Men det är också vanligt att pristagare får ett erkännande i hemlandet. En viktig poäng med Right Livelihood-priset är att det ger internationell uppmärksamhet, ökade möjligheter att nå ut och därmed även ett visst skydd för pristagarna.

– Vi vill vara megafoner och sköldar för våra pristagare, sa chefen för Right Livelihood-stiftelsen Ole von Uexkull under ett seminarium för en tid sedan. Om årets pristagare säger han så här:

– Med sitt modiga arbete för mänskliga rättigheter, folkhälsa och god samhällsstyrning tar pristagarna sig an några av världens mest angelägna utmaningar. I en tid av alarmerande bakslag för demokratin visar deras framgångar vägen mot en rättvis, fredlig och hållbar värld för alla.

I en intervju med Ytterjärna Forum förra året berättade Ole att allt mer av civilsamhällets aktiviteter i flera länder ses som ett politiskt hot mot makthavare, men att detta samtidigt också är ett tecken på att sådant arbete har effekt. Civilsamhällets lösningar växer sig allt starkare och bättre.

Modigt arbete som påverkar många

Årets pristagare visar upp ett ganska brett spektrum av goda exempel på modigt och konkret arbete med stora problem och lösningar som påverkar väldigt många människor.

Robert Bilott är en framstående miljöjurist i USA som får årets hederspris “för att ha avslöjat utsläpp av miljögifter som pågått under decennier, vunnit rättvisa för drabbade och skapat prejudikat för en effektiv reglering av hälso- och miljöfarliga ämnen”. Han har under en mycket lång rättsstrid mot det kemisk-tekniska företaget DuPont (numera DowDupont) företrätt 70.000 invånare som fått sitt dricksvatten förorenat av ett ämne inom gruppen högfluorerade ämnen (PFAS), som inte bryts ner naturligt och som är mycket vanligt förekommande idag. Enligt Right Livelihoods pressinformation resulterade det i ett stort skadestånd från Dupont och att kunskaperna om den här typen av hot mot folkhälsan har ökat. Robert Bilott fortsätter att kräva hårdare regleringar av giftiga ämnen.

Tre pristagare delar på tre miljoner kronor i prispengar:

Colin Gonsalves är människorättsjurist i Indien som får priset ”för sin oförtröttliga och innovativa juridiska kamp under tre decennier för att Indiens mest marginaliserade och sårbara invånares mänskliga rättigheter ska respekteras”.
 Han är bland annat grundare av Human Rights Law Network (HRLN), ett nationellt indiskt juristnätverk som driver rättsprocesser i allmänhetens intresse. Colin Gonsalves representerar Indiens mest sårbara människor som ofta inte får del av de rättigheter som lagarna i landet egentligen ger. I högsta domstolen har han bland annat vunnit ”Right to Food-fallet” som gav gratis måltider till alla skolbarn och billigare spannmål för 400 miljoner indier som lever under fattigdomsgränsen. Han har även bidragit till att den indiska försvarsmakten förlorat sin åtalsimmunitet, vilket lett till färre utomrättsliga avrättningar i nordöstra Indien.

Khadija Ismayilova är undersökande journalist i Azerbajdzjan och får priset “för sina modiga avslöjanden om korruption på högsta politiska nivå genom enastående grävande journalistik med fokus på transparens och ansvarsutkrävande”. Enligt Right Livelihood-stiftelsen har hon bland annat avslöjat korrupta affärsverksamheter där landets president Aliyeves familjemedlemmar varit inblandade, liksom multinationella företag som TeliaSonera. Khadija Ismayilova har också rapporterat om kränkningar av mänskliga rättigheter och att pengar som förs ut ur landet bland annat används för att påverka europeiska politiker att inte kritisera detta. Hon har utsatts för smutskastningskampanjer och tillbringat ett och ett halvt år i fängelse, men låter sig inte tystas.

Yetnebersh Nigussie är en människorättsjurist och aktivist från Etiopien som får priset “för sitt inspirerande arbete med att främja rättigheter för, och inkludering av, personer med funktionsnedsättning så att alla kan nå sin fulla potential och samhällets attityder förändras”.
 Hon verkar bland annat också för kvinnors och flickors rättigheter och för en skola för alla. Yetnebersh Nigussie är själv blind och en framträdande förespråkare för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Hon har bidragit till att ändra synen på funktionsnedsättningar. Ett av hennes budskap är: ”Fokusera på personen, inte funktionsnedsättningen. Vi har en nedsatt förmåga, men 99 andra förmågor att bygga på!” Idag är hon senior rådgivare på organisationen Light for the World och fortsätter kämpa för de cirka 15 procent av världens befolkning som har någon typ av funktionsnedsättning.

