Lena Svedin Larsson och Håkan Larsson.
24 juli, 2020

Eget gårdsmejeri blev oväntad succé

I 140 år har släkten Larsson på den bohuslänska gården Skålldal levt på att sälja den mjölk som korna ger. Men efter 135 år hände något nytt. Nu kommer hälften av inkomsterna från ett litet hörn av ladugårdsbyggnaden, där Lena Svedin Larsson producerar yoghurt, fil och ost i det egna gårdsmejeriet.…

LÄS MER

I 140 år har släkten Larsson på den bohuslänska gården Skålldal levt på att sälja den mjölk som korna ger. Men efter 135 år hände något nytt. Nu kommer hälften av inkomsterna från ett litet hörn av ladugårdsbyggnaden, där Lena Svedin Larsson producerar yoghurt, fil och ost i det egna gårdsmejeriet.

Tre medaljer i SM i mathantverk, återförsäljare på kö och en stadig kundkrets i gårdsbutiken är beviset på att nyordningen blev lyckad. 

När Lena och maken Håkan Larsson en söndag i december 2015 slog upp dörrarna till gårdsbutiken intill sitt nyinrättade mejeri såg de fram emot en dag med en handfull nyfikna kunder. De visste inte då hur fel de skulle ha. Eller hur rätt deras nya satsning skulle visa sig vara.

– Vi hade ingen aning om hur många som skulle komma, men tänkte att ett femtiotal skulle vara fantastiskt bra, minns Lena Svedin Larsson.

Närproducerat blev lyckträff

När dagen var slut hade över fyrahundra personer åkt hem från gården utanför Kode i södra Bohuslän, med purfärsk ekologisk lantmjölk i bagaget. Efter en dag med två timmars kö för att överhuvudtaget komma in i den lilla gårdsbutiken, då inrättad i en byggbarack. Kvar stod Håkan och Lena med varsitt leende på läpparna och med insikten av att ha stakat ut en ny framtid för gården.

– Vi började i precis rätt tid, sett till efterfrågan på närproducerat. Det var rena lyckträffen, förstår vi nu i efterhand. Vi har inte ens behövt marknadsföra oss och sälja in våra produkter till matbutiker – det är de som ringt oss. Och just nu klarar vi inte att leverera till fler, säger Lena Svedin Larsson, ingift i gården där Håkan är fjärde generationens bonde.

Håkan och Lena tycker att de, förutom att de numera har roligare på jobbet, uppnått en bra ekonomisk balans i verksamheten. Drygt hälften av mjölken levereras till Arlas mejeri i Götene och resten förädlas i det egna mejeriet, Skålldals lilla ekomejeri. Mejeriet är Lenas domän, där hon arbetar sju dagar i veckan medan Håkan ansvarar för själva lantbruket.

Till sin hjälp har de också sonen Gustav, som redan som liten parvel bestämde sig för att bli nästa bonde på Skålldal. Precis som pappa och farfar har han utbildat sig på naturbruksgymnasium i Dingle, åtta mil längre upp i Bohuslän.

Till den obemannade gårdsbutiken kommer kunderna sju dagar i veckan mellan 10 och 19 och hämtar sin mjölk ur en självbetjäningsautomat. Antingen i medhavda flaskor eller i Skålldals egna förpackningar. De noterar på en lista vad de handlat och betalar med kontanter i en burk eller med Swish.

– Det fungerar hur bra som helst. På fem år har det bara hänt en enda gång att någon inte skrivit upp vad de tagit, berättar Lena Svedin Larsson.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Gårdsbutiken har självbetjäning, vilket fungerar mycket bra.

Så naturligt som möjligt

Bland kunderna finns många stamkunder – allt ifrån barnfamiljer som köper all sin mjölk här varje vecka till de som väljer den feta Skålldalsmjölken enbart till fest när de ska göra den bohuslänska specialiteten äggost. För det är bara naturlig, femprocentig mjölk som kommer ur mejeriet. Lena vill leverera naturliga produkter som möjligt, och väljer bort att separera grädden från mjölken.

– Färskare än här blir det inte. Mjölken leds direkt från mjölkningen till pastören i värmeriet, där den värms upp, kyls ner och därefter tappas på flaska. Hela pastöriseringen tar tre timmar för 300 liter mjölk. Samma dag eller dagen efter finns den till försäljning i gårdsbutiken och hos leverantörerna. Det skulle säkert gå att sälja även andra sorters tunnare mjölk, och det kanske kan vara något för framtiden, säger hon.

I gårdsbutiken säljs alla produkter från mejeriet – förutom mjölk också naturell och smaksatt yoghurt och filmjölk och hantverksmässigt tillverkade ostar. Samt produkter som sylt, kakor och drycker – och mera ost – från andra gårdsproducenter och tidvis kött och korv från Skålldals djur.

Den största andelen mjölk, youghurt och fil säljs av matbutiker främst i närliggande Kungälv och Ytterby och runtom i Göteborg. Fem dagar i veckan levererar Håkan Larsson gårdens produkter till butikerna med egen kylbil.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Några av Skålldals egna produkter.

Kretslopp med eget foder och gödsel

Skålldal är belägen en knapp mil från Hakefjorden på insidan Tjörn, på östra sidan av E6:an som skär genom Bohuslän från norr till söder. Håkans farfarsfar Alfred köpte gården 1880, farfar Albin förde arvet vidare från 1921 och 1955 tog pappa Gunnar vid.

Mjölkkorna fanns där från start och har alltid utgjort gårdens huvudnäring. Håkan fick börja hjälpa till med mjölkningen vid unga år, fortsatte sedan arbeta på gården efter avslutad utbildning och tog, tillsammans med hustru Lena, över efter fadern 1991.

När Skålldal blev Krav-certifierad 2010 var det inte mycket som krävde förändring. Håkan och Lena hade, precis som föregångaren Gunnar, alltid arbetat utifrån ekologiska principer, aldrig använt besprutning och bara tillfört mycket små mängder konstgödsel.

Skålldals fyrtio mjölkkor föds upp på den spannmål och vall som odlas på egen och arrenderad åkermark, totalt 80 hektar, med tillskott av lite inköpt Krav-certifierat kraftfoder. All gödsel står korna för, vilket sammantaget skapar ett fungerande kretslopp, även om balansen skulle tåla ytterligare gödsel. Korna hålls i lösdrift inomhus, mjölkas i en mjölkgrop och vistas utomhus på gårdens betesmarker under sommarhalvåret.

 – Vi låter våra kor mjölka länge, uppåt fem år, även om de inte ger så hög avkastning de sista åren. De har det lugnt och fint och mår i princip alltid bra. Vi har på alla år aldrig behövt behandla någon ko med antibiotika, säger Håkan Larsson.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Mjölkkorna föds huvudsakligen upp på gårdens egen spannmål och vall och står för all gödsel.

Prisad hantverksproducent

Kvinnorna på Skålldal har traditionellt ystat lite till husbehov, men aldrig med kommersiella ansatser. Och faktum är att det inte heller var någon jättegenomtänkt strategi att starta mejeri.

– Vi har ju alltid tyckt om att ysta, så när vi byggde om ladugården för lösdrift och fick ett litet utrymme över fick vi en bra plats för en ostgryta och kunde börja testa lite olika saker. När vi sedan hoppade på en ystningskurs hos Eldrimner uppe i Jämtland var stenen i rullning, säger Lena Svedin Larsson.

På våren 2015 läste de om en gård i Boråstrakten som skaffat en mjölkautomat för försäljning och åkte dit på studiebesök. Sedan gick allt väldigt fort. I december samma år arrangerade intresseorganisationen Lokalproducerat i väst det publika evenemanget Matfest på ett antal gårdar i Västsverige, Skålldal hakade på – och 400 kunder senare var de övertygade om att de var på rätt väg. Kort därefter började Skålldal leverera till den första livsmedelsaffären, och sedan har flera tillkommit successivt.

Totalt har Skålldal investerat 2,5 miljoner kronor i mejeriet, där en ny lokal med större maskinell kapacitet nu står färdig att tas i bruk. I de pengarna ingår cirka en miljon i investeringsstöd från Västra Götalandsregionen.

– Vi har också fått mycket hjälp på vägen av andra mejerister och inte minst Lokalproducerat i Väst, som ställt upp med allt vi behövt, förutom pengar – kunskap, rådgivning och marknadsföring, säger Håkan Larsson.

Idag är Skålldals lilla ekomejeri etablerat bland landets ledande hantverksproducenter. Såväl yoghurten och filmjölken som Lenas skyr – en youghurtliknande produkt som är vanligast på Island – har premierats i tävlingen, där kunniga jurygrupper väljer ut vinnarna bland över 500 produkter i olika klasser.

Ostplaner

Produktionen av mjölk, yoghurt och fil har varit i fokus under de första åren. Härnäst är Lena mer än sugen på att börja tillverka egna ostar, men har ännu inte löst lagringsfrågan, då gården inte har något lämpligt utrymme. Hittills har hon därför nöjt sig med att ta fram mindre kvantiteter av ost av mer snabbproducerad karaktär.

Eldost förstås, som är det gemensamma namnet under vilket svenska gårdsmejerister saluför sin hantverksmässigt producerade stek- eller grillost, en svensk ”Halloumi”. En liknande produkt är den bohuslänska brynosten, som producerats i flera generationer på Skålldal. En ost av feta-karaktär som Lena kallar för Qvick, en salladsost av opastöriserad komjölk. Och så färskosten Vällost, den svenska motsvarigheten till Ricotta, som vissa njuter med sylt – andra med sill.

Lenas fascination över osttillverkningen och entusiastiska inställning till mejeriet delas av Håkan, och de pratar redan om en kommande tid efter pensioneringen där de ser mejeriet som en lagom reträttplats för dem, där de i lugn och ro kan utveckla sitt ostintresse. Allt medan Gustav driver gården vidare, som den femte bonden på Skålldal.

Text: Jens Frejrud

Foto: Jean-Paul Bastiaans och Jens Frejrud

Läs även

,


4 juni, 2020

”Coronakrisen visar behovet av mer hållbar livsmedelsförsörjning”

Coronapandemin har väckt allvarliga frågor om vilken beredskap Sverige har för varaktiga kriser och påfrestningar. Bland annat när det gäller behovet av livsmedel, där vi är självförsörjande till mindre än hälften. – Ett miljömässigt mer hållbart jordbruk baserat på inhemska resurser gör oss mer självförsörjande. Det är hög tid att driva på den omställningen och göra oss mindre sårbara, säger Artur Granstedt, docent och tidigare forskningsprofessor i ekologisk odling. …

LÄS MER

Coronapandemin har väckt allvarliga frågor om vilken beredskap Sverige har för varaktiga kriser och påfrestningar. Bland annat när det gäller behovet av livsmedel, där vi är självförsörjande till mindre än hälften.

