Det behöver inte finnas någon motsättning mellan lönsamt skogsbruk och verklig hänsyn till miljö, biologisk mångfald och rekreationsintressen. Ett ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen har många fördelar – ekonomiskt, ekologiskt och socialt, menar skogsexperten Mikael Karlsson i sin nya bok Konsten att hugga träd och ha skogen kvar.

Det här är viktigt av flera skäl, menar han. Inte minst därför att 80 procent av den biologiska mångfalden på land finns i skogen. Under lång tid har vi i Sverige, i stor skala, bytt ut naturligt blandad skog mot stora trädplantager och monokulturer som inte ger livsutrymme för naturen.

I boken pekar Mikael Karlsson på bristerna i dagens skogsbruk och vilka förödande konsekvenser detta får. Men framför allt visar han på ett faktabaserat sätt att kalhyggesfritt, ekosystembaserat skogsbruk – där man arbetar med naturen istället för emot naturen – är både en väl beprövad, lönsam och nödvändig väg framåt.

– Både produktion och miljö är mycket viktigt. Jag vill visa en uppenbar möjlighet vi har att arbeta hand i hand med naturen på ett sätt som gör att vi kommer bort ifrån många av motsättningarna mellan skogsbruk och miljöskydd. De flesta skogsägare jag träffar vill inte göra kalhyggen, men få känner idag till att det finns andra rationella och lönsamma sätt att bedriva skogsbruk, säger Mikael Karlsson.

Han betonar att vi kan ha levande, naturliga och vackra skogar även där vi bedriver skogsbruk, inte bara inom särskilda skyddade områden. Men det kräver en omställning från dagens alltmer förlegade skogsbruk med kalhyggen och trädplantager. Det går utmärkt att driva lönsamt skogsbruk utan att förstöra biologisk mångfald och rekreationsmöjligheter, menar Mikael Karlsson.

Boken börjar med en historisk tillbakablick som visar hur vi hamnat i dagens skogsbruk med kalhyggen, och beskriver sedan varför detta har så negativa effekter på naturen. Enligt Mikael Karlsson är det ett skogsbruk som, förutom stora negativa effekter på den biologiska mångfalden, också har större klimatpåverkan, är känsligare för stormskador och andra skador och som under långa perioder innebär förstörda naturmiljöer.

Han beskriver i boken hur framtidens skogsbruk kan se ut – ett ekosystembaserat kontinuerligt skogsbruk som anpassas till de naturliga förutsättningarna på varje plats och som bedrivs utan kalhyggen. Skogen står kvar och träden huggs selektivt. Det är ett skogsbruk som numera väcker allt mer intresse därför att det innebär så många fördelar både för skogsägarna, allmänheten och för miljöintressena.

Mikael Karlsson går också igenom hur man gör rent praktisk och hur man från olika utgångslägen ställer om till ekosystembaserat skogsbruk. Han förklarar även ingående och ger räkneexempel på de ekonomiska fördelarna med ekosystembaserat skogsbruk utan kalhyggen. Det ger bland annat mycket lägre kostnader, värdefullare virkeskvaliteter, mer kontinuerliga inkomster och ett högt värde på skogsfastigheten eftersom skogen står kvar.

– Att jobba tillsammans med naturen kan vara mycket lönsamt. Man har då en samarbetspartner som jobbar dygnet runt, året om, med att producera det som är naturligt på varje plats, vilket på de flesta platser i Sverige är just skog, säger Mikael Karlsson.

Den nya boken Konsten att hugga träd och ha skogen kvar  hittar du här.

När årets mottagare av ”Alternativa Nobelpriset” nyligen var i Stockholm för att ta emot priserna lyfte de fram några kärnpunkter som de anser är viktiga i arbetet mot orättvisor och korruption. Klart var också att de kommer att fortsätta sin kamp även om man möter motstånd.

Korruptionen smittar även i Sverige

I samband med Right Livelihoods prisceremoni i Stockholm hölls ett seminarium i Riksdagen. Här berättade pristagarna lite mer om sitt arbete och det kom fram en del intressanta synpunkter.

