Av de tre Abrahamitiska religionerna – Kristendom, Judendom och Islam – firas påsken som högtid i de två första. Ordet påsk härleds från det hebreiska pesach som betyder ungefär passera och är historiskt kopplat till judarnas uttåg ur Egypten. I Torans andra bok Exodus – motsvarande andra Moseboken – 12:17-18 påbjuder Gud att:

Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd.

Det osyrade brödet står här som en direkt påminnelse om uppbrottet, då detta skedde så snabbt att ingen tid fanns att låta brödet, färdkosten, jäsa. I det judiska påskfirandet, som varar sju eller åtta dagar, återkommer andra ritualer där maten har stor symbolisk betydelse. Inledningen till den första pesach-kvällen, den så kallade seder-måltiden intar man olika smårätter såsom charoset, en blandning av malda nötter, äpplen och kryddor som symboliserar murbruket som användes för bygget av städer i Egypten, och bittra örter som symboliserar de bittra tårar som var judarnas lott under slaveriet under farao i Egypten. Påskalammet, slutligen, är det blodiga offer som räddade judarna från Egyptens tionde landsplåga. För enligt Exodus 12:3, 6-15 skulle Israels folk då: 

På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm… Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen. Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

I alla de hem vars dörrposter inte var märkta med påskalammets blod gick sedan en av Gud utsänd dödsängel in och dödade den förstfödde sonen – den tionde och sista landsplågan för Egyptens folk, och den som fick Farao att slutligen gå med på Moses krav om judarnas frigörelse och uttåg. Härifrån stammar alltså ordet påsk, från hebreiskans pesach – passera – en hänsyftning till att dödsängeln skonade och gick förbi alla hus som märkts med lammets offerblod.

Inom kristendomen firas påsk som en sammanhängande högtid för Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse. Det är under den sista måltiden, nattvarden, som Jesus efter att tillsammans med sina lärjungar ha ätit av seder-måltiden och offerlammet, vänder sig till dem med en bägare med uppmaningen:

”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt 26:26-28).

Offerlammet har sedermera kommit att upptas i kristendomens påskfirande och förknippas med Jesus sista måltid och hans offrande av sig själv för att frälsa mänskligheten från synd.

Intressant nog verkar blod och påsk vara förknippade även i moderna, mindre religiöst präglade nordiska påskfiranden. I Norge är fenomenet påskekrim en tradition med anor från 1920-talet, och den svenska motsvarigheten påskdeckare verkar rota sig även här. I princip går det ut på att under påskens lediga dagar ta tillfället i akt och läsa om blod, död, spänning och lidande.

Påskens tema är sig självt mest likt.

Vill man hellre fira en oblodig högtid i vårens tecken, kan man istället ta sin utgångspunkt i engelskans och tyskans ord för påsk, Easter och Ostern. I det förkristliga Mellaneuropa firade man nämligen vid tidpunkten för påsk tidigare Austron, våren, soluppgången och fruktbarhetens gudinna, vilket sammanföll med vårdagjämningen, dagen då natt och dag återigen blev lika långa.

En glad och (o)blodig påsk önskar vi på Ytterjärna Forum våra läsare!