Illustration: Anna Gran
22 februari, 2020

Mossor och lav, lichen och bryophyta

Vi har ett tusental arter av mossa i Sverige och dubbelt så många arter av lavar. Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter. Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.…

LÄS MER

Vi har ett tusental arter av mossa i Sverige och dubbelt så många arter av lavar.
Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter.
Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.

 

Vore jag en liten tomte som stövlade iväg över berghällar, klättrade över stubbar och väjde för stenar, bodde under trädens rötter där håligheter ger skydd för världens stormar och oseende ögon, skulle mossorna vara mitt rike och barr och kvistar mina hinder på vägen.

Liksom mossor och lav skulle jag vistas rotlöst närmast intill markens och mineralernas gräns för djupare ner tränger de större växterna ned för att fästa sig stadigt och sträcka sig högre och det som var mitt rätta element var en miniatyr av dem alla.

Tiden skulle gå långsamt och långsamt växer mossa och lav. Obekymrad lätt, men känslig för atmosfärens nedfall, uppfångande allt som vi sprider ut i vår luft, skulle tomten snart tvingas fly till gästvänligare trakter. Det är föroreningar som mest hotar det mjuka livet i skogens lägsta nivå ovan jord. Det sägs att tomtarna flyttar norröver undan människornas oväsen och oförstånd, så gör även skägglaven på träden för ren luft är en
förutsättning för dem. Kanske ändå kan vi med våra oseende ögon föreställa oss en liten grå figur i en färgsprakande mosse dricka till bords ur en bägare som vi kallar tomteglas. – Skål, kära tomte, må du leva länge än som om tiden stod still och vi människor slutade med vårt vårdslösa spill!

 

"Det är föroreningar som mest hotar det mjuka livet i skogens lägsta nivå ovan jord."

 

 

Man skiljer på mossor och lav. Mossor är oftast gröna, tar upp vatten och näring ur luften och växer överallt omkring oss i alla möjliga olika miljöer även där ingenting före dem har vuxit. De är så kallade primärväxter som bereder grogrund för andra växter att kunna etablera sig genom att de håller fukt och när mossans undre delar bryts ned skapas näring åt andra växter. Lager på lager av vitmossa på myrmark blir till mångtusenårig, meterdjup torv.

Ibland kallas lav för mossa, den vita dekorationsmossan till jul är i själva verket en fönsterlav liksom islandsmossa är en lav. Mossor räknas till runt 1000 arter i Sverige och lavarna till ca 2000. Lavarna är dubbelorganismer av en svamp som lever i symbios med gröna, ibland grågröna alger som bildar vackra mönster.

Lavar är rika på lavstärkelse. Förutom essentiella aminosyror, jod, B12 och selen, har lav medicinska effekter framför allt när man kokar te på dem.

Många lavar kan användas som alger i maten men innan de kan äts måste de lakas ur med aska eller lut för att bli av med de bittra lavsyrorna. Dessa syror bryter långsamt ned berget de växer på så att de kan tillgodogöra sig mineraler. Naturfolk har länge ätit lavar och i den nordiska vildmarken utgör de en viktig överlevnadsväxt. Även som extrafoder åt boskapen tjänade lavar om vintern.

 

Islandsmossa

På Island serveras fortfarande islandsmossa i sallader. En busklik broskartad växt, oregelbundet flikad, blekt grågrön till färgen och brungrön i topparna som växer allmänt i glesa skogar, på skogsberg och tallhedar. Som läkeväxt har den en lång tradition vid lungsjukdomar och astma. I folkmun även kallad lungmossa, brömossa och renhorn. Till exempel kunde man göra ett grötomslag med islandslav och lägga på halsen under natten. Weledas Flechtenhonig mot hosta med smak av anisolja innehåller fyra sorters lav: Islandslav, lichen islandicus, renlav, cladonia, skägglav, usnea barbata, lunglav, sticta, den är så god!

 

Navellavar

I en enda punkt fäster sig navellavarna på sten eller berg, likt fjäll täcker de stenens yta och breder ut sina ibland stora kronblad med vågiga kanter skiftande i grått när de torkar och mörkare då de blir
våta.

Navellavar innehåller mycket lite lavsyra och kan därför beredas till mat utan att först lakas ur. Tusclav växer främst i Götaland och Svealand på klippor längs kuster och sjöstränder medan andra navellavar är vanligast i fjälltrakterna. Tuschlav har sitt namn efter bruket att tillverka tusch för att skriva med. De avger en kraftfull lila färg som lämpar sig väl till växtfärgning men färgen är känslig för ljus och bleknar med långa tider av slitage och tvätt.

Så länge lavar skördas varsamt och med måtta med hänsyn till sin långsamma återväxt och restriktionen att de kan innehålla bland annat secium på vissa utsatta platser, torde de kunna bli ett bra komplement även i den moderna kosthållningen.

 

Slemlösande

Från naturens apotek i boken om huskurer av Gunilla Boman kommer den här beskrivningen av hur man bereder ett slemlösande medel av islandslav:
Blötlägg drogen i kallt vatten några timmar.

Blötläggningsvattnet hälls bort och 1 liter nytt vatten hälls på.

Koka tills hälften av vattnet återstår.

Sila och drick under dagens lopp i små klunkar.

 

Lavbröd

Detta recept kommer från Pelle Holmbergs Vanliga vilda växter till mat, hälso-och kroppsvård:
Tag 1 dl målarsoda till 10 l kokande vatten. Lägg ner laven och låt den ligga i blöt ett par timmar.

Skölj noga i 4-5 vatten. Mal den fuktiga laven, torka den. Eller: torka den först och mixa sedan den torkade laven.