En av pristagarna, Khadija Ismayilova, som är undersökande journalist från Azerbajdzjan, talade via videolänk eftersom hon belags med reseförbud som följd av sina regimkritiska avslöjanden. Hon har under de senaste tio åren avslöjat en rad korrupta och lukrativa affärsverksamheter med kopplingar till högsta politiska nivå, inte minst presidentens familj. Bland annat en olaglig privatisering av en statsägd bank och ett antal bolag som registrerats på presidentens döttrar för att dölja diverse verksamheter. Khadija Ismayilova beskriver en situation där presidentens familj och höga tjänstemän och deras släktingar skor sig på folkets bekostnad. Samtidigt sitter ett antal journalister fängslade.

Hon anser att det är en skam att europeiska politiker tar emot korrupta politiker från Azerbajdzjan som stulit sina positioner och som förföljer folk och stjäl människors pengar. Hon tycker att det är bra att Sveriges utrikesminister och andra politiker bland annat tar upp frågor om pressfrihet, men att orden också behöver följas av handling.

Hon betonar att korruptionen är smittsam. Den stannar inte bara i Azerbajdzjan. Pengarna som korrupta politiker tillskansar sig går också till att köpa tjänster från europeiska politiker. Hon påminner här också om att en av hennes artiklar gällde Telia Sonera. Enligt Khadija Ismayilova är det ett problem att korruption ofta avslöjas för sent och att det är viktigt att det sker i tidigare skede. Hon hoppas att Sverige kan verka emot korruptionen och tillägger att den förgiftar även i vårt land.

Något som var glädjande att höra var att Khadija Ismayilova och hennes kollegor når ut med sina budskap trots att makthavare i landet försöker hindra det. Det ombud som kom till Stockholm för att ta emot Khadijas pris berättade att när det inte finns fria media blir det färre som säger sanningen. Men när sanningen blir en bristvara så blir samtidigt många människor väldigt intresserade. När artiklar om affärerna kring presidenten och hans döttrar publicerades pratade man om detta överallt, även ute i minsta by, trots att journalisternas sajt var blockerad osv. Så vi når ut, trots svårigheterna, sa Khadija Ismayilovas ombud.

Viktigt med tidigare reglering av kemikalier

Robert Bilott är en av världens främsta miljöjurister från USA. Han har under 19 år representerat 70.000 invånare vars dricksvatten förorenats av det högfluorerade ämnet PFOA som bland annat finns i teflonpannor och friluftskläder. Det resulterade i ett stort skadestånd från Dupont. Hela historien började med att en bonde från West Virginia hörde av sig till Robert och berättade om problem med kornas dricksvatten.

Det visade sig att man hade dumpat tusentals ton slam som innehöll kemikalien och att detta kom ut i vattnet. En stor utmaning var att få fram information. Det handlade om en kemikalie som använts under decennier. Men den enda informationen om kemikalien verkade finnas hos det tillverkande företaget själva, vars största kund var Dupont. Robert Bilott berättar att Dupont visste att kemikalien var skadlig och att den fanns i dricksvattnet, men att man inte delade med sig av informationen.

Den mångåriga tvisten och uppgörelse med Dupont låg s.a.s. utanför rättssystemet. Kemikalien det handlar om är fortfarande inte reglerad i USA och Robert Bilott menar att det behövs regleringar och gränsvärden. Det här fallet används i USA som typiskt exempel på varför regleringen behöver förändras och bli mer ”upfront”. Han pekar på att det är ett problem att kemikalier först blir godkända, och att det sedan är upp till folk som får i sig den att bevisa att kemikalien är skadlig, vilket är en väldigt lång process. Han hoppas här på en förändring, man ska inte behöva vänta på att folk blir sjuka. En faktor som är kritiskt viktigt i det här sammanhanget är att den information som finns blir fritt tillgänglig för allmänheten.

Möjlighet att driva rättsfall för miljoner människor

Även den indiske pristagaren Colin Gonsalves är jurist. Han är grundare av Human Rights Law Network som i över 30 år använt sig av rättssystemet för att utkräva ansvar av regeringen och säkerställa respekten för mänskliga rättigheter. Han har bland annat vunnit ”Right to Food-fallet” i högsta domstolen, vilket hade stor betydelse för matsituationen för flera hundra miljoner indier. Han säger att folk tidigare dog av svält, i ett land som har en av världen starkaste ekonomier. 750 miljoner människor i Indien lever under fattigdomsgränsen.

