Illustration: Anna Gran
26 november, 2018

Kvanne, Angelica Archangelica

Nästan utomjordiskt stora, avtecknade sig klotrunda flockblommor på raka stänglar emot den lilla, lilla stugan i skogskanten. Med bävan närmade jag mig för att knacka på hos den ensamma gamla som hade rykte om sig att vara vresig. Hon spände blicken i mig och bekräftade att det var kvanne. – Det är en ärkeängelört!…

LÄS MER

Nästan utomjordiskt stora, avtecknade sig klotrunda flockblommor på raka stänglar emot den lilla, lilla stugan i skogskanten.
Med bävan närmade jag mig för att knacka på hos den ensamma gamla som hade rykte om sig att vara vresig.

Hon spände blicken i mig och bekräftade att det var kvanne.
– Det är en ärkeängelört!

Jag andades ut, på denna plats fanns en växt som måtte skydda emot allt ont! Och så illa var det inte med gummans humör heller, bara lite egensinnig.
Förväxla inte Kvanne med björnfloka, som är giftig. Kvannens blomflockar är runda och stjälken glatt, medan björnflokans blomflock är plattare och stjälken fårad och strävhårig.

Det var legenden om kvannen jag ville komma till, hur kvannen fick sitt namn: Angelica Archangelica, den som bästa örtkännaren Eigil Jensen berättade en gång:
”På den tiden, då pesten härjade i Europa, visade sig ärkeängeln Mikael för en eremit, stack en kvanne i handen på honom och befallde honom att gå till de sjuka och döende, för att bota dem med denna växt.”

Kvannen har vandrat från vår fjällvärld ner till Sydeuropa, alltså den motsatta vägen jämfört med många andra läkeväxter. På Grönland, i Norge, Sverige och Finland, i nordliga växttrakter på fuktig, ljus kiselberggrund har kvannen sitt ursprung och där tilltar den i kvalitet och kvantitet.

Nästan tropiskt ymniga blad med en aromatisk doft springer ur kraftiga bladskedar på ihåliga stänglar. En kort, bred pålrot och gulgröna blommor som utvecklar sig andra året och sätter frukt innan hela plantan dör. Om hösten skördas fröna som sås strax efter. Unga stjälkar skördas före midsommar och blad före blomningen.

Användning i mat och annat

Kvannen har varit en viktig grönsak för samerna som mest levde på kött och fisk. Det var även vanligt att de rökte torkade rötter och blad av kvanne som ersättning för tobak. Kvannens eteriska olja sittrar på tungan. Hackade blad rekommenderas att blandas med syrlig frukt för att minska behovet av socker. Späda stjälkar kan kokas som grönsak eller kanderas till uppiggande småsnacks eller garnering av desserter.
Blad, frön och rotbitar kan användas till te. Torka och pulvrisera först och förvara mörkt. Blommorna strös över glass eller ost…

Hela plantan kan användas. Häng upp den i taket för att låta den sprida sin friska doft. Det gjorde man som ett medel emot mal och vägglöss och det kan vi nu med om vi vill. Doften sägs avvärja åksjuka!

Medicinsk användning

Under förkristen tid användes kvannen vid hedniska högtider och blev senare känd som ”Den heliga andens rot” som skyddade mot onda andar och häxkonster.

Teberedning av rot och frö kokas ett par minuter, medan blommor och blad skall stå och dra i en kanna med lock. Teet rekommenderas mot hosta, snuva och väderspänningar. För att stärka ämnesomsättningen ytterligare kan teet beredas tillsammans med anis, fänkål och kummin.

Magmedicinen Iberogast huvudingrediens är angelicae radix, kvannerot.

Lite torkad rot kan tuggas och lindra tandvärk och stärka immunförsvaret vid förkylning. Samerna gjorde så.

Som badtillsats verkar roten stimulerande på nervsystemet och dränerande på lymfsystemet i mag-, tarm- och andningsområdet.

Archangelica comp. från Wala ingår i Weledas Husapotek för behandling emot heshet, rethosta och svullna lymfkörtlar.

 

Läs även


Illustration: Anna Gran
15 oktober, 2018

Hagtorn, crategus (rosfamiljen)

Hagtornens röda bär pärlar som bloddroppar ymnigt över hela busken. Som blod så röda som kom de för att minna om hjärtat. Det är inte sällan så att en medicinalväxt bildligt tillkännager sin förbindelse till att läka och stödja ett visst organ, genom sin likhet med det organ den kan hjälpa. Lika botar lika heter det.…

LÄS MER

Hagtornens röda bär pärlar som bloddroppar ymnigt över hela busken.
Som blod så röda som kom de för att minna om hjärtat.
Det är inte sällan så att en medicinalväxt bildligt tillkännager sin förbindelse till att läka och stödja ett visst organ, genom sin likhet med det organ den kan hjälpa.
Lika botar lika heter det.