Tag 2 dl mixad, torkad lav till en deg på 5 dl degspad. Häll kokande vatten över laven och låt svalna till fingerljummet.

Tillsätt:

50 g jäst

1 tsk salt

2 msk olja

Mjöl till rätt konsistens.

Jäs i bunken 30 min. Baka ut till 2 limpor, jäs dem på plåt 30 min.

Grädda i 200 grader i 30 min.

Läs även

Text och bild: Anna Gran

Illustration Anna Gran
23 januari, 2020

Nypon, Rosa Canina, Rosaceae

Vintern igenom kan hela nyponbusken vara full av nypon och glittra med frusna droppar från sin nästipp, ibland kan nyponen sitta kvar till våren då nya knoppar sväller. Erkänt är att nypon motarbetar vårtrötthet och ökar motståndskraften mot infektionssjukdomar. …

LÄS MER

Vintern igenom kan hela nyponbusken vara full av nypon och glittra med frusna droppar från sin nästipp, ibland kan nyponen sitta kvar till våren då nya knoppar sväller.
Erkänt är att nypon motarbetar vårtrötthet och ökar motståndskraften mot infektionssjukdomar.

 

Svart våt bark, grå dag, pärlemorskyar och en skymt av himlen blå ibland.

– Men se på nyponen som är röda än! Den lilla pricken av färg överraskar: ”Så vit som snö, så röd som blod och så svart som ebenholts.” Sagans tre färger är nyckeln till drottningens högsta önskan, att få ett litet barn och Snövit skall hon heta…

En ros så skön, en ros för kärleken som fullkomnar livet blev drottningens efterlängtade barn.

Under blomman bildas nyponet. Nyponen kan användas hos alla våra vilda rosor.

Vintern igenom kan hela nyponbusken vara full av nypon och glittra med frusna droppar från sin nästipp, ibland kan nyponen sitta kvar till våren då nya knoppar sväller men då de rosaskimrande rosenblommorna slår ut ser vi bara dem och doftar gör de.

Stenrosens nypon orangeröda och blanka om hösten håller sig stadigt fast i sin buske och mjuknar med åldern, lite skrynkliga och några alldeles svarta, faktiskt kan man plocka dem ändå. Skalet håller om nyponkrämen som blir en pytteliten munsbit när man suger ut den ur fruktens skaftfäste, låt kärnorna och klifjunen bli kvar eller spotta ut. Plocka fler och torka i ugn med luckan på glänt, mortla och mal till mjöl om ni har en sädeskvarn, för ett helnyponpulver är särdeles nyttigt. Kärnorna är tio gånger så vitaminrika som skalen – men de är stenhårda så en vanlig mixer klarar inte av att finfördela dem. Av nyponmjöl eller av torkade blötlagda och mixade nyponskal kan ni bereda en soppa – helst utan att koka. Värm först en redning med äppelmust och stärkelse.

Rulla också små syrliga bollar med kokosolja, havregryn och lite honung.

Eller bered en ansiktsmask med 1 tsk nyponpulver, 3 tsk mandelmjöl och 3 tsk kokosolja tipsar Evelinas ekologiska på Femina.

 

"...mammas hemmagjorda nyponsoppa som kliade i halsen är inte bara ett smakminne, det är också en bild av mor med sjalett i nyponsnåren..."

 

Godisfruktband gör du genom att mosa snoppade mjuka nypon med en gaffel. Älta med sked genom en finmaskig sil, blanda med lite äppelmos och bred ut på bakplåtspapper. Torka i ugn ett par timmar på 50 grader och klipp till remsor.

Nypon betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.

Rosornas frukt är en hängande klase nötter inneslutna i en skenfrukt. En stiftkrans springer ut ur blombottens rör till den lustiga diskringen på fruktens topp, ibland omgärdad av kvarsittande flikiga foderblad. Buskens grenar har utstickande spetsar, en slags epidermifjäll omsluter själva veden likt kakelplattor där några har utväxta vassa krokar.

Bladen, oftast parvisa och spridda över busken, har sågtandad eller ojämnt tandad, glandelsågad kant och små rörlika spröt vid skaftfästet, så kallade stipler.

Näringen i nypon är vida omtalad, C-vitamininnehållet är viktigt och det behöver vi måna lite extra om nu som förr.

Nypon bidrar även till att bilda kollagen i benstommen och hålla våra leder rörliga. Karoten och lykopen verkar antioxidativt i blodplasman samt skyddar och stärker huden.

Citronsyra och äppelsyra, socker och slemämnen är några fler ämnen som nypon innehåller, garvämnen i bladen ger vackra avtryck på tyg.

Erkänt är att nypon motarbetar vårtrötthet och ökar motståndskraften mot infektionssjukdomar.

Te på nypon med lite honung och citron minner oss om sommarens skira blommor som lyfter både de bedrövade och de vemodiga i solskensdagarna de blida!

Jag tror på att det man förmår göra själv har en vidare verkan än att köpa färdiga soppor med främmande tillsatser och mycket socker. Min mammas hemmagjorda nyponsoppa som kliade i halsen är inte bara ett smakminne, det är också en bild av mor med sjalett i nyponsnåren och en lustig min i min brors ansikte snett över matbordet.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Illustration: Anna Gran.
13 december, 2019

Rönn, sorbus aucuparia

Skynda att plocka dig några rönnbär för just sent om hösten kommer sidensvansarna i tusental från den nordliga taigan med sina silverklockor och äter dem alla! De små fröna vill spridas med dem. Skynda – för kanske dröjer det tre år till nästa rönnbärsår och då finns det så det räcker till både fåglarna och oss.…

LÄS MER

Skynda att plocka dig några rönnbär för just sent om hösten kommer sidensvansarna i tusental från den nordliga taigan med sina silverklockor och äter dem alla!  De små fröna vill spridas med dem. Skynda – för kanske dröjer det tre år till nästa rönnbärsår och då finns det så det räcker till både fåglarna och oss.

