Årets globala tänkare
6 januari, 2016

Två svenskar bland årets globala tänkare

För sjunde året i rad utser Foreign Policy hundra ledande personer som anses ha haft särskilt stor betydelse för utvecklingen i världen år 2015. Listan är indelade i nio kategorier, från beslutsfattare och innovatörer till artister och utmanare. I år finns två svenska kvinnor med på listan bland de hundra globala tänkarna: Margot Wallström och Robyn.…

LÄS MER

För sjunde året i rad utser Foreign Policy hundra ledande personer som anses ha haft särskilt stor betydelse för utvecklingen i världen år 2015. Listan är indelade i nio kategorier, från beslutsfattare och innovatörer till artister och utmanare. I år finns två svenska kvinnor med på listan bland de hundra globala tänkarna: Margot Wallström och Robyn.

”Årets globala tänkare består framför allt av mångfald. […] Dessa tänkare är konstnärer och aktivister, medicinska experter och företagare, forskare och popsångare – och de kommer från nästan varje kontinent. Och för första gången någonsin, innehåller listan fler kvinnor än män.”
Skriver Foreign Policy om årets lista.

Bland de nio personerna som finns med under kategorin ”årets beslutsfattare”, hittar vi Sveriges utrikesminister Margot Wallström. ”For detailing a feminist foreign policy.” Wallström väckte stor internationell uppmärksamhet när hon satte ner foten mot Saudiarabiens avsaknad av mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Även den svenska popstjärnan Robyn finns med på listan, under rubriken ”årets utmanare”. Robyn är del av ett projekt som vill öka andelen kvinnliga forskare inom ämnena som ingår i STEM (science, technology, engineering och maths). Robyns bidrag var framför allt en ny teknikfestival, Teklafestivalen, för kvinnor 11-18 år som är intresserade av just dessa ämnen.


Fotokälla 1 och fotokälla 2


Ursula Flatters
Foto: Erik Olsson
4 december, 2015

Personligt med Ursula Flatters

Ursula Flatters är en välbekant företrädare för Vidarkliniken och för integrativ, antroposofisk vård. Hon är prisbelönt för sina insatser och tilldelades t ex nyligen Universe Globepriset av föreningen Humanism och Vetenskap för sina insatser för humanisism och medmänsklighet. Hennes engagemang för den integrativa medicinen är stort och hennes kunskap är omfattande, men vem är hon egentligen och vad har format henne?…

LÄS MER

Allmänläkare och utbildningschef på Vidarkliniken i Järna

Ursula Flatters är en välbekant företrädare för Vidarkliniken och för integrativ, antroposofisk vård. Hon är prisbelönt för sina insatser och tilldelades t ex nyligen Universe Globepriset av föreningen Humanism och Vetenskap för sina insatser för humanisism och medmänsklighet. Hennes engagemang för den integrativa medicinen är stort och hennes kunskap är omfattande, men vem är hon egentligen och vad har format henne?

Det var kärleken som förde Ursula Flatters från Tyskland till Sverige, men livet blev inte som hon tänkt. Hennes livs stora kärlek, Håkan Kumlander, omkom i en trafikolycka och istället för att skapa ett liv med honom, har hon byggt upp och utvecklat Sveriges första integrativa sjukhus, Vidarkliniken i Järna. Ett arbete hon fortsätter oförtrutet – idag med starkt fokus på utbildning och utveckling.

Ursula Flatters lärde känna Håkan Kumlander på universitetet i Freiburg i Tyskland, där de båda studerade för att bli läkare med antroposofisk inriktning.
– Han var min absoluta tvillingsjäl, säger hon. Jag hade allt med honom! Allt! Mötet med honom skiljde sig från alla andra möten jag har haft i hela mitt liv.
Håkan hade i sin barndom botats från en svår muskelsjukdom av antroposofiska läkare och ville själv bli läkare för att kunna bota andra.

På en bilresa till Järna julhelgen 1978 krockar de och båda förs medvetslösa till sjukhus.
Ursula själv vaknade till liv efter några timmar, men ovissheten kring Håkan kvarstod i nästan tre månader och medvetslösheten behöll sitt grepp om honom hela den tiden.
– När jag vaknat satt jag hos honom alla dagar och alla kvällar, berättar hon. Det var självklart för mig och jag ville göra allt för att han skulle komma tillbaka.
Men Håkan dog.
– En större förlust kunde inte ske och det gör fortfarande ont när jag pratar om det, säger Ursula.

Ursula Flatters föddes i 1955 i Tyskland i en familj med flera syskon och där båda föräldrarna var läkare. Hennes pappa hade varit vid fronten och hade förlorat en fot och ett finger, men svårare än de fysiska skadorna var hur kriget påverkat honom som människa.
– Kriget var närvarande hemma hela tiden, berättar Ursula, men vi pratade aldrig om det. Det låg för nära i tiden och var för svårt.

Hon berättar att hennes pappa ändå öppnade sig en natt när hon var i tonåren och att de då hade det enda samtal hon minns, som handlade om hans svåra upplevelser.
– Då fick jag ställa alla frågor jag undrat över, säger hon. Det var ett viktigt samtal och jag är glad att vi kunde ha det.