Blommorna är en vacker syn i maj- juni med tusen, tusen vita, av bin omsusade, fembladiga blommor i klasar. I varje blomma syns de hjärtformade ståndarknapparna, som enligt signaturläran tyder på ett växtanvändningsområde. I mitten en, två eller tre ståndarknappar som visar på vilken art det är liksom i frukten en, två eller tre hårda kärnor. Det finns rundhagtorn, spetshagtorn, trubbhagtorn eller korallhagtorn och dessutom en mängd korsade småarter.

De verksamma ämnena i hagtorn är väl genomforskade och används än i dag inom alternativmedicinen och i den traditionella kinesiska medicinen. Ibland kan, under översyn av läkare, hagtorn och den giftiga växten digitalis kombineras vid hjärtåkommor.

Hagtorn trivs som namnet anger i öppna hagar, i lunder och häckar. Crategus kommer av grekiskans kratos som betyder hård. Hårda och månghundraåriga blir de små knotiga träd med vassa taggar vars trä duger till både kugghjul, redskap och käppar. Av barken kan man färga gult.

Bären är mjöliga och inte så märkvärdiga i smaken men prova gärna att koka gelé. Det är viktigt att sila bort kärnorna eftersom de innehåller en liten mängd amygdalin som kan utveckla cyanväte vid förtäring precis som hos aprikoser och persikor.

Te kokas på blommor och blad och torkade stötta bär. Bären behöver kokas i 15 minuter. Hagtorn är en av de få växter vars te vid behov kan intas varje dag, år efter år. Skriver Pelle Holmberg och Marie-Louise Eklöf i Prismas vilda örtabok.

Denna dricka torde stärka krafterna och lugna ett oroligt hjärta eller bara öka trevnaden en ruskig afton.

Glögg

Ingredienser:

0,5 l hela tvättade hagtornsbär
1,5 l vatten
1,5-2 dl strösocker (efter egen smak)

2 st kanelstänger
2 st stjärnanis
1 bit pomeransskal
1 cm färsk ingefära
4 st tsk hela kardemummafrukter
7 st kryddnejlikor

Gör så här:

Lägg alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt puttra under lock på medelvärme tills bären tappat sin röda färg (ca 10-15 minuter). Låt sedan blandningen stå och dra ett tag, åtminstone en timme. Tappa upp och förvara på glasflaska. Servera varm, gärna med nötter i.

Läs även

Text: Red./ Anna Gran

Illustration Anna Gran.
28 september, 2018

Kärleksört, hylotelephium telephium

Två kärleksört hänger uppochned över sängen och sträcker sig emot varandra eller ifrån varandra under natten, var och en representerar de en av parterna i en kärleksrelation. Så spådde man i kärlek i midsommartid inför framtiden med den man höll kär. …

LÄS MER

Två kärleksört hänger uppochned över sängen och sträcker sig emot varandra eller ifrån varandra under natten, var och en representerar de en av parterna i en kärleksrelation.
Så spådde man i kärlek i midsommartid inför framtiden med den man höll kär.

Kärleksört fortsätter att växa om man plockar den med roten, även utan vatten eller näring. Trinda, blanka blad förser den med det den behöver och därför gör rosenroten sig vacker och ny länge efter den plockats.

En sommar varm som denna klarar den sig utmärkt mot torka och sol tack vare sina vattenfyllda, blågröna blad som är läskande goda i sallad. Krossade blad har använts på dåligt läkande sår och emot brännskador och gikt.

I naturligt framställd hudvård har kärleksörten vitaliserande och stärkande verkan på skadad och irriterad hud. Rotknölen innehåller 10 % kolhydrater vilket gör att den räknas som en av de fjorton viktigaste växterna i en överlevnadssituation. Roten bör kokas för att mildra beskan innan de skall ätas på senhösten, medan bladen är som bäst hela sommaren från att de knoppar upp i sandiga skrevor och steniga slänter.