 

Det är verkligen något visst med rönnbären, inte bara den pigga anblicken
eller att de utgör föda för vinterns alla fåglar och att de smakar gott till viltkött
och ost. Nej, rönnbär är ett värmekoncentrat från sommaren, ett litet
stjärnvälsignat äpple som skall njutas ett och ett men inte ätas som frukt i
mängder.

Den kraftfulla smaken kan vi inte tåla mycket av men vi kan lära oss
att uppskatta det pikanta bittra och sura som balanserar tung mat. Förr
skördades stora mängder rönnbär för att säkra folk och fä för vintern.
Det finns en särskild sorts rönnbärsträd som kallas flygrönn, den slår rot i
grenklykor på andra träd. Liksom misteln är den mytomspunnen och äger
magiska krafter. Det berättas i gammal folktro om att med dessa kvistar kan
man göra sig en slagruta och söka att finna en gömd skatt. En amulett av en
flygrönn bringar lycka och skyddar emot blixt, troll och häxor.

 

Särdrag

Historien berättar att Kristi kors var av rönnbärsträd. Vackert svarta avtecknar
sig det kryss -och korsverk av skaft som håller frukterna fast. Friskt orangeröd är färgen och rött är ordet som gav upphov till rönnens namn.
Blommornas gulvita halvkupoler slår ut i juni.
Rönn är släkt med oxeln, men bladen där ser annorlunda ut och bären till oxeln
är ätbara men mjöliga och alls inte lika goda. Dock kan du plocka dem hela
vintern om de sitter kvar för fåglarna äter även oxelbär. Rönnbärens blad växer i parvis 5 -7 stycken på samma bladskaft, sågtandade och undertill ludna.

Stammen är blank och grå, virket är ett gott slöjdämne, men träden blir sällan
gamla. Det sägs att efter 20 år avstannar de i växten och blir inte större än så.
Rönnen växer ensam eller i små grupper i skog, fjäll, bryn och på hyggen över
hela landet. I stadsparker ser vi ofta planterade rönnbärsträd och är det inte för
trafikerat av bil och avgaser så kan man plocka lite där.
Några användningsmöjligheter.

 

Sinneshöjare

Plockas rönnbär efter att frosten nupit dem mildras den beska smaken men vill man hinna före fåglarna så går det bra att frysa eller laka ur det allra mest beska med saltat vatten. Övermogna bär har inte mycket av pektinet kvar så att gelén kan stelna. Då kan man prova att råröra dem med lika delar socker som bär, låta stå i rumstemperatur under två dagar, och då och röra och mosa. Sätt på burk och förvara i kylen.
Trä på tråd, koka saft, strö dem torkade i müslin, gör en ansiktsmask, ett
gurgelvatten för sår halsen, mal till pulver, mixa med salt eller tillred en bitter
dram – rönnbär ingår i äkta bitter Gammel Dansk.  Bladen blir ett snällt te.

Ha några bär i ditt skåp för att ta i förkylningstider. De är rika på C-vitamin och
sorbitol. Innan man började framställla sötningsmedlet sorbitol syntetiskt
utvanns det ur rönnbär. Skjörbjugg som var de hårda tidernas bristsjukdom
motverkades med rönnbär.

Rönnbär i folkmedicin har använts emot olika åkommor i levern och ett bär om
dagen rekommenderades vid prostatabesvär.
Tidningen Coop hade ett recept på saffransbröd med mandelmassa och rönnbär nu till advent, en äppelkaka med mandelmassafyllning glaserad med rönnbärsgelé blir med ett uns av den bittra eftersmaken en sinneshöjdare.

Röda bitterljuva, sura solgenomlysta vildfrukt. Det är rönnens bär.

Läs även

Text och illustration: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
27 november, 2019

En, Juniperus communis, Cypressfamiljen

Enen är vårt tredje vanligaste träd efter tallen och granen. Till finslöjd och mat och till medicin används enen. Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider. För det mesta används bären, de är livgivande och stärker magen, aktiverar lymfkörtlar och blod och är urin-och svettdrivande.…

LÄS MER

Enen är vårt tredje vanligaste träd efter tallen och granen. Till finslöjd och mat och till medicin används enen. Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider. För det mesta används bären, de är livgivande och stärker magen, aktiverar lymfkörtlar och blod och är urin-och svettdrivande.

 

Längs riksväg 55 mellan Strängnäs och Enköping passerar man ett gammalt kulturmarksområde där på ett ställe en armé av stora enar vandrar i ett brett led upp från strandlinjen.

I skymningen liknar de en märklig skara av urtidsvarelser och jag undrar varje gång vart de månne vara på väg, vad de vill och vad de ruvar på för hemliga historier?

Tätt sammansatta silhuetter avtecknar sig mörkt gröna året om i de mest olika skepnader. Enebärsbusken uttrycker sin egen personlighet och form, om den så är ett lågformat träd eller ljungkrypande buske. Likt kloka små gummor och farbröder segar de sig fram genom solgenomlysta skogar, backar, betesmarker och hedar. Aldrig ha de blommat med smicker och förslösat sin kraft, men i minsta fiber sitter en aromatisk doft av en, en smak av sött, av len metall, varm och frisk. Det är så med de gamla, det de inte har av flödande lyster kompenseras av en inre glöd, förädlad sötma och förvärvad visdom.

