8 juni, 2015

Hållbart jordbruk behöver inte kosta mer

Både jordbrukspolitiken och dess rådgivare inom forskningen tittar ofta för smalt på detaljer istället för på hela system när det exempelvis gäller att rädda Östersjön. De stora kostnader och målkonflikter som här målas upp – och som är de egentliga hindren i miljöpolitiken – behöver inte finnas. Det har man visat i Södertälje-regionen, med ett koncept som har potential att årligen spara 4,7 miljarder euro, menar Thomas Hahn, som är agronomie doktor och forskare i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre.

Titta på hela system

Thomas Hahn är medförfattare till en ny rapport (1) som ställer frågan om politiska åtgärder kring hållbart jordbruk i Östersjöregionen motsvarar de politiska målen. Här har man bland annat tittat på en rad olika sätt att minska övergödningen samt vilka olika jordbrukspolitiska mål som finns.

– Inom jordbrukspolitiken finns fler viktiga mål utöver att minska övergödningen, bland annat lönsamt jordbruk, tillräckligt stor matproduktion och låga matpriser. Tittar man enbart separat på vad det skulle innebära att tillräckligt minska övergödningen ser detta ut att kosta mycket stora belopp och negativa effekter på andra jordbrukspolitiska mål. Det är därför dessa viktiga miljöåtgärder inte går igenom politiskt. Men tittar man på hela system – från jord till bord – kan kalkylen se helt annorlunda ut, säger Thomas Hahn, och ger Södertälje kommun och Järna som exempel.

Här finns ett djupgående samarbete kring att åstadkomma en mer hållbar produktion och konsumtion av mat, inte minst genom konceptet Diet for a Green Planet. Prisbelönade Södertälje kommun har infört detta koncept i alla sina skolor och även andra verksamheter. Det rör sig om 4,5 miljoner portioner per år av mer Östersjövänlig mat, varav 60 procent nu är ekologisk. Detta har man åstadkommit utan att de totala kostnaderna för maten har ökat. Det man betalar mer för ekologiska råvaror uppvägs ekonomiskt av att man minskat andelen kött och att man använder mer säsongsbetonade grödor. Men framför allt lagar man mat från råvaror och slipper dyra och onyttiga hel- och halvfabrikat som mottagningsköken tidigare var beroende av.

– Det här systemet eller konceptet minskar övergödningen och har flera andra miljömässiga fördelar. Samtidigt ger det tillräcklig mängd mat, det fungerar ekonomiskt för producenterna och priset per portion är totalt sett oförändrat. Det står alltså inte i konflikt med andra jordbrukspolitiska mål.

– Andra forskare har beräknat att de åtgärder som behövs för att stoppa övergödningen och därmed rädda Östersjön skulle kosta cirka 4,7 miljarder euro per år. Detta anser tydligen våra regeringar runt Östersjön vara för dyrt, eftersom mycket få av de föreslagna åtgärderna genomförs. Om man istället ändrar sina matvanor kan målet uppnås genom anpassning utan någon egentlig kostnad alls. Detta är naturligtvis det mest kostnadseffektiva sättet att rädda Östersjön. En diet med mer grönsaker och rotfrukter tar lite längre tid att tugga men är samtidigt både god och mer nyttig och på köpet räddar vi Östersjön. Det är otroligt att inte fler forskare och beslutsfattare diskuterar dessa möjligheter nu när Södertälje visat att det faktiskt går och för detta fått pris som Bästa Skolmatskommun.

Behövs bredare syn på vad som är kostnadseffektivt

Thomas Hahn ser ett problem i att låga matpriser i sig är ett politiskt mål. Han menar att om vi ska ha en hållbar matproduktion måste vi acceptera högre priser. Matpriserna har sjunkit mycket genom åren och idag lägger vi en liten del av våra inkomster på maten. Vi behöver också minska köttkonsumtionen, som har ökat med 50 procent de senaste 25 åren. Detta både av miljö- och resursskäl. Jämfört med kött kan man producera 10 gånger mer spannmål och 100 gånger mer rotfrukter på samma markyta.

Thomas Hahn anser att det behövs bredare forskning som vägledning i politiken. Det räcker inte att bara studera vad enskilda åtgärder kostar.

– En av de allra viktigaste delarna i miljöforskningen är att beräkna kostnadseffektivitet. Det är logiskt och bra att sträva efter de åtgärder som är billigast för att uppnå ett miljömål. Men här måste man också väga in vad åtgärderna har för effekt i andra led i matkedjan och hur de bidrar till att uppfylla flera miljömål.

Thomas Hahn menar att om man bara tittar på vad det kostar att minska övergödningen genom ekologiskt jordbruk och minskning av konstgödsel kan det se ut som att detta i sig inte är kostnadseffektivt. Det blir då vägledande för politiken. Men en omställning till ekologiskt jordbruk bidrar till flera miljömål, exempelvis minskad klimatpåverkan, ökad biologisk mångfald, ökad biologisk aktivitet i jorden med mera. Det finns också hälsofrågor med i bilden.

– Här måste man naturligtvis bedöma helheten. Totalt sett kan det vara billigast att ställa om till ekologiskt. Vi måste sluta se på kostnadseffektivitet på ett så smalt och reduktionistiskt sätt.

Att titta på vad som ger mest total sett är egentligen inte kontroversiellt i forskningen – det är bara lite svårare att forska på det sättet. Thomas Hahn menar att forskningen har en tendens att göra allt enkelt därför att det då blir enklare och tydligare resultat.

– Men om politikerna, som har en mer komplex värld och olika mål att ta hänsyn till, vill ha guidning för sina beslut så räcker det inte om deras experter ger råd utifrån en smal och reduktionistisk syn. Det är viktigt att politikerna själva inser detta.

Ett annat problem är att det här området spänner över flera olika politikområden med olika budgetar. Det finns ett stuprörstänkande och för lite helhetsperspektiv, både i politiken, i företag och hos människor i allmänhet, menar Thomas Hahn.

– Det finns i praktiken alltid ett kortsiktigt intresse att av externalisera kostnader, dvs att vältra över kostnader på någon annan. Detta trots att alla egentligen är överens om principen att den som förorenar ska betala.

– Vi behöver implementera mer av den principen i politiken. Det kan göras genom att antingen ”straffa” eller subventionera. Det finns redan liknande beslut och styrmedel idag, som exempelvis kompensation för att hålla betesmark öppen.
Foto: Erik Olsson