I år har Södertälje kommun valt att inte använda fjädrar i sitt påskträd, eftersom de symboliserar massuppfödning och en ohållbar industri. I stället väljer man tovade och handgjorda ullägg.

Anna-Karin Hughes Cambry är landskapsarkitekt och projektledare för kommunens årliga projekt. Hon berättar att det var Djurens Rätt som fick upp kommunens ögon för det här.
– Tack vare Djurens Rätts arbete med att uppmärksamma djurs förhållanden och hur de behandlas, har vi beslutat oss för att fjädrar inte är något vi ska fortsätta använda som dekoration i offentlig miljö. De symboliserar massuppfödning med allt vad detta innebär och är en ohållbar industri. Det vill vi inte stötta och identifiera oss med.

De fjädrar som fortfarande finns i årets träd är inköpta för två år sedan och kommunen vill inte slänga bort dem då de är köpta för kommunala medel. I stället för att köpa nya fjädrar använder man nu tovade ägg av ull.
– Tack vare hjälp från en garnbutik i Järna fann jag Anna Gran (som är en del av redaktionen här på Ytterjärna Forum, reds anm), som tillsammans med mig kom fram till formen och storleken på äggen de kunde tillverka på dagligverksamheten i Mölnbo, säger Anna-Karin Hughes Cambry.

I år testar kommunen de handgjorda äggen i liten skala för att se hur resultatet blir i björken och hur väl de håller. Men förhoppningen är att kunna vidareutveckla dekorationerna kommande år. Anna-Karin avslutar:
– De tovade ulläggen känns extra fina att ha i björken. De är vackra, handgjorda konstverk, närproducerade och vi vet att ullen kommer från får som har det gott och betar på gårdar i Sörmland. De känns dessutom symboliska för Södertälje kommun i och med vårt arbete med att utvecklas till en hållbar kommun på flera olika sätt.

Vi på redaktionen vill passa på att önska alla en glad påsk!

Vi möts av det i jobbannonser, media och i sociala sammanhang: Den extroverta personlighetstypen är idealet. Man ska kunna mingla, knyta kontakter och ta plats. Man ska vara utåtriktad och pratglad och uppskatta att jobba i team. Den som är tillbakadragen, eftertänksam och kanske blyg har det betydligt svårare i samhället.

Men fler och fler berättar nu om sina erfarenheter av att vara introvert och vilka fördelar det ger. Steve Wozniack konstruerade den första persondatorn i Apple i avskild självständighet. Han sade en gång, enligt en artikel i Aftonbladet: ”De flesta uppfinnare och tekniker jag träffat är som jag – de är tillbakadragna och lever sina liv i huvudet. /…/ Jag tror inte det finns något revolutionerande som har uppfunnits i grupp.”

Susan Cain har skrivit boken Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns. Hon menar att den introverta definieras genom att hellre umgås med sina närmaste än i stora sällskap, att lyssna mer än att prata, ha svårt för småprat men uppskatta djupa diskussioner och att tänka efter innan man pratar.

Också Linus Jonkman har skrivit en bok i ämnet: Introvert – den tysta revolutionen. Han menar i en artikel i Chefstidningen att det finns vanliga missuppfattningar om vad det innebär att vara introvert. En av dem beskriver han så här:

”Till att börja med är de introverta fler än man tror. Drygt en fjärdedel av befolkningen, enligt forskningen. Men många har tryckt tillbaka den delen av sin personlighet för att passa in i samhällsnormen.”

Han förklarar i samma artikel att det inte handlar om hur man beter sig i en social situation, utan hur man upplever situationen.

Men enligt en artikel i tidningen Kollega går det trender i vilka egenskaper som funkar bäst i jobbsammanhang och kanske håller pendeln på att svänga. Egenskaper som noggrann och omsorgsfull har börjat dyka upp i jobbannonserna igen enligt den artikeln (som är från 2014).

Ett av många unika inslag i Ytterjärna är den naturliga reningsparken. I den ingår Flowforms som bildar vattentrappor där vattnet syresätts och skapar ett konstfullt skeende. Vi har träffat Nigel Wells som driver Virbela Ateljé i Ytterjärna som formger och tillverkar Flowforms.

– Jag är skulptör och trädgårdsmästare idag, men började som byggingenjör. Jag hamnade i Järna av en slump då jag liftade hit från England i min ungdom. Jag lärde mig svenska och mötte intressanta människor och blev trädgårdsmästare i Ytterjärna, berättar han.