Bären sitter strödda i svärmar på honbusken, mörkt blå är de mogna och gulgröna gröna är ett- och två-åringarna. Först på tredje året bekläs skenfrukten med ett vaxartat täcke som i toppen avslöjar spetsarna av tre små sammanvuxna kottar som de egentligen är med ett frö i vart och ett av de tre.

Att försiktigt plocka några bär då och då och stoppa i munnen kan man göra året om, vill man skörda fler blir det stickigt, för barren är hårda och vassa och sitter tre och tre tätt inpå grenen. Håll en påse under och fös ned de blå som lätt faller av eller lägg ut ett tyg under busken och fasa med en käpp uppåt längs hela trädet. Så skördade de som samlade in bär för medicin i stora mängder. De mogna kan torkas och användas till dryck, i surkål, till långkoket, köttgrytan eller som krydda. De omogna kan stötas och beredas till olja för värmande insmörjning av reumatiska leder.

Enen är vårt tredje vanligaste träd efter tallen och granen, den är utbredd över alla kontinenter på norra halvklotet, är tvåbyggare och växer långsamt och länge. Envist står den fast hur hårt det än stormar omkring den. I vår hage har vi en särskild kli-en som vi ser från vårt fönster där vi sitter och äter. Runt den flockar sig fåren, de vilar, idisslar och lammen skuttar och stångas. En låg gren har en böj som passar alldeles rätt i höjd för att fåren skall kunna klia sig på ryggen emot den. År efter år tjänar kli-enen och marken under är avskavd och bar.

 

"Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider."

 

 

Till finslöjd och mat och till medicin används enen. Både rot, bark, kvistar med barr, skott och bär har man använt som läkeväxt i långa tider. För det mesta används bären, de är livgivande och stärker magen, aktiverar lymfkörtlar och blod och är urin-och svettdrivande. Bären innehåller cirka tio procent kåda, 1–2-procentig eterisk olja, sju procent druvsocker, och dessutom små mängder av myrsyra, ättiksyra och äppelsyra samt även ett starkt bitterämne.

Vid graviditet och njursjukdomar skall man inte äta enbär.

Det går att färga med både grenar och bär. Grenarna ger brunröda toner och bären ger lila-aktiga. Enen innehåller garvämnen som hjälper till att beta färgen.

Enrisets antiseptiska egenskaper kommer fram vid rökning av fisk och kött. En enbärsbrasa rensar ut unken luft och det sprakar vackert.

Mig tycks enbär och enbärsris vara särskilt välgörande och värmande för dem som sitter mycket stilla om vintern och som blir lätt kalla om fötterna. Dem ville jag bjuda på glögg gjord på äppelmust som fått koka upp och dra med en näve enbär och kanske lite vitt vin.

 

 

Läs även

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
31 oktober, 2019

Hassel, Corylus avellana

Vid första köldknäpp skördas hasselnötterna, kanske finns det ännu några kvar på grenarna... Det gäller att passa på just när nötterna faller till marken, det är många som vill samla dem innan de skrumpnar eller nötvivlarna borrar sig in och äter upp dem. Dock ingår de ej i allemansrätten, men en äldre sed säger att en vandrande man får fylla sin hatt eller sin vante upp till tummen med nötter åt sig själv. …

LÄS MER

Vid första köldknäpp skördas hasselnötterna, kanske finns det ännu några kvar på grenarna…
Det gäller att passa på just när nötterna faller till marken, det är många som vill samla dem innan de skrumpnar eller nötvivlarna borrar sig in och äter upp dem. Dock ingår de ej i allemansrätten, men en äldre sed säger att en vandrande man får fylla sin hatt eller sin vante upp till tummen med nötter åt sig själv.
 
 
Hassel är lundens träd, där blåsippor och sällsynta blommor som gillar halvskugga finner sin bästa miljö. Hasselbusken växer i samlade knippen som en bukett käppar med förgreningarna nere i marken. Knopparna vänder sig nedåt och först helt utslagna blad rätar upp sig emot en blå himmel. Det tycks som de funderar över något de ser nere vid sin fot, sin kraftkälla i jorden. Hanblommorna utvecklas redan under sommaren och övervintrar på naken gren för att tidigt gå i blom medan honblommorna ännu gömmer sig i knoppen och sticker endast ut sina purpurröda märken.

Hasseln sprids av skogens små djur, trivs särskilt där avverkningar gjorts under elledningar och där lövskogen tar vid. Raskt skjuter de nya skott upp där vi klipper ned.

Nötterna vi vill åt omsluts av skalet, det benhårda frukthöljet klädda i väna foderblad med fransar i kanten. Hasselns värmande kraft om hösten levererar i sina nötter näring för hjärnan hos dem som har starka magar och för nötskrikor, möss och ekorrar. Det gäller att passa på just när nötterna faller till marken, det är många som vill samla dem innan de skrumpnar eller nötvivlarna borrar sig in och äter upp dem. Dock ingår de ej i allemansrätten, men en äldre sed säger att en vandrande man får fylla sin hatt eller sin vante upp till tummen med nötter åt sig själv.

 

"Nötterna vi vill åt omsluts av skalet, det benhårda frukthöljet klädda i väna foderblad med fransar i kanten."

 

Behöver vi magnesium, ät nötter! Behöver vi fett, protein och ny energi, ät nötter!
Prova att knapra på nötter och morötter till mellanmål.
Min mammas nötkrokar till jul är det bästa pappa vet – och jag gillar Wickmans chokladkaka med nötter från Husmoderns köksalmanacka från 1973.
Här följer ett recept på nötkaka som jag bakar även när det inte är jul. Denna har jag fått nedskriven en gång men minns inte var eller av vem.

