3 april, 2015

Utrymme för pedagogiska innovationer saknas i det svenska skolsystemet

År efter år når Sveriges skolsystem botten i PISA-studierna. Vad är det som gör vissa länders skolsystem bättre än andra? Vilka är framgångsfaktorerna?

I TED-videon nedan presenterar och analyserar Andreas Schleicher den data man kommit fram till genom PISA-studierna. Klippet är inte dagsfärskt (februari 2013), men är ändå intressant att lyfta fram i dagens ständigt aktuella utbildningsfråga.

”I PISA ligger stor vikt på elevernas förmåga att sätta kunskaper i ett sammanhang. Eleverna ska kunna förstå processer, tolka och reflektera över information samt lösa problem. […] Man betonar det livslånga lärandet och att eleverna fortsätter att lära sig under hela livet.” Så sammanfattar Skolverket PISA-studierna.

I Sverige har PISA-studien även mött en del kritik, speciellt inom det svenska utbildningsväsendet, där man hävdar att studien bidrar till att skolorna enbart undervisar för att prestera på standardiserade test. Samtidigt har Alliansen med Björklund i spetsen länge förespråkat ännu fler prov, ännu lägre ner i åldrarna.

Tycka vad man vill om PISA-studierna så blir det ganska intressant när Schleichers ställer siffrorna mot varandra. Vad gör ett utbildningssystem framgångsrikt? Till exempel så visar det sig att föreställningen om att rika länder skulle ha högre utbildningsstandard än fattiga inte alls är särskilt verklighetsförankrad.

Jämför till exempel Sydkorea med Luxemburg. Båda länderna har spenderat exakt lika mycket pengar på sitt utbildningssystem (relativt till landets ekonomi) men valt att spendera dem på helt olika sätt. I Sydkorea har man stora klasser men å andra sidan är lärarna överlägset världens bäst betalda inom sitt yrke, de får mest avsatt tid för undervisning och även mest tid för egen utveckling.

Luxemburg å andra sidan, har gjort precis tvärtom på alla punkter.

Vem toppar listorna i PISA-underöksningarna? Sydkorea! Luxemburg delar istället bottenskiktet med länder som, ja, till exempel Sverige. Vi är både ett land som spenderar väldigt lite pengar på vårt skolsystem och har lägst lärarlöner – och ett land som ger lärarna minst avsatt tid för egen utveckling.

Men vad har Schleicher hittat för gemensamma nämnare bland de länder som visar bäst resultat i PISA-undersökningarna? Vad är framgångsfaktorerna? En av de viktigaste bitarna, menar Schleicher, är att dessa länders ledare lyckats övertyga sin befolkning om att värdesätta utbildning högre än konsumtion. Lyckade skolsystem har höga ambitioner och tydliga riktlinjer, men de ger även utrymme för lärarna att avgöra vad som måste undervisas för just deras elever just idag. De ger dem verktyg att göra pedagogiska innovationer, att utveckla sin pedagogiska kunskap.

”Hittills har utbildning till stor del handlat om att leverera visdom och standardisera, idag måste det handla om användargenererad kunskap.” konstaterar Schleicher.