När Nigel kom till Järna på 70-talet väcktes hans medvetenhet kring miljön. Han lärde känna Arne Klingborg och Lars Fredlund, som hade påbörjat den naturliga reningsparken i Järna. De var i full gång men saknade syresättning till dammarna. Deras kollega, den engelska skulptören John Wilkes, hade just uppfunnit någonting som han kallade för Flowforms – små skålar som kunde syresätta vattnet i dammarna samtidigt som de skapade estetiskt tilltalande vattenkonst. Själva utformningen av skålarna gav en tydlig skvalpning och virvling av vattnet. Skålarna fogades sedan ihop till en rak eller svagt böjd trappa som vattnet strömmade nerför.

– Det var två impulser som kom ihop i och med trädgårdsparken. Den ena var Klingborgs idé om att vi kan skapa ett både funktionellt och vackert reningssystem med naturens hjälp. När vi skapar en trädgård behöver vi gödsel från kor eller andra djur. Människornas gödsel måste också ta vägen någonstans och det hamnar i vattnet. Frågan uppstod: Kan man skapa en vattenträdgård utifrån det? Den andra impulsen var kopplad till skulpturerna. John Wilkes som skulptör var väldigt intresserad av lagbundenheterna i naturen, förklarar Nigel Wells.

I många olika sammanhang

Konceptet har på senare år utvecklats från bara avloppsrening till flera olika funktionella varianter. Däribland finns till exempel matförädling, terapi men också i enbart estetiska eller pedagogiska syften. Flowforms finns i många olika länder och även på många olika platser i Sverige. Bland annat har Tullgarn slott inspirerats av trädgårdsparken i Ytterjärna då de skapat en egen vacker park. När Akalla-Husby byggdes uppförde man ett konstnärligt lekmotiv med Flowforms där.
– Det som Klingborg och Wilkes satte igång på 70-talet har anammats av många. Många inspireras av att kunna vara medskapande med naturen. Idag kallas det här tankesättet och arbetsmetoden för ecological engineering och det finns över hela världen, säger Nigel Wells.

Han förklarar att man, vid studier av vatten, ser att det vill strömma rytmiskt och svängande. Alla åar slingrar. Flowforms har lyckats fånga just det fenomenet i skålarna.
– Flowforms är lite som orgelpipor, man kan ha olika toner och sorter. Vi får också anpassa dem beroende på hur uppdraget ser ut. Får vi ett uppdrag att designa för en skola måste den ha andra förutsättningar än om vi ska göra något i en foajé. I Södertälje stadshus finns det till exempel små Flowforms i brons, som ju inte skulle passa på en lekplats.

Virbela ateljé arbetar aktivt med Flowforms och strömmande vatten i pedagogiska sammanhang. De vill få barnen att uppleva naturens former på en lekplats. Nigel berättar att de flesta vattenlekar som finns att köpa idag har raka mekaniska former, snarare än naturligt slingrande.
– Vi använder oss av de naturliga rörelseprinciperna från åar och vattendrag och översätter dem till lekplatser. Vi kallar det för strömmande vattenpedagogik. Med hjälp av det här lär sig barnen om hållbarhet, genom att kunna studera hur vatten rör sig. Och pedagogerna kan använda sig av lekplatsen och produkterna för att lära barnen om naturens funktioner.

Idag så har det bildats en internationell sammanslutning för Flowforms-designers och forskare, där flera har gått i skulpturskola hos John Wilkes.
– Vi har bildat the International Flowform Design Association, en stiftelse, Foundation For Water (UK) för forskningscentret vid Emerson College i Storbritannien, och ett internationellt bolag. På så sätt kan vi stötta och hjälpa varandra med den här ganska komplexa designen och tillverknings- och marknadsföringsprocessen.

30-årsjubileum

I år fyller Virbela Ateljé 30 år. Från början startades en stiftelse med 12 medstiftare, för att det kom så många förfrågningar om vattentrapporna. Även om verksamheten har förändrats så är målet alltid detsamma: Att utmana gängse kunskap så ekologiskt som möjligt – och att visa en helhetssyn på vatten och organisk formgivning.
– Idag arbetar vi över hela landet med tre huvudgrenar: Att bygga vattenlek, utföra skulpturala uppdrag med och utan vatten, samt med ekologiska och vackra reningsanläggningar. Det är ganska komplexa processer som kräver en bred kompetens. Vi är mellan 2-5 personer i ateljén. Vi arbetar tätt ihop med konststensgjuteriet Ta Form i Järna, som från början grundades just för att gjuta Flowforms.