Colin Gonsalves använder det legala systemet för att förändra. Han berättar att rättssystemet i Indien är annorlunda än i västvärlden. I Indien finns en jämförelsevis enkel möjlighet att juridiskt föra talan för publika intressen, som kan omfatta tusentals eller miljontals människor. Colin Gonsalves säger att Indien erkänner kollektiv rätt, istället för individuell rätt som i västvärlden. Det öppnar dörren för de fattiga. Liknande rättssystem för publika intressen finns i olika varianter i många länder och här är västländerna i minoritet med ett system som han tycker är lite bakvänt. Den amerikanske pristagaren Robert Bilott sa här att systemet med publika intressen skulle kunna vara en intressant väg. I USA har man juridiska class-actions, men dessa är mycket svåra att driva, sa han. Man kan exempelvis inte adressera problem med en kemikalie som finns i miljoner människors blod.

Fokusera på människors förmågor, inte deras funktionsnedsättningar

Den fjärde pristagaren Yetnebersh Nigussie är människorättsjurist och aktivist från Etiopien. Hon är själv blind och kämpar för inkluderande samhällen där de drygt 1 miljard människor i världen med någon typ av funktionsnedsättning ges möjlighet att nå sin fulla potential. Hon anser att det är viktigt att inkludera personer med funktionsnedsättning i samhället. De har en nedsatt förmåga, men 99 andra förmågor att bygga på. Man bör fokusera på personen, inte funktionsnedsättningen, säger hon.

Yetnebersh Nigussie menar att utmaningarna kring detta i stort sett är desamma i alla länder, men att det även finns olikheter. I exempelvis hemlandet Etiopien finns fattigdom som försvårar. Här finns också lagar som är diskriminerande. Exempelvis får inte döva köra bil, och personer med intellektuell funktionsnedsättning kan inte ärva egendom. Det finns flera stora och små diskrimineringar som är avhumaniserande för personer med funktionsnedsättning. Några av orsakerna till problemen är, enligt Yetnebersh Nigussie, okunnighet, avsaknad av utbildning, avsaknad av lösningar och orättvis fördelning av välstånd. Hon menar att alla har en roll när det gäller att förändra detta. En stor brist i Etiopein är att 96 procent av barnen med funktionsnedsättning inte går i skolan. Hon anser att man måste bygga en framtid för alla. När det gäller skolan bör man inkludera barn med funktionsnedsättning med alla andra barn, så att de kan leka och växa tillsammans.

Havets krafter har alltid fascinerat och skrämt mänskligheten på samma gång. De flesta kan nog se det framför sig om de sluter ögonen men vad händer egentligen där på natten? I en inspirerande artikel skriver BBC Earth om olika spännande fenomen som äger rum just då. Här ger vi några exempel:

Självlysande vatten

Den som inte har sett det magiska naturfenomenet bioluminiscens borde omedelbart bildgoogla. Det är som ett elektriskt blått ljus på vattnet som orsakas av planktoniska organismer. Det finns kända bioluminiscerande vikar i Puerto Rico och Jamaica där det här fenomenet går att iaktta.

Ibland blommar dessa planktoinska organismer med en rödbrun färg. Blomningen brukar kallas för röda tidvatten och är ibland giftiga. Ett ännu ovanligare fenomen än bioluminiscens är mjölkiga hav där glödande vatten sträcker sig så långt ögat kan se. Det har dock bara iakttagits några hundra gånger sedan 1915, främst runt nordvästra Indiska oceanen och nära Java i Indonesien.

Djur som lyser i mörkret

Det finns gott om självlysande fiskar och andra organismer i havet. Anledningen är naturliga kemiska reaktioner. Nere i det djupa havet är de flesta arter faktiskt bioluminiscenta. Där är deras ljus den främsta ljuskällan. I grundare vatten visar de flesta bioluminiscenta fiskarna sitt ljus nattetid och blir så kallade ”ficklampsfiskar”. De använder ljuset för att jaga efter mat, kamouflera sig, försvara sig och kommunicera. Det finns till exempel en fisksort som sitter ihop med lysande bakterier – bakterien lever på fiskens undersida. På natten kontrollerar det här teamet ljusets intensitet för att matcha månens ljus. På så sätt kan de reducera sin silhuett och kamouflera sig själva från rovdjur!

