Min tysta granne
Illustration: Anna Gran
16 augusti, 2016

Sommarpoesi: Min tysta granne



LÄS MER

Inom mig innerst är ett reglat rum.
Där bor en ensam man, som jag ej känner,
en stilsam åldring, sluten som en stum,
en hemlös främling utan släkt och vänner.

Vem är han? Blott en hyresgäst som jag,
en kammarfilosof, som sitter hemma
och räds att visa världen sina drag
och fruktar ljudet av sin egen stämma.

Jag knackar på. Jag ville träda in
i kammarn, där sin tysta kamp han strider,
och trycka som en vän hans hand i min
och tala tröstrikt som till en, som lider.

Han svarar icke. Allt är tyst som förr.
Jag står där tveksam med mitt ljus i staken.
Men genom nyckelhålet i hans dörr
en strimma säger mig att han är vaken.

Hjalmar Procopé
finlandssvensk poet (1868-1927)
11 augusti, 2016

Byn som åldras bäst i världen

Den italienska byn Villagrande Strisaili på Sardinien har utsetts av FN till den plats i världen där män lever längst. I övriga världen lever kvinnor längre, men här är skillnaderna utjämnade. Andelen invånare i byn som blivit 100 år har visat sig vara skyhög.…

LÄS MER

Den italienska byn Villagrande Strisaili på Sardinien har utsetts av FN till den plats i världen där män lever längst. I övriga världen lever kvinnor längre, men här är skillnaderna utjämnade. Andelen invånare i byn som blivit 100 år har visat sig vara skyhög.

Den belgiske demografen Michel Poulain skrev tillsammans med statistikern Gianni Pes en vetenskaplig artikel om fenomenet 2004. I en artikel i Svenska dagbladet (16 oktober 2015) förklarar Michel Poulain att just fåraherdarna blir äldre än andra invånare. Han menar att en trolig förklaring är att männen i genomsnitt vandrade 11 kilometer om dagen i de branta bergen. En annan förklaring till den höga livslängden tros vara den starka sociala gemenskapen och den hälsosamma och varierade egenodlade maten.

Delia Barrili bor i Villagrande Strisaili och menar i Svenska dagbladets reportage att familjebanden är otroligt starka i byn:

”De gamla är som en skatt för oss som vi vill vårda. Alla bryr sig om dem och lyssnar på dem. De behöver aldrig vara ensamma och de får hela tiden känna sig viktiga”, säger hon.

Michel Poulain och Gianni Pes valde att kalla de platser där människor lever längre för blåa zoner. De övriga blåa zonerna i världen finns i Okinawa i Japan, Ikaria i Grekland, Nicoya-halvön i Costa Rica samt Vittsjö i Småland, Sverige.


4 augusti, 2016

Nytt sätt att ta pulsen på ett land

Traditionellt används ofta BNP för att mäta ett lands ekonomiska mående. Nu finns också Social Progress Index. Det är ett mätverktyg som inte bara tar hänsyn till den ekonomiska biten, utan även exempelvis medborgarens fri- och rättigheter och tillgång till mat och utbildning.…

LÄS MER

Traditionellt används ofta BNP för att mäta ett lands ekonomiska mående. Nu finns också Social Progress Index. Det är ett mätverktyg som inte bara tar hänsyn till den ekonomiska biten, utan även exempelvis medborgarens fri- och rättigheter och tillgång till mat och utbildning.

I sitt Ted talk från 2014 berättar Michael Green, som är en av upphovsmännen, att BNP inte tar hänsyn till miljöaspekten. BNP mäter inte heller rättvisan eller nivån av glädje i ett land. Green förklarar:

”Vi mäter inte hur mycket ett land spenderar på sjukvård, vi mäter längden och kvaliteten på människors liv. Vi mäter inte huruvida regeringar har lagar mot diskriminering, vi mäter huruvida människor upplever diskriminering.”

På mätverktygets hemsida kan man se att grannlandet Finland hamnar på första plats i världen. Sverige hamnar på sjätte plats enligt Social progress index.


Studie har visat att filmer som t ex Forrest Gump gör människor mer villiga att hjälpa andra mindre lyckligt lottade.
1 augusti, 2016

Positiv media gör oss till bättre människor

Det pratas ganska ofta om de negativa effekterna av att konsumera media. Men kan media även påverka oss människor i en mer positiv riktning? Forskning pekar på att media som innehåller positiva budskap kan få oss att vilja bli bättre människor och öka viljan att hjälpa andra. Ja, faktum är att positiv media kan bidra till ett bättre samhälle.…

LÄS MER

Det pratas ganska ofta om de negativa effekterna av att konsumera media. Men kan media även påverka oss människor i en mer positiv riktning? Forskning pekar på att media som innehåller positiva budskap kan få oss att vilja bli bättre människor och öka viljan att hjälpa andra. Ja, faktum är att positiv media kan bidra till ett bättre samhälle.