När det gäller framtiden känner Nigel sig lite bekymrad. Han tillhör själv den andra generationen som ägnar sig åt Flowforms och är i pensionsålder, och det ser likadant ut på flera håll i Europa.
– Vi letar efter människor som vill ta impulsen vidare men det är inte så enkelt. Det är ett praktiskt och estetiskt mångsidigt kunnande som krävs. Vi jobbar med alltifrån att odla växter till att fixa rörmokeri och elektronik, till att skapa skulpturer i många olika material. Det är spännande och kul! avslutar Nigel Wells.

Vi var förstås redan medvetna om att det är härligt och stimulerande för hjärnan att läsa böcker. Men nu har en studie visat att människor som regelbundet läser böcker också lever längre!

Studien publicerades i vetenskapstidskriften Social science and medicine och undersökte drygt 3600 personer över 50 år. Man undersökte olika hälsoaspekter, där läsvanorna utgjorde en del.

En uppföljning gjordes sedan tolv år efter den första studien. I den kunde man konstatera att bland de som läste mest – mer än tre och en halv timme i veckan – minskade sannolikheten att dö med 23 procent jämfört med de som inte läste alls. Det var även 17 procent skillnad mellan de som inte läste alls och de som läste upp till tre och en halv timme per vecka. Studien tog hänsyn till andra aspekter hos deltagarna, som vilken inkomst och utbildning de hade – och fick ändå samma resultat. De som läste mer hade större sannolikhet att leva längre, oavsett inkomst eller utbildning. Detta säger en professor i epidemiologi, Becca R. Levy, till New York Times.

Tidnings- och magasinläsare var också benägna att leva längre, men inte i samma utsträckning som bokläsarna.

Läs också: Beroende av att läsa böcker

I vårt nya magasin ”Magasinet – fragment från ytterjärnaforum.se” har vi samlat godbitarna bland de artiklar vi publicerat här på Ytterjärna Forum sedan starten. Magasinet innehåller även en hel del inspiration och tips, vackra fotografier av vår fotograf Erik Olsson och ett gäng positiva nyheter.

Nu kan du enkelt beställa ett eget exemplar av Magasinet genom att mejla till magasinet@ytterjärnaforum.se. Tidskriften kostar 50 kr och inbetalningskort medföljer tidningen. Om du är i närheten av Ytterjärna kan du även köpa den t ex på Kulturhuset i Järna eller på andra verksamheter i omgivningen.

Självklart kommer vi ändå fortsätta publicera notiser och artiklar här på sajten. Tack för att du fortsätter följa oss!

Många politiker på riks- och kommunnivå vill idag skära ner på kostnaderna för de stödinsatser som personer med funktionsnedsättning har laglig rätt till sedan 1994. Vi har pratat med före detta socialminister Bengt Westerberg, som införde lagen. Han är kritisk till hur vissa politiker idag räknar och resonerar. Han menar att kostnaderna är rimliga och uppmanar nu politikerna att först ta reda på hur verkligheten ser ut och vad alternativen kostar.

Möjlighet att leva som andra

I Sverige är det främst LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, som reglerar det här området. Lagen började gälla 1994 och infördes på förslag av Bengt Westerberg som då var socialminister. Dessförinnan var det Omsorgslagen som gällde, vilken hade fokus på personer med intellektuell funktionsnedsättning. LSS blev en utvidgning av den lagen och det nya var främst att även personer med fysisk funktionsnedsättning gavs rätt till stöd samt att rätten till personlig assistans tillkom.

LSS omfattar en rad rättigheter. Förutom personlig assistans gäller det exempelvis ledsagarservice, särskilt boende och daglig verksamhet (daglig verksamhet gäller dock inte personer med fysisk funktionsnedsättning). Syftet med LSS är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning. Det centrala målet är att de ska få möjlighet att leva som andra. Stödet ska också ges på ett sätt som grundas på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.

– Utan LSS hade livet för många personer med funktionsnedsättning idag sett mycket annorlunda ut. Inte minst den personliga assistansen har betytt jättemycket. Väldigt många säger att det är den avgörande faktorn för deras livskvalitet, säger Bengt Westerberg.