Botten
300 g råsocker
4 ägg
150 g mandel
150 g hasselnötter
175 g smör

Ägg och socker röres samman, mandel och nötter males och blandas i. Smält smör och rör i till en jämn, lite grötig smet.
Häll i smord och bröad form med avtagbar botten.
Grädda i 200 grader i ca 40 minuter.

Täck gärna med bakpapper sista 10 min, så den ej blir mörk.
Vänd upp kakan på uppläggningsfat. Lägg bakpapper och en grytlapp på kakan.
Pressa ihop botten så den blir saftig och kompakt.
Låt svalna.

Glasyr
3 msk smör
3 msk kakaopulver
Ca 2 dl florsocker
2–3 msk hett kaffe               

Smör smälts i en kastrull, blanda med kakao och florsocker, rör tills det blir tjockt och gryningt. Späd med kaffe, rör runt och låt puttra lite tills det blir en slät, tjockflytande smet.
Bred ut över kakbotten.
Sikta eventuellt över florsocker när det svalnat.
Kan med fördel tillagas flera dagar innan den ska ätas.

 

Läs även

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
4 maj, 2019

Ek, Quercus robur

Fram till 1700-talet var eken kronans egendom och de bönder som vågade såga ned eken på sin mark straffades hårt. Idag ser vi fortfarande stora orörda ekar i närheten av slott och herresäten. Månne det vara så, att sitta under sin korkek som tjuren Ferdinand och låta sig inspireras till saktmod och kraft, gör att vi bättre kan stå emot livets alla skadeangrepp uppe i det ymnigt gröna.…

LÄS MER

Eken växer lugnt uppåt och utåt i sin egen takt, i nya vinklar riktar den sent sina vårskott medan grenspetsen dör, därav kommer den att med tiden få tvära riktningar i sin teckning. Hos väldigt unga ekar som syns spridda som sticklingar planterade av nötskrikor och ekorrar, sitter bladen kvar vissnade och bruna hela vintern. Får eken stå i fred ett par hundra år och ha fri rymd att breda ut sig kan den bli väldigt stor och tung med tjock stam och inge trygghet i en värld som står under ständig förvandling. Artnamnet robur kommer av latinets robustus. Bladen är vackert skurna som klippta i grönt läder av en skicklig körsnär.

 

Först efter 30–40 år går eken i blom.
Ekollonen, barken och bladen är rika på tanniner, garvsyra som är giftigt bittert men användbart till växtfärgning och tillsammans med järnvatten kan bli stålgrå eller lilasvart färg.
Genom att släppa döda grenar till marken håller den sin krona luftig. På riktigt gamla ekar är det svårt att räkna årsringarna eftersom den kan murkna inuti stammen och småningom bli ihålig.

Ekollon kan ätas om de först skalas för hand eller i ugn på 50 grader med luckan på glänt tills skalet släpper och kokas av i omgångar tills det beska gått ur, därefter kan de mixas med vatten för att blanda i bröddegen eller torkas och malas till mjöl och till kaffesurrogat. Utförligare recept på ekmjölsberedning finns på ”Dags att plocka”.

Förr samlades stora mängder ekollon varje sensommar till svinfoder. Detta var under långa tider en viktig resurs från skogarna. Liksom andra nötter är ekollon rikt på vitaminer, fett, protein och kolhydrater. Ekbark som smaksättare skördas från yngre träd med slätare bark när bladen är som musöron. Detta i spånform gavs till korna för att dryga ut fodret.

 

 

"Eken tillskrevs styrka behärskad av starka Gudar som Tor och Zeus."

I forntiden hade människan stark tillit till trädens undergörande förmåga. Eken tillskrevs styrka behärskad av starka Gudar som Tor och Zeus. Det sägs att eken spelade en roll när Sverige kristnades för genom att såga ned ekarna upphörde de hedniska kulterna. Senare lärde man sig att garvsyra gjorde eken användbar inom medicinen, förutom att den brukades till garvning av läder. Ekblad lades direkt på sår, te på ekbark och bad och tarmsköljningar vid tjocktarmskatarr och vätskande hudsjukdomar och där den kunde ha en antiseptisk, antiinflammatorisk och sammandragande effekt.

 

I beredning av det biodynamiska kompostpreparatet förstärker man de upplösande och förhårdnande processerna genom att lossa skrovlig, kalciumrik bark från äldre ekar om hösten som grävs ned i höljet av en koskalle i fuktig slamjord och plockas upp om våren för att berika komposten med kvaliteter som stärker balansen mellan det vegetativa och det formande i naturen och profylaktiskt förebygga växtsjukdomar. Se ”Biodynamiska preparat” av Thomas Lüthi & Berit Löfström. I Weledas husapotek ingår quercus tillsammans med conchae, snäckskal i Kalk 2.

 

Fram till 1700-talet var eken kronans egendom och de bönder som vågade såga ned eken på sin mark straffades hårt. Virket användes till att bygga slott, kyrkor och skepp. Till ett linjeskepp gick det åt 2000 fullvuxna ekar. Idag ser vi fortfarande stora orörda ekar i närheten av slott och herresäten. Ett hus byggt av ekvirke är segt nog att stå emot en jordbävning eller en tornado, virket är lika starkt som stål och säkrare vid husbrand.

Ekvirke användes till att bygga bronsålderns största teknologiska uppfinning hjulet. I milor brände man träkol av ek. Det gick åt mycket träkol till att bearbeta bly, koppar, brons, järn, tenn, guld och silver. Ekspån som spills på golvet kan ge variga fläckar, även på marmor- och stengolv.

