Foto Rick Harris från Flickr https://goo.gl/CJqRMl
5 augusti, 2016

En kulturell mirakeldrog

På ett ögonblick kunde jag gå från att vara helt nertyngd av bekymmer, frånvarande och spänd i hela kroppen, till att känna mig helt avslappnad, bekymmersfri och närvarande i nuet. Det fungerade omedelbart, och det fungerade varje gång jag var ur form. Vad var det som hände? Hade jag fått en kemisk mirakeldrog rakt in i blodomloppet? Nej, jag befann mig i ett skapande sammanhang tillsammans med andra människor – jag var på repetition med min kör. Varje onsdagskväll.

Den här väldigt påtagliga, direkta effekten som körsången hade på mig märkte jag allra mest under en begränsad, orolig period i livet då jag av olika skäl hade det svårt. Både före och efter den perioden handlar min körsångsaktivitet mer om att det helt enkelt är underbart på flera olika sätt (jag ska strax förklara hur). Och det räcker väldigt långt. Att kultur verkligen hänger ihop med välbefinnande och hälsa är idag helt självklart för mig. Det finns numera också en massa forskning som visar det. Jag hoppas att samhället och hälso- och sjukvården omsätter den kunskapen i mer handling.

Idag lär det finnas omkring 600.000 människor i Sverige som sjunger i kör. Så många kan inte ha fel. Alldeles uppenbart ger körsången något som folk mår bra av. Det här är ett av många exempel på hur olika kulturuttryck kan vara väldigt välgörande. Människan är en kulturell och social varelse, där kropp och själ (eller kropp och psyke, om du så vill) oskiljbart hänger ihop.

När jag berättar för andra varför jag tycker körsång är en så fenomenalt bra sak att hålla på med brukar jag lyfta fram några aspekter:

  • Körsång är enormt socialt och trevligt. Det är ett av de där viktiga sammanhangen – ungefär som vänner, familj, jobb osv – som vi människor är så beroende av för att må bra.
  • Körsång är ett musikaliskt skapande och låter snabbt riktigt bra, och mycket. En musikalisk upplevelse som du själv är en del av, redan från första repetitionen. Och sedan förstås i genrep och konserter, kanske då även tillsammans med professionella musiker (då är lyckan fullständig).
  • Körsång ger en märklig och stimulerande gruppdynamik där 1+1 blir minst 3, rent musikaliskt. Det du själv sjunger lyfter i samklang och samspel med de övriga. Det känns mycket belönande.
  • Körsång är en väldigt fysiskt aktivitet. Andning, kroppshållning, kontroll av muskler man knappt visste fanns, mycket avslappningsteknik osv.
  • Körsång och god sångteknik kräver också mental inställning och väldigt mycket koncentration, om det ska blir bra. Det går i stort sett inte att tänka på något annat när man sjunger.
  • Körsång innebär inte minst att man förmedlar känslor och stämningar som finns i verken man sjunger, både musikaliskt och textmässigt. Här finns en uppsjö nyanser som kräver inlevelse, stor lyhördhet och återigen koncentration.

Det här är en kombination av positiva sidor som är svårslagen, förutsatt att man gillar körsång förstås. På liknande sätt är det troligen med många andra kulturuttryck.

Det är intressant och bra att kopplingen mellan kultur och hälsa blir alltmer beforskad och erkänd i samhället och i hälso- och sjukvården. Det talar för att alltmer se på människan och hennes hälsa som en helhet, vilket egentligen borde vara självklart. Om vi erkänner kulturens hälsoeffekter måste vi nog också erkänna att det inte duger att enbart betrakta och behandla människan som en hög atomer och celler, och sjukdom enbart som enskilda symtom. Människans hälsa är mer komplex och i många lägen räcker det inte med det strikt biokemiska angreppssättet, som har blivit alltför dominerande idag. Det finns fler framkomliga vägar till hälsa som också är mer förebyggande. Det här handlar inte om att den ena vägen ska utesluta den andra. Det handlar om att i praktiken använda flera framkomliga vägar och utgångspunkter, därför att människor är just människor. Kultur i olika former är en sådan väg. Jag vet, jag har provat.

Staffan Nilsson
skribent