Han konstaterar dock samtidigt att målsättningarna med LSS fortfarande är långt ifrån uppfyllda. Enligt Westerberg ser det ganska bra ut när det gäller boende, men på de flesta övriga delområden släpar de berörda efter. Det gäller exempelvis möjligheter till fritidsaktiviteter.

Rimliga kostnader

Det tycks alltså finnas behov av att förverkliga mer av det som lagen föreskriver. Men idag går utvecklingen snarare i motsatt riktning. Regeringen har nyligen gått ut med att man vill skära i kostnaderna för personlig assistans. Många människor har på grund av hårdare bedömningar redan blivit av med det stöd de tidigare haft. Även på LSS-boenden som Ytterjärna Forum talat med känner man av en kraftig kostnadspress från kommunerna.

Bengt Westerberg pekar på att det finns en allmän politiskt uppslutning kring LSS och personlig assistans. Alla betonar i sina anföranden att det är viktigt att slå vakt om LSS. Men nu tycker en del att det kostar för mycket och vill skära ner på kostnaderna.

– Detta är stridsfrågan. Kostar det för mycket eller är det rimliga kostnader? Min uppfattning är att kostnaderna är rimliga. Samhället lägger ner oändliga resurser på att människor som drabbas av funktionsnedsättning vid födsel eller olyckor ska överleva. Men däremot är man inte benägen att satsa resurser för att de ska kunna leva, säger Westerberg.

Felaktig bild av kostnaderna sprids

Meningsskiljaktigheterna kring kostnaderna tycks också bero på att man räknar på olika sätt. Regeringens utredare, och därefter även regeringen själv, har spridit en bild av att kostnaderna för personlig assistans har skenat sedan 90-talet. Bengt Westerberg anser att detta är en helt felaktig bild av hur det verkligen ser ut. Han har tagit fram siffror kring detta som han nyligen har presenterat för Socialutskottet.

– Personlig assistans kostar omkring 30 miljarder kronor per år. Låt oss tänka oss att man helt skulle avskaffa den, vilket dock ingen föreslår. Vilka kostnader skulle man då spara? Utan personlig assistans skulle man istället behöva sätta in andra åtgärder som skulle kosta långt över 20 miljarder per år. Fler måste då flytta till särskilt boende, andra behöver hemtjänst osv. Det här gäller människor som vi inte bara kan överge, de behöver hjälp. Den verkliga nettokostnaden för personlig assistans är alltså betydligt mindre än om man bara ser till bruttokostnaden, förklarar Westerberg.

– Dessutom innebär de åtgärder man måste sätta in istället för personlig assistans att standarden för de här människorna försämras, vilket många redan fått uppleva.

Westerberg menar också att den bild som nu sprids av att kostnaderna för LSS har exploderat sedan starten är missvisade även på andra sätt. Om vi på 90-talet skulle ha uppskattat vad reformen skulle komma att kosta 20 år senare, med hänsyn tagen till löne- och standardutveckling etc, är hans bedömning att prognosen hade hamnat ungefär där kostnaderna ligger idag.

– Min viktigaste uppmaning till politiker är att ta reda på fakta och hur verkligheten ser ut, innan man drar slutsatser och föreslår nedskärningar på det här området. Man måste ta reda på vad alternativen kostar och vad de innebär för de här människorna. Det tycker jag inte att man gör idag, många är väldigt snabbt ute och säger att de ska skära ner på framförallt assistansersättningen, säger Bengt Westerberg.

Om ambitionen ska sänkas krävs en öppen debatt

Han ser en risk för att man genom administrativa beslut i praktiken sänker ambitionen i LSS, trots att det i lagen fortfarande står att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra och kunna ha goda levnadsvillkor.

– Om man inte ger resurser som krävs för att nå målen i LSS blir det ett glapp mellan resurserna och de uppsatta målen i lagen. Om målen ska sänkas måste man ha en öppen debatt och fatta riksdagsbeslut om det. En sänkning av ambitionen och standarden på LSS-området ska inte ske genom administrativa beslut.

Om en riksdagsmajoritet då skulle besluta om en sänkning av den standard vi i Sverige har uppnått på det här området menar Westerberg att det definitivt skulle vara i strid med andan i FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Fler borde få stöd

Bengt Westerberg har länge haft ett engagemang för personer med funktionsnedsättning och har haft många uppdrag inom detta område även efter tiden som socialminister. Det började redan på 70-talet när han var på studiebesök på några stora institutioner och blev förskräckt över vad han såg där. När han 10 år senare blev politiker bestämde han sig för att det här var ett område som han skulle engagera sig i. Idag vill han se en utveckling av LSS, snarare än den ambitionssänkning som nu pågår.