Ursula ville också själv bli läkare. Hennes intresse för antroposofin hade väckts tidigt och hon valde en antroposofisk läkarutbildning parallellt med den konventionella. När hon så småningom efter olyckan gjort klar sin utbildning blev det naturligt att flytta till Sverige, där hon förblev en nära vän till familjen Kumlander.

Håkans far, Åke Kumlander, hade startat Vidarstiftelsen i Stockholm. Hans intresse för antroposofi hade också väckts då sonen Håkan tillfrisknat, från den enligt svenska läkare obotliga sjukdom han hade. Åke Kumlander ville medverka till att göra den banbrytande antroposofiska vården tillgänglig också i Sverige. I arbetet med att möjliggöra detta fick också Ursula en livsuppgift.

När Ursula tänker tillbaka menar hon att hon vid Håkans sjukbädd till stor del formades till den läkare hon är idag.
– Under månaderna vid hans sjuksäng utvecklade jag min inlevelseförmåga och fick känna på smärta och förlust på ett sätt som fick mig att mogna, menar hon.

– Även om det var väldigt smärtsamt blev det i ett livsperspektiv positivt avgörande för min yrkesroll, men ändå hade jag absolut hellre velat ha honom kvar! Där har du paradoxen att livet har olika dimensioner!
Ursula hade också en stark upplevelse av kontakt med Håkan från tiden när hon själv låg medvetslös.
– Jag visste ingenting. Det enda som fanns i medvetslösheten var en röst, som jag efteråt kunde berätta om och som sa: Kom ihåg, kom alltid ihåg, att vi har kommit överens om detta. Den kom som ur en annan värld. Efteråt när jag vaknade mindes jag den och kunde sätta den i ett sammanhang.

Ursula menar att den upplevelsen blivit en skolningsväg för henne fram till idag:
– Jag kände starkt att det fanns dubbla dimensioner. På den jordiska nivån kunde jag aldrig acceptera tanken att Håkan och jag skulle ha varit överens om att han skulle lämna detta liv. Där var det en ren förlust. Men när jag millimeter för millimeter försökte klättra upp och acceptera det som hänt, blev det en slags tröst att det på ett andligt plan kunde vara något som även jag hade varit införstådd med.

– Det kan fortfarande komma en dag när jag säger att jag kan acceptera den tanken fullt ut, men i det liv jag lever här finns än så länge bara ett svar. Jag hade velat ha honom kvar!

Samma paradox visade sig i en forskningsstudie som gjordes om bröstcancerpatienters lidande och hur de såg på sin sjukdom och vad den hade inneburit för dem. De flesta kvinnorna sa att sjukdomen hade varit oerhört viktigt för dem i deras utveckling. De hade mognat enormt som människor och kommit närmare de existentiella frågorna genom sin kris. Men på frågan ”Om du fick välja utifrån vad du vet idag skulle du velat ha sjukdomen eller inte?” svarande alla att de ändå inte hade velat ha sin cancer!
– När bröstcancerpatienterna svarade som de gjorde var det så skönt, menar Ursula. Jag kände verkligen igen något i mig själv! Så här är det faktiskt! Händer det något svårt gäller det att skapa en mening!

Arbete och fritid har kommit att vävas samman för Ursula genom livet och när hon för mer än 30 år sedan bestämde sig för att vara med och bygga upp Vidarkliniken handlade det snarare om ett val av livsstil än ett val av arbete.

Kliniken öppnade sina portar den 29 september 1985 som det första – och fortfarande enda – antroposofiska sjukhuset i Norden. Samtidigt som Ursula var med om planering och uppbyggnad av Vidarkliniken lärde hon sig svenska och genomförde den obligatoriska tvååriga svenska läkarpraktiken på svenska sjukhus för att få en fullständig läkarlegitimation samt en specialistutbildning i allmänmedicin.

Därefter har hon under mer än 30 år verkat för att ge en god, effektiv och holistisk vård på Vidarkliniken samtidigt som hon spridit kunskapen om integrativ medicin via media, där hon ofta haft en svår uppgift då okunskapen är stor och myterna många. Utöver utbildningsverksamhet både internationellt och i Sverige ställer hon upp i debatter och skriver insändare och debattartiklar.

Vidarkliniken är sedan en tid tillbaka satt under hård press. För att de antroposofiska läkemedlen ska få fortsätta säljas i Sverige måste de i framtiden registreras hos läkemedelsverket, vilket kräver en lagändring p g a ett nytt EU-direktiv

– Vad gäller medicinerna har vi haft försäljningstillstånd i snart 30 år och det gäller medel som är prövade och godkända i andra länder, säger hon. Det vi egentligen begär som en ny lagstiftning är bara att få använda det vi redan har erfarenhet av och att få registrera dessa medel också i Sverige. Det enda samhället och politikerna egentligen behöver ta ställning till är patientsäkerheten och där är det glasklart. Läkemedlen är redan registrerade i andra länder och där har man visat att de är helt säkra.
När Ursula kopplar av gör hon det gärna i den trädgård hon anlagt i kanten av en åker bakom kliniken.
– Trädgården är både rekreation och inspiration, säger Ursula. Jag tänker så bra där och hittar alltid nya lösningar på aktuella frågor när jag påtar i jorden. Trädgården är också uppskattad av våra patienter, som tycker om att bara vandra runt i gångarna eller sitta ner och reflektera en stund.