Det är Sophie H. Janicke, filosofie doktor och universitetslektor i mediapsykologi på Chapman University i Kalifornien, som har skrivit en sammanfattning av olika forskningsstudier som gjorts kring ämnet. Hon lyfter bland annat fram en rapport från 2012 där man konstaterade kraften av filmer med ett djupare budskap istället för rena underhållningsfilmer. Filmer som skildrade oegoistiska värden, som till exempel social rättvisa och omsorg om de svaga, bidrog i större grad till en upprymdhet hos tittaren som i sin tur ökade känslan av att vilja hjälpa andra.

Sophie H. Janicke lyfter även fram studier som pekar på att människor med en cynisk världsbild, som förväntar sig det sämsta från andra människor, faktiskt kan vara en skada för sin egen hälsa. Samtidigt som konsten att se mänsklighetens positiva potential kan få oss att må bättre vilket i sin tur bidrar till ett bättre välbefinnande.

Hon poängterar även i artikeln att det inte räcker med att konsumera positiv media sporadiskt, utan att det krävs ett regelbundet intag, för att vårda våra instinkter för medkänsla och vänlighet.

Vi på Ytterjärna Forum föreslår förstås att du följer oss på Facebook för en regelbunden dos av positiva inslag i vardagen!


Illustration: Anna Gran
27 juli, 2016

Sommarpoesi: Min blick



LÄS MER

Min blick vilar redan vid de soldränkta höjderna,
den har hunnit mycket längre på den väg jag färdas.
På detta vis fångas vi av det vi inte kan fånga;
det har ett inre ljus, som vi även förnimmer på avstånd.
Även om vi inte når dit, förändrar det oss
till något annat, som vi –
utan att ana det – redan är.
En gest manar oss att fortsätta, som svar på vår önskan,
men det vi känner är vinden mot våra kinder.

Dikt av Rainer Maria Rilke
Illustration: Anna Gran
15 juli, 2016

Sommarpoesi: Hemkomst



LÄS MER

”Min barndoms träd stå jublande kring mig: o människa!
och gräset mig hälsar välkommen ur främmande land.
Mitt huvud jag lutar i gräset: nu äntligen hemma.
Nu vänder jag ryggen åt allting som ligger bakom mig:
mina enda kamrater bli skogen och stranden och sjön.
Nu dricker jag visdom ur granarnas saftfyllda krona,
nu dricker jag sanning ur björkens förtorkade stam,
nu dricker jag makt ur det minsta och spädaste grässtrå:
en väldig beskyddare räcker mig nådigt sin hand.”

Edith Södergran
1892 – 1923
Inger Hedelin
Foto: Erik Olsson
8 juli, 2016

Personligt med Inger Hedelin

Solen lyser från molnfri himmel under en i övrigt regnig vecka i juni. Inger Hedelin tar emot en grupp på ett 15-tal orienterare från Stockholmsområdet för guidning i entrén till Kulturhuset i Ytterjärna.…

LÄS MER

Solen lyser från molnfri himmel under en i övrigt regnig vecka i juni. Inger Hedelin tar emot en grupp på ett 15-tal orienterare från Stockholmsområdet för guidning i entrén till Kulturhuset i Ytterjärna.

Hon är van. Det har blivit många grupper genom åren. Inger Hedelin har varit med sedan 70-talet och sett det mesta i området växa fram – Vidarkliniken, Kulturhuset, restaurang, kafé, trädgård och rosenodlingar. För cirka tio år sedan blev det guidning på heltid.

Antrophos betyder människa och Sophia vishet, berättar Inger för gruppen. Antroposofi handlar i grunden om helhet och harmoni mellan det yttre och inre människan.

Hon använder sedan hela Kulturhuset som en metafor för antroposofins grundtankar.

– Det är högt i tak – här ska man känna frihet och kunna andas, säger hon, men det är tätt mellan de individuellt utformade pelarna på samma sätt som vi människor lever tillsammans. Allt hänger ihop. Marmorgolvet klättrar upp längs pelarna på lika varierande sätt som vi människor är olika. Huset sträcker sig som en kropp över fälten med ”huvudet” i den högsta, norra delen, där också den vackra konferenssalen ligger. Mot söder blir huset lägre och öppnar sig med stora glasfönster mot naturen och omgivningarna. Där äter man och njuter.