– Det finns mycket kvar att göra. Jag tycker bland annat att fler skulle få möjlighet till personlig assistans. Många skulle må bättre av det, men är idag uteslutna från insatsen. Jag anser också att även personer med fysisk funktionsnedsättning borde få rätt till daglig verksamhet och därmed struktur i vardagen, istället för att mest bli sittande hemma i bostaden. Det var också avsikten i LSS från början, säger Bengt Westerberg.

Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia commons

Den som inte är hälsosam i dagens samhälle är en udda fågel. Någon som förknippas med negativa mänskliga egenskaper som lathet och bristande karaktär. Faktum är att hälsotrenden växt sig så pass stor och blivit en så stor del av människors liv, att forskarna nu kallar det för en religion.

Det är forskare på Högskolan i Halmstad som har kommit fram till att hälsotrenden faktiskt uppfyller alla kriterier för en religion. Man har sett till moraliska värderingar men också övertygelsen om att det man tror på är den absoluta sanningen. Det handlar om gemenskap, frälsning och befrielse – och besvikelse och skam för den som inte tränar eller äter rätt.

Britta Pelters säger i en intervju med SVT från i höstas: ”Man måste ha en viss kropp att visa upp som säger att man är en duktig person. (…) Fettet symboliserar att jag är lat och saknar viljestyrka.”

Arkitekturen i Ytterjärna har alltid fått uppmärksamhet och beröm för sin originella utformning och tankarna bakom. Nu har Södertälje kommun kommit fram till att miljön är unik och skyddsvärd och att den inte får förvanskas. Dessutom planeras området att utökas med bl a en konsthall.

Arkitekturen i Ytterjärna bygger på organiska former och naturliga material. Färgsättningen är inspirerad av Goethes färglära och det finns en tanke bakom allt. Det norska arkitektkontoret Snøhetta tar hänsyn till de befintliga byggnaderna i sitt skissförslag på hur en konsthall skulle kunna se ut. De har redovisat en idéskiss till en byggnad med organiska former i två delar. Den ena delen är en konstgjord kulle täckt med gräs och den andra en hög skulptural volym. En del av den planerade verksamheten i konsthallen är tänkt att göra Hilma af Klints verk tillgängliga för en intresserad allmänhet

Hilma af Klint har på senare år väckt stort internationellt intresse och Moderna museet hade en separat utställning med hennes konst 2013. Konstnären efterlämnade ett tusental esoteriska målningar, som nu ligger magasinerade. Hon var även aktiv i Antroposofiska sällskapet från 1920. Södertälje har nu klubbat detaljplanen för bl a bygget av en konsthall i Ytterjärna. Här finns möjlighet att visa hennes stora målningar men också ha andra utställningar med samtida konstnärer.

Godbitarna från vår uppskattade sajt är nu samlade i ett fint fysiskt magasin, som också fått namnet Magasinet, fragment från ytterjärnaforum.se! Du kan köpa ditt exemplar t ex på Kulturhuset i Järna eller på andra verksamheter i omgivningen. Om du inte har vägarna dit kan du enkelt beställa det för 50 kronor genom att skicka ett mejl till magasinet@ytterjärnaforum.se.

I magasinet har vi samlat några av favoriterna bland de artiklar vi har publicerat på hemsidan sedan starten. Magasinet innehåller även en hel del inspiration och tips, vackra fotografier av vår fotograf Erik Olsson och ett gäng positiva nyheter.

Självklart kommer vi ändå fortsätta publicera notiser och artiklar här på sajten. Tack för att du fortsätter följa oss!

Lars Krantz är trädgårdsmästare och entreprenör. Han utbildade sig till trädgårdsmästare i Järna, på Skillebyholm, och har alltid haft en biodynamisk och ekologisk inriktning. En gång i tiden grundade han Rosendals trädgårdar i Stockholm. För 15 år sedan ville han prova någonting nytt och startade upp populära Wij trädgårdar i Ockelbo. Ytterjärna Forum har träffat honom och pratat om trädgård, maskrosor och att våga ta nya steg i livet.