I Ursulas trädgård finns både vanliga växter som ringblomma, citronmeliss och svarta vinbär, men också mer sällsynta medicinalväxter som gullgentiana, malva, ulltistel och malört.
– Växterna är mest till lyst, säger Ursula, men visst händer det att jag torkar några av dem och gör lite stärkande te när jag känner för det.
Foto: Erik Olsson

7 november, 2015

Ekobanken – bästa banken i Sverige enligt ny rapport

Varje år presenterar Fair Finance Guide en årlig granskning av världens storbankers hållbarhetsarbete. För andra året i rad genomförs denna granskning även i Sverige, och högst upp i toppen detta år hamnar Ekobanken.…

LÄS MER

Varje år presenterar Fair Finance Guide en årlig granskning av världens storbankers hållbarhetsarbete. För andra året i rad genomförs denna granskning även i Sverige, och högst upp i toppen detta år hamnar Ekobanken.

Ekobanken, som bland annat är den enda banken i Sverige som öppet redovisar vilket företag som lånar pengar av banken, får totalt 92% i mätningen. JAK medlemsbank kommer på andra plats (71%), och långt senare hittas storbankerna som SEB (49%), Swedbank (30%), Handelsbanken (27%) – de flesta dessutom med extra varningstecknen.

– En orsak till Ekobankens framgångar är nog transparensen; kunden ser vart pengarna tar vägen, och låntagaren får gott rykte av att synas tillsammans med banken. Fler kunder borde fråga sig vad bankerna gör med deras pengar, säger Kristoffer Lüthi, vice VD på Ekobanken i en intervju till Länstidningen i Södertälje.

Fair Finance Guide är ett internationellt initiativ för att öka insynen i hur hållbart bankerna investerar och i deras rapport granskar de bland annat bankernas betyg vad gäller mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och biologisk mångfald.

Hela rapporten går att läsa här.

 


Jordens salt – en resa med Sebastião Salgado
Copyright Sebastião Salgado.
28 oktober, 2015

”Jordens salt – en resa med Sebastião Salgado”

Just nu visas filmen Jordens salt om den brasiliansk-franska fotografen Sebastião Salgado på utvalda biografer i Stockholm. Med sin kamera upptäcker Salgado världen med ett ständigt sökande efter det existensiella.…

LÄS MER

Just nu visas filmen Jordens salt om den brasiliansk-franska fotografen Sebastião Salgado på utvalda biografer i Stockholm. Med sin kamera upptäcker Salgado världen med ett ständigt sökande efter det existensiella.

”Jag såg hela mänsklighetens historia; byggandet av pyramiderna, Babels torn och Salomos gruvor… Det var som om jag kommit till tidens början”. Så berättar den brasilianske fotografen Sebastião Salgado på mjuk franska kring filmens första fotografi. Bilden, tagen från kanten av ett enormt jordhål och blickandes ned i dess djup, föreställer tusentals och åter tusentals människor som på tusentals branta småvägar myllrar upp och ner ur en guldgruva någonstans i hjärtat av Brasilien. Fäst med ett rep kring huvudsvålen och hängandes ned över ryggarna har var och en av de tusentals arbetarna en trådsäck, vars last de klättrar upp till ytan med och sedan tömmer ut. Lasten består av jord ur gruvans djup, och jorden bär på guld.

Associationen till mytologiska byggnadsverk och mytologisk urtid är slående. Myllret av människor, jakten efter guld, jordhålet som bit för bit utvidgas och djupnar, med människans febrila sökande som bakomliggande kraft och hennes kropp som kraftens enda redskap.

Mindre existentiell än så är Sebastião Salgado egentligen aldrig. Hans fokus skiftar i teman från folkmord, massutvandringar och krig, till arbetare och naturens otämjda skönhet, men utgångspunkten är alltid densamma: ett formspråk av polerat svart-vitt och existentiellt porträtterande. Det hela understryks ytterligare av namnen på de teman som sedermera sammanställts i utställningar och utgivits i bokform; här återfinns Migrations, Workers, The children och Genesis.

När vi i filmen sedan vandrar med Salgado från tema till tema får vi inblick i fotografens egen historia och vad det är han försöker visa på. Porträttet av Salgado själv utvecklas till en dels intuitivt verkande fotograf – i det att han, nästan som av en slump, ständigt befinner sig i stora och dramatiska skeenden med en kamera till hands – och dels som en högst målmedveten och estetiskt faktiskt ganska smal konstnär, i det att hans fotografier bär en omisskännlig prägel av ett och samma mycket målmedvetna bildspråk.

Det är nog därför heller ingen slump att det är just Wim Wenders, med sitt tidigare porträtterande av t.ex. dansaren Pina Bausch från 2011, som fastnat för Salgados ödesmättade estetik och i dokumentären återför denna estetik på sitt eget porträtterande av Salgado.

Det finns anledning att återkomma till det övergripande temat i Salgados konstnärskap. Genom strömmar av växelvis bilder och intervjuklipp med hans närmaste får vi en inblick i motiven till några av temana; hur han vid de första bilderna av förödelsen Saddam Husseins reträtt ur Kuwaitkriget i det närmaste kastar sig ut i den brinnande öknen med kameran i hand för att porträttera oljedränkta brandmän, helveteseld och evig skymning till följd av giftiga rökmoln; hur han i 1994 befinner sig i närheten av Rwandas eskalerande folkmord och följer vägar kantade av styckade människor fram till en kyrka överfull av människor som förgäves sökt skydd men som hittats… När miljoner av människor på flykt sedan desperat strömmar ur landet, är Salgado med dem, och kameran med honom.