Prisutdelningen sker den 1 december på Vasamuseet, efter ett stort seminarium i riksdagen. Förra året fick Right Livelihood inte traditionsenligt hålla till i riksdagen, efter beslut av talmannen. Många menade att beslutet berodde på uppståndelsen när Edward Snowden fick priset 2014. Men nu är man alltså tillbaka i riksdagen efter inbjudan av sju riksdagsgrupper.

Text: Red. / Staffan Nilsson

23 september, 2017

Förslag om mer likvärdig skola kan ge alltför likriktad skola

De idéburna skolorna i Sverige är oroliga för att vissa av Skolkommissionens utredningsförslag om ökad statlig styrning av skolan ska leda till minskat inflytande för professionella pedagoger. Konsekvensen kan bli en alltför stark likriktning av skolan och därmed en minskning av den verkliga valfriheten för elever och föräldrar. Det menar Idéburna Skolors Riksförbund i sitt remissvar till regeringen. …

LÄS MER

De idéburna skolorna i Sverige är oroliga för att vissa av Skolkommissionens utredningsförslag om ökad statlig styrning av skolan ska leda till minskat inflytande för professionella pedagoger. Konsekvensen kan bli en alltför stark likriktning av skolan och därmed en minskning av den verkliga valfriheten för elever och föräldrar. Det menar Idéburna Skolors Riksförbund i sitt remissvar till regeringen.

Statlig styrning som lösning på alla problem

– Det finns flera bra förslag i utredningen, men vi tycker att man är för ensidigt inriktade på förstärkt statlig styrning som lösning på alla problem i skolan. Här finns en motsägelse mot det utredningen själv säger om att åstadkomma ett skolsystem där de professionella pedagogerna får ökat inflytande över skolans utveckling, säger Håkan Wiclander, ordförande i Idéburna Skolors Riksförbund.

Han menar att man genom en rad regelstyrningar och kontroller driver på en likformighet i skolan. Det kan undergräva den pedagogiska mångfalden som är en förutsättning för verklig valfrihet för elever och föräldrar. Valfriheten kan då mest komma att handla om vem som driver skolan, inte så mycket om innehåll och pedagogisk inriktning.

Waldorfskolorna är en av de inriktningar som ryms inom Idéburna Skolors Riksförbund. I ett remissvar från Waldorfskolefederationen och Waldorflärarhögskolan finns liknande kritik mot Skolkommissionens förslag. Man anser att utredningen inte tillräckligt adresserar det grundläggande spänningsförhållande som finns mellan likvärdig skola och pedagogisk mångfald. Här pekar man också på det som kommissionen själv säger om att ”ett likvärdigt skolsystem inte innebär att utbildningen behöver utformas på samma sätt överallt… likvärdighet innebär inte likformighet…”. Waldorfskolorna vill bland annat se ett skydd mot negativ påverkan på de alternativa pedagogiska inriktningarnas förutsättningar att möjliggöra en reell pedagogisk mångfald.

Nya regionala skolmyndigheter skapar mer byråkrati

Idéburna Skolors Riksförbund vänder sig särskilt emot Skolkommissionens förslag om att inrätta regionala statliga skolmyndigheter.

– Vi håller med om att styrningen av den svenska skolan har blivit alltför fragmentiserad. Men vi tror inte det är en bra idé att skapa nya myndigheter och därmed lägga till ytterligare ett byråkratiskt tjänstemannaskikt för att styra upp detta. Det här kan man istället komma åt genom riktig målstyrning, utrymme för pedagogerna och förstärkning av lärarhögskolorna, säger Håkan Wiclander.

Han tror att ett inrättande av regionala statliga skolmyndigheter leder till att skolan tappar resurser, både i pengar och tid. Pengar som skulle kunna gå till förstärkning av skolor går istället till nya myndigheter. Och både rektorer och lärare kommer att få lägga mer tid på det kontrollsystemet istället för på sin kärnuppgift.