– Ett miljömässigt mer hållbart jordbruk baserat på inhemska resurser gör oss mer självförsörjande. Det är hög tid att driva på den omställningen och göra oss mindre sårbara, säger Artur Granstedt, docent och tidigare forskningsprofessor i ekologisk odling.

Det finns idag flera risker för globala kriser som kan slå mer direkt mot vår livsmedelsförsörjning än Coronapandemin hittills gjort. Det kan handla om klimatkatastrofer, uteblivna skördar, konflikter av olika slag, avspärrningar med mera. Sveriges självförsörjningsgrad för livsmedel har minskat under de senaste decennierna och är enligt Livsmedelsverket nere på 50 procent. Om man räknar med det svenska jordbrukets beroende av importerade bekämpningsmedel, konstgödsel, djurfoder och fossila drivmedel är siffran egentligen ännu lägre.

För mycket specialisering gav ohållbart matsystem

– Genom jordbrukspolitiken har man under flera decennier prioriterat billig mat framför både livsmedelstrygghet och miljöpåverkan. Ett grundproblem är att detta har lett till en långt driven specialisering inom jordbruket som har brutit det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen och minskat mångfalden, säger Artur Granstedt.

"Vi har fått ett jordbruks- och matsystem som både lett till minskad självförsörjning av livsmedel i Sverige och som samtidigt genom sin miljöpåverkan bidrar till ökade risker för livsmedelskriser."

 

Han förklarar att lantbruket i vårt land lite förenklat har delats upp i specialiserade spannmålsgårdar utan djur, respektive specialiserade djurgårdar – i ett system där kretsloppet av näringsämnen mellan växtodling och djurhållning i stort sett inte längre finns. Spannmålsgårdarna har istället blivit beroende av konstgödsel och bekämpningsmedel, och skördarna säljs till största del som djurfoder. Samtidigt uppstår på de specialiserade djurgårdarna ett stort överskott av växtnäringsämnen som inte används som gödsel utan läcker ut i mark och hav. Problemen är likartade i hela den industrialiserade världens jordbruk.

Artur menar att vi nu är långt ifrån den mångfald och det självklara kretsloppet av växtnäring och organiska substanser som vi hade tidigare. Här fanns en balans mellan växtodling och djurhållning, inklusive kvävefixerande vallodling, som byggde upp odlingsjordarna och gjorde landet självförsörjande på baslivsmedel.

– Kort sagt har vi fått ett jordbruks- och matsystem som både lett till minskad självförsörjning av livsmedel i Sverige och som samtidigt genom sin miljöpåverkan bidrar till ökade risker för livsmedelskriser, säger Artur Granstedt.

De på så vis dubbla miljö- och livsmedelsriskerna handlar exempelvis om att maten idag står för en tredjedel av vår klimatpåverkan som ökar risken för klimatkatastrofer, att giftspridningen och monokulturerna leder till att pollinatörer försvinner i en skrämmande takt, att odlingsjordarnas bördighet utarmas och att havsbottnar dör.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Det finns numera extra starka skäl att ställa om till mindre sårbara odlings- och matsystem anser Artur Granstedt.

Vi behöver återställa balansen

Men lösningen handlar enligt Artur inte om att gå tillbaka till hur det var förr, utan att på ett modernt sätt återställa balansen, och även mångfalden. Det innebär också att kostvanor behöver förändras, särskilt när det gäller konsumtionen av kött från industriell kyckling- och svinproduktion som behöver minskas kraftigt för att kunna nå ett hållbart odlings- och matsystem.

Den beprövade lösning som Artur Granstedt vill se mer av är att ställa om till ekologiskt kretsloppsjordbruk baserat på inhemska resurser. Kretsloppet bygger på en integrering av en mångsidig växtodling och en lagom omfattande djurhållning. Man är självförsörjande på foder, huvudsakligen från kvävefixerande vallodling, och man återcirkulerar växtnäringsämnen i form av gödsel.

Genomtänkta växtföljder skapar här också, genom sin mångfald, ett naturligt växtskydd och flerårig vallodling vidmakthåller odlingsmarkens bördighet genom att bygga upp mullhalten och binda kol och kväve från luften. Det finns, enligt Artur, en betydande potential att på så sätt även minska klimatbelastningen. I ett sådant här kretsloppsjordbruk behövs inget konstgödsel och inga kemiska bekämpningsmedel, och inte heller importerat foder. Artur menar också att en viktig del i ett uthålligt jordbruk är att, utöver den markvårdande vallodlingen, även utnyttja naturbeten.

Nu finns extra starka skäl till hållbar omställning

Regeringens livsmedelsstrategi från 2017 tycker Artur är otillräcklig. Här vill regeringen öka den ekologiska odlingsarealen till 30 procent år 2030.

– För att klara klimatmålen till år 2050 behöver 50 procent av all odling vara ekologisk redan 2030. Dessutom behöver man ställa hårdare krav på att de ekologiska gårdarna verkligen också bygger på lokala kretslopp.

I den allmänna debatten finns de som hävdar att den ekologiskt producerade maten inte skulle räcka till en fortsatt växande världsbefolkning. Det håller Artur inte med om.

– Man har då inte tagit hänsyn till att vi också behöver ändra vår kosthållning till vad som motsvarar jordens produktionsförmåga med hänsyn till lokala och förnyelsebara resurser. En hållbar livsmedelsförsörjning, med minskat importberoende, förutsätter exempelvis minskad köttkonsumtion, säger Artur Granstedt.

Coronakrisen har genom tvärstopp i den globala ekonomin tillfälligt lett till minskad miljöbelastning. Tyvärr till priset av mänskligt lidande. Nu talar man om när vi kan återgå till det ”normala”.

– Men det vore katastrof om vi bara fortsätter som vanligt. Nu finns bra tillfällen för hela samhället att göra hållbara omställningar. Och när det gäller livsmedel finns det numera extra starka skäl att ställa om till mindre sårbara odlings- och matsystem. Det här handlar om både de växande miljöproblemen och vår egen livsmedelsförsörjning, säger Artur Granstedt.

Läs även

,

Text: Staffan Nilsson

22 maj, 2020

Så får man fram ett gott och hållbart kaffe

Ett riktigt gott kaffe är lite som vin. Smakerna påverkas av hela processen från odlingssätt och typ av böna, till förädling och hantering. Kvalitet på kaffe är en helhet, menar Robin Wilson på Järna Rosteri, som samarbetar med ekologiska och biodynamiska odlare. Där menar han att det finns en noggrannhet med kvalitet, miljö, och social hållbarhet som skiljer sig mycket från den vanliga, volyminriktade och hårt besprutade kaffeproduktionen.…

LÄS MER

Ett riktigt gott kaffe är lite som vin. Smakerna påverkas av hela processen från odlingssätt och typ av böna, till förädling och hantering. Kvalitet på kaffe är en helhet, menar Robin Wilson på Järna Rosteri, som samarbetar med ekologiska och biodynamiska odlare. Där menar han att det finns en noggrannhet med kvalitet, miljö, och social hållbarhet som skiljer sig mycket från den vanliga, volyminriktade och hårt besprutade kaffeproduktionen.

Det var främst det gastronomiska intresset som fick Robin Wilson och barndomsvännen Joel Kornfeld att för sju år sedan starta Sveriges första helekologiska kafferosteri, där numera även en av rosteriets tidigare kunder Thomas Beckett ingår i kärntrion.

– Kaffe är roligt och hänger nära samman med hela det gastronomiska området, säger Robin. Hela världen har en relation till kaffe och handskas med kaffe på olika sätt. Vi tycker det är spännande med smaker och kaffe är intressant att utforska.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Robin Wilson och Joel Kornfeld.

Kvalitet i biodynamiska kaffeodlingar

På senare tid har Järna Rosteri fokuserat på hur kaffet odlas och man har direkt samarbete med kaffeodlare i Indien som ställer om till biodynamisk odling. Nytt liknande samarbete är också på gång i Mexiko. Robin och hans kollegor vill bidra till att långsiktigt utveckla de gårdar man samarbetar med och direktimportera kaffebönorna därifrån.

– Hos biodynamiska odlare finns ett stort engagemang kring detaljerna i odlingen och eftersom den bildar ett eget kretslopp finns allt som behövs på själva gården. Det återspeglar sig i smakerna. Odlarna säger också själva att det biodynamiska fungerar bra och att odlingarna blir stabila. Samma sak säger biodynamiska vinodlare som vi besökt, berättar Robin.

Han menar också att om man är noga med alla leden får man väldigt rena smaker i kaffet. Man hittar då kaffets unika smaker som påverkas mycket av jordmån, bönsort, soltimmar med mera. På de indiska gårdar som man samarbetar med växer exempelvis kaffeplantorna lite långsammare i skugga av träd och får på så sätt fina smaker.

Kaffe är ofta hårt besprutat

– Det kan jämföras med konventionell kaffeodling i Brasilien i stora monokulturer med arter som kan stå i solen på stora åkrar, säger Robin. Här fokuserar man på maximal volym och att komma ner i pris. Och det leder till att man använder konstgödsel, besprutar odlingarna och betalar för lite till arbetarna.

Kaffe är världens mest besprutade gröda, enligt Naturskyddsföreningen. Det handlar om herbicider mot ogräs, insekticider mot skadedjur och fungicider mot svampsjukdomar. Flera av kemikalierna som används är förbjudna i Sverige och EU. Naturskyddsföreningen skriver att i Brasilien används cirka 15 kilo kemiska bekämpningsmedel per hektar kaffeodling, vilket kan jämföras med tre kilo per hektar för svensk potatisodling, som är en av de mest sprutade grödorna i Sverige. Bara drygt sex procent av världens totala kaffeareal odlas ekologiskt.

Kvalitet på kaffe är en helhet

Kaffemarknaden är mycket prispressad, men det finns starka miljöskäl att som konsument välja ekologiskt kaffe och inte bara gå på lägsta pris. Maximal volym till lägsta pris är förstås också en fråga om kaffets kvalitet.

Inom kaffebranschen finns en poängsättning som används för att definiera vad som är specialkaffe. Avsmakare bedömer och sätter poäng på en rad kriterier – bland annat arom, smak, eftersmak, syra, kropp, balans, sötma etc. Kaffe med en totalpoäng över 80 klassas som specialkaffe. Järna Rosteri håller sig nästan enbart inom specialkaffe-klassen och det gäller också flera andra av de mindre rosterier som finns idag. Men Robin Wilson har en vidare syn på kvalitet.