I nästa tema, Genesis, ser vi världen porträtterad utan människor. Det är förståeligt, efter ett så koncentrerat lidande och elände känns det som en lättnad; tydligen var fotograferandet av naturen (i det närmaste) orörd av människan ett konvalescensarbete.

Det har blivit sagt om Salgados konstnärskap att det är ett försök att avbilda människans strävan, men det kan också förstås efter grunddevisen för all konstnärlighet, den att det egentligen är förgäves som vi försöker uttrycka en saks väsen i ord, men att vi varseblir verkningar och en fullständig historia över dessa verkningar skulle väl omfatta en saks väsen. Det väsen genom vars verkningar Salgado så ihärdigt försöker beskriva är nog i så fall ingenting mindre ödesmättat än existensen själv, att döma av bildspråket.

Det är så att man nästan anar hur NASA:s rymdfarkost ”New Horizon” och dess extremt vackra och ödesmättade bilder på Pluto och dess månar egentligen är Salgado som bestämt sig för att, efter att ha avslutat Genesis, utforska existensen ett steg djupare genom att rikta kameran mot världsrymden.
Foto: Sebastian Salgado

Text: Tord Ranheim

Foto Mind and life institute
Foto: Mind and life institute
21 oktober, 2015

Inlevelse som kunskapsväg

Arthur Zajonc är en lågmäld man med intensiv, klar blick. Han tillhör dessa karismatiska personer man då och då stöter på, som trots en återhållen framtoning intar rummet med sin starka närvaro och utstrålning. När han var på ett kort Sverigebesök nyligen fick jag förmånen att träffa honom under ett middagssamtal.…

LÄS MER

Arthur Zajonc är en lågmäld man med intensiv, klar blick. Han tillhör dessa karismatiska personer man då och då stöter på, som trots en återhållen framtoning intar rummet med sin starka närvaro och utstrålning. När han var på ett kort Sverigebesök nyligen fick jag förmånen att träffa honom under ett middagssamtal.

Vi pratade om hans egen livsresa, hans förhållande till vetenskapen och hans stora intresseområde kvantfysiken – en gren av fysiken som började utvecklas runt förra sekelskiftet och som framförallt arbetar med mikrokosmos och där mycket av det vi uppfattar som logiskt och självklart i vardagen ställs på ända.

– Kvantfysik går inte att förstå, det är dess väsen, säger han och ler. Vi kan t ex räkna fram Einsteins relativitetsteori, men den går egentligen inte att förstå. Hans teori visar att tiden och rymden bara är en relation och inte ett verkligt förhållande. Den väcker stora frågor som vad ett objekt egentligen är, vad det är gjort av och hur det börjar existera?

Arthur berättar att han som barn drömde om att bli fysiker för att bättre förstå världen i alla dess beståndsdelar. Han började läsa fysik, men blev besviken.
– Allt blev bara otydligare ju mer jag läste. Vad var vetenskap egentligen?

För att komma vidare närmade han sig vetenskapsbegreppet genom historia och filosofi istället och undan för undan började han fascineras.

– Jag insåg att vetenskap kunde handla om experiment och erfarenhet, men också om upplysning och för det mesta om både och, säger han. Jämför t ex med hur olika vi kan beskriva en människa. Vikt, längd och ögonfärg ger en bild, men beskrivningen får liv först när vi börjar beskriva personligheten.

Arthur Zajonc är idag professor emeritus i fysik vid Amherst collage i Massachusetts, USA, men också föreläsare och författare till en lång rad böcker om det mänskliga medvetandet, andligheten och vetenskapen. Hans mest kända bok heter Catching the light : The Entwined History of Light and Mind. I denna bok tar han läsaren på en i det närmaste poetisk resa genom historia, mytologi, religion, vetenskap, litteratur och konst i sökandet efter insikter kring fenomenet ljus – både i perspektivet av det ljus som kommer utifrån, men också i perspektiv av det inre ljuset med andliga dimensioner.

– Ljuset har alltid har fascinerat människan och i grunden är det också extremt komplext, säger han. Ljus är flera saker samtidigt – både våg och partikel – dvs två icke förenliga koncept samtidigt. Egentligen helt omöjligt, men ändå ett faktum!

I sin bok om ljus beskriver han bl a Goethes och Newtons olika sätt att förhålla sig till fenomenet färg, som ju också är helt beroende av ljus, som bra exempel på två olika vetenskapliga perspektiv. Newton, som naturvetare, byggde vidare på den aktuella traditionen inom optiken, där man vid den tiden relativt nyligen kommit fram till ett matematiskt uttryck för brytningslagen. Goethe däremot kom från ett annat håll och hade en bred bildning inom humaniora och konst när han gav sig in i sitt studium av ljuset och färgerna. Hans syfte var att lägga grunden till ett medvetet estetiskt bruk av färger.

– Röd kan vara 625 nanometer, men Goethe ville veta hur rött påverkar oss – den mänskliga aspekten, säger Arthur. Goethe var ute efter fenomenet ljus. Upplevelsen av rött. Där finns parallellen till kvantfysiken. Den måste upplevas genom sina fenomen.