– Regionala skolmyndigheter kommer att arbeta styrande och jag uppfattar det som att det handlar om att inordna olika huvudmän och pedagogiska inriktningar i en likformig struktur. Här finns en oro. Det är viktigt att förstå att de olika pedagogiska inriktningarna är något som våra idéburna skolor och många andra skolor behöver för att kunna utföra uppdraget på sitt sätt.

Foto: Nicklas Gustafsson

Kan försämra för skolor som fungerar bra

Skolkommissionen tillsattes för att föreslå hur man kan uppnå högre kunskapsresultat, förbättra kvaliteten i undervisningen och öka likvärdigheten i den svenska skolan. Det handlar om en rad problem kring skolan som diskuterats mycket på senare år. Man kan då fråga sig: Kan en för stark betoning på statlig styrning som lösning på alla problem leda till försämringar i skolor och pedagogiska inriktningar som idag fungerar bra?

– Ja, menar Håkan Wiclander. Vi har upplevt det här under många år. Det finns många bra skolhuvudmän och skolor som belastas med skikt efter skikt av kontroller, styrning, administration osv så att man får allt mindre tid till själva kärnuppdraget. Och det är ett kärnuppdrag som kan utföras på många olika sätt.

Flera bra förslag men man undviker skolmarknaden som grundorsak

Idéburna Skolors Riksförbund är dock positivt till att flera av Skolkommissionens förslag är inriktade på stöd och stimulans snarare än kontroll. Bland annat tycker man förslag om förstärkt nationell finansiering av skolan är bra. Håkan Wiclander menar att det idag finns en bristande likvärdighet i den svenska skolan med stora socioekonomiska orsaker, och då kanske man måste arbeta även med ekonomiska styrmedel. Men han menar också att det även finnas andra sätt att kompensera för sådana brister.

Han tycker överlag att Skolkommissionens intentioner är seriösa och tydliga och att man går igenom den svenska skolan på ett tydligt sätt. Det gäller inte minst fragmentiseringen av skolan, men sedan tar utredningen inte riktigt tag i det problemet.

– Vi tycker att Skolkommissionen undviker grundproblemet att den svenska skolan blivit en marknad med många olika huvudmän och att det starkt har bidragit till att skolan blivit fragmentiserad, säger Håkan Wiclander.

Läs även

Text: Red / Staffan Nilsson

20 september, 2017

Går det att inkludera alla i skolan – och hur funkar det?

På 90-talet fattade en kommun beslutet att genomföra en hundraprocentig inkludering mellan barn från särskolan och den reguljära skolan – med en tanke om att skapa en skola för alla. Man lät helt enkelt eleverna dela klassrum och lärare i stället för att separera dem. Resultatet blev mycket positivt. …

LÄS MER

På 90-talet fattade en kommun beslutet att genomföra en hundraprocentig inkludering mellan barn från särskolan och den reguljära skolan – med en tanke om att skapa en skola för alla. Man lät helt enkelt eleverna dela klassrum och lärare i stället för att separera dem. Resultatet blev mycket positivt.

Inkluderingsprojektet började med att lärare på en skola i kommunen lät eleverna från särskolan och de reguljära skolklasserna gå emellan de olika grupperna ibland. Efter att ha sett positiva resultat av detta togs beslutet på kommunnivå att låta eleverna i särskolan integreras helt och lärarna fick den nödvändiga utbildningen. Det var inte fritt från kritik men efter den initiala tveksamheten från vissa lärare märkte de flesta hur bra det funkade.

Avhandling om projektet

Inga-Lill Matson är specialpedagog och adjunkt vid Stockholms universitet. Hon följde kommunens arbete under många år, skriver Skolvärlden i en artikel. Hon började med att intervjua tjänstemän och politiker om deras uppfattning kring projektet och därefter gjorde hon detsamma med lärare och föräldrar. I år kom hennes avhandling där hon samlar resultaten från undersökningarna. Avhandlingen heter Grus i maskineriet?: Några kommunala tjänstemäns, politikers, föräldrars och lärares syn på en skola för alla.