Är antroposofi en religion?

I den stora konsertsalen, som rymmer 500 personer, fortsätter Inger berättelsen om den mänskliga livsresan genom bilderna i den färgstarka fönsterkonsten. Arne Klingborg, den numera bortgångne konstnären, har stått för de flesta utsmyckningarna av husen i Ytterjärna – ofta tillsammans med Ulf Wagner, lärjunge till Arne, men också egen konstnär och lärare.

– Vi människor arbetar med vår egen utveckling utifrån våra inre krafter på samma sätt som naturen arbetar med årstiderna, säger Inger och pekar på hur denna process illustreras i fönsterpartier, väggar och tak i den stora konsertsalen.

Det kommer frågor från gruppen om antroposofin är att betrakta som en religion.

– Nej, säger Inger bestämt, varje människa måste finna sin egen sanning. Det finns så mycket omkring oss som vill göra oss omänskliga, eller t o m övermänskliga, och det handlar för var och en av oss om att finna det genuint mänskliga i det vi är inne i. Det är antroposofi. Vi måste sträva efter en balans mellan yttre och inte krav.

Att vårda och utveckla även livets andliga dimension är också en viktig del av den antroposofiska livsstilen.

En resa som började på 60-talet

Ytterjärnas historia går tillbaka till 30-talet, men i mitten av 60-talet blev Ytterjärna en del av den dåvarande radikala ungdomsrörelsen, som ville förändring. Hit kom entusiaster för den antroposofiska livsstilen från Tyskland, England och Schweiz. Kurser och utbildningar byggdes upp kring vård, skola och inte minst kring den biodynamiska odlingen.

– Det pratades och skrevs både positivt och negativt, berättar Inger, inte minst de egensinnigt utformade husen berörde starkt.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Foto: Erik Olsson.

Den en och en halv timme långa guidningen i Ytterjärna avslutas med en rundvandring i den vackert anlagda trädgården. Arne Klingborgs estetik är tongivande även här och välkända trädgårdsmästare som t ex Lars Krantz, mannen bakom Rosendals trädgårdar, har skolats här.

Inger har just pensionerat sig från sin fasta tjänst som guide i området, men vill finnas tillgänglig när hon behövs. Då hon efter många och långa utbildningar i Tyskland i bl a eurytmi, kom tillbaka till Ytterjärna, kom hon mitt den dynamiska uppbyggnadsprocessen.

– Det har ända sedan den tiden funnits en stor nyfikenhet på verksamheten här, säger hon när gruppen gått vidare för lunch på restaurangen. Men visst det finns också en hel del fördomar och missuppfattningar.

Inger berättar t ex att det finns en uppfattning att det i Ytterjärna bor en sluten ”sekt” med färdiga åsikter, som man måste underordna sig om man lever här.

– Det stämmer ju inte alls, menar hon. Möjligheten att tänka och tycka fritt kanske är större här än på de flesta andra ställen i vårt land. Ett faktum som också varit lockande för dem som valt att slå sig ner här.

Hon berättar också att många frågar om det är sant att antroposofer ogärna vaccinerar sina barn.

– Det är givetvis ett fritt val för varje familj som är bosatt här på samma sätt som överallt annars, menar hon. Men visst är det många engagerade föräldrar som slagit sig ner i det här området för att de vill satsa på en naturlig livsstil och bland dem finns det en hel som förhåller sig ifrågasättande till centrala påbud som t ex generella vaccinationsprogram i tidig ålder.

Ett helhetstänk

I restaurangen stöter jag på några av orienterarna som var med vid guidningen och frågar vad som gjort mest intryck.

– Det är helheten, säger de med en mun. Allt hänger verkligen ihop på ett harmoniskt sätt – arkitektur, konst och den omgivande miljön. Det är vackert och genomtänkt vart man än vänder sig och är mycket större än vad vi föreställt oss.

– Maten är också helt fantastisk. Hit åker vi gärna fler gånger!