Arthur tycker att modern teknologi ofta är är avkönad och ogripbar. Moral och estetik finns inte om du inte tar med den från en annan värld.

– I den mekanistiska vetenskapen riskerar ”modellen” att ta över och förhindra insikten, men en skicklig vetenskapsman bryter igenom modellerna och skapar nya, menar Arthur. Till och med Newton hade upplevelsen av det fallande äpplet först och tog till matematiken som förklaringsmodell i steg två, fortsätter han.

– Matematik bringar klarhet, men har också en farlig makt! Man förenklar och tar bort en massa viktig komplexitet. Med den skapar man en endimensionell lins, medan världen är mångdimensionell.

Arthur menar att vi blir förälskade i våra modeller och riskerar att inte se deras begränsningar. I stället måste vi ställa olika modeller mot varandra och låta dem vara motsägelsefulla och vi måste medvetet integrera moral och estetik i vår vetenskap. Utvecklingen av atombomben är ett exempel på när det tappades bort!

Arthur Zajonc har precis avslutat sin uppgift som ledare för Mind and Life Institute, som han varit med om att grunda tillsammans med Dalai Lama som han samarbetat med under många år, som f ö också delar hans intresse för kvantfysik. Mind and Life Institute arbetar för att öka kunskapen om, och förståelsen kring, hur det mänskliga medvetandet fungerar och som en del i institutets arbete skapar man breda dialoger mellan olika sfärer. Det har bl a blivit 25 år av årliga möten mellan representanter för de andligt orienterade trosuppfattningarna i öst som t ex buddismen och företrädare för den västerländska vetenskapssynen.

Arthur själv har i sin gärning sökt sig till det andliga språket där den djupa kontemplationen är ett verktyg och 2008 gav han ut en bok om meditation med ekonomiskt stöd från Vidarstiftelsen. I svensk översättning heter den Meditation som kunskapsmetod – När vetskap blir till kärlek. Där bjuder han på en blandning av praktiska instruktioner och inspiration från olika tänkare – alltifrån Rudolf Steiner till Rumi, Goethe och Asiens visa mästare.

– Vi behöver träna vårt medvetande för att förstå oss själva, avslutar han. Vi behöver utveckla kärlek och medkänsla för att lidandet i världen ska minska. Vi måste komma till insikt om den kapacitet till förändring som var och en av oss besitter.

När vi skiljs åt efter middagen känner jag att vi bara rört vid ytan av allt Arthur Zajonc har att förmedla från sin rika bank av kunskap och erfarenheter och jag ser redan fram emot nästa möte!

Här kan du lyssna på en radiointervju med Arthur Zajonc hos CBC.

Foto: Mind & life institute

14 oktober, 2015

Överlista ämnet – slöjd

Med snillrikhet, uppfinningsförmåga och beslutsamhet griper sig slöjdaren an sitt ämne. På den vägen lär och utvecklas förstklassiga förmågor. Kvar står inte bara resultatet som en alldeles ny och egengjord skapelse, i den som överlistat ämnet på vägen har nya förmågor stärkts och utvecklats.…

LÄS MER

Upprinnelseordet för slöjd är just slug.
Den som slöjdar är slug.

Med snillrikhet, uppfinningsförmåga och beslutsamhet griper sig slöjdaren an sitt ämne. På den vägen lär och utvecklas förstklassiga förmågor. Kvar står inte bara resultatet som en alldeles ny och egengjord skapelse, i den som överlistat ämnet på vägen har nya förmågor stärkts och utvecklats.

Det passar bra in med tanke på det glädjande resultatet av skolverkets purfärska utvärdering av musik, bild och slöjdämnena i grundskolan. Till skillnad mot för ett decennium sedan visar resultatet denna gång att betydligt fler ser slöjdämnet som viktigt. Hälften av niorna och 70 procent av sexorna. Globalt sett är detta ett unikt ämne då Norden är ensamma om att som ett av 16 grundämnen ha obligatorisk slöjdundervisning sedan 1955, sammanlagt 330 timmar grundskolan igenom.

Är det så att vi bättre kan ringa in den skapande processen idag? Har kreativiteten i större kontrast till dagens passivisering fått en egen plats? Många av livets dagliga sysslor görs inte längre av människohand, våra händer blir oförmögna att gripa det som i äldre tider var en självklar nedärvd kunskap om hur vi själva gestaltar vår primära överlevnad i det nära och praktiska.

Idag är vår tankeförmåga friställd och frånkopplad handens arbete i och med att den tekniska utvecklingen avlastat oss från många av våra tyngsta uppgifter. Vi översvämmas av billiga produkter av dålig kvalitet, likformig design, utförda av människor som arbetar nästan utan någon lön. Men är inte just det unika föremålets genialitet en uppmaning till sinnesförnimmelserna och upplevelserna av elementens sanna natur ett kunskapsområde som förtjänar upprättelse?

Forskare om slöjd: ”centrala kompetenser i en människas liv”

När skolverkets nationella granskning av skolslöjden släpptes hängde redaktionen från HEMSLÖJD på låset. De ställer frågan till forskaren Peter Hasselskog; Varför behövs skolslöjden? Peter Hasselskog betonar lärandet.