"Vi tycker det är viktigt att även veta var kaffet kommer ifrån, hur det odlas och vilka människor och vilket engagemang som ligger bakom en god kopp kaffe"

 

– Kvalitet för oss är dels den smakmässiga poängsättningen, och dels en helhet kring hur kaffet produceras. Vi tycker det är viktigt att även veta var kaffet kommer ifrån, hur det odlas och vilka människor och vilket engagemang som ligger bakom en god kopp kaffe. Vi tycker också att det är viktigt att vara med och utveckla gårdarna vi samarbetar med.

Det finns en stor variation av olika kaffeplantor. Huvudgrupperna är Robusta och Arabica, och inom dessa finns väldigt många varianter. Det är sedan många steg och faktorer genom hela processen som avgör hur ett kaffe smakar, berättar Robin.

– Förutom val av sort har odlingsförhållandena, vad man gör med plantorna och hur man hanterar och rostar bönorna stor betydelse. Det är många steg i kedjan. Både bonden och rosterierna ska göra allt rätt, och sedan beror smaken även på hur konsumenten hanterar sitt kaffe.

Lång process

Ungefär så här ser processen från skörd till kaffekopp ut: Kaffeplantan är en buske där frukten är ett bär som vardera innehåller två kaffebönor. Efter skörd skiljer man bönorna från fruktköttet på lite olika sätt. Ett sätt som Robin föredrar kallas ”natural” och innebär att man först soltorkar bären.

– Det är en skonsam process där bönorna också tar upp smaker från fruktköttet. Man får fruktig smak med mycket sötma.

När bönorna senare är avskilda från fruktköttet selekteras de utifrån storlek och vikt. Man plockar också bort defekta bönor. Det är särskilt viktigt när man gör specialkaffe. I det här stadiet är kaffebönorna gröna och luktar inte alls kaffe, utan snarare hö eller gräs, berättar Robin. Detta s.k. råkaffe skickas sedan till rosterier.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Kaffebönorna före och efter rostningen.

Hos Järna Rosteri gör man både rent kaffe från en viss gård eller visst distrikt, och kaffeblandningar där balansen i blandningen är viktig. Rostningen sker här i en tysk gjutjärnsrost som hettas upp till 200 grader. När råkaffet släpps ner sjunker temperaturen och sedan ska man längs en genomtänkt kurva upp till en viss sluttemperatur.

– Rostningen är långsam och tar cirka 1000 sekunder. Vid 180 grader poppar eller spricker bönorna, och de får större volym och tappar i vikt. Det är då det börjar dofta kaffe.

Bönorna kyls sedan av snabbt på ett kylbord där kallare luft får passera mellan bönorna. Vissa av rosteriets kaffesorter mals sedan, och det bör göras när bönorna är färskrostade. Men enligt Robin ska bönorna vila lite först, så att alla smaker hinner komma fram.

Var hittar man då det här ekologiska specialkaffet? Järna Rosteri gör dels kaffe till restauranger och kontor och man rostar kaffe åt Saltå Kvarn och Fyra Årstider. Kaffet finns även i vissa butiker och webbshopar och framöver ska man satsa mer på att nå ut till privatkonsumenter.

Även om huvuddelen av kaffemarknaden idag är mycket prispressad, tror Robin att det kommer att ändras.

– Många köper vin som kostar lite mer därför att det smakar bättre. Kaffet ligger efter vinet på det sättet. Men jag tror att fler kommer att vilja betala mer även för ett bra och unikt kaffe som smakar bättre och är mer hållbart för framtiden.

Foto: Erik Olsson

Läs även

,

Text: Staffan Nilsson

14 april, 2020

Bönderna på Vätterlen – tre familjeföretag samverkar i ekologisk stordrift

I gränslandet mellan skogsmark och slättland öster om Vättern driver tre lantbrukare sedan några år ett gemensamt, modernt jordbruksbolag med inriktning på ekologisk odling. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar AB den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn. – Samarbetet mellan gårdarna ger oss bättre ekonomiska förutsättningar. Och vi är inte alls så sårbara som när var och en skötte sitt, säger Mattias Karlsson, som odlat ekologiskt i över tjugo år.…

LÄS MER

I gränslandet mellan skogsmark och slättland öster om Vättern driver tre lantbrukare sedan några år ett gemensamt, modernt jordbruksbolag med inriktning på ekologisk odling. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar AB den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn.
– Samarbetet mellan gårdarna ger oss bättre ekonomiska förutsättningar. Och vi är inte alls så sårbara som när var och en skötte sitt, säger Mattias Karlsson, som odlat ekologiskt i över tjugo år.

 

I två tidigare artiklar har vi berättat om lantbrukare som med olika utgångspunkter använder sig av Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsodling. Där Curt Johansson på Rogsta gård i Sörmland ser sitt lantbruk som en trevlig hobby på heltid driver Jonas Götesjö på Gillstad Ulfsgården i Västergötland i första hand ett företag med vinstintresse.

Vad som förenar dem är den strävan efter ökad grad av kretslopp som Bondens verktygslåda uppmuntrar och premierar. Samma ambition finner vi hos Saltå Kvarns största spannmålsleverantör, Vätterlen Gårdar AB, i Östergötland.

 

Lämnade det konventionella jordbruket

Mattias Karlsson på Haningetorps gård utanför Ödeshög, en cykeltur från turistmålet Omberg, har varit KRAV-certifierad sedan 1999. Då lämnade han det konventionella jordbruket på den ärvda gården på 100 hektar bakom sig och tog steget till ekologisk odling. Och 2003 bestämde han sig för att bli leverantör till Saltå Kvarn. Två beslut han aldrig ångrat.

Nästa stora steg tog Mattias Karlsson 2014, då han tillsammans med två andra lantbrukare i trakten, Fredrik Bäck och Carl Fredriksson, gick samman för att skapa en stabilare och mer effektiv verksamhet.

Resultatet blev Vätterlen Gårdar AB, som med arrenden inräknade sammanfört ett tjugotal lantbruk om totalt 650 hektar åkermark på en yta som mäter en mil från väst till öst. De tre delägarna äger fortsatt sina egna gårdar, och det gemensamma bolaget arrenderar markerna av ägarna.

– Det är trevligare, roligare och mer utmanande att odla ekologiskt. Och det är roligare att vara en av 25 leverantörer till Saltå kvarn, som vi är idag, istället för en av flera tusen till någon av de stora aktörerna, säger han. Med 2 000 ton spannmål är Vätterlen Gårdar också den enskilt största leverantören till Saltå Kvarn.

 

Olika bolag

En fördel med denna relativa stordrift för, i grunden, tre familjelantbruk är att de ekonomiska musklerna sväller, vilket 2017 möjliggjorde investeringen i en ny, toppmodern silo, där all den spannmål som produceras till Saltå Kvarn torkas och lagras energieffektivt tack vare en modern pelletsbrännare.

Med tre familjeföretag och både växtodling och djurhållning har de tre lantbrukarna valt att renodla de olika verksamheterna i olika bolag. Mattias arrenderar ut sin ladugård till en granne med 180 dikor och hans partners Carl och Fredrik har, med deras egna ord, ett gemensamt ”kossebolag” med ytterligare 120 dikor.

– Genom att ha växtodlingen och djurhållningen i olika bolag får vi en helt annan kostnadskontroll och mycket bättre översikt över vår ekonomi, säger Mattias Karlsson.

Totalt sett finns förutsättningar för att ha höga kretsloppsambitioner, eftersom landsbygden ju är så vist inrättad att kor, gödsel och odlingar inte berörs nämnvärt av vilka bolag de hör till. All vall går till foder till korna och åkermarken får tillgång till gödseln, även den som kommer från granngårdens besättning. Men för att nå ända fram till ett balanserat kretslopp hade delägarna behövt fler djur. Idag behövs tillskott av inköpt KRAV-godkänd hönsgödsel för att uppfylla behovet av kväve.

 

"Det är trevligare, roligare och mer utmanande att odla ekologiskt."

 

Poängsystem

Arbetet mot en högre nivå av kretslopp driver delägarna med hjälp av Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns verktyg för en högre biologisk mångfald, minskade utsläpp av kväve och fosfor och minskad klimatpåverkan. Ett kretsloppsjordbruk bygger på en kombination av växtodling och djurhållning, mycket vall i växtföljden och en hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel.

Verktygslådan erbjuder bönderna 155 olika åtgärder som går längre än de ekologiska riktlinjerna, som specificeras av KRAV. De allra flesta av Saltå Kvarns leverantörer har valt att genomföra ett valfritt urval av de 155 åtgärderna för att därigenom bidra till att uppnå en bra växtnäringsbalans i jorden.

För att ge leverantörerna incitament att sträva efter egna kretslopp premierar Saltå Kvarn varje åtgärd som den enskilde bonden genomför med extra betalning genom ett poängsystem.

– Bonusen är viktig. Totalt sett prickade vi in ungefär hälften av åtgärderna i verktygslådan förra året, vilket gav oss ett tillskott på ca 7,5 procent i ökade intäkter på spannmålen, säger Mattias Karlsson.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

Sex-årig växtföljd

Den första och grundläggande förutsättningen är en flerårig växtföljd – en och samma på hela företagets 650 hektar – med en blandning av närande växter – vallens gräs och baljväxter som blir hö och ensilage – som tillför jorden kväve, och tärande växter som potatis, majs eller spannmål.

Mattias Karlsson och hans partners arbetar med en sex-årig växtföljd, som bland annat gynnar god markstruktur, ogräskontroll och god kväveförsörjning. Efter två års vall följer höstraps, ett år med råg, dinkel eller höstsäd, åkerböna och avslutningsvis vårsäd.

Ett betydelsefullt område i verktygslådan är gynnande av den biologiska mångfalden, där inte minst vallodlingen spelar en stor roll. Mattias Karlsson och hans partners plockar också många poäng genom att de lämnat mängder av träd och åkerholmar åt pollinerande insekter.

 

Ökad djurhälsa

En annan av deras poänggivande åtgärder är att lämna orörda ekologiska kantzoner mellan åkermark och vattendrag och våtmarker. I dessa korridorer i landskapet gynnas etablering av naturlig vegetation med gräs, buskar och träd vilket i sin tur gynnar växt- och djurlivet i vattendrag och våtmarker.

Dräneringsåtgärder, optimerad ogräsbearbetning, åtgärder för ökad djurhälsa och val av sorter utifrån motståndskraft och mångfald i odlingarna är andra inslag som Vätterlen-gårdarna premierats för.

Ett av de senast tillagda inslagen i verktygslådan är socialt engagemang, vilket Västerlen-gårdarna gärna ägnar sig åt.

– Vi tar emot praktikanter, vi bjuder in till kosläpp och vi deltar i evenemang som ”Öppen gård”, där besökarna får lära sig hur en ekologisk gård fungerar. Om det gör att fler människor köper ekologiska produkter är ju också det ett sätt att gynna den hållbara livsmedelsproduktionen, säger Mattias Karlsson.