Det hon har kunnat se är att lärarna var eniga om att projektet var lyckat, medan föräldrarna var antingen väldigt nöjda eller väldigt missnöjda. De positiva föräldrarna såg det som att barnen fick positiva förebilder och skapade fler resurser i klassrummet – när en elev behövde extra stöd kunde ju andra också få ta del av den möjligheten. De missnöjda föräldrarna menade att inkluderingen inte funkade i praktiken, och att det ändå skulle behövas mindre grupper för vissa elever. Men överlag har det alltså gett positiva resultat. Inga-Lill Matson säger:

”Jag tror att inkludering måste börja i skolan om vi ska kunna tala om inkludering i samhället. Segregation är ett negativt ord men om vi har särskilda skolformer, så är det en form av segregering. Om vi vill ha det måste vi våga stå för det, menar jag, och inte samtidigt säga att vi ska ha en skola för alla.”

Hon menar vidare att det absolut kan finnas elever som har behovet av att vara i ett mindre sammanhang i stället för en stor skolklass, men i så fall tycker hon inte att det ska vara någonting permanent. Hon menar att även den elev med särskilt behov som kanske behöver gå iväg och jobba enskilt ibland kan få inkluderas i klassens gemenskap.


15 september, 2017

Därför vill Svenskt Vatten förbjuda kemiska bekämpningsmedel nära våra vattentäkter

De flesta vattentäkter är idag oskyddade mot kemikalier och det är ganska aningslöst, särskilt nu när vi kan få brist på dricksvatten av helt andra skäl som exempelvis klimatförändringen. Vi vill ha generella förbud mot spridning av farliga kemikalier och kemiska växtskyddsmedel närmast vattenuttagen, säger miljöexperten Peter Sörngård på branschorganisationen Svenskt Vatten.…

LÄS MER

De flesta vattentäkter är idag oskyddade mot kemikalier och det är ganska aningslöst, särskilt nu när vi kan få brist på dricksvatten av helt andra skäl som exempelvis klimatförändringen. Vi vill ha generella förbud mot spridning av farliga kemikalier och kemiska växtskyddsmedel närmast vattenuttagen, säger miljöexperten Peter Sörngård på branschorganisationen Svenskt Vatten.

Livsviktig råvara

Han pekar på att skyddet av vårt dricksvatten är ett väldigt starkt allmänintresse. Vi är alla helt beroende av dricksvattnet varje dag.

– När det är torka pratas det allmänt om att vi inte har tillgång till dricksvatten. Men det här handlar inte bara om volym utan också om kvalitet. Om en vattentäkt förstörs spelar det ingen roll om det finns stora volymer att pumpa upp.

Sverige har cirka 1.700 kommunala vattentäkter. För de s.k. primära skyddszonerna närmast vattenuttagen i dessa vill Svenskt Vatten ha regleringar på central nivå, med förbud mot att sprida farliga kemikalier och kemiska bekämpningsmedel, inklusive spridning av slam från reningsverk.

– Det kan inte få vara frågan om att vi ska riskera att enskilda aktörer förstör så stora värden som vattentäkterna utgör, säger Peter Sörngård.

Han pekar också på att vattentäkterna är som råvarulager för dricksvattenproducenterna, som dock inte har möjlighet att ha kontroll över vad alla aktörer omkring en vattentäkt sysslar med, vilket är ett av flera skäl till att det behövs centrala regleringar.

– Dricksvattenproducenterna är helt beroende av sina råvaror på samma sätt som andra livsmedelsproducenter, och man skulle ju aldrig tillåta vem som helst att gå in i ett råvarulager för livsmedel och göra vad som helst där.

Rester av bekämpningsmedel hittas i dricksvattentäkter

Enligt Peter Sörngård har vi bra dricksvattenkvalitet i Sverige, men han menar också att tillgången på täkter för dricksvatten är mycket känslig och att det gäller att blicka framåt. Svenskt Vatten konstaterar att i flera vattentäkter finns problem med kemiska bekämpningsmedel redan idag.

– Vi har sett rester av bekämpningsmedel i främst grundvattentäkter där det kan ligga kvar i decennier eller i hundratals år. Förorenade grundvattentäkter är särskilt allvarligt, eftersom man inte kan komma åt dem och åtgärda problemet.

Sveriges Geologiska Undersökningar och Länsstyrelsen i Skåne har gjort olika studier av förekomsten av kemiska bekämpningsmedel i grundvattentäkter. I grundvatten har man bland annat hittat ämnen som varit förbjudna länge och även ämnen som är tillåtna, vilket Peter Sörngård tycker är oroande.