Så började det

Allt började med att Lars Krantz för drygt 15 år sedan fick en fråga från Ockelbo kommun och länsstyrelsen i Gävleborg, om att göra någonting kul av en herrgård som stod tom. I samband med det hade han börjat längta vidare, efter att ha jobbat på Rosendal i 21 år.
– Man måste sätta sig själv och sitt görande på spel. Det är otäckt att släppa taget, att våga. Men som trädgårdsmästare vet man att det kommer en ny vår och att den aldrig kommer att se ut som jag trodde. Jag har en tilltro till att saker kommer gå vidare.

Lars älskar utvecklingsprocesser och att sätta händerna i nya saker och menar att alla verksamheter mår bra av förändring och förnyelse.
– Jag tyckte inte att det var tråkigt eller ointressant på Rosendal, jag bara gillar att starta nya saker. Min pappa är född i Ockelbo, så att få komma dit kändes som att komma hem. Ockelbo är en avfolkningsbygd precis som många andra delar av Sverige. Kommunen ville skapa nya näringar för att öka turismen och kanske till och med locka nya invånare. De ville ha ett tydligt koncept. Vi kom fram till att vi kunde göra det som vi redan gjort med Rosendal – fortsätta med allt som hade gått bra där och strunta i det som gick mindre bra, säger han.

Lars berättar att det för honom alltid handlar om lust och ganska sällan om rationella tankar. När han såg markerna kring herrgården i Ockelbo kände han precis samma lust som när han startade upp Rosendal.
– Jag är ju trädgårdsmästare, så jag blir inspirerad av svagt sluttande mark mot sydväst, skyddad mot nordliga vindar. Sådana förutsättningar får mig att känna att det går att göra någonting bra, och precis så var det på Wij, säger Lars och skrattar.

Det unika med Wij trädgårdar

Idag har verksamheten växt och blivit mer än bara en trädgård. De erbjuder föreläsningar, kurser, temadagar (som skördefester och rosdagar), övernattningsmöjligheter, konstutställningar, konsultuppdrag, butik och restaurang. Lars säger att projektet präglas av en oerhörd entusiasm och målet är att alltid vara unik.

– Det är svårt att vara bäst på växter i växtzon 4-5. Då måste man vara unik i stället och ha något att berätta. Har man inget att berätta så kommer inte media, och då kommer ingen annan heller. Vi har alltid velat erbjuda något man inte har sett tidigare, en trädgård utöver det vanliga. Vi levererar inte bara söta rosor utan mer än så. Vi ser trädgården som en ram och miljö för allehanda kulturella och affärsmässiga verksamheter, säger han.

Vi pratar om hur olika platser ger olika förutsättningar. Det är lättare att charma människor med att få sitta på halmbalar på Rosendal, som ligger i en urban miljö, än i Ockelbo.
– Halmbalar och odlingar blir någonting exotiskt och lantligt på Rosendal men i Ockelbo är det bara en halmbal. Därför försöker vi få in staden i Ockelbo, i form av konstutställningar och kulturella aktiviteter, för att jobba med kontrasterna till de mer lantliga omgivningarna. Arts and craft-grundaren William Morris skrev en gång att människan behöver både stad och land. Staden för sin puls och intelligens och landet för sin skönhet och trygghet. Människan bär två själar i sitt bröst, som Goethe skulle ha sagt. Det ligger något i det, säger Lars.

Enligt honom finns det alltid en tendens att längta efter det omöjliga och sydländska. Citronerna, medelhavet och oliverna. På Wij Trädgårdar har man valt att ta fasta på det som faktiskt finns: Skogen.
– Vi funderade på hur trädgården kunde spegla naturen vi befinner oss i men som vi inte ser. Och kom fram till att vi ville lyfta fram den riktiga skogen. Ormbunkarna, mossan och skogstjärnen. Vi har på så sätt velat spegla den lite lätt melankoliska grundton som präglar hela vårt landskap och skapa ett värde av det vi har omkring oss.

Omgivningarna märks på flera sätt i trädgården. De gillar att jobba med rostigt stål eftersom traktens vagga är gruvindustri och järnhantering. De gillar att jobba med obehandlat trä som grånar och som det växer lava på, för att det är en grundton i hela kulturen. På hemsidan står det att Wij Trädgårdar är intresserade av alla arter, även maskrosor. Och att de inte gillar att utrota. Lars förklarar att en trädgård, precis som konst, ju är en form av stilisering och man måste välja. Men ibland kan man välja just maskrosor.
– Jag tycker att det ligger i en trädgårdsodlares uppdrag att förtydliga. Ibland väljer vi att låta maskrosorna växa och i mängd kan de bli fantastiskt vackra på senvåren. En viktig del i vårt arbetssätt är att vi inte vill skapa enbart estetiska kompositioner av växter i färg och form. Vi vill också förmedla en lust och geist för att vilja och kunna vårda jord så att det ger resultat i form av trädgårdar och växter. Wij är en ganska stökig och bökig trädgård, även om vi också har oerhört minimalistiska delar. Vi ser det som en verkstad med livet som material snarare än en ateljé med livet som material. Det är inte färdigt utan i ständig process och utveckling.