Under 1800-talet användes ek till allt från byggnader, transporter och uppvärmning, färgning, emballage och till att härbärgera miljontals liter öl, vin och sprit. Inte undra på att denna värdefulla resurs höll på att ta slut men i perioder av minskad folkmängd kunde ekens bestånd något reparera sig. Fram emot slutet av 1800-talet började skeppsvarven använda järn och senare stål istället till fartygen.

Nordeuropas äldsta träd finns på Norra Själland, en kungsek på 1500 år. Månne det vara så, att sitta under sin korkek som tjuren Ferdinand och låta sig inspireras till saktmod och kraft, gör att vi bättre kan stå emot livets alla skadeangrepp uppe i det ymnigt gröna.

Läs även

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
5 april, 2019

Björk, Betula

Att tappa björksav till dricka är en vårlig rit och en omtyckt dryck enligt gammal tradition i Skandinavien. Den innehåller många mineraler, bland annat vitamin C, Kalium, Kalcium och magnesium. Att björken kan ha en utjämnande verkan på det som är förhårdnat efter vinterns ansträngningar har människor förstått sig på i långa tider.…

LÄS MER

En ljummen vårvind drar igenom björkhagen och svepande kjolar vajar och susar under ranka stammar som glimmar i vitt. En och annan en och rönn inemellan hör hagen till. Saven stiger yr av iver att nå upp till knoppändarna för att veckla ut sina ljusgröna blad. Det är ett sug och en kraft och en sång om Venus som viskas. Skrovlig, mossig och ömsom len och slät är barken som höljer det vatten som björken dricker när tjälen lämnar marken. Någon har broderat Japansk sashiko med trockeltråd på stammen och någon har skurit svarta fåror medan en annan har smekt dess lena fjun, sådan är björken, vän och fin men stark och tålig. Så tålig och envis att den klättrar ända upp till trädgränsen på fjäll och berg. Den böjliga nävern, väl ägnad till flätning och sulor och kärl, svepask är ett utsökt exempel, är ett ämne för slöjd.

Att tappa färsk björksav till dricka är en vårlig rit och en nyttjad dryck enligt gammal tradition i Skandinavien. Den innehåller många mineraler, bland annat vitamin C, Kalium, Kalcium och magnesium. Allemansrätten tillåter inte fri tappning av sav eller plockning av nötter, ekollon eller granskott, så markägaren måste alltid frågas om lov.

 

"Skrovlig, mossig och ömsom len och slät är barken som höljer det friska vatten som björken dricker ur markens fukt."

 

Inte oftare än vartannat år bör en björk tappas. Från mitten av mars tills bladen slår ut i april kan en fingerstjock nedåtpekande gren snedkapas och en flaska träs på, knyt fast med ett snöre och vänta ett par timmar, en natt eller två tills det upphört att droppa. Färsk björksav håller sig några dagar i kylen och kan pastöriseras, frysas, kokas ned till sirap eller mjölksyras för längre lagring. Den kan också användas till gröt och brödbak, eller tillsättas malt och jäst och bryggas till öl.

Björksläktet har omkring 60 arter varav tre förekommer i Sverige. Vårtbjörk (Betula pendula) med hängande grenar och glasbjörk (Betula pubsecens) med slätare stam och dvärgbjörk (Betula nana), fjällbjörk är en underart av glasbjörk. Det finns en mängd användningsområden för björken som resurs. Växtfärgning, björksocker, (xylitol), pottaska, tvättmedel, lim, ryssolja, brasvärme, näverslöjd, svarvarämne, fanér, pappersmassa och möbelvirke. Björkris till kvastar samlas i skogen innan björken slår ut. Att koka saft på nyutslagna björklöv ger en dryck för rening och vitaliserande boost. En risbastu med en björkriska att stänka ångande vatten över ryggen både tvagar och lyfter sinnet.

Under vinterhalvåret kan knopparna ätas, råa eller kokta. Björk ingår i listan på de 14 vildväxande överlevnadsväxterna.

Från slutet av april fram till början av juni utgör björkpollen stora besvär för pollenallergiker.

Björkblad till te plockas mellan pingst och midsommar. För medicinskt bruk, till bad och till kurer har björkens lövgrönska och vita bark använts och används än idag emot förkalkning av leder och muskler, ödem och för att lösa upp slaggprodukter och bakterieansamlingar i tillexempel urinvägarna. Björkens saponiner och eteriska oljor stimulerar njurarna, den höga halten av C-vitamin stärker kroppens försvar och skapar en basisk miljö.

Ett starkt utrensande te på björkblad kan drickas 2–3 gånger per dag under 1–2 veckor enligt Pelle Holmberg i ”Vanliga vilda växter till mat, krydda, hälso- och kroppsvård”.

Björkbark används utvärtes vid eksem och hudutslag enligt ”Huskurer” av Gunilla Boman.
I den Antroposofiska medicinen finns tillexempel björkkoltabletter (Carbo Betulae comp) med indikationen akuta matsmältningsbesvär med diarré, magknip och gaser.
Att björken kan ha en utjämnande verkan på det som är förhårdnat efter vinterns ansträngningar har människor förstått sig på i långa tider.
”Björklaka samlar man i fullmånaden, den rensar blåsan, njuren, lungan, levern och mjältan, skall ock förtaga fläckar, om man tvår av ansiktet därmed”. – Alfred Kämpe i svenska allmogens frihetsstrider, volym 2, s 198.
Under den senaste hungersnöden i Sverige, 1867, kallades björken för ”fattig mans ko”.