Konstiga djur som gömmer sig på dagen

Alla möjliga underliga kreatur rör sig mot havets yta för att äta under natten. Dagtid rör sig dessa arter på havets djup. Det är faktiskt en extremt vanlig tendens med den här typen av migration i havet – havsdjur som simmar till ytan i skymningen och rör sig nedåt igen vid gryningen. ”The jumbo squid”, jumbobläckfisken, är en av de mycket iögonfallande arter som beter sig såhär. De livnär sig på lysande fiskar och följer dessa. De lysande fiskarna följer i sin tur zooplankton. Eftersom zooplankton är beroende av så många havsdjur så följer resten av livsmedelskedjan i havet efter dem. Jumbobläckfisken är uppseendeväckande på många sätt. Bl a kan den byta färg och blir röd när den är upprörd – därav smeknamnet ”röda djävulen”. De kan bli 1,5 meter och är väldigt aggressiva. De fångar sitt byte med starka tentakler och suger och river i det med sin kraftiga näbb. Genom att vara mest aktiva på natten i havets ytligare delar undviker de sina värsta fiender – hajar och svärdfiskar – som jagar i de områdena.

Läs hela den fascinerande artikeln här!

Skummande vita om våren blommar slånbären på bar kvist. Tidigt innan bladen slår ut på träd och snår. Ändå så sent mognar bären att frosten hinner nypa dem i skinnet. Först då de börjar skrumpna blir de söta och goda. Hela sommaren samlar de ljus och kraft för att fylla det klotrunda bäret med näring. Svartblå, blådaggig stenfrukt, stora pärlor på taggtråd — älskad för den saft de ger.

Artnamnet Spinosa på latin betyder torn och Prunus antyder att de är släkt med plommon i familjen rosväxter. Blommor och späda blad kan torkas till te eller läggas att dra i olja för att smörja in kroppen med, särskilt för gravida och ammande kvinnor. Rekommenderas vid utmattningstillstånd, trötthet och svaga livskrafter. Skottspetsarna ingår i Weledas medicinsortiment. Slånbärselixir finns i hälsokostbutiker. En matsked stärkande slånbärselixir då och då kan barn och vuxna behöva, särskilt under den mörka årstiden.

Halten av antioxidanter uppgår till 40 gånger högre än i vindruva! Bären kan också torkas till te eller kärnas ur och torkas och malas till pulver. Smaken på färska bär är sträv och kärv av garvsyra men den omvandlas och mildras av frosten. Finner du än några bär eller har du slånbär i frysen efter höstens strövtåg i hagmarkerna finns här ett vanligt använt saftrecept som kan kryddas om man vill med ett stycke kanel, vanilj eller stjärnanis.

Slånbärssaft

Ingredienser
2 liter mogna slånbär, frysta en gång eller frostbitna
1,5-2 liter vatten
4,5 dl strösocker per liter avrunna slånbär
Tillagning
1. Rensa bären och skölj dem. Lägg i en bunke, stor burk eller skål som kan täckas med lock, tallrik eller fat samt stor nog att rymma bär och vatten.
2. DAG 1: Koka upp vatten och häll det över slånbären. Se till att vattnet täcker slånbären helt – koka annars mer vatten. Låt stå svalna. Täck över och låt stå svalt över natten.
3. DAG 2: Nästa dag silar du av vattnet (saften) från bären ner i en kastrull. Koka sedan upp vattnet (saften) och häll tillbaka det över slånbären. Se till att vattnet täcker slånbären helt – koka annars mer vatten. Låt stå svalna. Täck över och låt stå svalt över natten.
4. DAG 3: samma igen – sila av vattnet (saften) från bären ner i en kastrull. Koka sedan upp vattnet (saften) och häll tillbaka det över slånbären. Se till att vattnet täcker slånbären helt – koka annars mer vatten. Låt stå svalna. Täck över och låt stå svalt över natten.
5. DAG 4: Sila av vattnet eller saften från bären i ex. litermått och mät upp hur mycket saft du har. Häll i en kastrull.
6. Tillsätt 4,5 dl strösocker per liter avrunnen saft. Koka upp och skumma om det behövs. Smaka av så att saften är söt som du vill ha den. Testa gärna att späda med vatten och smaka på saften.
7. Häll upp den heta saften i flaskor. En tratt eller kanna är användbart. Förslut när de är varma. Låt svalna. Förvara mörkt och svalt.