Läs även

Text & Foto: Jens Frejrud

6 april, 2020

På Tjörn får hönorna leva kretsloppsliv

På Mällby Lantgård på Tjörn lever drygt 2 000 värphönor ett liv som det är få förunnat i den vanliga äggindustrin. Som värphönor, betesdjur, ogräsrensare och gödselspridare har de flera uppgifter i ett ekologiskt kretslopp. Där ingår också odlingar av grönsaker, frukt och bär – och musselodlingar ute till havs. – De jobbar för mig mot mat och husrum, säger hönsbonden Maria Karlsson. Och när tiden som produktiv värphöna är över – efter ungefär ett och ett halvt år – pensioneras hönorna hos privatpersoner som vill ha höns i trädgården. …

LÄS MER

På Mällby Lantgård på Tjörn lever drygt 2 000 värphönor ett liv som det är få förunnat i den vanliga äggindustrin. Som värphönor, betesdjur, ogräsrensare och gödselspridare har de flera uppgifter i ett ekologiskt kretslopp. Där ingår också odlingar av grönsaker, frukt och bär  –  och musselodlingar ute till havs.

På bohuslänska Tjörn, Sveriges till storleken sjunde största ö, är man aldrig långt ifrån havet. Och nästan överallt mitt ute på landet. På nordöstra delen av ön, några kilometer från broförbindelsen till fastlandet vid Stenungsund, hittar vi den lilla byn Mällby.

Här driver Maria Karlsson sedan 20 år ekologisk äggproduktion med ambitionen att verka i ett kretslopp som, precis som det mesta på Tjörn, innefattar både hav och land. Varje dag levererar hennes hönor mellan 1 200 och 1 800 ägg, som Maria handplockar.

– Det är en trevlig rutin, och det är aldrig tråkigt eftersom jag lyssnar på P1 under tiden, säger Maria Karlsson.

 

Gårdsbageri tar osäljbara ägg

Två hektar odlings- och betesmark och ett ekologiskt – och glutenfritt – gårdsbageri som tar tillvara alla ägg som är osäljbara på grund av utseende eller form kompletterar verksamheten. Såväl ägg som skorpor, bröd, maränger och knäckebröd säljs i en liten butik med självbetjäning.

– Butiken märker jag inte av så mycket. Den är öppen dygnet runt så folk kan komma när det passar dem och ta vad de vill ha. Så betalar de med swish eller kontanter, det fungerar utmärkt, säger Maria Karlsson.

Hon tar in lite hjälp, till exempel till bageriet, men gör det mesta av arbetet på gården själv. Vilket innebär att hon jobbar för det mesta. Hon sköter om sina hönor, plockar in alla ägg, rengör och genomlyser dem i jakt på sprickor, märker och packar och levererar dem sedan med bil till butiker på Tjörn och i Göteborg. Hon hinner också med att sköta om sina grönsaksodlingar och arbeta ideellt i styrelsen för Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion. Mycket hårt arbete, men familjeekonomin bygger också på att hennes man har lön från en anställning.

 

"De jobbar för mig mot mat och husrum, och känslomässigt funkar det inte för mig att slakta dem. Därför tycker jag det känns bra att ge dem en fin pension."

 

Den stora arbetsinsatsen, säger Maria, står hönorna för. Så bor de också i arbetsbodar som byggts om till hönshus. I vart och ett av de nio husen bor, förutom tre tuppar, mellan 200 och 250 hönor. Det är där de tillbringar natten på sittpinnar i flera nivåer, värper på förmiddagen och tar , med Marias ord, siesta efter uträttat värv.

Resten av sin vakna tid kan hönorna tillbringa utomhus, alla dagar på året, så länge de inte tycker vädret är för ruskigt, innan de sätter sig att sova på sina sittpinnar vid 22 när ljuset släcks. Klockan sex väcks de av en svag LED-lampa, och vid halv sju tänds ytterligare en.

– Så de får vakna till och vänja sig lite vid ljuset. Som i gryningen. Sedan får de frukost, vatten och lite foder, innan de går ut i hagen och betar, säger Maria med det stora leende som åtföljer det mesta hon berättar om sina hönor.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

Ständigt växelbruk

Till varje hus hör en stor beteshage med flyttbart stängsel. När hagen är nedbetad vänder Maria ner hönsgödseln och odlar därefter grönsaker som kan skördas till hösten. Därefter sår hon vall som blir bete åt hönsen nästkommande år.

– Jag försöker ha ett ständigt växelbruk där jag alternerar mellan grönsaker, vall och bete på markerna och får på så vis naturlig användning för gödseln som hönsen lämnar i beteshagarna, säger Maria Karlsson.

I hagen beter hönorna sig som just hönor: de betar, de sprätter i jorden och de badar i hålor de grävt där betet tagit slut. Några går ensamma, andra håller sig flockvis, och tupparna struttar omkring och gör skäl för uttrycket ”tuppen i hönsgården”. Även om damerna inte alltid ser ut att göra vågen över den biologiska uppvaktningen. Över den här hönstillvaron vilar till synes en naturlig harmoni.

De gröna hagarna är sådda med Marias egen utprovade blandning av cikoria, kummin, klöver, lusern och rajgräs med flera sorter, som ger ett varierat näringsintag. På sommaren som bete och på vintern som ensilage. Det allra godaste är uppenbarligen cikorian som alltid betas av allra först. Här och var står ett litet burliknande skydd som hönorna kan springa in i om någon av tupparna varnar för duvhök eller annan rovfågel.

 

Musselmjöl i fodret

Om någon månad, när grönskan i hagarna tagit slut, flyttas hönorna till nya betesmarker. Som till grönsaksodlingarna efter skörd, till sparrislandet, där de lämnar sparrisplantorna men betar av allt ogräs, eller till frukt- och bärodlingarna där de håller rent mellan äppelträd, fläderbuskar och vinbärssnår.

– Hönsgödseln gör underverk för odlingarna. Flädern poppar upp överallt och löken växer så det knakar.

Maria Karlsson har aldrig gett sina hönor fiskmjöl eller sojaprotein, som är vanligt i KRAV-certifierad äggproduktion, där det räcker att 95 procent av fodret är KRAV-godkänt. Istället har hon i alla år använt en egen blandning med majsgluten och potatisprotein som nödvändigt tillskott i fodret. Men nu är hennes sikte helt inställt på ett nytt, proteinrikt foder, som tillför en dimension i det ekologiska kretsloppet.

Hela förra hösten fick hönsen i ett av husen KRAV-godkänt musselmjöl i fodret. Musselmjölet tillverkas kommersiellt av ett företag på grannön Orust, som tar tillvara på de minsta musslorna från lokala odlingar, musslor så små att de inte går att sälja i fiskaffären. I en egenutvecklad process skiljs köttet från skalen och mals ner till ett proteinrikt foder, som Mällby Lantgård blev först i landet att prova. Med såväl nöjda hönor som kunder som resultat.

– Det togs emot fantastiskt bra av kunderna, som uppskattade att gulan blivit gulare och fått en krämigare konsistens, säger Maria Karlsson.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

Kretsloppsperspektiv

Ur ett kretsloppsperspektiv har blåmusslan en mycket god egenskap i det ekologiska samspelet mellan land och hav: den är duktig på att fånga upp kväve och fosfor, som läckt ut i havet. Som foderingrediens återför den ämnena till land där de åter kan verka på ett produktivt sätt i jordbruket.

– Det här är det bästa som har hänt när det gäller hönsfoder. Musselmjölet har en väldigt bra fett- och proteinsammansättning. Nu har vi ett hundraprocentigt ekologiskt foder som samtidigt hjälper till att förbättra miljön i havet, säger Maria Karlsson.

Som styrelsemedlem i Föreningen för ekologisk produktionen har hon i många år haft en dialog med Odd Lindahl, forskare i marin ekologi, som pekat på blåmusslans stora potential som foderråvara. När den kommersiella verksamheten på Orust etablerades under 2019, med Lindahl själv som en av grundarna, var det en självklarhet för henne att låta gårdens hönor pilottesta produkten.

För tillfället är produktionen av musselmjöl inte igång, till följd av att den pågående coronapandemin lagt hinder i vägen för ett maskinbyte på musselmjölfabriken, vilket drabbar leveranserna till Mellby Lantgård. Så fort foderleveranserna återupptas är Maria Karlssons plan att utfodra alla sina 2 000 höns med musselmjöl, väl medveten om att det innebär en ekonomisk risk. Men det är en risk hon är beredd att ta.

– Fodret är dyrare än annat foder, vilket gör att priset på mina ägg blir högre. Men jag tror det kommer att gå bra, och någon måste ju börja om vi ska komma någon vart med det här. Mina kunder är mycket nöjda med smaken och den krämigare gulan hos dessa ägg, och hittills har de varit villiga att betala för den dyrare produktionen. Man ska inte underskatta folks medvetenhet och kunskap, jag ser att många vill göra gott, säger Maria Karlsson.

 

Pensionerar hönorna

Göra gott är något som också ser ut att driva hönsbonden på Mällby Lantgård. Och kanske att gottgöra, inte minst hönorna, som inte bara lever ett bra liv utan också får ett längre liv än de flesta andra. Hönor är högproduktiva i maximalt 80 veckor, därefter värper de mindre och blir mindre lönsamma. I äggindustrin går de därefter till slakt. Men inte hönorna på Mällby.

– Jag säljer dem för en tjuga styck till privatpersoner som vill ha några värphönor hemma i trädgården. Hönorna jobbar för mig mot mat och husrum. Därför tycker jag det känns bra att ge dem en fin pension, säger Maria Karlsson. Med det där stora leendet på plats.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

Ekologiska äggproducenter

Mällby Lantgård är en av ett hundratal producenter av ekologiska ägg i Sverige. Några av dem har några få hönor, några har många tusen. De mindre producenterna sköter oftast sin packning och försäljning själva, medan de större levererar till packerier som sorterar, packar och säljer till grossistled och detaljhandel.

De flesta ekologiska ägg som produceras i Sverige sker i enlighet med Kravs regler. Det innebär att hela produktionskedjan; uppfödning, produktion, foder, producenter och äggpackerier är KRAV-godkänd. Minst 95 procent av fodret ska vara ekologiskt odlat, exempelvis ekologiskt odlad spannmål, och självförsörjningskravet för foder är 50 procent. I reglerna finns också anvisningar för hur läckage av växtnäring till sjöar och vattendrag ska minimeras.

 

Vart sjunde ägg är ekologiskt

KRAV:s regelverk innebär bättre livsbetingelser för hönsen än andra produktionsformer. Den ekologiska hönan får leva inomhus i stallar där det maximalt får finnas 3 000 individer och högst sex individer per kvadratmeter tillgänglig yta. Och alla Krav-hönor ska, när vädret tillåter, kunna gå ut i en rastgård där hon ska kunna krafsa, sprätta, sandbada, picka mask och beta gräs. Till sitt förfogande ska hon då ha minst fyra kvadratmeter.