– Jag vill inte peka ut jordbruket specifikt. Men vi vill peka på att vi har ett växande kemikaliesamhälle som jordbruket är en del av. Generellt har vi idag inte koll på vårt kemikaliesamhälle. Det finns en ovarsamhet, kunskaperna är för låga och det är i stort sett fritt fram att sätta nya kemiska ämnen på marknaden om man bara har registrerat dem. Bekämpningsmedel måste godkännas men i övrigt är det i huvudsak en öppen marknad.

Att skydda vattentäkterna handlar förstås inte bara om jordbruket. Kemikalier som hamnar i skyddszoner kan komma från en rad olika källor, exempelvis industrier och vägar och järnvägar i närheten. De allvarligaste problemen har hittills handlat om andra kemikalier än bekämpningsmedel men de visar att skyddet är för svagt.

Regeringen prioriterar inte vattenskyddet

När regeringen tidigare i år gick ut med sin nya livsmedelsstrategi fick den kritik av Svenskt Vatten för att den saknar förslag om förbättrat skydd av dricksvattnet – vårt allra viktigaste livsmedel. Livsmedelsstrategin handlar huvudsakligen om ökad produktion av mat i Sverige och det antas leda till ökad användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket, vilket innebär en ökad risk för dricksvattnet. Här vill Svenskt Vatten se skärpta regler och en bättre balans mellan ökad livsmedelsproduktion och vattenskydd.

Men regeringen tycks istället gå åt motsatt håll. Förutom att livsmedelsstrategin inte innehåller något om vattenskydd luckras reglerna upp.

– Livsmedelsstrategin vill släppa in växtskyddsmedel som andra länder godkänt men som vi inte haft i Sverige. Man vill öka tillgängligheten till växtskyddsmedel, säger Peter Sörngård.

Redan tidigare i Vattenskyddsutredningen luckrade regeringen upp reglerna kring spridning av bekämpningsmedel nära våra vattentäkter. Utredningen kom fram till att de centrala reglerna skulle plockas bort och att de frågorna skulle beslutas lokalt, berättar Peter Sörngård.

– Men kunskaperna och den internationella forskningen kring kemikalier och vattenskydd finns på central nivå och de kunskaperna uppdateras ständigt.
Om de här frågorna ska bestämmas lokalt kring var och en av våra 1.700 vattentäkter kan det i princip innebära lika många nya beslut om varje substans och sakfråga. Och det är beslut som dessutom snabbt kan bli inaktuella. Det behövs mer centrala regleringar kring de här frågorna. Kommunerna har ansvar för att skydda vattentäkterna, men de måste få hjälp med detta.

När det gäller spridning av kemiska bekämpningsmedel kan Peter Sörngård se att det delvis handlar om en intressekonflikt och en avvägning mellan jordbrukets intresse att producera mat och dricksvattenproducenternas intresse att skydda vattentäkterna (det gäller dock inte det ekologiska jordbruket eftersom man där inte använder kemiska bekämpningsmedel / reds anm). Med ökad livsmedelsproduktion och varmare klimat skärps troligen den här målkonflikten, liksom konkurrensen om det rena vattnet.

– Man bör tänka på att tillgången på rent vatten påverkar även livsmedelsindustrin och alla led i livsmedelskedjan efter jordbruket, inte bara hushållen. Rent vatten handlar därför också om att bonden ska kunna få avsättning för sina produkter via en industri som är trovärdig.

– Riskerna för vårt dricksvatten ökar. Vi måste vara rädda om det vatten vi har och vi behöver vara extra noga inom skyddszonerna kring våra vattentäkter, säger Peter Sörngård.

Text: Red./Staffan Nilsson

14 september, 2017

Regeringens livsmedelsstrategi ger ökat produktionstryck på svenska grisar

Den svenska regeringens livsmedelsstrategi har kritiserats för att vara alltför inriktad på ökad produktion och för lite på hållbarhet. Nu börjar exempel på det också visa sig i verkligheten. Som följd av regeringens mål om ökad livsmedelsproduktion vill Jordbruksverket bland annat att griskultingar ska kunna skiljas från sina mammor ännu tidigare än i dag. …

LÄS MER

Den svenska regeringens livsmedelsstrategi har kritiserats för att vara alltför inriktad på ökad produktion och för lite på hållbarhet. Nu börjar exempel på det också visa sig i verkligheten. Som följd av regeringens mål om ökad livsmedelsproduktion vill Jordbruksverket bland annat att griskultingar ska kunna skiljas från sina mammor ännu tidigare än i dag.