Barnperspektivet

På sista tiden har Wij Trädgårdar börjat jobba mer med barn. En ständigt växande målgrupp i trädgårds- och odlingssammanhang är nämligen barnfamiljer.
– Föräldrarna vill att barnen åtminstone ska få se hur det odlas. Att de ska få springa barfota i gräset och titta på nyckelpigor, även om de kanske bor i en urban miljö till vardags. Därför har vi i väldigt hög utsträckning anpassat verksamheten till barnfamiljer. Det gäller alltifrån sortimentet på restaurangen till val av blommor, barnteaterpjäser och interaktiva lekar i trädgården, säger Lars.

Utrymme för nyanlända

Under vinterhalvåret är Wij Trädgårdar inte öppet för allmänheten. De öppnar i början av juni och stänger i mitten av september, även om trädgårdsarbetet pågår långt in i november. Under vintern erbjuder man konferensverksamhet. Men också en plats för nyanlända flyktingar.
– Under de senaste åren har en stor del av Ockelbos befolkning utgjorts av nyanlända som kommer från till exempel Eritrea och Syrien. Så vi har startat upp ett slags kommunal verksamhet hos oss där vi tar emot och skapar förutsättningar för lärande och utveckling. Grunden i det är SFI-utbildning som sker i våra lokaler och ute i trädgården. Många har en bakgrund från sina hemländer som handlar om odling och hantering av djur och är vana vid den miljön, säger Lars.

Han berättar också om ett fint exempel från trakten, en kille från Eritrea som har byggt upp en cykelverkstad. Han samlar ihop gamla uttjänta cyklar, reparerar dem och säljer dem mycket billigt till nyanlända. Många av de nyanlända har på så sätt en fin cykel att ta sig fram på.
– Vi utgör ett exempel på att man inte måste sitta i en skolbänk för att lära sig svenska. Man kan lika gärna göra det i ett morotsland eller vid en komposthög. Vi vill jobba för mångfalden, något som också finns i den lantliga naturen, säger han.

Trädgårdar på hustak

Lars Krantz beskriver att han har varit en ganska kräsen trädgårdsmästare – ibland lätt intolerant gentemot andra odlingsmetoder än den biodynamiska och tänket kring estetiskt tilltalande färgkombinationer. Men när han har sett trender som urban gardening växa fram har han vidgat sin vy. Han jobbar själv fortfarande biodynamiskt men har inspirerats av den kraft som finns i urban gardening.
– Jag tycker ändå om när människors behov kommer till uttryck på det tydliga sättet. I New York bygger man trädgårdar på taken och på bakgårdarna. Det ser ibland för jävligt ut men när man ser människorna i det så är det vackert. Tanken, ambitionen och lusten att förvandla sin nära omgivning till något som liknar ens inre drömmar. Det blir påsjord och pallkrage i början, men det är också ett sätt att växa och utvecklas.

För en tid sedan när Lars var i New York på ett konsultuppdrag träffade han Ben, som jobbar på en trädgård på ett tak 11 våningar upp i hamnkvarteren i Brooklyn. Där uppe odlas 6500 kvadratmeter ekologiska grönsaker som de levererar till krogarna på gatuplanet.
– Jag frågade Ben varför de var där. Det var blåsigt och mitt i stan. Jag undrade över luftföroreningarna och frågade varför de inte var på Long Island i stället. Där är det ju helt paradisiskt. Då sade Ben till mig att han inte ville vara i paradiset, då är man ju död. Han ville bara vara med och skapa ett eget paradis där på taket. Hans ord fick mig att tänka på processen, vägen och utvecklingsviljan. Att det är vägen till paradiset. Många söker det där paradiset i döden. Det fulländade och färdiga. Men det gör inte Ben och jag har också slutat med det tack vare honom, avslutar Lars Krantz och ler nöjt.