Tillsammans står de ekologiska gårdarna för cirka 16 procent av den svenska äggkonsumtionen, eller vart sjunde ägg. Efter en ökning för andelen ekologiska ägg med 2,5 procent för fem år sedan har andelen pendlat någon procent upp och ner och gick förra året tillbaka till samma nivå som 2015. Den totala konsumtionen av ägg ökar – vi är en växande befolkning – och det gör även de ekologiska i absoluta tal. Men andelen ekologiska ägg av den totala produktionen står och stampar.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

50 miljoner ägg i påsk

I påsk kommer svenska folket, enligt statistiken, att äta 50 miljoner ägg. Av dem kommer alltså över 42 miljoner ägg från icke-ekologisk produktion. Siffrorna har sin motsvarighet i andelen värphönor i den svenska äggindustrin. Av 8,7 miljoner höns föddes 2019 endast 1,4 miljoner upp efter ekologiska kriterier.

De 7,3 miljoner hönor som föds upp på andra villkor äter foder som odlats med konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket i sin tur leder till ökade mängder miljögifter i naturen och minskad biologisk mångfald. Uppfödningen tillåter också antibiotika i sjukdomsbehandling, vilket bidrar till spridning av antibiotikaresistenta bakterier, liksom syntetiska färgämnen i fodret.

Den icke-ekologiska uppfödningen tar också mindre hänsyn till djurens naturliga behov och beteenden än den ekologiska uppfödningen. Såväl de ekologiska som de frigående hönsen ska kunna ströbada på golvet för att ha möjlighet att året runt sprätta och ”bada” för att hålla fjäderdräkten ren. Och de ska också ha tillgång till sittpinnar i olika höjder och reden att lägga sina ägg i. Den största skillnaden i livsbetingelserna är att de allra flesta av landets hönor kan leva hela sina liv utan att någonsin få gå ut.

 

Lär dig tyda beteckningarna

Uppfödningsformerna – som redovisas på äggkartongerna – delas in i ekologiska, frigående inne, frigående ute och inredd bur.

Kategorin frigående inomhus är den helt dominerande formen i Sverige med 72 procent av alla värphönor, eller 6,2 miljoner individer. De lever trängre än de ekologiska – nio hönor per kvadratmeter – och kan också leva i mycket större besättningar än de ekologiska, eftersom det inte finns någon maxgräns för hur många djur man får ha i varje stall.

En i Sverige mycket liten andel, tre procent, föds upp som frigående ute. De går fritt inomhus men ska, till skillnad från det stora flertalet, ha möjlighet att gå ut varje dag året om. Varje höna som hålls frigående utomhus ska ha tillgång till fyra kvadratmeter utomhusyta i en rasthage, precis som de ekologiskt uppfödda.

Nio procent av alla värphönor i Sverige – nästan 800 000 djur – föds upp i burar, där upp till 16 hönor lever i samma bur. Minimimåttet är satt till 750 kvadratcentimeter per höna, lite större än ytan på ett A4-papper. De flesta svenska livsmedelskedjorna säljer inte längre färska ägg från burhöns. Däremot förekommer de i förädlade varor.

Läs även

Text & Foto: Jens Frejrud

4 mars, 2020

Inomhusodling inte så miljösmart som många tror

Att kommersiellt odla små gröna blad, groddar och svamp inomhus har väckt en del intresse på senare tid. Det här är dock en mycket liten del av vad vi behöver för vår livsmedelsförsörjning och samtidigt är den delen mycket energi- och resurskrävande. Det framkom när en ny rapport från projektet MatLust presenterades nyligen. …

LÄS MER

Att kommersiellt odla små gröna blad, groddar och svamp inomhus har väckt en del intresse på senare tid. Det här är dock en mycket liten del av vad vi behöver för vår livsmedelsförsörjning och samtidigt är den delen mycket energi- och resurskrävande. Det framkom när en ny rapport från projektet MatLust presenterades nyligen.

Rapporten är skriven av Gunnar Rundgren som är jordbruksexpert, författare, föreläsare och lantbrukare. Den belyser inomhusodling ur hållbarhetsperspektiv och jämför med växthusodling, frilandsodling, import och andra odlingsmetoder. Gunnar Rundgren baserar rapporten på vetenskapliga artiklar, rapporter, intervjuer och egna undersökningar.

Konsumtionen av färsk svamp och groddar i Sverige är ganska liten. Det produktområde som i rapporten kallas små gröna blad är större och kan exempelvis vara allt från ruccola till krukbasilika. Dessa grödor kan odlas på friland, i växthus eller inomhus (i artificiellt ljus). Det rör sig om växter som skördas i ett tidigt utvecklingsstadium – här ingår inte mer utvecklade grönsaker som isbergssallad, vitkål med flera som odlas under längre tid och oftast på friland.

 

Inga starka närings- och miljöargument

Små gröna blad är en mycket liten del av allt grönt vi äter och är enligt Gunnar Rundgren ganska dyra i förhållande till näringsinnehållet. Ur näringssynpunkt ser han inga starka skäl att konsumera små gröna blad, groddar och svamp. Det verkar mer vara något som sätter ”en grön kant på tillvaron”.

Gunnar skriver att det görs många svepande påståenden om de här produkternas egenskaper och fördelar, men att det saknats oberoende fakta. Rapporten är gjord för att bringa större klarhet i detta. I presentationen drar han bland annat slutsatsen att det inte finns några miljöargument för växthusodlade, inomhusodlade eller importerade små gröna blad. Konsumtion av groddar tycks inte ha några större miljönackdelar och odlad svamp har en svårbedömd men troligen ganska liten miljöpåverkan.

 

Resurskrävande odling och hantering

Odling på friland har i Sverige förstås en säsongsmässig begränsning. Växthus- och inomhusodling har inte den begränsningen men är betydligt mer energi- och resurskrävande. Här krävs en särskild infrastruktur, uppvärmning och tillskottsbelysning (i växthus), konstljus och viss kylning (i inomhusodling), substrat, växtnäring, extra förpackning, kyltransporter, extra mycket transporter för grödor i kruka, samt lagring.

Växthus- och inomhusodling tar å andra sidan mindre mark i anspråk än frilandsodling, dels genom att man kan få betydligt fler skördar och genom att man kan odla i flera plan. Men Gunnar Rundgren menar att den fördelen egentligen upphävs genom att det krävs så mycket energi och att energiproduktion tar mycket mark i anspråk. En fördel som växthus- och inomhusodling har är att man kan planera och kontrollera den bättre än frilandsodling, som ibland kan ha problem med att få avsättning av hela skördarna, vilket kan leda till betydande svinn.

Man skulle kunna tänka sig att vi i Sverige frilandsodlar små gröna blad under den varma årstiden och sedan kompletterar med växthus- och inomhusodling. Förr fungerade växthus mer som ett sådant komplement. Men Gunnar Rundgren pekar på att det idag generellt krävs så stora investeringar att man måste driva sådana odlingar året runt för att de ska gå ihop ekonomiskt.

Alternativet att importera frilandsodlade små gröna blad från exempelvis Spanien är också ganska resurskrävande i form av mycket bevattning inklusive energi för att få fram rent vatten, mycket plast (för plasttak som används där), förpackning, kyltransporter och kyllagring. Och det används en hel del kemiska bekämpningsmedel i den odlingen.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

Stora skillnader i odlingssätt

Näringsinnehåll och smak varierar också mellan olika odlingsmetoder. Det är exempelvis inte svårt att tänka sig att det blir skillnad mellan grödor som odlas i naturlig jord full av levande organismer respektive grödor som odlas i en näringslösning. Små plantor kan odlas genom så kallad hydroponisk odling, vilket innebär att rötterna hänger i en cirkulerande näringslösning. Nästa all inomhusodling går till på det sättet, liksom en stor andel av växthusodlingen i Sverige. I ekologisk odling måste dock jord användas och huvuddelen av näringen ska komma från jorden.

Paneldiskussionen som följde efter rapportpresentationen gav ett seriöst intryck av koncept för inomhusodling. Ett argument var att man kan kontrollera inomhusodlingen i minsta detalj och få fram det perfekta odlingsreceptet (av värme, ljus, vatten, näring etc). Det tycks ligga mycket kunskap bakom detta. Men det ligger också nära till hands att här ana en viss underskattning av de växtbetingelser som naturen har skapat under många miljoner år. Särskilt betydelsen av bördiga odlingsjordar och hur dess biologiska mångfald av mikroliv etc skapar denna bördighet.

 

Komplement med vissa fördelar

Man kan säga att det i panelsamtalet rådde en viss enighet om att inomhusodling av exempelvis små gröna blad är ett komplement och inte ersätter traditionell odling. På plussidan kan inomhusodling också vara ett sätt att intressera unga för odling, att integrera odling i stadsmiljöer, att möta en ökande efterfrågan på bladgrönsaker och att bättre kunna planera och kontrollera odlingen.

Gunnar Rundgren påpekar dock att det numera främst är de resurskrävande grönsakerna – inte de resurssnåla – som har ökat. Han menar också att världen måste födas med annat än gröna blad från inomhusodling, annars skulle energibehovet bli större än för all annan verksamhet. Han tycker också att uppmärksamheten kring inomhusodling drar bort tankarna och diskussionen från de stora odlingsfrågorna.

Läs även

, ,

Text: Red / Staffan Nilsson

27 februari, 2020

Att vårda odlingsjorden är en överlevnadsfråga

Nyckeln till hållbar odling och hög bördighet är att sköta odlingsjorden. Men idag utarmar vi istället jordkapitalet genom ett kemikalieberoende jordbruk. De flesta av oss förstår inte hur jord egentligen fungerar med alla dess levande komponenter. Det här är en överlevnadsfråga för jordbrukare, och på längre sikt för hela mänskligheten, anser Josef Carey som arbetar som jordkonsult på företaget 59degrees.…

LÄS MER

Nyckeln till hållbar odling och hög bördighet är att sköta odlingsjorden. Men idag utarmar vi istället jordkapitalet genom ett kemikalieberoende jordbruk. De flesta av oss förstår inte hur jord egentligen fungerar med alla dess levande komponenter.
Det här är en överlevnadsfråga för jordbrukare, och på längre sikt för hela mänskligheten, anser Josef Carey som arbetar som jordkonsult på företaget 59degrees.

Josef är certifierad Soil Food Web Consultant från internationellt erkända Elaine Ingham Network. Han är uppvuxen på en mjölkgård i Wales, och har bland annat en 20-årig bakgrund som arborist. Idag arbetar han inom odling mer generellt. Mycket kretsar kring att skapa konkret förståelse för relationerna och samverkan mellan växter och allt som finns i jorden. I marken handlar det, enligt Josef, både om jordstruktur och den stora mångfald av levande organismer som finns i frisk jord och som gör att växter kan växa och frodas. Ju mer aktiv jorden är, desto mer produktiv är den.