Svenska Djurskyddsföreningen med flera kritiserar Jordbruksverkets förslag till nya regler för grisuppfödning. Särskilt att griskultingar ska få avskiljas från suggan redan vid 21 dygns ålder, dvs en vecka tidigare än idag. Man menar att det strider mot regeringens löfte om att inte försämra djurskyddet samt att förslaget heller inte är vetenskapligt underbyggt av forskare. Den fältstudie Jordbruksverket refererar till är gjord av grisnäringens egen branschorganisation.

SLU-professorn Bo Lagers är en av kritikerna. Han säger i en TT-intervju att det finns flera vetenskapliga studier som visar att tidigare avskiljning av griskultingar leder till ökad sjuklighet och därmed ökad användning av antibiotika. Jordbruksverket håller inte med och pekar på att man ställer en rad villkor på grisuppfödarna för att de ska få avskilja griskultingar tidigare. Myndigheten ger i övrigt en ganska snårig förklaring om att det genomsnittligt inte blir så stor skillnad mot idag, och man jämför också med hur det ser ut i andra länder.

Men i grunden handlar det helt klart om att öka produktionen och därmed blir det även ett ökat produktionstryck på grisarna. Sist i en information från Jordbruksverket står det exempelvis”…och under ett år hinner varje sugga få några extra grisar som bonden kan sälja.” Ytterligare en del i Jordbruksverkets förslag är att maximalt antal slaktgrisar i samma stallavdelning ska ökas från 400 till 600. Jordbruksverket är tydligt med att regeländringarna handlar om att de ska stödja målen om ökad produktion i regeringens livsmedelsstrategi.

Enligt flera kritiker är livsmedelsstrategin, som presenterades i början av året, för ensidigt inriktad på ökad produktion, produktivitet och konkurrenskraft medan hållbarhet i produktionen har nedgraderats. I livsmedelsstrategin finns visserligen hållbarheten med, men flera kritiker menar att det saknas åtgärder och strategi för hur en ökad livsmedelsproduktion också ska bli hållbar. I Jordbruksverkets förslag till nya regler för grisuppfödning ser vi nu däremot ett konkret exempel på hur en sådan prioritering av ökad produktion av allt att döma leder till minskad hållbarhet. Det finns all anledning att hålla ögonen öppna för sådant i fortsättningen.

Text: Red/Staffan Nilsson

12 september, 2017

”Hälsa och sjukdom är en fråga om balans i livet”

Hälsa är något som ständigt skapas genom god balans och har med hela livssituationen att göra. Därför är det viktigt att i vården se till hela människan som individ och inte bara det fysiska. Det anser Gunvor Lunde som är läkare på Vidar Rehab och som har lång erfarenhet från vården i Norge, där man överlag tycks ha en bredare syn på hälsa än i Sverige.…

LÄS MER

Hälsa är något som ständigt skapas genom god balans och har med hela livssituationen att göra. Därför är det viktigt att i vården se till hela människan som individ och inte bara det fysiska. Det anser Gunvor Lunde som är läkare på Vidar Rehab och som har lång erfarenhet från vården i Norge, där man överlag tycks ha en bredare syn på hälsa än i Sverige.

Viktigt att se hela bilden kring en patient

Världshälsoorganisationen WHO har slagit fast att hälsa inte bara är frånvaro av sjukdom, utan att det också ska finns ett kroppsligt, själsligt och socialt välbefinnande. Det här kan verka självklart, men är långt ifrån givet i praktiken. Gunvor Lunde tycker att hälsa är en svår och komplex fråga, men hon pekar på ett enkelt nyckelord: balans.

– Hälsa är en process, något som blir till hela tiden genom balans i livet och det omfattar allt från det kroppsliga till det emotionella, sociala och det existentiella. När balansen inte finns uppstår ofta sjukdom.