Inger Holmström
3 juli, 2016

Möt Ytterjärna Forum i Almedalen

Det har blivit dags för årets Almedalsvecka på Gotland, och den här gången kommer Ytterjärna Forum att ta plats. Vi bjuder in till ett seminarium på onsdagen på temat "Integrativ vård och hållbar hälsa – nya möjligheter för människan och medicinen".…

LÄS MER

Det har blivit dags för årets Almedalsvecka på Gotland, och den här gången kommer Ytterjärna Forum att ta plats. Vi bjuder in till ett seminarium på onsdagen på temat ”Integrativ vård och hållbar hälsa – nya möjligheter för människan och medicinen”.

Vårdfrågan är vår tids största välfärdsutmaning. Med ökande vårdbehov, en åldrande befolkning och kunnigare och mer krävande patienter är ett ständigt nytänkande nödvändigt.

Den integrativa vården ses av många som en viktig möjlighet för framtiden – en vårdform där skolmedicin kompletteras med andra läkarinitierade, men mer okonventionella behandlingsformer, som exempelvis akupunktur, mindfulness eller naturläkemedel. Begreppet integrativ medicin är i det närmaste okänt i Sverige, men står högt på agendan i många andra länder i Europa och världen i övrigt.

Ytterjärna Forum bjuder därför in till ett samtal om integrativ vård i Almedalen 2016. I panelen deltar bland andra Mats Pertoft, miljöpartistisk riksdagsledamot och Karin Björkegren Jones, journalist. Samtalet leds av Maria Torshall, chefredaktör på tidningen Hälsa.

Frågor som kommer att behandlas:

  • Vad innebär integrativ sjukvård och hur kan den bidra till en effektivare sjukvård?
  • Hur ser kunskapen ut bland våra läkare och hur stort är intresset hos patienterna?
  • Vilka svar kan den integrativa vården ge på våra stora medicinska frågor – antibiotikaresistens, ökande antal läkemedelsskador och kostnadsutvecklingen i vården?

Seminariet går av stapeln onsdagen den 6e juli, kl 14-16, i Lindgården på Strandgatan 26 i Visby.

Foto har inget med eventet att göra. Källa: Pixabay
17 juni, 2016

Sydkoreaner tävlar i att göra absolut ingenting

En sydkoreansk tävling har fått stor uppmärksamhet i internationella medier. Varför? Jo för att den går ut på att göra absolut ingenting. Tävlingen heter "Space out" och är skapad av konstnären WoopsYang som en uppmuntran till stressade sydkoreanerna att minska sitt mobilanvändande. “Let’s enjoy just thinking nothing!” lyder slagordet.…

LÄS MER

En sydkoreansk tävling har fått stor uppmärksamhet i internationella medier. Varför? Jo för att den går ut på att göra absolut ingenting. Tävlingen heter ”Space out” och är skapad av konstnären WoopsYang som en uppmuntran till stressade sydkoreanerna att minska sitt mobilanvändande. “Let’s enjoy just thinking nothing!” lyder slagordet.

”Jag led av utbrändhet, men kände mig samtidigt extremt stressad av att inte göra någonting” berättar artisten i en intervju till tidningen Vice. ”Så jag tänkte: Vi skulle alla må bättre av att göra ingenting, om vi gjorde ingenting tillsammans som en grupp.”

Tävlingen går alltså ut på att sitta tillsammans i gräset i 90 minuter utan att varken prata i telefon, kolla på klockan eller slumra till. Domare håller koll på att ingen bryter mot reglerna. För att försäkra sig om att alla verkligen tar det lugnt, kollas pulsen med 15-minutersintervaller. Vinner gör den som har haft jämnast hjärtslag under tävlingen.

WoopsYangs mål är att ”Space out” ska bli en internationell företeelse som uppmuntrar fler att koppla av för en stund. Tävlingen har redan spridit sig till Kina, och nu undrar vi förstås vem som blir den första att arrangera den här i Sverige?


Hans Ruin
11 juni, 2016

Synen på frihet påverkar mer i våra liv än vi tror

Man kan se på frihet på många olika sätt i olika sammanhang. En sak är säker – vår syn på frihet påverkar samhället och våra liv, på fler sätt än vi kanske tror. Här döljer sig en del motsägelser och rena missuppfattningar som har stor betydelse. Det blir tydligt i ett samtal med Hans Ruin, som är professor i filosofi på Södertörns högskola.…

LÄS MER

Man kan se på frihet på många olika sätt i olika sammanhang. En sak är säker – vår syn på frihet påverkar samhället och våra liv, på fler sätt än vi kanske tror. Här döljer sig en del motsägelser och rena missuppfattningar som har stor betydelse. Det blir tydligt i ett samtal med Hans Ruin, som är professor i filosofi på Södertörns högskola.