 

Att förstå vad jord är

– Alla växter, oavsett om det är träd eller tomatplantor, är beroende av kapaciteten i den levande jorden och förutsättningarna för god rotutveckling. Mikroorganismer cirkulerar näringsämnen och frigör mineraler i jorden som då blir tillgängliga för växterna. En mångfald av levande organismer skyddar också växterna från sjukdomar och angrepp, berättar Josef Carey.

Han anser att särskilt dagens konventionella jordbruk odlar på fel sätt. Växter frodas av sig själva om vi vårdar jorden. Att arbeta med och optimera odlingsjorden är därför nyckeln. Växterna har även ett immunförsvar som är beroende av mikrolivet i frisk jord. Han pekar på att i modernt konventionellt jordbruk är växternas hälsa överlag så låg att man måste använda kemiska bekämpningsmedel och sprida gift i markerna och även i maten.

– Det finns många missförstånd inom jordbruk. Man förstår inte fullt ut vad jord är och det innebär att vi inte kan utnyttja potentialen som finns i jorden. Att lära jordbrukare att sköta jorden anser jag är den kritiska delen inom odling.

 

"Vi har nått gränsen för vad man kan göra med kemiskt jordbruk och kan förvänta oss mindre skördar framöver."

 

Viktigt med bra jordstruktur

Frisk jord har en luftig struktur som är gynnsam för växter och rotbildning. Där finns upp emot 60 procent luft (och olika gaser) och vatten kan lätt penetrera jorden, berättar Josef. Utrymmet för växter att utveckla rötter är större och mängden kol som lagras i jorden är större. Vid sämre jordstruktur rinner en stor del av vattnet bort på markytan, luftigheten är sämre och rötterna får svårare att utvecklas. Något som missgynnar rotbildning ytterligare är att köra mycket med stora maskiner, eftersom jorden då blir mer packad.

Rötterna tar upp vatten, näring och mineraler och är förstås avgörande för hur växten utvecklas. Rötter kan vara betydligt djupare än vi vanligen tror, om jorden ger förutsättningar för det. Enligt Josef kan exempelvis gräsrötter var flera meter djupa och trädrötter kan sträcka sig över hundra meter ner i marken.

 

Frisk jord klarar torka bättre

Med tanke på luftigheten i jorden skulle man kunna tro att plöjning enbart är av godo, men riktigt så är det inte. När man plöjer stör man jorden påtagligt och minskar bördigheten, menar Josef. Plöjning förstör mycket av mikrolivet i jorden, man förlorar kol (som hamnar i atmosfären) och allt detta gör att jorden får sämre förmåga att hålla kvar vatten. Jordens vattenhållningsförmåga är inte bara viktig för växternas tillväxt, utan också för jordbrukets motståndskraft mot torka – som den torka som drabbade Sverige sommaren 2018, och som vi genom den pågående klimatförändringen kan få se mer av framöver. Enligt Josef klarar vi sådan torka bättre om vi genom ett regenerativt jordbruk – kretsloppsjordbruk – tar hand om jorden och har en frisk jordstruktur, med rikt mikro- och makroliv och djupa växtrötter.

– Överhuvudtaget har dagens konventionella jordbruk låg motståndskraft. Man har pressat ekosystemet så långt att det inte klarar påfrestningar. Vi har nått gränsen för vad man kan göra med kemiskt jordbruk och vi kan förvänta oss mindre skördar framöver. Det handlar om jordförstöring i kontrast till jorduppbyggande, säger Josef Carey.

 

Ett kapital som minskar

Han menar att vi måste se jorden som en resurs som behöver vårdas. Vårt jordkapital minskar idag och man kan jämföra det med ett batteri som numera är halvtomt. I exempelvis Storbritannien har man, enligt Josef, bara 60 år av konventionellt jordbruk kvar innan batteriet är slut.

– Det gäller att inte bara hålla batteriet fullt utan också att bygga upp jorden allt mer genom lagring av kol i marken. På så sätt kan vi odla näringsrika grödor och samtidigt minska mängden kol i atmosfären. Utmaningen är att använda metoder som bygger upp jorden istället för att förbruka den. Vi ska skörda räntan av jordkapitalet, inte förbruka det kapitalet.

 

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Frisk jord har en luftig struktur som är gynnsam för växter och rotbildning, förklarar Josef Carey.

 

 

Organismer i jorden avgörande

Som jordkonsulter hjälper Josef Carey och 59degrees jordbrukare/odlare genom att titta på jordens hälsa. Bland annat tittar man på mikrober, makroliv, kolhalt, kemi och vad i jorden som är tillgängligt för växterna. Utifrån det ger man sedan rekommendationer om vad som kan förbättra produktiviteten och man erbjuder även ett antal produkter. Mycket handlar om mikrolivet i jorden.

– Mikrober som bryter ner organiskt material till kol är jordbrukarens bästa vän. Ett generellt råd är därför att lära sig använda mikroskop. Ett rikt mikroliv ger en bra indikation på jordens hälsa, säger Josef.

Ett annat allmänt råd är att ibland lämna traktorn och gräva i jorden på en liten yta. På mindre än en kvadratmeter ska det i en frisk jord finnas hundratals maskar, enligt Josef. Om man bara hittar ett 10-tal maskar är det ett dåligt tecken. Andra exempel på generella råd är att lära sig kompostera, att lämna orörda ytor runt odlingar och att även odla växter som attraherar pollinerare.

Josef Carey tror att det konventionella jordbruket inte kommer att bestå och han vill se mer av regenerativ, jorduppbyggande odling där man slipper konstgödsel och gifter och även minskar behovet av olja.

– Idén att föda växter med konstgödsel är förlegad. Istället för att anpassa växter till vårt sätt att arbeta bör vi anpassa arbetssättet till växterna. Vi är en del av ett ekosystem och grunden är att vi tar hand om odlingsjorden.

 

Ödesfråga för människan

Vad händer om vi inte arbetar mer hållbart?

– Vi ser effekterna idag. Jordbördigheten minskar, kol hamnar i atmosfären och matkvaliteten sjunker genom minskat näringsinnehåll. Exempelvis finns det äpplen som idag har 25 gånger lägre järnhalt än för 50 år sedan.

Josef pekar också på att vi i dagens jordbruk stoppar in mer och mer energi, men att vi relativt sett egentligen får ut mindre och mindre energi av detta. Tidigare fick vi tvärt om ut mer energi från jordbruket än vi stoppade in. Att förstå vad som pågår i jorden och använda den kunskapen är nyckeln till jordbrukarens försörjning, menar Josef. Han anser att frågan om att vårda odlingsjorden på sikt också är en avgörande ödesfråga för människan som art och belyser detta med en tankeväckande aspekt:

– Alla organismer som inom ett ekosystem inte kan försörja sig själva definieras rent biologiskt som parasiter – och just nu är vi människor tyvärr parasiter.

 

Mer regenerativt jordbruk

Hela frågan om hållbart jordbruk kokar enligt Josef ner till vilka intentioner jordbrukaren har och vad konsumenterna efterfrågar. Idag sätts stor press på bonden att konkurrera på en global marknad, istället för att mer lokalt bidra till människors matförsörjning och hälsa. Idag pressar vi också ekosystemen för långt och Josef menar att allt detta kommer att leda till att jordbrukare slås ut. Han tror att en hållbar modell kan bygga mer på att producera för det han kallar communities, snarare än på storskalig produktion för en global marknad. I bland annat Järna finns bra exempel på sådana fungerande, hållbara matsystem.

– Det finns all anledning att vara optimistisk kring möjligheterna att gå över till ett mer regenerativt och hållbart jordbruk. Det är bara logiskt och det vi ser nu är ett pionjärstadium till ett bättre jordbruk. Jag tror många konsumenter vill ha kvalitet och allt fler kommer att stödja det här om man vet att det gynnar alla, säger Josef Carey.

Läs även

, , ,

Text: Red / Staffan Nilsson

En halmbal som får ligga kvar är inte bortglömd - den är lämnad för att bli hem åt insekter.
2 februari, 2020

Bonden på Ulfsgården odlar ekologiskt för ekonomin och miljön

Affärsidé, strategi, lönsamhet. Företagandets terminologi är nyckelorden för Jonas Götesjö på Gillstad Ulfsgården utanför Lidköping. Saltå kvarns projekt för hållbar livsmedelsproduktion är en viktig ekonomisk impuls för utvecklingen mot ett ekologiskt kretslopp. – Min affärsidé är att tjäna pengar på att producera mat på ett miljövänligt och hållbart sätt. Bondens verktygslåda gör att jag får möjlighet att tjäna mer pengar på att vara ännu mer miljövänlig, säger han.…

LÄS MER

Affärsidé, strategi, lönsamhet. Företagandets terminologi är nyckelorden för Jonas Götesjö på Gillstad Ulfsgården utanför Lidköping. Saltå kvarns projekt för hållbar livsmedelsproduktion är en viktig ekonomisk impuls för utvecklingen mot ett ekologiskt kretslopp.
– Min affärsidé är att tjäna pengar på att producera mat på ett miljövänligt och hållbart sätt. Bondens verktygslåda gör att jag får möjlighet att tjäna mer pengar på att vara ännu mer miljövänlig, säger han.

 

Ulfsgården ligger i kanten av den stora Västgötaslätten, någon mil från Vänern. Det är ett mestadels platt landskap med inslag av skog som omger den vidsträckta åkermarken, en miljötyp Jonas Götesjö kallar för ”mellanbygd”.

Från att ha varit ett konventionellt familjejordbruk i tre generationer är Gillstad Ulfsgården idag ett ekologiskt lantbruk där ingenting längre odlas med konventionella metoder. När Jonas Götesjö, som tidigt intresserade sig för företagande, gick in i verksamheten stakade han snart ut den nya inriktningen – ett ekologiskt lantbruk med djurhållning och odling av spannmål och vall.

– Det var inte att köra traktor eller klappa kor som lockade mig, utan affärsidén, strategiska beslut och ekonomin, säger han.

 

Strategiskt beslut

Han är väldigt nöjd med de förbättrade arbetsförhållanden och den mindre miljöpåverkan som den ekologiska odlingen innebär. Men att gå över från konventionell odling till ekologisk var i grunden just ett strategiskt företagsbeslut.

Vi möter Jonas Götesjö när hans övergång till ekologisk odling är klar. En nästan tio år lång period som, med hans egna ord, lärt honom ”hur mycket lättare det ekologiska lantbruket är än det konventionella, sedan man väl kommit in i det”. Den ekonomiska belöningen är en verksamhet med minst 50 procents högre omsättning än tidigare.