– Det är ett specifikt sätt att lära sig på. Att lära sig i och genom handling. Ett slags generell processkompetens. Mycket i skolan går ut på att komma på det som läraren vet, men i slöjden får man själv fatta beslut och se konsekvenser. Göra överväganden. Backa. Man lär sig genom att göra erfarenheter och prova. Genom att överväga och analysera, säger han.

Peter Hasselskog kallar det ”centrala kompetenser i en människas liv”.
– Det är saker som alla behöver kunna. Alltså inte bara de som är intresserade av slöjd.

Tidigare låg betoningen på hantverkskunskaper. Idag ligger den på lärande. Tidigare var hantverket ett mål, idag är det mer av ett medel.

Kombinera slöjd med entreprenörskap

Varför skall vi undervisa i mänsklighetens äldsta kunskapsformer? Detta är svåra områden att sätta ord på och formulera. Dilemmat hos hantverkslärare att förklara för eleverna vad hantverk är bra för, har medvetet beaktats i det så kallade kunskapslyftet där lärare får möjlighet att vidareutbilda sig och komplettera sina pedagogiska kunskaper samtidigt som de undervisar i slöjd. ”Slöjdlitteracitet,” materiell kommunikation, är det implicita, outtalade språk som talar i mötet med material och verktyg när medvetandet smälter samman med handlingen.

En annan uppgradering för slöjden, resonerar Peter Hasselskog, skulle kunna vara att kombinera ordet slöjd med entreprenörskap. Så som Teckning uppgraderats till Bild och Gymnastik och hälsa till Idrott. För att med val av begrepp bättre spegla innehållet.

Låt oss se närmare på upprinnelseordet slug som i slöjd, översätta det till egenskaper som listig, finurlig, förfaren, förslagen, klipsk och klurig, illmarig, vettig, fullfjädrad, klok och begåvad.

Kanske man kan säga att allt som höjer och förädlar våra sinnesupplevelser, som värmer och när vårt engagemang, som får oss att glömma tid och rum för här och nu, allt som blir till konst genom sanning och sublimitet, verkar balanserande och välgörande på oss människor idag och så som världen utvecklar sig.

Text, foto & konsthantverk: Anna Gran


5 oktober, 2015

Google-sponsrad konferens för bättre värld

Hur kan medvetenhet, medkänsla och lycka rädda världen? I morgon inleds den helt nya konferensen Wisdom Stockholm – en internationell konferens för alla som är intresserade av att sträva efter ökad visdom, medkänsla och medvetenhet i en digital tidsålder. Konferensen är sponsrad av Google och föredragshållarna består både av toppföretagsledare och spirituella ledare från Asien, Afrika, USA och Europa.…

LÄS MER

Hur kan medvetenhet, medkänsla och lycka rädda världen? I morgon inleds den helt nya konferensen Wisdom Stockholm – en internationell konferens för alla som är intresserade av att sträva efter ökad visdom, medkänsla och medvetenhet i en digital tidsålder. Konferensen är sponsrad av Google och föredragshållarna består både av toppföretagsledare och spirituella ledare från Asien, Afrika, USA och Europa.

”Vi måste gå från att bara överleva till att också skapa en lyckligare, hållbar och mer välmående planet att leva på.”

Konferensen vill tillsammans undersöka hur vi kan komma till en djupare nivå av mänsklighet, om vilka vi verkligen är och vilka vi vill vara som samhälle, och gemensamt söka lösningar på de utmaningar som det globala samhället står inför. Samtalsämnena kommer att beröra allt ifrån intuition till ny teknik och neurovetenskap.

”Vi lever också i en digital och teknisk tidsålder där vi måste ta itu med hur våra innovationer bäst tjänar mänskligheten.”

Wisdom Stockholm är inspirerad av Wisdom 2.0, en årlig konferens i San Francisco där teknikföretag som Google, Microsoft och Facebook går i bräschen för en ny typ av samtal med internationella forskargrupper, spirituella ledare och lärare i mindfulness.
Foto: Pexels


Västanå Teater spelar Nils Holgersson
Från affisch till föreställning om Nils Holgersson.
28 september, 2015

Västanå teater – berättelser om konsten att vara människa

Hur lyckas man få Stockholms teaterpublik att vallfärda till en enorm teaterlada mitt ute bland Värmlands skogar kväll efter kväll? Västanå teater har lyckats med någonting som många teatrar bara får drömma om. Med berättelser och myter hämtade från folkkulturen har de gjort sig oumbärliga för hela den värmländska turistnäringen.…

LÄS MER

Hur lyckas man få Stockholms teaterpublik att vallfärda till en enorm teaterlada mitt ute bland Värmlands skogar kväll efter kväll? Västanå teater har lyckats med någonting som många teatrar bara får drömma om. Med berättelser och myter hämtade från folkkulturen har de gjort sig oumbärliga för hela den värmländska turistnäringen.

Leif Stinnerbom är sedan 25 år tillbaka konstnärlig ledare för Västanå teater. Med en bakgrund som spelman, polskedansare, koreograf och musikforskare och etnolog, har han varit med och byggt upp det som idag är Västanå teater. En teater vars unika spelstil – en frisk blandning av musik, dans, och teater – har blivit ett tydligt signum. Ivar Lo-Johansson sa en gång att ”allt spännande finns i arbetarklassen” – enligt Leif finns det mest spännande i folkkulturen.