Frihet passar inte in i strikt vetenskaplig världsbild

Hans Ruin har bland mycket annat fördjupat begreppet frihet i relation till bildning. Friheten är något som har intresserat många filosofer genom historien. Men vad är det egentligen i människan som är fritt? Enligt Hans Ruin har ofta svaret varit att det är människans vilja. Men redan här finns ett filosofiskt problem, menar han.

– Den fria viljan är också i sig en kausalitet, dvs den skapar en egen orsak till det som sker. Det betyder att allt inte har en ”naturlig” förklaring enligt bestämda mönster eller enligt statistik och sannolikhetsberäkningar som är vanligt inom många vetenskaper.

På en del områden som moral, juridik, politik och pedagogik utgår man från att friheten är en självklar realitet. Men inom naturvetenskaperna och psykologin kan man diskutera naturens och kroppens sätt att fungera som om friheten inte fanns, utan snarare som att friheten är en sorts resthypotes i avvaktan på att naturvetenskapen kommer fram till den slutliga förklaringen på allt, menar Hans Ruin. Inte minst inom genetiken och beteendevetenskapen är detta ett vanligt sätt att resonera.

– Det finns en paradox mellan frihet och lagbundna mönster. Även själva idén om att allt är lagbundet förutsätter ju ett tänkande som är fritt från denna lagbundenhet. Om exempelvis en genforskare vill hävda att generna är orsaken bakom allt mänskligt beteende blir paradoxen tydlig. Den teorin vilar ju åtminstone på en människas frihet från betingning, nämligen forskarens egen.

Många ser sig nog allmänt som ganska fria i Sverige. Är det en illusion?

– Det finns många olika sidor av det här. Politiskt måste man nog utgå från att vi är ganska fria och att vi fritt kan lägga vår röst etc. Dock kan det som för en viss grupp ses som nödvändigt för att åstadkomma frihet, innebära en begränsning av friheten för en annan grupp. Samtidigt är det också uppenbart att många lever under sociala och ekonomiska omständigheter som inskränker friheten.

Inom vetenskapen är det däremot svårare att definiera vad frihet är, menar Hans Ruin. Friheten passar inte in i en strikt vetenskaplig världsbild där allt har en lagbunden orsak. Frihet är ju sin egen orsak.

– När vetenskapen kommer fram till att människan på olika sätt inte är fri pga genetisk och biologisk historia, så bör man vara skeptisk till den slutsatsen.

Man kan konstatera att friheten ser olika ut på olika områden, exempelvis inom den etiska/politiska sfären respektive inom den vetenskapliga/metafysiska. Men ett problem är, enligt Hans Ruin, att många i sina tankar och resonemang rör sig mellan och blandar ihop dessa utan att tänka på det.

Frihet innebär ansvar

– Det här påminner oss om att frihet handlar om ansvar, vilket är en komplicerad sak som man ofta vill värja sig från. Men vi har ansvar för de kunskaper vi skapar och politiska beslut som tas. Vi är handlande individer i ett fortgående sammanhang. Om vi bara reducerar oss till strikt vetenskapliga effekter, så duckar vi också för att vara människor.

Även om många spontant i livsutövningen upplever sig fria, tycker Hans Ruin att vår kultur har svårt att handskas med det här begreppet. Han menar att det finns en sorts naiv tilltro till rätten att fatta sina egna beslut. Den typen av frihet visar sig mer som en insisterande form av egensinnighet.

– Det är en paradox i samhället att man odlar uppfattningen att man får göra som man vill, samtidigt som man inte får ihop förklaringen på vad frihet är och vad den egentligen innebär. Det är också viktigt att inse att vi aldrig är utan ett sammanhang i vår frihet, ett sammanhang som man inte har skapat själv, dvs en situation. Friheten är alltid situationell.

Behöver man ständigt återupprätta friheten?

– Ja, så är det nog. Den slingrar lätt in sig och försvinner. Politisk frihet är ett ständigt pendlande mellan frihet och underkastelse. Men det här gäller också i våra egna liv. Det är lätt att dra sig undan det ansvar som frihet innebär. Underkastelse kan vara lockande för människor. Men man har ansvar.

Kan ha stor betydelse för komplext läkande

Inom vilka områden kan man, utöver vetenskap, få in mer av människans fria handlande som orsak och förklaring? Kanske inom hälso- och sjukvården?