Hälsa och sjukdom är två sidor av samma mynt. Den gängse medicinen utgår enligt Gunvor i regel från ett kroppsligt fynd. Hittar man inget kroppsligt så anses man vara frisk. Men så enkelt är det inte, menar hon. Hur man mår är något annat. Vid exempelvis fibromyalgi kan man känna sig mycket sjuk utan att sjukvården hittar något fel. Omvänt kan man ha cancer och ändå känna sig helt frisk. Man kan exempelvis också ha återkommande migränattacker men i övrigt känna sig frisk.

Helheten är individuell

– Människan är inte bara en kropp och det är många saker som spelar in för att man ska känna välbefinnande. Därför är helhetssynen på människan så viktig. Det här hänger oskiljaktigt ihop med det individuella. Varje människa har sin historia och livssituation. Tittar man inte på detta får man inte hela bilden kring en persons hälsa och sjukdom, säger Gunvor Lunde.

Hon menar att man inom exempelvis rehabiliteringsvården inte kommer någon vart om man inte ser till hela människan som individ. Utifrån sina norska erfarenheter som bland annat överläkare och psykiater upplever hon att man i Sverige överlag har för ensidigt fokus på det biologiska i vården.

– Så är det inte i Norge. Inom norsk allmänmedicin brukar man exempelvis säga att människan är ett levt liv. Och inom psykiatrin hade vi vårdplaner som täckte in många områden av patienternas livssituation.

I den svenska vården ser Gunvor Lunde också att det blir allt mer generella riktlinjer som man måste följa. Hon tycker det är bra med riktlinjer, men här finns också en risk för att man fokuserar för mycket på dessa och tappar bort de individuella anpassningar som behövs för att ge varje patient en så bra vård som möjligt.

Att ha en individuell helhetssyn på patienter är inte minst viktigt vid kroniska sjukdomar, men även vid akutsjukdom. Egentligen är det alltid viktigt, anser Gunvor. Hon tar en vanlig urinvägsinfektion som exempel. Där måste man förstås se till den fysiska delen, men man bör också titta på andra delar för att undvika en ny infektion. Patienten kan exempelvis vara utmattad och därför mer infektionskänslig. Man kan även se på kosten och hur patienten klär sig med mera.

– Hur man gör i vården beror egentligen på målsättningen. Vill man åstadkomma långsiktig hälsa och även förebygga att sjukdomen kommer tillbaka måste man titta på flera faktorer kring patienten. Men om det är viktigare att snabbt få iväg patienten ligger det nära till hands att bara skriva ut en läkemedelskur.

Sjukdom hänger enligt Gunvor ihop med någon form av obalans. Hon säger att det idag finns många i läkarkåren och inom andra vårdprofessioner som ser de större livssamband och som vet att hur människan har levt hänger ihop med hur frisk eller sjuk hon är.

Det här anknyter även till ett växande forskningsområde, epigenetiken, som handlar om kroppens system för att bestämma vilka gener som ska vara påslagna. Detta påverkas av allt att döma av miljöfaktorer och vad både man själv och tidigare släktled upplever i livet.

– Det påverkar om man blir sjuk eller inte, och hur man återfår hälsan. En bra balans i livet ger bra motståndskraft, säger Gunvor.

Ett hälsobringande perspektiv

Sammantaget pekar allt detta på hur viktigt det är att, utöver att vi försöker bota sjukdomar, också har en salutogen inriktning i vården. Dvs ett fokus på faktorer som ger och vidmakthåller människors hälsa. Det var den amerikansk-israeliske professorn i social medicin Aaron Antonovsky som redan på 1970-talet myntade begreppet salutogenes, som betyder hälsans ursprung. Han menade att en individs hälsa ofta beror på personens känsla av sammanhang. Den avgör hur man klarar av stressituationer, vilket i sin tur är avgörande för hälsotillståndet. Sådana faktorer brukar på svenska förkortas KASAM, och består av tre delar: begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet i livet.

– Det salutogena kommer allt starkare inom forskningen, särskilt i USA. Men det tar tid innan det slår igenom brett i den dagliga vården. Det här handlar ofta om livsstilsfaktorer som det sociala livet, aktivitet, kost med mera, berättar Gunvor Lunde.

