Sommar och ännu en oroande algblomning.
Problemet med övergödningen av Östersjön minskar inte trots olika program och punktåtgärder.
Hälften av de svenska utsläppen kommer från vårt jordbruk, men politiker och jordbruksnäringen pratar mycket lite om vad som i grunden behöver förändras där. Det verkar vara en för obekväm och utmanande fråga, menar Artur Granstedt, docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk.

– Man kan inte långsiktigt lösa problemen i Östersjön om man inte tar tag i jordbruket. Vi borde kunna förvänta oss större kurage från politikerna att ta obekväma beslut kring det som orsakar övergödningen. Särskilt som jordbrukets påverkan även hänger ihop med klimatproblemet och den minskande biologiska mångfalden. Men det är uppenbart att politikerna inte vill stöta sig med de starka ekonomiska jordbruksintressena.

Läs även en färsk debattartikel om detta på DN Debatt, av Artur Granstedt och Anders Alm, som är seniorrådgivare i Östersjöfrågor på WWF.

Hälften av utsläppen kommer från jordbruket

Algblomningen handlar förstås inte bara om sämre badvatten och risk för ohälsosamma kallsupar. Den är en påminnelse och ett synligt tecken på allvarliga problem med övergödning i Östersjön. När algerna dör och sjunker till botten uppstår syrebrist där och det blir omöjligt för organismer och fiskar att överleva. Dessa döda bottnar, eller havsöknar som det också kallas, täcker idag en yta som motsvarar nästan dubbla Danmarks yta.

SMHI har ett forskningsfartyg som mäter de här områdena och tar prover. Läget har enligt Artur Granstedt inte förbättrats för Östersjön som helhet, även om man genom åtgärder har fått vissa lokala förbättringar i bland annat kustnära områden. Men utbredningen av de döda bottnarna ligger kvar på samma höga nivåer och algblomningen återkommer varje år.

Att läget i stort inte förbättras idag beror dels på att Polen och de baltiska länderna ökar sina utsläpp, men också på de betydande utsläpp som fortfarande kommer från Sverige och andra länder. Det man diskuterar mest i vårt land är utsläppen från avlopp, reningsverk och vissa industrier. Men inte så mycket om jordbruket, trots att ungefär hälften av både kväve- och fosforbelastningen från Sverige kommer från just jordbruket.

– Inom det svenska jordbruket görs visserligen en del på symptomnivå. Exempelvis genom att anpassa mängden konstgödsel, anpassa tidpunkt för stallgödsling, anlägga fångstdammar, undvika att ha öppen mark på hösten etc. Men så länge man inte åtgärdar de grundläggande orsakerna kvarstår övergödningsproblemet, säger Artur Granstedt.

Problemet: Brutet kretslopp

Han menar att det grundläggande problemet är att det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen är brutet i det svenska jordbruket. Man återanvänder inte näringsämnena genom att integrera växtodling och djurhållning på ett väl avvägt sätt. I Sverige har lantbruket nämligen i hög grad delats upp i å ena sidan specialiserade, konstgödselberoende växtodlingsgårdar utan djur, å andra sidan stora specialiserade djurgårdar med alldeles för lite växtodling för att kunna åstadkomma ett kretslopp. På djurgårdarna uppstår stora överskott av näringsämnen som till slut hamnar i haven, istället för att användas på våra åkrar. Detta är ett brutet kretslopp i stor skala. De specialiserade växtodlingsgårdarna och djurgårdarna är också geografiskt skilda från varandra, berättar Artur.

– I mellan-Sverige och i södra Skåne har vi regioner av spannmålsdominerat, konstgödselberoende jordbruk. De specialiserade djurgårdarna däremot finns i ett område som vi kan kalla Animaliebältet och som sträcker sig från norra Skåne Blekinge, Kalmar län över Småland och vidare till Halland. Där har vi koncentrerad djurhållning och där uppstår det stora läckaget av växtnäring. Cirka 80 procent av det som spannmålsgårdarna odlar blir djurfoder, vilket ger ett linjärt flöde av växtnäring från spannmålsområdet till djurgårdsområdet, istället för ett lokalt kretslopp.

– Dessutom tillkommer stora mängder soya som importeras för kraftfoder till djuren, vilket egentligen inte behövs. Det gör överskottet av näringsämnen i lantbruket ännu större och kostar även i form av kemikalieanvändning och avskogning i andra delar av världen.

Koppling till våra största miljöproblem

Det brutna kretsloppet av näringsämnen i svenskt landbruk är, enligt Artur Granstedt, ett systemfel och en av huvudorsakerna till övergödningen av Östersjön.

Lösningen är ett väl beprövat ekologiskt kretsloppsjordbruk som återanvänder växtnäringsämnen och som samtidigt avsevärt skulle minska jordbrukets stora påverkan på klimatet och den biologiska mångfalden. Det är en paradox att problemen i Östersjön idag har hamnat lite i skuggan av klimatfrågan och den minskande biologiska mångfalden, eftersom alla tre frågorna hänger ihop via jordbruket.

– De tre högst rankade miljöproblemen vi har idag handlar om havet, klimatet och den biologiska mångfalden. De har alla en direkt koppling till dagens konventionella jordbruksmetoder. Ändå talar man mycket lite om detta inom politiken och även i media och på andra håll. Och de svenska politiska eko-målen för jordbruket och offentlig livsmedelskonsumtion som finns idag räcker inte, säger Artur Granstedt.

Behövs morot och piska

Det man enligt Artur behöver göra är att återupprätta kretsloppet i vårt jordbruk, genom både morot och piska.

– Det behövs dels ett strukturstöd eller omställningsstöd till bönder. De sitter idag ofta fast i stora investeringar i stora specialiserade enheter som man tidigare uppmuntrats att göra, men som alltså leder till brutna kretslopp.

Artur menar att det också måste kosta att orsaka negativa miljöeffekter. Exempelvis genom skatt på konstgödsel, som då ska vara tillräckligt hög för att fungera. De politiska ekologiska målen behöver också snabbas upp och det bör ställas tydligare krav på verkliga kretslopp för att klassas som ekologisk.

Politiker vågar inte röra jordbruket

– Jordbrukets intresseorganisationer har varit skickliga på att trycka ner de här frågorna både i debatt och i politiken. Inte ens miljöpartister vågar ta tag i jordbruket, säger Artur Granstedt. Det är så starka ekonomiska intressen som blir hotade av den strukturella omställning av jordbruket som krävs för att lösa problemen. Politiker är också väldigt rädda för att stöta sig med de grupper av väljare som har inställningen ”rör inte min tallrik”.

I Polen och de baltiska länderna håller man nu på att göra samma strukturella misstag som vi i Sverige gjort tidigare under flera decennier – dvs att bryta kretsloppet av näringsämnen genom att specialisera och industrialisera lantbruket och skilja på växtodling och djurhållning. Det riskerar att förvärra problemen i Östersjön. Men det duger enligt Artur Granstedt inte att skylla på dessa länder. Vi i Sverige måste återupprätta kretsloppet i vårt jordbruk om vi menar allvar med miljömålen.

– Utöver ödesfrågorna om haven, klimatet och den biologiska mångfalden handlar det här dessutom om att säkra odlingsmarkens långsiktiga bördighet och näringsvärdena i våra livsmedel. Ett jordbruk utan kretslopp utarmar jordarna på sikt och späder ut näringsvärdena i maten. Det finns många väldigt viktiga skäl att ställa om jordbruket till hållbara ekologiska kretslopp, säger Artur Granstedt.