– Frihet är en orsaksgrund som förklarar och motiverar vad som sker. Den utgår från att jag har en vilja och själv väljer hur jag handlar. Jag är då min egen orsak. Det är just detta som är grejen med friheten, menar Hans Ruin.

Han pekar på att det här har stor betydelse inom vissa områden, men mindre betydelse inom andra. Ska man exempelvis reparera ett brutet ben så spelar inte friheten så stor roll. Det är bara att gipsa. Läkandet är då inte en vilja.

– Men när det gäller läkande på mer komplex nivå är det annorlunda. Många fysiska sjukdomar är uttryck för lidande och hur människor lever sina liv. Sjukvården bör ta större grepp om människan som en fri varelse, och att en del av orsakerna inte måste vara helt kausalt bestämda utifrån naturvetenskaplig lagbundenhet. Annars kan det exempelvis bli så att man i för hög grad ger människors vantrivsel medicinska diagnoser och medicinerar själslivet.

Det här menar Hans Ruin ställer krav både på den som behandlar och den behandlade. Många av våra folksjukdomar som övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar med mera är knutna till psyko-fysiska faktorer och livssituation. Att inskränka sig till rent medicinsk analys räcker inte. Detta är ett exempel på hur sättet att se på frihet påverkar hur vi ser på människan, vilket får konkreta följder.

Frihet viktig i bildning

Rousseau ansåg att bildningsarbete syftar till frihet. Hur står det till med detta i dagens skola?

Idén att en fullvärdig människa måste öva sig in i detta ligger djupt i oss, dvs att vi föds mer ofria och att utbildning ger redskap att leva friare. Många utbildningspolitiska dokument bejakar också detta, menar Hans Ruin.

– Men det här handlar inte bara om kritiskt tänkande, utan också om att agera utifrån sitt eget omdöme och sin kunskap. Klassiska texter från upplysningstiden tar upp detta och mycket av vårt pedagogiska tänkande vilar på den tiden. Exempelvis Kant talade bland annat om att våga utveckla och lita på sitt eget omdöme.

Man utbildar med sikte på att den som utbildas ska vinna frihet, men det betyder inte att allt ska vara fritt. Att tillförsäkra någon kunskap och erfarenhet innebär en viss auktoritativitet, men inte med syftet att forma någon efter en viss mall. Det står här inte i motsatsförhållande till frihet, utan handlar snarare om att tillerkänna någon en auktoritativitet, för att kunna förlita sig på den personen.

– Det här är en svår avvägning som gäller både för lärare och i föräldrars eviga dilemma. Även om ett barn är vetgirigt så värjer sig barnet också från sådant som behöver göras i någon form av underkastelse. Det behövs förstås lite hårt arbete också, inte bara egen lust, säger Hans Ruin.

Inte bara jag, jag, jag

Han menar också att bildningsarbete även handlar om att utsätta sig för det främmande. Ofta fastnar man i en polariserad diskussion om vi ska lasta över gammal bråte på barn istället för sådant som de har nytta av.

– Men detta är inte bara en fråga om att forma människor, utan även att öppna upp människan för något främmande, för att hon inte ska bli innesluten i sig själv. Sådant kan man exempelvis få genom litteratur och konst. Det mötet är viktigt att åstadkomma, utöver naturvetenskapliga ämnen som förstås också behövs. Annars finns en tendens till en krympt egen värld.

– Bildning syftar till frihet. Men idag fastnar människor lätt i den egensinniga synen på frihet – bara jag, jag, jag. Det är viktigt att öppna människan mot ett större du – dvs någon eller något annat som man kan möta.

En annan aktuell aspekt på bildning och frihet gäller människan som ekonomisk varelse. Det pågår idag en debatt om hur vi utbildar blivande ekonomer, berättar Hans Ruin.

– Vad är det egentligen för tankemodeller vi bygger utbildningen på? Här finns en tendens att grunda dessa mest på enkla modeller där människan är en vinstmaximerande maskin. Det är en intressant och viktig debatt. Hur utbildar vi vår samhälleliga elit? Som ekonomiska egoister?

Det här anknyter faktiskt till en form av totalisering eller en idé om ett samhälle där alla blir kuggar i ett maskineri, utan egen ansvar, menar Hans Ruin.

– Jurister och ekonomer behöver lära sig mer om frihet och ansvar. Det är viktigt att inte reducera sin egen yrkesutövning till en mekanisk procedur.

Kan man definiera sig som människa utan att definiera sig som fri?

– Nej, utan det är man inte en människa.

presskontakt
Text: Red / Staffan Nilsson
skribent