På hösten blommar kärleksörten när andra blommor vissnat. Gulaktig blommar den ursprungliga kärleksörten i våra trakter men i rabatter och som snittblommor gör sig tillexempel Hylotelephium Matrona vackert. Allt från grönt, gult, rosa, lila och brunrött prunkar kärleksörten frodigt. Många är arterna inom crassulaceae fetbladiga växter.

Fetknopp, sedum, ett eget växtsläkte inom familjen fetbladsväxter känner vi från naturtak, bergiga hällar och torra kullar. Suckulenter är tåliga vattensamlande växter som finns i många olika arter över hela världen. Namnet suckulent kommer från latinets succus som betyder saft eller vätska.

Rosenrot, Rhodiola rosea den nordiska ginsengen är också den en art inom familjen fetbladiga växter. Den växer vilt i fjällen. Som små prinsar och prinsessor med gyllene kronor vandrar de obekymrade i den karga naturen. Det finns alltid dem som är extra begåvade med rikedom och glans bland oss andra grå och medelmåttor– Ros luktar det om dess fot!

Om rosenrotens många fördelar för vårt välbefinnande talas det om för tusende år sedan. I Gula Kejsarens bok omnämns den som en av de högst rankade läkeväxterna.

40 (!) aktiva beståndsdelar som varierar beroende på växtplats sägs kunna motverka ett fyrtiotal olika åkommor och krämpor. Grekerna menade att den botade huvudvärk, samerna åt den mot skörbjugg, kineserna använde den som afrodisiakum och i nutid tas rosenrot som kosttillskott emot alla former av stress. Det är ovanligt med ett medel som både tillskrivs förmågan att verka rogivande och uppväckande av hjärnan och vitaliserande av kroppen på samma gång.

Gott gör det oss att se till det som ger kärlek och glädje utöver arbete, frid och vila. Genom en kärlekslek fick kärleksörten sitt namn.

 

Läs även

Text: Red./Anna Gran

Illustration: Anna Gran
23 augusti, 2018

Gurkört, Borago officinalis

Gurkörten står som en flödig glädje i blom hela sommaren. Blå stjärnblommor som lyses upp underifrån av kvällssolens sneda strålar omgiven av strävhåriga dagglittrande blad. Ett dimblått svävande moln i rabatten, frösådd eller självsådd, en ört i örtagården som får stå oskördad för dem som ej vet att nyttja dess gåva. Smaka på en lustig blå, nyp av ett par blommande grenspetsar, några mindre blad då och då för att stoppa i soppan, i mangoldröran eller örtpeston till pastan, i saftbålen, i salladen eller i kvällsteet -- som den lilla smaksförhöjaren och ögonfägnaden. …

LÄS MER

Gurkörten står som en flödig glädje i blom hela sommaren. Blå stjärnblommor som lyses upp underifrån av kvällssolens sneda strålar omgiven av strävhåriga dagglittrande blad. Ett dimblått svävande moln i rabatten, frösådd eller självsådd, en ört i örtagården som får stå oskördad för dem som ej vet att nyttja dess gåva.

Smaka på en lustig blå, nyp av ett par blommande grenspetsar, några mindre blad då och då för att stoppa i soppan, i mangoldröran eller örtpeston till pastan, i saftbålen, i salladen eller i kvällsteet — som den lilla smaksförhöjaren och ögonfägnaden.

Användning

Gurkörtens smak förvånar, den sägs likna gurka, sval och frisk, men den smakar också fisk eller är det ostron den påminner om? Kan det bero på det rika innehållet av fleromättade fetter i den olja som kan pressas ur fröna? Oljan, som har högre halter gammalinolensyra (GLA) än både svartvinbärsolja och nattljusolja, är anledningen till att forskarna intresserat sig för dess medicinska effekter. Var det därför munkarna tog med den till sina örtagårdar?

GLA behövs för att kroppen ska kunna bilda prostaglandiner, hormonliknande ämnen som är av yttersta vikt för vår hälsa.
Några av områdena där gurkörtolja inom forskning och naturmedicin visat sig särskilt välgörande är som tillskott i modersmjölkersättning till för tidigt födda barn och mot premenstruella besvär, mot mjölkeksem, böjveckseksem hos barn och mot torrhet och klåda hos äldre.

Inom folkmedicinen räknas gurkörten som en av de fyra hjärtstärkande örterna: myskmadra, luktviol, ros och gurkört. Den ordinerades mot nervösa hjärtbesvär, melankoli och hypokondri. Som te ansågs gurkörten ha välgörande inverkan på dåligt arbetande lever. Teet kunde också baddas på ögonen för att lindra ögoninflammationer. Krossade blad lades som grötomslag på svullnader och skrubbsår eller för att behandla förkylning, hosta och bronkit.