Storbankerna i Sverige gör vissa framsteg när det gäller hållbarhetskrav i sina investeringar och lån. Men mycket återstår – i genomsnitt står man bara bakom 52 procent av internationella principer för hållbarhet. Mer detaljerade fallstudier visar även att storbankerna inte lyckas hålla vad man lovar i sina riktlinjer. Det framgår av årets Fair Finance Guide.

Ganska låga policybetyg inom vapen och miljö

Fair Finance Guide tittar främst på bankernas riktlinjer när det gäller olika typer av hållbarhetskrav de ställer på företag som de finansierar eller investerar i, samt hur transparent bankerna redovisar sitt hållbarhetsarbete. Det ger ett sorts policybetyg uttryckt i procent. Årets kartläggning toppas av Ekobanken som når hela 99 procent och JAK Medlemsbank med 92 procent. Storbankerna ligger betydligt lägre och hamnar inom ett spann på 42–61 procent.

Årets betyg fördelar sig också olika inom de 13 kravområdena som Fair Finance Guide tittar på. Storbankernas policylöften om vilka krav man ställer inom korruption, mänskliga rättigheter och arbetsvillkor får genomsnittligt ganska höga betyg, medan kraven inom områden som vapen, energi, olja & gas, jordbruk och biologisk mångfald får klart lägre betyg. Konstigt nog är klimatförändringar det miljöområde där storbankerna tydligen ställer minst hållbarhetskrav. Allra lägst ligger området skatteflykt där de stora bankerna inte ställer tillräckliga krav på företag man investerar i. Båda de mindre bankerna i kartläggningen, Ekobanken och JAK Medlemsbank, ställer sig bakom i princip alla internationella hållbarhetskrav.

Gradvisa förbättringar i storbankerna

Men det sker ändå en del framsteg hos storbankerna. Exempel på förbättringar man kan se bland dessa under det senaste året är krav på att skogsföretag följer en viss miljöstandard, krav på gruv- och fossilsektorn och skärpta gränser för kolinvesteringar. Det sker också förbättringar i storbankers svartlistning av företag som man inte ska investera i och även bättre redovisning av vilka företag man har dialog med i hållbarhetsfrågor. Sedan Fair Finance Guide startade år 2014 har storbankerna generellt förbättrat sina policybetyg betydligt.

– Vi ser att bankerna har hållbarhet på agendan och vill bättra sig, vilket också bankkunderna kräver idag, säger Jakob König, projektledare för Fair Finance Guide på Sveriges Konsumenter, som är en av organisationerna bakom granskningen i Sverige.

Skillnad mellan policy och verklighet

Men betygen på bankernas hållbarhetspolicy, dvs vad man lovar i publikt tillgängliga riktlinjer, är inte detsamma som vad som händer i verkligheten. Varje år gör Fair Finance Guide även några fallstudier för att se hur bankernas faktiska investeringar och agerande stämmer överens med deras riktlinjer. Studierna handlar om bankernas investeringar i kontroversiella företag och visar överlag på fortsatta brister hos alla stora banker när det gäller att försvara principerna i sina riktlinjer. Det senaste årets fallstudier avslöjar att svenska storbanker kopplas till skövling av regnskog på Borneo, kränkningar av mänskliga rättigheter i Sudan genom investeringar i Lundin Petroleum, och finansiering av kontroversiella palmoljeplantager i Indonesien. Ingen av storbankerna fick godkänt när det gäller att försöka påverka företagen till förbättring.

– Det är fortfarande en stor lucka mellan vad bankerna säger och vad de gör. Framförallt satsar de för lite resurser på att se till att den finansiella verksamheten lever upp till bankens hållbarhetslöften, säger Jakob König.

Supermiljöbloggen skriver om hur de 14 miljarder dollar som världens länder lagt på naturvård under en dryg tioårsperiod har gjort att den förväntade nedgången i biologisk mångfald har minskat med 29 procent.

