Att stärka och stödja människans självläkningsförmåga. Det är syftet med de kompletterande och naturbaserade antroposofiska läkemedel som används på Vidarkliniken. Inriktningen är att återställa balanser och målet är hälsa.

De antroposofiska läkemedlen är en viktig del av Vidarklinikens vårdprogram och arbetssätt. De har använts under lång tid i Sverige och i Europa där omkring 15.000 läkare idag förskriver läkemedlen. I många situationer och sjukdomstillstånd behövs förstås också vanliga skolmedicinska läkemedel. De antroposofiska läkemedlen används som komplement till dessa.

– Sjukdom kan delvis ses som ett uttryck för någon form av obalans hos patienten. Det finns en inneboende förmåga hos den mänskliga organismen att upptäcka detta och försöka återställa balansen. Det är den ansträngningen, dvs självläkningen, som antroposofiska läkemedel är inriktade på att stödja, säger Ursula Flatters som är läkare och styrelseledamot vid Vidarkliniken.

Helhet besläktad med naturen

Liksom alla andra delar av den vård som Vidarkliniken ger präglas även de antroposofiska läkemedlen av ett helhetstänkande.

– När kroppen eller organismen gör självläkningsförsök är dessa alltid systemiska, inte bara lokala. Även för att ett litet sår ska läka behövs ett engagemang i hela kroppen och hela immunsystemet. Organismen är alltid en helhet, menar Ursula Flatters.

En poäng med naturbaserade läkemedel är att vi från den mycket vitala naturen kan lära oss en hel del om läkeprocesser. Vi människor är samtidigt också en del av och besläktade med samma natur. När man tar fram antroposofiska läkemedel tar man bland annat fasta på sådana släktskaper som kan specificeras för vissa växter och mineraler.

Stärker patienten och underlättar självläkning

De flesta antroposofiska läkemedel är växtbaserade eller mineralbaserade. Vilka läkemedel som ordineras bedömer läkaren i regel utifrån både diagnosen och hela bilden man fått av den individuella patienten. Läkaren behöver vara ordentligt kunnig i hur antroposofiska läkemedel fungerar. Syftet är att behandla obalanser och att bidra till ökad vitalitet för läkningsprocessen. På så sätt stödjer man patientens inneboende självläkande krafter när dessa inte är tillräckligt starka.

Läkemedlen riktar in sig på det kroppsliga. Det gör att patienten mår bättre och känner sig starkare, vilket underlättar i andra delar av behandlingsprogrammen. Exempelvis kan läkemedel av kamomillrot vara bra för patienter med spänningstillstånd, som ofta kan utlösa vissa former av smärta. Arnica är bra vid stockning i blodomloppet, exempelvis vid skador med blodutgjutningar och svullnader eller vid proppar (tromboser). Svavel är en mineral som kan vara bra för att underlätta andning och avslappning. Kisel kan hjälpa att stärka sinnesupplevelserna och närvarokänslan. Allt detta efter en farmaceutisk beredning av natursubstanserna.

– Antroposofiska läkemedel används parallellt med konventionella läkemedel. Det gäller inte minst vid kroniska sjukdomar, där man idag ofta ger långtidsbehandling med konventionella läkemedel som är effektiva mot exempelvis smärta, inflammation och högt blodtryck. Det är mycket bra att dessa möjligheter finns. Samtidigt finns även ett behov av djupare läkning eftersom sjukdomen annars ofta kommer tillbaka, säger Ursula Flatters.

Inom den antroposofiska medicinen försöker man utveckla läkemedel som ligger i linje med kroppens egna ansträngningar att övervinna sjukdomen. Därför kan de vara verksamma utan skadliga bieffekter.

Idén med antroposofiska läkemedel är att behålla substanserna i sitt naturliga sammanhang, inte att isolera enskilda substanser. Läkemedlen är inriktade på att stödja hela system, som alltid är involverade vid läkning hos människan. Målet är hälsa och behandlingseffekten måste då mätas på ett bredare sätt än när man mäter så kallade smala läkemedelseffekter.

Antroposofiska läkemedel ingår som en integrerad del i komplexa, individuellt inriktade behandlingsprogram. Här behövs idag både mer utvärderande forskning och en utveckling av forskningsmetoder som enligt Världshälsoorganisationen (WHO) bör anpassas till den helhetssyn som ofta kännetecknar integrativ vård.

Den här artikeln är publicerad med tillstånd från Vidarkliniken och återfinns även på deras hemsida. Artikeln ingår i en artikelserie med anledning av Vidarklinikens 30 årsjubileum år 2015.