– Tidigare var topparna högre än nu. Men ett normalår har vi ungefär lika stora skördar som när vi arbetade konventionellt. Och inkomstmässigt gör det ju en väldig skillnad. Som konventionella odlare var vi i och för sig ganska försiktiga med alla preparat och som ekologiska odlare ligger vi snarare åt det intensiva hållet. Där har vi helt bytt strategi.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
– Det ligger i ekoodlingens natur att vi inte är så specialiserade utan har kor som både ger mjölk och producerar kalvar och att vi odlar både foder och spannmål, säger Jonas Götesjö.

 

Mjölk och kött

Verksamheten har mjölk- och köttkor som bas och växtodling för korna och för försäljning. Här finns ungefär 70 kor av typen svensk röd och vit boskap, en mycket vanlig ras för mjölkkor i Sverige, som ger bra med mjölk och kött och klarar sig bra på naturbeten.

Odlingsmarken uppgår till 300 hektar, varav knappt hälften är arrenden. Och så tillkommer skog som stadga och vintersyssla.

– Jag tycker det är intressant att vara bred i verksamheten, men jag tror definitivt på det som affärsidé också eftersom jag får en riskspridning och kan lägga tyngdpunkten på olika saker under olika delar av året. Det ligger i ekoodlingens natur att vi inte är så specialiserade utan har kor som både ger mjölk och producerar kalvar och att vi odlar både foder och spannmål. Jag är övertygad om att vi blir starkare av den här bredden, säger Jonas Götesjö.

 

Ville odla dinkel

All spannmål levereras till Saltå Kvarn. Förra året blev det bortåt 500 ton havre och råg, vilket gör gården till en av de större leverantörerna.

– Havre och råg har hög motståndskraft mot ogräs och kräver låga insatser, så de fungerar bra i den ekologiska odlingen. Korn och vete är känsligare grödor och kräver mer insatser, säger han.

 

"Det var inte att köra traktor eller klappa kor som lockade mig, utan affärsidén, strategiska beslut och ekonomin."

 

Men det var tack vare en annan gröda som Jonas Götesjö blev Saltå-leverantör 2015.

– Vi ville gärna odla dinkel, och det var bara Saltå kvarn som ville köpa det. Dinkel är en kul gröda, bångstyrig och besvärlig att hantera, men när den väl är i jorden trivs den jättebra i en ekologisk odling. Vi har fått bra skördar och vi har fått bra betalt, så den har varit lönsam. Nu har tyvärr efterfrågan varit så låg att jag inte lyckats sälja det jag odlat. Men det är kul att jobba med Saltå Kvarn, eftersom vi hela tiden har en dialog om vad de vill ha och hur efterfrågan ser ut, säger han.

Sedan tre år arbetar Ulfsgården med Bondens verktygslåda, som är Saltå kvarns verktyg för att driva utvecklingen av den ekologiska odlingen mot en högre biologisk mångfald, minskade utsläpp av kväve och fosfor och minskad klimatpåverkan. Grundtanken och själva målbilden är kretsloppsjordbruk som gynnar alla dessa områden.

 

Komplex verktygslåda

– Verktygslådan är väldigt komplex, vilket jag tycker är spännande. Alla behöver inte göra på samma sätt, utan här får man ett smörgåsbord av bra idéer att välja mellan. Mycket passar inte på min gård men andra delar är jätteintressanta och genomförbara, säger han.

Jonas Götesjös incitament för att genomföra verktygslådans intentioner är helt klart de ökade inkomsterna det engagemanget ger. I reda pengar handlar det om cirka 30 öre mer per kilo spannmål som Saltå kvarn betalar för att gården genomför valda delar av det 155-punktsprogram som verktygslådan utgör.

– Jag kan inte lägga om hela verksamheten efter verktygslådan, men det gör en hel del på marginalen. Jag tjänar cirka tio procent mer på spannmålen, och det är så pass mycket pengar att det har betydelse.

Han delar upp åtgärderna i verktygslådan i tre grupper. Den bästa gruppen är de miljöåtgärder som är klart lönsamma och där han inte ser någon som helst motsättning mellan gott företagande och höga miljöambitioner. Där är hans ambition att genomföra allt som går med de förutsättningar som gäller på hans gård.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
– Dinkel är en kul gröda, bångstyrig och besvärlig att hantera, men när den väl är i jorden trivs den jättebra i en ekologisk odling.

 

Åtta års växtföljd

Ett sådant exempel är den åtta års växtföljd Jonas arbetar med: tre år vall, ett år raps, två år höstsäd och därefter bönor och vårsäd med vallinsådd. Det ger honom höga, jämna skördar med låga insatser och det är en växtföljd som bidrar till god markstruktur, ogräskontroll och god kväveförsörjning, vilket verktygslådan premierar.

En enskild åtgärd som Jonas hyllar är täckdikning, alltså att skapa övertäckta diken för dränering av åkermarken, vilket leder bort överskottsvatten. I områden med gott om vatten, som här i kanten av Västgötaslätten, ger det flera goda effekter; minskad användning av traktordiesel, högre skördar med lägre insatser och minskning av vattensjuka områden där växtnäringen inte kommer grödan till del.

I nästa kategori placerar han åtgärder ”som inte inverkar negativt på ekonomi och arbetsinsats” och i den tredje åtgärder som han ser som ”en belastning på ekonomin och som gör det svårt att vara bonde”.

 

Allt inte lönsamt

– Det finns många miljöåtgärder jag kan genomföra även om de inte är direkt lönsamma. Att skapa miljöer på våra åkerholmar där bin, humlor och andra pollinerande insekter trivs är ett sådant exempel. Men det handlar om prioriteringar och att hinna med och här behöver jag ge mig själv en spark i baken för att hinna göra mer, helt klart. I den tredje kategorin, däremot, är jag tveksam till om jag orkar hålla på och kämpa utan att några lagkrav tvingar mig till det, säger han.

Som exempel på den senare kategorin nämner han trädplantering på åkermarken, vilket han ser som goda åtgärder i andra odlingsmiljöer – mindre mekaniserade, erosionsdrabbade områden.

– Här har vi snarare för mycket vatten. Och där jag har träd har jag inget solljus och där växer ingen gröda. Dessutom tror jag vi skulle öka vår bränsleförbrukning om vi hade fler träd, säger han.

 

Gården premieras

Ulfsgården premieras under 2019 av verktygslådan för en lång rad åtgärder som främjar utvecklingen mot ett kretsloppsjordbruk, till exempel blommande blommor i beteshagar, åkerkanter och vallodling, optimerad ogräsbearbetning, reduktion av fossila bränslen, åtgärder för ökad djurhälsa, flera produkter per djurslag, och reducerad plöjningsfrekvens.

Optimering av gödsel är ett premierat område där Jonas anstränger sig för att nå bästa möjliga resultat för olika grödor.

– Vi försöker styra våra olika gödselslag med lite olika egenskaper. Biogasgödseln som ger snabb kväve använder jag till exempel för rapsetableringen på hösten. Och vår fastgödsel, det vill säga mull, sprider jag i växtföljden när vi bryter vallen och då kör vi efter fosfor- och kaliumkartan som visar var vi har näringsbrist i marken. Det är vårt sätt att precisionsgödsla för att jämna ut och ta bort de låga nivåerna i skörden. Under vallåren magrar vi istället ut jorden genom att inte tillföra någonting alls.

 


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

 

La om till ekologiskt i små steg

För att ytterligare närma sig det optimala kretsloppet skulle gården dock behöva producera klart mer gödsel än dagens nivåer.

– Vi klarar oss inte på den gödsel korna producerar utan köper in kravgodkänd grisgödsel från en avelsgård här intill och kravgodkänd gödsel från en biogasanläggning i Lidköping.

När Jonas Götesjö gick från en konventionell till en ekologisk verksamhet gjorde han det i små steg. Det första som lades om till ekologisk produktion var vallodlingen som krävdes för att få fram foder till korna, varefter mjölken blev KRAV-godkänd 2011. Därefter förändrade Jonas och hans far område för område till ekologisk odling allteftersom de såg möjligheter och lösningar på de problem som dök upp i samband med övergången.

En ny ladugård lade grunden till att öka antalet djur och att odla mer vall. Därefter byggdes en ny spannmålsanläggning och ett nytt gödsellager. Fortfarande ligger en del av marken i karens efter att ha odlats konventionellt, men allt som odlas idag är ekologiskt, och om två år kan även den sista marken kunna odlas enligt Kravs kriterier.

Nyligen har ytterligare en gård inköpts, så under 2020 uppgår den odlingsbara marken till 430 hektar. Men den här gången behöver företagaren och bonden Jonas Götesjö inte pröva sig fram.

– På den nya gården går vi över med allt till ekologisk odling på en gång. Nu har jag förmågan och erfarenheten att förändra allt i ett svep. Ur ett strikt företagsperspektiv skulle det vara mycket sämre att parallellt arbeta med två helt skilda metoder. Och så vill jag ju heller aldrig arbeta konventionellt igen.

Läs även

, , ,

Text och foto: Jens Frejrud

31 januari, 2020

Små skogar viktiga i jordbrukslandskapen

En studie av 224 små skogar i Europa, bland annat i Sverige, visade nyligen att dessa skogar har oväntat stor betydelse för biologisk mångfald och flera ekosystemtjänster i jordbrukslandskapen. Mer skogskanter är en förklaring.…

LÄS MER

 

En studie av 224 små skogar i Europa, bland annat i Sverige, visade nyligen att dessa skogar har oväntat stor betydelse för biologisk mångfald och flera ekosystemtjänster i jordbrukslandskapen. Mer skogskanter är en förklaring.

 

Det här är något som inte har undersökts tidigare och författarna till studien konstaterar att små skogar har större betydelse än man tidigare trott. Man pekar på att det behövs naturbevarande åtgärder som bevarar småskogarnas roll och värde, men att dessa skogar ännu inte inkluderas i nationella och internationella policys kring biologisk mångfald och ekosystemtjänster i jordbrukslandskap. Det handlar om skogar som är mindre än några få hektar.

Studien omfattade små skogar i tempererade områden i Europa, närmare bestämt i Frankrike, Belgien, Tyskland och Sverige. Här tittade man på den biologiska mångfalden inom sex grupper av organismer – kärlväxter, svampar, jordlöpare, spindlar, gråsuggor och tusenfotingar. I varje skog undersökte man också potentialen för fem ekosystemtjänster – andelen medicinal- och ätbara växter och bär, mängden virke, skadedjursbekämpning, jordens kolinlagring och andelen vilt.