Det som har granskats av ett internationellt forskarlag är satsningar gjorda mellan 1992 till 2003. Det här bevisar att sådana här satsningar verkligen funkar. Dock tar det tid innan man kan se resultat av ansträngningarna. Supermiljöbloggen citerar en av forskarna, Anthony Waldron:

”… governments and donors have been unwilling to come up with the necessary budgets, often because there was little hard evidence that the money spent on conservation does any good.”

Forskarna bakom studien säger också att det inte skulle behöva kosta mycket att investera i utvecklingsländer med hög artrikedom – och på så sätt ha möjlighet att rädda mer biologisk mångfald inför framtiden.

Ett enda litet mirakulöst havtorn innehåller lika mycket C-vitamin som en stor citron. Än kan man plocka dem vilt längs våra kustremsor och rasbranter där landet steg över havet efter sista istiden. Havtornsbären, våra brandgula små passionsfrukter vars sträva syra mildras efter frost. Om inte kråkor och måsar redan länsat buskarna.

Tätt på fjorårsskotten sitter bären och en tagg i handen bjuder busken dem som plocka vill. Dessa har den utvecklat som skydd emot vilt. Lämna gärna några kvistar oplockade för att inte förstöra ljusupptagningsförmågan, rådde en botanist.

Bladen som är lansettlika tycks silvergrå men är egentligen gröna, täckta av små hår för att minska avdunstningen och fånga upp saltet i luften. Liksom klöverplantan samarbetar rotsystemet med kvävefixerande bakterier som gör att marken inte behöver tillsättas mycket näring utan klarar sig bra på sandig och kalkhaltig mark. Dock utkonkurreras havtorn lätt av andra växter. Den är tvåbyggare som betyder att han och honblommor växer på skilda träd och vindpollineras.

Det näringsrika gula karotenet i fruktskalet har den för att avvärja svampangrepp och skadeinsekter, oss skyddar det emot solens skadliga strålningspåverkan och ger huden en solkysst ton. Ren fruktköttolja från havtorn har en strålskyddande faktor motsvarande solfaktor 4. Bland annat användes havtornsolja för att lindra strålskador efter Tjernobylkatastrofen. Havtornbärets fruktkött och kärnolja smörjer våra slemhinnor och piggar upp vår hälsa. I hudvård, naturmedicin och mat, som sylt och saft och smaksättare till sillen och glöggen kan den tillexempel användas. Man kan koka ett vackert gult och smakrikt te på bladen som kan hjälpa att motverka ångest, mala och torka kärnor och fruktskal efter pressning till ett kosttillskott att strö på morgonfilen. Prova gärna att tillföra havtorn köket runt. Toppa en pannacotta med havtorn, en sallad eller en stek!
Det är fettsyrorna Omega 3, 6, 7 och 9 och dess rika innehåll av bland annat vitamin C som gör havtorn till ett superbär i klass med svartavinbär.

Inte behöver vi köpa dyra bär som kosttillskott från andra sidan jordklotet, när vi har den svenska naturen full av vilda nyttiga bär. Blåbär, tranbär, lingon, hjortron, hallon, smultron, körsbär, björnbär, slånbär, rönn och fläder är alla värdefulla koncentrerade små vitaminkällor som finns tillgängliga i våra skogar.
Allra bäst är att blanda bär av olika färg och äta färska men tyvärr fördunstar vitaminerna snabbt och förstörs vid upphettning över 90 grader. Särskilt havtornsbäret som har en kort stjälk förlorar snabbt sin vitalitet efter skörd. Torka i torkugn eller pressa till juise och olja, koka in eller frysa är några av de metoder som står till buds.

Barndomsskildringarna är många i populärkulturen, såväl spelfilm som dokumentärer och litteratur. Men ofta är det från den vuxna personens perspektiv. Den norska regissören Margreth Olin tänkte tvärtom och har gjort en film om barn på deras villkor.

