Illustration: Anna Gran.
9 augusti, 2018

Cikoria – cichorium intybus

Förväntans blida ansikte vänder sig hän emot den som kommer utefter vägen. Tålmodigt väntar den blå blomman på att hennes hjärtans kära skall komma. Månne den annalkande vara solen själv? Den utslagna blå blickar med kärleksfull glädje tills hon vissnar, då tar nästa blomma vid med ett uttryck av kärleksfull visshet om än med ett stråk av sorgmod över sig som kan anas i nyansen av det ljusa lila. Hon ger aldrig upp hoppet, Cikorian, den ståndaktiga, vårdtornet som reser sig över de övriga växterna vid vägkanten. Från juli till september blommar denna korgblommiga blomma om förmiddagarna.

Blåblinka, jernört, vägvårda (från det tyska Wegwarte som även betyder vägvänta) är olika namn på örten som har inspirerat till medeltida legender och förkristliga gudasagor. Hos de gamla germanerna var cikorian en trollört som gav lycka i livet och starka kroppskrafter. Särskilt kraftig var örten med vita blommor. Även som kärleksört användes cikorian. Då skulle den uppgrävas med ett hjorthorn klockan tolv S:t Peters dag, och sedan behövde man bara med blomman beröra den, vars kärlek man önskade. Om detta står i Välsignade växter av Nils Hewe.

Idag är cikoria mest odlad som grönsak. Endivsallad, frisesallad och rosensallad är alla varianter på vår annars vilda cikoria vars nedre större och djupflikiga blad också gör sig god som sallad med sin uppfriskande lite bittra smak som påminner om maskrosens. Under andra världskriget rostade man rötterna och använde som kaffesurrogat, hälsosamt och koffeinfritt. En utmärkt magmedicin är cikorian, det visste redan de gamla egyptierna.

I en fransk örtabok från 1837 heter det ”Sådana människor, som har en hetsig lever, varav huvudvärk vanligen uppstår, böra blanda sitt bordsvin med cikoriavatten”.
Av farmakokemiska undersökningar har framgått att hela örten har sekretionsfordrande verkan, särskilt på matsmältningsapparaten. Blommornas och rotens verksamma princip är ett bitterämne, en mjölksaft som hela växten är genomdragen av. Den långa pålroten innehåller mycket inulin och blomman glykociden cikorin. Växtens aska kan förete 20–30% kaliumoxid, 7% kiselsyra, 6–12% magnesiumoxid, 8–16% natriumoxid och 1–2% jänoxid.

Cikoria finns som läkemedel i Weledas sortiment, både som hel planta eller bara roten och i kultiverad form med tenn.