 

 

Läs även

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
13 mars, 2019

Salix, sälg, vide, pil

Familjen videväxter Salicaceae är en stor familj allt från viden, sälg, pil, aspar, popplar och örtlika dvärgbuskar. Många arter är böjliga och tåliga och är det främsta materialet för korgbindning. Med plastens framtida utfasning kan de gamla kunskaperna åter komma i bruk genom konsthantverkare och skickliga slöjdare.…

LÄS MER

”Silverglänsande tussar klättrar uppför ranka vidjor, vilande tryggt i knoppskal blickande tårögd ut i den kala världen — Inte ett grönt blad har slagit ut.”

Ingen har som Elsa Beskow och Zachris Topelius bättre skildrat denna bild!

”Grafiskt avtecknar sig trädens skepnad och vi känner igen de typiska särdragen för ek, lönn, björk och ask, men riset i vägkanten på vars kvist vi ser den allra första vårens signum glittra, är vi helt säkra; videung!

Hanblommornas brandgula pollen och doftande nektar är viktig näring för alla humlor, bin och andra insekter i den tidiga vår då vintern dröjer kvar och andra blommor slumrar än.”

Familjen videväxter Salicaceae är en stor familj allt från viden, sälg, pil, aspar, popplar och örtlika dvärgbuskar. Många arter är vattenälskande och snabbväxande, är böjliga och tåliga och är det främsta materialet för korgbindning. 1900-talets accelererande plastförbrukning ersatte det traditionella korghantverket men med plastens framtida utfasning kan de gamla kunskaperna åter komma i bruk genom konsthantverkare och skickliga slöjdare.

Försök med att odla energiskog med salix-sorter på odlingsmark som inte används kan leda till ett biobränsle som alternativ till fossil olja.

”Med hjälp av fotosyntesen tar gröna blad upp koldioxid ur luften och ju tjockare stam desto mer koldioxid lagras. Alla växter binder kol fönyelsebart men genom ”flerårigheten” så lagrar de kolet i koldioxiden under en längre tid och är därmed ännu bättre för klimatet än ettåriga.” skriver Artur Granstedt i sin bok

Rotsystemet renar jorden från kadmium och överflödiga näringsämnen och tungmetaller från åkerjord och binder mark där jorden lätt sköljs bort.

Videung och sly i åkerrenar och diken gynnar mångfalden och hör till landskapsbilden och måste inte genast rensas bort för prydlighetens skull.

 

"...riset i vägkanten på vars kvist vi ser den allra första vårens signum glittra, är vi helt säkra; videung!"

 

Salicylsyra i salix


Vitpilens (Salix alba) läkande förmåga var känd i hundratals år och att tugga sälgbark var i äldre tider ett sätt att bota huvudvärk.

Upptäckten av salicylsyra i slutet av 1800-talet ledde till upphovet av läkemedlet aspirin som effektivt medel emot smärta, feber, inflammation samt en blodförtunnande effekt. Aspirin blev snabbt den mest använda drogen i världen. Flera salix-arter, popplar och älggräs innehåller salicylsyra.

Älggräs (Filipendula ulmaria) som vi kan se utefter fuktiga vägkanter även känt som mjödört då det användes för att smaksätta öl, har gett namn till aspirin då det tidigare kallades Spirea enligt det gamla släktnamnet och bokstaven a från ”acetyl”. Te på älggräs smakar sommaräng och blombuketten sprider en rofylld doft i rummet.

Idag framställs smärtstillande medicin på syntetisk väg.

Korgvide (Salix viminalis) är särdeles snabbväxande och lämplig till energiskog. Den känns igen på sina långa smala lansettlika blad med nedvikt kant och unga skott som är gröna eller gula. Dessa slanor är böjliga och sega och har använts till större korgar och till tunnringar. Enligt den virtuella floran kommer artnamnet viminalis av Latinets vimen som betyder ”lämplig till flätning”.

Flätade korgar av flera pilearter håller för att användas i många decennier.

Jolster (Salix pentandra) en annan videbuske lyser vit om senhösten med ymnigt ulliga bollar när frökapslarna spricker upp. Under frihetstiden, den kärva perioden efter Karl Xll, togs inhemska råvaror på alla upptänkliga sätt tillvara som naturliga hjälpkällor, försök att väva tyg lyckades inte så bra, men väl till stoppning, vadd och ljusvekar. Därav har jolster sitt dialektiska namn Vekarpil.

Barken användes även till växtfärgning.

När jag var barn täljde vi sälgpipor av färska grenar av sälg eller annat stycke kvistfri lövgren när saven steg om våren. De är enkla att tillverka med en morakniv som enda verktyg.

Läs även

Anna Gran

Illustration: Anna Gran
19 februari, 2019

Vänderot Valeriana officinalis

Valerianapreparat av vänderot är ett välbeprövat medel för att lindra sömnproblem. Den bör inte tas tillsammans med andra lugnande medel eller antidepressiva medel. Vänderot bör heller inte tas om man skall köra bil på grund av dess sövande effekt.…

LÄS MER

Valerianapreparat av vänderot är ett välbeprövat medel för att lindra sömnproblem. Den bör inte tas tillsammans med andra lugnande medel eller antidepressiva medel. Vänderot bör heller inte tas om man skall köra bil på grund av dess sövande effekt.

 

Under en slöja av violetta gardiner i lugn sömn sover den som låter sig vyssas av valerianas milda hand. Med förtröstan till den mest himmelsvända ljusa färgen lila som inger frid i sinnet, kan vi förnimma den rofulla verkan av valerianans kraft. Örtens rosa till vita blomsterkvastar med små, små rörlika blommor i klasar på raka stjälkar och parallella flikiga blad har en rot med själva himlen i sin famn.

Valeriana sägs ha fått sitt namn efter valere – förmå att vara frisk eller valor som betyder förmåga och kraft. Det svenska namnet vänderot har Linné givit den, växten som kan vända allt ont till gott, fördriva häxor och lugna ett oroligt hjärta, roten som vänder sig i jorden. Det är jordstammen och birötterna som doftar så starkt när de torkat och som används till medicinska teer, kosttillskott och tinktur.