I filmen får vi följa en grupp barn på förskolan Aurora på Nesodden i Norge under ett år. Vi får ta del av barnens fantasi och lekar, och hur de skapar sina egna världar. Den handlar om glädjen i att vara barn. I ett pressmeddelande säger Margreth Olin, som är en av Norges mest framstående filmskapare:

”Det blir ett allt starkare fokus på prestationer och konkurrens i skolan, åldern för skolstart sänks och allt yngre barn ska ta till sig akademisk kunskap. Jag är rädd för att vi som samhälle tappar barnens olika personligheter eftersom vi inte tar tillvara de gåvor barnen har. Barndom är en tyst protest. Den visar en förskola där barnen får vara i fred och där träden lär dem att växa i sin egen takt.”

När filmen släpptes i Norge och Danmark fick den mycket uppmärksamhet och orsakade diskussioner om hur viktigt det är att barn får leka och vara barn. Margreth Olin menar att det är barnens arbete och att det måste få ta tid. Nu går den upp på svenska Folkets bio-biografer runtom i landet.

I ett intressant TED-talk pratar Rocío Lorenzo om en undersökning hon gjorde tillsammans med kollegor. De undersökte 171 företag för att ta reda på om företag som prioriterar mångfald bland sin personal är mer innovativa. Svaret var ett solklart ja.

Anledningen till att Lorenzo ville undersöka saken var att hon som affärskonsult märkte hur homogena många företag var. Många ledare hon mötte såg mångfald som något att kunna visa upp för att vara politiskt korrekt eller, i bästa fall, för att det var rätt sak att göra – men inte som något man prioriterade av affärsmässiga skäl. Hon ville se om bilden gick att förändra genom att kunna visa resultat svart på vitt.

Via universitetet i München undersökte Lorenzo och hennes team 171 företag i Tyskland, Österrike och Schweiz och fortsatte sedan med totalt hela 1600 företag i ytterligare fem länder. De undersökte hur mångfalden i företagen såg ut och hur pass innovativa de var (t ex genom att undersöka nya produkter och tjänster). I begreppet mångfald räknade de in aspekter som exempelvis ursprung, kön och ålder. Och som sagt fick de ett solklart svar: De företag som hade mindre homogen personal var mer innovativa.

Men en kvinna i styrelsen räcker inte, det måste vara minst 20 procent kvinnor på ledande roller för att det ska ha någon effekt. Det funkar enligt Rocío Lorenzo inte heller att tänka att det kommer lösa sig automatiskt med tiden – det har ju inte blivit så hittills. Istället måste företagen jobba medvetet och aktivt för att anställa folk av olika kön, ursprung och ålder för att det ska bli någon skillnad. Det kan göras genom att till exempel sätta upp mål kring vilken mångfald man vill uppnå inom en viss tidsperiod. Här kan du se hela TED-talket:

På Bokmässan i Göteborg är det alltid mängder av intressanta seminarier som behandlar aktuella frågor i samhället. Numera läggs ett urval av dem upp på UR Play till allmän beskådan. Här tipsar vi om tre favoriter!

#1. Det som är kvar när vi glömt vad vi lärt oss

Är bildning att lära sig kunganamn, årtal och latinläxor utantill? Eller är det vad Ellen Key kallade ”det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss”? Är den humanistiska bildningen mer eftersträvansvärd än den naturvetenskapliga? Varför, i så fall? Frågan diskuteras här av olika personer som är verksamma i den akademiska miljön.
Se seminariet här.

#2. Fri tanke, fri forskning och andra fina ord

Universitet och högskola förknippas fortfarande med forskning och kunskapsförmedling men villkoren förändras. Dessa platser blir alltmer som företag som ska redovisa resultat och effektivitet. Parallellt med det anpassar man utbildningar till vad som eftersöks på arbetsmarknaden. Vad innebär allt det här på sikt? Se det här samtalet med bl a historikern Johan Östlund och filosofen Sharon Rider.
Se seminariet här.

#3. Det nya Norrland – staden och landet

De unga flyr byar och småstäder medan storstäderna växer så det knakar. Här samtalar serietecknaren och förläggaren Mats Jonsson, folkmusikern Sara Parkman och författaren Po Tidholm (som har skrivit mycket om Norrlands avbefolkningstendenser, bland annat) om ett högaktuellt ämne. Vad händer när alla bor i storstäderna? Vad blir kvar av de små platserna, som en gång var så levande?
Se seminariet här.