– Vi utgår alltid från folkkultur, oftast skandinavisk, och letar efter berättelser som vi sedan berättar från scenen. Det här berättarperspektivet är väldigt viktigt och något som skiljer oss från många andra teatrar. Ofta när jag tittar på teaterföreställningar upplever jag att det snarare handlar om ett uttrycksbehov som får komma till tals, än någon som har något den verkligen vill berätta. För att en berättarsituation ska uppstå krävs det alltid två personer, vi är med andra ord beroende av vår publik och publiken involveras i sin tur att delta aktivt.

Ofta handlar det om mytiska berättelser som Västanå teater väljer, gärna med metafysiska inslag, och nästan alltid myter som på något sätt behandlar utmaningarna kring vad det är att vara människa.
– Jag tror myten är viktig för dagens människa. Den kan bidra med något som den naturvetenskapliga verklighet vi skapat oss idag inte kan.

Avgörande för den värmländska turistnäringen

Västanå teater är ett exempel på en verksamhet som lyckats få en hel glesbygd att känna stolthet. Varje år sätter de upp två olika föreställningar, en som de spelar i sin enorma trälada i Värmland under sommaren, och en som de ger i ett mongoliskt tält under en vinterturné genom Sverige. Sommarmånaderna är de mest hektiska då de spelar inte mindre än totalt femtio föreställningar – och nästan varje kväll är de femhundra platserna utsålda, till största delen till människor utanför Värmland.

– Det här gör förstås att vi är betydelsefulla för hela turistnäringen i Värmland. Oftast så brukar konst vara någonting man satsar på först när man har pengar över i ett samhälle, i vårt fall så är man tvungen att satsa på kultur för att det ska gå bra för samhället. Det lönar sig alltså att satsa på kulturen först!

”Konst kan få människosjälen att blomma”

– I en sekulariserad värld så upphör människan att se livet som ett mysterium och ser bara de praktiska materiella delarna. Det är att förminska människan, tycker jag. Konst har en förmåga att öppna upp människors ögon för livets mysterium. Förhoppningsvis kan konsten fylla det tomrum som religionen tidigare hade. Konst kan få människosjälen att blomma!

Ett exempel är en kvinna som kom fram efter en föreställning och berättade att ”jag förstod kanske inte allt, men det var det vackraste jag upplevt”. Det är, enligt Leif, konstens förmåga att ge människor hopp och tro, något som är minst lika viktigt som att konsten ska provocera och spegla hela samhället.
– Min konst får gärna ge människor hopp och kraft att klara av projektet det är att vara människa. För Strindberg hade rätt, det ÄR synd om människan.

Mer konst i skolorna

Einstein, som ofta får agera symbol för naturvetenskapen, fick en gång ta emot en fråga från en mamma som undrade hur hon kunde göra sin son lika uppfinningsrik och intelligent som vederbörande. ”Läs sagor för honom” var Einsteins svar. Men kvinnnan var påstridig, och underströk att hon ville att sonen verkligen skulle bli extremt intelligent, precis som herr Einstein själv. ”Läs många sagor för honom” var Einsteins replik.

– Vad jag tror att Einstein menade var att i fantasins värld finns det inga gränser, som det gör i ett riktigt liv. För att kunna komma på innovationer och nya uppfinningar krävs att vi utvecklar vår förmåga att vara gränsöverskridande. Skolan går åt helt fel håll när man begränsar utbildningen till enbart huvudet. Jag saknar inslag av konst i Sveriges skolor, jag tror man blir mycket bättre på teoretiska ämnen när man även ger fantasin näring. Vi lurar oss om vi tror att det bara är hjärnan som tänker. Kroppen är en helhet och vi måste föda alla delar. Det är helt absurt att man ens ska behöva argumentera kring detta. Egentligen vet alla det här.

”Barnteater för vuxna”

Vad är det då som har fått Västanå teater att lyckas bättre än många andra? En ofrånkomlig framgångsfaktor är så klart värmlänningen Selma Lagerlöf – även Leifs favoritförfattare. I början spelade Västanå teater nästan uteslutande hennes pjäser, men idag reser folk till teaterladan oavsett om det är Lagerlöf eller Strindberg eller som i somras Lars Anderssons berättelse Lomjansguten som står på programmet.

En annan framgångsfaktor är det tydliga valet av spelstil.
– Idag pratar alla om bredd, men jag tror vi måste satsa mycket mer på djup och sluta krafsa lite här och där. Det svåraste som finns är att välja bort. När man valt någonting så resulterar det alltid i två saker: det finns folk som gillar ditt val, och folk som ogillar det – vilket är mycket bättre än ett mellanläge där ingen bryr sig. Det finns många som älskar Västanå teater och reser för att se oss varje år, de är våra bästa ambassadörer. Sedan finns det de som verkligen hatar oss, och aldrig för sitt liv skulle vilja återvända. Det är alltså bra!

Enligt Leif har den värmländska poeten Bengt Berg gett det finaste betyget teatern kan få, när han en gång sammanfattade: ”Västanå teater är som barnteater för vuxna”.