Olja

I Grekland har man sedan urminnes tider använt olivolja för att bevara spänst och styrka i hud och hår. I Indien använde man sesamolja och i Afrika sheasmör, i Sydamerika använde indianerna jojobaolja för att vårda och skydda sin hud. I Norden odlades redan vid bronsåldern lin, oljedådra och åkerspärgel för utvinning av växtolja som tillskott till animaliskt fett och fett från nötter man fick genom födan.

Vegetabiliska naturliga oljor är rika på näring och vitaminer som de får av fröer och växter. Att finna rätt olja för sin hud typ kan kunskapen om naturens apotek hjälpa till med. Kallpressad olja eller ett oljeuttdrag av gurkört är särskilt väl ämnad att vårda hud med eksem eller akne. Värm oljan först i händerna och stryk över ansikte och hals och där du behöver på ren och ännu lite fuktig hud. Olja är liksom ett serum för kropp och sinne, ett värmande, höljande smörjmedel för välmåga och ett lättsamt humör.

Läs även

Text: Red./Anna Gran

Illustration: Anna Gran.
9 augusti, 2018

Cikoria – cichorium intybus

Förväntans blida ansikte vänder sig hän emot den som kommer utefter vägen. Tålmodigt väntar den blå blomman på att hennes hjärtans kära skall komma. Månne den annalkande vara solen själv? Den utslagna blå blickar med kärleksfull glädje tills hon vissnar, då tar nästa blomma vid med ett uttryck av kärleksfull visshet om än med ett stråk av sorgmod över sig som kan anas i nyansen av det ljusa lila. Hon ger aldrig upp hoppet, Cikorian, den ståndaktiga, vårdtornet som reser sig över de övriga växterna vid vägkanten. Från juli till september blommar denna korgblommiga blomma om förmiddagarna. …

LÄS MER

Förväntans blida ansikte vänder sig hän emot den som kommer utefter vägen. Tålmodigt väntar den blå blomman på att hennes hjärtans kära skall komma. Månne den annalkande vara solen själv? Den utslagna blå blickar med kärleksfull glädje tills hon vissnar, då tar nästa blomma vid med ett uttryck av kärleksfull visshet om än med ett stråk av sorgmod över sig som kan anas i nyansen av det ljusa lila. Hon ger aldrig upp hoppet, Cikorian, den ståndaktiga, vårdtornet som reser sig över de övriga växterna vid vägkanten. Från juli till september blommar denna korgblommiga blomma om förmiddagarna.

Blåblinka, jernört, vägvårda (från det tyska Wegwarte som även betyder vägvänta) är olika namn på örten som har inspirerat till medeltida legender och förkristliga gudasagor. Hos de gamla germanerna var cikorian en trollört som gav lycka i livet och starka kroppskrafter. Särskilt kraftig var örten med vita blommor. Även som kärleksört användes cikorian. Då skulle den uppgrävas med ett hjorthorn klockan tolv S:t Peters dag, och sedan behövde man bara med blomman beröra den, vars kärlek man önskade. Om detta står i Välsignade växter av Nils Hewe.

Idag är cikoria mest odlad som grönsak. Endivsallad, frisesallad och rosensallad är alla varianter på vår annars vilda cikoria vars nedre större och djupflikiga blad också gör sig god som sallad med sin uppfriskande lite bittra smak som påminner om maskrosens. Under andra världskriget rostade man rötterna och använde som kaffesurrogat, hälsosamt och koffeinfritt. En utmärkt magmedicin är cikorian, det visste redan de gamla egyptierna.

I en fransk örtabok från 1837 heter det ”Sådana människor, som har en hetsig lever, varav huvudvärk vanligen uppstår, böra blanda sitt bordsvin med cikoriavatten”.
Av farmakokemiska undersökningar har framgått att hela örten har sekretionsfordrande verkan, särskilt på matsmältningsapparaten. Blommornas och rotens verksamma princip är ett bitterämne, en mjölksaft som hela växten är genomdragen av. Den långa pålroten innehåller mycket inulin och blomman glykociden cikorin. Växtens aska kan förete 20–30% kaliumoxid, 7% kiselsyra, 6–12% magnesiumoxid, 8–16% natriumoxid och 1–2% jänoxid.

Cikoria finns som läkemedel i Weledas sortiment, både som hel planta eller bara roten och i kultiverad form med tenn.

Läs även