Studien visar att både större och mindre skogsområden har en viktig roll i jordbrukslandskap. Större, äldre skogar har störst biologisk mångfald och en avsevärd potential att producera ekosystemtjänster. Mindre skogar har dock, räknat per ytenhet, större potential att leverera en mångfald av ekosystemtjänster, särskilt om det är gammal skog. Orsaken är att små skogar har relativt sett gott om skogskanter som exponeras för den omgivande miljön.

De små skogarnas skogsbryn får bland annat mer solljus och näring från omgivningen, vilket exempelvis ger mer bär, mer småplantor av ek och björk, mer rådjur osv. Små skogar är också bra kolsänkor som motverkar klimateffekten, eftersom de har en hög biologisk aktivitet och därför absorberar mycket kol per ytenhet.

 

Text: Red / Staffan Nilsson

Curt Johansson föder upp Charolais-kor på sin gård Rogsta i Sörmland. Foto: Jens Frejrud
18 december, 2019

Bonden på Rogsta brinner för att göra de goda valen

Curt Johansson är bonden som brinner för att göra de goda valen. För sin mark, för sina djur – och för sig själv. I snart 25 år har han odlat spannmål och fött upp köttdjur med ekologiska metoder, hela tiden med ambitionen att verka i ett miljövänligt kretslopp. Med Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsproduktion, har det blivit lättare. – Verktygslådan har varit en skola och ett starkt stöd för mig i utvecklingen av ett naturligt kretslopp, säger Curt Johansson. …

LÄS MER

Curt Johansson är bonden som brinner för att göra de goda valen. För sin mark, för sina djur – och för sig själv. I snart 25 år har han odlat spannmål och fött upp köttdjur med ekologiska metoder, hela tiden med ambitionen att verka i ett miljövänligt kretslopp.
Med Bondens verktygslåda, Saltå Kvarns unika projekt för hållbar livsmedelsproduktion, har det blivit lättare.
– Verktygslådan har varit en skola och ett starkt stöd för mig i utvecklingen av ett naturligt kretslopp, säger Curt Johansson.

Alldeles utanför Tystberga i Sörmland ligger Rogsta, en levande by med faluröda byggnader, omgiven av åkermark och lite skog. Här bor totalt åtta familjer, några av dem med utsikt över de fält där Curt Johansson bedriver sitt lantbruk. Hans gård ligger i slutet av byn och består av boningshus, ligghall, maskinhall och ekonomibyggnader.

Novemberförmiddagen är grå men får lite färg av de omgivande gröna fälten och flocken med ett tjugotal vita Charolais-kor som samlats kring foderhäcken i den närmaste hagen.

– De går ute hela året och trivs. Det ska till riktigt dåligt väder om de ska gå in i ligghallen och ta skydd. Snö bekommer dem inte, men stark blåst och regn från sidan gillar de inte jättemycket, säger Curt Johansson och småler.

När han talar om sina kor gör han det med värme. Ord som ”harmoni” och ”balans” återkommer ideligen när han beskriver sin besättning. Och ”trevliga”.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14
Korna på Rogsta är av typen Charolais, vita kor.

Vän med djuren

– Jag är vän med mina djur och de är vän med mig. Är man mycket med djuren är de trevliga, och är man inte det så är de inte lika trevliga. Så funkar det, de är individer.

Köttdjur är huvudinriktningen på Rogsta. Ett normalår finns här ett tjugotal  moderdjur. Curt behåller kalvarna tills de är 18-20 månader gamla, och med nya kalvar blir det totalt ett sextiotal djur på sommaren. Han skickar djur till slakt två till tre gånger om året och säljer köttet till en fast kundkrets, mestadels från Stockholmstrakten.

"Förr hade jag 90 djur som mest på sommaren, men det var för mycket för den här lilla gården, och med 60 har jag uppnått en bra balans"

Den odlingsbara marken på Rogsta uppgår till 61 hektar, som Curt fördelar jämnt på bete, vallodling  och spannmålsodling. Därutöver ingår 31 hektar skog.

– Korna äter vanligtvis endast gräs och baljväxter, naturligt bete på sommaren och ensilage på vintern. De mår oförskämt bra av det. De är sällan sjuka och det är sällan något trassel. Under de två senaste torra åren har jag tvingats komplettera med lite helsädesensilage, men de äter vanligtvis ingen spannmål, säger Curt Johansson.

Det var 1993 som Curt tog över gården efter sin far och farbror, som hade odlat konventionellt men varit sparsamma med konstgödsel och bekämpningsmedel. Två år senare blev Rogsta KRAV-godkänd och Curt vände sig direkt till Saltå Kvarn, dit han i snart 25 år levererat havre och vete, uppskattningsvis 50-60 ton per år. När Saltå Kvarn lanserade Bondens verktygslåda 2012 var det en självklarhet för Curt att haka på.

– Jag hade alltid försökt värna om naturen, såväl växtlighet som djurliv, och tänkt i termer av kretslopp. Men med verktygslådan fick jag massor av bra vägledning och konkreta idéer på vad jag kunde göra i den riktningen på min gård, med mina förutsättningar och utan alltför stora arbetsinsatser, säger han.


Warning: Use of undefined constant alt - assumed 'alt' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /storage/content/69/197169/ytterjarnaforum.se/public_html/wp-content/themes/yf/inc/module-post.php on line 14

Bondens verktygslåda är ett verktyg för att driva utvecklingen av den ekologiska odlingen mot en högre biologisk mångfald, minskade utsläpp av kväve och fosfor och minskad klimatpåverkan. Grundtanken och själva målbilden är kretsloppsjordbruk som gynnar alla dessa områden. Ett kretsloppsjordbruk bygger på en kombination av växtodling och djurhållning, mycket vall i växtföljden och en hög ambition att vara självförsörjande på foder och gödsel.

Curt Johansson har nått ända fram. Vallodlingen ger tillräckligt med vinterföda åt djuren och djuren ger ett gott tillskott med gödsel åt vall- och spannmålsodlingen. Vilket han berättar med inte lite stolthet i rösten.

– Jag köper inte in extra gödsel och bara i undantagsfall extra foder, så jag är mycket nöjd med hur jag driver det här. Jag kan inte se att jag gör något större fel någonstans, även om det alltid finns utrymme för förbättringar, säger han.

Ersättning för ekologiska åtgärder

Verktygslådan erbjuder bönderna 155 olika åtgärder som går längre än de ekologiska kraven och för varje åtgärd som den enskilde bonden genomför erhålls extra betalning genom ett poängsystem. De allra flesta av Saltå Kvarns leverantörer har valt att genomföra ett valfritt urval av de 155 åtgärderna. Men i Curt Johanssons fall har inte betalningen spelat någon avgörande roll, då spannmålen från 20 hektar är en relativt liten del av hans ekonomi, som i huvudsak bygger på köttproduktionen.

– Även om jag tycker att den extra betalningen är fantastiskt bra så betyder den inte så mycket i reda pengar just för mig. Jag använder verktygslådan eftersom den hjälper mig att hela tiden göra min verksamhet ännu mer miljövänlig. Att veta att djuren trivs, att mina produkter är rena och att jag gör minsta möjliga påverkan på klimatet och miljön gör att också jag mår bra, säger Curt Johansson.

Valet av Charolais och den höga graden av djurvälfärd premieras av verktygslådan. Det gör också kretsloppsgraden som uppnås av den balanserade djurintensiteten, maximalt en vuxen ko per hektar odlingsbar mark. Det Curt uppnår med 60 moder- och ungdjur på totalt 61 hektar.

– Förr hade jag 90 djur som mest på sommaren, men det var för mycket för den här lilla gården, och med 60 har jag uppnått en bra balans, säger han.

Han arbetar med en femårig växtföljd med två års spannmål som följs av tre år med vall, varav två för bete. På så vis har han djur omväxlande på alla fält. Det första året med spannmål har han fånggröda i botten och det andra vallinsådd. God växtföljd, fånggrödor som minskar växtnäringsläckage liksom val av lämpliga och etablerade vall- och spannmålssorter ger många poäng av verktygslådan.

"Jag spar gamla halmbalar och stubbar som getingar och humlor kan bygga bon i och lämnar en del slybuskar, stubbar och annat som främjar insekternas liv."

– Det är enkel men fungerande växtföljd. Fånggrödan och att jag spar vallarna i tre år ger en hel del tillbaka till marken. Att djuren flyttar runt på alla fält gör också sitt till, säger Curt Johansson.

Han talar gärna om ogräs, Curt, men kanske av andra anledningar än vi andra. Han är mycket nöjd med hur lite av den varan han har på sina marker. Den relativt stora andelen vall och fånggrödan som sås in i spannmålen ser han som två förklaringar till det. Men som den största ser han det faktum att han plöjer på våren, vilket är en annan poänggivande åtgärd.

– Jag har väldigt lite ogräs jämfört med såväl konventionella gårdar som ekologiska gårdar häromkring, och jag är ganska ensam om att vårplöja. Jag tycker det är överlägset. Då hinner jag så både spannmål och fånggröda eller vallinsådd så att grödorna kan etablera sig innan ogräset får något fäste. Mindre ogräs betyder större skörd. Och så får jag gröna, fina fält över vintern som binder kvävet i marken.

Bland övriga åtgärder som Curt Johansson genomfört hittar vi bland annat 20 meter breda gräsbevuxna kantzoner mellan odlingsmarkerna som förhindrar kväveläckage. I samarbete med Saltå Kvarn har Curt också haft besök av en ornitolog som hjälpt till med en inventering av fågellivet och en plan för fågellivet runt gården. Det omfattar bland annat utplacering av holkar och matställen och åtgärder för att insekter av olika slag ska trivas i omgivningarna.

Rikt fågelliv

– Enligt ornitologen har vi det gott ställt med fågellivet. Här är gott om hämpling och massor av sidensvansar till exempel. Och i somras hade vi ett par glador här, det ska bli intressant att se om de etablerat sig. Där det finns mycket insekter finns det fåglar. Jag spar gamla halmbalar och stubbar som getingar och humlor kan bygga bon i och lämnar en del slybuskar, stubbar och annat som främjar insekternas liv.

De senaste två åren har Curt haft mer tid till att göra annat än det allra nödvändigaste på gården. Tidigare hade han ett heltidsarbete och skötte gården vid sidan av. För två år sedan slutade han sin anställning för att ägna sig på heltid åt lantbruket.

– Jag ser det alltjämt som en hobby, men nu kan jag göra allt mycket bättre. Jag kan vara på tå och plöja exakt när det behöver göras, utan att behöva sitta i traktorn halva natten. Och jag kan vara hos mina djur en stund varje dag, vilket gör att de blir trevligare. Det gick bra förr också, men nu har det blivit mer balans i det hela. Kanske, säger Curt med ett stort leende, så handlar det mest om att det är jag som blivit mer harmonisk.

Läs även

, ,

Jens Frejrud
Reporter