Den amerikanske läkaren och forskaren Dean Ornish har skrivit en bok som Gunvor rekommenderar, Love and survival. Den handlar om hur vår överlevnad är beroende av kärlek, närhet och relationer. Hon berättar om ett forskningsexempel: I ett försök med kaniner där man forskade på förekomsten av avlagringar i hjärt- och kärlsystemet såg man skillnader, men man kunde inte förstå vad dessa berodde på. Det visade sig så småningom att det var städerskan som var skillnaden. Hon brukade klappa kaninerna som fanns på den lägsta hyllan, men kom inte åt kaninerna högre upp. De kaniner som klappades hade fått mindre avlagringar i hjärt- och kärlsystemet.

Så kan man få mer helhetstänkande i vården

Det finns en rad ganska generella hälsofrämjande faktorer som motion, kost osv. Men vad i detalj som behövs i en enskild patients liv för att skapa och behålla god hälsa är förstås också individuellt och beroende på livssituation. Hur kan man då få in mer av individuell helhetssyn i vården?

– Det handlar mycket om att lyssna på patientens berättelse och att verkligen försöka förstå var personen befinner sig. En god idé är också att fråga patienten vad hon behöver och vad hon vill. Det ger en bra utgångspunkt för att sedan säkra en bild av det kroppsliga, att titta på det emotionella och sociala samt även få med det existentiella. Då blir det en helhet, säger Gunvor.

Hon nämner några exempel på vårdåtgärder och bemötande på Vidar Rehab som oftast gör viktig skillnad för patienterna.

– De flesta säger att de känner sig sedda, tagna på allvar och lyssnade på samt att de får hjälp med att se hur de kan gå vidare. Man får tillfälle att stänga av omvärlden och tid att verkligen känna efter och själv inse vad man behöver. Olika terapier och samtal öppnar också upp för detta. Fysisk beröring är ett annat viktigt exempel, hos oss i form av bland annat olika insmörjningar som är lugnande och uppbyggande. En konkret sak som rytm i vardagen, exempelvis att sova och äta regelbundet, är också något som får många patienter att må bättre. Det här helhetsinriktade konceptet ger bra resultat enligt studier och utvärderingar, berättar Gunvor.

Vad tror du behövs generellt i vården idag för att få in mer av det salutogena, individuella helhetstänkandet kring patienten?

– Kunskaper och forskning om detta finns redan idag. Men det behövs mer tid och det mänskliga mötet med patienten behöver bli återupprättat både för läkare och andra i sjukvården. I vården har man sparat in för mycket på tiden och det s.k. new public management hänger starkt ihop med detta. Allt behöver dock inte ta så lång tid, utan det handlar även om personlig hållning inom vårdprofessionen.

– Det salutogena, individuella helhetstänkandet tror jag kommer allt mer. Men ett hinder är tyvärr att läkemedelsindustrin har en alldeles för dominerande ställning och den riktar in sig på enklare avgränsade problem som man kan tjäna pengar på, inte individuella helhetslösningar som ger hälsa, säger Gunvor Lunde.

Text: Red/Staffan Nilsson

11 september, 2017

Järna Mejeri nominerade till Svenska Designpriset 2017

Nomineringarna till Svenska Designpriset 2017 har presenterats och Järna Mejeris mjölkförpackningar har nominerats inom kategorin ’Identitet - förpackningar’. …

LÄS MER

Nomineringarna till Svenska Designpriset 2017 har presenterats och Järna Mejeris mjölkförpackningar har nominerats inom kategorin ’Identitet – förpackningar’. Förra veckan berättade vi om att Ytterjärna Forums magasin också har nominerats.

Svenska Designpriset utser Sveriges främsta alster inom formgivning och design och juryn som utser nomineringarna består av några av landets främsta designers och strateger. Juryn har nominerat bidragen till den prestigefyllda tävlingen, men det är allmänheten som utser en vinnare genom röstning.

– Vi är självklart stolta över nomineringen och får också ofta positiv feedback på designen från våra kunder, säger mejerichef Karin Arkbåge. Vi sticker ut med vår avskalade design och det gör att många har lagt märke till oss.

Det är inte första gången Järna Mejeris avskalade design utmärker sig, tidigare har den uppmärksammats av bland annat den internationella designbloggen the Dieline för den stilrena formgivningen.

Omröstningsprocessen, som är öppen för alla, pågår den 11-17 september, där även bidragen kan ses i sin helhet. Den slutliga vinnaren presenteras på en gala i Göteborg den 19 oktober. Här kan du gå in och rösta om du vill!