 


26 september, 2015

5 artiklar ur arkivet

Hemsidan Ytterjärna Forum startade för ett halvår sedan och vi har hunnit publicera över 100 artiklar, notiser och blogginlägg. Eftersom det säkert finns flera av våra läsare som inte följt oss sedan starten så tänkte vi tipsa om några artiklar ur arkivet. Artiklar som blivit lästa av väldigt många och som fortfarande är aktuella till innehållet.…

LÄS MER

Hemsidan Ytterjärna Forum startade för ett halvår sedan och vi har hunnit publicera över 100 artiklar, notiser och blogginlägg. Eftersom det säkert finns flera av våra läsare som inte följt oss sedan starten så tänkte vi tipsa om några artiklar ur arkivet. Artiklar som blivit lästa av väldigt många och som fortfarande är aktuella till innehållet.

Biodynamisk ko på Yttereneby Gård

#1. Ko-riket

Öppen luftig planlösning med stora ljusinsläpp, generös takhöjd och organiska material. Att stiga in i Holger Van der Woudes nya superladugård på Yttereneby Gård är ungefär som att komma rakt in i en mäklarannons. ”Kungariket för korna”, som Holger själv kallar det för.

Läs hela artikeln

Annika Lauren från Ekobanken

#2. Stadigt växande intresse för sociala banker

Hur sparkapital på bankkonton används av bankerna har stor betydelse för hur världen utvecklas. Det är något man tar fasta på inom den internationella impuls som kallas social banking, som växer allt mer – även i Sverige. Inriktningen är att bidra till en bra samhällsutveckling genom att finansiera miljömässigt och etiskt hållbara företag och verksamheter.

Läs hela artikeln

#3. Hur kan antroposofisk medicin bidra till samhällsutvecklingen?

Antroposofisk medicin har funnits i snart 100 år. Antroposofiska läkemedel förskrivs av 15 000 legitimerade läkare runtomkring i Europa varje dag. Trots det saknar vi fortfarande en lagstadgad registrering av dem i Sverige. Varför behövs antroposofisk medicin i Sverige och på vilket sätt kan den bidra till en positiv samhällsutveckling? Vi frågade Ursula Flatters, utbildningschef och läkare på Vidarkliniken som är ett sjukhus där man kombinerar konventionell skolmedicin med antroposofisk läkekonst.

Läs hela artikeln

#4. Håller Google på att konkurrera ut vårt offentliga skolsystem?

När högt anställda på företagsgiganter som Google, Apple och Yahoo i teknikmeckat Silicon Valley väljer att sätta sina barn i waldorfskola är en naturlig följdfråga ”varför”? Vad är det som till och med får ipadinnovatörerna själva att välja bort sin egen uppfinning – mot en skola där man istället använder färgpennor och akvarellpapper? Vad är det den offentliga skolan saknar?

Läs hela artikeln

Waldorfförskola

#5. Förskolorna där både kött och plast lyser med sin frånvaro

Utbildningen till waldorfförskollärare har ett massivt söktryck varje år, över 100 stycken står i kö men det finns i dagsläget enbart utrymme att ta emot 30. Samtidigt är behovet stort – fler och fler föräldrar väljer att sätta sina barn i en waldorfförskola och uppemot 70 nyutexaminerade waldorfförskollärare behövs varje år. Vad är det som gör waldorfförskolorna så populära?

Läs hela artikeln

23 september, 2015

Forskning: övning ger färdighet

Vad är skillnaden mellan att lära sig någonting teoretiskt och att öva det praktiskt? Är den ena metoden mer effektiv än den andra? Forskning från Mind and Life community har undersökt frågan genom att jämföra upplevelsebaserad meditation med didaktiskt lärande och diskussion. …

LÄS MER

Vad är skillnaden mellan att lära sig någonting teoretiskt och att öva det praktiskt? Är den ena metoden mer effektiv än den andra? Forskning från Mind and Life community har undersökt frågan genom att jämföra upplevelsebaserad meditation med didaktiskt lärande och diskussion.

I en studie publicerad i PLOS One undersökte man effektiviteten som olika metoder av mindfulnessträning hade på uppmärksamheten hos soldater satta under hög stress. Resultatet tyder på att ett faktiskt utövande av meditation har mer positiv inverkan på uppmärksamheten än att bara lära sig om ämnet konceptuellt.

En annan studie publicerad i Journal of Experimental Psychology: General undersökte huruvida fördomar mot stigmatiserade grupper (svarta och hemlösa människor) kunde minska genom att man aktivt övade förlåtelse genom känslor av värme och acceptans mot sig själv och andra. Återigen är resultatet ett bevis på att praktiskt utövande är bästa sättet att förändra djupt rotade mentala vanor. Didaktiska och diskussionsbaserade metoder verkar inte ha samma effekt som att delta i kropp-själs-övningar av kontemplation.

Resultatet är för många inte särskilt överraskande, och det är svårt att dra stora övergripande slutsatser utifrån dessa två studier. Men att de båda pekar tydligt åt riktningen att ”learning by doing” skulle vara mer än bara ett talesätt, lägger en intressant grund för framtiden. Hur skulle t ex denna slutsats kunna användas på ett mer effektivt sätt inom skolorna?

Som Leif GW Persson konstaterade i DN:s lördagsmagasin: ”Det finns två sätt att lära sig. Dels att du läser om det, dels att du lär dig genom eget liv och praktik, och det andra sättet biter mycket bättre än det förra.” – kanske hade han rätt? Vi på Ytterjärna Forum följer nyfiket fortsatt forskning på området.


Foto: Pexels