Blommorna pressas och syras till beredning av de biodynamiska kompostpreparaten. Av kompostpreparatens sex växter är valeriana den som står närmast den kosmiska inverkan medan rölleka står närmast den jordiska. Hur vänderot behärskar phosphorprocesserna i jorden och hur vänderot omsluter växtlivet med en värmemantel beskriver Manfred Klett i Agrikultur som konstart. Vidare hur man i den biodynamiska odlingen kan stänka utspätt valerianavatten över växterna när temperaturen sjunker, för att förhindra frostskador.

 

"...hankatter vältrar sig i lycksalig fröjd när de kommer till en plats med vildväxande vänderot."

 

I fuktiga kustområden, sanka sluttningar, skogskanter och i steniga diken växer vänderoten. I motsats till flertalet örter som föredrar antingen en torr eller fuktig växtplats, är vänderoten utbredd i hela Europa på platser där den trivs, en perenn som återkommer från år till år.

Det finns över 200 arter. Valeriana officinalis odlas för medicinskt bruk för dess korta rotstock som är ett av världens äldsta och mest brukade läkemedel. Andra året skördas roten efter blomningen för att genast torkas i 40°C. Doften håller sig lika stark i 30—40 år och drar till sig katters intresse. Det sägs att särskilt hankatter vältrar sig i lycksalig fröjd när de kommer till en plats med vildväxande vänderot.

Även foreller lär vara förtjusta i denna lukt, för enligt en äldre tradition lät man betet i form av daggmaskar ligga i en blecklåda med vänderot för en rik fångst.

Min far berättade en historia om hur en liten flaska med vänderrotsdroppar spilldes ut av en passagerare i en tågvagn och hur denna kupé aldrig mer blev sig riktigt lik…

Högt upp i det karga Lofoten har jag sett valeriana höja sig över gräset med sin vitrosa plym. Kanske odlad även där en gång och förvildad sedan – eller kanske var det en av dess underarter som är svår att särskilja. I halvmörkret är den fosorrika valerianan en ljusbärare.

Läs även

Text: Anna Gran

Illustration: Anna Gran
16 januari, 2019

Järnört, verbena officinalis

Mig tycks det vila en viss melankoli och samtidigt en livskraft över denna fleråriga läkeört som sägs ha vuxit på Golgataberget då Kristus korsfästes. Enligt legenderna användes järnört för att badda Kristi sår och kallades herba sacra av prästerna som använde den som offergåva. …

LÄS MER

Mig tycks det vila en viss melankoli och samtidigt en livskraft över denna fleråriga läkeört som sägs ha vuxit på Golgataberget då Kristus korsfästes. Enligt legenderna användes järnört för att badda Kristi sår och kallades herba sacra av prästerna som använde den som offergåva.

Järnört var en välsignad ört som ingick i altarväxterna för att rena och smycka altaret hos romarna och andra antika folk. Helgad åt Afrodite ingick den i olika kärleksbrygder. De keltiska druiderna använde järnörtsvatten i kultiska profetiska ritualer. Ett starkt beskydd tillskrivs järnört i historien. Små ljust lila blommor på långa vediga stråax, lite spretiga dovt mörkgröna blad, grovtandade med djupa flikar, inte överjordisk eller gudaskön vid det första ögonkastet.

De torkade tebladen doftar ej och smakar inte som citronverbena av aromatisk citron, och är inte heller släkt med den. Järnört är en mer allvarligt sinnad läkeväxt och trolldomsväxt som är så kraftfull att den inte får säljas som te i lösvikt i de norska hälsokostbutikerna. Så drick den med andakt och måtta för självhjälp som kan lindra menssmärtor och ha en sammandragande effekt på livmodern.

Järnört innehåller garvämnen som verkar sårläkande, slemämnen som kan lindra vid halsinfektioner och bitterämnen som gynnar matsmältningen. Några fler nedtecknade användningsområden för järnört är tillexempel vid depression, sömnlöshet, huvudvärk, nervspänning, särskilt i nacke och för att stimulera produktionen av bröstmjölk. Järnört anses ha en renande verkan men skall inte intas under graviditet.

 

"Drick den med andakt och måtta för självhjälp som kan lindra menssmärtor och ha en sammandragande effekt på livmodern."

 

Att dricka dess te under en period för dem som har tröttnat på teer som smakar mynta och lakrits är ett sätt att pröva järnörtens egenskaper. Låt inte dra för länge så det blir för beskt. Ett andra vätskeutdrag blir mildare i smaken.

Att strö blomstänglar och blad på golvet vid fest kanske friskar upp gästernas humör. Att lägga en kvist under huvudkudden kanske ger sköna drömmar och att bjuda sin hjärtanskär en brygd kanske gynnar den spirande kärleken…

Av örtens forna anseende finns idag inte mycket kvar. Vi finner den främst i medelhavsområdet och i våra örtagårdar och hos välsorterade tehandlare och någon enstaka gång förvildad. Sitt svenska namn järnört har den fått för sin rostbruna stjälk och i folktron förmågan att skydda emot att bli sårad av järn i strid och göra orm oskadlig.

Från antik grekisk tid lever namnet verbena kvar. Då användes benämningen som betyder ”helig ört” på ett flertal örter som brukades till altartjänst, dit hör också myrten och lager. Officinalis betyder verkstad, apotek på latin och syftar på artens användning som läkeväxt och att den sålts på apotek.
Läkeverbena kallas den fortfarande idag och tack för att vi har den än!

Läs även

Anna Gran